If you are heard you exist : A study of the diversity in Swedish Public Service Radio channel P4

Institutionen för kommunikation och design

Hörs du så finns du

- en studie av mångfalden i Sveriges Radio P4

Höstterminen 2008

Examensarbete 15 hp, Journalistik (C-nivå)

Authors: Alexandra Edman och Emma Lind

Title: If you are heard you exist – a study of the diversity in Swedish Public Service Radio channel P4

Level: BA Thesis in Journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish

Number of pages: 80

Abstract

The purpose of this paper is to study the diversity in Swedish Public Service Radio channel P4. We study the diversity both among the editorial news staff and in the news-broadcasts. We also study the opinions of two news directors of the Swedish Public Service Radio channel P4.

The organisation has a national diversity policy thatthey should follow. We investigate if it is really followed or if it is just a document.

We use Social Responsibility Theory to explain why media images should represent the actual society and Media Logic to explain the result of our study. We think it is important that media represent the same population as the region which it covers.

We used a quantitative method to explore the diversity in the news-broadcasts for two weeks (288 broadcasts) listening for people with a foreign background and qualitative interviews to find the opinions of the news directors in Kalmar and Malmö.

To study the diversity in the editorial staff we used e-mail and telephone contact with the management on each of the 25 stations nationwide.

We define foreign background as someone who the audience might assume as coming from a different country based on accent, pronunciation or name.

Our results show that nine percent of the editorial news staff on Swedish Public Service Channel P4 has a foreign background by our definition. 53 percent of them are women and 47 percent are men. 60 percent of these journalists are between 26 and 45 years of age.

In Kalmar, 8,4 percent of the people who were heard in the news had a foreign background. This is a little higher than the percentage of the population who was born in another country in the region that these news are supposed to cover. In Malmö, 11,1 percent of the people who were heard in the news had a foreign background. This is lower than the percentage in this station’s region.

Both news directors agree that the representation of people with foreign background could be better in their news.

Our conclusions are that the percentage of people with foreign background in the local area that the news is supposed to cover seems to matter very little when it comes to their

representation in the news-broadcasts. We discuss different possible reasons for this in the paper.

Innehållsförteckning

Abstract ... 1

Innehållsförteckning ... 2

Inledning ... 3

Syfte och frågeställningar ... 4

Avgränsningar ... 4

Bakgrund ... 5

Public Service ... 5

Sveriges Radio ... 5

Invandring i våra undersökta regioner... 6

Lagar om diskriminering ... 7

Teori och tidigare forskning ... 9

Begreppsdefinition ... 9 Sociala ansvarsteorin ... 10 Medielogiken ... 12 Mångfald ... 12 Mångfald på redaktionen ... 14 Mångfald i innehållet ... 15

Nyhetschefer och journalister om mångfald ... 19

Undersökningens genomförande ... 22

Urval ... 22

Metod ... 22

Metodkritik ... 25

Resultat ... 27

Hur ser mångfalden ut på Sveriges Radio P4s nyhetsredaktioner? ... 27

Hur stor andel av dem som uttalar sig i nyheterna har utländsk bakgrund? ... 29

Hur ser nyhetscheferna på hur de uppfyller de mångfaldskrav som de har? ... 30

Slutsatser och diskussion ... 34

Förslag till vidare forskning ... 37

Referenser ... 38

Bilaga 1 Redaktionsstatistik ... 41

Bilaga 2 Kodschema ... 42

Bilaga 3 Tabeller Kalmar ... 43

Bilaga 4 Tabeller Malmö ... 48

Bilaga 5 Sammanställning ... 54

Bilaga 6 Nordisk -Utomnordisk ... 55

Bilaga 7 Intervjuguide ... 56

Bilaga 8 Transkribering av intervju med Louise Haag 2008-12-08 ... 57

Inledning

Genom vår utbildning har vi fått veta att de olika Sveriges Radio P4-stationerna för statistik över sina nyhetssändningar. Statistik förs bland annat över representationen av olika

åldersgruper, etniciteter och kön i nyheterna. Genom att föra denna statistik ser de hur de uppfyller de mångfaldsmål som Sveriges Radios ledning satt upp i sin mångfaldspolicy. Vi vill undersöka om statistiken som P4 för över sina lokala nyhetssändningar gör någon skillnad i verkligheten. Vi hoppas genom vår undersökning få reda på om statistiken bara är siffror som förs men som ingen bryr sig om, eller om journalisterna tar till sig statistiken och jobbar för att förbättra den. Vi vill också undersöka hur representationen av olika

åldersgrupper, kön och etniciteter ser ut på Sveriges Radios lokala nyhetsredaktioner runt om i landet.

En förhoppning är att Sveriges Radio och andra medieföretag ska ha nytta av vår

undersökning. Olika typer av människor har olika förutsättningar att nå ut till medierna. Och intresset för att få sin röst hörd är olika för olika grupper.

I dagens Sverige har vi lagar som säger att inga personer oavsett religion, kultur eller bakgrund ska diskrimineras och vi anser att det borde gälla även för de olika massmedierna. Olika grupper i samhället bör representeras i medierna och alla har rätt att synas och höras. De som förekommer mest i medierna är vita medelålders maktmän, men en förändring verkar vara på väg (Djerf-Pierre 2007). Nu arbetar man mer för att mediebevakningen också ska vara mer balanserad vad gäller olika grupper i samhället. Män och kvinnor borde förekomma lika ofta och den ökade etniska mångfalden i samhället borde speglas i medierna. Detta gäller både i nyhetsbevakningen och på arbetsplatsen.

[…]frågan om den sociala representationen på redaktionerna har varit ett återkommande tema de senaste 40 åren. Under 1970-talet handlade diskussionerna oftast om klass, på 1980-talet och 1990-talet om kön och idag på 2000-talet om frånvaron av personer med utländsk bakgrund på redaktionerna, men också om åldersdiskriminering.

(Djerf-Pierre 2007:17)

Att undersöka vilka som får komma till tals är viktigt för demokratin. Syns man så finns man. Synligheten i medierna påverkar samhällsutvecklingen och alla har inte samma möjligheter att nå ut i medierna och tillträde till offentligheten leder till makt och inflytande i samhället. Därför är det viktigt att undersöka den sociala representationen inom journalistkåren (Djerf-Pierre 2007).

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur mångfalden ser ut i Sveriges Radio P4s lokala nyheter och på deras lokala nyhetsredaktioner. Vi vill ta reda på hur cheferna arbetar med mångfalden i praktiken och om de tar hänsyn till den statistik som förs kontinuerligt. Det är viktigt att se hur statistiken används, om den ligger till grund för vidare utveckling av mångfaldsarbetet och om reportrarna på redaktionen tar del av den eventuella utveckling som sker.

Detta undersöker vi med hjälp av frågorna:

1. Hur ser mångfalden ut bland nyhetsreportrarna på Sveriges Radio P4s lokala nyhetsredaktioner när det gäller:

a. utländsk bakgrund b. kön

c. ålder

2. Hur stor andel av de personer som uttalar sig i de lokala nyhetssändningarna har utländsk bakgrund i ett invandrartätt län (Malmö) och ett mindre invandrartätt län (Kalmar) i

förhållande till länens befolkningssammansättning?

3. Hur ser Sveriges Radio P4s nyhetschefer på hur de uppfyller de mångfaldskrav som de har?

Avgränsningar

I inslagen väljer vi att bara undersöka det antal personer som har utländsk bakgrund och utesluter ålder och kön för att begränsa oss. Detta gör att vi får tid att undersöka ett större material som får ett större statistiskt värde.

Bakgrund

Public Service

Public Service består av Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio (Radiotjänsts hemsida). De ägs av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Att de är Public Service-företag innebär att deras verksamhet finansieras till största del av TV-avgifter. Finansieringen och ägandet ska främja företagens självständighet (SRs Public redovisning 2007). Public Service-verksamheten ska vara oberoende av politiska och kommersiella intressen (Radiotjänsts hemsida).

Sveriges Utbildningsradio producerar radio- och TV-program som ska användas i

utbildningssammanhang på olika nivåer. De står bakom Kunskapskanalen tillsammans med Sveriges Television och ger också ut böcker.

Sveriges Radio sänder radio för alla i 45 olika kanaler. De finns på webben för att kunna höras när som helst och sänder nyheter på tolv olika språk.

Sveriges Television sänder TV i fem olika kanaler. De står för ett reklamfritt, trovärdigt och oberoende utbud (Radiotjänsts hemsida).

Sveriges Radio

Sveriges Radios publicistiska frihet formuleras i ett sändningstillstånd som riksdagen beslutar om och som regeringen utfärdar. I sändningstillståndet står dessutom att Sveriges Radio ska erbjuda program för stora och små grupper, program på minoritetsspråk och ett brett

programutbud (www.sr.se).

I sändningstillståndet som gäller för perioden 2007-2009 står att ”SR skall beakta språkliga och etniska minoriteters intressen. Verksamheten skall vara ett prioriterat område.

Tillgängligheten skall förbättras” (Sändningstillståndet för Sveriges Radio 2007-2009, §16). Sveriges Radio består av fyra huvudkanaler. P1 är en kanal som ger fördjupning som riktar sig till personer som intresserar sig för vetenskap, dokumentärer och fördjupade nyheter, P2 är en musik- och språkkanal som sänder musikprogram, konserter och program på invandrar- och minoritetsspråk. Sveriges Radio P3 är en kanal av unga för unga som sänder musik, humor-, informations-, och underhållningsprogram. P4 är den lokala kanalen som sänds från 25 lokala radiostationer runt om i Sverige. P4 riktar sig till en vuxen publik och har även ett gemensamt riksutbud. P4 sänder också finska program regionalt. P4-stationerna sänder lokala nyheter alla dagar i veckan (www.sr.se). Sveriges Radio sänder nyheter på fyra av Sveriges fem minoritetsspråk: finska, tornedalsfinska, romani och samiska. Det sänds också nyheter på åtta andra språk som talas i dagens Sverige: albanska, arabiska, assyriska/syrianska, kurdiska, persiska, bosniska-serbiska-kroatiska, somaliska och engelska (Public Service-redovisningen 2007).

Varje vardag sänder P4-stationerna tolv lokala nyhetssändningar och på helgerna är det sex stycken per dag.

En genomsnittlig dag år 2007 lyssnade 77 procent av den svenska befolkningen mellan nio och 79 år på radio. I genomsnitt lyssnade de 130 minuter per dag. 55 procent av den svenska befolkningen lyssnade på någon av Sveriges Radios kanaler en genomsnittlig dag 2007. 32 procent lyssnade på P4 (Mediebarometern 2007).

Enligt Förtroendebarometern (2008) som MedieAkademien gör regelbundet är Sveriges Radio det medieföretag som svenska folket har störst förtroende för. 76 procent av personerna i undersökningen uppgav att de hade ganska eller mycket stort förtroende för Sveriges Radio. Det enda företaget som hade större förtroende var IKEA som 78 procent uppgav att de hade ganska eller mycket stort förtroende för. Motsvarande siffra för Sveriges Television var 73 procent. Dagens Nyheter och TV4 är de kommersiella medier som hamnar högst på listan, på sjätte respektive nionde plats. TV3 och Aftonbladet hamnar på 24e och 25e plats över företag som svenska folket har förtroende för (Förtroendebarometern 2008).

Enligt Sveriges Radios Public Service-redovisning 2007 arbetar Sveriges Radio för att sudda ut gränserna mellan ”vi” och ”dom” genom att försöka få mångfalden att märkas i hela

utbudet. Punktinsatser har gjorts i form av kanaler som särskilt riktar sig till minoritetsgrupper samt program som sänds i befintliga kanaler som riktar sig till dessa grupper. Sveriges Radio har också samarbetat med Svenska för Invandrare vilket har lett till kontakter som syns i utbudet när det gäller ämnesval och medverkande (Public Service-redovisningen 2007). Sveriges Radio har själva satt upp en mångfaldspolicy som de arbetar efter. I den står bland annat:

Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Därför ska alla lyssnare kunna känna igen sig i utbudet. Det mångkulturella Sverige ska beskrivas, granskas och levandegöras i det ordinarie programutbudet – vilket inte utesluter enskilda programsatsningar om etnicitet och kulturell mångfald.

Sveriges Radios mångfaldspolicy

Invandring i våra undersökta regioner

En orsak till att företag i Sverige borde arbeta med representationen av olika grupper är att befolkningssammansättningen i Sverige förändras. Om arbetsstyrkan inom en organisation representerar den faktiska befolkningen i landet ökar företagets möjligheter att nå ut och locka samtliga grupper i samhället. En annan anledning är att lönsamheten för företaget ökar om man nyttjar personalens alla olikheter och därmed dess fulla potential. Målet inom

organisationer borde vara att ha en variationsrik arbetsgrupp där olikheter ses som en styrka och resurs. Detta resulterar i ökad trivsel som i sin tur leder till ökad produktion (Mlekov & Widell 2003).

År 2007 flyttade 2386 utomnordiska invandrare och flyktingar till Malmö. Antalet varierar något men har legat mellan ett- och tretusen sedan 1995 (Invandringsstatistik Malmö 2007).

Till Kalmar kom det 337 utomnordiska flyktingar och invandrare år 2007. Året innan kom det några fler men innan dess var det färre som flyttade till Kalmar (SCB 2007a).

2007 var invandringen till Sverige den största någonsin. Enligt Statistiska Centralbyråns prognos kommer invandringen att vara fortsatt stor de närmsta åren med siffror mellan 80 000 och 100 000 (SCB 2008).

År 2007 var 13,4 procent av Sveriges befolkning utrikesfödda. Även den siffran beräknas öka något varje år fram till 2050 (SCB 2008). Dessa siffror representerar andelen personer med utländsk bakgrund i Sverige och i våra olika regioner. Man ska ha i åtanke att det också finns andra- och tredjegenerationens invandrare som inte finns med i statistiken. I Skåne län var siffran över utrikes födda 16,2 procent 2007 (SCB 2007b). I landet som helhet räknar man inte med att uppnå denna siffra förrän 2034 (SCB 2008). 1985 låg Sverige på 7,8 procent (SCB 2008), vilket är den andel utrikesfödda som fanns i Kalmar län 2007 (SCB 2007b).

Lagar om diskriminering

Idag finns det flera lagar som rör diskriminering av olika slag. De är bland andra

Jämställdhetslagen, Lagen om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, Lagen om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, Lagen om diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning samt Lagen om förbud mot diskriminering. Dessa är alla lagar som på ett eller annat sätt kan beröra mångfalden på arbetsplatsen.

Från och med den första januari 2009 kommer alla dessa ersättas av den nya

Diskrimineringslagen. Den ska motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Med könsöverskridande identitet eller uttryck menas någon som inte anser sig vara man eller kvinna eller uttrycker tillhörighet med ett annat kön genom klädsel eller liknande.

Enligt den nya lagen får en arbetsgivare inte diskriminera en arbetstagare, praktikant,

arbetssökande, praktiksökande eller inhyrd arbetskraft. Detta gäller även personer som har rätt att fatta beslut i arbetsgivarens ställe. Arbetsgivaren får inte straffa den som eventuellt anmält arbetsgivaren enligt Diskrimineringslagen eller medverkat i en utredning enligt den (Svensk Författningssamling 2008:567).

Lagen hindrar dock inte särbehandling på grund av någon av ovanstående faktorer om faktorn utgör ett rimligt yrkeskrav för att uppnå ett berättigat syfte. Även åtgärder som främjar

jämställdhet mellan män och kvinnor är tillåtna om de inte innefattar särskilda löne- eller anställningsvillkor, liksom särbehandling på grund av ålder om det är nödvändigt för att uppnå ett berättigat syfte.

Arbetsgivaren och arbetstagaren ska tillsammans vidta aktiva åtgärder i sammanhanget, det vill säga att de ska samarbeta för att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet

oberoende av kön, etnicitet och religion. De ska också samarbeta för att minska och stoppa löneskillnader och andra skillnader i anställningsvillkor mellan män och kvinnor.

Enligt lagen ska arbetsgivaren arbeta målinriktat för att arbetsplatsen ska lämpa sig för alla arbetstagare, för att både män och kvinnor ska kunna kombinera arbete med föräldraskap samt för att förhindra att någon arbetstagare utsätts för diskriminering eller trakasserier baserat på kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Arbetsgivaren ska även se till att alla oavsett ovanstående faktorer ska ha möjlighet att söka lediga jobb. Det är också arbetsgivarens uppgift att försöka uppnå en jämn fördelning mellan män och kvinnor bland olika typer av arbetstagare och om fördelningen är ojämn vid rekrytering anstränga sig för att det

underrepresenterade könet ska öka och skillnaderna utjämnas (Svensk Författningssamling 2008:567).

Vart tredje år ska arbetsgivaren upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. Denna ska innehålla vilka åtgärder som behövs och vilka som ska genomföras och påbörjas de närmaste åren (Svensk Författningssamling 2008:567).

Teori och tidigare forskning

För att förklara varför representationen av olika samhällsgrupper i medierna borde stämma överens med befolkningssammansättningen i bevakningsregionen används den sociala ansvarsteorin. Den är en amerikansk teori som nästan kan uppfattas som en ideologi över hur den idealiska medieverksamheten borde fungera.

Medielogiken beskriver hur medierna faktiskt arbetar och hur detta arbetssätt påverkar deras produkt och därmed denna studies resultat.

Vi kommer även att presentera användbar forskning som tidigare gjorts på ämnet och inleder kapitlet med en begreppsdefinition.

Begreppsdefinition

Eftersom olika organisationer definierar utländsk bakgrund och mångfald på olika sätt är det viktigt att vara tydlig med vad man menar. I viss tidigare forskning har till exempel

professorerna Asp och Weibull (1996) valt att inte definiera begreppen alls, vilket har gjort det svårt för oss efterkommande forskare att få ut det mesta möjliga av deras undersökning. I denna studie väljer vi därför en definition av begreppen för att tydliggöra vår undersökning. Vi definierar utländsk bakgrund som någon som publiken kan antas uppfatta som utländsk till exempel genom utseende, klädsel, brytning, namn eller titel (Phillips 2008).

Vissa forskare pratar om etnicitet istället för utländsk bakgrund men har en liknande definition som den vi har valt att använda. Peter Hervik (2003) skriver om några studenters undersökning av hur personer i Norge tolkar betydelsen av ordet etnisk. Den innebörd de gav ordet var främmande kultur, icke västerländsk, urbefolkning, traditionsenliga, invandrare, minoritet och person som kommer från ett annat land. Grupper i samhället kan definieras med hjälp av kulturella kännetecken, till exempel språk, dialekt, kläder, traditioner, religion eller ras (Pieterse i Hervik 2003). I denna studie lyssnar vi alltså främst efter språk, brytning och utländskklingande namn eftersom dessa är de egenskaper som vi kan höra i det medium vi valt. Det är också de egenskaper som lyssnaren har möjlighet att identifiera i radion. Psykologen och organisationskonsulten Leili Falsafi skriver att det finns flera olika sätt att definiera begreppet mångfald. Internationellt används ofta den ursprungliga definitionen rasmässig, etnisk, religiös och könsmässig variation. Även i Sverige är denna definition dominerande, men den börjar ge mer och mer plats åt fler faktorer. Detta gör att begreppet numera också kan innefatta skillnader med avseende på ålder, sexuell orientering,

socioekonomisk bakgrund, fysisk olikhet, funktionshinder, personlighet och allmän livserfarenhet (Falsafi, 2004).

Ordet mångfald i sig är ett beskrivande ord som helt enkelt betyder mängd. Det symboliserar flera enheter som förs samman. Verbformen av ordet är mångfaldiga, vilket betyder

reproducera något. Detta innebär att de olika enheterna skulle vara lika, något som förändrar innebörden av ordet. Ordets adjektivform mångfaldig däremot har en innebörd av olikhet. Det är denna betydelse som substantivformen av ordet, mångfald, har fått i den politiska

Vi använder genom hela uppsatsen utländsk bakgrund, invandrarbakgrund och invandrare med synonym betydelse. Detta för att variera språket, undvika upprepningar och underlätta läsning.

Sociala ansvarsteorin

Vi har valt att använda oss avden sociala ansvarsteorin, en normativ teori som också kan kallas för ideologi. Detta avsnitt baseras på kapitlet om teorin i Four theories of the press (Siebert et al 1956) som skrivits av Theodore Peterson, om inte annat anges. Teorin beskrivs främst ur pressens perspektiv, men den absolut största delen av det som skrivs går idag att applicera även på radion som medium. Teorin utvecklades i USA och dess innebörd kan variera i olika länder beroende på kulturella skillnader och olika arbetssätt. I Sverige bör den ses främst som ett ideal, men inte nödvändigtvis som ett möjligt mål.

Grundtanken i teorin är att frihet medför ansvar. Eftersom medierna är privilegierade med stor frihet innehar de också ett stort ansvar att genomföravissa uppgifter i samhället.

Enligt teorin har medierna ett antal funktioner:

 Att stödja det politiska systemet genom att informera, diskutera och debattera.

 Att upplysa medborgarna så att de kan fatta egna, välgrundade beslut.

 Att skydda individens frihet genom att agera vakthund gentemot makthavarna (detta är något som medierna enligt teorin misslyckats med).

 Att stödja det ekonomiska systemet, men denna uppgift får inte ta överhand över andra.

 Att tillhandahålla god underhållning.

 Att vara finansiellt oberoende så att de inte påverkas av ekonomiska intressen. Olika medieinstitutioner ska också vara öppna för nya idéer och ge minoriteter rimligt utrymme i medierna. Innehållet ska representera samhällsgrupper vad gäller region, politik, religion, etnicitet och kultur (McQuail 2005).

I USA, där teorin har sitt ursprung, fanns det en tanke om att tryckfriheten skulle leda till en stor frihet i allmänhet. Detta ledde till en mycket partisk press och amerikanerna började kräva en viss standard av medierna. Redaktörerna började sätta upp frivilliga etiska regler för att driva sitt medium för allmänhetens bästa.

Den sociala ansvarsteorin utvecklades av olika orsaker. Några av dem var teknologisk utveckling, kritik mot medierna och ökad professionalism bland journalisterna.

Kritiken som riktades mot medierna var skarp och skilde sig mellan de olika medierna. När det gällde radion bestod kritiken av protester mot den ökade ägarkoncentrationen,

kommersialiseringen, brist på valmöjligheter bland program samt låg nivå på

underhållningen. För denna studie är dock främst kritiken mot bristen på lokal talang och diskussioner om lokala frågor mest intressant. Det är den kritik som kan appliceras på studiens ämne, det vill säga hur representationen i radion speglar

Den ökade professionalismen bland journalisterna medförde en ansvarskänsla hos medierna gentemot allmänheten. Professionalismen kom av att journalistskolor började startas och utbilda i journalistiska tekniker och mediernas ansvar. Man började inse att för att nyttja pressfriheten behövde man också ta det ansvar som följde med den. Detta gällde också etermedierna.

När radion började spridas i USA fanns det inga regler för vem som fick sända vad och var. Därför startades en myndighet (Federal Radio Commission) för att dela ut sändningstillstånd och kontrollera sändningarna. Myndigheten får inte censurera program men har som uppgift att kontrollera det huvudsakliga innehållet för allmänhetens bästa. Det skapades en hederskod för radion 1937 för att allmänheten började bli fientlig mot medierna. Denna kod ser

människan som påverkansbar när det gäller moral, vilket leder till att etiska regler inom radio är nödvändiga för att journalister inte ska utnyttja påverkansbarheten för sin egen vinning. Den sociala ansvarsteorin menar att de skyldigheter gentemot samhället som pressfriheten för med sig bör vara viktigare än journalisternas egenintresse (McQuail 2005). De etiska reglerna innehåller uppdraget att framhålla och underlätta för demokratin som styrelseform och främja allmän moral.

Mycket av det som är särskilt för pressen enligt Theodore Peterson gäller även för Sveriges Radio idag. Exempelvis skriver han om hur den enskilda medborgaren har ett stort behov av pressen för att få en bild av hur samhället ser ut. Detta gäller idag för alla medier, inklusive radio. Det är också därför teorin blir intressant för denna studie. Enligt Peterson förlitar varje enskild medborgare sig på medierna för att få en bild av samhället i stort. Därför är det viktigt att det som förmedlas i medierna representerar samhällets sammansättning på ett korrekt sätt. Två av de krav som teorin och samhället ställer på pressen är att de ska presentera en korrekt och förståelig bild av dagens händelser och också återge alla sidor av en sak.

Ett annat krav som ställs på pressen är att de ska fungera som ett forum för åsikter och kommentarer. Det innebär att också synsätt som inte stämmer överens med mediets åsikt ska få komma fram. Detta gäller även för radio, vilket till och med står med i de etiska spelregler för press, radio och TV som Pressens Samarbetsnämnd ger ut i Sverige (Pressens

Samarbetsnämnd 2002).

Ett fjärde krav är att pressen ska visa en representativ bild av samtliga samhällsgrupper. Detta krav är det som är viktigast för vår studie. Det innebär att invandrargrupper bör representeras på ett rättvist sätt som inte skapar fördomar hos allmänheten. Detta krav finns även inom radio och TV. De flesta medier anser att detta är ett bra och rimligt krav men det syns inte alltid i praktiken. Detta kan tolkas till att teorins ideal är att det borde förekomma mer nyheter med personer med utländsk bakgrund i invandrartäta områden.

I den sociala ansvarsteorin är yttrandefriheten en frihet som människor borde utnyttja. Men det är en frihet som kommer med en skyldighet som är att utnyttja den. Samhället är beroende

av att individer utnyttjar sin yttrandefrihet. Om en person har en tanke eller en idé ligger det i allmänhetens intresse att personen delar med sig av den.

Yttrandefriheten betyder inte att varje medborgare har rätt till massmediernas publik.

Rättigheten till yttrandefrihet måste balanseras med andras rätt till ett privatliv och allmänna samhällsintressen. Teorin menar att yttrandefriheten inte får utnyttjas för att framkalla hat eller för att sprida lögner. Det är endast i sådana fall som yttrandefriheten inte ses som en rättighet enligt teorin. Dock finns den kvar som en laglig rättighet. Yttrandefriheten för ändå med sig en rätt att ha fel. Men man får inte medvetet sprida felaktigheter.

Medielogiken

Vi använder också medielogiken för att ge en förklaring till varför befolknings-sammansättningen inte speglas i medierna. Jesper Strömback, forskare i politisk

kommunikation, skriver om medielogiken i sin bok Makt och Medier (2000). Detta avsnitt baseras på det som Strömbäck (2000) skriver. Uttrycket medielogik myntades av Altheide och Snow. Teorin har sedan utvecklats av flera forskare och den fortsätter att utvecklas.

Medielogiken specificerar vilka händelser som blir nyheter och varför. Nyhetsvärderingen, som är en del av medielogiken, säger att det som handlar om politik, ekonomi, brott eller olyckor blir nyheter. Händer det dessutom nära oss, är sensationellt, handlar om elitpersoner eller är viktiga och relevanta för publiken har det ännu större möjlighet att tas upp i medierna som nyheter. Händelser som kan tillspetsas, förenklas, konkretiseras, personifieras eller stereotypiseras har också stor chans att bli nyheter.

Vad som blir nyheter påverkas också av mediernas format, organisation, interna arbetsvillkor, normer och behov av uppmärksamhet. Det som blir nyheter beror alltså till stor del på hur medierna själva fungerar.

Det handlar inte alltid om att händelsen i sig är en nyhet, det blir en nyhet för att det passar in i mediernas kultur.

En förklaring till att olika medier ofta ger en liknande bild av händelser är de journalistiska rutinerna och för att ändra den bilden skulle en förändring i rutinerna behövas.

Nyhetsvärderingen skapar den bild av verkligheten som sedan ligger till grund för vilka frågor som tas upp i medierna. Det ger utomstående aktörer möjlighet att påverka genom att

formulera sig på ett sådant sätt att det passar in i medielogiken eller arrangera händelser och evenemang som medierna kan tänkas vilja ta upp.

Mångfald

En mångfaldspolicy är bara ett dokument,det som är intressant är att undersöka hur seriös och ärlig insatsen för att påverka arbetsplatsens sammansättning är, menar den iranskfödda

psykologen och organisationskonsulten Leili Falsafi. Därför är det intressant att undersöka hur en organisations mångfaldspolicy används i praktiken.

Kristina Widestedt (2008) har undersökt mångfaldspolicydokument i de största radio- och TV-kanalerna i Sverige, England och USA. Hon kommer fram till att begreppet mångfald definieras olika i de olika länderna och att man i Sverige främst förknippar det med etnisk mångfald.

I På tal om mångfald frågar Leili Falsafi sig hur vi använder ordet mångfald idag.

[…] kan blotta existensen av olika folkgrupper jämte varandra verkligen betecknas som mångfald? Det är inte en alltför ovanlig användning av ordet, men den definition som ordet får genom denna användning saknar en viktig dimension. Den om samlevnad, interaktion och kommunikation mellan olikheterna.

(Falsafi, 2004:80-81)

Varje organisation behöver enligt Falsafi tydliga regler och värderingar för att uppmuntra att alla visas respekt och att ingen blir systematiskt särbehandlad. Hon menar att det är mänskligt att fela och handla bristfälligt även när det kommer till hur man behandlar människor, men det viktigaste är att se till att misstagen inte blir till norm inom organisationen (Falsafi, 2004). Mångfaldsarbetet i en organisation måste sträva efter att förhindra medveten eller omedveten särbehandling av vissa grupper vare sig den är positiv eller negativ. Organisationen bör sträva efter att hitta och värdera resurser där man normalt inte ser dem. Falsafi skriver också att det finns en risk att man i offentliga organisationer sätter upp en mångfaldspolicy eller plan för att möta de krav som ställs på företaget av till exempel diskrimineringsombudsmannen och att det sedan inte arbetas vidare för att främja mångfalden på arbetsplatsen. Om organisationen ser mångfaldsarbetet som ett krav som måste uppfyllas, till exempel genom att anställa fler invandrare, finns det en risk att detta ses som kvotering, vilket enligt Falsafi inte är

eftersträvansvärt. Istället bör organisationen fundera över vad man kan göra för att öka mångfalden och använda sig av den mångfald som finns (Falsafi 2004).

Vidare skriver Falsafi att för att en organisation med mångfald ska fungera krävs det att både organisationen och medarbetarna ser över sina egna gränser vad gäller kulturella och

värdemässiga skillnader. Båda måste se över hur de bemöter enskilda individer och andra värdesystem än det egna. Det är vanligare att olikheter upplevs som belastande på

arbetsplatsen än i privatlivet eftersom man ofta upplever att de individer man umgås med på fritiden är självvalda.

Falsafi menar att mångfaldsarbetet på många sätt hänger på att ledaren har genuina motiv för att våga omsätta ord och ideal i handling. Detta kan göras genom att se över den egna

ledningsgruppens sammansättning och arbeta för att förutsättningarna för mångfaldsarbetet ska finnas i organisationen. Ledarens hängivenhet och stöd medverkar också till att motivera de enskilda medarbetarna att arbeta för ökad mångfald i organisationen.

Varje organisation måste välja fokus för sitt mångfaldsarbete, anser Falsafi. Trots att det i samhällsdebatten ligger fokus på etnisk mångfald i samhället och på arbetsplatsen måste varje företag se över sina egna behov. Det är möjligt att arbeta med både etnisk, könsmässig och åldersmässig mångfald samtidigt, men organisationen måste veta vad som är viktigt för just den egna organisationen. Detta kan leda till att man inom företaget får en mer individuell syn

på sina medarbetare istället för att kategorisera dem. Att se sina medarbetare som individer är det bästa sättet att utnyttja den mångfald som finns även när det gäller faktorer som

personlighet, erfarenhet och egenskaper (Falsafi 2004).

Idag motsvarar representationen av invandrare, kvinnor och andra traditionellt

diskriminerande grupper på betydelsefulla posterinte deras andelar av befolkningen som helhet. Detta är ett tecken på att politiker och högt uppsatta ledare i näringslivet inte lever som de lär och eftersträvar idealet att det ska vara lika villkor för alla som siktar mot höga poster (Falsafi 2004).

Mångfald på redaktionen

Det är intressant att se hur mångfalden på redaktionen ser ut. Det kan vara så att

nyhetsreportrar intervjuar personer som de identifierar sig med och att de är rädda för det som är främmande och annorlunda och därför undviker sådana intervjupersoner. Studien kan också visa om de lokala stationerna uppfyller mångfaldspolicyn på sin arbetsplats.

Falsafi (2004) skriver om hur inställningen till olikheter beror på hur interaktionen med dessa olikheter upplevs. På ställen där det inte finns några kontaktytor mellan olika grupper är risken större att det blir en hierarkisk ordning mellan olika kulturer. Då blir det ofta

komplicerade känslor inför de olikheter som finns. Om samexistensen mellan olika grupper å andra sidan fungerar på alla plan är det större chans att känslorna inför olikheter är positivt laddade.

Journalister som är födda i ett land utanför Europa är kraftigt underrepresenterade i svenska medier. Bara 0,5 procent av alla svenska journalister tillhör denna grupp. Monika Djerf-Pierre (2007), docent i medie- och kommunikationsvetenskap, undersöker hur journalisternas egna bakgrunder och erfarenheter speglar deras arbete och tycker det är viktigt att se hur

journalistkårens sammansättning speglar hur det övriga samhället ser ut. Det här är viktigt i vår undersökning för att se hur journalisterna själva kan påverka innehållet i

nyhetssändningarna. I journalistkåren stämmer könsfördelningen bra överens med samhället, åldersmässigt är journalister över 55 år underrepresenterade och endast fem procent av journalistkåren mot 15 procent av allmänheten är född i ett annat land än Sverige i åldersgruppen 19-67 år (Djerf-Pierre 2007).

Monika Djerf-Pierre (2007) uppmärksammar i sin undersökning av journalister inom journalistförbundet att de med utländsk bakgrund, som vuxit upp utomlands eller har en förälder som vuxit upp i ett annat land än Sverige inte ökat mellan 1999 och 2005. Hon poängterar att detta är anmärkningsvärt då rekryteringen av personer med utländsk bakgrund till redaktionerna under denna period ska ha varit prioriterad. Undersökningen har även visat att det inte är bland de yngre journalisterna som det finns flest personer med

invandrarbakgrund utan bland de som är äldre. Siffror att jämföra med är att bland journalister yngre än 34 år har endast sex procent utländsk bakgrund mot tolv procent hos de journalister som är 55 år och äldre.

Inom Public Service-radio och -TV har andelen kvinnliga journalister ökat från 25 procent 1989 till 57 procent 2005. Medelåldern bland journalister i privat TV och radio är 37 år och i andra medieorganisationer varierar medelåldern bland journalisterna mellan 42 och 44 år. En orsak till att det ser ut som det gör kan vara att journalister och mediechefer tycker att rekryteringen ska gå efter kompetens och inte representation och att den som är mest lämpad till ett uppdrag eller position ska få den. En annan aspekt är också att rekryteringen sker genom kontakter och sociala nätverk och att chefer tenderar att välja personer som är lika dem och i det fallet blir olika grupper underrepresenterade. Olika former av medier har också olika krav på sig. ”Public Service har starkare ’politiska’ krav på jämställdhet och

invandrarepresentation och det är också i denna sektor där vi finner störst andel kvinnliga journalister, liksom störst andel kvinnor på toppositionerna” (Djerf-Pierre 2007:30-31). I dagens samhälle tänker inte medieföretagen på demokrati eller rättvisa när de anställer utan de tänker på vem de måste anställa för att nå ut till den publik de vill nå, till exempel en yngre journalist för att nå ut till en yngre publik (Djerf-Pierre 2007).

Mustafa Hussain (2003), föreläsare på humanvetenskapliga institutionen på Roskilde universitet, menar att bilden som många har av invandrare delvis men inte endast är

massmediernas fel. Han skriver att invandrare diskrimineras på bland annat arbetsmarknaden på grund av den stereotypisering som förekommer i medierna. Bilden som medierna

förmedlar finns undermedvetet hos arbetsgivaren och gör att personer med invandrarbakgrund inte behandlas på samma sätt som svenska arbetssökande.

Mångfald i innehållet

Mångfalden behövs i medierna för att de ska uppfylla sin uppgift att spegla samhället såsom det ser ut. Detta är mediernas uppgift enligt den sociala ansvarsteorin (Peterson et al 1956) även om det är omöjligt för en journalist att vara helt objektiv. Reportern måste alltid välja en vinkel och välja vilken information som ska presenteras i ett inslag. Trots det är det viktigt att olika grupper i samhället kommer till tals för att alla ska kunna använda sig av den makt som medierna har. Grupper som inte syns riskerar att glömmas bort och det kan leda till att de inte vågar ta kontakt med medierna för att få ut ett budskap.

Olika grupper syns olika mycket i medierna och synen på olika grupper påverkas av

representationen i medierna. Om stora grupper av människor syns väldigt lite eller på fel sätt leder det till att övriga samhället får en felaktig bild av dessa grupper. Därför är det viktigt att undersöka om vissa grupper syns i medierna för att sedan ta reda på hur representationen ser ut.

Många invandrargrupper representeras huvudsakligen i negativa nyheter, vilket gör att andra grupper får negativa associationer när de tänker på invandrare. Denna representation kan vara en orsak till att invandrare inte söker sig till svenska medier för att fylla sitt nyhetsbehov. Ytterligare en anledning kan vara att de gånger de gestaltas i medierna är det som offer och inte som samhällsmedborgare (Carøe Christiansen 2003).

Varför behövs mångfald i medierna?

Läraren och forskaren vid JMK i Stockholm Anders Sahlstrand (2000) skriver i sin avhandling att det finns anledningar till att mångfalden inte är så stor i nyheterna:

Det är troligtvis så att vissa muntliga källor har bättre förutsättningar att tillföra nyhetsförmedlingen information än andra. En energiforskare, för att ta ett exempel, har ett kunskapsmässigt övertag på en lekman att uttala sig om energikällor. […] Att just dessa källor dominerar i utbudet kan motiveras ur informativ synpunkt. Samtidigt kan tillgänglighet och mångfald bli lidande. Om informationen och kunskapen inte är jämt spridd i samhället, vilket exemplet ovan antyder, kommer vissa grupper i samhället att få svårt att komma till

tals. (Sahlstrand 2000:81-82)

Journalister följer medielogikens nyhetsvärdering som säger att det som är annorlunda har större nyhetsvärde. Därför väljer de att presentera invandrare som minoriteter som skiljer sig från den stora massan. Medieforskaren Elisabeth Eide (2003) vid Oslo universitet skriver att det är därför olika representanter för det som är annorlunda är vanligt förekommande i medierna. När de slutar vara olika oss så blir de en del av vi-gruppen.

Det finns olika faktorer som påverkar representationen av etniciteter. Hussain (2003) menar att medier är en faktor men en större faktor är samhället och hur det är konstruerat, det är inte gjort för att vara mångkulturellt. Därför har inte alla samma möjligheter att nå ut till

massmedierna idag.

Diskursen i det nationella samhället är satt av de personer som har makten att bestämma i samhället. Nationella medier sprider teorier om kulturer i samhället och bestämmer hur vi ska tänka om de personer som samverkar i dem. Medierna avgör hur vi grupperar människor efter etnicitet, identitet och kulturella och nationella gränser. På så vis sprids den diffust

producerade etniciteten med de dominerande medierna i deras diskurs. Medierna styrs medvetet och omedvetet av diskurser och olika intressegruppers påverkan. Även om massmedierna verkar i samma diskurs som sociala institutioner och organisationer så är det massmedierna som gestaltar både våra likheter och olikheter och det är där som den kulturella förståelsen för etniciteter kan diskuteras och kommuniceras. Både i medierna, bland politiker, akademiker och i det byråkratiska språket förekommer stereotypifiering som en form av representation. Det påverkar förståelsen för olika etniciteter i samhället (Hussain 2003). I en australiensisk undersökning konstaterar Gail Phillips (2008) att TVs berättarkonventioner kan förvärra den negativa stereotyp som finns av etniska minoriteter. Ofta gör det faktum att de inte syns eller hörs att den stora massan uppfattar etniska minoriteter som ett opersonifierat hot. I värsta fall uppmuntrar TV-nyheterna till rädsla för etniska minoriteter och i bästa fall uppmuntrar de publiken att ignorera att det överhuvudtaget finns etniska minoriteter. Författaren menar att det som visas på TV är mer och mer skilt från det vi ser i vår vardag. Den amerikanske sociologen, forskaren och författaren Herbert J Gans (1979) har i sina undersökningar kommit fram till att nyheter innehåller journalisternas implicita värderingar som ger en dold eller underliggande bild av hur man anser att samhället borde vara. Dessa värderingar finns att läsa mellan raderna genom att aktörer syns eller ignoreras i nyhetsflödet.

Gans kallar dem Enduring values, här fritt översatt till bestående värderingar. Det är

värderingar som finns i olika typer av nyheter över en lång tidsperiod och som ofta påverkar och definierar nyheter (Gans 1979).

Gans (1979) har identifierat åtta typer av journalisternas bestående värderingar som syns i nyheterna: etnocentrism, altruistisk demokrati, ansvarsfull kapitalism, småstadspastoralism, individualism, måttlighet, ordning och ledarskap. För denna uppsats är den första bestående värderingen den viktigaste. Etnocentrismen innebär att man värderar den egna kulturen, nationen och de egna värderingarna högre än andras. Mest syns detta enligt Gans i krigsrapportering där de egna förlusterna rapporteras som nyheter medan motståndarnas dödstal bara omnämns som hastigast och helt opersonligt. När fel begås inom den egna kulturen eller nationen rapporteras det som avvikanden som gjorts av enskilda personer som kommer att straffas för sina handlingar (Gans 1979).

Eide (2003) skriver att människor oftast inte ser sig själva som etniska utan anser att de

människor som är annorlunda än dem själva är etniska. Detta trots att alla människor tillhör en etnisk grupp. Det har blivit för mycket fokus i medierna på ”oss” och ”dem” istället för att se det som vi har gemensamt, våra mål, våra kulturella likheter istället för att sätta upp

olikheterna som en mur mellan oss. Eide diskuterar hur vi ska få ”dem” att bli en del av "oss". Journalisterna måste sluta sätta etniska kännetecken när de skriver om minoriteter. Problemet är att journalister inte vill normalisera, de vill skriva om det som är annorlunda. Medierna skriver sällan om laglydiga människor, det som gör nyheter är det ovanliga, enligt

medielogikens nyhetsvärdering (Eide 2003). Syns minoriteter i medierna?

En förklaring till att minoritetsgrupper inte syns så mycket i medierna kan vara att den etniska mångfalden inte är särskilt stor bland dem som har makt i samhället, vilket Sahlstrand, Eide och Djerf-Pierre skriver. Eftersom medierna oftast använder sig av makthavare som

expertkällor blir synligheten i medierna lika skev som bland makthavarna. De flesta

makthavare i dagens samhälle är vita, medelålders män vilket gör att kvinnor och invandrare hamnar i skuggan av dem.

Vilka källor journalisterna använder beror på vilken typ av artikel det är och vilket ämne de rör. Politik och näringsliv utgör nästan en tredjedel av artiklarna och här förekommer många elitpersoner. De artiklar där mest icke-elitpersoner förekommer handlar om utbildning, konsument, sociala frågor och brott. Här används många kvinnliga källor (Sahlstrand 2000). Istället för att studera mångfalden av antalet källor kan man studera hur väl de källor som framträder representerar kvoten mellan exempelvis män och kvinnor eller mellan invandrare och svenskar (Sahlstrand 2000). Det är främst kvoten mellan invandrare och svenskar som undersöks i vår studie.

Den journalistiska genre där kvinnor förekommer mest som källor är i nyhetsintervjuer. Det har även visat sig i Sahlstrands (2000) undersökning att reporterns kön har en tydlig betydelse för om källan är man eller kvinna. Kvinnor har oftare än män använt kvinnor som källor. I Sahlstrands undersökning (2000) har han kommit fram till att cirka 29 procent av kvinnorna får positiv publicitet, men bara 23 procent av männen. Andelen manliga källor som får negativ publicitet är ungefär dubbelt så stor som andelen kvinnliga källor.

Hur representeras minoriteter i medierna?

Även om minoritetsgrupper inte syns särskilt mycket i medierna är det viktigt att undersöka hur de representeras när de väl förekommer. Ofta får de uttala sig som representanter för sin etniska grupp eller i egenskap av att de är invandrare, till exempel som representant för den lokala muslimska föreningen. För att minoriteter ska ha en större möjlighet att bli en del av det svenska samhället är det viktigt att de får synas och höras som vilken medborgare som helst.

I Australien har Gail Phillips (2008) gjort en undersökning av hur människor från olika etniska minoriteter framställs i landets TV-nyheter. Undersökningen genomfördes 2007 och jämför de regionala sändningarna i Perth, Sydney, Shepparton och Townsville. De olika städerna i undersökningen har olika befolkningssammansättningar. Shepparton och

Townsville är de städer med störst etnisk mångfald med 11,4 procent respektive 11,6 procent utrikesfödda invånare (Phillips 2008). Undersökningen visar att etniska minoriteter sällan förekommer i nyhetsutbudet och när de gör det presenteras de som annorlunda eller som offer. De får sällan uttala sig och när de får det kan textning av deras uttalanden understryka känslan av att de är annorlunda (Phillips 2008). Nyheterna som berörde etniska minoriteter var

betydligt positivare i städer med särskilt stor etnisk mångfald, än i städer med mindre etnisk mångfald (Phillips 2008).

Den australiensiska undersökningen rekommenderar vissa förändringar i nyhetsflödet i TV. Bland annat menar Phillips att bilder på folkmassor och personer i enkätundersökningar ofta hör till den australiensiska majoriteten. Om dessa bilder istället hade visat den mångfald som finns i samhället, hade det kunnat förbättra bilden av de etniska minoriteterna som en naturlig del av befolkningen. Detsamma gäller vid expertutlåtanden. Etniskaminoriteter i

nyhetsutbudet har minskat men tonen i nyheterna har blivit positivare. Trots detta förekommer det fler negativa nyheter om etniska minoriteter än om andra människor (Phillips 2008). Sahlstrand (2000) skriver i sin avhandling att storstadspress oftare skriver om människor som offer än som medborgare. Det gör nyhetsrapporteringen mer negativ då man oftare skriver om offer för olika omständigheter än om människor som är positiva och löser sina egna och andras problem. Den negativa nyhetsbevakningen är ännu större i kvällstidningspressen. Den schablonbild som verkar förekomma bland journalister av den vanliga människan är

Journalister som Elisabeth Eide intervjuat säger att de förr skrev mer snällt om invandrare och att artiklarna oftast handlade om deras kultur. Artiklarna var positiva eller handlade om att hjälpa till att bevara deras kultur. Nu är det tvärtom, invandrare framställs negativt.

Många gånger framförs minoritetsgrupper i samhället väldigt negativt och nästan hotfullt. De uppmärksammas i samband med brott eller som problem. De gestaltas som att de får skylla sig själva och att det blivit så här på grund av deras kultur (Eide 2003).

Den danska kultursociologen Connie Carøe Christiansen (2003) diskuterar resultatet av en undersökning av dansk Public Service, Danmarks Radio. Undersökningen ville ta reda på om Danmarks Radio, som också inkluderar TV, kan ha en integrerande effekt för etniska

minoriteter i landet. Undersökningen bestod av intervjuer med tolv familjer från de största minoritetsgrupperna i Danmark. Undersökningen visade att etniska minoriteter inte prioriterar radio som nyhetskälla. Detta berodde främst på att de nyheter som sänds på minoritetsspråk i Danmarks Radio enbart berör minoriteternas ursprungsland och att de då inte kan få nyheter om Danmark på ett språk som de förstår.

Det medium som minoritetsgrupperna i Danmark främst använde för att få del av nyheter var TV. Samtliga av de undersökta familjerna hade en TV. Tidningar användes mest på

arbetsplatsen och Internet nyttjades i viss mån som nyhetskälla på de ställen där det fanns tillgängligt (Carøe Christiansen 2003).

I den danska undersökningen framkom att personerna i samtliga minoritetsgrupper upplevde sig felrepresenterade i medierna:

[…] oavsett utbildningsnivå och språkkunskap, uttryckte de intervjuade familjerna avståndstaganden till det sätt på vilket etniska minoriteter presenteras i nyheterna. [En kvinna] som kom till Danmark sju år före intervjutillfället, förklarade att hon helt enkelt inte längre såg de danska tv-nyheterna. Hon menade att de undantagslöst presenterar en eller annan negativ nyhet om invandrare.

(Carøe Christiansen 2003:173, vår översättning)

Nyhetschefer och journalister om mångfald

I studien anser vi att det är viktigt att undersöka nyhetschefernas åsikter om mångfald i massmedierna. Tidigare forskning som har sitt fokus på nyhetschefers mångfaldsarbete lyser med sin frånvaro, vilket gör det ännu mer relevant att undersöka. Den litteratur som vi funnit är av instruktionsbokskaraktär och riktar sig direkt till nyhetscheferna med råd och tips om hur de ska skapa och styra en redaktion med stor mångfald.

Det är viktigt att den chef som står närmast redaktionen är bra på att motivera sina

medarbetare. Nyhetscheferna får också agera som representanter för journalistkåren i denna studie eftersom de dagligen jobbar i det redaktionella arbetet med de lokala nyheterna. Det är också de som styr mångfaldsarbetet och sammanställer statistiken för stationen.

Nyhetschefernas inställning kan också påverka resultatet av vår studie eftersom mångfalden i nyheterna på många sätt beror på deras engagemang.

Forskaren och journalisten Ingrid Östlund (1994) skriver att det är svårt att vara nyhetschef för att nyhetschefen både måste vara inspirerande, skicklig journalist, ge goda råd och hon måste också sätta gränser. Nyhetschefen måste vara beredd att kasta om i nyheterna när något händer.

Nyhetschefer är ofta journalister som gått vidare till en chefsposition och ska balansera ledarskapet med det dagliga journalistiska arbetet. De ska vara allmänbildade, intresserade och motivera sina reportrar. Nyhetschefen måste också ta hänsyn till de ekonomiska krav som finns inom företaget för att nå en stor publik. Det är nyhetschefernas motivation och

inriktning som påverkar hur utvecklingsprocessen blir (Östlund 1994).

För att få en bra arbetsmiljö måste varje journalist ha en bra kontakt med sin närmaste chef, nyhetschefen. Chefen måste också ge journalisterna utrymme att arbeta självständigt. Detta främjar journalisternas trivsel och därmed produktiviteten i nyhetsarbetet. Det är viktigt att nyhetschefen känner att hon gör ett viktigt arbete och att det hon gör påverkar redaktionens arbetsresultat. En viktig uppgift som nyhetschefen har är att prioritera för att skapa en kreativ arbetsmiljö. För att skapa en redaktion där chefen inte ger order kan man istället välja att sätta upp konkreta mål för vad man vill uppnå. Dessa mål kan formuleras i en policy. Policyn måste diskuteras på arbetsplatsen och alla på redaktionen måste förstå målen i policyn för att den ska hållas levande (Östlund 1994).

På Sveriges Radio är målen formulerade i mångfaldspolicyn som satts upp av ledningen. Policyn är densamma i hela landet. Enligt Östlund (1994) är det viktigt att även om det är företagsledningen som satt upp policyn ska den vara så enkelt formulerad att nyhetscheferna kan applicera den i praktiken och förmedla den till sina reportrar för att motivera deras arbete. Östlund (1994) skriver också att det är viktigt att arbetet aldrig stannar upp utan att man jobbar för att hela tiden gå framåt och utvecklas. Nyhetscheferna måste förändra sitt arbete efterhand som förutsättningarna för det förändras. Detta gäller även policyn, det vill säga att den måste hållas modern och får inte bli gammaldags.

Enligt Monika Djerf-Pierres undersökning (2007) tyckte nio av tio journalister 2005 att det är mycket viktigt eller ganska viktigt att kårens sammansättning avspeglar befolkningens. Viktigast tyckte de könsfördelningen var, sedan åldersfördelningen, socialgrupper, invandrargrupper och minst viktigt var geografiska områden. Det har även visat sig att

allmänhetens och journalisternas syn på hur medierna ska spegla olika grupper i samhället för det mesta stämmer överens. Men publiken tycker att det är mindre viktigt än journalisterna att spegla olika invandrargrupper (Djerf-Pierre 2007).

Även Tomas Andersson Odén (2007) har gjort en undersökning om hur viktigt journalister tycker att det är att de speglar vad publiken tycker och tänker. Det visade sig att majoriteten av journalisterna, 80 procent, tyckte att detta var viktigt 2005, men att det är en minskning med fem procentenheter sedan 1989.

Hälften av de tillfrågade i undersökningen bland journalister och allmänhet tyckte att

medierna inte ger en god bild av allmänhetens åsikter och sinnesstämningar och var tjugonde journalist tycker inte alls det. Det har även visat sig att i jämförelse med 1989 års

undersökning så är allmänheten 2005 mer kritisk mot detta än journalisterna själva.

Det har också visat sig att journalister är rädda för att gå emot sin egen grupp, vilket kan vara ett hot mot det fria ordet (Andersson Odén 2007).

Kent Asp, professor inom journalistik och professor Lennart Weibull inom

massmedieforskning (1996) har gjort en undersökning om hur journalister uppfattar

mångfaldens utveckling i medierna. De kommer fram till att två tredjedelar av de tillfrågade tycker att mångfalden i medieutbudet har ökat och cirka en tredjedel tycker att den har minskat. Få personer anser att utbudet inte har förändrats alls. I undersökningen har journalisterna själva fått definiera ordet mångfald, vilket gör att mångfald kan betyda både mångfald i innehållet och mångfald i antalet kanaler samt ägarkoncentrationen på

mediemarknaden. Eftersom de inte har valt att definiera mångfaldsbegreppet är det svårt att veta hur denna forskning är relevant för denna studie. Vissa avsnitt tycker vi dock är relevanta för oss.

Det har visat sig att yngre och äldre journalister har olika åsikter om hur mångfalden har utvecklats och deras utbildning har också betydelse. Yngre journalister anser i högre utsträckning än äldre att mångfalden har ökat. Forskarna har frågat journalisterna om den ökade mångfalden och det visar sig att svenska journalister tycker att det har skett en mindre ökning av mångfalden i Sveriges Radio i jämförelse med andra medier. Undersökningen har också kommit fram till att fler kvinnor, 25 procent, mot 15 procent av männen anser att fler kvinnor inom journalistkåren har haft betydelse för den ökade mångfalden. Undersökningen har visat att uppfattningen om mångfaldens ökning inte påverkas av vilka journalistiska arbetsuppgifter man har eller om journalisten är kvinna eller man (Asp och Weibull 1996). Två stora faktorer för den ökade mångfalden sägs vara professionalismen inom

journalistkåren och oberoende medier. Framförallt kvinnor poängterar journalisternas

betydelse. De äldre journalisterna tycker att mångfalden inom mediet är en viktigare faktor än vad yngre gör (Asp och Weibull 1996).

Undersökningens genomförande

Urval

För att besvara frågan om mångfalden på redaktionerna använde vi oss av mejl- och telefonkontakter med kanal- och nyhetschefer på samtliga Sveriges Radio P4-stationer. Vi ville ha svar från samtliga 25 för att få en komplett bild av mångfalden på arbetsplatsen. Vi ställde frågor om både kön, ålder och utländsk bakgrund.

Vi använde oss av Sveriges Radio P4s lokala nyhetssändningar i Kalmar och Malmö för att svara på frågan om mångfalden i nyheterna. Vi valde de två stationerna därför att regionerna har olika sammansättning om man ser till antalet personer med invandrarbakgrund samt för att de var geografiskt tillgängliga för oss.

I Kalmar län är 7,8 procent av befolkningen utrikesfödda och i Malmö är motsvarande siffra mer än dubbelt så stor, 16,2 procent (SCB 2007b).

Vi analyserade samtliga nyhetssändningar från dessa två stationer under två veckors tid, vecka 45 och 46. Det blev 144 sändningar per station, alltså totalt 288 sändningar.

För att svara på frågan om vad de själva tyckte om mångfalden pratade vi med nyhetscheferna på Sveriges Radio P4 i Malmö respektive Kalmar. Dem valde vi för att vi antog att det var de som hade informationen vi sökte, det vill säga om hur nyhetsredaktionerna uppfyller de mångfaldsmål som Sveriges Radio ska jobba för. Det är också de som arbetar med nyheterna och har daglig kontakt med redaktionen.

Metod

För att få veta hur mångfalden på redaktionerna såg ut tog vi kontakt med samtliga stationer. Vi använde oss av en kvantitativ innehållsanalys för att undersöka mångfalden i inslagen. För att ta reda på vad nyhetscheferna tyckte använde vi kvalitativa forskningsintervjuer.

Mångfald på redaktionerna

För att få reda på den redaktionella sammansättningen på de lokala P4-stationerna började vi med att höra av oss till Sveriges Radios informationschef i Stockholm. Vi blev

vidarebefordrade till en kvinna som hade hand om statistiken, men hon hade tyvärr ingen möjlighet att lämna ut de uppgifter vi behövde. Vi fick rådet att höra av oss till respektive station.

Vi mejlade samtliga 25 kanalchefer och hade telefonkontakt och ytterligare mejlkontakt med de som inte svarade på det första mejlet. Detta gav resultat och till slut fick vi svar från samtliga 25 stationer. Vi sammanställde de svar vi fick i en tabell (Bilaga 1).

Kvantitativ innehållsanalys

För att kunna dra statistiska slutsatser om omfång och frekvens ur vårt material valde vi att använda kvantitativ innehållsanalys (Nilsson 2000).

Sändningarna från Kalmar fick vi klippa ut ur stationens eget material och bränna på skiva. I Malmö fanns inte denna möjlighet, vilket blev ett problem för oss, eftersom vi behövde kunna redovisa hela vårt material. Vi kunde komma åt sändningarna på Sveriges Radios hemsida för att analysera, men kunde inte spara ned materialet på skiva. De filer som ligger på Sveriges Radios hemsida försvinner efter 30 dagar.

Vi började med att göra ett kodschema i tabellformat (Bilaga 2). Vi laborerade med olika variabler för att komma fram till vilka vi hade användning av. Vi valde att dela upp de uttalanden som fanns i nyhetssändningarna i fyra olika kategorier. Det gjorde vi för att få materialet så överskådligt som möjligt. De kategorier vi arbetade med var svenska personer, utländska personer, nordiska personer samt totalt antal personer. De personer vi räknade som nordiska noterades i både utländsk- och nordisk-kategorierna. Detta för att få en siffra på hur stor andel av de utländska som var nordiska. Vi valde också att notera vilka reportrar som gjorde inslagen med de utländska personerna. Detta för att se om det fanns någon reporter som gjorde märkbart många inslag med utländska personer och vad det skulle kunna bero på i så fall.

När vi strukturerade vårt kodschema delade vi upp innehållet efter datum och medium. Det gjorde att vi slapp hoppa fram och tillbaka i materialet (Nilsson 2000). Detta innebar att vi hade en tabell för varje dag i respektive station. Varje tabell innehöll alltså tolv sändningar på vardagarna och sex sändningar på helgerna (Bilaga 3 och 4).

Vi valde att definiera utländsk som någon som publiken kunde antas uppfatta som utländsk, baserat på namn eller uttal, det vill säga om det fanns en språklig brytning. I de fall där det var oklart om namnet var utländskt eller svenskt baserade vi vår kategorisering på uttalet. Om det då fortfarande var oklart konsulterade vi varandra för att få en så korrekt bedömning som möjligt. Detta innebar att vi hela tiden satt tillsammans under analysen för att kunna rådfråga varandra. Vi valde att göra en definition för att göra vår undersökning mer trovärdig och tydliggöra vad som kan utläsas ur kategorin utländsk person (Nilsson 2000).

För att kodningen från en av stationerna inte skulle kunna skilja sig från den andra analyserade vi en vecka var från respektive station.

För att ge vår undersökning så stor reliabilitet som möjligt gjorde vi en testanalys. Båda lyssnade då på samtliga sändningar från en hel dag på Sveriges Radio Kalmar och följde kodschemat oberoende av varandra. Det innebar att vi lyssnade på tolv sändningar var och uppnådde interkodarreliabilitet. Vi gjorde så för att vara säkra på att vi som forskare uppnådde ett intersubjektivt resultat och att det inte fanns några oklarheter i analysschemat. Vi valde att göra så här för att underlätta för andra forskare att göra om undersökningen. Det klargjorde också att vårt analysschema innehöll få möjligheter till alternativa tolkningar (Nilsson 2000). Under analysarbetet valde vi att räkna varje uttalande i samtliga sändningar. De gånger som ett inslag sändes i flera nyhetssändningar räknades de alltså flera gånger. Vi valde att göra så för att få en procentuell siffraöver hur många gånger utländska respektive svenska personer förekommer i nyhetssändningarna. Om någon station valde att prioritera bort inslag med utländska personer efter en sändning medan man valde att sända inslag med svenska personer

flera gånger skulle detta synas i statistiken. Hade vi valt att räkna varje inslag bara en gång hade vi fått fram ett antal personer, men inte hur mycket de fick höras. En annan orsak till att räkna så här var att de flesta människor inte lyssnar på samtliga sändningar under en dag, utan kanske bara hör en sändning.

Efter att ha lyssnat på samtliga sändningar sammanställde vi varje tabell var för sig. Sedan gjorde vi en tabell för varje vecka på respektive station. Vi gjorde också en komplett tabell med båda veckorna för stationerna (Bilaga 5). I dessa tabeller tog vi inte med kategorin nordisk. Den sammanställde vi istället i en egen tabell för att få fram en procentsiffra över hur stor del av de utländska personerna som var nordiska på respektive station (Bilaga 6). Detta för att se om närheten till Danmark från Malmö påverkade statistiken.

Slutligen räknade vi ut hur många procent av samtliga uttalanden som kom från utländska personer (Bilaga 5). Vi jämförde sedan denna statistik med den statistik vi hade över andelen utrikes födda i respektive län.

Kvalitativa forskningsintervjuer

Vi valde kvalitativ intervju för att få svar på nyhetschefernas inställning till och bild av

mångfaldsarbetet. Kvalitativa metoder används när man vill undersöka komplicerade fenomen (Larsson 2000). Detta gjorde metoden perfekt för studien eftersom en persons åsikter och inställning till något ofta är komplicerade att få fram.

Den kvalitativa delen av vår undersökning inledde vi med att välja ut intervjupersoner. I den kvalitativa studien väljer man urvalsgrupp efter undersökningens syfte och vad man vill att de man valt ut ska representera (Larsson 2000). Vi valde nyhetscheferna på Sveriges Radio P4 i Malmö och Kalmar på grund av att det var geografiskt möjligt för oss att intervjua dem. Det är också de som samlar in nyhetsstatistiken för sina respektive stationer. Cheferna var i vår studie också representanter för journalisterna på redaktionen. När vi hade bokat intervjuer fortsatte vi med vår planering och satte ihop temafrågor till en intervjuguide (Bilaga 7) för att veta hurvi skulle lägga upp intervjun. Här arbetade vi efter de steg som Larsåke Larsson (2000) identifierat för den kvalitativa forskningsintervjun.

Som forskare ska man lova sina intervjupersoner konfidentialitet men när det gäller högt uppsatta personer så skriver Larsåke Larsson:

Mina egna erfarenheter är snarast att de som intervjuas som företrädare för en organisation ofta inte har något emot att bli identifierade. Å andra sidan får man akta sig för att namnge en person som avslöjar eller kritiserar något som kan förväntas vålla vederbörande problem på sin

arbetsplats. (Larsson 2000:71)

Inför våra intervjuer skickade vi ut ett mejl till båda nyhetschefer med information om vad intervjun skulle innehålla och hur de skulle behöva förbereda sig. Detta var något som framför allt nyhetschefen i Malmö hade efterfrågat. Vi frågade båda cheferna om tillstånd att spela in intervjuerna och kontrollerade också att vi fick tillåtelse att skriva ut deras namn.

Anne Ryen (2004) anser att det är viktigt att spela in intervjun för att inte förlora viktig information och att man gärna kan komplettera inspelningen med anteckningar under intervjun. Anteckningarna är bra att ha ifall inspelningsutrustningen inte fungerar som den ska. Vi valde att anteckna under intervjun, men då vår inspelningsutrustning fungerade behövdes de inte. Istället transkriberade vi inspelningarna (Bilaga 8 och 9).

Den kvalitativa intervjun passade vår studie eftersom den inte vill göra generaliseringar utan vill se ett enskilt fenomen i ett större perspektiv. Kvalitativa intervjuer går också att göra med färre intervjupersoner än den kvantitativa intervjun (McCracken 1988, Kvale 1997). Syftet med vår kvalitativa studie var att sätta in resultatet av vår kvantitativa studie i ett större sammanhang och komplettera siffrorna vi fått fram.

Vi valde endast två intervjupersoner eftersom vi ansåg att de var tillräckliga och kunde ge de svar vi behövde. Det underlättade också för oss att ha samma person som representant för journalistkåren och som chef över de enskilda nyhetsredaktioner vi undersökt. Vi ansåg även med grund i litteraturen och tidsmässigt att fler personer inte kunde ge oss ett mer tillförlitligt resultat. Vi antog att nyhetscheferna skulle ha en bredare syn på mångfaldsarbetet än en enskild reporter eftersom det är nyhetschefen som har kontakt med ledningen och ser vilka krav som ställs på nyhetsredaktionen.

Vi gjorde en halvstrukturerad intervjuguide (Bilaga 7). I den angav vi ämnena för

undersökningen och i vilken ordning de skulle tas upp i under intervjun. I intervjuguiden hade vi övergripande ämnen som skulle tas upp och förslag till frågor (Kvale 1997). Vi valde halvstrukturerad för att den är mer öppen för följdfrågor och frihet i intervjun än den fast strukturerade intervjuguiden. Den halvstrukturerade intervjun fungerade också bättre än att ha en helt öppen intervjuguide, eftersom en viss struktur underlättar när man vill jämföra

intervjuer med varandra (Ryen 2004).

Metodkritik

När vi tog reda på hur mångfalden såg ut på Sveriges Radio P4s nyhetsredaktioner runt om i landet frågade vi om ålder, kön och eventuell utländsk bakgrund bland reportrarna. I efterhand tror vi att vi fått fler svar snabbare om vi exkluderat åldersfördelningen ur frågan. Detta eftersom det var den frågan som kanalchefer och nyhetschefer tycktes ha problem att besvara. En brist i undersökningen var också att vi inte skrev någon definition på utländsk bakgrund när vi ställde frågan. Detta gör att resultatet kan variera beroende på hur olika chefer tolkat begreppet. De som frågat oss vad vi menade fick den definition som vi använder i uppsatsen till svar, det vill säga en person som publiken kan antas uppfatta som utländsk, antingen genom namn eller språklig brytning. Då inkluderade vi samtliga icke-svenskar, även inomnordiska personer.

När vi gjorde vårt urval tog vi två veckor som låg nära i tiden och materialet fanns tillgängligt för oss under undersökningsperioden. Detta gjorde vi för att materialet skulle finnas kvar på Sveriges Radios hemsida för att vi skulle kunna göra analysen även om det tog lång tid att få

materialet på skiva från stationerna. I efterhand var det ett bra urval, då det blev mycket problematiskt att få materialet från Malmö på skiva.

Om vi hade valt en annan period eller ett tidsmässigt mer utspritt material hade vi kanske fått ett annat resultat. Vi kan dock inte se några särskilda händelser som kan ha påverkat

nyhetsflödet under de veckorna vi valde.

I den kvalitativa forskningsintervjun är forskaren själv verktyget. Därför kan man inte anta att en annan forskare hade fått fram samma resultat. Det resultat vi fått fram ur våra intervjuer baseras på våra tolkningar av intervjusituationen och av inspelningen av intervjun. Våra egna tankar och erfarenheter kan ha påverkat slutresultatet. Det kan också ha påverkat vilka

följdfrågor vi ställt under intervjun (McCracken 1988, Kvale 1997). Detta behöver dock inte vara negativt, då vi var noga med att läsa på om teori och tidigare forskning om mångfald inför intervjuerna och båda var närvarande och deltagande i intervjuerna.