ELITIDROTTANDE
INNEBANDYKVINNORS UPPLEVELSE
AV SKADEPREVENTIV
KNÄKONTROLLSTRÄNING
En kvalitativ intervjustudie
FELICIA JOHANSSON
ISABELLE NORDIN PERSSON
Huvudområde: Fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Fysioterapeutprogrammet
Kursnamn: Fysioterapi: Examensarbete med inriktning mot beteendemedicin
Kurskod: FYS-010
Handledare: Maria Elvén Examinator: Anne Söderlund Seminariedatum: 2020-02-13 Betygsdatum: 2020-04-06
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Främre korsbandsskador är vanligt inom elitinnebandy, och är vanligare hos kvinnor än hos män på grund av anatomiska och hormonella skillnader. Tidigare studier har bevisat att skadepreventiv knäkontrollsträning i form av neuromuskulär och plyometrisk träning har en betydande effekt för att minska risken att drabbas av en främre
korsbandsskada. Ingen tidigare forskning har hittats kring hur elitinnebandyspelande kvinnor upplever denna typ av träning.
Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka elitidrottande innebandykvinnors
upplevelser och erfarenheter av skadepreventiv knäkontrollsträning med avsikt att undvika främre korsbandsskada.
Metod: En kvalitativ intervjustudie av explorativ design med induktiv ansats användes, där sex elitidrottande innebandykvinnor rekryterades till studien genom ändamålsenligt
bekvämlighetsurval. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys med manifest abstraktionsnivå.
Resultat: Dataanalysen utmynnade i sju olika kategorier där olika upplevelser och
erfarenheter delades in. Dessa var kunskap och förståelse, tidigare skador, lagsammanhang, fysisk och psykisk påverkan på spelaren, inställning till genomförande, teamets inverkan samt regelbundenhet.
Slutsatser: Resultatet påvisades att erfarenheter och upplevelser kring knäkontrollsträning påverkar om, när och på vilket sätt deltagarna utför knäkontrollsträning i nuläget. Utifrån nyckelbegreppen i HBM kan faktorer som spelar en avgörande roll för att skadepreventiv knäkontrollsträning ska bli genomförd förklaras.
Nyckelord: Innebandy, knäkontrollsträning, fysioterapi, främre korsbandsskada, kvinnor, Health belief model.
ABSTRACT
Background: In floorball it is a common occurrence to injure the anterior cruciate ligament, and it is more common in women than men due to differences in anatomy and hormones. Previous studies shows that preventive knee control exercise with neuromuscular and plyometric exercises is significantly effective to reduce the risk of injuring the anterior cruciate ligament. No previous research has been found about how women who plays in elite floorball teams experience this kind of exercise.
Aim: The aim of this study is to investigate how women who plays in elite floorball teams perceive and what experiences they have of preventive knee control exercise in purpose to avoid an anterior cruciate ligament injury.
Method: A qualitative inductive interview study of exploratory design was used, where six women who plays in elite floorball teams was recruited through purposeful and convenient sampling. The data analysis was categorized according to a qualitative content analysis with a manifest level of abstraction.
Result: The data analysis resulted in seven categories where different perceptions and experiences was classified. These were knowledge and understanding, previous injuries, team relations, physical and psychological influence on the player, approach to implementation, influence of the team and regularity.
Conclusion: The results showed that perceptions and experiences about knee control exercise influence if, when and how the participants implement that kind of exercise. From the keywords in HBM factors that plays an essential role when it comes to implementation of knee control exercise can be explained.
Keywords: Floorball, knee control exercise, physiotherapy, anterior cruciate ligament injury, women, Health belief model.
INNEHÅLL
1 BAKGRUND ... 1
1.1 Innebandy ... 1
1.2 Främre korsbandsskada ... 2
1.2.1 Inre och yttre riskfaktorer ... 2
1.2.2 Behandling av främre korsbandsskada ... 3
1.3 Knäkontrollsträning ... 3
1.4 Fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning ... 5
1.4.1 Health Belief Model ... 6
1.4.2 Fysioterapeuters roll vid främre korsbandsskada ... 7
2 PROBLEMFORMULERING ... 7
3 SYFTE ... 8
4 METOD OCH MATERIAL ... 8
4.1 Design ... 8 4.2 Urval ... 8 4.2.1 Deltagare ... 9 4.3 Datainsamling ... 9 4.4 Tillvägagångssätt ... 10 4.5 Dataanalys ... 10 4.6 Etiska överväganden ... 12 5 RESULTAT ... 12
5.1 Kunskap och förståelse ... 13
5.2 Tidigare skador ... 14
5.3 Lagsammanhang ... 15
5.4 Fysisk och psykisk påverkan på spelaren ... 16
5.5 Inställning till genomförande ... 16
5.7 Regelbundenhet ... 19 6 DISKUSSION ... 20 6.1 Resultatsammanfattning ... 20 6.2 Resultatdiskussion ... 20 6.3 Metoddiskussion ... 24 6.4 Etikdiskussion ... 28 7 SLUTSATSER ... 28
8 KLINISK BETYDELSE OCH VIDARE FORSKNING ... 29
REFERENSLISTA ... 30
BILAGA A – INTERVJUGUIDE BILAGA B – MISSIVBREV
1 BAKGRUND
Främre korsbandsskador är vanligt förekommande inom elitidrotten i många sporter, inte minst inom innebandy, och mycket kvantitativ forskning finns kring samband mellan skadepreventiv knäkontrollsträning och förekomst av främre korsbandsskador, men ingen direkt forskning har hittats kring hur elitidrottare upplever den skadepreventiva träningen. Fysioterapeuter är ofta en del av det medicinska team som finns kring ett elitlag i innebandy, vilket kan vara till stor nytta när det kommer till skadeprevention och rehabilitering. Det finns flera definitioner på elitidrott då begreppet varierar i betydelse i olika sporter. I denna studie definieras elitidrott som träning och tävling i högsta divisionen i innebandy i Sverige, vilket är Svenska Superligan. Tidigare forskning inom innebandy är bristfällig och på grund av detta används i denna studie en del forskning inom andra liknande lagsporter som enligt skribenterna kan relateras till innebandy.
1.1 Innebandy
I Sverige är innebandy en av de mest populära inomhussporterna, där antalet utövare år 2019 var 116 071 spelare. Approximativt 25 procent av utövarna är kvinnor. Den högsta serien i Sverige heter Svenska Superligan, och består av 14 lag på både dam- och herrsidan. På damsidan spelas 26 matcher per år i grundserien, plus eventuellt slutspel på minst tre matcher och som mest 11 matcher (Svenska innebandyförbundet, 2019). En typisk
innebandysäsong består av ungefär fyra månaders försäsong, följt av matchsäsong, inklusive eventuellt slutspel, på närmare åtta månader. Innebandy är en sport med mycket pivoterande moment, som karakteriseras av snabba accelerationer och inbromsningar, samt hastiga riktningsförändringar, vilket leder till att skador är ett vanligt problem (Tranaeus, Götesson & Werner, 2016). En studie gjord på innebandyspelare, som spelar mellan högsta divisionen och division 5 i Finland, visar att de vanligaste skadorna inom innebandy involverar nedre extremitet, mer specifikt knä och fot, 22 procent respektive 20 procent av alla skador (Snellman et al., 2001).
1.2 Främre korsbandsskada
Det främre korsbandet är en av de passiva stabilisatorerna i knäet. Det har sitt ursprung framtill på den mediala femurkondylens insida och har sitt fäste baktill mellan
tibiakondylerna. Det främre korsbandet har till uppgift att förhindra en framåtglidning av tibia eller en bakåtglidning av femur (Ersson, 1995).
I Sverige ligger incidensen för att drabbas av en främre korsbandsskada på ett intervall mellan 32–70 av 100 000 invånare per år (Svenska korsbandsregistret, 2016). Främre korsbandsskador uppkommer vanligen genom indirekt våld i samband med idrott. Orsaken till att det främre korsbandet går av är hyperextension eller hastig inbromsning i
kombination med valgus- eller rotationsvåld (Lindgren & Svensson, 2007).
Idrottande kvinnor drabbas av främre korsbandsskador oftare än män på samma idrottsliga nivå, 4–6 gånger oftare. Incidensen av främre korsbandsskador är större i
tävlingssammanhang än i träningssammanhang (Bahr & Engebretsen, 2010). En studie visar att kvinnliga elitinnebandyspelare har ett skadeantal på 1,8 per 1000 träningstimmar och 40,3 per 1000 matchtimmar, samt att skadeincidensen har ökat bland kvinnliga
innebandyspelare under de senaste åren. Den vanligaste skadelokaliseringen är knät, och 70 procent av alla skador berodde på trauma, resterande 30 procent på överansträngning (Pasanen et al., 2007). En studie visar att 70 procent av alla korsbandsskador uppstår i situationer utan direkt kontakt med annan spelare eller objekt. Incidensen är högst hos idrottare mellan 15 – 25 år (Griffin et al., 2000).
1.2.1 Inre och yttre riskfaktorer
Det finns både inre och yttre riskfaktorer för att drabbas av en främre korsbandsskada. De yttre riskfaktorerna handlar om vilken idrott individen utövar, vilken utrustning som används samt vilket underlag som idrotten bedrivs på. Vid idrotter där många vändningar och vridningar ingår är friktionen mellan underlag och sko en viktig faktor när det gäller främre korsbandsskador. Underlag som har en hög friktionskoefficient ökar risken för främre korsbandsskada. Det är därför viktigt att anpassa sin utrustning efter underlaget. Även underhållning av spelplanerna, både inomhus och utomhus, påverkar friktionen mellan skor och underlag (Bahr & Engebretsen, 2010).
De inre riskfaktorerna är bland annat anatomiska skillnader hos män och kvinnor som gör att kvinnor har en större risk för att drabbas av en främre korsbandsskada. En möjlig
förklaring till detta är en stor q-vinkel i kombination med en enorm valgusbelastning i knäet hos kvinnor. I studier där q-vinkeln undersökts hos olika idrottare har det visat sig att den
genomsnittliga q-vinkeln var större hos de idrottare som råkat ut för knäskador än hos de idrottare som inte gjort det (Bahr & Engebretsen, 2010).
Även hormonella faktorer gör att kvinnor löper större risk att drabbas av en främre korsbandsskada. Det handlar om kvinnors menstruation. Beroende på i vilken fas av menstruationscykeln kvinnan befinner sig i finns en större risk att drabbas av en främre korsbandsskada. En kvinna har tre gånger större risk att drabbas av en främre
korsbandsskada utan kroppskontakt om hon befinner sig i follikelfasen jämfört med om hon befinner sig i lutealfasen av menstruationscykeln (Bahr & Engebretsen, 2010). Follikelfasens början är första dagen på menstruationen och pågår fram till ägglossningen. Lutealfasen börjar efter ägglossning och fortgår fram till menstruationens start (Sand, Sjaastad & Haug, 2012).
1.2.2 Behandling av främre korsbandsskada
En främre korsbandsskada behandlas antingen kirurgiskt eller konservativt. Av alla korsbandsskador som sker i Sverige per år opereras cirka 50 procent (Svenska
korsbandsregistret, 2016). Generellt sett rekommenderas operationer till unga personer som har en hög aktivitetsnivå. Skadans omfattning är också en viktig faktor vid beslut om kirurgi. Operationen genomförs oftast 6–8 veckor efter att skadan uppstått. Operationen sker
vanligtvis med hjälp av titthålsteknik. Efter operationen, men även vid konservativ
behandling, får individen utföra ett successivt stegrat rehabiliteringsprogram. Vid kirurgisk behandling rekommenderas den aktiva individen att inte återgå till idrott tidigare än 6–12 månader efter operationen (Thomée, Swärd & Karlsson, 2011).
1.3 Knäkontrollsträning
Kroppens vävnader; muskler, senor, ledband, brosk och ben, får en ökad kapacitet för att tåla belastning om de tränas på rätt sätt. Ligamenten har till uppgift att hålla ihop kroppens leder genom att koppla ihop olika skelettdelar. Fysisk träning kan leda till att öka ligamentens töjstyrka, elastiska styvhet och öka den totala vikten hos ledbandsvävnaden. Träning kan även förbättra de biomekaniska egenskaperna i kopplingarna mellan ledband och skelett (Thomeé, Swärd & Karlsson, 2011).
Knäkontrollsträning är övningar av knä och bål med syftet att minska risken för främre korsbandsskador. Exempel på övningar kan vara bäckenlyft, utfallssteg och knäböj (https://utbildning.sisuidrottsbocker.se). En sjukgymnast och en naprapat på Svenska innebandyförbundet har tillsammans tagit fram ett träningsprogram med skadepreventiva
övningar. Programmet är framtaget för att alla spelare på alla olika nivåer ska kunna få en ökad kroppskontroll. Övningarna i programmet bör utföras kontinuerligt innan varje innebandyträning för att spelarna ska kunna utveckla sitt rörelsemönster och på så sätt undvika skador. Övningarna är utformade för att kunna användas som ett träningspass eller som uppvärmning (Lundeberg & Wäenehag, 2013).
För att minska risken att drabbas av en främre korsbandsskada bör förebyggande åtgärder vidtas, där knäkontroll är effektivt. Tidigare studier har visat att kontinuerlig
knäkontrollsträning minskar risken för främre korsbandsskada med 50 procent i handboll (Olsen, Myklebust, Engebretsen, Holme & Bahr, 2005) och med 33 procent i fotboll (Soligard et al., 2008). Hos kvinnliga idrottare som utövar idrott på banor och planer är
neuromuskulär träning att rekommendera. Neuromuskulär träning används för att jämna ut den potentiella obalansen mellan dominant och icke-dominant ben. Det görs genom hela träningspasset med hjälp av olika övningar som tvingar idrottaren att korrigera den
dynamiska kontralaterala obalansen. För att rätta till instabilitet hos kvinnliga idrottare bör stabilitetsträning av bålen utföras med hjälp av progressiva neuromuskulära
träningsprogram. Träningen ska fokusera på att ge idrottaren en balanserad och synkroniserad aktivering av den dynamiska och stabiliserande muskulaturen i bålen, bäckenet samt höften (Bahr & Engebretsen, 2010).
En RCT-studie visar att det finns en vinst i att genomföra regelbunden neuromuskulär träning, då det minskade skador på nedre extremitet som uppstår utan direkt kontakt med annan spelare, med 56 procent. Samma studie visar även på att de lag som har en tränare som motiverar spelarna att utföra neuromuskulär träning på uppvärmningen ökar
effektiviteten och följsamheten hos spelarna (LaBella et al., 2011).
En annan typ av träning är plyometrisk träning, som även kallas för stretch-shortening cycle exercise eller spänst. Denna typ av träning ökar primärt hoppförmåga. Här används
sträckreflexer för att facilitera rekrytering av motorenheter vid fysisk aktivering. Man lagrar energi i muskeln under excentrisk kontraktion, som man sedan utnyttjar vid koncentrisk kontraktion (Kenney, Wilmore & Costill, 2011).
En systematisk översikt, där forskare har jämfört olika studier för att se vilken träningsmetod som ger bäst prevention mot främre korsbandsskador, har kommit fram till att plyometrisk träning, balansträning samt neuromuskulär träning verkar vara förnuftigt att inkludera i skadepreventiv träning hos kvinnliga atleter. Detta för att minska valgusvackling i knän samt öka knäflexion vid landning. Även bålstabilitetsträning visade sig eventuellt vara fördelaktigt för att minska valgusvackling i knän, men kan ha ingen eller till och med försämrad effekt på knäflexionen vid landning, och bör därför övervägas (Willadsen, Zahn & Durall, 2019).
En metaanalys visar på att användning av skadepreventiva träningsprogram kan minska risken för främre korsbandsskada med 53 procent. Effektiv träning bör inkludera
plyometriska övningar, styrkeövningar samt övningar för rörlighet. Vidare visar
metaanalysen att så länge träningen inkluderar dessa tre områden kan övningarna vara flexibla och individualiseras utefter sport och atlet, vilket i sin tur kan öka följsamheten till träningen i lagsport (Huang, Jung, Mulligan, Oh & Norcross, 2019).
En scoping review, med 88 olika studier inkluderade, har identifierat olika hinder för att skadepreventiv träning ska utföras. Några av dessa hinder var tidsbrist och brist på resurser, som exempelvis material. Andra identifierade hinder var brist på engagemang, stöd och kommunikation från ledare, otillräcklig kunskap samt motstånd till förändring (Yazdani & Wells, 2018).
En RCT-studie, där en intervention med 20 minuters neuromuskulär träning skulle inkluderas i uppvärmning för fotbolls- och basketspelare, visade att äldre, överviktiga och mindre vältränade tränare hade en tendens till att inkludera färre övningar i interventionen. För att nå bättre följsamhet föreslås det i studien att tränare kan inkludera en kunnig person inom träning i träningspassen för att demonstrera övningarna för spelarna (LaBella et al., 2011).
1.4 Fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning
Inom fysioterapin integreras både profession och vetenskap, där syftet är att främja hälsa, minska lidande samt bibehålla/återfå rörelseförmåga och funktion. Fysioterapi handlar om att människan ses som en helhet där fysiska, psykiska, sociala och existentiella faktorer har betydelse för hälsan. Fokus ligger på förståelse och kunskap om kroppen och hur den interagerar med den omkringliggande miljön. Fysioterapeuter arbetar på många olika sätt där skadepreventivt arbete är en del. Knäkontrollsträning är en form av skadepreventivt arbete, och alltså ett arbetsområde för fysioterapeuten. Skadepreventivt arbete innebär insatser som förebygger att skador uppstår hos en individ eller grupper av individer (Broberg & Lenné, 2017).
Den beteendemedicinska inriktningen har en grundprincip som bygger på samband mellan beteende och biomedicin under sjukdoms- och skadeförlopp. Beteendemedicin är ett tvärvetenskapligt område där fokus ligger i att förstå hur sociokulturella, psykologiska, beteendemässiga samt biomedicinska kunskaper har betydelse för hälsa och sjukdom. Inom beteendemedicin beskrivs samband mellan biomedicinska faktorer samt beteendefaktorer som spelar roll i sjukdomsutvecklingens olika stadier. De olika stadierna är sjukdomens
debut, progress, regress samt återfall. Inför den beteendemedicinska behandlingen görs en analys av bio-psyko-sociala faktorer som kan beskriva beteendet i dagsläget men även vad som kan beskriva ett framtida beteende. De beteendemedicinska åtgärderna fokuserar på att påbörja, genomföra eller bibehålla ett beteende, samt att upptäcka ett redan etablerat
beteendemönster (Denison & Åsenlöf, 2012).
1.4.1 Health Belief Model
Health belief model (HBM) är enmodell inom beteendemedicin som utvecklades under 1950-talet av socialpsykologer i USA. Modellen utvecklades från två redan existerande teorier; Respondent inlärningsteori och Kognitiv teori. Det ursprungliga syftet med modellen var att kunna förklara varför personer undvek att delta i program för att förhindra och upptäcka sjukdom. Modellen har senare utvecklats och syftar numera till att predicera varför personer kommer handla på ett visst sätt för att förhindra, screena för eller kontrollera sjukdom (Champion & Sugg-Skinner, 2008).
Nyckelbegrepp i modellen är upplevd sårbarhet och allvarlighetsgrad, fördelar och hinder med ett beteende, signaler till handling samt self-efficacy. Upplevd sårbarhet syftar till en persons uppfattning om sannolikheten att drabbas av en viss sjukdom eller tillstånd. Upplevd allvarlighetsgrad innebär tron och känslorna kring hur allvarligt, samt vilka följder en
sjukdom eller ett tillstånd kan ha för personen som drabbats. Kombinationen av dessa två nyckelbegrepp kallas för; ”det upplevda hotet”. Upplevda fördelar handlar om en persons tro eller tankar om vilka positiva utfall en beteendeförändring kan ha, oberoende av det
upplevda hotet. Upplevda hinder innebär de negativa utfall eller hinder som finns med en beteendeförändring. Signaler till handling betyder vilka strategier en person använder eller tar del av för att bli redo att ändra sitt beteende. Self-efficacy innebär en persons tilltro till sin egen förmåga i en viss situation, och detta är viktigt för att en beteendeförändring ska bli av (Champion & Sugg-Skinner, 2008). I sammanhanget skulle det kunna betyda att
innebandyspelare som upplever en ökad sårbarhet för främre korsbandsskada, samt högre upplevd allvarlighetsgrad av skadan, har en större tilltro till och utför skadepreventiv knäkontrollsträning i en större utsträckning än de innebandyspelare som ej känner oro för skaderisk.
HBM hjälper till att förstå ett hälsobeteende och kan vägleda interventioner genom att identifiera potentiella förändringsbara antecedenter i ett beteende. Det finns bevis för att HBM kan användas kliniskt för att förklara och förutsäga individers hälsobeteenden. En studie visar att det viktigaste för att förändra ett beteende är att medvetandegöra fördelarna med skadeprevention och konsekvenserna med att drabbas av en skada (Zhi-Juan, Yue & Shu-Mei, 2014). Utöver detta har en översiktsstudie kommit fram till att upplevda hinder och
upplevda fördelar är de starkaste faktorerna för att förutsäga en beteendeförändring, medan upplevd allvarlighetsgrad är den svagaste faktorn (Sulat, Prabandari, Sanusi, Hapsari & Santoso, 2018).
1.4.2 Fysioterapeuters roll vid främre korsbandsskada
Fysioterapi är en viktig del i rehabiliteringen av en korsbandsskada, oavsett om behandlingen är kirurgisk eller konservativ. För bästa resultat krävs ett gott samarbete mellan läkare och fysioterapeut, då främst fysioterapeuter oftast har en större kunskap kring rörelseapparaten och dess funktion (Lindgren & Svensson, 2007). Fysioterapeuter har en viktig roll både innan och efter operationen. Syftet med preoperativ rehabilitering är att mentalt förbereda
patienten på en lång rehabiliteringsperiod, att uppnå full knäextension, stärka
quadricepsmuskulaturen, minimera svullnad samt uppnå ett normalt gångmönster. Den postoperativa rehabiliteringen delas upp i tre faser, där patienten ska uppnå vissa resultat för att nå nästa fas (Gokeler, Dingenen, Mouton & Seil, 2017).
I medicinska team kring elitlag ingår ibland fysioterapeut, vilket kan vara till stor nytta när det kommer till skadeprevention och rehabilitering. Inom elitverksamhet i de större
lagsporterna på herrsidan finns det idag ofta bra stöd från olika medicinska professioner, ex. fysioterapeut, medan det på motsvarande nivå på damsidan fortfarande ofta saknas delar av dessa stödfunktioner. Trolig förklaring till detta är skillnader i ekonomiska förutsättningar, men även organisatoriska skillnader. I Sverige har fysioterapeuter en större delaktighet inom lagsammanhang, jämfört med internationellt där ofta läkare har en större roll och delaktighet än fysioterapeuterna. Skadeprevention ingår som ansvarområde för det medicinska teamet inom elitidrotten, dessa insatser kan vara allmänna för laget alternativt individuellt
anpassade efter enskilda spelare (Hägglund & Waldén, 2018).
2 PROBLEMFORMULERING
Innebandy är en idrott där knäskador, framförallt främre korsbandsskador, är vanligt förekommande. Kvinnor drabbas oftare än män. Studier visar att kontinuerlig
knäkontrollsträning minskar risken för att drabbas av främre korsbandsskada. Syftet med knäkontrollsträning är framförallt att jämna ut obalans mellan dominant och icke dominant ben samt få en ökad kroppskontroll. Skadepreventiv knäkontrollsträning är ett beteende, vilket gör att modeller inom beteendemedicin går att applicera. Viktigt för att skadepreventiv
träning ska utföras är att individen är medveten om vilka fördelar det ger samt vilka
konsekvenserna kan bli om det inte utförs. Vidare är det viktigt att individen upplever en viss allvarlighetsgrad med och sårbarhet för att drabbas av skada. Även self-efficacy är viktigt för att beteendet ”att utföra knäkontrollsträning” ska utföras. Ingen direkt forskning har hittats kring hur elitidrottare upplever den skadepreventiva träningen. Eftersom andelen främre korsbandsskador är stor inom innebandy, samt fortfarande ökar trots olika
knäkontrollsprogram, finns intresse att undersöka vad elitidrottande kvinnor i innebandy har för erfarenheter och uppfattningar kring knäkontrollsträning.
3 SYFTE
Syftet med denna studie är att undersöka elitidrottande innebandykvinnors upplevelser och erfarenheter av skadepreventiv knäkontrollsträning med avsikt att undvika främre
korsbandsskada.
4 METOD OCH MATERIAL
4.1 Design
Studien har en explorativ design med kvalitativ metod, som genomförts med hjälp av intervjuer. Denna design valdes för att skribenterna på ett förutsättningslöst sätt skulle kunna analysera datamaterialet och tolka deltagarnas upplevelser och erfarenheter på ett noggrant och strukturerat sätt, och kunna beskriva resultatet i sin kontext. (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008).
4.2 Urval
Urvalet bestod av ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval med sex kvinnor som spelar innebandy på elitnivå, det vill säga att deltagarna spelar i högsta serien i Sverige.
också spelar innebandy på elitnivå och därför spelat mot varandra i matchsammanhang. Inklusionskriterier var att deltagarna ska ha spelat minst en säsong på högsta nivå i Sverige samt att de ska tala flytande svenska. Exklusionskriterier i studien är att deltagarna ej får ha en tidigare främre korsbandsskada. Vidare exklusionskriterium var att inga målvakter fick vara med i studien, detta på grund av att enligt skribenternas förförståelse och erfarenheter är det inte lika vanligt att målvakter skadar främre korsband.
4.2.1 Deltagare
Deltagare 1: 22-årig kvinna som spelat tre säsonger i högsta serien. Hon utför
knäkontrollsträning fem gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under tre års tid.
Deltagare 2: 25-årig kvinna som spelat sju säsonger i högsta serien. Hon utför
knäkontrollsträning fyra gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under sju års tid.
Deltagare 3: 27-årig kvinna som spelat fyra säsonger i högsta serien. Hon utför
knäkontrollsträning fem gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under fyra års tid.
Deltagare 4: 23-årig kvinna som har spelat tre säsonger i högsta serien. Hon utför knäkontrollsträning tre gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under tre års tid.
Deltagare 5: 24-årig kvinna som spelat fem säsonger i högsta serien. Hon utför
knäkontrollsträning fyra gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under fem års tid.
Deltagare 6: 25-årig kvinna som spelat sex säsonger i högsta serien. Hon utför
knäkontrollsträning tre gånger i veckan, och har utfört knäkontrollsträning regelbundet under sex års tid.
4.3 Datainsamling
Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in med en mobiltelefon med kodlås vid samtycke, vilket gavs av alla deltagare. Inledningsvis ställdes ett antal bakgrundsfrågor kring deltagarens ålder, antal elitsäsonger etc. Vidare ställdes
större och öppna frågor om deltagarnas upplevelser och erfarenheter kring
knäkontrollsträning, samt vad teamet kring laget har för betydelse kring detta, se bilaga A.
4.4 Tillvägagångssätt
Deltagare rekryterades från Svenska innebandyförbundets register på registrerade elitinnebandyspelare. Alla aktiva elitinnebandyspelare togs fram på en lista, därefter gallrades spelare med kända tidigare främre korsbandsskador bort enligt skribenternas förkunskap, sedan även spelare som skribenterna var väl bekanta med sedan tidigare, samt målvakter. Till sist valdes spelare slumpmässigt från olika klubbar i olika delar av Sverige, för att kunna få en bredare bild och ett mer tillförlitligt resultat (Lundman & Hällgren
Graneheim, 2008). Dessa kontaktades sedan av skribenterna via Facebook för att väcka intresse, då även ett missivbrev, se bilaga B, med information om studien samt samtycke, se bilaga C, skickades till deltagarna. Totalt tillfrågades åtta personer, varav sex stycken tackade ja till deltagande. En tackade nej till deltagande och en person svarade inte på tillfrågan. Tid för intervjuerna skedde genom överenskommelse mellan båda parter. Intervjuerna skedde via videokonferensverktyget ZOOM och tog mellan 20–40 minuter vardera. Två
provintervjuer gjordes, varav en inkluderades i studien. Efter första provintervjun reviderades intervjuguiden. En av skribenterna höll i intervjuerna, medan den andra skribenten antecknade och vid behov ställde ett par följdfrågor. Skribenterna turades om med rollerna. Intervjuerna inleddes med att den skribent som höll i intervjun läste upp en kort beskrivning av knäkontroll, se bilaga A, i syfte att alla deltagare ska få samma
förförståelse kring ämnet. Intervjuerna avslutades med att deltagarna fick möjlighet att tillägga någonting utöver intervjuguiden.
4.5 Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes och därigenom analyserades intervjuerna och meningsbärande enheter valdes ut. Med induktiv ansats menas att analysen baseras på människors subjektiva berättelser och inte baseras på förbestämd modell eller teori (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Innehållsanalysen valdes bli på manifest abstraktionsnivå vilket innebär att resultatet grundas i det som tydligt uttrycks i texten. En latent abstraktionsnivå hade varit att sträva efter ifall tid, material och erfarenhet nog hade funnits för att tolka materialet på en djupare nivå. Beskrivning av analysprocessen förklaras i tabell 1. Materialet transkriberades, därefter markerade skribenterna först enskilt ut
tillsammans ut meningsbärande enheter som sattes in i en tabell i Microsoft Word. Dessa bestod av betydande citat från intervjuerna. De meningsbärande enheterna bröts ned och förenklades genom kondensering. Sedan togs koder fram som syftade till att ge de
meningsbärande enheterna en beteckning. Vissa kondenserade meningsenheter erhöll två koder för att ingen viktig data skulle gå förlorad. Vidare i analysen alstrades olika kategorier samt underkategorier till dessa, se exempel i tabell 2. Analysprocessen gick fram och tillbaka för att skribenterna noggrant skulle komma fram till passande kategorier och
underkategorier. I dessa underkategorier delades flera koder med likande innehåll in (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Även kurskamrater och handledare bidrog till analysen genom diskussion av hur kondenserade meningsenheter och koder skulle delas in i kategorier och underkategorier.
Tabell 1. Beskrivning av analysprocessen i en kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Lundman &
Hällgren Graneheim (2008). Meningsbärande enhet
Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
Citat från intervjuerna vilka svarar på studiens syfte. Nerkortad meningsenhet med bevarat centralt innehåll. Etikett på abstraherad meningsenhet som beskriver innehållet.
Koder som har liknande innehåll sorterades in i samma underkategori. Underkategorier med likartade innebörd placerades in i samma kategorier.
Tabell 2. Exempel på hur dataanalysen genomförts.
Meningsbärande enhet
Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
”… väldigt viktig att vi har lagt det som gemensam del i vår träning, asså det har inte stått för eget ansvar riktigt...” Gemensam del i vår träning, inte eget ansvar. Gemensam del i träningen. Att göra tillsammans Lagsammanhang
”Så tror jag det är extremt viktigt, både för att känna
trygghet i spelet också, så man inte går runt och är rädd
Extremt viktigt, för att känna sig fysiskt och mentalt stark, inte vara rädd för skada. Inte vara rädd för skada Extremt viktigt med * Attityder till knäkontrollsträning Fysisk och psykisk påverkan på spelaren Inställning till
för det”. knäkontroll. genomförande
Symbolen * Betyder att ingen underkategori finns.
4.6 Etiska överväganden
Alla deltagare i studien var över 18 år. Samtyckeskravet, informationskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet följdes i studien, vilket innebär att deltagarna fick information om studiens syfte, att deltagande i studien var frivilligt och deltagarna när som helst hade rätt att avbryta sitt deltagande, att personuppgifter behandlades och förvarades på sådant sätt att ingen obehörig hade tillgång till dem samt att all insamlad information endast användes till den här studien (Vetenskapsrådet, 2002). Alla deltagare avidentifierades genom kodning, och inga enskilda svar kunde spåras till enskilda individer. Ingen av intervjuerna spelades in via ZOOM, utan de spelades in via mobiltelefon med låskod. Vidare raderades allt inspelat material efter studien blivit godkänd.
5 RESULTAT
Utifrån det insamlade materialet från intervjuerna, och efter dataanalysen genomförts identifierades olika kategorier där spelarnas olika berättelser kring erfarenheter och upplevelser av knäkontrollsträning delades in. Resultatet presenteras här i löpande text utefter de olika kategorierna där underkategorier är markerade med fet text. Först redovisas kategorierna och underkategorierna i form av en tabell, se tabell 3.
Tabell 3. En översikt över samtliga kategorier och underkategorier.
Underkategori
Kategori
Upplevt syfte med knäkontrollsträning
Kunskap nog att ta eget ansvar Kunskap och förståelse Bristande kunskap om
knäkontrollsträning
Lärdom av egna skador Tidigare skador Lärdom av andras skador
Att göra knäkontrollsträningen
tillsammans Lagsammanhang
Uppvärmning
* Fysisk och psykisk påverkan på spelaren
Attityder till knäkontrollsträning Inställning till genomförande Motivation till knäkontrollsträning
Fysioterapeutens ansvar
Tränarens ansvar Teamets inverkan
Vikten av rätt teknik
Kontinuerligt på elitnivå Regelbundenhet Variation under säsongen
Symbolen * betyder att inga underkategorier finns.
5.1 Kunskap och förståelse
Deltagarna beskriver att kunskap och förståelse på olika plan är viktigt när det handlar om knäkontrollsträning. Det handlar dels om kunskap kring varför och hur knäkontrollsträning utförs men även om vad en främre korsbandsskada skulle innebära.
Deltagarna beskriver en tydlig bild för vad de har för upplevt syfte med
knäkontrollsträning. De berättade om att syftet är att förebygga knäskador då de är medvetna om att det är vanligt med främre korsbandsskador inom innebandy. Det betonades att det inte endast handlar om muskler kring knän utan en helhet där både höfter, bål och fotleder spelar in. En av deltagarna beskrev knäkontrollsträning enligt följande:
”Jag tänker väl att det inte bara handlar om knät bara för att det heter just knäkontroll, utan jag tänker att det handlar om knä-, höft- och fotled tillsammans… jag vet också att bålträning är viktigt för knät.” (Deltagare 6)
Några av deltagarna förklarade att det enligt dem handlar mycket om att ha kunskap nog att ta eget ansvar när det kommer till knäkontrollsträning, för att den ska bli av. Vissa
ansåg sig duktiga på det här medan andra framhäver ett behov av stöttning av kunniga personer i omgivningen för att knäkontrollträningen ska bli av. De betonade vikten av att få tid under träningen till att utföra knäkontrollsträningen och då använda den tiden istället för att göra annat. Följande citat beskriver detta:
”Sen är det ju eget ansvar när man väl får tid också…” (Deltagare 6)
Andra pratade om att det kan vara svårt att ta eget ansvar då de upplever en bristande kunskap om knäkontrollsträning. De beskriver en svårighet med att veta vilka övningar som fungerar bäst och berättar om en otillräcklig erfarenhet kring knäkontrollsträning. Detta exemplifieras med nedanstående citat:
”Sen vet man inte exakt vilka övningar som är bäst för att förebygga, så man hade velat ha lite mer grund att stå i liksom.” (Deltagare 4)
Deltagarna beskriver en god kunskap om främre korsbandsskador och vad en främre korsbandsskada skulle betyda för deras karriär. Alla var insatta i den långa process som en främre korsbandsskada skulle innebära och några av deltagarna var tveksamma till fortsatt elitsatsning ifall en främre korsbandsskada skulle drabba dem nu. Följande två citat
presenterar exempel på detta:
”Skulle det komma en korsbandsskada nu, så hade det varit skönare att bara lägga av istället för att lägga ner ännu mer tid på att faktiskt bli hel och kunna köra igen.” (Deltagare 2)
”…svårt att sätta sig in i när man inte har varit där…ifrågasätter, ahmen ska jag ens fortsätta spela innebandy nu eller liksom är det värt att typ komma tillbaka.” (Deltagare 1)
5.2 Tidigare skador
Det framgick hos deltagarna att de har förvärvat erfarenhet genom egna tidigare skador, samt genom att andra i deras närhet har skadat sig. Detta har enligt deltagarna gett en påverkan på deras utförande av knäkontrollsträning. Deltagarna poängterade att en faktor som spelar in när det kommer till att utföra knäkontrollsträning eller inte är ifall man har blivit utsatt för tidigare skador av olika slag. De menar alltså att lärdom av egna skador har en avgörande roll. Nedanstående två citat visar exempel på detta:
”Har främst fokuserat på det i och med de skador som jag har haft” (Deltagare 6).
”Jag har inte haft problem själv med knäna än så länge iaf, så det blir inte att jag lägger skitmycket fokus på det…” (Deltagare 4)
” … förrän man har råkat ut för skador så förstår man nog inte riktigt vikten av det.” (Deltagare 3)
En annan faktor som betonades av deltagarna var att de drar lärdomav andras skador. Framförallt berättade deltagarna om att personer i deras närhet har skadat främre
korsbandet, och genom att se den tuffa processen de går igenom leder det till att de själva lägger ner mer fokus på knäkontrollsträning. De menar att det är värt att lägga ner tid på den typen av träning för att undvika att hamna i situationen att skada främre korsbandet. Många av deltagarna upplever en tro om att personer som tidigare varit skadade lägger större fokus på knäkontrollsträning medan de som inte haft tidigare skador inte prioriterar den typen av träning alls. Exempel på citat som berättar om detta följer:
”…det är jätteviktigt…man har varit med om när kompisar har skadat sig så blir det att man blir extra medveten om vad som kan hända om man inte lägger ner tid på det.” (Deltagare 5)
”Jag tror att många som redan har varit skadade lägger fokus på den typen av träning medan de som inte varit skadade inte prioriterar den typen av träning alls”. (Deltagare 6)
5.3 Lagsammanhang
Att laget spelar stor roll för genomförandet av knäkontrollsträning poängterades av deltagarna. De beskrev en god upplevelse av att utföra knäkontrollsträningen tillsammans hela laget under träningstid, vilket visar att lagsammanhang är en viktig parameter. Det betonades att göra knäkontrollsträningen tillsammans i laget är en stark bidragande faktor till att det faktiskt blir av. Det framkom att vissa deltagare endast utför knäkontrollsträning för att hela laget gör det samtidigt. Att knäkontrollsträning finns som en naturlig del i den miljön de är i upplevs som viktigt hos deltagarna. Detta visas med följande citat:
”Men för mig tror jag att det har varit väldigt viktig att vi har lagt det som gemensam del i vår träning, asså det har inte stått för eget ansvar riktigt...” (Deltagare 1)
Deltagarna berättade att knäkontrollsträning finns som en rutin i deras uppvärmning inför varje innebandypass. Alla deltagare utför minst 3–4 innebandyträningar i veckan vilket leder till att även knäkontrollsträningen utförs lika många gånger. Ligger knäkontrollsträningen som en rutin innan varje träningspass bidrar det till en kontinuitet i laget som gör att den typen av träning verkligen blir av. Två citat som berättar om vikten att utföra
knäkontrollsträningen på uppvärmningen följer nedan:
”…det ingår i våran uppvärmning då. Så vi kör lite varje innebandyträning tillsammans med laget.” (Deltagare 1)
”…asså det som har varit bra nu är att det liksom är i en rutin, liksom i uppvärmningen.” (Deltagare 3)
5.4 Fysisk och psykisk påverkan på spelaren
Deltagarna berättade att fördelarna med att utföra knäkontrollsträning är att man blir stark både fysiskt och psykiskt. Fysisk styrka förklarades av deltagarna som ökad muskelstyrka kring knän, höfter och bål, samt förbättrad balans. Med psykisk styrka menade deltagarna att genom att man utför knäkontrollsträning kontinuerligt leder det till en viss känsla av
säkerhet och att man inte känner sig rädd för att skada sig. En deltagare berättade att om det inte känns hundraprocentigt bra på knäkontrollsträningen på uppvärmningen sätter det sig i huvudet och hon känner sig mer osäker och skadebenägen under träningen eller matchen. I citaten nedan förklaras hur deltagarna upplever detta:
”Att man blir stark men jag tror även det är bra psykiskt också.” (Deltagare 6)
”Så tror jag det är extremt viktigt, både för att känna trygghet i spelet också, så man inte går runt och är rädd för det.” (Deltagare 4)
5.5 Inställning till genomförande
Deltagarnas inställning till knäkontrollsträning visade sig på olika sätt påverka genomförandet. Både positiva och negativa känslor fanns hos deltagarna gentemot
knäkontrollsträning. Två dimensioner som ansågs betydelsefulla för att påverka om denna typ av träning blir genomförd eller inte var attityder samt motivation.
Det framkom under intervjuerna att deltagarnas attityder till knäkontrollsträning påverkar genomförandet, om det blir av eller inte. De berättade att de tycker att
knäkontrollsträning är väldigt viktigt att genomföra, men beskrev också att det är
tidskrävande och tråkigt. Deltagarna berättade även att när de har ont någonstans i kroppen kör de ofta mer knäkontrollsträning, de förklarade att det blir som en påminnelse. Vidare förklarade de att när allt fungerar bra och innebandyn flyter på är det lätt att
knäkontrollsträningen glöms bort. Följande citat beskriver deltagarnas olika attityder: ”Inget man kanske vill lägga så mycket tid på men man gör det ändå för att det är viktigt.” (Deltagare 5)
”Det är ju som sagt en del av vardagen, men det är lätt att när allt flyter på att man glömmer bort också.” (Deltagare 6)
Deltagarnas motivation till knäkontrollsträning beskrevs först och främst genom betoningen på hur viktig del i livet innebandy är för dem. En av deltagarna berättade att i och med att hon har spelat innebandy så pass länge utan att skada sig, känner hon mindre och mindre motivation med åren att utföra knäkontrollsträning. Hon förklarar det som att hon lyckats undvika allvarligare skador trots att hon inte utfört knäkontrollsträning i stor
omfattning tidigare, vilket gör att hon upplever mindre motivation till att utföra den typen av träning. En annan deltagare beskrev att hon blir motiverad till knäkontrollsträning, då hon vet att hon skulle bli besviken på sig själv om hon skadade sig och hade vetskapen om att hon inte gjort det hon kunde för att förebygga skadan. Deltagarna pratade även om att man blir motiverad till att utföra knäkontrollsträning när man ser andra personer skada sig. Detta exemplifieras med följande citat:
”När man har spelat så pass länge så blir man mindre och mindre motiverad till att faktiskt fortsätta träna smådelarna.” (Deltagare 2) ”Jag tror att man nog i alla fall skulle bli väldigt besviken på sig själv om man visste att man inte hade lagt ned fokus på sådan typ av träning innan…att man inte hade hjälpt till att förebygga det.” (Deltagare 5)
5.6 Teamets inverkan
Deltagarna beskriver att inte bara individen själv påverkar genomförandet, utan även inflytelserika personer i omgivningen, främst inom teamet har en påverkan. Genom att kunniga personer i omgivningen finns närvarande och kan ge återkoppling kring utförandet stärks känslan av att denna typ av träning ger effekt.
Deltagarna betonade vikten av fysioterapeutens ansvar när det kommer till att inspirera till knäkontrollsträning, dela med sig av sin kunskap samt till viss del styra träningen för att det ska bli av och bli så bra som möjligt. Alla deltagare har fysioterapeuter kopplade till sitt lag vilket de ser som en stärkande faktor till att utföra knäkontrollsträning. Det framkom också att många deltagare tycker det är viktigt att fysioterapeuten informerar och belyser vikten av att utföra knäkontrollsträningen så att spelarna verkligen förstår syftet med övningarna. En deltagare berättade att hon önskar mer engagemang av fysioterapeuten och gärna ha individuellt anpassade övningar för vad varje spelare behöver träna på. Följande citat belyser detta:
”Mer engagemang från typ sjukgymnast… vara mer närvarande och liksom kolla över övningar så man gör det på rätt sätt och så… och följa upp om man blir starkare eller inte, om det ger någonting, om man ska byta strategi eller liknande. Aa sådana saker, så man känner att man har stöd runt omkring liksom av andra kunniga personer.” (Deltagare 4)
Även tränarens ansvar nämns som en viktig faktor för att knäkontrollsträningen ska bli genomförd. Här pratade deltagarna främst om vikten av att tränaren ger tid i samband med träningen för att kunna utföra knäkontrollsövningar. Det beskrevs att spelarna ofta har bråttom hem efter träningar och ibland kommer direkt till träning från jobb eller liknande, vilket gör att det inte finns möjlighet att utföra knäkontrollsträningen innan eller efter
träningen på egen hand. De tror att den största möjligheten till att knäkontrollsträningen blir av är om den utförs under träningstid. Nedan följer ett citat som berättar om detta.
”Våran vardag är ju helt tjock, så för min del känns det ju bra om våran tränare avsätter tid för det under våra innebandyträningar. För det är lätt hänt att det blir bråttom hem efter en träning eller att man kommer snabbt till en träning från jobbet eller liknande, så då får man inte tid till att göra något extra.” (Deltagare 6)
Deltagarna berättade också om vikten av rätt teknik när man utför knäkontrollsträning. En deltagare berättar att hon är noga med att tekniken ska vara rätt till 100%, annars
upplever hon att den typen av träning inte har någon effekt. En annan deltagare beskriver att hon gärna ser att någon i teamet är med och granskar utförandet och eventuellt filmar så man ser att man gör rätt. Ett citat som beskriver vikten av tekniken följer nedan:
” … just det att man har rätt teknik. För jag tror att många kör knäkontroll men de kanske inte gör det på rätt sätt typ. Och det känner jag att jag i vissa övningar inte vet hur man ska göra för att man ska hitta rätt liksom.” (Deltagare 4)
5.7 Regelbundenhet
Deltagarna berättade om upplevelser av skillnader i regelbundenhet gällande genomförandet av knäkontrollsträning. De beskrev dels skillnader sedan de kommit upp på elitnivå men även skillnader under den enskilda säsongen.
Alla deltagare beskrev att de först börjat utföra knäkontrollsträning kontinuerligt på elitnivå i innebandy. Vissa av dem hade kört lite knäkontrollträning tidigare under
karriären, men då hade det inte varit regelbundet, det blev det först när de började spela på elitnivå. Dessa deltagare berättade att de kört en viss mängd knäkontrollsträning när de spelade fotboll som yngre. Följande citat berättar om början av kontinuerlig
knäkontrollsträning:
”…sen jag kom upp på elitnivå så har man ändå kört det här kontinuerligt, en liten del av varje träningspass.” (Deltagare 1)
Deltagarna berättade att genomförandet av knäkontrollsträning har en variation under säsongen. Då pratade de främst om skillnader under försäsongen. Några deltagare förklarade att de utför mindre knäkontrollsträning under försäsongen på grund av att fler träningar är individuella och de då genomför det i mindre utsträckning. Andra deltagare berättade att de kör mer knäkontrollsträning under försäsongen och betonade då att det blir som en naturlig del i uppvärmningen innan styrkepass, vilket det blir fler av under
försäsongen. En skillnad som framkom av deltagarna var också att mer knäkontrollsträning utförs i samband med ett gympass än i samband med ett löppass. Citat som beskriver upplevelsen av skillnader under säsongen följer nedan:
”Typ som när vi kör intervaller, asså då lägger jag inte in knäkontroll efter eller innan liksom. Så det är ju mer i typ ett gympass som jag får in det i så fall.” (Deltagare 1)
”Man kommer in i en period där man kör så mycket mer styrka, då känner jag inte samma behov av knäkontrollsträning. Jag känner mer behov under innebandysäsongen då styrkedelen försvinner lite mer… ja men det känns som att man får mycket knäkontroll i styrketräningen. Men det är mer fokus på knäkontrollsträning under säsong för man hinner max ett styrkepass i veckan då liksom.” (Deltagare 6)
6 DISKUSSION
6.1 Resultatsammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka elitidrottande innebandykvinnors upplevelser och erfarenheter av skadepreventiv knäkontrollsträning med avsikt att undvika främre
korsbandsskada. Sju kategorier bildades under analysprocessen utefter deltagarnas berättelser kring sina upplevelser och erfarenheter. Dessa var kunskap och förståelse, tidigare skador, lagsammanhang, fysisk och psykisk påverkan på spelaren, inställning till genomförande, teamets inverkan samt regelbundenhet. Resultatet visade att deltagarnas upplevelser och erfarenheter inte enbart utgick ifrån individen själv utan även påverkades av andra personer i miljön, exempelvis lagkamrater och fysioterapeut.
6.2 Resultatdiskussion
Health belief model syftar till att predicera varför personer kommer utföra ett visst beteende för att förhindra en viss sjukdom eller tillstånd (Champion & Sugg-Skinner, 2008). Utifrån detta övergripande syfte är denna modell relevant för att koppla till deltagarnas upplevelser och erfarenheter av knäkontrollsträning. Detta genom att beteendet ”att utföra
knäkontrollsträning” kan kopplas till syftet att förhindra eller undvika en främre
korsbandsskada. Kategorierna som bildats utefter deltagarnas berättelser visar på faktorer som påverkar att knäkontrollsträning blir utförd, vilket kopplas till teorins syfte.
Figur 1. Sammanfattning av koppling mellan Health belief model och upplevelser och erfarenheter av
beteendet att utföra skadepreventiv knäkontrollsträning.
Inga kausala samband kan dras som säger att genomförandet av knäkontrollsträning faktiskt påverkas av dessa faktorer, se figur 1, utan det baseras på deltagarnas upplevelser och
erfarenheter. Det är ändå ett möjligt scenario att deltagarnas upplevelser och erfarenheter påverkar om, när och på vilket sätt de utför knäkontrollsträning.
Nyckelbegreppen i teorin, upplevd sårbarhet och upplevd allvarlighetsgrad, kan associeras med deltagarnas berättelser om tidigare skador och kunskap om främre korsbandsskador. Deltagarna berättade att de tror att spelare som tidigare skadat främre korsbandet är bättre på att utföra regelbunden knäkontrollsträning, vilket kan kopplas till att de upplever en ökad sårbarhet för främre korsbandsskada samt har kännedom om hur allvarlig en sådan skada kan vara. Även deltagare som råkat ut för tidigare andra skador upplever en större
medvetenhet om vikten av skadepreventiv träning och lägger därför mer fokus på knäkontrollsträning.
För att förändra ett beteende upplyser en interventionsstudie att det krävs att individer medvetandegörs om fördelar med skadeprevention samt om konsekvenser av att drabbas av en skada. Interventionsstudien gjordes på ungdomar och det visades att Health belief model kunde appliceras för att förutsäga en beteendeförändring, genom att de använde enkäter kopplade till HBM före och efter interventionen. Interventionen bestod av olika
Knäkontrolls-träning Upplevd allvarlighetsgrad • Personer i närheten skadar främre korsband • Kunskap om processen
vid korsbandsskador Upplevd sårbaret
• Tidigare egna skador • Rädsla för att skada
främre korsband Upplevda fördelar • Starkare fysiskt • Mindre rädsla för skada Upplevda hinder • Brist på stöd från fysioterapeut och tränare • Bristande kunskap om knäkontrollsträning Signaler till handling • Laget gör tillsammans Self efficacy • Hög self-efficacy
leder till att man tar eget ansvar
• Låg self-efficacy leder till behov av socialt stöd
hälsobeteenden som skulle utföras under två år i samhället, i skolan och inom familjen (Zhi-Juan, Yue & Shu-Mei, 2014). Deltagarna i interventionsstudien visade i sina redogörelser att de har god vetskap om vilka fördelarna är av att utföra knäkontrollsträning och vilka
konsekvenser som kan ske om det inte utförs, vilket enligt HBM borde leda till att deltagarna utför beteendet regelbundet. Studien visar även den att fördelar och nackdelar av ett
beteende behöver konkretiseras och medvetandegöras för att påvisa en beteendeförändring. En scoping review visar även den att upplevda hinder samt upplevda fördelar av ett beteende är de starkaste faktorerna i HBM för att uppnå en beteendeförändring (Sulat, Prabandari, Sanusi, Hapsari & Santoso, 2018). I scoping reviewn var hinder och fördelar viktiga för att genomföra beteendet. Deltagarna berättade att de genom att utföra regelbunden
knäkontrollsträning upplever sig starkare fysiskt, och även psykiskt genom att rädslan för skador minskar, vilket ses som upplevda fördelar av beteendet. Upplevda hinder skulle enligt deltagarna vara att vissa av dem upplever sig ha bristande kunskap kring knäkontrollsträning vilket kan leda till att det utförs i mindre utsträckning och eventuellt med felaktig teknik. Några deltagare förklarade att tränare och fysioterapeut är viktiga faktorer för att
knäkontrollträning ska bli av regelbundet, och det ses som ett hinder när de inte är
engagerade och lägger fokus på den typen av träning. Ett annat hinder som identifierades var att tränaren inte alltid ger tid under innebandypasset till knäkontrollsträning vilket enligt deltagarna leder till att knäkontrollsträningen inte alltid blir av. Upplevda hinder och upplevda fördelar var alltså viktiga faktorer till beteendeförändring även i skribenternas studie, även om upplevd allvarlighetsgrad upplevs som en viktigare faktor.
Ett annat begrepp i HBM är signaler till handling som leder till att ett beteende blir av (Champion & Sugg-Skinner, 2008). Detta kopplas till deltagarnas påstående att regelbunden knäkontrollsträning blir av i större utsträckning om laget utför det tillsammans på avsedd tid på träningen, exempelvis under uppvärmningen. Det blir som en signal till utförande om resten av laget utför beteendet.
Tron på sin egen förmåga är också ett centralt begrepp i HBM och viktigt för att en
beteendeförändring ska bli av (Champion & Sugg-Skinner, 2008). Self efficacy är ett begrepp som deltagarna gav lite olika skildringar kring. Vissa berättade att de upplever god förmåga att utföra knäkontrollsträning och att de har kunskap nog att ta eget ansvar kring den typen av träning. Andra beskriver att de upplever en lägre self-efficacy vilket gör att de i större mån är beroende av stöttning av laget, tränaren och fysioterapeut för att utföra
knäkontrollsträningen, samt för att tekniken ska vara rätt. Detta visar på att self-efficacy är en viktig faktor för att beteende ska bli av, och att låg self-efficacy gör individen mer
beroende av omgivningens stöd. Enligt Ayotte, Margrett och Hicks-Patrick (2010) leder ökat socialt stöd till ökad self-efficacy. Detta betyder att de som upplever låg self-efficacy och
därmed är mer beroende av stöttning från laget, tränaren och fysioterapeuten kommer genom att få ökat stöd från dessa öka sin self-efficacy kring knäkontrollsträning.
Sulat et al. (2018) beskriver i en scoping review att upplevd allvarlighetsgrad är den svagaste faktorn när det kommer till att förutsäga en beteendeförändring. Resultatet i den här studien visar istället att upplevd allvarlighetsgrad är en väldigt viktig faktor för att deltagarna ska utföra knäkontrollsträning. Detta genom att deltagarna berättar om sin kunskap kring hur allvarlig en främre korsbandsskada är, och att de sett personer i sin närhet drabbas av det. Att upplevd allvarlighetsgrad ses som mer viktig inom detta området kan bero på att de ser personer i sin närhet faktiskt drabbas av konsekvensen av att inte utföra beteendet, vilket blir en drivkraft till att utföra skadepreventiv knäkontrollsträning för att själv undvika
konsekvensen. I andra fall, exempelvis att en person inte upplever allvarlighetsgraden med att rökning kan leda till lungcancer skulle kunna bero på att personen inte har individer i sin närhet som röker och drabbats av lungcancer. Detta gör att dessa personer inte ser
konsekvensen i sin närmiljö vilken i sin tur leder till att de inte utför en beteendeförändring och därmed inte slutar röka.
Deltagarna berättade om behovet av att ha en fysioterapeut involverad i
knäkontrollsträningen, där de även beskriver en önskan att ha individuellt anpassade program för detta. Enligt Hägglund och Waldén (2018) ska skadepreventiva insatser vara antingen allmänna för laget eller individuellt anpassade. Även Huang et al. (2019) beskriver att skadepreventiva program bör individualiseras för att följsamheten till programmen ska optimeras. Genom att fysioterapeuten arbetar med individualiserade program kan det alltså leda till att fler innebandyspelare utför knäkontrollsträning. Här har alltså fysioterapeuten en arena att arbeta på, med ansvar att utforma program för hela laget samt eventuellt för den enskilda spelaren. Detta är en arbetsroll för fysioterapeuter som arbetar inom
lagsammanhang, vilket stärks av Meurer, Silva och Baroni (2017) där fysioterapeuter inom högsta serien i fotboll i Brasilien vanligtvis är delaktiga i alla faser av skadepreventiv träning, vilket inkluderar skapande, testning samt genomförande av skadepreventiva program. Deltagarna beskriver att en närvarande fysioterapeut kan öka följsamheten till att
knäkontrollsträning blir av, men också påverka utförandet så tekniken blir korrekt. Detta stärks av LaBella et al. (2011) som i sin studie beskriver vikten av att ha en kunnig person närvarande under träningspassen för att demonstrera övningarna. Detta skulle i
elitinnebandyn kunna vara en fysioterapeut då de ofta ingår i elitlag i innebandy i Sverige. På herrsidan i större lagidrotter, exempelvis innebandy, finns i stort sett alltid en fysioterapeut kopplad till laget (Hägglund & Waldén, 2018). Om damlagen skulle ha tillgång till
fysioterapeut till samma utsträckning som herrlagen skulle det kunna leda till att frekvensen av främre korsbandsskador skulle minska inom damidrotten.
Deltagarna berättar att de oftast utför knäkontrollsträning i början av varje innebandypass, och har gjort det sedan de började spela på elitnivå. Detta bör reducera risken för att de ska drabbas av en främre korsbandsskada då forskning visar på att kontinuerlig
knäkontrollsträning leder till det (Lundberg & Wäenehag, 2013; Olsen, Myklebust,
Engebretsen, Holme & Bahr, 2005; Soligard et al, 2008). Då Griffin et al. (2000) förklarar att incidensen är högst hos idrottare mellan 15 – 25 år, finns ett behov av att inkludera
skadepreventiv knäkontrollsträning som en kontinuerlig del i träningspassen även i lägre divisioner och redan när spelarna befinner sig i en ung ålder.
LaBella et al. (2011) beskriver i sin studie att tränare som motiverar sina spelare att utföra neuromuskulär knäkontrollsträning på uppvärmningen ökar effektiviteten och följsamheten hos spelarna. Deltagarna istudien beskriver att tränaren har en viktig roll när det kommer till knäkontrollsträning, då det är deras ansvar att avsätta tid under innebandyträningen till det. Speciellt då många spelare har för lite tid innan träning och har bråttom efter träning enligt deltagarna. Detta visar på att genom att tränaren ger tid till knäkontrollsträning under innebandyträningen bör följsamheten hos spelarna öka.
6.3 Metoddiskussion
En kvalitativ intervjustudie valdes till denna uppsats, vilket har både fördelar och nackdelar. För att ha möjlighet att undersöka varje persons individuella upplevelse av
knäkontrollsträning, och kunna få en djupare förståelse för deras erfarenheter, var en kvalitativ studie det bästa alternativet enligt skribenterna. För att få ett bredare resultat som går att generalisera hade en kvantitativ metod och inkludering av fler deltagare varit ett bättre alternativ, men detta gick ej att genomföra då enkäter till syftet ej fanns tillgängliga. Kvantitativ metod hade varit intressant om syftet hade varit att se om det finns ett samband mellan exempelvis erfarenheter av knäkontrollsträning och skadefrekvens (Langemar, 2013). Teoretiskt sett hade det varit möjligt att utföra denna studie med fokusgruppsintervjuer, då deltagarna är homogena och skulle kunna föra en intressant diskussion i ämnet. Dock valde skribenterna att inte göra detta på grund av bristande kompetens, tid och resurser. Även på grund av att det hade varit svårt att samla deltagare från olika delar av landet och risk hade varit att de påverkar varandras svar eller inte är helt uppriktiga eller vågar ha olika åsikter (Langemar, 2013).
Induktiv ansats valdes till studien med intentionen att förutsättningslöst kunna ta del av deltagarnas berättelser om sina upplevelser, utan att vara knutna till en i förväg bestämd modell eller teori (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Skribenterna ansåg detta som mest lämpligt då slutsatser så sakligt som möjligt kunde dras efter vad som berättats under
intervjuerna. Med induktiv ansats menas att ingen förbestämd teori styrde dataanalysen och på så sätt påverkade resultatet. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2008) skulle deduktiv ansats med fördel användas för att bekräfta en teori och ge uppslag till utveckling av teorin, detta var dock inget skribenterna ansågs lämpligt till denna studie.
Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval användes i studien. En risk med detta kan vara att resultatet blir snedvridet, vilket är viktigt att vara medveten om (Yin, 2013). Detta anser skribenterna undveks genom att deltagarna inte togs från samma elitklubb då risken hade varit att deras erfarenheter och upplevelser hade varit väldigt lika i sådant fall. En positiv aspekt som författarna ser med bekvämlighetsurval är att det finns en viss garanti att urvalet besitter de kunskaper och erfarenheter som eftertraktas för att vara intressanta för studien. Hade studien istället varit i kvantitativ design hade ett slumpmässigt urval varit mer eftertraktat i syftet att kunna generalisera resultatet.
I syfte att stärka giltigheten och överförbarheten för studien bestämdes att urvalet skulle ske ur olika elitklubbar i innebandy i Sverige (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Denna studie undersöker endast lagidrottare, det innebär att det är upp till läsaren att bedöma överförbarheten till spelare som ej utövar lagidrott, utan individuell idrott. Överförbarheten till andra lagsporter ses som god då många lagsporter dels har närkontakt men även har mycket pivoterande moment i sin sport. Dessutom eftersom resultatet visade på att genom att utföra knäkontrollsträning tillsammans i laget ökar följsamheten till det.
Alla intervjuer genomfördes via Zoom, vilket sågs som en fördel då personer från olika elitlag i olika delar av landet kunde vara medverkande i studien, medan nackdelar kan vara att det personliga tappas bort och vissa kropps- och ansiktsuttryck kan bli svårare att läsa av och i värsta fall misstolkas (Langemar, 2013). I och med att intervjuerna inte ansågs som
emotionellt ansträngande för deltagarna ansåg skribenterna att detta inte vart något problem, och därför inte kom att bli en brist i studien på grund av att kropps- och ansiktsuttryck inte påverkade dataanalysen.
Sex av åtta tillfrågade personer deltog i studien. En person tackade nej till deltagande och en person svarade inte på tillfrågan. Fördelen att ha få deltagare är att skribenterna kunde analysera det insamlade datamaterialet djupgående och drabbades inte av tidsbrist på grund av för mycket material. Nackdel kan vara att ett färre antal deltagare kan leda till att mättnad inte uppnås i resultatet. Skribenterna upplever att mättnad ej har uppnåtts då det framkom ny data i varje intervju. Optimalt hade varit att göra fler intervjuer till mättnad uppnåtts, men tyvärr fanns inte tid att göra en så pass omfattande studie.
Metoden att intervjua personer som författarna är bekanta med har även det sina fördelar och nackdelar. Fördelar kan komma att bli att personerna vågar öppna sig mer och känner sig mer bekväma att prata och vara ärliga, medan nackdelar skulle kunna vara att mötet inte blir lika professionellt som det blivit om författarna och informanterna inte var bekanta sedan innan. Skribenterna hanterade denna risk genom att hålla sig till intervjuguiden och inte föra in sina egna värderingar under intervjun. En annan risk fanns att deltagarna
berättar det de tror att skribenterna vill höra under intervjuerna. Eftersom de kan uppleva att knäkontrollsträning är något de borde utföra kanske de berättar att de utför det till en större utsträckning än vad de verkligen gör. Detta är något som skribenterna omöjligt kan avgöra om det skedde eller inte, dock upplevdes stämningen som avslappnad och genuin under alla intervjuer vilket gör att skribenterna inte tror att så var fallet. Detta medförde även att ingen maktobalans mellan skribenter och deltagare upplevdes. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim, (2008) är skribenternas delaktighet garanterad i kvalitativa studier då man genom samspelet i intervjuerna oundvikligen påverkar innehållet. Det innebär att resultatet inte är helt oberoende eller objektivt.
Exklusionskriterierna i studien var att inga målvakter skulle inkluderas i studien, detta val gjordes på grund av skribenternas erfarenhet av att främre korsbandsskador inte är lika vanligt hos målvakter som hos utespelare. Vidare exklusionskriterium var att deltagarna inte fick ha någon tidigare främre korsbandsskada. Anledningen till att detta valdes som
exklusionskriterium var att skribenternas erfarenhet tyder på att personer som har kommit tillbaka efter främre korsbandsskador är noggrannare med denna typ av träning. Därför ansågs det intressant att ta del av vad personer som inte råkat ut för främre korsbandsskador har för tankar och erfarenheter kring skadepreventiv knäkontrollsträning.
Exklusionskriterierna baseras inte på någon tidigare forskning, då skribenterna inte funnit någon, utan på skribenternas förförståelse och erfarenheter i ämnet. Nackdel med detta kan vara att skribenternas erfarenhet inte är garanterat rätt och att det möjligtvis dras felaktiga slutsatser. Fördel kan däremot vara att skribenterna är väl insatta i ämnet och befinner sig till vardags i denna typ av miljö, och inte ser utifrån som en forskare gör. Inklusionskriterier i studien var att alla deltagare skulle ha spelat minst en säsong på högsta nivån i innebandy i Sverige. Detta valdes för att alla deltagare skulle ha liknande utgångspunkt inför
intervjuerna, samt på grund av att lag i högsta ligan ofta har tillgång till fysioterapeut vilket var av intresse för skribenterna då studien skrivs inom ämnet fysioterapi. Vidare
inklusionskriterium var att alla deltagare skulle prata flytande svenska, detta för att eventuella missförstånd skulle undvikas.
Skribenterna till studien spelar själva på elitnivå i innebandy i Sverige, vilket gör att
