Örebro Universitet
Läkarprogrammet
Handläggande av
campylobakterinfektioner på
infektionskliniken USÖ
Författare: Ida Dahlgren
Handledare: Anja Rosdahl
Abstrakt
Bakgrund:
Campylobakter är den vanligaste bakterien som orsakar gastroenterit hos människan. I Sverige liksom övriga världen har antalet fall med campylobakter ökat. År 2017 skriver Folkhälsomyndigheten att antalet fall har under de senaste fem åren fördubblats. För samhället är enterit orsakad av campylobakter kostsamma både i avseende för sjukvård och arbetsfrånvaro.
Syfte:
Syftet med studien är att beskriva hur sjukdomspanoramat hos patienter med campylobakter sett ut vid två olika tidpunkter och värdera om handläggningen av patienterna har ändrats över tid på infektionskliniken i Örebro.
Metod & Material:
Studien är en deskriptiv retrospektiv studie som utfördes hösten 2017 och våren 2018 på infektionskliniken på Universitetssjukhuset Örebro. Nitton patienter 2006/ 2007 och 30 patienter 2016/ 2017 med enterit orsakad av campylobakter inkluderades i studien.
Resultat:
Sjukdomspanoramat hos patienterna 06/ 07 skiljer sig inte från den 16/ 17. Vidare ses ingen signifikant skillnad på handläggandet av patienterna. Däremot visade studien att drygt hälften av patienterna behandlades med antibiotika under båda perioderna.
Slutsats:
Studien visar på en oförändrad behandlingsstrategi trots en ökning av antalet fall med campylobakter mellan 06/ 07 och 16/ 17. Ett intressant fynd som identifierades är den höga förskrivningen av antibiotika vid Campylobakter vilket sker i motsats till nationella riktlinjer. Studien har inte kunnat belysa en tydlig orsak till detta. Återkommande data kring behandling med antibiotika bör därför analyseras och utvärderas kring samtliga gastroenteriter men för Campylobakter i synnerhet.
Förkortningar
AKM – Akutmottagningen C. – CampylobakterCFU – Colony-forming unit; antalet bakterieceller i ett prov CRP – C-reaktivit protein
DALY – Disability adjusted life years; Funktionsjusterade levnadsår
ESBL – Extended spectrum betalactmase; betalaktamas med utvidgat spektrum iv. – intranvenöst
NSAID – Non-Steroid Anti-Inflammatory Drug; Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel ORS – Oral rehydration solution; oral rehydreringsvätska
PPI – Proton Pump Inhibitor; Protonpumpshämmare SR – Sänkningsreaktion
Innehåll
1. Bakgrund
2. Mål
2.1 Syfte
2.2 Frågeställning
2.3 Hypotes
3. Metod & Material
3.1 Journalgranskning - steg 1 (screening)
3.2 Journalgranskning - steg 2 (datainsamling)
3.3 Journalgranskning - steg 3 (analys av data)
3.4 Etiskt övervägande
4. Resultat
4.1 Symtom och vitalparametrar
4.2 Undersökning och behandling
4.3 PPI
5. Diskussion
6. Slutsats
7. Tack
1. BAKGRUND
Campylobakter är internationellt den vanligaste orsaken till bakteriell gastroenterit [1]. Under de senaste tio åren har incidensen och prevalensen ökat kraftigt framförallt i industriländer men även i utvecklingsländer [1,2]. Släktet campylobakter identifierades som humanpatogen först på mitten av 70-talet, då en studie påvisade sambandet mellan campylobakter och diarrésjukdomar [2]. Sedan dess har 26 arter och ytterligare 9 subtyper upptäckts. De
vanligaste campylobakterarterna i Europa är C. jejuni, C. coli, C. concisus och C. ureolyticus [1].
Människor i alla åldrar infekteras [1]. I en dansk studie från 2013 är unga vuxna, 15 till 24 år, tillsammans med barn under 5 år, de grupperna med högst risk att insjukna i campylobakt-enterit [3]. Att unga vuxna är en riskgrupp stöds vidare av en tysk studie som har påvisat hög incidens hos personer mellan 20 till 29 år [2]. Äldre och immunsupprimerade är ytterligare två kända riskgrupper [3].
Den smittväg som antas vara mest förekommande är konsumtion av otillräckligt värmebehandlad kyckling. Kontakt med kyckling vid slakten, transporten eller vid
tillagningsprocessen är ytterligare tillfällen där smitta kan ske [2]. Andra tänkbara smittvägar kan vara intag av förorenat vatten då campylobakter kan överleva flera veckor i vatten, kontakt med smittade boskaps-, tam- och vilddjur samt konsumtion av obehandlade produkter, som tex opastöriserad mjölk [4].
Olika arter av campylobakter är olika patogena [3]. De flesta campylobakter har visat sig smittsamma vid intag av en dos på 500 Colony-forming unit (CFU), medan C. jejuni kan orsaka sjukdom redan vid 360 CFU [1,5]. Inkubationstiden är 24-72h, men i sällsynta fall kan det sträcka sig över en vecka [6]. Symtomen kan variera kraftigt, från svår till mild
sjukdomsbild. Vid mildare sjukdomsbild söker många inte vård och förblir därför oupptäckta och syns inte heller i statistiken [7,8]. I en svensk kostnadsberäkning av
campylobakterinfektioner uppskattas andelen infekterade som aldrig söker vård för sina besvär till tre fjärdedelar [7]. Infektionen ger initialt ospecifika symtom som huvudvärk, frossa, feber, myalgi och allmän sjukdomskänsla [1,7]. Därefter yttrar den sig vanligtvis med akut diarré, illamående, blodig avföring, bukkramper och buksmärta. Buksmärtan kan vid allvarligare fall efterlikna appendicit [1]. I de flesta fall är sjukdomen självbegränsande och avklingar för majoriteten inom loppet av en vecka [8]. Symptomatisk behandling med riklig vätsketillförsel per os eller intravenöst rekommenderas i första hand. Endast undantagsvis rekommenderas antibiotika, och då vid komplicerad enterit och septisk infektion, eftersom antibiotika normalt endast har marginell effekt [9].
Bakterien är undantagsvis invasiv, dvs. att bakterien påvisas i blodet, och drabbar främst immunsupprimerade och personer över 60 år [10]. Detektionen av antalet invasiva fall har dock ökat. I Sverige upptäcktes 32 respektive 83 fall under 2013 och 2014, jämfört med tidigare 2–10 fall per år under 2010 till 2012. Den kraftiga ökningen förmodas bero på att
man introducerat ett nytt medium i blododlingsflaskorna under 2013, ett medium som erbjuder mer gynnsamma tillväxtförhållanden för campylobakter. Tillgången till de nya blododlingsflaskorna var begränsade år 2013 och förklara sannolikt skillnaden på antalet fall år 2013 jämfört med 2014. Detta tyder på att invasiviteten för campylobakterinfektioner troligen har varit underskattat tidigare år [11].
Sedan 1989 har campylobakter varit anmälningspliktiga i Sverige. En ökning i incidens och prevalens har setts i Sverige såväl som övriga världen [1,12]. Folkhälsomyndigheten
rapporterar att antalet fall har fördubblats under de senaste 5 åren och 2014–2016 var rekordår sen sjukdomen blev anmälningspliktig [12,13]. Mellan åren 2006–2016 var incidensen i Örebro som högst 2016, med 110,53 fall på 100 000 invånare, respektive lägst 2006 med 63,27 [13]. I Sverige ses en årsvariation där flest insjuknar under sensommaren, men även relativt många under vintern. Förklaring till detta skulle kunna vara att fler personer är lediga och har möjlighet att resa utomlands [14]. Utlandssmittade före 2014 var runt 60–70% men har sedan minskat och under 2016 var andelen endast 36% [13]. Dessvärre har incidensen av inhemska fall ökat vilket har lett till att Folkhälsomyndigheten tillsammans med
Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SVA och kycklingbranschen vidtagit åtgärder [15]. I juni 2017 meddelade Folkhälsomyndigheten att ”de insatser som har gjorts för att minska
problemen med campylobakter börjar ge resultat, även om sjukdomsfallen fortfarande är fler än normalt” [16].
I Sverige och andra europeiska länder är mortaliteten i campylobakter låg, men däremot är kostnaden hög både avseende sjukvård och arbetsfrånvaro [7,8]. Kostnaderna beräknas under ett år uppgå till 233 miljoner kronor i Sverige, där de indirekta kostnaderna,
produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro och vård av barn, var de största respektive näst största omkostnaderna [7]. I en annan studie där Campylobakter, Salmonella och
Enterohemorragiska escherichia coli jämförts med varandra var det campylobakter och dess komplikationer som kostade samhället mest årligen [16]. Vidare uppskattas sjukdomsbördan av campylobakter till 77–113 respektive 152–207 disability adjusted life years (DALY) beroende på om komplikationer och följdsjukdomar inkluderas [7,8].
Protonpumpshämmare (PPI) är ett läkemedel som hämmar produktionen av magsyra och neutraliserar det låga pH (< 3,0) som är normalt i magsäcken. I en så sur miljö kan många exogena bakterier inte överleva. In vitro har bland annat C. jejuni visats vara extra känslig för låga pH [18] och risken för campylobaktinfektioner kan därför förväntas öka vid samtidig användning av PPI. I en retrospektiv kohortstudie från Storbritannien följdes ca 2 miljoner människor mellan 1990–2010, varav ca 350 000 behandlas med PPI. Studien visade 1,46 gånger högre risk att insjukna i campylobakterenterit efter PPI behandling. Dock hade samma grupp en 3,1–6,9 högre risk att insjukna i campylobakter redan före behandling, jämfört med de patienter som aldrig förskrevs PPI. De patienter som använde PPI hade dessutom i högre grad tidigare gjort bukingrepp eller hade samtidig behandling med läkemedel som t.ex. antibiotika, non-steroid anti-inflammatory drug (NSAID) och immunosupprimerande läkemedel, vilket möjligen kan ha en inverkan på infektionsrisken oavsett PPI bruk.
ökad risk för enterit orsakad av campylobakter var för svag för att kunna fastställas [19]. Andra studier har dock kunnat visa en korrelation [18,20,21].
2. MÅL
2.1 Syfte
Syftet med studien är att beskriva hur sjukdomspanoramat hos patienter med campylobakter sett ut vid två olika tidpunkter och värdera om handläggningen av patienterna ändrats över tid.
2.2 Frågeställning
Har det skett en förändring av handläggningen av campylobakterinfekterade patienter på infektionskliniken på USÖ året 2016/ 2017 jämfört med 2006/ 2007?
2.3 Hypotes
Att indikationen för inneliggande vård har förändrats när antalet fall av campylobakter ökat.
3. METOD
Studien är en deskriptiv retrospektiv epidemiologiskstudie som genomfördes hösten 2017 på Infektionskliniken Universitetssjukhuset Örebro. Alla polikliniska och inneliggande fall med enterit orsakad av campylobakter (ICD-10 kod A045) vid kliniken under tidsperioderna 1 juni till och med 31 maj under åren 2006/ 2007 samt 2016/ 2017 inkluderades i studien. Data har inhämtats från patienternas journal. Vid upprepade vårdkontakter under tidsperioden har ny positiv odling betraktats som ett nytt fall om patienten varit helt symtomfri i minst 2 veckor mellan två positiva odlingar, annars har det betraktats som samma sjukdomsepisod.
3.1 Journalgranskning - steg 1 (screening)
Patienter som under tidsperioderna 1 juni till och med 31 maj under åren 2006/ 2007 samt 2016/ 2017 med diagnosnumret A045 identifierades och registrerades i studien. Eftersom risk förelåg att patienter inkommit under tidsperioderna men erhållit sin diagnos efter,
inkluderades även initialt patienter med diagnoskoden som registrerats upp till två veckor efter 31 maj för respektive period. På samma sätt exkluderades patienter med diagnos efter 1 juni men med primärkontakt före 1 juni.
Diagnosen verifierades med att minst en positiv blod- eller fecesodling för campylobakter identifierades i anslutning till den aktuella vårdkontakten.
3.2 Journalgranskning - steg 2 (insamling av data)
Vid inhämtning av data från journalerna användes journalsystem Klinisk Portal där även journalerna för tidsperioden 2006/ 2007 var inskannade till systemet från tidigare
pappersjournaler. Ytterligare information inhämtades från patienternas primärvårdsjournaler och från journalanteckningarna från andra avdelningar ifall de vårdats där i anslutning till den aktuella infektionen. Journalanteckningar från sjukhus och vårdcentraler i andra län går inte
att få åtkomst till via Klinisk portal och har därför inte använts i studien.
Bakgrundsdata som ålder, kön, tidigare sjukdomar, etc. registrerades, se bilaga 1. Övriga data som inhämtades för att beskriva patienternas sjukdom och vård finns bifogade i bilaga 2. Informationen sammanställdes och bearbetades i Microsoft ® Excel ® 2015 (Excel version 15.37, Microsoft ®, New Mexico, U.S).
3.3 Journalgranskning - steg 3 (analys av data)
Statistik har beräknats med Chi2test och t-test i Excel. Vid beräkning med t-test har en två-svansad med lika varians valts. Normalfördelning har kontrollerats med SKEW, där en skewness över 1 eller under -1 inte ger ett säkert resultat med t-test, och har noterats.
3.4 Etiskt övervägande
Studien faller in under epidemiologisk- och kvalitetsbedömningsstudie vilket kontinuerligt bör utföras. Godkännande för studien har inhämtats från klinikchefen på infektionskliniken. Ingen etiskprövning har gjorts.
Vid genomförande av studien har 49 patienters journaler granskats och för att säkra dessa patienters integritet har all data bearbetats och redovisats avidentifierat.
4. RESULTAT
Totalt inkluderades 49 patienter med diagnosen; Enterit orsakad av campylobakter (ICD 10 kod A045) i studien. Varav 19 patienter 06/ 07 och 30 patienter 16/ 17, en ökning med 58%.
Könsfördelningen var 28 kvinnor respektive 21 män, med majoritet kvinnor under båda
tidperioderna (63% respektive 53%).
Medianåldern var 53 år och varierade mellan 18 och 86 år. Inga personer under 18 år finns med i studien då de normalt hänvisas till barnkliniken. Vid uppdelning av patienterna i fyra åldersgrupper var den största gruppen mellan 40 till 59 år, se figur 1. Alla patienter över 64 år vårdades inneliggande.
Figur 1: Visar andelen (%) patienter i åldersgrupperna 19–39, 40–59, 60–79 och över 80.
Under 06/ 07 vårdas 74% av patienterna inneliggande, varav 50% är kvinnor. Motsvarande siffror 16/ 17 är 80 % respektive 58%, ingen signifikant skillnad mellan åren. I median vårdades patienterna i tre dagar under båda perioderna.
Femtioåtta procent av patienterna 06/ 07 sökte vård för sina symtom innan första kontakten med infektions-kliniken, jämfört med 30% under 16/ 17 (p 0,05). Framförallt var den primära vårdkontakten på vårdcentraler.
De flesta patienterna insjuknade under tidsspannet juni till september under båda tidsperioderna. Lite mindre än hälften, 47%, av patienterna smittades i Sverige under 06/ 07 jämfört med 90% (p <0,001) 16/ 17, se figur 2.
4.1 Symtom & vitalparametrar
Vanligaste symtomen var diarré följt av feber, buksmärta och illamående (figur 3) och skilde sig inte mellan vare sig polikliniska/ inneliggande patienter eller mellan de två tidsperioderna. Diarréfrekvensen var varierande och drygt en tredjedel uppgav fler än tio diarréer per dag (figur 4).
Symtom och tecken på blod i feces, dehydrering, tenesmer och viktnedgång kunde inte redovisas då dessa sällan var dokumenterade i journalen.
Vitalparametrar vid ankomst redovisas i tabell 1. Fler patienter uppvisade under 16/ 17 höga värden avseende C-reaktivt protein > 150 (12 st jmf med 5 st) samt akut njursvikt Kreatinin > 120 (10 st jmf med 0 st).
Figur 3: Visar andelen patienter och fördelning av symtom vid ankomst till sjukhuset under respektive tidsperiod.
Figur 4: Visar andelen patienter och deras diarréfrekvens vid ankomst till sjukhuset under respektive tidsperiod.
Figur 2: Visar andelen patienter med inhemsk- respektive utlandssmitta under de två
4.2 Undersökning och behandling
Samtliga patienter hade minst en positiv fecesodling med campylobakter, med undantag av en patient 2007 där endast blododling togs. I övrigt blododlades 74% av patienterna 06/ 07 och 80% av patienterna 16/ 17. Två respektive en blododling var positiv.
Två patienter genomgick koloskopi 06/ 07, ingen 16/ 17. Röntgenologisk undersökning med datortomografi (DT) av buken eller buköversikt utfärdades på sju (37%) respektive åtta patienter (27%). Elva av dessa patienter, fem
respektive sex, hade misstänkt eller verifierad röntgenologisk kolitbild.
För de flesta patienterna uppgavs ingen tydlig inläggningsorsak, däremot ordinerades frekvent oral rehydreringsvätska (ORS) eller dropp i samband med inläggningen. Hos äldre patienter uppgavs en osäkerhet om patienten har kunnat klara sig själv eller kunnat få tillräckligt med stöd hemifrån som grund för inneliggande sjukvård.
Andelen patienter som behandlades med vätskeersättning, intravenöst (iv) och ORS var större under 16/ 17 jämfört med 06/ 07 och
Tabell 1: Visar medelvärdet (minimum värde - max värde) för resp. vitalparamet för patienterna under de två tidsperioderna. * Värdena är ej normalfördelade i samplet för ena eller båda tidsperioderna.
Figur 5: Visar andelen och antalet patienter som får en specifik behandling under respektive tidsperiod.
5. DISKUSSION
I denna retrospektiva studie identifierades 19 patienter 06/ 07 och 30 patienter 16/ 17 med campylobakterinfektioner på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Sjukdomspanoramat hos patienterna skiljde sig inte mellan de två åren. Vidare sågs ingen signifikant skillnad på handläggandet av dem under respektive tidsperiod med avseende på Tabell 3: Visar de främsta indikationerna för insättning av
antibiotika totalt och under respektive tidsperiod. Tabell 2: Visar när antibiotika sätts in för alla patienter och under respektive tidsperiod.
Tabell 4: Visar val av antibiotika hos patienterna vid eller efter hemgång totalt och under respektive tidsperiod.
andelen patienter som inte fick någon behandling var fler under 06/ 07. Skillnaderna var dock inte signifikanta, se figur 5. Totalt får 18 patienter (37%) enbart vätskebehandling (iv eller ORS).
Hälften av patienterna behandlades vid något tillfälle med antibiotika under båda tidsperioderna. Förskrivningen skedde i de flesta fallen inom 24h (tabell 2). Den enskilt största indikationen för insättningen av antibiotika var misstanke om bakteriell enterit (tabell 3) och för en patient misstänktes specifikt campylobakterenterit. Vidare fick tio patienter antibiotika pga annan indikation/ motivering varav hos fem av dessa var bakteriell enterit också misstänkt eller fastställt.
Indikationerna/ motiveringarna var för dessa; pyelonefrit, septisk artrit, bakteriell sjukdom, pneumoni, divertikulit, sepsis,
metotrexatbehandling och stigande CRP. För ytterligare två patienter, där campylobakter var fastställt, var antibiotika-indikationen; åter symtom samt hjälpsökande. Hos endast en patient sattes antibiotika ut efter att campylobakter upptäckts i avföringsodling.
Antibiotikavalet ändrades hos nio patienter. Främsta orsakerna för byte var att odlingarna visade fynd av campylobakter eller att stammen visade sig resistent mot ursprungliga valet av antibiotika. Ciprofloxacin (13 patienter) och Erytromycin (7 patienter) var de vanligaste avslutande antibiotikumen, se tabell 4.
4.3 PPI
Fler patienter under 16/ 17 behandlades med PPI vid insjuknande, 11% respektive 40% (p 0,03).
inläggning, feces- och blododling, samt DT, buköversikt och koloskopi. Ett intressant fynd är att förvånansvärt många, drygt hälften, behandlades med antibiotika.
Antalet patienter som får ORS och iv vätska har ökat från 06/ 07 till 16/ 17. Detta skulle dock kunna förklaras av att patienter vid inkomst under 16/ 17 låg sämre i kreatinin då hela tio patienter hade värden som visar på akut njursvikt jmf med inga under 06/ 07. Talande emot är att under samma år (16/ 17) fick patienter med normalt kreatinin iv vätska medans andra med tydlig njursvikt inte fick någon vätskebehandling.
Vidare framgick det i studien att allt fler personer sökte direkt vård på akuten eller infektions-mottagningen 70%, jämfört med tidigare, 42%. En möjlig förklaring är att patienterna år 16/ 17 var mer dehydrerade. En alternativ förklaring skulle kunna vara att den konventionella synen på sjukvårdsinsatser håller på att ändras och att allt fler personer väljer att söka vård på sjukhus istället för vårdcentraler.
Under 16/ 17 har en ökning av inhemsk smitta kunnat noterats vilket stämmer överens med nationella rapporter som tydligt visar att antalet fall har ökat sedan 2006 och med tydliga toppar de senaste tre åren 2014, 2015 och 2016. Att 90% av patienterna som inkom till
infektionskliniken hade smittats inhemskt under perioden 16/ 17 bör dock tolkas som en slump då statistik från Folkhälsomyndigheten talar emot en sån markant andel under både 2016 (66 %) och 2017 (55 %) för region Örebro län, samt för Sverige som helhet [13].
Andelen patienter med samtidig förskrivning av PPI hade till 16/ 17 näst intill fyrdubblats. Den tydliga ökningen av PPI förskrivning kan ha bidragit till det ökade antalet
campylobakterfall men var svårt att fastställa i den här studien. Tidigare studier visar motstridiga resultat angående korrelationen mellan PPI och campylobakter infektioner och detta ämne bör därför vidare studeras.
I en svensk studie från 1989–1991 undersöks effekten av antibiotikabehandling mot gastroenteriter. Antibiotika har endast marginell effekt mot campylobakter och de som behandlades tillfrisknade bara två dagar snabbare än de utan behandling. Liknade effekt ses hos flertalet andra gastroenteriter med en till max två dagars snabbare tillfrisknande [22]. Därför rekommenderas det i Sverige i regel ingen antibiotikabehandling vid infektiös enterit undantag vid Shigellosis, Giardiasis och Amöbiasis samt Clostridium difficile enterit [23]. Trots detta behandlas drygt hälften av patienterna med antibiotika under respektive period. För 20 av 25 patienter har antingen bakteriell enterit misstänkts eller campylobakterenterit varit fastställd, och för fem av dessa (totalt tio patienter i studien) har indikationen för antibiotikaförskrivning varit annan. För flera har därför antibiotika varit indikerat utifrån den specifika utgångspunkten/ misstanken. Antibiotikan bör däremot ha satts ut vid fynd av campylobakter, vilket inte har skett, med undantag för en patient. Skäl till varför antibiotika inte har satts ut skulle kunna bero på att patienten då ofta var inne på sin sista eller näst sista behandlingsdag samt att odlingssvar ofta inte fås förrän patienten har blivit utskriven. Att döma av antibiotikavalet vid utskrivning har dock majoriteten fått campylobakterrelaterade
antibiotika, ciprofloxacin och erytromyocin, vilket tyder på att man ändå aktivt har valt att behandla just campylobakter.
Insättningen av antibiotika sker för majoriteten nästan direkt och odlingssvar har därför sällan funnits. Indikationen har då framförallt varit misstanke om bakteriell enterit vilket egentligen inte indicerar behandling om inte, som tidigare nämnts, misstanke för shigella eller
clostridium difficile. I journalanteckningarna nämns dock aldrig Shigella som misstanke och clostridium difficile misstänktes endast hos tre patienter. I studien hade flera patienter högt CRP och sänkningsreaktion (SR) vilket kan vara en bidragande faktor till
antibiotikaförskrivning. Samtidigt fick de patienter med högst SR (140) och CRP (över 300) inte antibiotika och tillfrisknade spontant.
Ytterligare förklaringar till den höga antibiotikaanvändningen kan ha varit oro för
komplikationer. Antibiotika förskrevs till de båda patienterna där immunsuppression pga sjukdom respektive behandling förelåg och till de tre personerna där sepsis eller bakteremi misstänktes. Två av tio patienter med akut njursvikt behandlades med antibiotika och av de elva med verifierad eller misstänkt kolitbild på röntgen behandlades fem. Hos övriga framgår ingen tydlig misstanke om ökad risk för komplikationer. För de tre patienter i studien som hade positiva blododlingar fick samtliga antibiotika redan vid inskrivning, före odlingssvar och utan direkt misstanke om bakteriemi eller sepsis. Med en ökad förekomst av positiva blododlingar med Campylobakter till följd av ändrad laboratorierutin kan man misstänka att bakteremi med Campylobakter tidigare missats, vilket stödjs av ytterligare studier [10,24]. Vidare talar studier för att bakteremi med Campylobakter i okomplicerade fall kan vara självläkande [25]. Faktorer som skulle indikera behov för behandling vid bakteriemi är ännu ej helt klarlagt dock har patientens immunstatus visat sig vara av vikt [26,27]. Ytterligare studier inom område vore önskvärt.
Idag ser vi en ökad resistensutveckling hos campylobakter i Sverige och i världen. Framförallt har campylobakter visat sig resistenta mot Ciprofloxacin och i mindre utsträckning även Erytromyocin. I en studie från Sverige var 12 av 36 campylobakterisolat, tagna från humant blod, resistenta mot Ciprofloxacin [28]. I andra länder som USA har resistans varit på 27%, i Tyskland 30–40% och i Sydkorea hela 82% [28]. Vidare ses en korrelation mellan ökat antibiotikabruk mot turistdiarréer och ökad risk för bärarskap av extended spectrum
betalactamse, ESBL [29]. Resistansutveckligen hos bakterier är en av de stora utmaningarna som modern sjukvård står inför. Det är därför viktigt att se över i alla led användningen av antibiotika och att jobba för att motverka felaktig eller överanvändning av det.
En av svagheterna med studien är att materialet varit litet vilket har gjort det svårare att påvisa statistiskt signifikanta skillnader framförallt vid analysering utav delar av materialet. I och med att det är en retrospektiv studie har inte all data funnits tillgänglig för samtliga patienter och studien har därför förlorat ytterligare i power. För det mesta har objektiva data samlats in men i särskilda fall har tolkning av journalanteckningar krävts t.ex. för att utläsa indikationen för inläggning eller antibiotikabehandling. Trots bristerna har trender kunnat utläsas och oväntade resultat identifieras.
6. SLUTSATS
Studien visar på en oförändrad behandlingsstrategi trots en ökning av antalet fall med campylobakter mellan 06/ 07 och 16/ 17. Ett intressant fynd som identifierades är den höga förskrivningen av antibiotika vid Campylobakter vilket sker i motsats till nationella riktlinjer. Studien har inte kunnat belysa en tydlig orsak till detta. Återkommande data kring behandling med antibiotika bör därför analyseras och utvärderas kring samtliga gastroenteriter men för Campylobakter i synnerhet.
7. TACK
Stor tack till min handledare Anja Rosdahl som har guidat mig genom dessa månader av arbete. Båda genom hennes stöd i upplägget av studien och hennes gedigna arbete med att korrekturläsa arbetet.
21 Maj 2018
