Mälardalens Högskola, Västerås 2009-05-29 Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Kandidatuppsats i företagsekonomi (EFO018)
Vårterminen 2009
Basel II
-
Hur har en mindre bank i förhållande till en stor
bank påverkats av det nya regelverket Basel II?
Grupp: 2146 Författare: Cecilia Jansson Johanna Vinthagen Handledare: Riitta Lehtisalo
Förord
Vi vill framföra ett stort tack till de utvalda respondenterna som varit mycket tillmötesgående och hjälpsamma. Utan ert engagemang och stora intresse hade den här uppsatsen inte varit
möjlig att genomföra.
Ett stort tack riktas även till vår handledare Riitta Lehtisalo för de reflektioner och den goda vägledning vi fått under uppsatsens gång.
Vi vill slutligen tacka opponentgrupperna för den konstruktiva kritik samt de värdefulla tips och idéer ni givit oss.
Västerås maj 2009
Sammanfattning
Datum: 2009-05-29
Ämne/kurs: Kandidatuppsats i företagsekonomi, EFO018; 15 hp
Författare: Cecilia Jansson, Johanna Vinthagen
Handledare: Riitta Lehtisalo
Titel: Basel II – Hur har en mindre bank i förhållande till en stor bank påverkats av det nya regelverket Basel II?
Problem: Hur har implementeringen av det nya regelverket Basel II påverkat en liten respektive en stor bank? Vilken metod använder en liten respektive en stor bank vid beräkning av risker enligt den första pelaren och är storleken på bank avgörande för val av metod? Vilka brister har Basel II och hur kan regelverket förbättras?
Syfte: Denna studie syftar till att beskriva och analysera hur Basel II påverkat en liten respektive en stor bank, dessutom påvisa om det finns skillnader i val av metod vid beräkning av risker enligt den första pelaren. Syftet är även att belysa Basel II´s brister, samt föreslå möjliga förbättringar.
Metod: Vi har valt en kvalitativ undersökningsmetodik för insamling av empirisk data. Undersökningen bestod av intervjuer med en liten respektive en stor bank, samt Finansinspektionen. Även böcker, rapporter och tidigare forskning har legat till grund för vår studie.
Slutsats: Bankerna i den här studien anser att implementeringen av Basel II varit resurskrävande, både kostnads- och kompetensmässigt. Nyttan har dock övervägts av kostnaderna då både Sparbanken i Enköping och storbanken ökat sin riskhanteringsförmåga. Val av metod skiljer sig enbart vid beräkning av kreditrisker. Storbanken använder den grundläggande IRK-metoden och har därför haft fördelen att få en kapitallättnad. Brister i det nuvarande regelverket är att kapitalkravet blir volatilt över tiden och att likviditetsrisken inte fått ett tillräckligt stort utrymme, vilket kan förbättras i ett framtida regelverk.
Abstract
Date: 2009-05-29
Course: Bachelor Thesis in Business Administration, EFO018; 15 Swedish Credits
Authors: Cecilia Jansson, Johanna Vinthagen
Advisor: Riitta Lehtisalo
Title: Basel II - How a small bank in comparison to a large bank has been affected by the new framework Basel II?
Research
issue: What impact has the implementation of Basel II had on a small and a large bank? What type of method for calculating risks does a small and a large bank use according to pillar one, and does the size of a bank matter in choice of method? Which are Basel II´s weaknesses and how can they be improved?
Purpose: The purpose with this thesis is to describe and analyze how Basel II has affected a small and a large bank, also to establish if there are differences in choice of method for calculations of risks according to pillar one. The purpose is also to point out the weaknesses of Basel II and propose possible improvements.
Method: We have chosen a qualitative approach for collection of empirical data. Our survey was based upon interviews with a small-, a large bank and with Finansinspektionen. Our survey was also based upon books, rapports and previous studies.
Conclusions: The banks in this study find that the implementation of Basel II has been resource-demanding both when it comes to cost and skills. Although the gains has outweighted the costs for both Sparbanken i Enköping and for one of the “big four” because of their improved risk management. Choice of method only differs in measuring credit risk. One of the “big four” uses the IRB (Foundation) approach and has therefore been given a capitalrelief. Weaknesses in the new framework are that the capital requirement becomes volatile over time and that the liquidity risk hasn’t been given enough space, which can be improved in a future regulatory.
Begrepp
Kapitalbas
Kapitalbasen är ett instituts egna kapital (Lind, 2005).
Kapitalkrav
Med kapitalkrav menas den kapitalbas som krävs för att förhållandet mellan kapitalbasen och de riskvägda tillgångarna inte ska bli lägre än kapitaltäckningskravet som är 8 % (Lind, 2005).
Kapitaltäckning
Med kapitaltäckning avses andelen eget kapital som ska täcka risker i kreditinstitut för att skydda insättare och det finansiella systemet mot finansiell instabilitet (Finansinspektionen, 2001).
Kapitaltäckningsgrad
Kapitaltäckningsgraden är ett mått på hur stort eget kapital ett institut måste ha i relation till sina risker (Finansinspektionen, 2002).
Innehållsförteckning
1. INLEDNING... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Problemdiskussion ... 2 1.3 Problemformulering ... 5 1.4 Syfte ... 5 1.5 Målgrupp ... 5 1.6 Avgränsningar ... 5 2. METOD... 6 2.1 Undersökningsmetodik... 6 2.2 Datainsamling... 6 2.2.1 Primärdata ... 7 2.2.2 Sekundärdata ... 7 2.3 Tillvägagångssätt... 8 2.4 Källkritik ... 9 3. REFERENSRAM ... 11 3.1 Skäl för reglering av banker ... 11 3.2 Basel I... 11 3.3 Basel II ... 123.4 Första pelaren – Minimikrav på kapital ... 14
3.4.1 Kreditrisk... 14
3.4.2 Marknadsrisk ... 17
3.4.3 Operativ risk ... 17
3.5 Andra pelaren – Samlad kapitalbedömning ... 19
3.6 Tredje pelaren – Genomlysning ... 20
3.7 Tidigare forskning ... 20
4. EMPIRI ... 25
4.1 Intervjurespondenter... 25
4.2 Presentation av Sparbanken i Enköping... 25
4.3 Presentation av Finansinspektionen ... 25
4.4 Sammanställning av intervjufrågor ... 26
4.4.1 Implementering ... 26
4.4.3 Första pelaren ... 30 4.4.4 Andra pelaren ... 35 4.4.5 Tredje pelaren... 37 5. ANALYS ... 40 5.1 Implementering ... 40 5.2 Allmänt om Basel II ... 41 5.3 Första pelaren ... 42 5.4 Andra pelaren ... 46 5.5 Tredje pelaren... 46 6. SLUTSATS ... 48
6.1 Förslag till vidare forskning ... 50
1. INLEDNING
I det inledande kapitlet presenterar vi en allmän bakgrund till det valda området och introducerar läsaren till en problemdiskussion som leder till studiens problemformulering och syfte. Avslutningsvis presenteras målgrupp och avgränsningar för studien.
1.1 Bakgrund
Baselkommittén bildades 1974 i kölvattnet av den tyska Herstattbankens ekonomiska sammanbrott. Bankens förfall var bekymmersamt och riskfyllt för valutamarknaden och kunde inte avhjälpas enbart genom nationella åtgärder. Alltsedan dess har kommittén arbetat för ett gemensamt globalt synsätt på internationellt verksamma banker angående deras regler, samt tillsyn av risker och kapital. (Finansinspektionen, 2004)
Baselkommittén består av representanter från G-10 länderna, vilka består av Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA (Riksbanken, 2009). Baselkommittén är främst inriktad på att främja internationell finansiell stabilitet och utarbetar standarder, riktlinjer men även rekommendationer som är normgivande för de flesta tillsynsmyndigheter i världen, såsom Finansinspektionen i Sverige (FI, 2009a). Finansinspektionen är en statlig myndighet som övervakar företagen på finansmarknaden (FI, 2009b).
År 1988 upprättade Baselkommittén det så kallade Baselackordet (Basel I) som var ett regelverk för att beräkna kapitaltäckning för kreditrisker i internationella banker (Baselkommittén 2007). Bankerna ålades ett kapitaltäckningskrav på 8 % av den riskexponering som deras utlåning, placeringar, derivatkontrakt med mera innebar. Med kapitaltäckning avses andelen eget kapital som ska täcka risker i kreditinstitut för att skydda insättare och det finansiella systemet mot finansiell instabilitet. I Basel I togs hänsyn till kreditrisk samt marknadsrisk och för att räkna ut dessa risker tilläts endast en metod som alla aktörer skulle tillämpa identiskt, den så kallade schablonmetoden. (Finansinspektionen, 2001) Regelverket hade till syfte att främja säkerhet och sundhet i banksystemet samt skapa likartade konkurrensförhållanden för internationellt aktiva banker (Finansinspektionen, 2002).
Erfarenheterna från finansiella kriser i världen under 1990-talet visade att regelverket, Basel I inte räckte till. Under de senaste åren har det dessutom skett en snabb utveckling av bankernas
instrument samt verksamhetsfält, och för att spegla den utveckling som varit behövde regelverket för kapitalkrav omarbetas. Med kapitalkrav menas den kapitalbas, det vill säga bankens egna kapital, som krävs för att förhållandet mellan kapitalbasen och de riskvägda tillgångarna inte ska bli lägre än kapitaltäckningskravet som är 8 %. Det nya regelverket, Basel II kom att ersätta det första Baselackordet (Basel I) ochhade för avsikt att underlätta för tillsynsmyndigheter att få bättre inblick i bankers verksamheter. (Lind, 2005)
Från att Basel I endast innehöll regler för hur banker skulle beräkna minimikapital relaterat till den valda risknivån, har Basel II kompletterats med ytterligare två krav. Det ena kravet är aktiv risktillsyn, som främst avser tillsynsmyndigheten och den helhetsbedömning som ska göras av bankernas riskkapital i förhållande till de risker som finns i bankverksamheten. Det andra kravet avser den så kallade genomlysningen eller upplysningsskyldigheten om risker, kapital och riskhantering som ska ge marknadens aktörer bättre förutsättningar att bedöma bankernas risknivå och riskkvalitet. Dessa utgör de så kallade tre pelarna. (Forsell & Lönnqvist, 2004) Den mest övergripande förändringen låg i beräkningen av exponeringen för kreditrisk samt tillkomsten av kapitalkrav för operativ risk som lades till kredit- och marknadsrisk. Dessa två risker beräknades endast i det tidigare regelverket. Bankerna gavs möjlighet att utveckla egna system för beräkning av kreditrisker, och med det nuvarande regelverket ställs högre krav på redovisning av mätning och hantering av risker då informationsunderlaget kommer från bankens egen organisation. (Finansinspektionen, 2001) Sedan den 1 januari 2007 är Basel II implementerad i svensk lag (Lind, 2005). I Basel II ligger lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar till grund för hur bankerna ska beräkna de olika riskerna (Riksgälden, 2008).
1.2 Problemdiskussion
I skrivande stund råder det globalt sätt en djup lågkonjunktur på marknaden, vilket kommit att kallas för finanskrisen. Den finansiella krisen har byggts upp under ett flertal år till följd av en våldsam expansion av utlåning. Bankerna har drivits till att låna ut allt mer pengar på grund av de låga styrräntorna från centralbankerna, främst den amerikanska. Den globala konjunkturnedgången har förstärkts av finanskrisen och fått effekter världen över. Under hösten 2008 har flera betydelsefulla banker och låneinstitut drabbats av likviditetsproblem, vilket i vissa fall resulterat i statliga uppköp, konkurser eller uppköp av andra banker. (Jansson, 2008) Det faktum att bankernas riskhanteringsförmåga varit vida debatterad i media
den senaste tiden samt vårt intresse för bankväsendet, fick oss att vilja skriva om det nya regelverket Basel II. Finansiella kriser uppkommer ofta till följd av bristfällig riskkontroll och därför ville vi studera hur bankerna använder det nya regelverket för att hantera sina risker.
Det tidigare regelverket för kapitalkrav behövde omarbetas då erfarenheterna från finansiella kriser runt om i världen på 1990-talet visat att det var föråldrat och därför i behov av att förnyas. Även den snabba utvecklingen av bankernas instrument och verksamhetsfält har påvisat detta. (Lind, 2005) Då Basel I utgick från affärstransaktioner i en normalt fungerande marknad och inte vid extrema konjunktursvängningar, har Basel II därav skapats för att bemöta dessa. Syftet med det nya regelverket är att skapa en bättre riskhantering för bankerna för att på så sätt försvåra uppkomsten av finansiella kriser. Det nya regelverket erbjuder även bankerna ett lägre kapitalkrav och därmed möjligheten att kvantifiera verksamhetens risker på ett mer omfattande sätt. (Forsell & Lönnqvist, 2004)
Verheugen menar i en rapport att implementeringen av Basel II kommer bidra till att bankerna troligtvis blir mer noggranna i sina analyser och bedömningar, främst när det gäller kreditrisker (Verheugen, 2007). Frågan är om det är nya regelverket Basel II´s förtjänst eller möjligen erfarenheterna från bankkrisen i början på 1990-talet? Bankerna var under 1990-talet alltför frikostiga med kreditgivningen och mer hänsyn togs till säkerheten än på kundens återbetalningsförmåga.
I en artikel skriven av Forsell & Lönnqvist kommer implementeringen av Basel II kräva stora resurser för banker och även skapa konsekvenser för hela det globala finanssystemet, både vad gällande omfattande kostnader och arbete (Forsell & Lönnqvist, 2004). Då implementeringen av Basel II skedde i början av år 2007, anser vi att bankerna haft både tid och möjlighet att anpassa sig till det nya regelverket och att effekterna av implementeringen nu bör ha visat sig. Detta gjorde det än mer intressant att studera implementeringens påverkan i bankerna. Vidare ansåg vi det intressant att studera huruvida det förelåg skillnader i hur en liten respektive en stor bank påverkats. I en rapport skriven av Lind kunde vi utläsa om problematiken kring utformningen av ett Basel II regelverk som skulle kunna gynna både stora, avancerade banker med komplicerade finansiella tjänster och små, okomplicerade banker med mindre komplexa tjänster (Lind, 2005). Kan det vara så att de stora bankerna som besitter mer resurser och är mer välkapitaliserade än de mindre bankerna i större utsträckning gynnas av Basel II?
Enligt Forsell & Lönnqvist kommer bankerna i och med Basel II kunna använda olika metoder för beräkning av de centrala riskerna; kredit-, marknads- och operativa risker. Metoderna sträcker sig från enkla schablonmetoder, där samtliga riskvikter är givna av tillsynsmyndigheten, till mer avancerade metoder som baseras på intern information1. De banker som förstått vikten av att utnyttja och dra fördelar av det nya regelverket kommer gynnas med lägre kapitalkrav men även ges bättre möjligheter att styra verksamheten. De avancerade metoderna möjliggör en effektivare marknadsbearbetning som kan utveckla engagemang med lönsamma kunder. För de banker som saknar det stöd som de avancerade metoderna ger kan konsekvenserna bli förödande då dessa banker förmodligen blir hänvisade till kunder eller motparter av sämre kvalitet. (Forsell & Lönnqvist, 2004) Detta väckte vårt intresse att studera vilka metoder en liten respektive en stor bank använder sig utav, med utgångspunkt från Basel II´s första pelare. Även studera om metodval skiljer sig åt för en liten respektive en stor bank.
I en studie gjord av Wahlström utfördes intervjuer med bankpersonal som var involverade i implementeringen av Basel II. Studien visade övervägande positiva reaktioner till införandet av det nya regelverket, men några av dess brister påvisades. Regelverket ansågs resurskrävande och vagt skrivet, även Basel II´s funktionalitet ifrågasattes. Ytterligare en invändning var Basel II´s förmåga att skydda banksektorn från finansiell kris och vidare kritiserades regelverkets modeller, om de verkligen kunde ge en rättvisande bild av de komplexa och dynamiska förhållanden som numera föreligger. Vår avsikt är därför att belysa Basel II´s brister samt försöka ge förslag på hur regelverket skulle kunna förbättras.
1
1.3 Problemformulering
Genom ovanstående diskussion och bakgrundsbeskrivning formulerade vi följande problemfrågor:
Hur har implementeringen av det nya regelverket Basel II påverkat en liten respektive en stor bank?
Vilken metod använder en liten respektive en stor bank vid beräkning av risker enligt den första pelaren och är storleken på bank avgörande för val av metod?
Vilka brister har Basel II och hur kan regelverket förbättras?
1.4 Syfte
Denna studie syftar till att beskriva och analysera hur Basel II påverkat en liten respektive en stor bank, dessutom påvisa om det finns skillnader i val av metod vid beräkning av risker enligt den första pelaren. Syftet är även att belysa Basel II´s brister, samt föreslå möjliga förbättringar.
1.5 Målgrupp
Studien vänder sig främst till berörda inom bank- och finanssektorn samt dess personal. Vi tror även att studien kan vara intressant för studenter som läser ekonomiprogrammet samt lärare som undervisar i ekonomiämnen.
1.6 Avgränsningar
Studien avgränsar sig till en liten respektive en stor bank i Sverige. Vi definierar en bank som bedriver enkel in- och utlåningsverksamhet som en liten bank och en bank med global närvaro och sofistikerade finansiella tjänster som en stor bank. Studien avser det nya regelverket Basel II, vilket är uppbyggt kring tre pelare. Samtliga pelare kommer behandlas i vår studie, men dock kommer tyngdpunkten att ligga på den första pelaren då den tydliggör hur de centrala riskerna; kredit-, marknads- och operativ risk, ska beräknas och hanteras i en bankverksamhet. Att endast behandla den första pelaren och utelämna de övriga två skulle inte ge en fullständig bild av regelverket.
2. METOD
I det här kapitlet beskriver vi den metodik som använts för att utreda studiens problemformulering för att senare uppfylla dess syfte. Vidare redogörs de primär- och sekundärdata som insamlats. I kapitlets senare del berör vi val av tillvägagångssätt samt källkritik.
2.1 Undersökningsmetodik
Metodiken vid vetenskapliga undersökningar kan antingen vara kvalitativ eller kvantitativ beroende på de frågeställningar som forskarna vill utreda. En kvalitativ metodik används för att uppnå en djupare förståelse för ett specifikt ämne, händelse eller situation medan en kvantitativ metodik innefattar information som kan mätas eller värderas numeriskt. En sådan metodik lämpar sig bäst vid enkäter och användning av matematiska modeller som går att generalisera och dra slutsatser av. En kvalitativ metodik är mer lämpad vid observationer och intervjuer. (Björklund & Paulsson, 2003)
Med utgångspunkt från vår problemformulering föll det sig naturligt att använda den kvalitativa metoden då uppsatsen är av undersökande och utredande karaktär. I förgrunden för kvalitativ metod beskrivs forskningsobjektet utifrån forskarens uppfattning eller tolkning av informationen. En styrka med att använda kvalitativ metod och inskaffad data är att de visar på totalsituationen. Ett mindre antal objekt studeras utförligt för att på så vis få fram riklig information. (Holme & Solvang, 1997) Regelverket som vi studerar är komplext och kräver intervjuer med olika respondenter för att möjliggöra en ökad förståelse och därmed skapa en god helhetsbild kring Basel II.
2.2 Datainsamling
De data som ligger till grund för denna studie kan delas in i två olika kategorier; primär- och sekundärdata. Primärdata är data som anskaffats av forskaren själv för den aktuella situationen medan sekundärdata är data som redan har samlats in eller återgivits av någon annan. (Artsberg, 2003) Sekundärdata tillsammans med primärdata kommer utgöra det underlag vi behöver för att kunna besvara studiens problemformulering och syfte. Då vi för vår studie valt en kvalitativ metodansats var det viktigt att skapa en god grund att stå på för att kunna genomföra en bra undersökning. Efter granskning av vetenskapliga artiklar samt rapporter främst från Finansinspektionen och Riksbanken resulterade det i en referensram,
medan empirin bygger på primärdata från de intervjuer som utförts med de utvalda respondenterna.
2.2.1 Primärdata
Primärdata är förstahandsinformation som kan införskaffas genom exempelvis intervjuer, observationer och enkäter riktade till respondenter som anses relevanta för undersökningen. Det är också den metod som lämpar sig bäst för att samla in information vid en kvalitativ studie. (Björklund & Paulsson, 2003) Primärdata är eftersträvansvärd då informationen som samlas in är anpassad till undersökningsproblemet samtidigt som informationen är mer aktuell i jämförelse med sekundärdata (Holme & Solvang, 1997). Dock kan en nackdel med primärdata vara att det finns en risk att personer vid intervju eller enkät förmedlar fakta som stämmer överens med den bild de vill förmedla och därmed inte nödvändigtvis är objektiva (Artsberg, 2003). Denna studie grundar sig främst på primärdata bestående av de personliga intervjuer som genomförts med respondenter från en av Sveriges storbanker, Sparbanken i Enköping samt Finansinspektionen.
Vi valde ut respondenter som vi uppfattade som intressanta och lämpliga för att kunna besvara studiens syfte. Vi tog hänsyn till att de utvalda personerna hade gedigen kunskap om Basel II samt att de hade en ledande position. Det föll sig naturligt att använda VD Göran Hedman och vice VD/Chef för risk & compliance Dan Helgesson vid Sparbanken i Enköping för att representera en mindre bank. En chef för kreditriskkontroll på en av Sveriges storbanker valdes för att representera en stor bank. Han önskade dock att vi inte skulle namnge honom eller den bank som han arbetar vid. I fortsättningen kommer vi att namnge honom som respondent A och den bank han representerar som storbanken. Vi valde även att intervjua Jan Fritsch, enhetschef för stabilitetstillsyn på Finansinspektionen för att ytterligare få en infallsvinkel. Då dessa respondenter hade en god kännedom om Basel II samt var delaktiga vid implementeringen av regelverket har de haft möjlighet att kunna besvara våra problemfrågor.
2.2.2 Sekundärdata
Sekundärdata kan ses som andrahandsinformation som inte primärt är riktad till den enskilda studien. Detta kan exempelvis ha dokumenterats i böcker, tidningsartiklar, årsredovisningar eller i elektroniska källor. En klar nackdel med sekundärdata är att materialet är insamlat för ett annat ändamål samt att forskaren inte haft kontroll vid framställandet av datan. (Artsberg,
2003) Fördelen med dokumentstudier är att en stor mängd information kan införskaffas under en relativt kort tid och med begränsade ekonomiska resurser (Björklund & Paulsson, 2003). De sekundärdata som användes i vår studie var böcker, rapporter och tidigare forskning inom området. Dessa data låg till grund för vår förståelse för ämnet och gav oss en grundläggande bild av det vi ville studera. Vidare införskaffades litteratur från Mälardalens högskolebibliotek, stadsbiblioteket i Västerås och kommunbiblioteket i Enköping. Information i form av artiklar är hämtade från Mälardalens högskolebibliotek. De sökord som användes var; Basel II, implementing, Retail banks, Swedish och The new Capital Accord. Sökord vi använde på Internet var; Basel II, kapitalkrav samt kapitaltäckningsregler. Vidare användes även källförteckningar från tidigare uppsatser från olika högskolor samt Mälardalens Högskolas databaser ELIN@Mälardalen och ABI/Inform vid sökandet efter relevant litteratur och artiklar. Vi är medvetna om att informationen vid användandet av sekundärdata eventuellt kan vara subjektiv och nödvändigtvis inte heltäckande, något vi tog hänsyn till då informationen kritiskt bearbetades.
2.3 Tillvägagångssätt
Det finns tre olika former av intervjuer; strukturerad, semistrukturerad och ostrukturerad. I en ostrukturerad intervjumanual får respondenten utrymme att formulera sig fritt, till skillnad från en strukturerad intervjumanual där endast ett antal svarsalternativ ges. Vi valde att använda oss utav kvalitativa intervjuer där en semistrukturerad intervjumanual användes med förutbestämda ämnesområden och frågor. I en semistrukturerad intervjumanual får respondenten spelrum att tala mer utförligt om de ämnen som intervjuaren tar upp. (Denscombe, 2009) Under intervjutillfällena upplevdes att respondenterna fick möjlighet att utforma sina egna tankar och värderingar på ett naturligt sätt. En utgångspunkt vid intervjutillfällena var att skapa en vardaglig dialog med respondenterna för att på så sätt hålla nere styrningen från vår sida. Under intervjuerna hade vi dessutom i åtanke att täcka de områden som intervjumanualen innehöll och vi ställde följdfrågor när något behövde förtydligas.
Intervjufrågorna formulerades med hjälp av vår bakgrundsinformation och referensram som gav oss idéer och inspiration till vilken typ av information som behövde inhämtas för att ge oss möjlighet att uppnå vårt syfte med studien. Intervjufrågorna till bankerna och Finansinspektionen (se bilaga 1, 2 och 3) delades in i fem olika teman; Implementering,
Allmänt om Basel II, Första pelaren, Andra pelaren och Tredje pelaren för att underlätta för
oss vid utformningen av empirin. Samtliga intervjuer med respondenterna spelades in med en bandspelare, vilket godkändes av dem. Vi kunde på så vis koncentrera oss mer på intervjun än på att anteckna. Respondenterna delgavs en övergripande information om studiens syfte två dagar innan intervjutillfället för att få möjlighet att förbereda sig, dock skickades inte intervjufrågorna i förväg, detta för att skapa en spontan dialog.
Intervjuerna utfördes på Sparbankens huvudkontor i Enköping2 samt på en av Sveriges storbankers huvudkontor i Stockholm3. Intervjun hos Finansinspektionen skedde även den i Stockholm4. Samtliga intervjuer tog vardera cirka 60-80 minuter att genomföra. Processen skedde i två steg där varje intervju transkriberades i sin helhet och sedan sammanfattades till sin slutgiltiga form. För att undvika missförstånd tilläts respondenterna läsa igenom intervjusammanställningen för godkännande. Respondenterna hade dock inget att invända. Därefter togs irrelevant data bort och intervjurespondenternas svar sammanfattades i empirin. Vi valde att inte återge respondenternas svar ordagrant för att underlätta för läsaren, dock fanns i åtanke att inte skära bort för mycket då helhetsförståelsen kunde gå förlorad.
Efter intervjutillfällena framkom ett fåtal oklara punkter, vilket klargjordes med e-mail innehållande kompletteringsfrågor (se bilaga 4, 5 och 6) till tre av de utvalda respondenterna.
2.4 Källkritik
Det finns tre anledningar till källkritik. Det första är att bestämma om en källa är valid, det vill säga om källan mäter det som den utgör sig för att mäta. Dessutom utreda om källan har
relevans, det vill säga om den är väsentlig för själva frågeställningen. Slutligen granska om
källan är reliabel, om den är tillförlitig. (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2006) Validitet klargör huruvida forskarna undersöker det de avser att undersöka, medan reliabilitet förklarar till vilken grad studien skulle komma fram till samma resultat om den gjordes på nytt (Björklund & Paulsson, 2003).
Eftersom studien bygger på en kvalitativ metod var det särskilt viktigt att den hade en hög validitet, det vill säga att rätt frågor ställdes i förhållande till det som skulle studeras och att
2 Personlig intervju utfördes med Göran Hedman (VD), den 2 april 2009.
Personlig intervju utfördes med Dan Helgesson (Vice VD/Chef för risk & compliance), den 28 april 2009.
3 Personlig intervju utfördes med respondent A (Chef för kreditriskkontroll), den 30 april 2009. 4
dessa frågor besvarades trovärdigt. Studiens validitet kan anses vara god då respondenterna vi intervjuat hade goda kunskaper inom Basel II samt en stor inblick och delaktighet vid implementeringen av regelverket. Detta har hjälpt oss att skapa en förståelse för hur bankerna påverkats av det nya regelverket Basel II. Intervjumanualen som användes vid intervjutillfällena var semistrukturerad och frågorna utformades utifrån uppsatsens problemformulering, vilket gör att svaren som erhållits kan anses relevanta för studiens syfte. Dock kan vi inte utesluta att respondenterna talade i egenintresse och på så vis kunnat färga svaren. Vi är införstådda med denna omständighet och har därför försökt vara kritiska i vårt förhållningssätt när informationen från intervjuerna behandlades.
Reliabiliteten i vår studie kan anses vara god då intervjuerna utfördes med respondenterna i deras naturliga arbetsmiljö, en plats där de kunde känna sig bekväma och på så sätt tala mer fritt. Vidare har vi valt att använda oss av en bandspelare vid intervjutillfällena vilket gav oss möjligheten att lyssna på intervjuerna i efterhand för att försäkra oss om att allt uppfattats korrekt och därmed minskat risken för att förvränga eller gå miste om viktig information. Vid behov har även mailkontakt samt telefonkontakt med respondenterna använts för att ge dem möjlighet att förtydliga sina svar för att öka tillförlitligheten. Därefter skickades vår empirisammanställning till respektive respondent för att ge personen möjlighet att redigera och komplettera innan resultatet publicerades.
Vår studie kan vara svår att generalisera då det finns ett flertal små och stora banker i Sverige. I denna studie ingår endast en bank från vardera kategori, vilket medför att dessa inte alltid kan svara representativt för samtliga av Sveriges små och stora banker. Till viss del går det ändå att generalisera studien då fristående sparbanker i princip är uppbyggda på samma sätt och har liknande affärsområden, likaså Sveriges stora banker. Nischbanker kan däremot inte generaliseras i denna studie då de har mycket skiftande storlek och tjänsteutbud.
I referensramen användes olika slags källor, bland annat böcker, intervjuer, vetenskapliga artiklar samt Internet. Under insamlandet av dessa källor har vi haft ett kritiskt förhållningssätt för att kunna fastställa hur tillförlitliga dessa källor varit. De källor vi använt oss av från Internet kom bland annat från myndigheter såsom Finansinspektionen och Riksbanken, vilka kan anses som mycket tillförlitliga källor som ej har intresse av att förvränga och färga information.
3. REFERENSRAM
I detta kapitel redogörs inledningsvis olika skäl för reglering av banker. Därefter presenteras det tidigare regelverket, Basel I till följd av det nuvarande regelverket Basel II och dess tre pelare. Kapitlet avslutas med en redogörelse av tidigare studier. Referensramen syftar till att ge läsaren en ökad förståelse för området samt ge en grundläggande bakgrund till den empirirska undersökningen och analysen.
3.1 Skäl för reglering av banker
Reglering av banker är en nödvändighet då deras verksamhet fyller ett flertal viktiga funktioner som är gynnsamma för ett lands ekonomi. Det finns ett antal skäl till att banker måste regleras, dessa kan sammanfattas i tre olika faktorer. Den första faktorn är att en del bankaktiviteter är känsliga för störningar då de kan hota den finansiella stabiliteten. Ett exempel på detta är utlåning, som normalt har längre löptider än inlåning. Det betyder att om banken förlorar en stor del av sin inlåning samtidigt som de har utestående krediter kan det orsaka likviditetsbrist, vilket i sin tur kan leda till att banken går omkull. Den andra faktorn som också kan hota det finansiella systemets stabilitet är då mindre störningar kan sprida sig till flera banker, exempelvis när avbrott uppstår i betalningstrafiken mellan olika banker. Den tredje faktorn är att bankerna har en dominerande roll som leverantörer av centrala tjänster som exempelvis inlåning, vilken skyddas av en statlig insättningsgaranti. Bankerna har således en tydlig monopolställning. Dessa faktorer gör att bankerna måste regleras på ett annat sätt än andra företag. (Lind, 2005)
3.2 Basel I
År 1988 publicerade Baselkommittén regelverket Basel I med ett förslag om internationella kapitaltäckningsregler som skulle förhindra finansiella kriser samt ge banker möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det grundläggande kravet i Basel I var att bankerna skulle inneha en kapitaltäckningsgrad på 8 % av den riskexponering de utsattes för. Kapitaltäckningsgraden är ett mått på hur stort eget kapital ett institut måste ha i relation till sina risker. (Finansinspektionen, 2002) I det ursprungliga regelverket gällde detta minimikrav på 8 % endast kreditrisk men från och med år 1996 tillkom även krav vad gällde marknadsrisk. Enligt Basel I beräknades kapitaltäckningsgraden som kapitalbasen, det vill säga bankens egna kapital (i täljaren) dividerat med kredit- samt marknadsrisk, det vill säga det riskvägda beloppet (i nämnaren).(Lind, 2005)
Kapitaltäckningsgrad enligt Basel I = Kapitalbas
Kreditrisk + Marknadsrisk
Figur 1. Egen utarbetad figur (Lind, 2005)
Den så kallade schablonmetoden användes för beräkning av kapitalkravet för kreditrisk. Metoden innebar att kapitalkravet för kreditrisker differentierades genom olika riskvikter vars storlek berodde på låntagare och dess betalningsförmåga. Kommittén beslutade att endast fyra olika riskvikter skulle användas, nämligen 0, 20, 50 och 100 %, där 100 % motsvarade kapitalkravet på 8 %. En lägre riskvikt gav såldes ett lägre kapitalkrav och vilken riskvikt som var lämplig berodde på vem som var låntagare och dennes situation. Riskvikten 0 % tilldelades medlemsstater samt centralbanker i OECD5. Riskvikten 20 % tilldelades övriga banker i OECD-området och riskvikten 50 % tilldelades privatpersoner eller företag med pant i bostadsfastighet. Övriga privatpersoner och företag samt andra motparter fick riskvikten 100 %. (Finansinspektionen, 2001)
Riskvikter Låntagare Kapitalkrav
0 % Lån till medlemsstater och centralbanker i OECD 0 % (8 % * 0 %)
20 % Lån till andra banker i OECD 1,6 % (8 % * 20 %)
50 % Lån till privatpersoner eller företag med pant i bostadsfastighet 4 % (8 % * 50 %)
100 % Övriga lån 8 % (8 % * 100 %)
Figur 2. Egen utarbetad figur (Finansinspektionen, 2001)
Avsikten med Basel I var således att öka kapitalnivån hos bankerna. Från det att Basel I infördes 1988 fram till dess att regelverket togs i bruk den 31 december 1992 ökade kapitaltäckningsgraden markant hos de flesta bankerna på grund av de höga krav som ställdes. (Finansinspektionen, 2002)
3.3 Basel II
Erfarenheterna från de finansiella kriserna i världen under 1990-talet tvingade statsmakter till extraordinära åtgärder för att förebygga en kollaps av hela banksystemet. Händelserna väckte frågan om de dåvarande kapitaltäckningsreglerna var tillräckliga. För att ha möjlighet att
5 OECD står för Organisation for Economic Co-operation and Development och är ett ekonomiskt samarbete
förebygga finanskriser världen över utvecklade Baselkommittén de nya kapitaltäckningsreglerna, Basel II. Dessa skulle komma att spegla bankernas riskexponering bättre än de förgående reglerna samt skydda mot finansiell instabilitet. (Finansinspektionen 2001) Basel II trädde i kraft den 1 januari 2007 i Sverige och gäller för internationella banker i G10- länderna samt banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersinstitut i EU- länderna (Lind, 2005).
Basel II ger en bättre koppling mellan risk- och kapitalkrav då kapitalkraven ska återge de faktiska riskerna. Reglerna innebär inga ändringar beträffande konstruktionen av kapitalkravet som fortfarande är 8 % men en skillnad är att operativa risker, som exempelvis bedrägerier, databrott eller rån, numera ska inkluderas i beräkningen. Enligt det nya regelverket Basel II ska bankerna kunna tillämpa olika metoder beroende på hur utvecklad banken är vid beräkning av risk- och kapitalhantering. Stora banker förväntas använda en mer avancerad metod för beräkning av riskerna, medan en liten bank som bedriver en okomplicerad verksamhet kan använda ett enkelt och mindre kostsamt system. (Lind, 2005)
Basel II är uppbyggt kring tre pelare:
Den första pelaren är en uppdaterad version av de tidigare reglerna enligt Basel I och innefattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker (Finansinspektionen, 2002).
Den andra pelaren kompletterar den första pelaren och innehåller krav på en samlad kapitalbedömning, där även hänsyn tas till bankernas riskprofil och riskhanteringsförmåga. Den behandlar även tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter. (Finansinspektionen, 2002)
Den tredje pelaren innehåller bankernas krav på offentliggörande av uppgifter om risker, riskhantering och kapital. Målet är att möjliggöra för marknadens aktörer att bedöma bankernas risknivå och kreditkvalitet. (Finansinspektionen, 2002)3.4 Första pelaren – Minimikrav på kapital
Enligt Finansinspektionen är den första pelaren en uppdaterad version av grunderna från det tidigare regelverket Basel I, vilka endast omfattade kapitalkrav för kredit- och marknadsrisk. Det innebär att kapitalkravet fortfarande är 8 % av den riskexponering som banken är utsatt för. I praktiken blir det dock lägre kapitalkrav på grund av att det nya regelverket även innefattar beräkning av operativa risker och tyngdpunkten läggs numera på hur det riskvägda beloppet ska räknas ut. Dessutom får bankerna möjlighet att utveckla egna system för att mäta kreditrisker som ett alternativ till schablonregler som är lika för alla. (Finansinspektionen, 2001)
Kapitaltäckningsgrad enligt Basel II = Kapitalbas
Kreditrisk + Marknadsrisk + Operativrisk
Figur 3. Egen utarbetad figur (Finansinspektionen, 2001)
En bank kan välja mellan olika alternativ för beräkning av olika risker beroende på hur avancerad banken är. En avancerad bank har ett mer utvecklat riskhanteringssystem än mindre banker. De alternativ som banker kan välja mellan sträcker sig från enkla schablonmetoder till välutvecklade riskmodeller. De mer avancerade metoderna ger en tydligare koppling mellan kapitalkrav och bankens faktiska risk, vilket som regel medför ett lägre kapitalkrav då metoderna i högre grad är riskkänsliga och avspeglar kapitalkravet mer exakt. (Lind, 2005)
Nedan visas olika metoder som tillämpas vid beräkning av olika risker.
Kreditrisk Marknadsrisk Operativ risk
Schablonmetod Enkel metod Basmetod
Grundläggande IRK-metod Avancerad metod Schablonmetod
Avancerad IRK-metod Internmätningsmetod
Figur 4. Egen utarbetad figur (Lind, 2005)
3.4.1 Kreditrisk
Kreditrisk definieras som risken för att en motpart, också kallad kredittagare, inte fullgör sina förpliktelser, samt att ställda säkerheter inte täcker fordran (Riksgälden, 2009a). Kreditrisker är den vanligaste typen av risk i bankers verksamhet. I Basel II kan bankerna välja olika
metoder för att beräkna kreditrisker. Bankerna kan antingen välja att använda en
vidareutveckling av regelverket Basel I´s schablonmetod eller en intern
riskklassificeringsmetod, den så kallade IRK-metoden som bygger på företagens egna interna mätmetoder. (Lind, 2005)
Schablonmetoden
Schablonmetoden är den minst avancerade metoden och är i vissa avseenden mer differentierad än det tidigare regelverket och därigenom mer riskkänslig. Metoden är tänkt att användas av banker där riskhanteringsystemet är mindre utvecklat och där endast extern information får utnyttjas. (Finansinspektionen, 2002) Enligt Basel II baseras riskvikternas storlek på de kreditvärdighetsbetyg som oberoende kreditvärderingsinstitut, exempelvis Standard & Poor´s och Moody´s, tilldelat låntagaren. Låntagaren blir sedan tilldelad olika risker utifrån en skala som sträcker sig från 0 % upp till 150 %, se figuren nedan. (Finansinspektionen, 2001) Fördelen med schablonmetoden är att den är neutral och innebär att alla banker med likartad portfölj får samma kapitalkrav. Nackdelen med metoden är att den endast ger grova uppskattningar baserade på genomsnittliga antaganden samt att möjligheten att differentiera kapitalkravet efter olika riskgrader blir begränsat. (Finansinspektionen, 2002)
Figur 5. (Finansinspektionen 2001)
Intern riskklassificeringsmetod
Intern riskklassificeringsmetoden (IRK-metoden) är en mer avancerad metod och är lämpad för banker med mer välutvecklade riskhanteringssystem och bygger på intern information. Vid användandet av IRK-metoden kan bankerna på egen hand ta fram en riskklassificering för
olika kunder och bestämma deras riskvikter och således kapitalkravet. En förutsättning för att
IRK-metoden ska få tillämpas är att tillsynsmyndigheten godkänner bankens
riskhanteringssystem. För varje kredit måste banken vid varje händelse ta hänsyn till olika faktorer som påverkar den kreditrisk de utsätts för på ett tillförlitligt sätt. De huvudsakliga faktorerna är:
Sannolikheten för fallissemang6 (probability of default) = PD
Förlustandelen i händelse av fallissemang (loss given default) = LGD
Exponeringens storlek vid fallissemanget (exposure at defalut) = EAD (Finansinspektionen, 2001)
En bank kan antingen välja att implementera en grundläggande IRK-metod eller en avancerad IRK-metod. Beroende på vilken metod banken väljer krävs det historisk data om låntagarens betalningsförmåga som sträcker sig minst fem till sju år tillbaka i tiden. Kravet för användning av den grundläggande IRK-metoden är att banken ska kunna bestämma sannolikheten för fallissemang - PD, medan värden på LGD och EAD fastställs av tillsynsmyndigheten, i Sverige Finansinspektionen. Låntagaren klassificeras till en av bankens interna ratingklasser och därefter bedöms kreditrisken för varje klass. (Finansinspektionen, 2001) För att kunna avgöra sannolikheten om låntagarens återbetalningsförmåga jämförs information om låntagaren med information om egenskaper från tidigare låntagare som ej kunnat betala sina lån (Verheugen, 2007). I den avancerade IRK-metoden kan banken få tillstånd att själv uppskatta värdena för LGD och EAD, vilket medför att banken kan påverka kapitalkravet i större omfattning. Endast den avancerade IRK-metoden får användas för beräkning av risker i hushållsportföljen7 om banken väljer att använda IRK-metoderna. Fördelen med IRK-metoden är att större riskkänslighet kan uppnås och därmed motverka kapitalarbitrage, det vill säga transaktioner som främst genomförs för att kapitalkravet ska bli lägre samt att skyddsnivån ska bli mer likartad mellan bankerna. Nackdelen med IRK-metoden är att den är mer resurskrävande, både för bankerna och för tillsynsmyndigheterna i jämförelse med schablonmetoden. (Finansinspektionen, 2002)
6 Bankrutt, konkurs (NE, 2009a). 7
3.4.2 Marknadsrisk
Med marknadsrisk avses risken för förlust eller sjunkande framtida intäkter till följd av förändringar av räntor, valuta- och aktiekurser (Riksgälden, 2009b). Ränterisker, valutarisker och aktiekursrisker utgör de viktigaste marknadsriskerna på den finansiella marknaden (Riksbanken, 2002). När det gäller beräkning av marknadsrisk har ingen nämnvärd förändring skett i och med införandet av det nya regelverket Basel II (Lind, 2005).
Vid beräkning av marknadsrisk kan två olika metoder tillämpas, antingen en enkel eller en avancerad metod (Lind, 2005). Den enkla metoden motsvarar schablonmetoden på kreditrisk och den talar i princip om vilka exponeringar banken har. Sedan rapporterar banken in dessa till Finansinspektionen som i sin tur tilldelar banken en kvot som de ska allokera kapital för. I den avancerade metoden, vilken omnämns Value at Risk (VaR) baseras kapitalkravet på bankens interna system för mätning av marknadsrisk och här räknar banken mer eller mindre själv på alla sina risker. För att få tillämpa denna metod krävs att banken uppfyller ett antal krav. (Finansinspektionen, 2002) Dessa krav handlar delvis om att internmätningsmodellerna för marknadsrisk ska vara tillförlitliga och att de integreras i bankens vardagliga riskhanteringsprocesser (Baselkommittén, 2006).
Skillnaden mellan marknads- och kreditrisker är att marknadsrisker inte har en historik som sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Affärerna vid marknadsrisk är oftast sekundsnabba vilket gör att en omfattande historik kan samlas in under en relativt kort tidsperiod. (Riksbanken, 2001)
3.4.3 Operativ risk
Baselkommittén definierar operativ risk som risken för att banken drabbas av direkta eller indirekta förluster till följd av icke ändamålsenliga eller otillräckliga interna rutiner, mänskliga fel och felaktiga system eller externa händelser (Finansinspektionen, 2002). Operativa risker kan avse bedrägerier, överskridande av befogenheter och IT-haverier. Operativa risker skiljer sig från kredit- och marknadsrisker i det avseendet att hanteringen av dessa utgör en väsentlig del av själva affärsidén för en bank, operativa risker möter alla företag i sin verksamhet och dessa risker är alltså inte specifika för just banker. Bankerna har ett naturligt intresse av att vidta åtgärder för att minimera de operativa riskerna då de inte medför några intäkter. (Finansinspektionen, 2001) Baselkommittén har bedömt att
kapitalkravet för operativ risk ska motsvara cirka 12 % av det samlade kapitalkravet (Finansinspektionen, 2002).
Det finns tre olika modeller för beräkning av operativ risk; basmetoden, schablonmetoden samt internmätningsmetoden. Basmetoden anses som den enklaste metoden för beräkning av operativ risk och kan tillämpas av alla banker, medan de andra två metoderna ställer högre krav på bankerna vid tillämpning. (Finansinspektionen, 2002)
Basmetoden
Basmetoden tar enbart hänsyn till bankens storlek vid uppskattning av operativ risk. Vid användandet av metoden bestäms kapitalkravet på operativ risk som en funktion av bankens bruttointäkt, det vill säga räntenettot plus övriga intäkter, brutto. (Finansinspektionen, 2002 & Finansinspektionen, 2001) Anledningen till att använda intäkter och inte balansomslutning som mått på storleken är att det finns verksamhet såsom förmögenhetsförvaltning, värdepappershandel och betalningstjänster som kan exponera banken för operativ risk. Detta kan de göra trots att de inte har tillgångar som är knutna till banken. (Finansinspektionen, 2001)
Schablonmetoden
Schablonmetoden är en mer avancerad metod för att mäta operativ risk och liksom i basmetoden används bruttointäkten som storleksmått. Skillnaden i Basel II är att schablonmetoden tar hänsyn till att alla delar i en bank inte är utsatta för lika stora operativa risker varvid bankernas verksamhet grupperas in i ett antal affärsområden8 med olika procentsatser som speglar den operativa risken. För tillämpning av schablonmetoden måste ett antal kvalificeringskriterier uppfyllas av banken. Dessa är:
Styrdokument för operativa risker
Riskhanteringsprocesser
Dokumenterad riskhantering
Styrning och kontroll
Rapportering
Beräkning av intäktsindikatorn. (Finansinspektionen, 2006)
8 Dessa är företagsfinansiering, handel och finansförvaltning, privatkundsmäkleri, storkundsbank, hushållsbank,
Internmätningsmetoden
Internmätningsmetoden är mer omfattande och bankerna har relativt stor frihet att använda egna system för att beräkna den operativa risken. En bank kan ges tillstånd av tillsynsmyndigheten att beräkna kapitalkravet genom en egen intern modell baserad på interna och externa förlustdata. (Finansinspektionen, 2002)
Finansinspektionen förordar att bankernas styrelse har en aktiv roll i riskhanteringen. Bankerna ska använda ett antal verktyg för att identifiera och beräkna operativ risk, vilka är självutvärdering eller processbaserad riskanalys, riskindikatorer och analys av incitament- och förlustdata. Riskanalysen ska täcka alla operativa risker och tillställas styrelsen. En riskkontrollenhet bär ansvaret för analys och kontroll av de operativa riskerna som är direkt underställd VD. (Finansinspektionen, 2006)
3.5 Andra pelaren – Samlad kapitalbedömning
I den andra pelaren ska bankerna tillsammans med tillsynsmyndigheten arbeta gemensamt för att uppnå en anpassningsbar värdering av risker, riskhantering och kapitalbehov. Bankerna ska i enlighet med denna pelare bedöma de risker som de är exponerade för i ett bredare perspektiv än de som ligger till grund för kapitaltäckningsberäkningen inom den första pelaren, det vill säga kredit-, marknads- samt operativa risker. De övriga riskerna är bland annat strategisk risk, likviditetsrisk, koncentrationsrisker och konjunkturella risker. (Finansinspektionen, 2005)
Bankerna måste kunna uppvisa att de har kontroll- och styrsystem som stämmer väl överens med deras riskexponering. Tillsynsmyndigheternas roll är dels att bedöma och avgöra om bankernas metod för bedömning av kapitalbehovet omfattar de risker som de är utsatta för, det vill säga om kapitalet är tillräckligt. (Finansinspektionen, 2002) Dessutom ska bankerna inom ramen för den andra pelaren utveckla en egen process för så kallad intern kapitalutvärdering (IKU). Den ska påvisa att bankerna på ett tydligt och korrekt sätt identifierar, beräknar och hanterar alla de risker som de är exponerade för. (Finansinspektionen, 2005) Tillsynsmyndigheten ska även ha förtroende för bankens sätt att implementera sitt riskkontrollsystem, därutöver ingripa om kapitaltäckningsgraden riskerar att sjunka under miniminivån (Finansinspektionen, 2002).
I och med implementeringen av Basel II har tillsynsmyndigheten fått en utökad roll, men ansvaret kommer fortsatt att ligga på ledningen och styrelsen i banken (Lind, 2005). Dessutom kräver tillsynsmyndigheten att ledningen och styrelsen har god insikt i, och förståelse för de modeller och system som de utarbetat (Forsell & Lönnqvist, 2004).
3.6 Tredje pelaren – Genomlysning
Den tredje pelaren ställer krav på information samt genomlysning och är avsedd för att komplettera de övriga två pelarna. Bankerna tvingas offentliggöra information för att möjliggöra för kunder, investerare och andra motparter att bedöma deras finansiella styrka och riskprofil. (Finansinspektionen, 2002) Genomlysningen får däremot inte bli så omfattande att affärshemligheter avslöjas (Finansinspektionen, 2001). En ökad genomlysning ger dock bankerna incitament till att minska systemriskerna (Finansinspektionen, 2002). Med systemrisker menas risken för att hela samhällsekonomin drabbas som en följd av problem i banksystemet (Andersson, Guibourg & Segendorff, 2001).
Kraven på vilken information en bank måste lämna är uppdelade i två kategorier, ett krav gäller för alla banker medan det andra kravet enbart gäller för banker med mer avancerad verksamhet. Hur ofta information ska lämnas beror på bankens förhållanden. (Finansinspektionen, 2001) Informationen som bankerna lämnar ska inte bara offentliggöra deras faktiska resultat utan även redogöra för dess strategier, förvaltningsmetoder och styrningsstrukturer. Tidigare skiljde det sig markant mellan både banker och länder när det gällde kravet på vilken information som skulle offentliggöras. Det utökade kravet på genomlysning i Basel II har bidragit till en mer likartad genomlysning mellan banker och länder. (Lind, 2005)
3.7 Tidigare forskning
Fabi, Laviola & Marullo Reedtz menar i en studie att Basel II sannolikt kommer att medföra en avsevärd förbättring för bankernas riskmätningsutövande. De menar vidare att Basel II´s flexibilitet kommer bidra till att regelverket kan anpassas till banker med olika sofistikeringsgrad och storlek. En slutsats som kan dras i studien är att den nya metoden för beräkning av kapitaltäckning verkar stämma överens med bankernas egen riskbedömning. (Fabi et al, 2005)
Garside & Bech granskade Basel II och dess konsekvenser som de antog att regelverket skulle medföra för europeiska banker. Deras beräkningar visade att det totala minimikapitalkravet för banker skulle komma att bli oförändrat under användandet av den så kallade grundläggande IRK-metoden. Minimikapitalkravet skulle öka med användandet av schablonmetoden och minska genom användandet av den avancerade IRK-metoden. Detta låg i linje med Basel II´s uttalade syfte att bibehålla de nuvarande totala kapitalnivåerna samt att det skulle ge bankerna ett övergripande incitament till att förbättra riskhanteringen. Garside & Bech menar vidare att de flesta bankerna sannolikt kommer att se en minskning av det lagstadgade kapitalkravet med användandet av IRK-metoden, medan vissa banker kommer att se en ökning av kapitalkravet. (Garside & Bech, 2003)
I en studie gjord av Wahlström analyserades vilka konsekvenser som beräkningen av operativa risker skulle kunna medföra. Studien visade både potentiella fördelar och eventuella nackdelar. Undersökningen bestod av intervjuer med personer som hade ledande positioner i Sveriges fyra storbanker9. I studien framkom det att bankcheferna ansåg att bedömningen av operativ risk var ett sätt att avslöja dolda problem. En låg operativ risk innebar att banken hade en hög grad av kompetens. De intervjuade såg allvarliga svårigheter med att mäta operativ risk, som exempelvis att det kunde vara svårt att definiera och skapa en förståelse för vad operativ risk var. Ytterligare ett problem som framkom var att de anställda eventuellt ville dölja exponering för operativ risk, eftersom de kunde påverka dem som individer eller deras avdelningar negativt. Wahlström menar att dessa problem som just beskrivits inte är obetydliga eller bör ignoreras då de kan äventyra Basel II´s funktion att skydda bankerna från finansiella kriser. Trots den framförda kritiken har Basel II fått ett starkt stöd från chefer inom banksektorn. Wahlström anser att det kan bero på att Basel II har presenterats utan potentiella för- och nackdelar, och därför skapat en falsk känsla av säkerhet, att Basel II är lämpligt, värdefullt och representerar kunskap som kan förebygga framtida finansiella kriser. Basel II har även erhållit stöd från centralbanker och tillsynsmyndigheter runt om i världen. Vidare har regler som utfärdats av tillsynsmyndigheten i Sverige hög status, vilket gör att banker accepterat det nya regelverket. Händelser som exempelvis en finansiell kris kan medföra att bankchefers stöd för Basel II minskar, anser Wahlström. (Wahlström, 2004)
9
Danielsson, Embrechts, Goodhart, Keating, Muennich, Renault & Song Shin menar att vid utformningen av Basel II har Baselkommittén för banktillsyn underlåtit att ta upp många av de största bristerna inom det globala finansiella systemet och även skapat förutsättningar för nya källor till instabilitet. De statistiska modeller som används utav banker för att förutse risker har visat sig vara motsägelsefulla och ge vinklande prognoser, då Danielsson et al menar att det finns bättre riskmätningsmodeller tillgängliga än de som valts. (Danielsson et al, 2001)
Danielsson et al kritiserar också Basel II´s huvudsakliga syfte, nämligen att förhindra finansiell instabilitet eftersom ingen hänsyn tas till konjunktursvängningar som troligtvis kommer att påverka den finansiella stabiliteten negativt. Dessutom tar Basel II inte hänsyn till att endogena risker existerar, det vill säga när mycket går att genomlysa och inget går att hålla hemligt gör alla exakt likadant. Den ökade genomlysningen i den tredje pelaren kan följaktligen skapa en dominoeffekt och orsaka finansiella kriser då bankerna blir mer homogena. Faller en så faller alla. (Danielsson et al, 2001)
Herring hävdar i en studie att det är osannolikt att vinsterna från införandet av Basel II kommer att uppväga kostnaderna. Han anser även att Basel II kommer bli mycket kostsamt för banker och tillsynsmyndigheter. Basel II syftar inte bara till att rätta allmänt kända fel i det tidigare regelverket Basel I, utan även anpassa att kapitalregleringen utvecklas med bästa praxis för riskhantering. Oavsett om regelverket lyckats med detta eller inte, har det utan tvekan lyckats öka komplexiteten i kapitalregleringen och dess tillhörande kostnader. Herring ställer sig därför frågan om de potentiella vinsterna för den finansiella stabiliteten är värda de extra kostnaderna? (Herring, 2005)
I studien av Herring diskuteras också att banker mer eller mindre kommer bli påtvingade att använda den avancerade metoden för beräkning av kreditrisker på grund av rädslan att få en konkurrensnackdel och därmed missgynnas. Detta för att kunna producera det lägsta kapitalkravet för de exponeringar som de är utsatta för. (Herring, 2005)
Herring menar också att implementeringen av Basel II kommer att kosta avsevärt mycket mer för banker som är verksamma på fler än en marknad, än vad det gjorde med Basel I. En del av dessa problem är till följd av den ökade genomlysningen. Multinationella banker kan även komma att få olika kapitalkrav i olika länder eftersom Basel II erbjuder flera olika metoder för
beräkning av kapitalkrav enligt den första pelaren. Kraven kommer även att variera mellan olika verksamhetsområden. (Herring, 2005)
Hudson ifrågasätter i en studie om de konsekvenser som Basel II kommer att medföra är önskvärda, och om Basel II kommer att förbli den slutgiltiga versionen om hur bankerna ska hantera sina risker. Hudson menar att de nya reglerna i Basel II är mer känsliga för variationer i kreditrisk än vad det tidigare regelverket, Basel I var. Hur bankerna än väljer att mäta sin kreditrisk kommer denna risk att variera över konjunkturcykeln, även om bankens verksamhet är oförändrad. När den allmänna ekonomin försämras kommer den uppmätta kreditkvalitén tendera att bli sämre, vilket resulterar i ett högre kapitalkrav. Hudson menar att skaparna av det nya regelverket kan ha blivit ”tagna på sängen” då de uppdagade att Basel II medförde en procyklisk effekt10, trots att detta verkar vara en oundviklig följd när en riskkänslig kapitalkravslagstiftning används. Olika system har föreslagits för att begränsa den cykliska effekten på ekonomin. Hudson anser att dessa system kan få oönskade biverkningar, exempelvis att den genomsnittliga nivån för kapital höjs under cykeln eller att de motverkar den avsedda riskkänsligheten. (Hudson, 2003)
Hudson menar vidare att det är troligt att majoriteten av riskhanterarna under de närmaste åren kommer satsa på att tolka de nya reglerna, uppfylla de krav som ställs samt tillställa dessa till tillsynsmyndigheten. Det kommer resultera i att det finns lite tid kvar för innovation och kreativ utveckling. (Hudson, 2003)
I en studie gjord av Yetis framgick det att mycket gått fel på den globala marknaden fram till idag och experter har diskuterat vad som orsakat den nuvarande finansiella krisen. Basel II har fått tagit en stor del av den kritiken. Regelverket har bland annat kritiserats för att inte klara av att förhindra finansiell instabilitet, att det är ofullständigt samt konjunkturförstärkande. Yetis menar dock att problemen till den rådande krisen redan var ett faktum innan Basel II trädde i kraft. Vidare jämför Yetis Basel II med ett yngre träd som planterats före en storm, det hade helt enkelt inte hunnit slå rot. Yetis anser också att Basel II inte är komplett och att det har ett antal brister, exempelvis likviditetsrisk, då den risken inte är en del av kapitalkravet i den första pelaren. Likviditetsrisken innefattas i den andra pelaren, men för den skull är den inte obetydlig, däremot svår att kvantifiera. (Yetis, 2009)
10
Yetis anser dock att Basel II inte bör avvecklas. Att gå tillbaka till Basel I skulle vara att ta ett steg tillbaka, samtidigt skulle ett Basel III regelverk med förmågan att täcka samtliga risker hos olika typer av banker, vara en omöjlighet. Yetis ser till de fördelar som Basel II medfört, nämligen att regelverket blivit den gemensamma grunden för en global bankreglering samt att det klarar av att hantera de komplexa förhållandena som numera föreligger, något som det tidigare regelverket inte klarade av. (Yetis, 2009)
4. EMPIRI
I det här kapitlet börjar vi med att presentera de respondenter vi intervjuat, för att därefter ge en kort beskrivning av den ena utvalda banken samt Finansinspektionen. En närmare
presentation av storbanken kan tyvärr inte ges då banken ej vill bli omnämnd. Vi redogör sedan för informationen som framkommit under intervjutillfällena och presenterar den under respektive fråga. Vi valde att endast återge den information som ansågs vara relevant för studiens syfte, detta för att informationen skulle bli mer överskådlig.
4.1 Intervjurespondenter
De intervjuade respondenterna är följande:
Göran Hedman – VD på Sparbanken i Enköping
Dan Helgesson – Vice VD/Chef för risk & compliance på Sparbanken i Enköping
Respondent A – Chef för kreditriskkontroll på en av Sveriges storbanker
Jan Fritsch – Enhetschef för stabilitetstillsyn på Finansinspektionen
4.2 Presentation av Sparbanken i Enköping
Sparbanken i Enköping startades 1835 och tillhör en av Sveriges fristående Sparbanker. Banken har bedrivits i samma företagsform sedan dess och har i dagsläget 109 anställda. I ett nationellt perspektiv är banken mycket liten, men har en lokalt stor marknadsandel och en affärsvolym på över 16 miljarder kronor om året. Utifrån lagstadgat kapitalkrav i den första pelaren exklusive operativ risk, har banken en kapitaltäckningsgrad på 14,67 %. Organisationen bedriver sin verksamhet i tre olika kommuner; Enköping, Håbo och Upplands-Bro. Sparbanken i Enköping har inga ägare och drivs därför utan enskilt vinstintresse. Bankkontoren är självständiga, men har ett förhållandevis stort samarbete med Swedbank. (Sparbankenenkoping, 2009)
4.3 Presentation av Finansinspektionen
Finansinspektionen bildades år 1991 och är en statlig myndighet som ansvarar för tillsynen på de finansiella marknaderna i Sverige. Finansinspektionen har cirka 250 anställda och verksamheten finansieras med statliga anslag. Inspektionen tar ut en tillsynsavgift av de företag som de bevakar samt ansökningsavgifter för tillståndsärenden. Finansinspektionen har idag cirka 3700 företag som står under deras tillsyn, dessa är bland annat banker,
kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, börser och försäkringsbolag. Verksamheten har till uppgift att utfärda tillstånd till företag, att utforma regler gällande finansiell verksamhet samt se till att dessa regler följs. Finansinspektionen har även till uppgift att kontrollera att de finansiella företagen uppfyller de kapitalkrav som ställs samt övervaka deras riskhantering och interna kontrollsystem. (FI, 2009c)
4.4 Sammanställning av intervjufrågor
4.4.1 Implementering
– Vad har implementeringen av Basel II inneburit för en liten respektive en stor bank?
Sparbanken i Enköping
Hedman menar att det är självklart att Basel II krävt större resurser i stora banker än i mindre banker. För Sparbanken i Enköping har det nya regelverket fått effekten att de mer eller mindre tvingats förstärka sin kompetens kring en del olika områden. Exempelvis måste risker mätas och kvantifieras på ett mer omfattande sätt än tidigare, samtidigt som olika typer av riskklassificeringsmetoder behövts utvecklas. Enligt Helgesson skedde implementeringen av Basel II relativt smärtfritt då förberedelserna för regelverket påbörjades redan under 2002. Detta år tillträdde Hedman som VD och hade bland annat tidigare suttit i ett projekt för en styrgrupp i Swedbank för Basel II, och var således väl insatt i vad som skulle komma. Hedman organiserade banken därefter och skapade en avdelning som var helt avskild från affärsverksamheten som skulle ha till uppgift att kontrollera riskerna. Förberedelserna sattes i gång och de gjorde bland annat sin första intern kapitalutvärdering, en samlad dokumentation för hela institutets riskprofil. Helgesson berättar att det är VD, chefsjurist, kreditcontroller, ekonomichef inklusive han själv som vice VD/Chef för risk & compliance, som är väl insatta i Basel II. Helgesson påpekar även att styrelsen givetvis är väl insatta då det är ett krav från Finansinspektionen. Sparbanken i Enköping håller många styrelseföredragningar om Basel II samt försöker få övrig personal uppdaterade, även om dessa kanske inte är så insatta i detaljerna.
Hedman tycker inte att Basel II missgynnat mindre banker utan att det faktiskt funnits en möjlighet för dem att hantera det komplicerade regelverket. Helgesson instämmer med Hedman, men poängterar att mindre banker missgynnas i ”bra tider” och blir gynnade i
