Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga ur ett genusperspektiv

37 

Full text

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 Svenska språket

Svenska, Självständigt arbete inriktning f-3, A-nivå, 15 högskolepoäng HT 2020

Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga ur

ett genusperspektiv

Jessica Wiberg och Josefin Holm

(2)

2

Abstract

Jessica Wiberg & Josefin Holm, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga ur ett genusperspektiv, Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3, Svenska språket, Svenska, Självständigt arbete inriktning f-3, A-nivå, 15 högskolepoäng, HT 2020.

Uppsatsen är en tematisk studie där vi analyserar karaktärerna i två verk av Astrid Lindgren,

Pippi Långstrump (1945) och Emil i Lönneberga (1989). Syftet med uppsatsen är att

undersöka normbrytning ur ett genusperspektiv samt hur dessa verk kan användas i ett didaktikärende. Vår metod grundar sig i en textanalys. Som framgår av vår analys har de utvalda barnböckerna många intressanta framställningar som kan diskuteras för att belysa ämnen som genus och normer. Eleverna ges möjlighet att förstå kvinnliga och manliga aspekter från olika synvinklar och utifrån det skapa sig en egen uppfattning. Detta kan även förstås som att eleverna lär sig att kritiskt granska litteratur men även andra områden i deras närhet.

Nyckelord:

Astrid Lindgren, Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, genus, normbrytande, didaktik, textanalys.

(3)

3

Innehåll

Abstract ... 2

Inledning ... 4

Syfte och frågeställning ... 6

Teori och metod ... 7

Allmänt om teori ... 7

Genus ... 7

Barnlitteraturen ur ett genusperspektiv ... 8

Metod ... 10

Tidigare forskning ... 12

Barnbok och identitet ... 14

Material och presentation av valda böcker... 16

Pippi Långstrump ... 16 Emil i Lönneberga ... 16 Analys ... 18 Pippi Långstrump ... 18 Utseende ... 18 Fysisk styrka ... 19

Pippi i sociala sammanhang ... 20

Den godhjärtade Pippi ... 22

Emil i Lönneberga ... 25

Utseende ... 25

Karaktär ... 25

Den auktoritära och bestraffande pappan ... 27

Den förlåtande mamman ... 28

Resultat ... 29 Pippi Långstrump ... 29 Emil i Lönneberga ... 29 Diskussion ... 31 Könsrollerna förändras ... 32 Skrattets roll ... 34 Referenslista ... 36 Internetkällor ... 37

(4)

4

Inledning

Vi har valt att anlägga ett genusteoretiskt och didaktiskt perspektiv ytterst för att motverka negativa könsroller. Enligt lärarens styrdokument Lgr 11 beskrivs det att lärarens uppdrag innefattar att motverka negativa könsmönster. Syftet med denna uppsats är att inhämta kunskaper om hur detta kan utföras med hjälp av barnlitteraturen. Med hjälp av fördjupad kunskap kommer detta förbereda oss inför vår kommande yrkesroll som pedagoger. Skolan ska arbeta jämlikt vilket innebär att flickor och pojkar ska bemötas och bedömas på samma sätt. Samhällets traditionella synsätt på förväntningar och krav ska motverkas i syfte att könen inte begränsas i deras utvecklingsmöjligheter. Därför ska både flickor och pojkar ges

möjlighet att prova sin unika färdighet utan att könstillhörighet ifrågasätts (Skolverket, 2011, s. 7).

Maria Hedlin magister i psykologi och samhällsvetenskap, redogör i sin bok Jämställdhet –

en del av skolans värdegrund (2006) för skillnaden mellan begreppen ”jämlikhet” och

“jämställdhet”. Hedlin förklarar att begreppet jämställdhet kan delas i två olika perspektiv. Dessa beskriver hon som kvantitativ och kvalitativ dimension. Inom den kvantitativa dimensionen finns en strävan efter att skapa en jämn könsfördelning mellan könen. Medan i den kvalitativa dimensionen ligger fokus på könens livsvillkor. Detta innefattar möjligheter, skyldigheter och rättigheter inom politik, hemförhållande och ekonomiska förutsättningar (s. 12). Vidare betonar hon att skolans ansvar berör den kvalitativa delen.

Hedlin (2006) ifrågasätter om Sverige är ett jämställt land. Under slutet av 1990-talet skedde en utredning i syfte att skapa en helhetsbild av könsstrukturer gällande ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Utredningen synliggjorde att kvinnor diskrimineras i arbetslivet eftersom de inte ges samma möjligheter som män. Tjänster som matchar deras kompetens erbjuds hellre till män av manliga chefer eftersom de är mest bekväma med likasinnade (s. 23). Detta bekräftar att samhället är mansdominerat då kvinnor många gånger missgynnas i exempelvis arbetslivet. Därför är det av vikt att motverka negativa könsnormer. Något som startar i skolans värld där vi som lärare har ett uppdrag att:

Genom utbildningen hjälpa eleverna att utveckla en förståelse av hur olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt och hur detta kan påverka människors möjligheter. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor. (Skolverket, 2011, s. 7)

(5)

5 Kvinnor och män har historiskt sett olika normer och förväntningar. Detta gäller allt från beteende, sysslor och yrken. Många tjänster efterfrågar specifika egenskaper som vi har fördelat på kön (s. 29). Därför kan vissa arbeten som exempelvis städning förstås vara tänkt för en kvinna eftersom kvinnor är ordningsamma. Däremot handlar det inte om fördelning utan om att det finns en mansnorm i samhället (s. 31). Detta kan kopplas samman med genus, om vad som förväntas vara kvinnligt eller manligt. Många kan reagera när en pojke har egenskaper som vi bedömer är flickaktiga. Detta synsätt kan beröra pojkars val av att leka med dockor istället för bilar eftersom dockor anses vara en leksak som är tänkt att användas av flickor.

I denna uppsats har vi valt att använda oss av Astrid Lindgrens kända verk Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Lindgren är känd för sina litterära barnböcker och hon hade ett unikt sätt att uttrycka sig på för att anknyta till barns verklighet. Dessutom hade hon ett stort hjärta gällande kampen för jämlikhet och barns rättigheter. Hon skapade unika karaktärer i sina bokverk. Pippi Långstrump var en av dem, en flicka med en alldeles egen personlighet känd för sin genusnormbrytande karaktär. Pippi Långstrump blir även en utgångspunkt för denna uppsats eftersom hennes personliga egenskaper blir intressanta att analysera i ett

genusperspektiv. Astrid Lindgren föddes den 14 november 1907 på en gård strax utanför Vimmerby. Hon blev 95 år och avled i sin lägenhet på Dalagatan i Stockholm den 28 januari 2002. Idag betraktas hon som en världskänd författare inom barngenren, eftersom hennes bokverk har översatts till 90 olika språk.

(6)

6

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att granska hur traditionella och normbrytande könsroller beskrivs genom karaktärerna i två verk av Astrid Lindgren, Pippi Långstrump och Emil i

Lönneberga. Det är också intressant att undersöka hur dessa böcker kan användas i

undervisningen för att motverka inskränkande könsroller.

Frågeställningar:

• Hur skildras kvinnligt och manligt i de utvalda böckerna? • Vilken roll har normbrytning i de båda verken?

I en avslutande diskussion kommer vi att behandla frågan:

• Hur kan den valda barnlitteraturen användas i klassrummet för att motverka negativa könsmönster?

(7)

7

Teori och metod

Allmänt om teori

Vi har valt att göra en kvalitativ textanalys. Våra frågeställningar syftar till en ökad förståelse av böckernas karaktärer utifrån ett genusperspektiv, därför blev en karaktärsanalys aktuell. Studien blir även komparativ eftersom två verk av Astrid Lindgren kommer att jämföras.

Andreas Fejes & Robert Thornberg, huvudredaktörer i Handbok i kvalitativ analys (2019) samt professorer i pedagogik menar att kvalitativ analys är en process där material undersöks och arrangeras systematiskt för att nå ett resultat. Fejes & Thornberg menar att tolkning är en av huvudmetoderna i kvalitativ forskning (s. 35–37). Alan Bryman, professor i

samhällsforskning skriver i sin bok Samhällsvetenskapliga metoder (2011) att kvalitativ forskning används för att förstå något och försöka hitta mening (s. 372). Ingrid Westlund, docent och lektor i pedagogik diskuterar den kvalitativa inriktningen hermeneutik. Inom hermeneutiken är syftet att tolka, förstå och förmedla budskap (2019, s. 72). Hon redogör för de olika inriktningarna inom hermeneutiken. Vi har valt att använda oss av inriktningen allmän tolkningslära vilket innebär att tyda budskap hellre än förklaringar (s. 75). Detta blir en utgångspunkt för denna uppsats, vi kommer att tolka Pippi Långstrump och Emil i

Lönneberga utifrån ett genusperspektiv. I denna uppsats avstår vi från kvantitativ forskning

eftersom den fokuserar på att förklara något objektivt menar Bryman (2011, s. 372).

Genus

Begreppet genus beskrivs av Nationalencyklopedin Sveriges uppslagsverk, som det sociala könet, för vad som anses som typiska föreställningar, handlingar och idéer angående kvinnligt eller manligt (Nationalencyklopedin, Genus, 2020).

Kajsa Svaleryd har skrivit en bok utefter ett omfattande genuspedagogiskt arbete i de olika skolåren, från förskola upp till vuxenutbildning. Hon förklarar genus som könsstrukturer i boken Genuspedagogik (2002). Könsstrukturer är enligt Svaleryd och Hedlin (2006, s. 13) att de olika könen, det vill säga flicka och pojke har specifika mönster och förväntningar på sig utifrån rådande normer i samhället. Normer beskrivs i boken som handlingsregler i samhället, dessa handlingsregler är skapta av omgivningen i form av ett socialt tryck. Detta sociala tryck

(8)

8 genomdrivs genom belöning ifall handlingen görs korrekt medan den bestraffas om den utförs fel (2002, s. 15). Hedlin (2006) förklarar normer utifrån samhällets ramar för vad som anses vara godtagbart och normalt. Dessa normer har skapat en mönstring som människor i allmänhet rättar sig efter vilket har resulterat i att det existerar begränsningar för exempelvis kvinnor. Förr i tiden var kvinnor hemma och tog hand om barnen medan männen var ute och arbetade. Detta har lett till att det blir naturligt att män antar chefspositioner och kvinnor hamnar i underordnade tjänster. Däremot betonar Hedlin (2006) att dessa oskrivna regler och normer är föränderliga och kan leda till nya mönster (s. 13).

Svaleryd (2002) beskriver föreställningar som finns gällande de olika könen genom

välbekanta ord. Flickor ska vara söta, snälla och hjälpsamma medan pojkarna förväntas vara aktiva, dominerande och uppmärksamhetskrävande (s. 15). Hon poängterar att förväntningar på de olika könen skapas genom en genussocialiserande process (s. 25). Alltså att flickor och pojkar lär sig sina positioner utefter omgivningens bemötande när de prövar sin identitet. Sammanfattningsvis kan man säga att kön synliggörs genom ett genuskontrakt. Detta genuskontrakt är osynligt men framhäver relationen mellan kvinnligt och manligt som ett kulturellt arv, där kvinnligt och manligt får olika positioner i samhället menar Svaleryd (2002, s. 31). Positionerna kan bland annat visas genom orden de olika könen beskrivs med - könen har alltså olika förväntningar.

Barnlitteraturen ur ett genusperspektiv

I boken Barnlitteraturanalyser (2008) skriver Magnus Öhrn, lektor i litteraturvetenskap ett kapitel som uppmärksammar begreppet “pojklandet”. Detta “pojkland” är pojkars egen subkultur där identiteter prövas utanför samhällets och hemmets normer. ”Pojklandet” har en del åtråvärda egenskaper som pojkarna suktar efter, mod samt ett kunnande. Kunnandet handlar främst om att bemästra något väldigt grundligt, exempelvis världen de lever i. ”Pojklandet” styrs av en hegemonisk maskulinitet, vilket innebär att det finns en idealbild av hur en man ska vara. Idealbilden präglas av mod och kunnande och kan ses som ett

maktperspektiv menar Öhrn. Det är rimligt att anta att denna idealbild ändras i samband med samhällets förändringar. Maktperspektivet förstås enligt Öhrn som mäns överordnade position i jämförelse med kvinnor men också andra män (2008, s. 132–137). Detta är även något som Svaleryd (2002) och Hedlin (2006) instämmer med.

(9)

9 I boken Barnlitteraturanalyser (2008) skriver Mia Franck, forskare som har undervisat i barnlitteratur på universitetsnivå, ett kapitel som belyser två intressanta flickkaraktärer inom litteraturen. Den ”protesterande” flickan och den ”anpassade” flickan, den protesterande flickan är flickan som bryter mot normerna och befinner sig på ”fel plats” i samhället (2008, s. 149), exempelvis Pippi Långstrump. Den ”anpassade” flickan beskrivs som att hon har vuxit upp och accepterat sin plats inom samhällets normer (2008, s.150). Franck poängterar att flickan som anpassat sig förlorar sitt handlingsutrymme eftersom samhällets normer begränsar henne (2008, s. 150). Denna protesterande flicka kan tolkas som jobbigare än en precis lika jobbig pojke eftersom hon bryter mot normerna av vad en flicka förväntas göra menar Franck (2008, s. 151).

(10)

10

Metod

Maria Nikolajeva, professor i barnlitteratur diskuterar i sin bok Barnbokens byggklossar (2017) litterär persongestaltning. Tidiga studier under 60–70-talet uppmärksammade genus i barnlitteraturen genom litteraturens sätt att gestalta kvinnor och män i relation till samhällets verklighet. Flickor och pojkar skildras utifrån samhällets normativa förväntningar om att vara varandras motsatser. Nikolajeva skriver om litteraturens förhöjande av pojkar och

förminskning av flickor. Ett synsätt om att flickor är väluppfostrade och pojkar är busiga. Svaleryd (2002) instämmer med detta eftersom flickor och pojkar beskrivs utifrån specifika egenskaper. Med hjälp av de stereotypiska motsatserna mellan könen har Nikolajeva konstruerat ett schema, som ett hjälpmedel att utföra litterära analyser för att bedöma

stereotyper. Med stereotyper menas ofta en allmän uppfattning om egenskaper tillhörande en viss grupp enligt Nationalencyklopedin (Nationalencyklopedin, Stereotyp, 2020). Däremot betonar Nikolajeva att dessa egenskaper inte gäller alla karaktärer. Syftet med det här tillvägagångssättet är att främja en utvidgad översikt över karaktärernas kvinnliga och manliga egenskaper (s. 191–193).

Nikolajevas schema (s. 193) för litteraturens manliga och kvinnliga egenskaper:

Män / Pojkar Kvinnor / Flickor

Starka Vackra Våldsamma Aggressionshämmande Känslokalla Emotionella Aggressiva Lydiga Tävlande Självuppoffrande Rovgiriga Omtänksamma Skyddande Sårbara

(11)

11

Självständiga Beroende

Aktiva Passiva

Analyserande Syntetiserande

Tänker kvantitativt Tänker kvalitativt

Rationella Intuitiva

Enligt Nikolajeva (2017) kan huvudkaraktärer delas in i platta eller runda personer. De platta personerna, även kallat ”endimensionella”, har endast en egenskap. Figuren är antingen ond eller god, vilket gör karaktären förutsägbar och lätt att identifiera. De runda personerna, även kallat ”flerdimensionella”, har flera egenskaper. Dessa karaktärer kan sägas likna mänskliga figurer. Läsaren lär känna karaktären genom handlingen som leder till att karaktärens beteende blir svårare att förutspå (s. 168).

Vi har valt att använda Nikolajevas analysschema som verktyg, för att kritiskt granska könsegenskaper. Detta genomförs med försiktighet eftersom schemat består av grova förenklingar. Vår analys har gjorts utifrån episoder och rubriker där huvudpersonernas egenskaper skildrats på ett tydligt sätt för läsaren att kunna identifiera. Vi har valt att koncentrera oss på huvudpersonerna, Pippi och Emil men lyfter in bipersoner när det är av intresse.

(12)

12

Tidigare forskning

Vår sökning av tidigare forskning inleddes med att vi använde oss av DIVA portalen. Detta gjorde vi för att söka på tidigare studentuppsatser i syfte att hitta intressanta referenser och inspiration av vårt valda ämne. Fortsättningsvis vände vi oss till bibliotekarien på Örebros universitetsbibliotek och letade tillsammans efter tidigare forskning i olika databaser.

Slutligen hittade vi en intressant träff i databasen LIBRIS under sökorden Astrid Lindgren och genus. Vi har även haft ett kontinuerligt samarbete med vår handledare för att använda oss av väsentlig litteratur och forskning till vårt arbete. Med hjälp av kunniga människor i vår omgivning blev denna sökningsmetod den mest relevanta vi kunde använda oss av.

Vivi Edström, professor i barnlitteratur skriver i sin bok Astrid Lindgren- Vildtoring och

lägereld (1992) ett kapitel om Pippi Långstrump. Hon menar att Pippi inte är en bråkmakare

utan snarare ett naturbarn. Med naturbarn menar hon att Pippi besitter övernaturliga krafter, hennes styrka är ett exempel på detta (s. 91–93). Vidare diskuterar hon även Pippi

Långstrumps ständiga kamp mot vuxenvärlden och dess makt, kampen utkämpas genom komik och ständig vinst (s. 97–101). Sist men inte minst poängteras friheten som Pippi förkroppsligar samt fantasin vilket gör henne till en förebild för barn, både då och nu (s. 118). Eva Wahlström (2011) skriver i sin doktorsavhandling Fria flickor före Pippi om Astrid Lindgrens bok Pippi Långstrump som släpptes år 1945 och har omtalats som revolutionerande gällande hur flickor framställs i litteraturen. Det är något som Wahlström (2011) ställer sig kritiskt mot eftersom hon betonar att det funnits andra revolutionerande flickor innan Pippi Långstrump (s. 46). Boken Pippi Långstrump har blivit både hyllad och kritiserad genom åren. Hennes karaktär har uppmuntrat kvinnor till att bli självsäkra vilket lett till att boken blivit feministiskt hyllad. Men det har också hänt att Astrid Lindgren blivit beskylld för samhällets oreda under 70-talet som handlade om barns befrielse och revoltuppror (s. 59).

Edström ägnar även Emil i Lönneberga ett kapitel i boken Astrid Lindgren- Vildtoring och

lägereld (1992). Hon nämner flera olika aspekter men det som främst är av intresse i denna

uppsats är beskrivningen av Emil. Edström menar att Emil inte kan klassas som en “typisk buspojke” (s. 131). Detta beror främst på att han i viss mån bryter mot “buspojkens”

stereotypiska inslag, allt Emil gör beror inte på att han vill vara elak utan vissa saker bara sker (s. 131). Edström (1992) får medhåll av Wahlström (2011) eftersom hon menar att Astrid Lindgren beskriver Emil som den missförstådda pojken, eftersom hyssen han gör uppstår av

(13)

13 misstag (s. 180). Vidare menar Edström (1992) att hyssen Emil gör bryter mot hans

änglautseende, detta gör det hela mer komiskt menar hon (s. 133). Hyssen förklarar Edström som ett barns behov att utforska möjligheter och testa gränser (s. 131). Detta kan tolkas som ett led i barnets identitetsutveckling.

Öhrn skriver ett kapitel i boken Nya läsningar av Astrid Lindgrens författarskap (2015) som analyserar de fadersfigurer som figurerar i Astrid Lindgrens böcker. Han poängterar att könsroller förändras över tid (2015, s. 226) vilket innebär att även ”papparollen” förändras och då kan man dra slutsatsen att ”mammarollen” också förändras. Öhrn benämner Emils (Emil i Lönneberga) pappa som en auktoritär familjefader, denna ”papparoll” innebär att fadern är ansvarstagande och står för den moraliska fostran av barnen, sonen i detta fall (2015, s. 229). Anette Almgren White, fil.dr som undervisar i litteraturvetenskap med intermedial inriktning beskriver i samma bok rollen som modern innehar, dock i ett annat kapitel. Emils mamma Alma tar alltid sin son i försvar eftersom hon alltid hävdar att hennes son är en snäll pojke, hon har alltså en villkorslös kärlek till sin son (2015, s. 198). Hon är dock underordnad sin man (s. 201) och accepterar bestraffningarna av sonen även om hennes närvaro har gjort bestraffningarna mildare genom snickarboden menar Almgren White (2015, s. 198). Det är tydligt att ovanstående forskare anser att böckerna om Emil i Lönneberga innehar traditionella könsroller eftersom pappan är auktoritär och mamman omhändertagande och förlåtande.

Emils familjesituation är väldigt annorlunda gentemot Pippi Långstrumps, detta skriver Katarina Eriksson Barajas om i boken Nya läsningar av Astrid Lindgrens författarskap (2015). Eriksson Barajas är professor i pedagogik med en bakgrund i litteraturvetenskap och barnforskning. Hon menar att även om Pippis pappa är frånvarande så är han en

uppmuntrande far som vill se sin dotter växa sig starkare (2015, s. 96). Till och med starkare än han själv och när hon blir det så har han gjort sin plikt menar Eriksson Barajas (2015, s. 96). Det framgår också i detta kapitel att Pippi var och fortfarande är en självständig och stark flicka och en förebild för barn. Man kan anta att självständigheten och styrkan till viss del beror på hennes far menar Eriksson Barajas (2015, s. 99–100). Det är olika familjesituationer som studierna ovan hänvisar till men det är med ett övergripande genusperspektiv och som kommer vara till användning för vår analys.

(14)

14

Barnbok och identitet

Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap betonar i sin bok Barnboken i samhället (2009) att litteraturens innehåll i barnböckerna inte får begränsa barns frihet till

utvecklingsmöjligheter när de bygger upp sin framtid och identitet (s. 157). Detta kan innebära detaljer som traditionellt sett tillhör kvinnor eller män. Wahlström (2011) förklarar att det funnits ett samband mellan barnböcker och barnuppfostran som specifikt rör flickor. Forskning har uppmärksammat att pojkar och flickors uppväxtvillkor skiljer sig. Pojkar utvecklas till att bli autonoma medan flickor ofta hålls tillbaka av sina mödrar som resulterar i att flickor inte utvecklas till att bli självständiga. Detta beskrivs av forskare som ett

traditionellt anpassningsdrag. Pippis mamma är död i boken vilket gör att Pippi får fostra sig själv. Detta är något som går emot samhällets syn på barnuppfostran och särskilt när det gäller små flickor (s. 166). Denna syn är något vi instämmer med eftersom samhällets norm

fortfarande strider mot att ett barn ska vara ensamt. Barn har grundläggande behov som berör områden som omsorg och omvårdnad.

Svaleryd (2002) uppmärksammar det skilda skapandet av könsidentitet för pojkar och flickor. Hon menar att pojkars könsidentitet skapas genom att söka sig bort från det som representerar kvinnlighet. Deras lekar synliggör detta genom stora grupper där hierarki har en central roll genom fysisk aktivitet och tävlingsmoment. Det är av vikt för pojkarna menar Svaleryd att träna på ledarskap, självständighet samt mod och styrka. Flickor däremot skapar sin identitet genom likhet i samband med nära vänner då det är av vikt att ha nära och känslomässiga relationer. I nära relationer tränas lyhördhet, anpassning samt samspel och hänsyn till andra. Vidare poängterar hon att på grund av hur vuxna bemöter de olika könen, blir det vanligt att flickor identifierar sitt egenvärde genom vad de gör för andra samt deras utseende (s. 16–21).

Kåreland (2009) hänvisar till forskning som visar att pojkar och flickor har olika lässtrategier, detta resulterar även i att valet av litteratur skiljer sig. Pojkar föredrar genrer med spänning medan flickor lockas av litteratur som de själva kan identifiera sig med (s. 82–83).

Fortsättningsvis diskuterar Kåreland (2009) att den litteratur som skolan väljer saknar inriktning med identifikation. Flickor är underrepresenterade, och skönlitteraturen har stora könsskillnader. Manliga huvudpersoner dominerar i texter som skolan väljer samt manliga författare. Flickor saknar kvinnliga förebilder i undervisningen. Manliga huvudpersoner skapar en enformighet för flickor. Om flickor ständigt influeras av manliga förebilder, var

(15)

15 finns då personer de själva kan identifiera sig med. Kåreland (2009) betonar att flickor har ett större läsintresse och pojkar en negativ inställning. Många pojkar identifierar läsning med flickor, specifikt romaner eftersom dessa identifieras med kvinnlighet. Genom att pojkar avstår från den kvinnliga aktiviteten att läsa romaner, befäster de sin manliga identitet (s. 121).

Lena Kåreland poängterar i sin bok Modig och stark- eller ligga lågt (2005) skillnaden på manliga och kvinnliga huvudpersoner i bilderböcker. Det är manliga huvudpersoner som är dominerande i antal (s. 25). De gånger det är en kvinnlig huvudperson så framställs de sällan som starka, utåtriktade och aktiva. Kåreland menar att ” […] flickor mer än pojkar saknar positiva identifikationsobjekt i de böcker som vänder sig till dem” (2005, s. 25). Kåreland (2005) diskuterar manlig och kvinnlig identitetsutveckling genom en analys av två

bilderböcker. Kåreland menar att pojkars och flickors identitetsutveckling i skolan skiljer sig från varandra (s. 27). Pojkar präglas av tävling samt idén om att få vara tuffa medan flickor formas av personliga relationer med andra (2005, s. 27). Identitetsutvecklingen sägs vara könsbunden (2005, s. 40). Pojkar uppmuntras till att bli oberoende och självständiga menar Kåreland (s. 37) medan flickor uppfostras till att vara sina nära relationer till lags (2005, s. 49). Detta synliggörs genom olika handlingar i litteraturen som riktar sig mot pojkar

respektive flickor. De böcker som har en manlig huvudroll brukar ofta ha en spännings- och äventyrsinriktad handling menar Kåreland (2005, s. 45). Till skillnad från böcker som riktar sig till flickor genom en kvinnlig huvudperson brukar ofta handla om hemlivet och

vardagsproblem med ett fokus på relationer (2005, s. 45). Handlingen i litteraturen som riktar sig mot de olika könen påvisar alltså olika varianter av identitetsutveckling för barnen som man kan anta blir en förebild för dem.

Kåreland (2005) betonar att böcker och dess handlingar skiljer sig beroende på målgrupp och kön. Wahlström (2011) och Svaleryd (2002) påpekar pojkar och flickors skilda utvecklingar gällande könsidentitet. Genom dessa forskare kan man dra vissa paralleller. Böcker som riktar sig till pojkar bemöter deras identitetsutveckling, exempelvis självständighet. Medan

böckerna som riktar sig till flickor uppmuntrar till relationsskapande vilket ses som deras identitetsutveckling. Det är därför intressant att ifrågasätta ifall identitetsutvecklingen är könsbunden eller om detta har skapats av samhället, genom vårt sätt att bemöta de olika könen och hur vi framställer genus i våra barnböcker.

(16)

16

Material och presentation av valda böcker

Pippi Långstrump

Det som utmärker boken Pippi Långstrump är komik, övernaturliga inslag samt språket. Komiken är en röd tråd, alla händelser som utspelas gör det med en glimt i ögat, exempelvis när Pippi ska städa och detta genomförs genom att åka skridskor på skurborstar. De

övernaturliga inslagen är också en röd tråd och utmärks framför allt genom Pippis styrka. Språket som är utmärkande är främst Pippis egna ord, såsom pluttifikationstabellen men också hennes djärva tunga som hela tiden är redo för att ge svar på tal.

Pippi Långstrump är känd för sin styrka och färgstarka personlighet. Hon bor ensam i sin stora gula villa även kallad Villa Villekulla. Där bor Pippi tillsammans med sina djur som är en häst vid namn Lilla gubben och en apa kallad Herr Nilsson. Granne med Pippi bor

syskonen Tommy och Annika. Syskonen beskrivs som skötsamma och väluppfostrade och är motsatsen till Pippi. Tommy och Annika tycker Pippi är lite knasig men tycker om henne eftersom allt är roligt med Pippi. Pippis pappa är en sjökapten och hennes mamma benämns som en ängel. Pippi är rik då hon har en kappsäck fylld med guldpengar.

När Astrid Lindgren skrev Pippi Långstrump antar vi att hon hade en bakomliggande tanke, hon skapade denna karaktär som en stark flicka. En förebild för andra barn, en fri flicka som omkullkastar könsroller på ett komiskt sätt. Ett barn som tar dagen som den kommer och gör precis vad hon vill. Det finns också vissa samhällskritiska inslag i Pippiböckerna vilket Astrid säkerligen ville poängtera något med.

Emil i Lönneberga

Bokens genre skildrar sociala- och familjerelationer. Tonen i boken är humoristiskt. Det finns ett komiskt händelseförlopp även om många scener ur boken är kränkande mot Emil

framställs detta med humor, på ett vis. Som till exempel gångerna när Emil blir inlåst i sin snickerboa. Boken är verklighetsbaserad eftersom det speglar det verkliga familjelivet från förr i tiden, med en psykologisk inriktning. Boken är skriven i tredjeperson. Det finns en konversation mellan berättaren och läsaren. Du som läsare blir indragen i bokens

(17)

17 Bokens handling: Emil bor i Lönneberga, i Katthult med sin mamma Alma, pappa Anton, lillasyster Ida, pigan Lina och drängen Alfred. Pojken är känd för sin bysse och mysse och alla hans hyss. Hyssen är den röda tråden i böckerna eftersom Alma skriver ned alla i en blå liten skrivbok, och det är dem läsaren får följa genom bokens händelseförlopp. Varje gång ett hyss inträffar så tappar pappa Anton besinningen och Emil flyr till snickarboden, ofta med hjälp av sin mor som försöker skydda sin son. Mamma Alma tappar inte hoppet om sin son utan hävdar upprepade gånger att hennes son är en snäll pojke. Hyssen som den utvalda boken innehåller är allt från att Emil fastnar med huvudet i soppskålen till att han hissar upp sin lillasyster i flaggstången.

När Astrid Lindgren skrev Emil i Lönneberga tror vi att hennes baktanke handlade om att skapa en härlig och glad buspojke som var kreativ. Emil är en traditionell pojke som ger upphov till roliga äventyr. Vi anser att Astrid Lindgren inte skapade Emil som en i första hand normbrytande karaktär utan mer som en vanlig pojke, som utför massa roliga hyss. Boken har en humoristisk ton.

(18)

18

Analys

Pippi Långstrump

Utseende

Beskrivningen av Pippis utseende kan jämföras med en clown med tanke på den runda potatisnäsan och de gigantiska skorna samt den breda munnen som påminner om ett ”clownleende”.

Så här såg hon ut: Hennes hår hade samma färg som en morot och var flätat i två hårda flätor som stod rätt ut. Hennes näsa hade samma fason som en mycket liten potatis, och den var alldeles prickig av fräknar. Under näsan satt en verkligen mycket bred mun med friska, vita tänder. Hennes klänning var rätt egendomlig. Pippi hade själv sytt den. Det var meningen att den skulle bli blå, men det blå tyget räckte inte, så Pippi fick lov att sy dit lite röda tygbitar här och där. På hennes långa, smala ben satt ett par långa strumpor, den ena brun och den andra svart. Och så hade hon ett par svarta skor som var precis dubbelt så långa som hennes fötter. (Lindgren, 1945, s. 9–10, kommande citat kommer från samma utgåva)

Särskilt i kontrast till Tommy och Annika framstår Pippi som kraftigt normbrytande. Så här beskrivs de välartade syskonen:

Det var två mycket snälla och väluppfostrade och lydiga barn. Aldrig bet Tommy på naglarna, alltid gjorde han det hans mamma bad honom. Annika bråkade inte när hon inte fick sin vilja fram, och hon var alltid mycket prydlig i små välstrukna bomullsklänningar som hon aktade sig noga för att smutsa ned. (s. 8–9)

Tommy och Annika är två väluppfostrade barn som kommer från en kärnfamilj, i en högre samhällsklass. Pippi står på flera sätt i kontrast till detta eftersom hon bor ensam och har fått uppfostra sig själv. Det blir tydligt att Annika står för kvinnonormen eftersom hon beskrivs som ren och prydlig medan Pippi framställs som motsatsen. Det är vanligare att

flickor/kvinnor beskrivs som Annika vilket Nikolajeva (2017) instämmer med, därför kan man anta att Annika står för kvinnonormen.

Ovan har Pippis vardagsklädsel beskrivits, nedan ska hennes finklädsel beskrivas. När Pippi blir bortbjuden på kafferep ser hon ut så här:

Klockan tre på eftermiddagen steg en mycket fin fröken uppför trappan till familjen Settergrens villa. [Tommy och Annikas hus] Det var Pippi Långstrump. Det röda håret bar hon för

ovanlighetens skull utslaget, och det föll som en lejonman omkring henne. Sin mun hade hon målat knallande röd med en rödkrita, och så hade hon sotat ögonbrynen så att hon nästan såg

(19)

19

farlig ut. Med rödkritan hade hon också målat alla naglarna, och på skorna hade hon satt stora, gröna rosetter. (s. 99)

Pippi beskrivs inte som vacker eller söt, hon beskrivs som humoristisk och stark. Det är troligt att beskrivningarna av Pippi ska locka till skratt. I detta exempel beskrivs hon som stark genom en metafor, genom det “lejonlika” utseendet. Detta är normbrytande eftersom

kvinnlighet inte brukar beskrivas så. I exemplet ovan beskrivs Pippi som extrem och som ett förebud om att något kommer gå på tok, något “farligt” är på väg att hända. Hon har nästan “spökat” ut sig inför kafferepet och övriga gäster ser henne antagligen som “fel”. Däremot kan man anta att Pippi inte ser sig som “fel”, hon tycker att hon är vacker och har klätt upp sig på bästa sätt utifrån hennes möjligheter. Man kan anta att Pippi inte vet hur hon förväntas uppföra sig, eller klä upp sig.

Det är av vikt att fundera på hennes styrka, den är inte bara fysisk utan den är något mer. Pippi vågar vara annorlunda och står fast vid att vara sig själv.

Fysisk styrka

Genomgående i boken om Pippi Långstrump poängteras hennes styrka, den kan ses som övermänsklig och normbrytande eftersom flickor inte förväntas vara starka. Utan det

stereotypiska för kvinnor är att vara svaga. “Det allra märkvärdigaste med henne var att hon var så stark. Hon var så gruvligt stark att i hela världen fanns det ingen polis som var så stark som hon. Hon kunde lyfta en hel häst om hon ville” (s. 8).

Utdraget från boken ovan är intressant av mer än ett skäl, att Pippi kan lyfta en häst blir bevisat flera gånger i boken och det kan tolkas som Pippis övermänsklighet. Detta instämmer med Edströms (1992) uppfattning om att Pippi har övernaturliga krafter. Att det också

poängteras att hon är starkare än alla poliser kan tolkas som att Pippi är en mäktig kvinna. Inte ens polisen som har så stor makt i samhället är mäktigare än henne. Astrid Lindgren upphöjer Pippi genom detta och det är normbrytande eftersom kvinnor förväntas vara svaga.

Kapitlet som behandlar ett cirkusbesök skildrar Pippis styrka på ett komiskt sätt. När Pippi är på cirkus skapar hon sina egna regler och ”förstör” de cirkusnummer som presenteras.

Cirkusdirektören finner detta opassande och skickar, “två stycken stora vaktmästare för att kasta ut henne. De tog tag i henne och försökte lyfta henne. Det gick inte. Pippi satt precis stilla, och det fanns inga möjligheter att rubba henne ur fläcken, fast de tog i så mycket de orkade“ (s. 81).

(20)

20 Redan här antyds Pippis styrka, “två stora vaktmästare” försöker lyfta henne men de lyckas inte, det kan tolkas som ett bevis på hennes styrka. Det är också tydligt att Pippi inte är intresserad av att lämna ännu, hon har roligt på cirkusen och tänker inte låta sig bli utkastad. Vidare på cirkusen framkommer ett erbjudande, att vinna över Starke Adolf på en

brottningsmatch och få hundra kronor i belöning. Pippi vet att hon kan vinna men hon tycker det vore tråkigt eftersom Starke Adolf ser så snäll ut (s. 83). ”Nämen, det kan du väl ändå inte, sa Annika. Det är ju världens starkaste karl! Karl ja! sa Pippi, men jag är världens starkaste flicka, betänk det!” (s. 84)

Pippi utmanar Starke Adolf och vinner men vill inte ha belöningen. Detta exempel behandlar hennes styrka på ett komiskt sätt samtidigt som det påvisar Pippis självförtroende, hon vet att hon är världens starkaste flicka och att Starke Adolf inte är någon match för henne. Annika associeras med den kvinnliga normen och har svårt att förstå hur Pippi skulle kunna vara starkare än en man. Kommentaren som Pippi säger är av betydelse. “Karl ja! sa Pippi, men jag är världens starkaste flicka, betänk det!” (s. 84) Kommenteraren kan på sätt och vis även tolkas som vägledande, det är fullt möjligt att flickor som läser/hör detta också vågar tro på sig själva. Den visar på självsäkerhet som antagligen kan ses som ett föredöme för andra människor som läser detta. Pippi är en liten flicka, hon är världens starkaste men ändå så visar det på att hon kan göra det hon tar sig för och lyckas. Vilket förhoppningsvis andra kan finna tröst i.

Pippi i sociala sammanhang

När Pippi befinner sig i sociala sammanhang uppträder hon normbrytande även om hon ofta försöker bete sig “inom normerna”. Det är intressant att omgivningen beter sig inom

samhällets ramar. Detta ska visas genom två exempel, när Pippi börjar skolan samt när hon ska på kafferep.

Du anar inte en så snäll fröken vi har, sa Tommy listigt till Pippi en eftermiddag, när han och Annika kom till Villa Villekulla efter att först ordentligt ha läst sina läxor. Om du visste vad det är roligt i skolan, bedyrade Annika. Jag skulle bli tokig om jag inte fick gå. (s. 41)

Tommy och Annika vill försöka övertala Pippi att börja i skolan eftersom de anser att det skulle vara roligare ifall hon gick i skolan med dem. Pippi beslutar att börja i skolan och när hon väl är där så skapar hon sina egna regler. Hon beslutar själv när hon ska komma till skolan och hur hon ska bete sig. “Pippi slängde sig ner på en ledig bänk utan att någon bad henne om det” (s. 42). Pippi försöker anpassa sig till skolan vilket tydliggörs när hon ber om ursäkt för att ha tilltalat fröken fel, “Man skulle inte kalla fröken för “du”, utan man skulle

(21)

21 kalla fröken för “fröken” “(s. 43). Pippi ber om ursäkt för att hon sagt fel och lovar att inte göra om det. Anpassningen blir dock bortglömd när Pippi fortsätter att protestera för det som görs i skolan (s. 44–45). Pippi är högljudd, rörlig och avbrytande under lektionen. När lektionen är avslutad så tar Pippi beslutet att sluta i skolan eftersom hon inte anser att hon behöver lära sig mer. Fröken tycker att det är ledsamt eftersom, “Pippi inte ville försöka uppföra sig ordentligt, och att ingen flicka som bar sig åt som Pippi kunde få gå i skolan, om hon också ville aldrig så gärna“ (s. 48).

Pippi förstår inte att hon betett sig illa. Det som främst är intressant med detta exempel är att Pippi beter sig normbrytande, hon beter sig som den “protesterande flickan” fast hon försöker anpassa sig. På grund av att Pippi framställs som den “protesterande flickan” så framställs omgivningen, i detta fall fröken inom normen. Hon vill inte tillåta Pippi att gå i skolan eftersom hon inte kan uppföra sig ordentligt. Man kan undra ifall fröken skulle reagera likadant ifall en pojke hade betett sig som Pippi. Kanske kan man hävda att det normbrytande i Pippis uppförande i skolan förstärks av att hon är flicka. Fröken verkar reagera starkare på grund av Pippis kön. Franck (2008, s. 151) menar att den protesterande flickan kan tolkas som mer jobbig än en precis lika jobbig pojke eftersom hon är en flicka och har annorlunda

förväntningar på sig från samhället.

När Pippi ska på kafferep hos Annika och Tommy är hon till en början, vid inbjudan väldigt nervös, hon tror nämligen inte att hon kan uppföra sig men hon lovar sina vänner att försöka, hon ska uppföra sig det bästa hon kan (s. 99). Kafferepet blir livat med Pippi eftersom Pippi gör det hon känner för: “Hon rafsade ihop så många kakor hon någonsin kunde komma åt på en tallrik, slängde fem sockerbitar i en kaffekopp, tömde halva gräddkannan i kaffekoppen och drog sig sedan tillbaka till stolen med sitt rov innan damerna ens hade hunnit fram till bordet” (s. 101). På kafferepet finns också en väldigt lockande tårta som Pippi får syn på: “Pippi stod med händerna på ryggen och tittade på den. Plötsligt böjde hon sig ner och högg konfektbiten med munnen. Men hon dök lite för hastigt, och när hon kom upp igen var hela hennes ansikte igenmurat med grädde“ (s. 102). Pippi kommenterar detta som en förfärlig olycka och tar på sig att äta upp tårtan vilket hon även gör. Denna skildring av kafferepet visar Pippis normbrytning på ett komiskt sätt, hon har lovat sina vänner att bete sig men tar istället detta kafferep med storm och agerar impulsivt. Pippis beteende kan beskrivas som en karikatyr på “manligt” beteende om man utgår från Nikolajevas schema, och tolkar hennes rafsade som rovgirighet samt hennes aktiva beteende överlag.

(22)

22

Du får aldrig komma hit mera, sa Fru Settergren, när du bär dej så illa åt. Pippi såg förvånat på henne, och långsamt fylldes hennes ögon med tårar. Det var väl det jag kunde tro, sa hon, att jag inte kunde uppföra mej! Det är inte lönt att försöka, jag kan i alla fall aldrig lära mej det. Jag skulle ha stannat kvar på sjön. (s. 108–109)

Pippi gör inte det som förväntas av henne. Något som gör att Pippi kan förstås som

ouppfostrad. Det kan förklaras med att Pippi har behövt fostra sig själv och vet inte hur hon ska agera i alla situationer. De vuxna visar inte heller någon vilja att lära henne om man bortser från det sociala tryck som uppstår genom irritation eller att de ignorerar Pippi. Det sker mer eller mindre subtila bestraffningar på grund av hennes felaktiga beteende. Det kulminerar dock i en direkt tillsägelse av Fru Settergren när hon förbjuder Pippi att någonsin komma dit igen. Det verkar vara först då som Pippi förstår att hon har betett sig illa, hon förstår det genom en medvetenhet som syns i exemplet, hon visste att hon inte kunde uppföra sig. Det är också troligt att de vuxna reagerar starkare för att hon är flicka. Det finns vissa förväntningar på både manligt och kvinnligt beteende och Pippi bryter dessa förväntningar, hon är den protesterande flickan.

Den godhjärtade Pippi

Pippi är en skyddande karaktär, gentemot de som är “svagare”, detta visas i bland annat följande exempel. Pippi och hennes vänner iakttar ett bråk, där fem pojkar ger sig på en ensam pojke. Tommy poängterar att en av pojkarna alltid ska slåss. Pippi går fram och ifrågasätter pojkarnas beteende, Pippi blir hånad av pojkarna och den drabbade pojken kommer undan (s. 25–26) - detta påvisar hjältebeteende. En av pojkarna knuffar Pippi eftersom deras hån inte gör någon inverkan på henne.

Och så lyfte hon honom på sina starka armar högt upp i luften, och sen bar hon honom fram till en björk som växte där och hängde upp honom tvärs över en gren. Sen tog hon nästa pojke och hängde upp honom på en annan gren, och sen tog hon nästa och satte honom på grindstolpen utanför en villa, och sen tog hon nästa och kastade honom tvärs över staketet så han blev sittande i en blomsterrabatt i trädgården innanför. Och den sista av slagskämparna satte hon i en liten, liten leksakskärra som stod på vägen. (s. 26–27)

Pippi är väldigt stark och att hon går emellan för att försvara den drabbade pojken kan uppfattas som orättvist, däremot var det från början fem mot en vilket är ännu mer orättvist. Men som citatet ovan visar så använder Pippi övervåld, de elaka pojkarna har ingen chans emot henne å andra sidan så skadar hon dem inte utan snarare omplacerar dem och lär dem en “läxa”. Pippi står i detta exempel upp för de “svagare” och det visar på den godhjärtade sidan

(23)

23 av henne. Det är av intresse att notera att Tommy säger att en av pojkarna alltid ska slåss vilket kan ses som ett typiskt ”manligt” beteende om man utgår från Nikolajevas (2017) schema. Pippi uppvisar samma ”manliga” attribut i detta exempel eftersom även hon använder sig av våld. Dock använder Pippi våld för att skydda en annan vilket instämmer med ett annat manligt attribut. Medan pojkarna som gav sig på en ensam pojke enbart gjorde det för att vara elaka, av vad man kan utläsa i texten. Därför slutar Pippi som hjälte i detta exempel och som en kämpe för de svaga.

På en utflykt stöter Pippi, Tommy och Annika på en tjur, en tjur som attackerar Tommy, “en arg och inte barnkär tjur (s. 70).” ”Inte får man göra på det där viset. Han smutsar ju ner Tommys vita sjömanskostym. Jag måste gå och tala förstånd med dumtjuren” (s. 71). Pippi intar också här en skyddande roll gentemot sina vänner. Till en början talar Pippi förstånd med tjuren via vänliga ord men det övergår snart till ett styrkeprov. Hon drar tjuren i svansen, bryter av ett horn på tjuren och sedan det andra eftersom hon anser att det inte är modernt med horn på tjurar i år. Det kulminerar i att Pippi hoppar upp på tjurens rygg och tjuren gör allt för att få av henne men hon lyckas sitta kvar (s. 71–72). “Här dansar jag med lilla vännen min, gnolade Pippi […] Till sist blev tjuren så trött så han la sig ner på marken […] Tänkte du sova middag nu? Frågade Pippi artigt. Då ska jag inte störa” (s. 72).

Detta är ett tydligt styrkeprov, hon går upp mot en tjur och vinner. Det är också ännu ett “bevis” på Pippis vilja att skydda andra, skydda dem som inte kan skydda sig själva. Det som synliggörs gällande Pippis skyddande egenskaper är hennes omtänksamhet men också

självständighet och självsäkerhet. Hon vet redan innan att hon kan ta sig an tjuren eftersom hon frivilligt ska gå och “tala förstånd med dumtjuren” och det påvisar självsäkerhet, även om hela händelsen med tjuren är framställd på ett komiskt sätt. Men att hon ens ska tala förstånd med tjuren beror på att Tommy blir utsatt och där faller det skyddande in.

I staden där Pippi bor börjar det brinna i ett hus. Det var svårt att släcka branden men det mest oroväckande var att två barn var kvar i huset och inte kunde komma ut. Brandmännen visste inte hur de skulle få ut barnen (s. 114–116). Pippi förundras över detta och förstår inte; “Varför skriker barna? Först fick hon bara snyftningar till svar, men till slut var det en tjock herre som sa: Ja, vad tror du? Tror du inte att du själv skulle skrika om du stod där uppe och inte kunde komma ned? Jag skriker aldrig, sa Pippi” (s. 116). Pippi kanske inte förstår varför barnen som är fast, är rädda hon förstår däremot att någon behöver hjälpa barnen ner. De vuxna verkar inte ha en lösning men det har Pippi (s. 116–119). Med hjälp av ett rep, en planka, ett träd och Herr Nilsson lyckas Pippi rädda barnen för att sedan själv göra några

(24)

24 uppvisningar på plankan innan hon tog sig ned igen. “En fyrfaldig hurra för Pippi

Långstrump, hon leve, skrek brandchefen. Hurra, hurra, hurra, hurra, ropade alla människor. Men en var det som hurrade fem gånger. Och det var Pippi” (s. 121).

Pippi förstår inte barnens rädsla utan enligt henne skulle det vara roligt att vara där uppe i elden men hon förstår att dessa barn vill ned och då hjälper hon dem ned och slutar som hjälte i staden. Den skyddande aspekten av Pippi syns tydligt i detta exempel också, hon hjälper barnen som inte kan hjälpa sig själva. Det är av vikt att poängtera att dessa räddningsaktioner görs genom hennes styrka vilket gör det rimligt att anta att hon inte använder sin styrka på ett negativt sätt. Hon använder den inte för att vara elak utan för att hjälpa andra. I ovanstående exempel visas Pippis skyddande, godhjärtade handlingar på olika sätt men den gemensamma nämnaren är Pippis vilja att beskydda den som inte kan skydda sig själv. För att åstadkomma dessa gärningar använder hon sin styrka samt sin påhittighet. Det är också tydligt att Pippi gör det på ett självsäkert sätt. Pippis godhjärtade personlighet beror på att hon bryr sig om andra, hon är omtänksam. Detta är en egenskap som anses stereotypisk för kvinnor menar Nikolajeva (2017).

Vi har nu sett prov på hur olika mer eller mindre normbrytande kvinnliga drag hos Pippi gestaltas: hennes utseende, hennes styrka men också hennes omhändertagande sida. Låt oss nu övergå till Emil i Lönneberga. Boken som kommer att citeras är Astrid Lindgrens utgåva från 1989.

(25)

25

Emil i Lönneberga

Utseende

Emil i Lönneberga beskrivs av Astrid Lindgren som “En liten vild och envis pojke. Han hade runda, blå ögon och ett runt, rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig ängel” (s. 5). Inledningsvis får läsaren en tydlig bild av att Emil är en envis och busig liten pojke. Detta överensstämmer med bokens handling där den traditionella busiga pojken Emil ger upphov till roliga äventyr. Många gånger är hans hyss oskyldiga, något som kan anknytas till Emils utsida eftersom hans utseende ger ett oskyldigt intryck. Detta instämmer med Edströms (1992) reflektion om att Emils oskyldiga intryck gör hans hyss mer komiska (s. 133).

“Fem år var han och stark som en liten oxe” (s. 5) Emil var bara fem år gammal men beskrivs av Lindgren som en stark pojke. Som vi berört i samband med Pippi är styrka en egenskap som ofta associeras med män. Det finns även andra stycken i boken som när Emil hissar upp sin lillasyster i flaggstången, som kan tolkas som att Emil var stark. Däremot omtalas hans styrka inte explicit mer än i inledningen.

Karaktär

Emil är en färgstark karaktär genom sin finurlighet och busiga personlighet. Emil påminner om den typiska storebrodern som tycker om att retas med sin lillasyster Ida. Han är envis men snäll. “Och inte var Emil elak, det kan man inte säga. Han tyckte så mycket om både Ida och katten. Men Ida var han tvungen att nypa lite” (s. 12). Emil använder sin syster Ida i ett av sina hyss, som när han hissar upp henne i flaggstången “Lilla Ida skrattade, å vad Emil var snäll och vad han hittade på roliga saker jämt!” (s. 51) Episoden belyser att Ida och Emil har roligt tillsammans och att Emil är ödmjuk mot sin syster. Emil snurrade fast linan hårt så Ida inte skulle ramla ner från flaggstången. Detta kan betraktas som att det inte fanns någon elak avsikt att Ida skulle ramla ner och göra sig illa. Emils beteende kan förstås som skyddande och omhändertagande. “Vill du komma ner då, skrek Emil” “Nä” inte än skrek lilla Ida” (s. 54). Ida är glad och vill inte hissas ner, detta kan tyda på att Ida har roligt hängandes i

flaggstången. Anledningen till att Emil hissar upp sin lillasyster Ida i flaggstången beror på att hon vill se Mariannelund. Emils är en typisk storebror som beskrivs som omtänksam och hjälpsam mot sin lillasyster, något som framgår genomgående i boken. Emils syster Ida är passiv och följsam. Egenskaper som stereotypiskt associeras som kvinnligt enligt Nikolajevas (2017) schema. Idas karaktär beskrivs diffust i boken och vi tolkar henne, som en

(26)

26 ”endimensionell” karaktär (s. 168). På grund av att hennes gestaltning är förutsägbar eftersom hon är snäll.

Emil är känd för sina hyss. Han är impulsiv eftersom han inte iakttar konsekvenserna av sina handlingar. Emil är en kreativ pojke som agerar fort på sina idéer. Emil utför många hyss i bokens händelseförlopp, som när han sticker ner huvudet i soppskålen eftersom han vill slicka upp den sista droppen. Där fastnade han med sitt huvud och efter det att Emil äntligen kommit loss gör han om samma händelse återigen.

Hade nu Emil varit en vanlig unge så hade det inte hänt mer under den här dagen. Men Emil var ingen vanlig unge, gissa vad han gjorde! Bäst han satt där stoppade han femöringen i munnen, och just som de for förbi grisstället, hördes från baksätet ett litet plopp. Det var när Emil svalde femöringen. (s. 23)

Inledningsvis får läsaren bilden av att Emil gör mer hyss än något annat barn i staden. Emil är uppfinningsrik och hans hyss har förmågan att vända upp och ner på den ordningsamma smålandsbygden där han bor. Däremot är Emils hyss aldrig elaka utan influeras av komik och galenskap. Emil är impulsiv och full av idéer. Ett annat karaktärsdrag som beskriver Emil är hans envishet. “Han ville bestämma över mamma och pappa och hela Katthult och helst över hela Lönneberga, men det gick inte Lönneberga med på” (s. 8). Emil ville bestämma själv och lyssnade inte på vad hans föräldrar sa. Emils mamma ber Emil lägga ifrån sig sin mössa när det är dags för honom att sova. Men han vägrar, han vill ha sin mössa.

Emil skrek “Jag vill ha min mi mysse!” Hans mamma tyckte inte att Emil skulle ha mössan med sig i sängen, hon ville lägga den på hyllan i farstun, men då skrek Emil så det hördes över hela Lönneberga: ” Jag vill ha min mysse!” Och Emil sov med mössan på sig varje natt i tre veckor. (s. 6)

Denna händelse belyser hur envis Emil var.

I flera händelser i boken beskrivs Emils känslosamma sida. Han både gråter och skriker. Att vara känslig är, typiskt sett, en kvinnlig egenskap. Sin känslighet visar Emil bl.a. i sitt förhållande till Alfred. Emil gråter när Alfred åker iväg. “Han tyckte inte om att bli av med Alfred” (s. 69). Emil och Alfred var nära vänner. Drängen Alfred tyckte om Emil. Han snickrade en fin träbössa till honom. “Emil älskade sin bössa och ännu mer älskade han Alfred” (s. 68).

Under händelsen då Emil fastnar med huvudet i soppskålen “blev Emil rädd och sprang upp från bordet, och där stod han med soppskålen som en bytta över huvudet.” (s. 13). Emil blir även så rädd att han börjar gråta men detta är inget han vill medge att han gör. Att förneka

(27)

27 sina känslor är en del av det stereotypiskt manliga. Tolkningen av Emil visar på att hans karaktär representerar en manlig norm. Detta eftersom Emil är busig, stark och impulsiv. Emil har en ödmjuk och känslig sida. Detta är något som kan skilja sig från andra buspojkar med “gangsterkaraktär” eftersom dessa pojkar uppfattas mer känslokalla. Enligt Nikolajevas schema tillhör sårbarhet de “kvinnliga egenskaperna”. Å andra sidan är Emil ett barn hos vilka sårbarhet och ilska samt impulsivitet är helt naturliga egenskaper. Om Emil varit en vuxen man, hade detta uppfattats som kvinnliga egenskaper. Emils karaktär gestaltas inte som en typisk rackarunge dvs, ett barn som tillhör samhällets bottenskikt som stjäl och luras. Utan som en ung, busig pojke med en omtänksam och påhittig personlighet. Emils syster Ida är en kontrast mot Emil, om syskonen bytte karaktärer skulle könsrollerna träda fram tydligare eftersom manliga attribut sällan passar hos flickor. Flickor förväntas inte vara busiga och impulsiva. Detta är även något Nikolajeva (2017) instämmer med.

Den auktoritära och bestraffande pappan

Emil blir många gånger missförstådd av sin pappa. Han blir konstant bestraffad genom att hans pappa låser in honom i snickerboa även de gånger Emil inte förstått att han gjort fel. “Emil tyckte hans pappa var bra orättvis. Ingen hade någonsin sagt åt Emil att han inte fick visa lilla Ida Mariannelund. Och det var inte hans fel att hon inte kunde se mer än

Lönneberga!” (s. 59). Emil både skriker och gråter mot sin pappa eftersom han känner sig orättvist behandlad. Händelsen förtydligar även hur kvinnor och män behandlas olika. Emil i

Lönneberga skrevs under 60-talet vilket för med sig bilden av ett annat samhälle än dagens.

Kvinnor och män hade olika roller i hemmet som kan exemplifieras med Emils föräldrar. När boken skrevs ansågs inte Emils pappas beteende som avvikande från den norm som gällde då. Däremot om detta betraktas ur dagens samhällsperspektiv uppfattas Emils pappas uppförande som både kränkande och bestraffande. Emils pappa straffade Emil och såg aldrig när Ida hade varit delaktig. Detta kan tolkas som att det fanns föreställningar om hur flickor och män betedde sig och inte minst när det gäller hur de skulle behandlas och bemötas.

Emil är en idérik pojke, hans hyss missbedöms ofta som elaka gärningar när Emil egentligen bara vill pröva sin kreativitet och nyfikenhet. Varje gång han begår ett hyss tillrättavisas han av sin pappa som ger honom skuld och skam. Emil känner sig många gånger orättvist behandlad av sin pappa. Detta gör att Emil tyr sig till Alfred. Både Emil och Ida blir ledsna och gråter när Alfred ska åka till Hultsfreds slätt. Alfred drängen, är en kontrast till Emils pappa. Han är inte auktoritär utan snarare en kompis till Emil. “Emil gjorde hyss och var en illbatting, men det struntade Alfred i. Han tyckte om Emil ändå, och han hade snickrat en fin

(28)

28 träbössa åt honom.“ (s. 85). Alfred var snäll mot Emil och i likhet med Emils mamma berörde inte Emils hyss honom något särskilt. Däremot bestraffade Emils pappa honom varje gång han utfört något hyss. Detta visar på två olika manliga förebilder, där det kan tolkas som att Alfred har mer kvinnliga attribut än Emils pappa.

Den förlåtande mamman

Emils mamma målas upp som en traditionell kvinna som tar hand om hushållet “Emils mamma hade lagat mat i flera dagar.” (s. 45). Könsrollerna är tydligt fördelade i familjen. Trots att Emil är envis och busig är han för henne inte alls besvärlig. Detta gäller även situationer när Emil inte gjort helt rätt. ”Han gör massa hyss, den pojken”, sa Lina. ”Och gör han inga hyss själv, så händer det ändå så mycket med Emil. Jag har aldrig sett maken till unge.” (s. 10).

Emils mamma är överseende gentemot sin son eftersom hon är så förlåtande och förstående. Hon väljer att se det bästa hos Emil i alla situationer och tar alltid sin son i försvar när omgivningen klagar.

Det är då inte så farligt med Emil, sa hon. Idag har han bara nypt Ida en gång och spillt ut kaffegrädden, det var allt… ja, och så jagat katten runt hönshuset, var så sant! men i alla fall, jag tycker att han börjar bli lugnare och snällare (s. 10).

När Emil fastnar med sitt huvud i soppskålen blev Emils mamma orolig. Emils pappa och Lina tänkte mer på den fina soppskålen än på Emil. “Vi får ta spiskroken och dunka sönder skålen!” “Är du från vettet” sa Emils pappa. “Den har ju kostat fyra kronor.” (s. 13). Emils mamma tänker mer på Emil och tycker synd om sin son. Hennes ödmjuka och omtänksamma personlighet stämmer in på de kvinnliga attributen. Att Emil vågar ta risker kan tolkas som att han är orädd för att misslyckas. Kan detta bero på att Emils mamma bekräftar honom även de gånger han inte gjort helt rätt? Folket i staden tyckte synd om Emils familj och tror inte att Emil kommer lyckas i livet på grund av hans impulsiva personlighet men det gör Emil. Han blir kommunalnämndsordförande och får ett framgångsrikt liv. Detta befäster Emils mammas syn på sin son. Detta visar hur betydelsefullt det är, att det finns en vuxen som tror på ens förmåga. Emils mamma och Alfred var dem vuxna i Emils liv som trodde på honom. Vi tolkar det som att Astrid Lindgrens benämning av ett framtidsperspektiv beror på en äreräddning av Emil. Hon vill antagligen bevisa att Emil är en duktig pojke trots hans impulsiva tendenser.

(29)

29

Resultat

Pippi Långstrump

Pippi Långstrumps normbrytande aspekter synliggörs på olika sätt, genom hennes styrka, hennes beskyddande egenskaper, hennes självständighet som också kan betraktas som oberoende samt okunskapen om vad som är förväntat av henne. Det är dock relevant att poängtera att man kan tolka det som att hon vet att det är vissa saker som förväntas av henne men att hon inte bryr sig. Hon har ingen vilja att falla in i normerna, utan vill fortsätta gå sin egen väg. Pippi Långstrump är en förebild på många olika sätt men främst för att hon vågar vara sig själv och är tillfreds med den hon är. Pippi är solidarisk eftersom hon står upp för de “svagare”. Den manliga normen upprätthålls av Tommy och den kvinnliga av Annika, de karaktärerna är i kontrast till Pippi eftersom hon inte riktigt passar in på någon av de

“traditionella” normerna, även om det är så att Pippi har fler manliga attribut än kvinnliga så är hon också en övermänniska vilket främst visas genom hennes styrka. Till största del har vi försökt förstå Pippi i relation till Annika samt det övriga samhället för att tydliggöra hennes normbrytning.

Emil i Lönneberga

Emil representerar den manliga normen. Hans karaktär beskrivs som busig, stark och impulsiv. Dessa egenskaper anses manliga och överensstämmer med Nikolajevas

stereotypiska drag för manligt. Däremot har Emil även kvinnliga egenskaper som visar sig genom sårbarhet och ilska. Emil blir aldrig våldsam. Hans sårbarhet hänger samman med att han många gånger blir missförstådd och inte förstår vad han har gjort för fel. Emil är ödmjuk mot sin syster och visar sina känslor, detta är något som skiljer honom från andra buspojkar eftersom dessa pojkar uppfattas som mer känslokalla. Normbrytning är mindre framträdande i Emil än i Pippi. Däremot framstår Emils föräldrar utifrån dagens perspektiv som

gammalmodiga och traditionella. Könsrollerna är tydligt fördelade och Emils pappa använder sig av en auktoritär uppfostran. Detta är något som skiljer från dagens samhällsperspektiv, där föräldrar vanligen är mer förstående än bestraffande gentemot sina barn. Å andra sidan om boken studerats under tiden då den var skriven hade Emils föräldrars beteende betraktas enligt dåtidens norm och inte lika avvikande som idag. Detta är något som överensstämmer med Öhrn (2015) och Hedlins (2006) uppfattning om att könsmönster förändras.

(30)

30 Både Pippi och Emil kan tolkas som runda karaktärer, de är alltså “flerdimensionella” som Nikolajeva (2017, s. 168) diskuterar. Detta innebär att karaktärerna har mer än en egenskap vilket analysen påvisar. Båda karaktärerna är på det sättet oförutsägbara. Man kan aldrig vara säker på vad de ska göra bortsett från att man kan anta att det kommer vara komiskt.

En kritik mot Nikolajevas schema som beskriver manliga och kvinnliga egenskaper är att det kan ses som grova förenklingar. Fokuset ligger bara på egenskaper som generellt sett anses vara manliga eller kvinnliga. Detta har gjort det svårt att förlita oss på Nikolajevas schema fullständigt. Därför har vi valt att använda hennes schema med försiktighet, dvs ha det mer i bakgrunden till vår egen tolkning. De manliga och kvinnliga attributen är till stor del hämtade från Nikolajevas (2017) schema och ska inte betraktas som en sanning utan snarare som ett snävt förhållningssätt som kan peka på vissa utsagor.

(31)

31

Diskussion

I detta avsnitt kommer vi att diskutera resultatet av analysen i anslutning till didaktiska aspekter. Med hjälp av analysen har vi lyckats upptäcka många relevanta utgångspunkter att använda oss av i vår kommande yrkesroll som lärare.

Enligt skolans värdegrundsuppdrag skall vi främja barns medvetenhet om allas lika rätt och möjligheter. Dessutom har skolan ett ansvar att motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling (Skolverket, 2011, s 6). Både Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga är karaktärer av intresse för att belysa genusaspekter. Vi bedömer att Pippi är en betydelsefull karaktär i syfte att studera könsroller eftersom hon strider mot de

traditionella förväntningar av vad som anses kvinnligt. Hon har egenskaper som styrka, självsäkerhet och beskyddande drag. Dessa egenskaper associeras vanligtvis med män. Det är av vikt att flickor och pojkar blir medvetna om att det finns föreställningar om kvinnligt och manligt. Detta gäller även pedagoger, så att undervisningen uppmärksammar individen istället för det yttre könet. Med hjälp av reflektion och iakttagelse uppmärksammas det skilda

bemötandet mellan flickor och pojkar. Många människor har än idag ett inlärt beteende för hur vi ska bemöta och bete oss mot de olika könen.

Både Pippi och Emil är karaktärer som barn kan identifiera sig med, i syfte att utveckla självständighet. Pippi bryter mot de kvinnliga föreställningarna om att vara ”anpassningsbar”, detta är en egenskap som Svaleryd (2002) menar ingår i flickors identitetsutveckling. Både Kåreland (2005) och Wahlström (2011) förklarar att pojkar utvecklas till att bli autonoma vilket synliggörs i Emil. Hans envishet och impulsivitet belyser självständighet genom att han tar sig an saker på egen hand. Det kan vara viktigt med förebilder för barns

identitetsutveckling. Som tidigare redogjorts för, finns det specifika mönster och

förväntningar på kvinnor och män utifrån rådande normer i samhället. Svaleryd (2002) och Kåreland (2005) förklarar att identitetsutvecklingen är könsbunden, vilket kan bli

problematiskt om barns uppväxtvillkor påverkas av förväntningar av de respektive könen. Detta för att både flickor och pojkar ska ges möjlighet att växa upp med inställningen att de kan bli vad de vill. Som tidigare redogjorts för har skolan ett ansvar att inte begränsa elever utifrån negativa könsmönster

Svaleryd (2002) menar att det bör finnas en gemensam samsyn hos pedagogerna gällande genus, att alla på skolan bör utgå från denna syn för att förändring ska ske. Denna förändring

(32)

32 menar Svaleryd bör bestå av ökad medvetenhet om genusordningen i samhället (s. 43). Hon lyfter pedagogens ansvar att motverka könsmönster. Det måste finnas en medvetenhet om lärarens handlingsutrymme och hur detta kan påverka eleverna (s. 44). Detta

handlingsutrymme handlar främst om att förstå hur omgivningens bemötande påverkar ”idén” om kön. Vi instämmer med Svaleryds argument om pedagogens medvetna förhållningssätt gällande genus. I vår kommande yrkesroll som pedagoger bör det finnas en tanke bakom vårt förhållningssätt mot eleverna, en genusmedvetenhet som exempelvis innebär att inte dela upp barnen efter kön utan se barnen som en gemensam elevgrupp som man kan dela upp. Om pedagoger förmedlar traditionella uppfattningar om att flickor är snälla och pojkar är bråkiga kommer dessa förväntningar speglas och identifieras med eleverna. Svaleryd (2002)

uppmärksammar denna fråga i boken: ”Är det för att barn är på ett visst sätt eller är det för vad vi gör dem till?” (s. 60).

Könsrollerna förändras

Enligt Skolverket skall eleverna ges möjlighet att arbeta med “berättande texter och poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av världen. Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, dramatik, sagor och myter. Berättande och poetiska texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter.“ (Skolverket, 2011, s. 258). Detta kunskapskrav kan behandlas med hjälp av boken Emil i Lönneberga. Där får vi möta traditionella uppfattningar om kvinnligt och manligt från förr i tiden. Emil är visserligen ett litet barn men motsvarar i många avseenden den typiska mansnormen eftersom han är stark, envis och busig. Även Emils föräldrar förstärker en traditionell uppfattning av könsrollerna eftersom Emils pappa är auktoritär och bestämd medan hans mamma är förlåtande och omhändertagande. Eleverna behöver utveckla en medvetenhet om samhällets förväntade könsnormer för att motverka identifiering med dessa. Som tidigare redogjorts för

uppmärksammades det i slutet av 1990-talet en särbehandling av kvinnor och män där

kvinnan var underordnad i samhället. Dagens Samhälle (2015) argumenterar att pojkar halkar efter i skolan. Detta beror på att det finns normer gällande flickor och pojkars förväntade beteende. Dessa förväntningar synliggörs i skolan där inlärning inte uppfattas som något tufft och manligt. Detta resulterar i att grupptrycket skapar en antipluggnorm. I Lena Kårelands antologi (2005) skriver Lars Brink att det finns vissa delar av utbildningen som är könad kunskap, detta betyder att viss kunskap ses som kvinnlig respektive manlig (s. 192). Läsning tolkas som en kvinnlig kunskap (s. 216) vilket innebär att pojkar undviker just läsning. Detta

(33)

33 upprätthålls genom att barn övervakar könsgränser (s. 193). Övervakning av könsgränserna kan förklaras som grupptryck. Detta stämmer överens med debattartikeln från Dagens

Samhälle.

Brink (2005) skriver om flickors och pojkars läsintresse. Forskningen synliggör att flickor har ett större läsintresse än pojkar och även en positiv bild av läsning. Detta gör att läsning kan associeras som en kvinnlig aktivitet. Pojkar är inte engagerade i läsningen och läser bara det som förväntas av dem. Brink redogör för att boksamtal skapar motivation hos pojkar:

Millard menar att barn i vår tid inte längre kan förutsättas läsa frivilligt på fritiden, något som i särskilt hög grad gäller pojkar. Skolan har därför ett ansvar att se till att man läser i skolan och att barnen, särskilt pojkarna, också tilldelas läsuppgifter. De får enligt Millard inte lämnas ifred med sitt bristande läsintresse. Hon säger varnande att många pojkar kommer att läsa precis så lite i skolan som de tillåts komma undan med. (s. 257–258)

Trots att pojkar halkar efter i skolan och trots deras negativa synsätt på läsning har pojkar ett större talutrymme än flickor vilket både Brink (2005) & Kåreland (2009) instämmer med. Tvåtredjedelsregeln är en beteckning för skillnaden i talutrymmet mellan flickor och pojkar, Brink tydliggör begreppet (2005). Han förklarar det som att läraren pratar ⅔ av tiden medan pojkarna pratar ⅔ av resterande tid (s. 250). Kåreland (2009) menar också att manliga författare och huvudpersoner dominerar i litteraturen. Det är därför intressant att diskutera varför pojkar har mindre läsintresse. Beror det på att pojkar anser att det är “ocoolt” som debattartikeln menade? Eller beror på det på att lärare bemöter elever på olika sätt utifrån deras kön och därför har olika förväntningar och krav på eleverna. Svaleryds (2002) tankar om handlingsutrymme görs sig här påmint, lärarens förhållningssätt om genus speglas hos eleverna. En lösning på detta kan vara att ge alla elever läsuppgifter för att anlägga liknande förväntningar på eleverna, dessa läsuppgifter kan utmynna i boksamtal som också Brink (2005) poängterar. Ett boksamtal underlättar genusdiskussioner eftersom det är karaktärerna som diskuteras, detta instämmer Brink (2005) med. Hedlin menar att barnboken idag kan användas som ett hjälpmedel i undervisningen i syfte att motverka samhällets traditionella normer genom att diskutera vad som anses som kvinnligt eller manligt (2006, s. 22–23). Vi tänker oss att Astrid Lindgrens böcker om Pippi och Emil kan användas i svenskan som högläsningsböcker där vi också kan diskutera böckerna i boksamtal.

Det är av vikt att eleverna i skolan får konfronteras med traditionella föreställningar om kvinnligt och manligt samt vad som strider mot dessa. I Astrid Lindgrens böcker om Pippi och Emil kan diskussioner gällande genusaspekter lyftas. De olika verken kan användas som

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :