Lutningens inverkan på fotens tryckkraft och rörelseomfång i nedre extremitet och ländrygg vid utförslöpning : En experimentell studie

Lutningens inverkan på fotens tryckkraft

och rörelseomfång i nedre extremitet och

ländrygg vid utförslöpning

En experimentell studie

Anton Fauli

Tove Wåhlin

Fysioterapi, kandidat 2020

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180hp

Lutningens inverkan på fotens tryckkraft och rörelseomfång

i nedre extremitet och ländrygg vid utförslöpning

- En experimentell studie

The effect of the slope on foot compressive force and range of motion

in lower extremities and lower back in downhill running

- An experimental study

Anton Fauli

Tove Wåhlin

Handledare: Ulrik Röijezon, Professor

1

Ett stort tack till...

Vår handledare Ulrik Röijezon som gjorde testet möjligt, kommit med goda råd

och varit ett stort stöd under examensarbetet. Vi vill även tacka Ulf Stenman som

2

Abstrakt

Bakgrund: En ökad trend i extremsporter har bidragit till konceptet skyrace. Utförslöpning har

påvisat större belastning på höft-, fot- och knäled, vilket ökar risken för skador. Tidigare studier har granskat lutningar på maximum -12° men i skyrace förekommer lutningar på -30° till -40°. En viktig del av löparens utrustning är skorna då det är kontaktytan gentemot underlaget. Syfte: Syftet med studien var att undersöka dels fotens tryckkraft gentemot underlaget och dels

rörelseomfång i fot, knä, höft och ländrygg vid utförslöpning i olika lutningsvinklar med två olika löpskor. Metod: Testet utfördes på en sex meter lång ramp där deltagare sprang utför i olika lutningsvinklar från 0° till maximalt -43°. Deltagarna använde sig av två par löparskor. Fotens tryckkraft mättes med innerskosulor. Rörelseomfång i fot-, knä-, och höftled samt

ländrygg mättes med IMU. Data för tryckkraft analyserades från två pilotstudier. Rörelseomfång testades enbart i pilotstudie 2. Resultat: Resultatet från trycksulorna visade minskad belastning som följer brantare löpning i 0° till -43°. Skon, Inov8, visade mer tryckkraft i samtliga lutningar jämfört med Salomonskon. Rörelseomfång i fotled minskade vid brantare lutning medan

rörelseomfång i ländrygg ökade. Höftled hade störst rörelseomfång vid lutning -12° till -26°. Knäleden visade liten skillnad mellan lutningarna. Inov8 gav mer rörelseomfång i majoriteten av alla leder och lutningar. Konklusion: Resultaten tyder på minskad tryckkraft vid brantare

lutning. Rörelseomfånget ökade i lumbalen medan den minskade i fotleden. Inov8 visade generellt ökad tryckkraft och rörelseomfång jämfört med Salomonskon. Skillnader mellan skor kan bero på olika sula, häldropp och passform, mer studier behövs.

3

Innehåll

Fotens tryck mot underlaget 9

Rörelseomfång nedre extremitet och ländrygg 10

Mätning av muskelaktivering 11 Pilotstudie 1 11 Pilotstudie 2 11 Beräkning av utfallsvariabler 12 Dataanalys 13 Etiska överväganden 13 Resultat 15

Fotens tryckkraft mot underlaget 15

Pilotstudie 1 15

Pilotstudie 2 16

Rörelseomfång för nedre extremiteter och ländrygg 17

Diskussion 21 Metoddiskussion 21 Resultatdiskussion 23 Klinisk reflektion 26 Konklusion 26 Referenslista 27

Bilaga 1: Tryckkraft pilotstudie 1 Bilaga 2: Tryckkraft pilotstudie 2 Bilaga 3: Ledvinklar för Inov8 Bilaga 4: Ledvinklar för Salomon

4

Bakgrund

Det pågår en ökande trend i extremsport runt om i världen och enligt International skyrunning federation, ISF (u.å) följer skyrace med denna trend. Definitionen av skyrace beskriver ISF (u.å) som löpning i bergsterräng på en altitud över 2000 m ö.h, en lutning på över 16° och en

svårighetsgrad som inte överstiger grad 2 på klättringen. Enligt Union Internationale des Associations d’Alpinisme, UIAA, är definitionen av grad 2 att klättring påbörjas. Rörelsen kräver att en extremitet förflyttas i taget och specifika rörelsemönster används. I grad 2 finns det fortfarande rikligt med grepp och support i underlag (ibid).

ISF (u.å) beskriver ett skyracelopp då löpare springer i alla olika klimat delvis beroende på altitud men även säsong. Vidare blir denna löpning mer komplex då det även kan vara stor temperaturskillnad, terräng med variation och höga altituder (>2000 m.ö.h.) som ger ett lägre syretryck. Det lägre syretrycket reducerar dessutom kroppens förmåga att transportera syre till de muskler som arbetar (Mattsson & Larsen, 2013). Det vill säga en mängd olika faktorer som påverkar löparen till högre ansträngning och koncentration (ibid).

Det finns olika sätt att springa utför på beroende på sammanhang, exempelvis om det är downhill sprint eller ultra trail, där hastigheten är väsentlig. Faktorer som rädsla eller obehag kan också påverka löparens löpteknik. Chen, Nosaka & Tu (2007) visar att löpekonomin försämras samt löpsteget förändras efter utförslöpning, exempelvis genom ökad stegfrekvens samt mindre knä- och vriströrlighet. Detta påverkar löparen från tillfället till 3 dagar efteråt. Ultralöpare som håller på under längre tid kan alltså inte belasta på samma sätt som löpare som enbart ska hålla på kortare tid och måste därmed tänka mer löpekonomiskt. Något som Morin, Tomazin, Edouard & Millet (2011) lyfter i sin studie där de granskat en ultra-trail tävling på 166 km och totalt 9500 höjdmeter klättring. Studien visar att löparna justerar löpstegen och ökar stegfrekvensen, vilket resulterade i att löparen kommer närmare marken genom minskad flygtid och minskar därmed belastningen. Ultralöpare kan därmed springa mer avslappnat och mer löpekonomiskt. Morin et al. (2011) uppger också att det inte finns någon löpteknik som visat sig vara optimal eftersom terrängen och förutsättningarna är varierande och kräver anpassning av löparen.

Skyrace innehåller många moment med bland annat brant utförslöpning i 30-40° lutning. I utförslöpning sker gradspecifik biomekanisk adaption (Vernillo, Giandolini, Edwards Morin, Samozino, Horvais & Millet, 2017). Inkluderat i adaptionen är förändringar i mönstret av fotisättning och reaktionskrafter från underlag. Dessa adaptioner inkluderar en reducerad

5 stegfrekvens, ändrad fotisättning till bakfotisättning, minskad arbetsfaktor för muskulatur då momentum från lutningen hjälper kroppen nedåt och en ökad tryckkraft även här på grund av momentum. Momentum definieras som mängden rörelse hos en rörlig kropp, mätt som en produkt av dess massa och hastighet. Begreppet kan användas för att beskriva en rörelse som fortsätter i samma riktning när den väl fått upp hastighet och bibehåller hastigheten. Detta till skillnad från löpning på plant underlag i plant och uppförslöpning då det är ökad stegfrekvens, fotisättning på mellan och framfot samt högre arbetsbörda för muskulatur då kroppen arbetar emot momentum. Alltså påverkar lutning kroppens kinematik och kinetik (ibid). Gottschall et al (2004) använde en tryckplatta fastskruvad i en ramp. Denna tryckplatta mätte kraft vertiklat och horisontalt, skuvkraft. Studien visade att den vertikala belastningen ökade med 54% redan vid -9° lutning och den horisontalakraften ökade med hela 73%. En annan studie av Park et al, 2019, visar också på att det sker en större belastning på höft-, fot- och knäled i utförslöpning, vilket ökar skaderisken bland löparna. Vidare antyder detta att risken för överansträngning i nedre extremitet ökar vid brantare utförslöpning (Wells, Dickin & Popp, 2018). I ett fysioterapeutiskt perspektiv önskas mer kunskap gällande belastning i brant utförslöpning då det inte finns tillräcklig forskning om ämnet samt brist av forskning om löpning i brantare än -12° lutning. Kunskapen ska vidare kunna användas för att preventivt kunna förebygga skador kopplat till brant utförslöpning.

På grund av de ovan nämnda faktorer angående belastning och skaderisk har marknaden markant ökat med nya innovationer när det kommer till löparutrustning, exempelvis löparskor. Skor är bland de viktigaste en löpare behöver gällande utrustning då det är kontaktytan till underlaget. Skosulans grepp har betydelse i skyrace då löparen möter stor variation av underlag där friktionen påverkas av bergytans struktur och därmed påverkas löpningen (Klarbring, u.å). En löparskos dropp, det vill säga höjdskillnaden mellan skons häl och framfot, är justeringar skoföretag utvecklar för att optimera löpsteget. En studie gjord av Richert, Stein, Ringhof & Stetter (2019) lyfter att man tidigare trott att skor med lägre dropp inneburit att en del av dämpningen försvunnit vilket kan resultera i större krafter då sulan inte absorberar stötarna. Ett påstående en studie av Fong Yan, Sinclair, Hiller, Wegener & Smith (2012) kritiserade då det inte finns något bevis för att belastningen kan reduceras med hjälp av sulorna. Richert et al (2019) testade skomodeller med olika dropp för att analysera hur kinematiken och hur den vertikala nedslagningskraften påverkas. Studien kom fram till att skor med lägre dropp gav högre nedslagningskraft och ökat rörelseomfång i vrist samt minskat rörelseomfång i knä.

6 Denna studie utgår ifrån en nyligen genomfört examensarbete vid Luleå Tekniska Universitet (LTU) skriven av Fanny Hansson, publicerad år 2020 (pilotstudie 1). Studien undersökte muskelaktiviteten i ben och bålmuskulatur vid utförslöpning i olika lutningar med

elektromyografi (EMG). EMG mätningarna jämfördes med 2 par skor med olika yttersulor och grepp (Hansson, 2020). Resultatet visade på ökad muskelaktivitet i m. vastus medialis, m. erector spinae, m. obliques externa och m. rectus abdominis vid brant utförslöpning. I studien mättes även tryckkraften i skosulor samt ledvinklar och rörelser med tröghetssensorer (inertial

measurement units, IMU) och en subjektiv undersökning av deltagarnas upplevelse av löptestet gällande rädsla, obehag, spänning, om löpstegen kändes naturligt samt skattades hur upplyftande det var (Hansson, 2020). Mätdata från trycksulorna analyserades inte i pilotstudie 1, men

mätvärdena var valida och kan användas. Resultaten från IMU mätningarna blev ej fullständiga och behöver därför göras om. I pilotstudie 1 var tanken att inkludera brantare lutning men av säkerhetsskäl minskades lutningarna för att minimera risken att löparna skadar sig.

I denna studie analyseras och presenteras mätdata från trycksulorna som registrerats i pilotstudie 1, dessutom genomförs ytterligare en datainsamling, pilotstudie 2, där mätningar från trycksulor och IMU-system används för att undersöka fotens tryckkraft samt rörelseomfång i nedre

extremitet och ländrygg vid utförslöpning.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka dels fotens tryckkraft gentemot underlaget och dels rörelseomfång i fot, knä, höft och ländrygg vid utförslöpning i olika lutningsvinklar med två olika löpskor.

Frågeställningar

1. Hur förändras fotens tryckkraft gentemot underlaget vid utförslöpning i 0°, 12°, 20°, -26°, -32°, -37° och -43° lutning?

2. Hur påverkar rörelseomfånget i sagittalplanet (flexion och extension) i fot/knä/höft/ländrygg i de olika lutningsvinklarna?

3. Hur förändrasfotens tryckkraft gentemot underlaget och rörelseomfånget i nedre extremiteter och ländrygg beroende på skomodell?

7

Metod

Design

Detta är en objektiv kvantitativ experimentell studie. Denna design har valts för att jämföra ledrörelser och belastning vid olika grader av utförslöpning och olika löparskor.

Studiens kontext

Denna studie inkluderade material från två datainsamlingstillfällen. Rådata fanns från tidigare pilotstudie (pilotstudie 1) gällande mätningarna på trycksulorna och har i denna studie

analyserats och presenterats. Utifrån tidigare resultat från pilotstudie 1, inklusive deltagarnas subjektiva upplevelse samt förbättringsförslag efter testets utförande, genomfördes en ny

mätning (pilotstudie 2). Denna mätning utfördes i en idrottshall som gav möjlighet till en längre bromssträcka samt mätvärden i en annan lokal. Detta för att det gav ett mer normalt löpsteg samt minska risken för elektromagnetiska störningar. Rådata från båda studierna användes och

analyserades för att besvara frågeställningarna i denna studie.

Projektet startades av Ulf Stenman, forskningsingenjör vid LTU, som även var projektledare i pilotstudie 1 och 2, med syfte att skapa en unifierad provmetodik för grepp av löparskor. Visionen Ulf stenman hade var att företag som säljer löparskor ska kunna utnyttja denna unifierade provmetodik för att lättare kunna jämföra skorna. Skribenternas fokus i denna studie var att studera de biomekaniska aspekterna i utförslöpning och besvara relevanta

frågeställningarna ur ett fysioterapeutiskt perspektiv oberoende av vinst.

Material

I testet sprang löparna nerför en 6 meter lång ramp, se bild 1a-c. Rampens underrede bestod av två limträbalkar på 6000 mm med en profil på 70 x 500 mm. Rampen bestod av plywoodskivor 2500 x 1200 x 18 mm. Plywoodskivorna positionerades i dubbla lager med en överlappning på 100 mm. Utförssträckan var 5000 mm lång, 1200 mm bred och 36 mm tjock. Denna del var klätt i 500 mm breda gnejsplattor med en tjocklek på ca 25 mm (Lindahl & Karlsson, 2019). Gnejs valdes för att efterlikna den naturliga skandinaviska bergsterrängen. Längst ned på utförsdelen

8 fästes åtta stycken gångjärn som kopplades ihop med den nedre delen. Den nedre delen var 1760 mm lång och samma bredd samt tjocklek som utförsdelen, denna yta var i kontakt med golvet. Rampen justeras höjdmässigt med hjälp av en gaffeltruck, se bild 1b. En inklinometer användes för att mäta grad så att lutningen blev korrekt (Lindahl & Karlsson, 2019).

Bild 1a-c: Rampen med gnejsplattor och skyddsnät. Längst bak på bild 1b syns gaffeltrucken som justerar lutningen.

Skor

De två par skor som användes och jämfördes var Inov8 Terraultra 260 och Salomon S/lab sense 7, se bild 2a-b. Skorna valdes i enlighet med pilotstudie 1 (Hansson, 2020). Salomon S/lab sense 7 är tillverkad för att vara bäst i torrt eller löst underlag, se bild 2b. Exempelvis skog, sten och klippor (Salomon, u.å). På framfoten är yttersulan designad för ett optimalt grepp i löp utför och vid frånskjut. Yttersulan är tillverkad med en ProFeel film Carbon-fiberplatta som skyddar foten mot vassa stenar. Skon har ett häldropp på 4mm (ibid).

Inov8 Terraultra 260 är en slitstark sko för krävande ultralopp i terräng (Inov-8, u.å), se bild 2a. Den är bäst anpassad för tuff terräng så som grus, stigar, klippor och lera. Skons dropp är 0mm och yttersulan är gjord av grafenförstärkande gummi. (Inov-8, u.å).

9

Bild 2a-b: Inov8 Terraultra 260 och Salomon S/lab sense 7.

Datainsamling, mätmetoder

I pilotstudierna användes trycksensorer i form av två sulor (Medilogic©, Tyskland) för att mäta fotens tryckkraft gentemot underlaget, se bild 3. En på vardera fot. Belastningen mäts i Newton. Det högsta värdet togs ut från varje steg och hanteras i programvaran MR3 (Noraxon©, USA). Trycksulorna läggs i skorna och en mottagare fästs runt vristen med kardborreband. En studie gjord av Koch et al. (2015) visar att validiteten och reliabiliteten på trycksulorna från

Medilogic© ger ett acceptabelt värde och ger mest likvärdiga resultatet till referensvärdena där tryckplattor användes.

10

Rörelseomfång nedre extremitet och ländrygg

Höft-, knä- och fotledsvinklar samt bål mättes med IMU-systemet MyoMotion (Noraxon©, USA), se bild 4a. Detta trådlösa mätsystem kan mäta ledernas och kroppsdelarnas position och rörelse i tre dimensioner. Sammanlagt 16 sensorer monteras på deltagarens huvud, bål,

överarmar, underarmar, händer, lår, underben och fötter i enlighet med bild 4a-b. De kalibreras innan varje löpning för att säkra ledvinklarnas nollposition (Wildenburg, 2018). Data samlades in och analyserades i mjukvaran MR3 (Noraxon©, USA).

Validiteten för Noraxons© IMU-system har testats genom att jämföra systemet med Vicons Motion Caption Camera (MCC), som jämförts mot det traditionella antropometriska sättet att framställa mätningar för den genomsnittliga mannen, som anses vara “golden standard” (Muhammad Fikri, Ruzy Haryati och Seri Rahayu, 2018). Enligt studien gjord av

Balasubramanian (2013) visade sig korrelationskoefficienten mellan MCC och IMU vara 0.99 och gör därmed att IMU är ett likvärdigt mätinstrument. I en studie skriven av Wildenburg (2018) visades liknande resultat. I studien jämförde de olika mätinstrument som mätte kroppspositionering. Den visade på liknande sagittala ledvinklar trots deras väldigt olika mätmetoder. Mätmetoderna visade skillnad på nära 0°. Detta var en god indikation för en bra överensstämmelse med mätmetoderna (Wildenburg, 2018).

11

Mätning av muskelaktivering

Liksom i pilotstudie 1 (Hansson, 2020) mättes även muskelaktivitet i pilotstudie 2. Dock analyseras och presenteras inte EMG data i denna studie utan sparas ner i rörelselaboratoriets databas för senare analys i vidare studier. Studierna undersökte muskelaktiviteten vid

utförslöpning, som mättes med hjälp av ett yt-EMG system (Noraxon©, USA). Elektroderna fästes på musklerna gastrocnemius medialis, tibialis anterior, biceps femoris, vastus medialis och erector spinae i enlighet med SENIAM sensor locations (u.å). Två ytterligare elektroder fästes på obliques externus abdominis samt rectus abdominis med anvisningar från McGill, Jukert & Kropf (1996). Alla elektroder fästes på deltagarens dominanta sida av kroppen.

Pilotstudie 1

I pilotstudie 1 inkluderades 4 kvinnor med lång erfarenhet i terränglöpning (ålder 36 ±3,6 år, vikt 63 ±3,7 kg, längd 170 ±1,7 cm) (Hansson, 2020). Deltagarna rekryterades genom personliga kontakter då alla deltagare hade god bakgrund gällande löpteknik och terränglöpning vilket studien krävde (ibid).

Lutningarna som testades på rampen var 0°, -20°, -26° och -32°. Som tidigare nämnt var initiala tanken att brantare lutningar skulle testas, -35°, -39° och -43°. Eftersom en deltagare upplevde obehag och för att minimera risken att skada sig, enligt den grundläggande principen att inte skada (Olsson & Sörensen, 2011) sänktes lutningarna till max -32° (Hansson, 2020).

Resultaten från pilotstudie 1 av EMG mätningarna och trycksulorna gav valida data (Hansson, 2020). EMG mätningarna presenteras i studien av Hansson (2020) och data från trycksulorna analyseras i denna studie. Däremot innehöll datan från IMU en hel del störningar, troligtvis på grund av elektromagnetism från material eller utrustning inom eller i närheten av lokalen där mätningarna utfördes.

Pilotstudie 2

Rampen var initialt tänkt att modifieras efter förbättringsförslag och kommentarer från tidigare deltagare, men i samråd med projektledare och deltagare ansågs förflyttningen till en större lokal där möjligheten att ha en längre bromssträcka var tillräcklig modifiering. Lutningarna 0°,20°,

12 26° och -32° valdes i enlighet med pilotstudie 1. Till pilotstudie 2 lades ytterligare en mindre och två större lutningar till. Minsta lutningen på -12° valdes för att tidigare studier har gjorts på lutning -12° och kan användas som referensvärde. Enligt en av de mest framgångsrika

skyrunners i Sverige, Emelie Forsberg, var -43° den uppskattade brantaste löpningen som sker i skyrunning (Hansson, 2020). Därför valdes just -43° som brantaste lutningen. För att öka successivt till -43° lades även -37° till som intervall.

I studien inkluderades en manlig deltagare (ålder 25 år, vikt 51 kg, längd 166 cm), som även var författare till studien, som handplockades baserat på sin 16 års bakgrund inom löpning samt att deltagaren var terrängspecialist och även deltagit i skyrace som innehåller brant utförslöpning. Deltagaren var även ledare för löpsektionen på MittLivsStil,en idrottsförening med verksamhet på LTU campus med fokus på hälsa och fysiskt välbefinnande, och hade god kännedom om löpteknik. Eftersom testets utformning inte kunde garantera att identisk hastighet uppnåddes vid varje enskilt försök var deltagarens tidigare erfarenhet av betydelse för att minimera större avvikelser i hastighet.

Inklusionskriterierna för pilotstudie 1 och 2 var bakgrund med lång erfarenhet av terränglöpning, god kännedom gällande löpteknik samt inte hade någon aktuell skada eller sjukdom som

påverkade förmågan att utföra testen med sin naturliga löpförmåga.

Beräkning av utfallsvariabler

Tryckkraften anges i Newton (N). För beräkning av tryckkraft från trycksensorena i sulorna togs maxvärden ut i programvaran Noraxon MR 3.14.52© från respektive deltagares två första löpsteg med höger respektive vänster fot. Medelvärden beräknades sedan för dessa

maximumvärden för samtliga deltagare för respektive lutning och respektive sko i pilotstudie 1 medan medelvärden för den enda deltagaren presenteras separat för pilotstudie 2.

Rörelseomfång anges i grader (°). Beräkning av rörelseomfång gjordes genom att ta ut maximum- och minimumvärde från IMU mätningarna för ledvinklarna i sagitalplanet i

mjukvaran Noraxon MR 3.14.52© för respektive kroppssegment vid de två första löpstegen på respektive lutning. Dessa värden visar maximala flexionen respektive extension för fotled, knäled, höftled och bål under dessa löpsteg och skillnaden mellan dessa värden beräknades som

13 rörelseomfång. Medelvärdet beräknades sedan för respektive lutning och respektive sko.

Rörelseomfång för fot-, knä- och höftled beräknades endast för löparens dominanta (högra) ben.

Dataanalys

Dataanalys gjordes med excel (Microsoft, USA). Data från respektive lutning och sko

presenteras deskriptivt som medelvärden och standardavvikelser. Då det var relativt få deltagare och mätningar gjordes inte någon signifikansanalys för att jämföra skillnader mellan lutningar eller skor.

Etiska överväganden

Denna studie utgår ifrån pilotstudie 1 och alla tester utförs i nära samverkan mellan

projektledare, handledare, testledare och deltagare. Projektledare driver studien med möjlighet till ekonomisk vinst, därför är projektledare ej med vid analys, tolkning av data och resultat. Skribenterna i pilotstudie 2 är ej med i vinstdrivande affärer. Forskning och tolkning av resultat utförs enbart av skribenterna som är oberoende av vinst.

Skribenterna i pilotstudie 2 var inkluderande vid utförande av test. En av skribenterna var testledare och den andra var deltagare. Eftersom deltagaren även var skribent till pilotstudie 2 hölls deltagaren ovetande gällande mätresultat under testdagen. Detta för att studien ska förbli opartisk och undvika inblandning av personliga intressen. Deltagare fick ej återkoppling under utförande av löptesten.

Säkerhetsaspekter och åtgärder för att minimera skaderisk diskuterades mellan handledare, examinator, projektledare och deltagare inför och under testen vid pilotstudie 1 och 2. Lokal bytes ut för pilotstudie 2 utifrån kvalitativ information och förbättringsförslag från deltagarna i pilotstudie 1 (Hansson, 2020). Detta för att få en längre bromssträcka som bidrar till en mer naturlig inbromsning efter rampen. Det som också ändrades till pilotstudie 2 var deltagare. Löpningen undersöks även med större variation av lutningsgrader i pilotstudie 2 jämfört med första. Anledningen till att de brantaste lutningarna togs bort i pilotstudie 1 var att deltagarna kände obehag och osäkerhet (ibid). Deltagaren som genomför testerna i pilotstudie 2 har större erfarenhet av utförslöpning under extrema förhållanden och känner sig mer bekväm vid brantare lutning än tidigare deltagare. Detta möjliggör undersökandet av utförslöpning upp till -43°.

14 Information gavs till deltagaren på samma sätt i pilotstudie 1 och 2. Detta för att säkerhetsställa deltagarens uppfattning gällande möjlighet till att avbryta testet. Deltagaren gav informerat samtycke. Det fanns risker såsom fotstukning, skrubbsår, sträckningar och fallskador. Deltagaren hade möjlighet att inte löpa på brantaste lutningen om det upplevdes obehagligt. Det fanns möjlighet att erbjuda skyddsutrustning i form av handleds-, armbågs- och knäskydd samt hjälm, men deltagaren upplevde ej behov. Om deltagaren skulle skada sig eller av annan anledning välja att avstå innan testets utförande fanns en ersättare tillgänglig. Ytterligare åtgärder vidtogs så att löpning på rampen blev säkrare. Åtgärder såsom en 1080 mm hög avgränsning i form av en vinylduk. Detta i kombination med skyddsnät som fästes med vajer. För att skapa trygghet blev en åtgärd sikthinder, blomkrukor, trädstammar och grästuvor (Hansson, 2020). Detta för att följa den grundläggande etiska principen av att inte skada (Olsson & Sörensen, 2013). Deltagaren hade förståelse för riskerna genom information och sin erfarenhet som löpare.

Genom deltagande fick personen mer kunskap om sitt eget rörelsemönster och tillgodogjorde sig kunskap om de tilltalade ämnet. Risk- och nyttoförhållande utfördes och nyttan av studien bedömdes vida överstiga riskerna (Olsson & Sörensen, 2013). Enligt konfidentialitets- och nyttjandekravet skulle alla uppgifter behandlas så konfidentiellt som möjligt samt att uppgifterna endast fick användas för forsknings ändamålet (ibid). Därför lagrades all data och alla uppgifter på låsta datorer.

15

Resultat

För fullständig rådata i samtliga tester, se bilaga 1-4.

Fotens tryckkraft mot underlaget

I figur 1 visas medelvärde av trycksulornas belastning i de olika lutningarna för båda par skor från pilotstudie 1. Deltagare 1 saknade data från trycksulorna vid användning av Salomon i lutning 0° och -32°. Deltagare 4 saknade data vid användning av Salomon i 0° lutning. Resterande deltagare hade data på samtliga lutningar.

Figur 1 visar att högsta trycket är vid 0° och lägsta vid -32° lutning, detta gäller medelvärdet för både för Inov8 och Salomon. Figuren visar att när lutningen på rampen ökar och löpningen blir brantare, minskar belastningen gentemot trycksulorna. Vid användning av skon Inov8 får löparna ett högre tryck i trycksulorna i samtliga lutningar jämfört med Salomon men båda skorna följer samma tendens med successivt minskad tryckkraft vid brantare lutning. Bild 5 visar exempel på rådata från en av trycksulorna vid löpning nedför ramp med -26° lutning. I bilden kan man avläsa högerfotens tryckkraft i de tre första löpstegen, där enbart de två första stegen på vardera fot analyserades i denna studien. Högsta värdet togs ut genom att manuellt avläsa högsta punkten på grafen som beräknades i Newton (N).

16

Bild 5: Exempel på hur kurvaturen såg ut i tryckkraft. X-axeln visar tid i sekunder och y-axeln visar tryckkraft (N). Där y-axeln visar maximivärden är höger fot isatt och där y-axeln visar 0N är vänsterfoten isatt. Graf från tryckkraft på höger fot i -26° lutning i programmet Noraxon MR 3.14.52©. Maximivärdet togs ut genom att visuellt analysera grafen.

Pilotstudie 2

Även i pilotstudie 2, med en manlig löpare som deltagare, syns en tydlig tendens med störst tryckkraft vid löpning på plant underlag och en successivt minskad tryckkraft vid gradvis

brantare nedförslutning, se figur 2. En avvikelse från detta är vid -37° lutning med Salomonskon som har mer kraft jämfört med -32° lutning och i princip samma som vid- 26° lutning.

Precis som i pilotstudie 1 visar pilotstudie 2 även en större tryckkraft vid löpning med Inov8 jämfört med löpning med Salomon, se figur 2. Data i -43°lutning med löpning i Salomon uteblev på grund av tekniska problem. Bild 6 visar exempel på rådata från en av trycksulorna vid löpning nedför ramp med -43° lutning.

17

Bild 6: Exempel på hur kurvaturen såg ut i tryckkraft.Graf från tryckkraft på höger fot i -43° lutning i programmet Noraxon MR 3.14.52©. Maximivärdet togs ut genom att visuellt analysera grafen.

Rörelseomfång för nedre extremiteter och ländrygg

I figur 3 visas medelvärdet av rörelseomfånget för fotleden i dorsal- och plantarflexion för löpsteg ett och två. Vid användning av Inov8 minskar löparens rörelseomfång vid brantare lutning, med undantag mellan -37° och -43° lutning. Salomon visar på mer jämna utslag av rörelseomfånget mellan graderna men visar ändå samma tendens till att rörelseomfånget minskar vid brantare lutning. Datat visar även att vid användning av Inov8 tar löparen ut större

rörelseomfång jämfört med användning av Salomon i samtliga lutningar. För Inov8 tas det största rörelseomfånget ut vid 0° och för Salomon i -20°. Bild 7 visar exempel på rådata för rörelsemätning av fotledens dorsal- och plantarflexion vid löpning nedför rampen med -43° lutning. I bilden kan man avläsa fotledens ledvinklar under de två första löpstegen som

analyserades i denna studie. Maximivärdet motsvarar maximal dorsalflektion och minimivärdet motsvarar maximal plantarflexion. Värden togs ut genom att manuellt avläsa högsta och lägsta punkten på grafen som beräknades i grader.

18

Figur 3: Medelvärde och

standardavvikelse av rörelseomfång för fotled.

Bild 7: Exempel på hur kurvaturen såg ut för fotled. Graf på rörelseomfång i dorsal- och plantarflektion i programmet Noraxon MR 3.14.52©. Maximivärden visar dorsalflektion och minimivärden visar plantarflektion. Värden togs ut genom att visuellt analysera högsta och lägsta punkten i grafen.

Medelvärde av rörelseomfång i knä visas i figur 4. Data visar ingen speciell trend vad gäller förändring av rörelseomfång i förhållande till lutning. Intervallen mellan minsta och största rörelseomfånget skiljer sig minst i knä mellan lutningarna jämfört med resterande testade kroppsdelar. Knä visar på största rörelseomfånget men med minst variation. Alltså håller sig rörelseomfånget relativt konstant oberoende lutning. Det största rörelseomfånget för knäleden vid användning av Inov8 visade sig vara vid -20° lutning och vid användning av Salomon -12° lutning. Ingen tydlig skillnad framkom mellan skor. Bild 8 visar exempel på rådata för

rörelsemätning av knäledens flexion och extension vid löpning nedför rampen med -43° lutning.

Figur 4: Medelvärde och standardavvikelse av rörelseomfång för knäled.

Bild 8: Exempel på hur kurvaturen såg ut för knäled. Graf på rörelseomfång i flexion och extension i knäleden i programmet Noraxon MR 3.14.52©. Maximivärde visar knäflektion och minimivärde visar

knäextension. Värden togs ut genom att visuellt analysera högsta och lägsta punkten i grafen.

19 Medelvärde av rörelseomfång i höft visas i figur 5. Vid användning av Inov8 syns minskat rörelseomfång vid brantare lutningar med undantag vid 0° lutning. Vid användning av Salomon får löparen en liknande trend som med Inov8. Även för höft syns trenden att löparen tar ut större rörelseomfång vid användning av Inov8 jämfört med användning av Salomon i samtliga

lutningar. För höftleden var det största rörelseomfånget vid -12° med Inov8 och -20° med Salomon. Bild 9 visar exempel på rådata för rörelsemätning av höftledens flexion och extension vid löpning nedför rampen med -43° lutning.

Figur 5: Medelvärde och standardavvikelse av rörelseomfång för höftled.

Bild 9: Exempel på hur kurvaturen såg ut för höftled. Graf på rörelseomfång i flexion och extension i höftleden i programmet Noraxon MR 3.14.52©. Maximivärde visar höftflektion och minimivärde visar

höftextension. Värden togs ut genom att visuellt analysera högsta och lägsta punkten i grafen.

I figur 6 visas medelvärdet för rörelseomfånget i lumbalen. Datat i figuren visar generellt på ett större rörelseomfång vid ökad lutning, förutom vid 0°, vid användning av båda skorna. Inov8 har två avvikelser vid -26° och -37° lutning då den minskar. Störst rörelseomfång för Inov8 sker vid -43°. Salomon har sitt maximumvärde för rörelseomfånget vid -26°. Efteråt minskar

rörelseomfånget något. Bild 10 visar exempel på rådata för rörelsemätning av ländryggens flexion och extension vid löpning nedför rampen med -43° lutning.

20

Figur 6: Medelvärde och standardavvikelse av rörelseomfång för ländrygg.

Bild 10: Exempel på hur kurvaturen såg ut för ländrygg. Graf på rörelseomfång i flexion och extension i ländryggen i programmet Noraxon MR 3.14.52©, Maximivärde visar lumbalflektion och minimivärde visar lumbalextension. Värden togs ut genom att visuellt analysera högsta och lägsta punkten i grafen.

21

Diskussion

Metoddiskussion

Pilotstudie 1 använde sig av gradantalen på löprampen 0°, 20°, 26°, 32° där gradantalen 35°, -39°, -43° exkluderades på grund av upplevt obehag för löpare (Hansson, 2020). Initialt var tanken att gradantalen i denna studie skulle vara 0°, -12°, -20°, -26°, -32° och -43° lutning. Tidigare studier har haft cirka 9-12° som brantaste lutning (Hansson, 2020). Därför inkluderades -12° i denna studie för att ha ett värde som standardiserat mått. Lutningen -43° inkluderades då en erfaren skyrace löpare ansåg att -43° var bland den brantaste lutning som en löpare möter under ett lopp (ibid). På testdagen för pilotstudie 2 valdes även ett tillägg på -37° lutning för att löparen skulle få en successiv stegring i gradantal.

För att löparen skulle få ett mer naturlig löpsteg ner i branten kan startsträckan diskuteras. Från pilotstudie 1 diskuterades en längre startsträcka för att löparna skulle få in steg innan utförslöpet (Hansson, 2020). Vidare fundering som uppkom efter test i denna studie var angående

övergången som bryter snabbt från den plana startsträckan till brant utför samt i änden av rampen då en snabb övergång från brant utför till plant. Naturliga löpsteget i terrängen hade varit att utförslöpet successivt rundas ner till det brantaste och sedan gradvis rundas av till plant igen. Möjligtvis påverkades resultaten av dessa drastiska brytningar i lutning. De första två löpstegen analyserades och vid analys visades ett mönster av ändrad belastning mellan steg ett och två. Belastningen var i princip alltid lägre på första steget jämfört med det andra steget, se bilaga 1 och 2. En möjlig orsak kan vara att första steget var ett “ta satts steg” och det andra steget var ett “löpsteg”. En till möjlig påverkan av den tvära förändringen i början av rampen var att

lumbalflektionen stegrade generellt med brantare lutning, se figur 6. En möjlig orsak till detta kan var att löparen använde lumbalflektionen för att komma över kanten in i rampen. Det är även möjligt att förändringen från utförslutning till plant underlag i slutet av rampen möjligtvis ha en påverkan på löparen till att behöva bromsa tidigare i rampen, alltså i tidigare steg. Om test skulle utföras igen föreslås gradvisa övergångar i både början och slutet av testrampen. I denna studie undersöktes tryckkraft och rörelseomfång under de två första stegen för att jämföra skor och lutningsvinklar under själva löpningen i de specifika lutningsvinklarna. De senare stegen som utförs vid slutet av rampen och på plant underlag kan också vara intressant att undersöka i framtida studier för att jämföra eventuella skillnader vid övergång från brant till plant underlag.

22 Gnejsen som löprampens yta bestod av avspeglar den skandinaviska bergsterrängen men det är naturligtvis inte tillräckligt för att resultaten i studien ska kunna generaliseras på den hela terrängvariationen en löpare möter. I skyrace kan det förekomma en plan yta vid brant

utförslöpning där löparen kan få ett likadant naturligt steg som ges vid testerna, men definitivt inte i alla tävlingar. I flertal tävlingar är bergsterrängen vid branta utförslöp ojämn vilket gör det svårt för en löpare att tillämpa samma löpteknik som vid, exempelvis, brant utförslöpning med plant underlag. Det ojämna underlaget tvingar ofta löparen till kortare steg och väldigt stor tyngd på fotisättningen, vilket inte lades någon tyngd på vid löptestet som utfördes eftersom löprampen var plan. Via personlig kontakt med Lina och Sanna El Kott Helander, som är två av Sveriges mest meriterande skyrunners, kan den plana och branta bergshällen förekomma i vissa tävlingar och är därmed relevant för att kunna jämföras med löptesterna på rampen med gnejs (Personlig kommunikation, 7 Maj 2020).

Löparens egna erfarenheter var också faktorer som påverkade testets utförande och resultat. I I pilotstudie 2 ingick bara en deltagare, som dessutom var van utförslöpning och sprang relativt avslappnat. Som tidigare nämnt visade både Chen et al (2007) och Morin et al. (2011) hur löptekniken och förutsättningarna påverkade löpsteget och stegfrekvensen. Flerfaldige

världsmästaren Kilian Jornet nämner på Suuntos hemsida (Suunto, 2014) att det inte finns någon perfekt löpteknik utför. Det viktiga är att vara anpassningsbar och springa avslappnat. Därmed hade det varit intressant att se fler deltagare. För att få en mer genomgående studie hade fler deltagare önskats med stor variation av erfarenhet och löpteknik, eftersom dessa faktorer spelar stor roll hur belastning samt positionering av leder påverkas genom olika löpstilar.

För att standardisera testet ytterligare hade ett löpband kunnat användas för att se till att exakt identiskt tempo användes vid testerna på 0°. Detta eftersom ett löpsteg, gällande fotens tryckkraft gentemot underlaget samt rörelseomfång förändras beroende på hastighet. Vid en bestämd

hastighet säkerställer man därmed att löparen tar ut identiskt rörelseomfång i samtliga tester på plan mark. För att hitta lämpligt tempo genomförde varje deltagare ett eller fler provlöp på varje lutning med respektive sko innan själva mätningarna.

För att löparen skulle känna sig trygg och säker under sin löpning verkställdes säkerhetsåtgärder, se i metod. Vid användandet av vissa säkerhetsåtgärder hade det påverkat placering av vissa IMU och EMG sensorer, exempelvis om hjälm och knäskydd hade applicerats. Löparen

23 värderades som låga då löparen både var van vid lutningen och bekväm i miljön samt motiverad till genomförandet. Deltagaren fick mer kunskap om sitt eget rörelsemönster och tillgodogjorde sig kunskap om de tilltalade ämnet. Risk- och nyttoförhållande utförs och nyttan av studien bedöms vida överstiga riskerna (Olsson & Sörensen, 2013). Om nytt test skulle utföras med andra deltagare kan risk- och nyttoförhållande behöva omvärderas.

Data från trycksulorna i pilotstudie 1 inkluderades tillsammans med data från pilotstudie 2 i denna studie. Det var intressant och givande att analysera båda tillfällena då det ger mer data. Dock finns aspekten att skribenterna har två olika relationer till resultaten. Exempelvis i

pilotstudie 1 finns en del bortfall i data i vissa lutningsvinklar och vetskapen varför detta har hänt är okänt. Till pilotstudie 2 var skribenter medverkande och hade därmed kännedom varför vissa resultat bortföll samt erhöll visuell information gällande löparens kroppspositionering och utförandet av löptestet. Dessutom skedde kommunikation mellan löpare och testledare under löptestet.

Då löpdeltagaren även var skribent togs vissa åtgärder för att blinda inför test och resultat. Exempelvis fick deltagaren inte någon återkoppling av resultat under test. Det som blev svårare att blinda var skorna. Deltagaren var medveten av hur skorna såg ut och vilken som var vilken. Deltagaren har läst pilotstudie 1 och det kan ha påverkat synen till en mer subjektiv bild av skorna. Detta på grund av att tidigare deltagares upplevelser av skorna har dokumenterats och sammanställt i pilotstudie 1.

Resultatdiskussion

Vid analys av data från fotens tryckkraft mot underlaget syns resultat från både pilotstudie 1 och 2 att belastningen generellt minskar i relation till brantare utförslöpning, se figur 1 och 2. Detta resultat skiljer sig från Gottshall et al (2004) studie som beskrev en 54% ökning av belastning redan i -9° lutning. Pilotstudie 2 valde att fokusera enbart på de två första stegen för att undvika bromsande steg. Om fler steg än två steg hade inkluderats hade resultatet troligtvis blivit

annorlunda. Misstanken ligger i grund då rådatat för flertal av de brantare lutningarna fick höga maximivärden i steg tre, se bild 6. Troligtvis är det i dessa toppar löparen börjar bromsa och tryckkraften stiger kraftigt. Om denna studie hade inkluderat dessa bromsande steg hade resultatet möjligtvis varit mer likt Gottshall et al (2004) resultat.

24 Vernillo et al (2017) beskriver utförslöpning i sin studie med reducerad stegfrekvens, ändrad

fotisättning till bakfotisättning, minskad arbetsfaktor för muskulatur då momentum från lutningen hjälper kroppen nedåt och en ökad tryckkraft även här på grund av momentum, som

beskrivet tidigare i rapporten. Det Vernillo et al (2017) beskriver är ett bromsande steg. Skribenter i olika studier tolkar olika om vad ett löpsteg i utförslöpning är. Denna studie fokuserar på löpstegen utan bromsning, Vernillo et al (2017) beskriver bromsande steg och Gottshall et al (2004) beskriver ej steget i sig men inkluderar flertalet steg. Definitionen om vad utförslöpning är i de olika studierna är av betydelse till hur resultatet tolkas.

Till skillnad från denna studie som använde sig av innersulor i skorna för att mäta tryckkraft använde Gottshall et al (2004) en tryckplatta fäst i rampen. Denna tryckplatta var två-axlig och beskriv både kraft vertikalt (54% ökning) gentemot underlaget samt horisontalkraft, alltså

skjuvkraft. Denna skjuvkraft ökade med hela 73% i -9° lutning. Att inkludera skjuvkraften även i denna studie hade varit intressant då kraftriktningen möjligtvis hade mer eller mindre följt

skjuvkraften i dessa branta lutningar och troligtvis visat på ökad tryckkraft i denna riktning.

En löpare kan sänka sitt center of mass (COM) vid löpning för att hjälpa muskulaturen i det excentriska arbetet, men i det långa loppet blir löpstilen mer påfrestande (Morin et al, 2011). Dock kan tekniken användas under kortare intervall till löparens fördel, exempelvis i en kortare backe eller möjligtvis en testramp. Figur 6 visar rörelseomfånget i lumbalen. Vidare syns en tendens till ökat rörelseomfång i lumbalen vid brantare lutning. En tolkning av detta resultat är ett kompensatoriskt rörelsemönster av att löparen sänker sitt COM genom rörelse i ländrygg/bål.

Figur 3 visar rörelseomfånget i fotleden. Den visar, till skillnad från lumbalen en motsats tendens, med minskat rörelseomfång i brantare lutning. Möjligtvis är fotleden ett resultat av det kompensatoriska rörelsemönstret som togs ut i lumbalen. Med en lägre COM och en mer framåtlutad position påverkar det lederna i de nedre extremiteterna. Troligtvis till en mer böjd höft och knä. Ledernas utgångspunkt kan då vara mer flekterat utan att påverka ledernas rörelseomfång. Därmed ändras utgångspositionen för fotleden. Möjligtvis påverkar kroppens position fotledens frihetsgrader i denna löpstil, alltså fotledens rörelseomfång.

Figur 4 visar rörelseomfånget i knäleden. Knäleden hade det största rörelseomfånget dock kan ej någon trend urskiljas i resultatet i förhållande till lutning, dessutom var resultaten spridda mellan de olika lutningarna. Därmed kan ej någon slutsats fattas. Rörelseomfånget i höftleden visade på ökat rörelseomfång i -12° till -26° för att sedan minska, se figur 5. Ingen annan led hade liknande

25 resultat dessutom var resultaten spridda jämfört med lutningarna. Resultatet skiljde sig på ett sådant sätt att inga slutsatser kunde dras.

Vid löptester av Salomon på lutningen -37° började IMU-mätningarna krångla, på grund av okända tekniska problem, och kunde inte skicka mätningar med samma precision som tidigare. Det resulterade i att kurvorna som skulle analyseras blev hackiga och ett tydligt maximivärde kunde inte urskiljas. Åtgärden som togs var att ladda IMU-enheterna i en timme och sedan återuppta sista löptestet för -43°. Även efter laddning visade sig enheterna registrera med sämre precision men detta påverkade inte rådatan. Enligt Velamed (leverantörer av Noraxon© i Europa) använder sensorerna ett buffertsystem när batterierna börjar ha dålig laddning som innebär att data som sparas ner behåller god kvalitet.

Vad gäller skillnader mellan skomodellerna kan det finnas flera orsaker som kan ha påverkat resultatet, exempelvis material i sula, passform och häldropp. Inov-8 påstår sig ha kommit fram med en revolutionerande skosula som ska vara den tuffaste som finns på marknaden. Skosulan består av grafen och ska vara 50% bättre än andra ytterskosulor (Inov-8 u.å). Salomon är i framkant gällande terrängspecialiserade skor och sponsrar bland annat Emelie Forsberg.

Salomon S/lab sense 7 är tillverkad för att vara bäst i torrt eller löst underlag. Exempelvis skog, sten och klippor (Salomon, u.å). Inov8 Terraultra 260 påstår att klara av de flesta underlag (Inov-8, u.å). Om dessa påståenden stämmer kan denna studie ej bekräfta men tar i beaktning att yttersulor kan vara en faktor då det är löparens kontakt till underlaget. En annan aspekt är häldroppet i skorna som skiljer sig ifrån varandra. Inov8 låg på 0 mm medan Salomon hade 4 mm häldropp. Richert et al (2019) kom fram till att beroende av häldropp förekommer skillnader i både tryck samt rörelseomfång. I helhet visades att Inov8 hade högre belastning än Salomon i både pilotstudie 1 och 2 (figur 1 och 2). Gällande trycket i skon Salomon sågs en identisk tendens som med Inov8 att i de lägre graderna minskade trycket successivt, men i Salomon vid -37° började trycket öka igen. På grund av tekniska fel i trycksulorna föll värden från lutning -43° bort. Om det ökade trycket berodde på en felkälla eller om trycket hade fortsatt ökat vid brantare lutning hade varit intressant att utvärdera.

Det påvisades även en tendens till att Inov8 påverkade rörelseomfånget i samtliga leder mer än Salomon tolkat ur mätvärden, se figur 3-6. Richert et al (2019) kunde se förändringar även där gällande på droppet av skon. Vart gränserna går mellan de olika nivåerna av häldroppen i de lägre nivåerna var fortfarande oklart. Faktorer såsom stabilitet, passform och flexibilitet i skon

26 kan vara viktiga aspekter att ha i åtanke eftersom en sko med högre läst och styvare flexibilitet kommer påverka vristens rörelseomfång. Huruvida detta var bidragande faktorer till resultaten i denna studie kräver vidare forskning med en studiedesign som vidare granskar droppets

påverkan på belastning och ledrörlighet.

Klinisk reflektion

Studiens förväntning var att få mer kunskap om fotens tryckkraft gentemot underlaget i steget och ledernas rörelseomfång i nedre extremiteter samt ländrygg vid brant utförslöpning. Ur ett fysioterapeutiskt perspektiv önskades mer kunskap i ämnet då det inte fanns tillräcklig forskning brantare än -12° lutning. Kunskapen skulle vidare kunna användas för att preventivt förebygga skador kopplat till ämnet. Då detta var en experimentell studie med få deltagare ska försiktighet iakttas vad gäller generalisering av resultaten. Dock kan denna studie bidra med mer kunskap än vad som finns idag och ge initiala indikatorer till nästkommande studier.

Konklusion

I denna experimentella studie tyder resultaten på en minskad tryckkraft vid brantare lutning. Rörelseomfång i de olika lederna och lutningarna gav spridda resultat. Det som kunde tolkas var att lumbalens rörelseomfång ökade i brantare lutning och att rörelseomfånget för fotleden

minskade. Vid användning av Inov8 visade löparen på mer tryckkraft i samtliga lutningar jämfört med användning av Salomon. Löpning med Inov8 gav även mer rörelseomfång i majoriteten av alla leder och lutningar. Val av skomodell påvisar alltså skillnader i resultatet. Hur dessa

skillnader i sin tur påverkar belastning, skaderisk och löpeffektivitet behöver studeras i framtida studier.

27

Referenslista

Balasubramanian, S. (2013) Comparison of angle measurements between vicon and myomotion

systems. The Center for Adaptive Neural Systems, Arizona State University.

Chen, T. C., Nosaka, K & Tu, J. (2007) ‘Changes in running economy following downhill

running’, Journal of Sports Sciences, 25(1), p. 55. Tillgänglig:

http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edb&AN=106129876&lang=sv&site=e ds-live&scope=site (Hämtad: 2020-05-12).

Fong Yan, A., Sinclair, P. J., Hiller, C., Wegener, C. & Smith, R. M. (2013) ‘Impact attenuation

during weight bearing activities in barefoot vs. shod conditions: A systematic review’, Gait &

Posture, 38(2), pp. 175–186.

Gottschall, J. & Kram, R. (2004). Ground reaction forces during downhill och uphill running. Journal of biomechanics, 38 (2005), 445-452.

Hansson, F. (2020). Lutningen och löparskons påverkan på muskelaktiviteten i nedre extremitet

och bål vid utförslöpning: En pilotstudie. Luleå: Fysioterapi, Luleå Tekniska Universitet.

Tillgänglig: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-77372

Inov-8 (u.å). Graphene Hämtad: 2020-01-15 Tillgänglig: https://www.inov-8.com/row/graphene

Inov-8 (u.å). Terraultra G 260 Graphene Running Shoe. Hämtad: 2019-12-12 Tillgänglig: https://www.inov-8.com/row/terraultra-g-260-graphene-running-shoe

International skyrunning federation. u.å. History. Hämtad 2019-10-8 Tillgänglig: https://www.skyrunning.com/history/

International skyrunning federation. u.å. About skyrunning. Hämtad 2019-10-7 Tillgänglig: https://www.skyrunning.com/about-skyrunning/

28 Klarbring, A. u.å. Nationalencyklopedin, Friktion.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/friktion (Hämtad 2019-10-9)

Koch, M., Lunde, L-K., Ernst, M., Knardahl, S. & Veiersted, K. B. (2016) ‘Validity and

reliability of pressure-measurement insoles for vertical ground reaction force assessment in field situations’, Applied Ergonomics, Vol 53 (Part A), pp. 44–51.

Lindahl, H. & Karlsson, A. (2019). Analys och utveckling av en konceptuell testmetodik: En

förstudie för grepptest av skor (Kanditatuppsats). Luleå: Industriell Design, Luleå Tekniska

Universitet. Tillgänglig: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-74818

Mattsson, C. M. & Larsen, F. (2013). Kondition och uthållighet: för träning, tävling och hälsa. 1. uppl. Stockholm: SISU idrottsböcker

McGill, S., Jukert, D. & Kropf, P. (1996). Appropriately placed surface EMG electrodes reflect

deep mucle activity (psoas, quadratus lumborum, abdominal wall) in the lumbar spine. Journal

of Biomechanics vol 29, No 11, pp 1503-1507.

Morin, J. B., Tomazina, K., Edouarda, P. & Millet, G.Y. (2011) ‘Changes in running mechanics

and spring–mass behavior induced by a mountain ultra-marathon race’, Journal of

Biomechanics, 44(6), pp. 1104–1107. (Hämtad: 2020-05-12)

Muhammad Fikri, Z., Ruzy Haryati, H. & Seri Rahayu, K. (2018) ‘Validity and reliability of vicon™ motion capture camera over the traditional anthropometric method’, Malaysian Journal of Public Health Medicine, 18 (Special issue 2), pp. 142–151. Available at:

http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edselc&AN=edselc.2-52.0-85048638384&lang=sv&site=eds-live&scope=site

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 3. uppl. Stockholm: Liber

29 Park, S-K., Jeon, H-M., Lam, W-K., Stefanyshyn, D. & Ryu, J. (2019) ‘The effects of downhill

slope on kinematics and kinetics of the lower extremity joints during running’, Gait & Posture,

68, pp. 181–186.

Richert, F. C., Stein, T., Ringhof, S. & Stetter, B. J. (u.å) ‘The effect of the heel-to-toe drop of

standard running shoes on lower limb biomechanics’, Footwear Science, 11(3), pp. 161–170.

Salomon (u.å) Skor S/LAB running. Hämtad: 2019-12-12, Tillgänglig: https://www.salomon.com/

SENIAM. (u.å). Sensor Locations. Hämtad: 2020-04-06, Tillgänglig: https://www.seniam.org/

Suunto (2014) Kilian Jornet’s downhill running technique. Hämtad 2020-05-14, Tillgänglig: https://www.suunto.com/sv-se/sports/News-Articles-container-page/Kilian-downhill/

UIAA. u.å. UIAA Grades for Rock Climbing. Hämtad 2019-10-7 Tillgänglig: https://www.theuiaa.org/mountaineering/uiaa-grades-for-rock-climbing/

Vernillo, G., Giandolini, M., Edwards, B. W., Morin, J-B., Samozino, P., Horvais, N. & Millet, G. Y. (2017) Biomechanics and Physiology of uphill and downhill running. Sport Med 47:615– 629

Wells, M. D., Dickin, D. C. & Popp, J. (2018) Effect of downhill running grade on lower

extremity loading in female distance runners. Sports Biomechanics.

Wildenburg, P. (2018) Bachelor thesis. Comparison of three different human motion analysis

technologies based on lower limb sagittal angles within gait and squat activities. In the field of

Bilagor