Röntgensjuksköterskans arbete vid ländryggsundersökningar : En observationsstudie av ergonomi och kommunikation

Röntgensjuksköterskans arbete vid ländryggsundersökningar

En observationsstudie av ergonomi och kommunikation

A radiographers work when performing a lumbarspine examination

-An observational study of ergonomics and communication

Författare: Anders Nordesjö & Afshin Nezamabadi

Vårtermin 2018

Examensarbete: Kandidat, 15 hp Huvudområde: Medicin

Röntgensjuksköterskeprogrammet, Medicin, Radiografi, examensarbete Institutionen för Hälsovetenskaper, Örebro universitet

Handledare: Eva Funk, Universitetsadjunkt, Örebro universitet

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Ergonomi beskriver ett helhetsperspektiv på samverkan mellan människa, teknik och

organisation. Statistik visar att vårdpersonal i större utsträckning drabbas av arbetsrelaterade skador än andra yrkeskategorier. Därför är det viktigt att vårdpersonal och

sjukhusorganisationen följer arbetsmiljöverkets riktlinjer. Studier visar också på att skador kan förhindras om rätt hjälpmedel används.

Syfte

Syftet med den här observationsstudien var att undersöka skillnaden mellan lågdos-DT ländryggsundersökning och konventionell ländryggsundersökning ur röntgensjuksköterskans perspektiv med avseende på ergonomi samt kommunikation mellan patient och

röntgensjuksköterskan. Metod

Studien var en prospektiv tvärsnittsstudie. Med stöd av ett protokoll observerades röntgensjuksköterskors arbete vid 15 lågdos DT-ländryggsundersökningar och 20 konventionella ländryggsundersökningar.

Resultat

Resultatet visar att röntgensjuksköterskorna hade sina händer ovanför sina axlar eller under sina knän ca. sju gånger oftare vid konventionell ländryggsundersökning än vad

röntgensjuksköterskorna hade vid en DT-ländryggsundersökning. Röntgensjuksköterskorna lämnar också undersökningsrummet oftare vid en konventionell ländryggsundersökning. De andra tre frågeställningarna gällande antal instruktioner, användning av hjälpmedel och arbete utanför underarmsavstånd, visade inte på någon signifikant skillnad mellan de båda

undersökningsmetoderna. Hjälpmedel var tillgängligt i alla undersökningsrum och tillräckligt mycket utrymme fanns för att arbeta ergonomiskt.

Konklusion

Studien visar att undersökningsrum är väl anpassade med avseende på ergonomi. Konventionell röntgenmetod är mindre ergonomisk för röntgensjuksköterskan än DT-undersökningar utifrån de DT-undersökningar som observerats. Skillnaden kan eventuellt elimineras med en fjärrkontroll, eftersom den konventionella radiologiska apparaturen helt kan styras med fjärrkontrollen.

ABSTRACT

Ergonomics describes a complete picture of the intercommunion between people, technology and orginisations. Statistics show that health professionals suffer from medical ailments as a result of work related injuries more than other professions. This is why it’s important that health professionals and hospital orginisations follow the guidlines set up by the swedish work environment authority. Studies also show that these injuries can be prevented by using the proper tools.

Purpose

The purpose of this observational study was to determine if there is a difference between low-dose CT of the lumbar spine and conventional lumbar spine x-rays from a radiographers perspective with respect to ergonomics and communication between patient and radiographer. Method

This study is a prospective cross-sectional study. 15 low-dose CT examinations of the lumbar spine and 20 conventional lumbarspine x-rays were observed by the authors and notes were made on a protocol created by the authors.

Results

Shows that the radiographer had their hands above their shoulders or under kneeheight about seven times more often in conventional lumbar spine xray examinations than the

radiographers conducting low-dose CT lumbar spine examinations. The radiographers also leave the examinations room more often during conventional xray examinations of the lumbar spine than they would during a low-dose CT lumbar spine examination. The other three quetions on the protocol did not show any significant difference between the two

examinations. Tools and space were available in all the examinationsrooms which made it possible for the radiographers to work ergonomically correct.

Conclusion

The results show that the examinationsrooms are well adapted to work ergonimicly for the healthcare profesionals working there. It also shows that conventional x-ray examinations are less ergonomic than the lowdose CT examinations based on the observations made by the authors. However, this difference is completely mitigated by a remote control.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Kommunikation och möte med patient ... 4

Tidigare forskning ... 4 Syfte ... 5 Frågeställningar ... 5 METOD ... 6 Etiska aspekter ... 6 Datainsamling ... 6 Analys ... 7 RESULTAT ... 8

Hur påverkas röntgensjuksköterskans ergonomi med avseende på rörelseapparaten vid arbete med konventionell ländryggsundersökning och lågdos-DT ländrygg? ... 9

Lågdos-DT underökning ... 9

Konventionell ländryggsundersökning ... 9

Dataanalys ... 10

Hur ser den fysiska miljön ut i undersökningsrummen och kan röntgensjuksköterskan arbeta ergonomiskt? ... 10

Hur skiljer sig antal instruktioner till patienten från röntgensjuksköterskan mellan lågdos DT-ländrygg och konventionell ländryggsundersökning? ... 12

DISKUSSION ... 13

Metoddiskussion ... 13

Resultat diskussion ... 14

KONKLUSION ... 17

REFERENSER ... 18

BILAGOR ... 1

Bilaga 1 ... 1

1

INTRODUKTION

Författarna till den här studien observerade under sin verksamhetsförlagda utbildning på röntgenkliniken i Örebro att personalen konverterade ländryggsremisser skrivna till

konventionell radiologisk apparatur till datortomografer (DT). Efter att ha undersökt närmre om varför personalen gör dessa konverteringar framkom det att forskning har bedrivits i Örebro om huruvida det är lämpligast att diagnostisera skador i ländryggen med konventionell röntgenundersökning eller lågdos undersökning. Alshamari M. et al visar att lågdos DT-undersökning av ländrygg har ett större diagnostiskt värde än konventionell röntgen av ländrygg (1). Eftersom fler undersökningar numera utförs med en DT är det av intresse att ta reda på hur detta påverkar röntgensjuksköterskans arbete och arbetsbelastning. I ett försök att mäta den psykiska arbetsbelastningen valdes att observera antalet instruktioner då detta ställer höga krav på kunskap och att tidspress kan vara hög hos röntgensjuksköterskan. För att fånga denna fråga har författarna till denna studie valt att observera röntgensjuksköterskans

ergonomi samt instruktioner till patienter vid konventionell- och DT-undersökningsmetod. Fokus är på ländryggar för att koppla detta till Alshamari M. et als studie.

2

BAKGRUND

Radiologiska undersökningar

På röntgenkliniken finns det olika radiologiska apparaturer, bland annat DT och konventionell apparatur. Konventionell röntgenmetod ger en tvådimensionellbild av kroppen, varför två bilder behövs för att identifiera patologisk avvikelse i en volym. Dessutom kan vissa organ skymma delar av volymen. Vid undersökning av ländrygg på konventionell apparatur behöver röntgensjuksköterskan projicera ländryggen från två olika vinklar. Dessa vinklar är frontalt och lateralt. Eftersom ryggraden i höjd med ländryggen har en lordos (2) kan eventuellt en extra projicering behövas vid den frontala projiceringen med invinkling för att kotkroppen inte ska skymma ledspringan. Detta gäller även vid skolios, men då på sidobilden (3). På frontalprojiceringen ska hela ländryggen vara med, inklusive thorakalkota 12,

sammanväxtkota S1 och sakroiliacaleder. Sidoprojiceringen ska också innehålla hela ländryggen. Kotkroppens ovan- och underkant ska vara parallell mot disken. Övrig kotstruktur ska vara med på bilden utan att beskäras (4).

Provokationsavbildningar av ländryggen är en undersökning då patienten är i stående position och patienten flekterar samt extenderar sin ländrygg. Avbildningar i dessa lägen sker med två lateralprojiceringar. Även frontalbilden utförs stående dock utan att patienten extenderar eller flekterar sin ländrygg (4).

DT är en högkänslig röntgenmetod vilket gör att små detaljer framställs tydligare och mer precist jämfört med exempelvis konventionell röntgenmetod. Därför används DT ofta som komplettering vid frakturer, spondylolys och postoperativ undersökning. Det blir allt

vanligare att DT används som förstahandsval vid ryggundersökningar pga. känsligheten och de tredimensionella bilderna. Den höga stråldosen som patienten normalt får vid en DT-undersökning hanteras genom att sänka mAs-värdet därav namnet lågdos DT (3). Patienten placeras på undersökningsbordet i ryggläge. Fötterna ska vara placerade mot gantryt och armarna läggs ovanför huvudet. Centrering sker i höjd- och sidled utifrån ett sidotopogram där ländryggen ska vara i centrum (5).

Röntgensjuksköterskans profession

Miljön där röntgensjuksköterskan utför sitt dagliga arbete är högteknologisk och är en

kombination av olika kunskapsdimensioner. Viktigt i yrket är att minimera stråldos samtidigt som optimering av röntgenbilderna ska eftersträvas. Röntgensjuksköterskans uppgift

innefattar att tillhandahålla god omvårdnad samt behandling utan att begränsas av patienters ålder, kön, nationalitet, sexuell läggning etc. (6).

3 Många undersökningar utförs med patienten placerad på undersökningsbordet (4). Patienter som utreds på röntgenkliniken har många olika sjukdomar vilket gör att dessa patienter kan vara olika rörliga och behöva olika mycket hjälp med förflyttning, avklädning mm. Därför är kunskap om ergonomi och rätt arbetsställning av stor vikt.

Ergonomi

Ergonomi beskriver ett helhetsperspektiv på samverkan mellan människa, teknik och

organisation. Områden som innefattas av ergonomi är individen, fysisk miljö och psykosocial miljö. Individen kan vidare delas in i andra kategorier exempelvis miljö, motivation, hälsa och arv. Fysisk miljö involverar arbetsställningar och arbetsrörelser, vibrationer, hjälpmedel och lokaler. Kategorin psykosocialmiljö, involverar arbetskamrater, handlingsutrymme,

arbetsorganisation, arbetsuppgifter och arbetsledning. Författarna till denna studie har valt att fokusera på den fysiska miljön och utforma denna studies observationsprotokoll (bilaga 1) efter detta område. En observationsfråga är utformad efter riktlinjerna gällande psykosociala förhållanden som beskriver att tidspress och höga krav på kunskap och tänkande bidrar till psykiska belastningar (7). Författarna till denna studie har därför inkluderat en

observationsfråga gällande antalet instruktioner/uppmaningar som patienten får från röntgensjuksköterskan.

Arbetet som vårdpersonal involverar många typer av förflyttningar av patienter. Dessa

förflyttningar inkluderar flytt från säng till undersökningsbord, rullstol till undersökningsbord m.m. Även förflyttningar eller vändningar på undersökningsbordet kan behöva assisteras av vårdpersonal. Därför är det viktigt att vårdpersonalen är medveten om ergonomi och

förflyttningstekniker för att undvika skador på rörelseapparaten. Arbetsgivaren ansvarar för att vårdpersonalen är medveten om riskerna som finns, med hjälp av utbildning och dessutom att arbetsmiljön tillåter vårdpersonalen att arbeta ergonomiskt (8).

I Sverige finns det föreskrifter som reglerar ergonomi och vad som innefattas av att arbeta ergonomiskt. Syftet med föreskrifterna är att arbetsplatser och arbetsuppgifter ska utformas så att risker och onödiga belastningar förebyggs. Riskfaktorer som enligt arbetsmiljöverkets riktlinjer kan påverka individens hälsa är exempelvis; arbete med händerna ovanför axel- eller nedanför knähöjd, manuella lyft eller drag speciellt utanför underarmsavstånd (så långt ut händerna når då armarna är böjda 90°), böjda eller vridna arbetsrörelser och repetitiva rörelser (7). Repetitiva rörelser för röntgensjuksköterskor kan vara till exempel att tända lampan på röntgenröret, samt att manövrera reglaget för ljusvisiret. För att studera oergonomiska rörelser

4 utformade författarna två frågor; Antal gånger vårdpersonal har händer ovanför sina axlar eller under sina knän och antal gånger vårdpersonal arbetar utanför underarmsavstånd. Kommunikation och möte med patient

Radiologiska undersökningar är en kroppsundersökning. Därför är det viktigt att samtalet och kommunikationen med patienten är enkel, kort och precis då undersökningen kan vara

obekväm för patienten. Språk och information anpassas för att patienten ska förstå oavsett ålder, funktionsnedsättning exempelvis hörselnedsättning eller andra kommunikationshinder. Att samtala om patientens symtom under undersökningen med patienten minimerar risken för att misstag ska uppstå. Detta är också en möjlighet för patienten att bekräfta och förtydliga sin anamnes. Det bör undvikas att samtala om psykosociala förhållanden eller liknande med patienten när hen är avklädd eller i annan form av underläge (9).

Tidigare forskning

Skador på rörelseapparaten är vanligt förekommande bland vårdpersonal. Statistik som Rogers B. et al. presenterar, från 2010 i USA, visar att det är sju gånger vanligare för vårdpersonal att drabbas av en skada på rörelseapparaten än snittet hos alla arbetsgrupper (10). Samruddhi S. och Rogers B. et al visar båda på att många av dessa skador på

rörelseapparaten hade kunnat förhindras om rätt hjälpmedel använts (11). Ett exempel som Rogers B et al skriver om är taklyft vilket visat sig reducera skador på rörelseapparaten samt att taklyften kräver minimal ansträngning för att manövrera (10). En hjälpmedels

observationsfråga är därför inkluderad i observationsprotokollet (bilaga 1). Lemo A et al beskriver att avstånd på sjukhus kan vara långa exempelvis mellan

undersökningsrum och väntrum. Vidare menar författarna att detta är en bidragande faktor till skador på rörelseapparaten (12). Därför har författarna till denna studien valt att observera antalet gånger som röntgensjuksköterskan lämnar undersökningsrummet.

Arbetsmiljöverkets riktlinjer (7) bekräftas av många studier bland annat skriver Sheikhzadeh A. et al och Coluci M. et al att en liten arbetsyta är en faktor till att vårdpersonal drabbas av skador på rörelseapparaten i samband med sitt arbete. En liten arbetsyta kan leda till att vårdpersonalen utför skadliga rörelser exempelvis vridningar av överkroppen, om vårdpersonalen sträcker sig över undersökningsbord eller andra instrument mm. (13,14). Vidare skriver Coluci M. et al att repetitiva rörelser är en bidragande orsak till skador på rörelseapparaten hos vårdpersonal (14). Rogers B. et al, Coluci M. et al och Choi D. et al är

5 överens om att lyft av tung utrustning eller tunga patienter också kan orsaka arbetsrelaterade skador på rörelseapparaten (10,14,15).

Syfte

Syftet med observationsstudien var att undersöka skillnaden mellan lågdos

DT-ländryggsundersökning och konventionell DT-ländryggsundersökning ur röntgensjuksköterskans perspektiv med avseende på ergonomi samt kommunikation mellan patienten och

röntgensjuksköterskan. Frågeställningar

• Hur påverkas röntgensjuksköterskans ergonomi med avseende på rörelseapparaten vid arbete med konventionell ländryggsundersökning och lågdos-DT ländrygg?

• Hur ser den fysiska miljön ut i undersökningsrummen och kan röntgensjuksköterskan arbeta ergonomiskt?

• Hur skiljer sig antal instruktioner till patienten från röntgensjuksköterskan mellan lågdos DT-ländrygg och konventionell ländryggsundersökning?

6

METOD

Metoden som användes var en prospektiv tvärsnittsstudie på röntgenkliniken i Örebro (16). Med hjälp av ett protokoll (bilaga 1) utformat av författarna observerades

röntgensjuksköterskors arbete vid 20 ländryggsundersökningar med konventionell

röntgenteknik och 15 ländryggsundersökningar med lågdos DT. Protokollet var utformat så att författarna objektivt skulle kunna kvantifiera resultatet. Ingen hänsyn togs till kön eller frågeställning på ländryggsundersökningarna. Undersökningar på patienter under 15 år exkluderades. Resultatet inhämtades år 2018 under en tre veckors period.

De konventionella ländryggsundersökningarna på Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) utfördes på Carestream – DRX evolution tillverkad i USA. DT undersökningarna på USÖ utfördes på Siemens – Somatom definition AS tillverkad i Tyskland.

Etiska aspekter

Ingen personlig information inhämtades om patienter eller vårdpersonal.

Röntgensjuksköterskorna som var placerade på modaliteterna var medvetna om varför observationsstudien gjordes och vad som observerades. Godkännande från enhetschef på Örebros röntgenklinik hade beviljats (bilaga 2) för att få tillåtelse att genomföra

observationsstudien (17). Enligt personuppgiftslagen (SFS1998:204) ska forskning

genomföras med respekt för individer och därför antecknas inga personuppgifter och all data anonymiseras i detta examensarbete (18).

Datainsamling

Observationsprotokollet (bilaga 1) består av fem observationsfrågor samt tre kontrollfrågor. Kontrollfrågorna användes för att särskilja de båda modaliteterna samt anteckna eventuella avvikelser som kunde uppstå. Observatörerna i denna studie var inte involverade i

undersökningarna. Observatörerna befann sig utanför undersökningsrummet och observerade på avstånd. Streck markerades varje gång vårdpersonal utförde någon av rörelserna som fanns med i protokollet. Förflyttningar där det krävdes mer personal än de som var placerade vid modaliteten antecknades endast en av röntgensjuksköterskornas rörelser.

Observationsfråga ett till fyra var utformade efter arbetsmiljöverkets riktlinjer (7) och är fokuserade på vårdpersonalens ergonomi. Observationsfråga fyra, om hjälpmedel användes, markerades med ja eller nej. Vid svar ja antecknades vilket hjälpmedel som användes. Observationsfråga fem som berör antalet instruktioner till patienten från vårdpersonalen

7 markerades även den med streck. Om samma uppmaning eller instruktion upprepades mer än en gång räknades endast som en gång.

Analys

Protokollen sammanställdes gemensamt av författarna i ett Exceldokument. På detta rådata kunde medelvärdet beräknas och ett diagram skapas för att översiktligt åskådliggöra resultatet. Dessutom utfördes ett T-test för att beräkna om resultatet var signifikant (19). Kontroll av rådata utfördes gemensamt av författarna. Avvikelser noterades separat men inkluderades i resultatet och analyserades i efterhand.

8

RESULTAT

Det utfördes 20 st observationer av konventionella ländryggsundersökningar samt 15 st observationer av lågdos DT-ländryggsundersökningar. De konventionella undersökningarna utfördes i sin helhet av en röntgensjuksköterska eller röntgensjuksköterskestudent. DT-undersökningarna utfördes av två röntgensjuksköterskor och eventuellt student eller medföljande personal. Presentation av resultat är en jämförelse av observationer mellan konventionell ländryggsundersökning och lågdos DT-ländryggsundersökning. De fem observationsfrågorna som finns i observationsprotokollet presenteras i figur 1(19). Frågeställningen om undersökningsrummets fysiska miljö besvaras i löpande text.

Figur 1. Medelvärde för hur många gånger vårdpersonalen utförde punkter från

observationsprotokollet. Antal konventionella ländryggsundersökningar var 20 och antal lågdos-DT ländryggsundersökningar var 15.

Avvikelser som uppstod i samband med denna studies observationer var att sex stycken konventionella ländryggsundersökningar blev utförda av en student. Endast en DT

ländryggsundersökning blev utförd av en student vilket också var den enda avvikelsen som förekom på DT undersökningarna. En annan avvikelse som förekom på de konventionella ländryggsundersökningarna var att en tolk användes då patienten inte talade varken svenska eller engelska; dessa var två till antalet. Sista avvikelserna som noterades av författarna till

7, 5 5, 0 1, 5 0, 0 5, 4 1, 1 1,6 _1,2 0, 3 5, 2 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0

Har händer ovanför

axlar eller under knän undersökningsrummetLämnar underarmsavståndArbetar utanför Använder hjälpmedel Instruerar patient

Antal gånger vårdpersonal...

9 denna studie var att två ländryggsundersökningar var av typen provokationsbilder. Alla

avvikelser är en del av resultatet och beskrivs under relevant frågeställning.

Hur påverkas röntgensjuksköterskans ergonomi med avseende på rörelseapparaten vid arbete med konventionell ländryggsundersökning och lågdos-DT ländrygg?

Lågdos-DT undersökning

Personalen hade händer ovanför axlar eller under knän vid en DT-undersökning av ländrygg 1,1 gånger per undersökning. Anledningar till att personalen hade händer ovanför axlar eller under knän var att flytta över droppet från dropphängaren på sängen till dropphängaren ovanför undersökningsbordet och för att visa patienten hur denne skulle ha sina armar under undersökningen. Antal gånger vårdpersonal arbetade utanför underarmsavstånd vid DT-ländryggsundersökningar var 1,2 gånger per undersökning. Anledningen till att vårdpersonal arbetade utanför underarmsavstånd vid en DT-ländryggsundersökning var vid förflyttningar av patienten, speciellt när patienten inte själv kunde röra sig. Detta berodde på att personalen sträckte sig över undersökningsbord eller patientsäng för att dra över patienten.

Vårdpersonalen använde alltid hjälpmedel vid denna typ av förflyttningar så som; turner, glidskiva eller taklyft. Turner samt glidskiva användes på två undersökningar vardera. Taklyften användes en gång. Hjälpmedel användes enbart på lågdos

DT-ländryggsundersökningarna. Antal gånger personalen nyttjade hjälpmedel var 0,3 gånger per undersökning. Antal gånger vårdpersonal lämnade undersökningsrummet var 1,6 per

undersökning. En uppenbar anledning till att vårdpersonalen lämnade undersökningsrummet var vid bestrålning och när detta inte var fallet kunde författarna inte avgöra anledningen till att vårdpersonalen lämnade undersökningsrummet.

Konventionell ländryggsundersökning

Antal gånger vårdpersonalen hade händer ovanför sina axlar eller under sina knän var 7,5 gånger per undersökning. Den mest frekventa orsaken till att vårdpersonalen hade händer ovanför sina axlar var vid inställning av ljusvisir samt att tända lampan för ljusvisir. Inställningen skedde via reglage och lampan tänds med en knapp, båda placerade på

röntgenrörets framsida. Den andra, mindre frekventa anledningen till att vårdpersonalen hade sina händer ovanför sina axlar var för att flytta röntgenröret. Inställning av ljusvisir, att tända lampan och manövrera röntgenröret kan utföras med hjälp av en fjärrkontroll. En

röntgensjuksköterska använde fjärrkontrollen när hen assisterade en student vilket inte är en del av resultatet i och med att denna undersökning utfördes av studenten. Medelvärde för de sex undersökningarna som utfördes av student var 10,3 vilket är 28% högre än medelvärdet

10 för samtliga observationer. Medelvärde för legitimerade röntgensjuksköterskor var 6.2 gånger per undersökning.

Antal gånger vårdpersonalen arbetade utanför underarmsavstånd var 1,5 gånger per

undersökning. Anledningen till att vårdpersonal arbetade utanför underarmsavstånd var vid justering av patientens läge exempelvis om patienten låg snett på undersökningsbordet. Alla patienter som observerades på den konventionella modaliteten kunde själva lägga sig på undersökningsbordet varför hjälpmedel inte användes vid dessa undersökningar.

Antal gånger vårdpersonalen lämnade undersökningsrummet var 5,0 gånger per

undersökning. Vårdpersonal lämnade undersökningsrummet av flera anledningar. Dessa var; när patienten byter om, frågor som kontrollerades vid datorn, vid bestrålning eller andra okända orsaker som författarna inte kunde avgöra anledningen till. En avvikelse påverkade detta resultat och det var att under en av provokationsundersökningarna så lämnade

vårdpersonalen undersökningsrummet 15 gånger vilket är tre gånger mer än medelvärdet.

Dataanalys

T-test (19) visar att skillnaden i resultatet inte är signifikant mellan konventionell ländryggsundersökning och DT-undersökning av ländryggen på observationsfrågorna

gällande antal gånger vårdpersonal arbetade utanför underarmsavstånd och antal instruktioner till patient (bilaga 1). T-testet bekräftar att det finns en signifikant skillnad mellan de båda modaliteterna på observationsfrågorna gällande antal gånger vårdpersonal har händer ovanför sina axlar eller under sina knän och antal gånger vårdpersonal lämnar undersökningsrummet. Det var sju gånger vanligare att vårdpersonal hade händer ovanför sina axlar eller under sina knän vid konventionell ländryggsundersökning jämfört med DT-ländryggsundersökning. Det var 3,1 gånger vanligare att vårdpersonalen lämnade undersökningsrummet vid konventionell ländryggsundersökning jämfört med DT-ländryggsundersökning.

Hur ser den fysiska miljön ut i undersökningsrummen och kan röntgensjuksköterskan arbeta ergonomiskt?

Det finns fyra stycken DT-undersökningsrum på röntgenkliniken i Örebro, var av ett undersökningsrum är utrustat med en taklyft. För övrigt är DT-undersökningsrummen identiska, med endast små skillnader på placering av bland annat dörrar (figur 2). De

konventionella undersökningsrummen, fem till antalet, är också lika med avseende på layout, hjälpmedel etc (figur 3). Ingen signifikant skillnad kunde identifieras mellan de fem

11 Författarna till denna studie bedömer alla observerade undersökningsrum som väl anpassade för röntgensjuksköterskor att arbete med god ergonomisk hållning. Dessutom finns det utrymme att röra sig obehindrat och på så vis undvika sträckningar och vridningar.

Figur 2. Visar DT-apparaten, undersökningsbordet, ut/ingång samt dropphängare placerad ovanför undersökningsbordet. Fotograf Nordesjö A.

Figur 3. Visar det konventionella undersökningsbordet, röntgenrör samt väggstativ. Fotograf Nordesjö A.

12 Hur skiljer sig antal instruktioner till patienten från röntgensjuksköterskan mellan lågdos DT-ländrygg och konventionell ländryggsundersökning?

Medelvärdet för antalet instruktioner från röntgensjuksköterskan till patient var 5,2 vid lågdos-DT ländryggsundersökningar. Medelvärdet för antalet instruktioner från

röntgensjuksköterskan till patient var 5,4 vid konventionell ländryggsundersökning. Skillnaden mellan 5,2 och 5,4 är inte signifikant enligt utfört T-test. Avvikelser som påverkade detta resultat var bland annat undersökningar med tolk där antal instruktioner uppgick till nio vilket är 1,7 gånger mer än medelvärdet. En annan avvikelse var att antalet instruktioner uppgick till 11 på en av provokationsundersökningarna vilket är två gånger mer än medelvärdet.

13

DISKUSSION

Metoddiskussion

Observationsmetoden valdes för att detta fångade syftet med denna studie på ett bra sätt. Litteraturstudie övervägdes men vid en initial sökning upptäckte författarna till denna studie att forskning inom området är begränsad gällande röntgensjuksköterskeprofessionen. Alla ländryggsundersökningar som ligger till grund för resultatet blev observerat av båda författarna för att undvika misstag eller subjektiva bedömningar. Samma

röntgensjuksköterska kan ha observerats mer än en gång. Detta var inget som antecknades av författarna. Författarna till denna studie hade önskat att observera flera röntgensjuksköterskor ett fåtal gånger istället för att observera samma röntgensjuksköterskor ett flertal gånger. Detta gick dock inte att genomföra då författarna var tvungna att observera alla

ländryggsundersökningarna som utfördes under tidsperioden författarna befann sig på röntgenkliniken på USÖ.

Information till röntgensjuksköterskan om vad som observerades i denna studie gavs i sin helhet. Detta berodde på att röntgensjuksköterskan skulle känna sig mer bekväm med att bli observerad och på så vis inte medvetet förändra hur de normalt arbetar. Att observationerna dessutom utfördes under en längre tid medförde att den observerade röntgensjuksköterskan blir mer bekväm med observatörerna vilket beskrivs av Bloomer MJ et al. och kallas Hawthorneeffekten. Hawthorneeffekten innebär också att den observerade personalen omedvetet ändrar på sitt beteende enbart för att de vet att de blir observerade. De hade alltså agerat annorlunda oavsett om syftet hölls hemligt eller inte (20). Eventuella förändringar i arbetssätt skulle dessutom vara lika mellan de båda undersökningsmetoderna och därför skulle skillnaderna mellan de båda undersökningsmetoderna inte förändras. Om fjärrkontrollen till den konventionella apparaturen hade använts skulle detta påverkat vårt resultat och om studien skulle upprepas kan det vara av betydelse att hålla syftet hemligt då de observerade röntgensjuksköterskorna hade kunnat förändra sitt normala arbetssätt vilket kan leda till att resultatet inte speglar verkligheten.

Protokollet är utformat efter arbetsmiljöverkets rekommendationer och skrivna på ett sätt som kan kvantifieras (7). Nackdelen med detta är att endast antal gånger en viss rörelse utförts registreras och inte till hur tungt eller under hur lång tid rörelsen utförts. Dessutom borde en pilotstudie genomförts för att testa och utvärdera om frågorna hade en lämplig utformning. Vid bearbetningen av resultatet upptäcktes det att fråga nummer 4 på protokollet ”Användes hjälpmedel av vårdpersonalen?” var dåligt formulerad. Denna fråga svarar endast på hur

14 mycket hjälp patienten behövde och inte på huruvida det skiljer sig mellan de båda

modaliteterna. Detta hade kunnat förhindrats om en pilotstudie genomförts (16).

Alla radiologiska ländryggsundersökningar i tidsintervallet, tre veckor, på patienter över 15 år, utförda dagtid på konventionell röntgenapparatur eller DT inkluderades i denna studie. Även ländryggsundersökningar på patienter som skulle utföra flera undersökningar t.ex. knä, fot, armbåge etc. inkluderades. Det författarna observerade vid dessa typer av remisser var enbart när röntgensjuksköterskan utförde den del av undersökningen som tillhörde ländrygg. När röntgensjuksköterskan eller annan vårdpersonal utförde undersökning av en eller flera andra kroppsdelar inkluderas detta alltså inte i resultatet. Anledningen till att patienter under 15 år exkluderas är att de förekommer mer sällan och på så vis kan ge en oriktig jämförelse mellan de båda modaliteterna. Dessutom kommunicerar vårdpersonal annorlunda med barn och dess föräldrar vilket kan resultera i att vårdpersonalens rörelsemönster och beteende förändras (21).

Urvalsstorlek i studier påverkas av tid och studiens inriktning (19). Studien som har utförts var begränsad av tid, varför så många observationer som möjligt utfördes, exklusive patienter under 15 år, under de tre veckorna författarna befann sig på röntgenkliniken i Örebro. Ett större urval kunde medföra signifikant skillnad på fråga tre och fem i observationsprotokollet (bilaga 1).

Resultatdiskussion

De patienter som undersöktes på den konventionella apparaturen var så kallade dropp in patienter eller tidsbokade patienter. Dessa patienter kommer hemifrån och är således gående och kan därför röra sig mer eller mindre obehindrat. Observationsfrågan ”används hjälpmedel av personalen” visar att röntgensjuksköterskan således inte behöver använda hjälpmedel vid den konventionella apparaturer. Detta skiljer sig från DT-undersökningarna där många patienter kommer ifrån akutmottagningen och är sängliggande. Observationsfrågan ”används hjälpmedel av personalen” visar att röntgensjuksköterskan använder hjälpmedel 0,3 gånger per DT-undersökning av ländrygg. Collins skriver att majoriteten av arbetsrelaterade skador för vårdpersonal på sjukhus beror på upprepade patientförflyttningar, vilket bekräftas av Choi D et al (15, 22). Detta gäller även förflyttning av objekt så som hjälpmedel. Dessutom menar Collins på att vikten inte behöver vara tung för att skador ska uppstå (22). Använding av taklyft har visat sig reducera skador på rörelseapparaten enligt Alamgir H et al. och reducerar således kostnader som uppstår för sjukhusen (23). Taklyft användes endast en gång under

15 författarna till denna studies observationer vilket var vid en DT-ländryggsundersökning. Röntgensjuksköterskorna hade därmed kunnat använda taklyftet oftare, även vid mindre tunga lyft. Zhuang Z. et al. bekräftar att taklyft minskar skador på ländryggen vid

patitentförflyttningar med 66% i jämförelse med manuella patientförflyttningar (24). Fjärrkontrollen som kunde användas vid de konventionella undersökningarna kan helt styra undersökningen. Detta gör det möjligt för röntgensjuksköterskan att arbeta mycket

ergonomiskt och med en bra arbetsställning vilket liknar hur röntgensjuksköterskor arbetar med en taklyft. Fjärrkontrollen eliminerar således repetitiva rörelser ovanför axlarna så som drag av röntgenröret vilket är en av arbetsmiljöverkets riktlinjer (7). Denna studie visar dock att fjärrkontrollen används mycket sparsamt, endast en röntgensjuksköterska använde

fjärrkontrollen och detta syns inte i resultatet då en student utförde större delen av

undersökningen. Resultatet visar att röntgensjuksköterskan har händerna ovanför axel- eller under knä-höjd 7,5 gånger per konventionell ländryggsundersökning. Detta kan anses vara mycket när det är möjligt att undvika dessa rörelser helt med hjälp av fjärrkontrollen. Studenter har händerna ovanför sina axlar eller under sina knän 39% oftare än legitimerade röntgensjuksköterskor. Fjärrkontrollen hade således varit extra bra för studenter att använda. Den andra observationsfrågan gällande arbetshållning, antal gånger vårdpersonalen arbetade utanför underarmsavstånd visade däremot inte på en signifikant skillnad mellan DT och konventionell röntgenmetod. Författarna till denna studie anser inte att fjärrkontrollen kunde påverka resultatet på observationsfrågan angående antal gånger vårdpersonal arbetade utanför underarmsavstånd.

Rogers et al. menar att större storlek på arbetsyta i undersökningsrum och utanför undersökningsrum tillåter vårdpersonal att arbeta med god hållning och på så vis följa arbetsmiljöverkets riktlinjer angående ergonomi (10). Författarna till denna studie anser att röntgenkliniken i Örebro haft dessa riktlinjer i åtanke vid projektering av

undersökningsrummen. Vidare skriver Rogers et al. att antal sjukdagar ökar med med ökad ålder (10). Detta gör det viktigt för vårdpersonal att lära sig om hur ergonomiskt arbete utförs tidigt i sin yrkesroll samt att vårdpersonal ska vara extra följsamma mot arbetsmiljöverkets riktlinjer ju äldre de blir.

Lemo A. beskriver att långa avstånd på sjukhus, exempelvis mellan väntrum och

undersökningsrum, är en bidragande faktor till skador på rörelseapparaten (12). Resultatet som författarna till denna studie presenterar visar att röntgensjuksköterskan lämnar

16 undersökningsrummet 3.1 gånger oftare vid konventionell ländryggsundersökning än vid lågdos DT-ländrygg.

Resultatet i denna studie visar att ”antal instruktioner/uppmaningar patienten får” var 5,4 vid konventionell ländryggsundersökning respektive 5,2 vid DT-undersökning av ländrygg. Denna fråga var formulerad på ett sätt som gav ett oönskat resultat i ett försök att kvantifiera denna fråga. Resultatet visar inget mer än att instruktionerna var ungefär lika många, och därför inte tydliga nyanser i kommunikationen. En kvalitativ bedömning borde utförts istället. Intressant här hade varit att räkna hur många frågor patienten hade, då många frågor

uppkommer som röntgensjuksköterskan ska svara på. Framtida forskning

Ett annat sätt att närma sig kommunikationen mellan röntgensjuksköterska och patient kunde vara att använda sig av transaktionsanalys (TA) vilket är en kvalitativ metod för att utvärdera kommunikationen. TA kan delas in i tre grundläggande begrepp så kallade ”jagtillstånd”. Dessa begrepp är barnjagtillstånd, vuxenjagtillstånd och föräldrajagtillstånd (25). Manning et. al. delar in två av dessa kategorier i subgrupper; barnjagtillståndet blir fria-barnet och

anpassade-barnet och föräldrajagstillståndet blir kontrollerande förälder och vårdande

förälder. Vidare skriver Manning et al. att vårdpersonal kan delas in i dessa grupper och på så sätt kommunicera och agera med patienter på ett specifikt sätt vilket Manning & Booth visar (2006, tabell 1). Manning et. al. menar också att vuxenjagtillståndet är bäst inom vården men att patienterna själva upplever barnjagstillstånden som bäst eftersom de då känner sig mer bekväma. Anledningen till att vuxenjagtillståndet anses vara bäst inom vården är att den drar nytta av så kallat aktivt lyssnande. Vårdpersonalen som arbetar med akuta undersökningar är ofta mer stressade vilket gör att de anammar den kontrollerande förälder jag-tillstånden i större utsträckning (26). Detta hade kunnat visa på en skillnad mellan de båda modaliteterna gällande kommunikationsfrågan i observationsprotokollet om den varit formulerad efter TA. En annan viktig jämförelse som kan utforskas i framtiden är en kontroll av vart tunga lyft och patientförflyttningar finns på röntgenkliniken. Det vill säga, beforska bland annat hur

organisationen har strukturerat arbetstider m.m. för röntgensjuksköterskor framförallt på mer fysiskt krävande undersökningsrum. Detta gäller även vid hektiska placeringar (7, 26).

17

KONKLUSION

Konventionell röntgenundersökning av ländrygg är mindre ergonomisk för vårdpersonal än DT-undersökning av ländrygg enligt denna studie. Dock är båda modaliteternas

undersökningsrum väl anpassade för att arbeta ergonomiskt. Denna studie visar att DT är bättre ur röntgensjuksköterskans perspektiv med avseende på ergonomi om fjärrkontrollen inte används på den konventionella apparaturen. Det som påverkar personalens ergonomiska arbete mest är förflyttningar av patienter. Kommunikationsobservationen visade inte på någon signifikant skillnad mellan de båda undersökningsmetoderna.

18

REFERENSER

1. Alshamari M. Low dose CT of the lumbar spine compared with radiography: a study on image quality with implications for clinical practice [Internet]. Örebro: Örebro universitet; 2016 [cited 2018-03-20]. Tillgänglig från:

http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/0284185115595667?url_ver=Z39.88-2003&rfr_id=ori:rid:crossref.org&rfr_dat=cr_pub%3dpubmed

2. Kyfos [Internet]. Internetmedicin, Göteborg: Internetmedicin AB. 2000 – [citerad 2018-03-01]. Tillgänglig från: http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=6283

3.

1st ed. Lund. Studentlitteratur AB. 2008. p. 222–4.

4. Moeller TB, Reif E, editors. Pocket atlas of radiographic positioning. 2nd ed. New York. Thieme. 2009.

5. DT ländrygg [Internet] Lindesbergs lasarett metodbok. Lindesberg: Lindesbergs lasarett;- [citerad 2018-03-01]

6. Yrkesetiska koden för röntgensjuksköterskor. 2018. Tillgänglig från:

https://www.vardforbundet.se/siteassets/rad-och-stod/regelverket-i-varden/yrkesetiskkod-for-rontgensjukskoterskor.pdf

7. Belastningsergonomi (AFS 2012:2) [Internet]. Stockholm: Arbetsmiljöverket [Citerad 2018-03-01]. Tillgänglig från:

https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/publikationer/foreskrifter/belastningsergonomi-afs-20122-foreskrifter/

8. Vårdhandboken [Internet]. -: Inera AB. 2002 – [Citerad 2018-02-28] Tillgänglig från:

http://www.vardhandboken.se/Texter/Arbetsteknik-och-forflyttningskunskap/Oversikt/

9. Andersson SO. Mötet och samtalet. 4: Fossum B. Kommunikation samtal och bemötande i vården. Lund: Studentlitteratur AB; 2007. s. 101–166.

10. Rogers B, Buckheit K, Ostendorf J. Ergonomics and Nursing in Hospital Environments. WPHS. 2013;61(10):430–431. Tillgänglig från:

http://journals.sagepub.com.db.ub.oru.se/doi/pdf/10.1177/216507991306101003

11. Samruddhi S. Prevalence of musculoskeletal disorders among staff nurses. IJNE. 2017;9(1). Tillgänglig från:

http://web.b.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/detail/detail?vid=30&sid=0f68a3a5-

19 12. Lemo A, Silva AG, Tucherman M, Talerman C, Guastelli RL, Borba CL. Risk

reduction in musculoskeletal practice assistance professional nursing pilot in semi intensive care unit. WORK. 2012; 41: 1869-72. Tillgänglig från:

http://web.b.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/detail/detail?vid=4&sid=5d15aacf-

b3c7-460d-b597-94a18ec313c0%40sessionmgr103&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#A

N=104523024&db=rzh

13. Sheikhzadeh A, Gore C, Zuckerman JD, Nordin M. Perioperating nurses and technicians’ perceptions of ergonomic risk factors in the surgical environment. ELSEVIER. 2009;40(5):833-9. Tillgänglig från:

https://ac-els-cdn- com.db.ub.oru.se/S0003687008001439/1-s2.0-S0003687008001439-

main.pdf?_tid=abad717e-3826-4b73-b7ca-5dae1f07d5f5&acdnat=1522832690_2ea788a962ac49486e81383aa35f0bd4

14. Coluci MZO, Alexandre NMC. Psychometric properties evaluation of a new ergonomics-related job factors questionnaire developed for nursing workers. APPL ERGON. Nov2014;45(6): 1588–96. Tillgänglig från:

http://web.b.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/detail/detail?vid=6&sid=4cc6c4ed-

1c76-4b36-abab-378c048c3a04%40sessionmgr102&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#A

N=104141648&db=rzh

15. Choi SD, Brings K. Work-related musculoskeletal risks associated with nurses and nursing assistants handling overweight and obese patients: A literature review. IOS PCL. Feb 2016;53(2): 439–48. Tillgänglig från:

https://content-iospress-com.db.ub.oru.se/articles/work/wor2222

16. Billhult A, Gunnarsson R. Kvantitativ studiedesign och stickprov. 5: Henricson M. Vetenskaplig teori och metod. Lund: Studentliteratur; 2012. p. 115–126.

17. Kjellström S. Forskningsetik. 3: Henricson M. Vetenskaplig teori och metod. Lund: Studentliteratur; 2012. p. 69–90.

18. Personuppgiftslag (SFS 1998:204). Stockholm: Justitiedepartementet. Tillgänlig från:

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/personuppgiftslag-1998204_sfs-1998-204

19. Ejlertsson G. Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentliteratur; 2014. s. 57–80, 139.

20 20. Bloomer MJ, Cross W, Endacott R, O´Connor M, Moss C. Qualitative observation in

a clinical setting: Challenges at end of life. N&HS. 2012 mars; 14 (1): p. 25–31. Tillgänlig från:

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1442-2018.2011.00653.x

21. Shields L, Zhou H, Pratt J, Taylor M, Hunter J, Pascoe E. Family-centred care for hospitalised children aged 0-12 years. Cochrane library. [Internet] 2012 [Citerad 2018-03-26] Pubmed: PMID 23076908. Tillgänlig från:

http://cochranelibrary-wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD004811.pub3/abstract

22. U.S Department of health and human services. Safe Patient Handling & Lifting standards for a safer american workforce [Internet]. Washington DC: Committee on Health, Education, Labor and Pensions;2010 maj. Tillgänglig från:

https://www.help.senate.gov/imo/media/doc/Collins4.pdf

23. Alamgir H, Yu S, Fast C, Hennessy S, Kidd C, Yassi A. Efficiency of overhead ceiling lifts in reducing musculoskeletal injury among carers working in long-term care institutions. Elsevier. 2008 maj: 39(5): p. 570-7. Tillgänglig från: https://www-

sciencedirect-com.db.ub.oru.se/science/article/pii/S0020138307004792?_rdoc=1&_fmt=high&_orig

in=gateway&_docanchor=&md5=b8429449ccfc9c30159a5f9aeaa92ffb&ccp=y#bib25

24. Zhuang Z, Terrence J, Stobbe, Hsiao H, James W, Collins et al. Biomechanical

evolution of assistive devices for transferring residents. APPL ERGO. 1999 aug: 30: p. 285–94. Tillgänglig från: https://ac-els-cdn-com.db.ub.oru.se/S0003687098000350/1-

s2.0-S0003687098000350-main.pdf?_tid=6d41864a-4258-419a-bf98-2671f544ca3b&acdnat=1527333336_22d540b8693199c628e0d71cd99f15bf

25. Svensk Transaktionsanalytisk förening. Vad är TA? [Internet]. Axvall: STAF;2018. Tillgänglig från: http://www.transaktionsanalys.se/vad-ar-ta

26. Manning DJ, Booth LA. Observations of radiographer communication: An exploratory study using transactional analysis. Radiograhy. 2006 nov;12(4): 276–82. Tillgänglig från: http://www.radiographyonline.com/article/S1078-8174(05)00144-6/fulltext

BILAGOR

Bilaga 1

Denna enkät används för att studera frågeställningarna. Modalitet: ________________

Antal vårdpersonal på modaliteten: _________________ ERGONOMI – Markeras med staket.

1. Antal gånger vårdpersonal har händer ovanför axlar eller under knän:___________________

2. Antal gånger vårdpersonal går ut ur undersökningsrummet: ______________________ 3. Antal gånger vårdpersonal arbetar utanför underarmsavstånd:_______________________ (Underarmsavståndet är så långt ut händerna når då armarna är böjda 90°)

4. Används hjälpmedel av vårdpersonalen? (ja/nej) Vilket hjälpmedel?__________________

KOMMUNIKATION – Markeras med staket. Varje moments instruktion räknas som en. Exempelvis, klädinstruktioner=1 eller positionsbyte=1 oavsett komplexitet.

5. Antalet instruktioner/uppmaningar patienten får: _____________________ AVVIKELSER – Fri text. Exempelvis tolk (språk, blind, söv etc.), hjärtstopp m. m.

___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

Bilaga 2

Examensarbete på kandidatnivå – Observationsstudie på röntgenkliniken

på USÖ

Vi heter Anders Nordesjö och Afshin Nezamabadi och vi studerar på

röntgensjuksköterskeprogrammet termin 6 vid Örebro universitet. Vi ska skriva ett

examensarbete på kandidatnivå och har valt att göra en observationsstudie. Vår förhoppning är att vi ska få genomföra den hos er på röntgenkliniken USÖ.

Examensarbetet ska handla om röntgensjuksköterskans vardagliga arbete och det som ska observeras är skillnaden i ergonomi och kommunikation/instruktion till patienter vad gäller ländryggsundersökningar på DT respektive konventionell röntgen. Ingen personlig

information kommer att användas i arbetet och tanken är att vi ska följa ett protokoll som vi utarbetat.

Vårt mål är att observera så många undersökningar som möjligt på vardera modalitet hos er vecka 10, 11 och 12. Vi vill utforma ett schema utifrån vilka tidbokningar som finns och eventuellt vara på plats ”poolkvällar” om många undersökningar görs då.

För att genomföra denna observationsstudie på USÖ behöver vi ett godkännande från dig avdelning-/enhetschef.

Vänliga hälsningar Anders & Afshin.

Kontaktuppgifter: anders.nordesjo@gmail.com eller afshin_nezamabadi@hotmail.com Telefon: Anders – 0734246086 eller Afshin – 0739625351

Handledare: Eva Funk Mail: eva.funk@oru.se Telefon: 019 303739 Datum och underskrift

___________________________________________________________ Avdelnings-/enhetschef