Björn von Der Esch; Ett fyrtioårigt hyckleri

BJÖRN VON DER ESCH:

Ett fyrtioårigt hyckleri

decennier präglats av socialis-mens ide om det starka samhäl-lets förverkligande genom att systematiskt utöka såväl statens rättigheter som individens skyldigheter. Europakonventionen -som vi ratificerade 1952 - har utvecklats i motsatt riktning. Här gäller det att skydda den enskil-des rätt gentemot statsmakters godtycke.

Det är hög tid för Sverige att överge den s k transformations-doktrinen enligt vilken en inter-nationell överenskommelse för att bli gällande som svensk rätt måste införlivas genom en sär-skild svensk lag.

Ekon dr Björn von der Esch är moderat riksdagsman och sitter i konstitutionsutskottet.

ID

ES-avtalet blottade fundamen-tala skillnader mellan svensk och europe-isk rättsuppfattning. De svenska kom-mentarerna slog fast att problemet var en fråga för jurister och inte för politiker, de hade ju gjort sitt. För svensk rättsuppfatt-ning var det självklart att om ett politiskt beslut visade sig stå i strid med lagstift-ningen, om så självaste grundlagen, så var det lagen och inte beslutet som måste ändras.

En uppfattning som sedan deceniller är djupt rotad i den svenska politikersjä-len. Gustaf Petren beskrev fenomenet så att: "De politiska organen /får/ ej vara un-derkastade någon rättslig kontroll. De skall som företrädande folket i varje ögonblick vara suveräna att göra vad som faller dem in. De står till svars härför inför sina väljare och vill inte bli föremål för censur av några rättsinstanser". När ytt-randefrihetsgrundlagen debatterades klargjorde Olle Svensson som ordförande i konstitutionsutskottet att : "Det måste vara vi politiker, inte jurister, som bestäm-mer gränserna för vad som är särskilt vik-tiga skäl för att införa en bestämmelse av detta (ifrågasatt grundlagsstridigt, anm) slag".

Samma främlingsskap för europarätten gav hovrättsassessorn och tillika sekrete-rare i den pågående grundlagsutredning-en, Mats Melin, uttryck för (SDS 20/12). Han hävdar där att begreppet mänskliga rättigheter "trivialiseras" om det används för att beskriva de kränkningar av Euro-pakonventionen om mänskliga rättigheter som tillämpningen av vår nya yttrandefri-hetsgrundlag medger. Att använda be-greppet mänskliga rättigheter för annat än

-förbud mot tortyr o d tyder enligt Melin på "bristande sinne för proportioner". En uppfattning lika bisarr som vanlig bland svenska jurister och politiker och helt främmande för Europakonventionen.

Syftet med konventionen är just att bygga upp en europeisk rättsordning till skydd för den enskildes rättigheter mot politisk makt och myndigheters godtycke. Den som hävdar att detta skydd för mänskliga rättigheter kan åberopas en-dast mot tortyr o d lär inte vinna några ju-ridiska lagrar i Strasbourg.

Vår officiella svenska rättsuppfattning är i grunden oförenlig med den europe-iska vad avser Europakonventionens ställning som övergripande lagstiftning. Ett för politikerna besvärande faktum som man försökt dölja med juridiska spetsfundigheter vilka resulterat i rent fal-sarium. Hårda ord men döm själv!

Sverige tillhör de länder som ivrigast engagerat sig internationellt i frågor som rör mänskliga rättigheter. Att Sverige såg sig nödsakat att ratificera/underteckna/ den Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna förvånar därför inte. Vid undertecknandet år 1952 ansågs vår lagstiftning väl uppfylla de krav kon-ventionen ställer och ratificeringen sågs som en formell handling som inte påver-kade våra möjligheter att även i framtiden stifta de lagar vi ville. För oss var ju Sveri-ge ett föregångsland då det gäller mänsk-liga rättigheter.

Transformationsdoktrinen

Sedan dess har vår lagstiftning under de-cennier präglats av socialismens ide om det starka samhällets förverkligande ge-nom att systematiskt utöka såväl statens

31

rättigheter som individens skyldigheter. Europakonventionen har utvecklats i motsatt riktning. Här gäller det att skydda den enskildes rätt gentemot statsmakters godtycke.

När svenska politiker blev medvetna om detta dilemma gällde det att finna en reträttväg bort från gjorda åtaganden gentemot Europakonventionen. På sed-vanligt storsvenskt maner helt utan mora-liska skrupler fann man vad man sökte i den s k transformationsdoktrinen.

Enligt transformationsdoktrinen mås-te en inmås-ternationell överenskommelse t ex Europakonventionen, för att bli gällande som svensk rätt, införlivas i vår lagstift-ning genom en särskild svensk lag. D v s vi hävdar att det räcker inte att Sverige förpliktigat sig att följa en internationell konvention genom att underteckna den. Dessutom kräver vi en särskild inhemsk lag som bekräftar att vi faktiskt också tän-ker hålla ingångna avtal. Så länge den in-hemska lagen saknas anser riksdagen att avtalet kan negligeras. Dessa juridiska spetsfundigheter har av våra politiker ut-nyttjats långt utöver anständighetens gränser, genom att helt enkelt strunta i att stifta erforderlig svensk lag. På så sätt hoppas man kunna framstå som heder-värd utåt trots att man aldrig haft för av-sikt att följa ingångna avtal om eller när de inkräktar på vår egen suveränitet i lagstift-ningsfrågor.

Vad de rättslärdes dispyt gäller är om det krävs en transformation eller ej för att internationella avtal som Sverige ratifice-rat skall bli gällande som svensk rätt.

För politikerna kan den problematiken inte tillåtas vara avgörande. Anser man nämligen att en transformation är nöd-vändig får man i anständighetens namn se

32

till att den kommer till stånd och stifta den lag som behövs. Allt annat är djupaste po-litiska omoral. Ingen har ju tvingat Sverige att ratificera de konventioner man för-pHktigat sig att följa. Europakonventio-nen undertecknade vi för snart 40 år se-dan och ännu har den inte införlivats med svensk rätt. Jämför det med Finland som av uppenbara skäl ej ansett sig kunna rati-ficera Europakonventionen förrän år 1990. När det väl var gjort blev konven-tionen också omedelbart finsk lag.

Vår lagstiftning fortsätter ostört fjärma sig från den europeiska. De organ som har möjlighet eller skyldighet att göra riksdagen uppmärksam på när svenska lagar står i strid med t ex Europakonven-tionen, föredrar numera allt oftare att tiga still. Så ock våra domstolar där det är en sensation om Europakonventionen över-huvudtaget nämns. Våra politiker har haft all anledning känna sig nöjda med trans-formationsdoktrinen.

I dag saknas inte insikt om det ohållba-ra i Sveriges attityd gentemot europeisk rättsordning. Även politiker börjar känna sig besvärade över den uppmärksamhet som framkallats av de ständigt återkom-mande processerna i Strasbourg där svenska staten står som förlorare.

Borgerliga motioner

Samtliga borgerliga partier motionerade före valet i syfte att åstadkomma överens-stämmelse mellan svensk lag och de inter-nationella konventioner Sverige

ratifice-rat. Glädjande nog har justitieministern tagit det ad notam och börjat utreda hur man skall gå till väga.

Just det- börjat utreda! Efter snart 40 år börjar man utreda hur ett införlivande av Europakonventionen med svensk lag-stiftning kan ske. Tydligare kan inte visas att Sverige aldrig tidigare haft för avsikt att fullgöra sina förpliktelser. Att utred-ningen påbörjas nu behöver inte nödvän-digtvis bero på ett nymornat rättsmedve-tande hos våra politiker. Höstens riks-dagsdebatter pekar dessvärre inte på det. Däremot inser allt fler att den dagen EG:s dörrar öppnas för Sverige gäller det att ha sopat undan spåren från transformations-doktrinens dagar. Säkert en vemodig om-ställning för många jurister och politiker men inte desto mindre det mest omväl-vande resultatet av svenskt EG-medlem-skap. Det är ju trots allt rättsordningen som utgör grunden i samhällsmaskineriet. Aterstår att se hur man mentalt klarar det nytänkande som krävs. Generationers rättsmedvetande har formats av teorier främmande för dagens europeiska rätts-ordning. Teorier, som trots att de åbero-pades som stöd för en numera havererad socialistisk ideologi, fortfarande flitigt an-vänds i riksdagens debatter. Inte för att de tjänade socialistiska syften utan för att de i sig legitimerar att riksdagen ej får vara underkastad någon rättslig kontroll- inte ens den som Europakonventionen stad-gar. En sådan teori är tilltalande för vem som än makten haver.