Hälsa och samhälle SA 1506
Handledare: Oscar Andersson
SAMVERKAN PÅGÅR
- STANNA TILL VID HÅLLPLATS 8
MICHAEL ANDERSSON
IRENE DAVIDSSON
C/D- uppsats i Socialt Arbete Malmö Högskola
20 p Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet, 205 06 Malmö
Inriktning verksamhetsutveckling
FÖRORD
Den här magisteruppsatsen vänder sig till alla som är intresserade av
socialtjänstens nätverksarbete i allmänhet och samverkan i synnerhet. Studien har varit berikande och intressant på många olika sätt, även om det många gånger har varit problematiskt och svårhanterligt. Vi har haft många bra dagar men även lite tyngre, vilket vi lärt oss under våra år på högskolan är fullt normalt. Vi har lärt oss oerhört mycket genom att skriva denna studie och det har varit intressant att se vad samverkan mellan organisationer kan leda till.
Vi vill innan presentationen av arbetet tacka de som bidragit till vårt arbete och hjälpt oss att nå vårt slutgiltiga mål. De vi främst vill tacka är respondenterna i de olika organisationerna som har varit väldigt tillmötesgående, utan er hjälp hade inte uppsatsen kunnats skrivas. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till vår
handledare Oscar Andersson som har varit en inspiration och en hjälp för att under arbetets gång finna nya vägar, vilket lett oss till det slutgiltiga arbetet.
Handledningstillfällena har resultat i inspirerande samtal som hjälpt oss att förfina våra metoder, problematisera på nya nivåer och höja diskussionerna.
Tack! Malmö 2007-04-27
Sammanfattning
Titel: Samverkan pågår – Stanna till vid Hållplats 8 Engelsk titel: Collaboration in progress – please wait! Nivå: Magisteruppsats i socialt arbete, maj 2007 Författare: Michael Andersson och Iréne Davidsson Handledare: Oscar Andersson
Problem: I takt med att organisationer har blivit alltmer komplexa och beroende av varandra, har också samarbete och samverkan kommit i centrum. Denna studie är unik, därför att det inte tidigare har gjorts någon utvärdering av samverkans- och nätverksarbetet mellan socialförvaltning, skola och polis. Vi ska i den här uppsatsen se närmare på samverkan mellan tre olika
organisationer; socialtjänst, skola och polis i stadsdelen Rosengård i Malmö.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att belysa framgångsfaktorer och brister i samverkan och nätverksarbetet kring socialtjänstens
öppenvårdsarbete bland unga kriminella på Rosengård.
Metod: Då vår undersökning syftar till att ta reda vilka framgångsfaktorer som finns i arbetet kring Hållplats 8 har vi valt att göra en
kvalitativ undersökning med samtalsintervjuer och observationer som forskningsmetoder.
Resultat: Att samverkan fungerar är inte något som kan tas för givet. Förutom att det krävs stor förberedelse och stort engagemang från ledningen, krävs det också engagemang från övriga aktörer. Att ha gemensamma mål samt en öppen och ständigt pågående dialog är ytterligare förutsättningar som behövs för ett lyckat
samverkansprojekt.
Nyckelord: Organisationsteori, systemteori, nätverk, nätverksarbete, samverkan, samsyn, system, kommunikation, kriminalitet, ungdomar, barn, Rosengård.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 7
1.1 Introduktion 7
1.2 Bakgrund 8
1.2.1 Rosengård, en stadsdel i Malmö 8
1.2.2 Stadsdelsreformen 1996 8
1.2.3 Stadsdelen i kris 8
1.2.4 Den sociala situationen på Rosengård 2003 9
1.2.5 Eget öppenvårdsprogram 9
1.2.6 Organisationen 10
1.2.7 Hållplats 8 10
1.3 Problemformulering 11
1.4 Uppsatsens syfte och frågeställning 11
1.4.1 Avgränsningar 12
1.5 Uppsatsens disposition 12
2. NÄTVERK 12
2.1 Socialförvaltningen/Socialtjänsten Rosengård 13
2.1.1 SiS - Statens Institutions Styrelse 13
2.2 Skolans organisation 13
2.3 Polisen/ Närpolisen i Rosengård 14
2.3.1 Polismyndigheten i Skånes organisation 14
2.4 Nätverk 14
2.4.1. Sekretess 15
2.4.2. Ungdomens nätverk 16
2.4.3 Observationer av nätverksmöten 16
3. HÅLLPLATS 8 18
3.1 Hållplats 8- ett öppenvårdsprogram med insatser för unga kriminella 18
3.1.1 Teamen och deras arbetsuppgifter 18
3.1.2 ART 19
3.1.3 KSL 20
3.2 Samverkan och nätverksarbete 20
3.2.1 Personkemi 22
4. METOD OCH MATERIAL 22
4.1 Metod 22
4.2 Val av metod 22
4.3 Tillvägagångssätt 23
4.3.1Intervjuer 23
4.4 Urval 24
4.5 Datainsamlingsmetoder 24
4.6 Bearbetningsmetoder 24
4.7 Analysmetod 25
4.8 Validitet och reliabilitet 25
4.9 Begränsning med vald design 26
4.10 Etiska överväganden 26
4.10.1 Öppenhet och objektivitet 26
4.10.2 Förförståelse 26
4.10.3 Erfarenheter och misstag 26
4.10.4 Forskningsetiska riktlinjer 27
5. TEORETISK BAKGRUND 27
5.1 Organisationsteori 28
5.1.1 Sociala strukturer inom organisationer 29
5.1.2 Finns ”den bästa” organisationsformen? 30
5.2 Systemteori 31
5.3 Nätverksmöten 33
5.3.1 Nätverkskarta och förmöte 33
5.3.2 Dags för nätverksmöte 34
6. RESULTAT OCH ANALYS 35
6.1 Kort sammanfattad teori 36
6.1.1 Nätverksorganisationen runt Hållplats 8 36
6.1.2 Det centrala i en organisations verksamhet 37
6.2 Organisationernas strukturer 38 6.2.1 Konstruktivt nätverk 39 6.2.2 Formalisering 40 6.2.3 Social struktur 40 6.2.4 Integrering 41 6.2.5 Ytterligare en dimension 42 6.3 Systemteori 42 6.3.1 Helheten av delarna 42
6.3.2 Systemet matas med energi 43
6.3.3 Hur energin används 44
6.3.4 Energins effekter 45
6.3.4 Energin påverkar 46
6.3.5 Systemets egen energi 46
7. AVSLUTNING 46
7.1 Slutsats 47
7.2 Slutdiskussion 47
7.2.1 Samverkan bildar en helhet 48
7.2.2 Samverkande faktorer i nätverksarbetet 49
7.2.3 En vilja till förändring 49
LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING 50
Bilaga 1: Intervjuguide Bilaga 2: Informationsbrev Bilaga 3: Samtyckesblankett
1. INLEDNING
Efter en kort introduktion med en berättelse av en händelse på en skola börjar det inledande kapitlet med en bakgrundsbeskrivning av stadsdelen Rosengård i Malmö. Därefter tar vi upp vår problemformulering som senare mynnar ut i vårt syfte. Vi tar även upp uppsatsens disposition.
1.1 Introduktion
På en högstadieskola har en elev under en längre tid skolkat. På dagarna driver eleven omkring med ett kompisgäng, och bara ibland dyker eleven upp på sin skola men presterar inget egentligt skolarbete. När eleven visar sig i klassen sprids en stor oro och undervisningen försvåras. Ärendet tas upp på en
elevvårdskonferens. Där samverkar några personer som alla har något att säga om eleven. Med på mötet är läraren, kuratorn och skolledaren.
Kuratorn framhåller de problem eleven har. Tyvärr kan hon av sekretesskäl inte berätta allt hon vet, men hon känner väl till elevens hemförhållanden och
framhåller hans svåra sociala och ekonomiska situation. Hon ser till elevens bästa poängterar hon och argumenterar för att eleven ska få gå kvar i klassen och ges en ny chans.
Läraren reagerar avvisande. Hon ser ingen mening med kuratorns förslag. Eleven har fått så många chanser utan att något positivt hänt, så nu måste något drastiskt göras. ”Eleven måste få ta konsekvenserna av sitt handlande” framhåller läraren. ”Dessutom har jag ett ansvar för de andra eleverna, särskilt de svaga i klassen, som den här eleven förstör för de gånger eleven dyker upp”, säger hon. Läraren vill inte ge eleven fler chanser. ”Stäng av…eller flytta eleven. Gör något!” Skolledaren lyssnar och framhåller till slut att en elev inte får stängas av på dessa grunder. I övrigt har han inte något att tillägga.
Diskussionen avslutas med att inga egentliga beslut fattas. I praktiken har man dock beslutat att det blir kvar vid det gamla. Kuratorn lämnar konferensen med en känsla av att läraren dels inte förstår, dels är alltför dömande och rent av
reaktionär i sin människosyn. Läraren går också därifrån med en känsla av att inte vara förstådd. Ur hennes synvinkel daltar kuratorn och förstår inte att hon gör eleven en björntjänst genom att denne inte få ta konsekvenserna av sitt handlande. Hur skall eleven då kunna växa och mogna?
Både kuratorn och läraren tycker att skolledarens roll är otydlig. Skolledarens intryck är att kuratorn och läraren inte tycks komma överrens, de har svårt att samverka. ”Det beror säkert på personkemin” tänker han.
Det beskrivna händelseförloppet är ett exempel på när samverkan mellan olika parter inte fungerar. Tankarna i berättelsen ovan är hämtade ur Berth Danermarks, professor i sociologi, bok ”Samverkan - himmel eller helvete”. Exemplet är nog inte ovanligt förekommande på våra skolor runt om i landet, och ger upphov till en rad frågor. Varför fungerade samverkan i exemplet inte bra? Vad kan
ledningen och andra inblandade göra för att förändra förhållandena så att en konstruktiv och förtroendefull situation uppstår?
1.2 Bakgrund
1.2.1 Rosengård, en stadsdel i Malmö
Malmö kommun är uppdelat i tio stadsdelar, en av dessa är Rosengård som har en areal på 3,3 km² och byggdes upp under 60 - 70 talet. Stadsdelen består mest av höghus och byggdes som en del av det så kallade miljonprogrammet. I Rosengård bor idag drygt 21 000 personer, ca 59% av dessa är födda i utlandet. Detta kan jämföras med hela Malmö stad där det bor drygt 271 000 personer och av dessa är ca 26% födda i utlandet (www.malmo.se).
På södra delen av Rosengård kan man hitta en del villor och småhus. På norra delen finns kyrkogård och på nordvästra delen finns industriområde.
Namnet Rosengård kommer av Rosengård lantegendom (Herrgården) och nämns första gången i en köpehandling 1811. Gården har bland annat varit i familjerna Karströms och Kockums ägo (a a).
Genom åren har situationen på Rosengård förändrats och Herrgården som en gång beboddes av familjer ur dåtidens högre samhällsklasser i Malmö, som alltså varit en ”riktig” herrgård, idag är ett av Malmös fattigaste bostadsområden. Med detta i åtanke och med tanke på den enorma segregation Malmö och framför allt
Rosengård har, med samhällen i samhället, är det inte vara lätt att vara vare sig socialarbetare, polis, skolpersonal eller boende. Alla kulturkrockar och
missförstånd är en stor utmaning för alla verksamma och boende i området (intervju 2007-02-06).
1.2.2 Stadsdelsreformen 1996
1996 drevs stadsdelsreformen igenom i Malmö. Det innebar att staden blev indelad i tio olika stadsdelar, alla med olika invånare och förutsättningar. Syftet med stadsdelsreformen var att flytta demokratin närmare medborgarna och ge dem ett större inflytande. Därmed fick alla stadsdelarna en egen administration och ett eget budgetansvar(Stigendal 1998).
Detta innebar, bland annat, att socialtjänsten och skolorna på Rosengård kom att innefattas i samma budget. Innan stadsdelsreformen hade dessa båda
organisationer inget ekonomiskt delansvar. Men denna förändring innebar att skola och socialförvaltning, i större omfattning än tidigare, fick samarbeta och inte längre kunde skjuta över ärenden till varandra med motivationen att ”det är ett skolproblem, det får skolan ta hand om” eller ”det är ett socialt problem, det får socialtjänsten ta hand om” (Intervju 2007-02-06).
1.2.3 Stadsdelen i kris
2003 var det en ekonomisk kris i stadsdelen Rosengårds budget med stora neddragningar som följd. Individ och familjeomsorgsverksamheten (IoF)
redovisade ett resultat på -16 miljoner kronor detta år. Budgeten överskreds främst i tre områden: kostnader för hem och bostadslösa, externvård för barn och unga samt köpt öppenvård för denna grupp (Rosengårds stadsfullmäktige årsanalys, 2003). IoF köpte tjänster enligt följande; institutionsvård för barn och unga, antingen vid enskilda hem för vård och boende eller via Statens
Institutionsstyrelse (SiS) (Läs mer om SiS under ”1.3.1 SiS”).
Ärendena på socialförvaltningen var utspridda på 10-12 socialsekreterare, de hade ingen gemensam teori om hur man utredde ärendena, vilket gjorde att insatserna
blev olika och många ungdomar blev SiS placerade (Intervju 2007-02-26). Att ha en ungdom placerad på en SiS institution eller ungdomshem är förenat med stora kostnader, upp till 1,5 miljon kronor per ungdom och år. Det var just dessa köpta vårdkostnader och att köpen överskridit budgeten, som ledde till att Rosengårds stadsdelsfullmäktige vid årsskiftet 2003/2004 röstade igenom ett
åtstramningsförslag för socialtjänsten på Rosengård. Bland annat skulle de minska sina utgifter genom att dra in 10 tjänster. Detta beslut ledde till en omorganisation på IoF. På Barn- och ungdomssidan där det tidigare varit 10-12 socialsekreterare som arbetade mer eller mindre självständigt med inkommande anmälningar, blev uppdelade i två team. Det ena teamet, som är intressant för denna studie, kom att innehålla fyra socialsekreterare med en teamledare som enbart handlade
ungdomsärendena. Denna uppdelning och förändring bidrog till att
socialsekreterarna arbetade närmare varandra vilket gjorde att de fick en klarare helhetsbild över de aktuella ungdomarna (a a).
1.2.4 Den sociala situationen på Rosengård 2003
Enligt en sektionschef på familjebasen, som också skrivit en rapport om Hållplats 8, skiljer sig den sociala situationen markant från andra stadsdelar. Antalet
anmälningar till utredningssektionen Barn och Ungdom växte på ett sätt som saknade motstycke i staden i övrigt. Antalet anmälningar om unga kriminella hade de senaste åren ökat lavinartat. Under samma tid ökade ungdomsbrottsligheten och med en begynnande gängbildning insåg socialtjänsten snabbt att något måste göras - något som inte innebar externa placeringar till stora kostnader (Sundberg. E 2006). Detta innebar att man nu var tvungen att gemensamt göra prioriteringar, och som någon lärd har sagt, när resurserna minskar- ökar kreativiteten.
Med tanke på att situationen med barn och ungdomskriminaliteten på Rosengård blev allt allvarligare var man på Familjebasen (se figur 1) tvungen att prioritera arbetet kring denna målgrupp. Tanken föddes att man kunde ta hand om
behandlingen av ungdomarna själva. Detta skulle göras i nära samverkan med polis, skolor och andra aktörer i stadsdelen.
1.2.5 Eget öppenvårdsprogram
En utredning tillsattes inom familjebasen och de började skissa på ett öppenvårdsprogram för ungdomar med kriminellt beteende och/eller
drogproblematik. Det primära syftet var, att utan att göra avkall på kvalitén, uppnå ett bra resultat för dessa ungdomar och ge dem alternativ till sitt nuvarande
beteende (Sundberg. E 2004).
Familjebasen gick till stadsdelsnämnden med ett förslag om att själv driva en öppenvårdsbehandling för att på så vis motverka de alltmer skenande kostnaderna. Förslaget innebar nyanställningar av sex personer som skulle ingå i den nya öppenvårdsbehandlingen. Nämnden godtog förslaget och familjebasen började aktivt söka personal. Vid rekryteringen av personal lade man stor vikt vid personlig lämplighet, och erfarenhet av arbete med motsvarande målgrupp. Naturligtvis tittade man på utbildningsbakgrunden och ett annat viktigt krav var att personalen skulle ha god kännedom om rådande ungdomskulturer (a a). Socialförvaltningen, skola och polis inledde därefter, i början på 2005 ett samarbete. Samarbetet eller projektet, som det var från början, kom att kallas ”Hållplats 8”. ”Det är ett ställe att stanna upp på men samtidigt på väg till något
10
bättre. Därför är det en ”hållplats”, säger Eva Sundberg, som är sektionschef på familjebasen och har ansvar för bland annat Hållplats 8.
1.2.6 Organisationen
Figur 1. Organisationsschema över socialtjänsten på Rosengård
Överst på schemat (figur 1) finns Individ och familj (IoF) här finns
socialsekreterare som tar emot anmälningar och har vårdansvar för desamma. Rakt under IoF finner vi Familjebasen som har behandlingsansvar för alla som är aktuella för socialtjänst i stadsdelen. Familjebasen har olika behandlingsalternativ, varav Hållplats 8 är ett.
1.2.7 Hållplats 8
Hållplats 8 är ett öppenvårdsprogram på Rosengård, som tar han om ungdomar mellan 13-18 år. Istället för en SiS placering ska ungdomarna fortsätta att bo kvar hos sin familj eller anhöriga och gå kvar i sin skola. Ungdomar som är aktuella, för Hållplats 8, är de som annars skulle placeras på ett behandlingshem eller riskerar att göra det inom kort, på grund av att de begår brott och/eller har drogproblematik (Sundberg, E 2006). Programmets mål är att prioritera och intensifiera arbetet med stadsdelens kriminella barn och ungdomar. Syftet är att minska kriminaliteten bland unga och därmed minska kostnader i samband med vård och insatser för målgruppen.
Hållplats 8 var tänkt som ett treårigt projekt, men redan under det första året som projektet pågick visade det så pass bra resultat att stadsdelsfullmäktige beslutade att verksamheten skulle bli permanent. Under den korta tid som projektet pågått så har arbetet visat bra ekonomiska resultat och man har minskat kostnader för köpt öppenvård från ca 4,9 miljoner kronor (2004) till ca 2 miljoner kronor år 2006 (mer om Hållplats 8 under ”3.1 Hållplats 8- ett öppenvårdsprogram för unga kriminella”).
Socialtjänsten Rosengård
Individ och familj (IoF)
Vuxensektion
Missbruk och boende
Familjebasen
Nätverksgrupp Vägvalet Rådgivningsgrupp
Barn och ungdomsutredning Vårdgrupp Hållplats 8 kostnad för köpt vård 3 000 000 4 000 000 5 000 000 6 000 000 k ro n o r kostnad för köpt vård
Bild 1 Kostnader för köpt vård (utdrag ur ”resultat från SDF Rosengård”)
Utredningsenheten Barn och Ungdom (B&U), en del av socialtjänsten på Rosengård, har stor del i kostnadsminskningen ovan (bild 1). Socialsekreterarna på B&U har både det ekonomiska och det myndighetsutövande ansvaret för aktuella ungdomar. De samråder med sin teamledare om de ska placera sin klient på en SiS institution eller på Hållplats 8. Teamledaren samråder i sin tur med sektionschefen på familjebasen om hur man ska agera (Intervju 2007-02-26). Ibland behövs andra aktörer för att det ska bli bra samverkan. Därför finns skolan och polisen hela tiden med i kulisserna. Tillsammans bildar denna treenighet ett nätverk där det är viktigt att alla drar sitt strå till stacken. Tidigare fanns inte detta nätverk och man såg inte, i samma utsträckning, ungdomen som en del i en större helhet.
1.3 Problemformulering
Eftersom kommunernas organisationer blir alltmer beroende av varandra i takt med att de kommunala medlen minskar, blir också frågan om samverkan något centralt.
I denna uppsats vill vi därför titta lite närmare på vad det är som driver
organisationerna socialtjänst, skola och polis till samverkan. Vi vill se närmare på vilka faktorer som har lett till att samarbetet fungerar. Vi ska försöka belysa framgångsfaktorer och brister i samverkan kring arbetet på Hållplats 8. Vi har gjort ett medvetet val då vi i uppsatsen har valt att ingående beskriva Hållplats 8, deras arbetsuppgifter och arbetsmetoder. Detta för att du som läsare ska få en relevant bakgrundsfakta, och förståelse, som hjälper dig till en större helhetsbild över hur organisationerna arbetar med ungdomarna på Rosengård. Vi kommer genom olika teorier som behandlar ämnet samverkan att leda in vår diskussion i analysen på dessa frågor.
Vår förhoppning är att våra slutsatser kan vara en hjälp för andra stadsdelar och kommuner som ställs inför liknande frågor.
1.4 Uppsatsens syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att belysa framgångsfaktorer och brister i nätverksarbetet kring socialtjänstens öppenvårdsarbete bland unga kriminella på Rosengård. Detta syfte leder in oss på följande två frågeställningar:
Vilka är aktörerna i de olika organisationerna och hur bildar deras samverkan en helhet?
Vilka faktorer bidrar till att samverkan i nätverksarbetet är möjlig?
1.4.1 Avgränsningar
Undersökningen har avgränsats till nätverksarbetet runt Hållplats 8 och deras öppenvårdsprogram i stadsdelen Rosengård, Malmö.
1.5 Uppsatsens disposition
I detta avsnitt avser vi att ge en överblick över uppsatsens fortsatta disposition för att underlätta för dig som läsare. Dessutom försöker vi på detta sätt klargöra de logiska kopplingarna mellan respektive kapitel.
Kapitel 2. Nätverk: I detta kapitel får du en beskrivning över hur socialtjänsten,
skola och polis är organiserad på Rosengård. Vidare kommer begreppen ”SiS- placering” och ”sekretess” att förklaras. Du, som läsare, kan också följa med på två nätverksmöten med olika utgång.
Kapitel 3. Hållplats 8: I detta kapitel beskriver vi vad Hållplats 8 är och hur man
arbetar där. Vi beskriver arbetsverktygen ART och KSL. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om tidigare studier
Kapitel 4. Metod och material: I detta kapitel redogör vi för vår metod. Vi
beskriver hur vi gått tillväga då vi valt våra respondenter och hur vi samlat in vårt material. Vi redogör även för hur vi analyserat materialet.
Kapitel 5. Teoretisk bakgrund: I detta kapitel redogörs för ett antal teoretiska
resonemang avseende sociala strukturer i organisationer samt tankar om
organisationer som system. Avslutningsvis redogör vi för hur ett nätverksmöte är tänkt att fungera
Kapitel 6. Resultat och Analys: I detta kapitel kommer vi att redogöra för vår
analys. Vi har utgått från våra intervjuer och vår teori. Analysen är uppdelad i olika avsnitt där varje avsnitt börjar med en kort sammanfattning av relevant teori som sedan följs av empiri för att sedan avslutas med våra slutsatser.
Kapitel 7. Avslutning: Avslutningsvis binder vi samman uppsatsen genom att
precisera det mest intressanta som framkommit ur vår studie i förhållande till syfte och frågeställning. Dessutom gör vi mer övergripande tolkningar och drar mer långtgående slutsatser utifrån vår undersökning samt ger förslag på framtida forskning inom ämnet.
2. Nätverk
I detta kapitel kommer först en beskrivning av hur socialtjänsten i Rosengård är organiserad, därefter följer en beskrivning av SiS. Därefter beskriver vi kort hur
skolans och polisens organisationer ser ut. Vi kommer att visa hur
nätverksmötena går till och vad som är tanken med dem. Efter ett avsnitt om sekretess avslutas kapitlet med två observationer av två helt olika nätverksmöten.
2.1 Socialförvaltningen/Socialtjänsten Rosengård
Socialförvaltningen har ansvaret för att alla som vistas i kommunen har en ekonomisk och social trygghet, har jämlika levnadsvillkor och aktivt kan delta i samhällslivet. Socialförvaltningen har ansvar för omsorgsnämnden individ och familjeomsorg samt arbetsmarknadsinsatser, insatser för psykiskt
funktionshindrade, handikappfrågor och flyktingmottagning. När det gäller
Individ- och familjeomsorgen regleras arbetsuppgifterna i Socialtjänstlagen (SoL), Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Individ- och familjeomsorgens arbetsuppgifter omfattar stöd åt barn, barnfamiljer och unga, missbrukarvård, familjerådgivning och försörjningsstöd/socialbidrag (Rosengårds stadsfullmäktige årsanalys). Individ och Familj (IoF) är den sektion inom socialtjänsten under vilken
Familjebasen lyder. Individ och familjeomsorgens ansvarsområde är att bedriva verksamhet enligt socialtjänstlagen (SoL ), lagen om vård av unga (LVU) och lagen om vård av missbrukare (LVM) (Rosengårds stadsfullmäktige årsanalys). IoF´s socialsekreterare får alla sociala anmälningar, och de anmälningar som gäller ungdomar mellan 13-18 år skickar de vidare till det team om fyra socialsekreterare vilka enbart arbetar med den målgruppen. En del av dessa anmälningar gäller ungdomar vilka har en problematik som ligger till grund för sociala insatser. I samråd med teamledaren och den sektionschef som beslutar om placering blir en del av dessa ungdomar placerade på Hållplats 8 som är ett av Iof´s behandlingsalternativ (intervju 2007-02-26).
Är ungdomen så belastad att det finns skäl att tvångsplacera eller om ungdomen döms till vård är det SiS - Statens Institutions Styrelse som har hand om vården på särskilda ungdomshem.
2.1.1 SiS - Statens Institutions Styrelse
SiS har hand om den slutna ungdomsvården vilken ersätter fängelse för ungdomar som begått brott i åldrarna 15–17 år. När ungdomen är dömd är det SiS som ansvarar för verkställigheten, vilken skall ske vid något av de särskilda
ungdomshemmen medan socialtjänsten är ansvarig för utslussningen och tiden därefter(www.stat-inst.se).
I detta arbete finns en samverkan mellan myndigheterna. Framförallt planeringen av tiden efter SiS-placeringen är viktig för att behandlingen skall bli
framgångsrik. Placeringsgruppen vid SiS huvudkontor kontaktar socialnämnden i den dömdes hemort och samråder om placeringen(www.stat-inst.se).
2.2 Skolans organisation
Skolorna i Sverige lyder under skolverket och bedrivs i kommunal eller privat regi. De kommunala skolorna i Malmö drivs av respektive stadsdel men har
gemensamma mål inom Malmö stad. Skolorna delas in i förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Utöver dessa finns särskolor och skoldaghem där barn med särskilda behov kan få plats, dessa drivs för barn som går i grundskola och är liksom grundskolan obligatoriska. Förskolan, fritidshemmen och gymnasieskolan är däremot frivillig.
Verksamheten i de olika skolorna leds av en barn- och ungdomschef i varje stadsdel. Därunder organiseras verksamheten i delområden och rektorsområden som leds av rektorer och biträdande rektorer. (www.malmo.se)
Under rektorer och biträdande rektorer finns lärare, skolkuratorer, skolsköterska, vaktmästare och övrig personal som t ex skolvärdar och administrationspersonal.
2.3 Polisen/ Närpolisen i Rosengård
Polisen hör i organisatoriskt hänseende under Justitiedepartementet.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för Polisen och har tillsyn över denna. Det finns 21 polismyndigheter i landet. I varje polismyndighet finns en länspolismästare som chef. För ledningen av polismyndigheten finns en styrelse som utses av regeringen (www.polisen.se)
2.3.1 Polismyndigheten i Skånes organisation
Polismyndigheten i Skåne är indelad i fem polisområden och ett antal
länsövergripande funktioner. Länspolismästaren är tillsammans med biträdande länspolismästaren chef för myndigheten. Länspolismästarens stab samt två taktiska ledare med övergripande ansvar för brottsutredning respektive brottsförebyggande verksamhet finns närmast myndighetsledningen där länspolismästaren och en biträdande länspolismästare är chef.
Ett av polisområdena är Polisområde Malmö som vidare är indelat i
närpolisområden. Ett av dessa närpolisområden är Rosegård( www.polisen.se) Inom Rosengårds närpolisområde finns två team med ca 15-20 poliser i varje team. Teamen arbetar omväxlande inom närpolisen och med bemanning av radiobilarna (vilken sker centralt för Malmö polisområde) för utryckningar. Även när de bemannar radiobilarna dirigeras de poliser med anknytning till de olika närpolisområdena som regel till respektive närpolisområde vid utryckning (intervju 2007-02-06).
Figur 2 Nätverket kring Hållplats 8
Nätverk kan se ut på många olika sätt (se figur 2) och i dessa kan ingå många olika aktörer. Nätverk kan vara såväl informella som formella eller sociala. Med informella nätverk menas t ex familj och syskon, som exempel på formella nätverk, socialtjänsten eller polisen och sociala nätverk är t ex skolan.
I det nätverksarbete som sker i Rosengårds stadsdelsförvaltning, familjebasen, är både informella, formella och sociala nätverk representerade för att nå samsyn och samverkan. Under nätverksmötena och endast då, lyfts sekretessen för att alla aktörer skall kunna tala fritt.
Här nedan finner du först en beskrivning över vad sekretess innebär och därefter en bild över hur en ungdoms nätverk kan se ut.
2.4.1. Sekretess
Sekretess betyder ”förbud att röja en uppgift”, vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (t ex genom att en handling, som inte är allmän, eller ett föremål lämnas ut). Sekretess innebär samtidigt en begränsning i allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar (www.regeringen.se)
Det finns olika former av sekretess beroende på profession. Socialsekreteraren har t ex strängare sekretess än vad skolan och polisen har. Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (a a).
Skolan och polisen har informationsplikt gentemot socialtjänsten vilken inte finns omvänt. Det innebär att skolan och polisen är skyldig att informera socialtjänsten om händelser som rör unga och som kan vara grund för sociala insatser medan socialtjänsten inte får informera vare sig polis eller skola om det inte gäller uppgifter som direkt rör polis eller skola och deras arbete.
Att sekretessen lyfts under nätverksmötet är viktigt, för att inte säga avgörande, för processen. Lyfts inte sekretessen under nätverksmötet kan inte
myndighetspersoner prata om den unge, i det här fallet, och inte heller ge förslag på lösningar. Det är dock viktigt att hålla i minnet att det är endast under
nätverksmötet som sekretessen lyfts. När nätverksmötet är avslutat kommer också sekretessen tillbaka.
socialförvaltningen
Hållplats 8
2.4.2. Ungdomens nätverk
Som vi visar i bilden nedan (figur 3) utgör den kriminelle ungdomens vardag ett stort nätverk av kontakter. Nätverket kan göras både större och mindre och är olika från individ till individ. Vår avsikt är inte att förklara alla aktörerna i
ungdomens nätverk, utan vi vill visa hur ungdomens nätverk kan se ut. Bilden kan vara till hjälp när du läser observationerna i nästa stycke.
Figur 3 Ungdomens nätverk
2.4.3 Observationer av nätverksmöten
Vi vill gärna ta dig med, via observationer som vi gjort, på två nätverksmöten, för att förmedla en bild av vilka möjligheter men också problem som kan uppstå på sådana möten. På det första nätverksmötet är det många aktörer och stor
interaktion, vilket till slut leder till ett genombrott. Det andra nätverksmötet däremot, är en motsats till det första och genomsyras av känslan att inte räcka till.
Nätverksmöte 1
Onsdagen den 11 april observerade vi ett nätverksmöte som anordnades av Familjebasen i Rosengård. Nätverksmötet kretsade kring en 14 årig pojke som sedan januari 2007 är inskriven på Hållplats 8. Närvarande på nätverksmötet var ungdomen och hans familj, totalt tre personer, två socialarbetare från Hållplats 8, den ansvarige socialsekreteraren, rektor och kurator från skolan samt två stycken från nätverksgruppen. Anledningen till att ungdomen är inskriven på Hållplats 8 är att han har gjort sig skyldig till flera lagöverträdelser av olika dignitet. En av de viktigare diskussionspunkterna under nätverksmötet handlade om
huruvida ungdomen kunde gå kvar på sin nuvarande skola. Ungdomens familj var till en början övertygad om att han inte kunde gå kvar på skolan om han skulle kunna förändra sin kriminella livsstil. Familjen menade att ungdomen inte kunde bryta med sina gamla kompisar på sin nuvarande skola, dessutom stämplades han av lärare och annan personal som en bråkmakare. Trots att rektorn och kuratorn lovade att de skulle göra allt för att ungdomen skulle få all tillgänglig hjälp att förändra sin utsatta situation på skolan var familjen synnerligen pessimistisk till dessa möjligheter. Den äldste brodern i ungdomens familj menade att det enda sättet som hans lillebror kunde förändra sin situation var genom att byta skola.
ungdom Skola Socialbyrå Religiösa föreningar Kompisar Kriminella organisationer, nätverk Okända påverkansaktörer Idrottsföreningar, fritidsaktiviteter Närpolis Föräldrar, syskon
Efter att nätverksmötets aktörer hade diskuterat saken fram och tillbaka under ungefär 45 minuter förändrades emellertid situationen. Det visade sig att ungdomens nuvarande skola kunde erbjuda honom extra studiestöd i andra skollokaler.
I samma ögonblick som familjen (framför allt den äldste brodern) insåg att ungdomen kunde gå kvar på sin nuvarande skola under andra
undervisningsformer öppnades också en ny möjlighet för ungdomen att förändra sin livssituation utan att tvingas stanna hemma från skolan eller flytta till en annan stadsdel. Samtidigt som skolan erbjöd ungdomen denna möjlighet ska det dock understrykas att inget var klart när mötet var avslutat.
Det går enligt vår uppfattning dock inte att komma till en annan slutsats än att ungdomens fortsatta möjligheter att gå kvar på sin nuvarande skola, och därmed öka sina möjligheter till godkända betyg i grundskolan, inte hade kunnat bli verklighet utan nätverksmötet. Det ska också påtalas att tack vare att tio personer i ungdomens nätverk kunde komma till mötet gjorde detta sannolikt att nya tankar och infallsvinklar kunde födas i interaktionen mellan aktörerna.
Nätverksmötets positiva utfall ökade därför sannolikt ungdomens förutsättningar att bryta med sin begynnande kriminella livsstil, även om det naturligtvis inte är någon garanti att så blir fallet i praktiken.
Nätverksmöte 2
Torsdagen den 15 mars observerade vi ett annat nätverksmöte. Med på mötet var ungdomen och hans mamma, en nätverksledare, ungdomens socialsekreterare och en socialarbetare från Hållplats 8.
Ungdomen, en snart 16-årig kille, med både ett brottsförflutet och drogförflutet har varit placerad utanför hemmet men är sedan sommaren 2006 LVU-placerad i hemmet.
Detta möte kallades av nätverksledaren ”nätverkssamtal” i stället för nätverksmöte eftersom det var så få aktörer. Varken polis eller skola var representerad.
Skolan eftersom, i detta fall, mamman valt att inte involvera dem. Skolan är alltså inte informerad om att ungdomen är inskriven i Hållplats 8.
Polisen eftersom det inte fanns några anmälningar där den aktuella ungdomen var inblandad. Det framkom ganska tydligt att den unge inte gillade den
uppmärksamhet som Hållplats 8 och LVU innebär. Han var inte intresserad av att gå i skolan, ville heller inte komma till Hållplats 8.
Alla aktörerna var tydliga i det som diskuterades och tydliga i vilka konsekvenser som var aktuella om programmet inte följdes av ungdomen.
Det socialarbetaren, från Hållplats 8, ville arbeta med var framförallt motivation, vilket för övrigt både socialsekreteraren och mamman också ville. Ungdomen ville inte! Samtliga aktörer verkade ganska uppgivna.
En stor del av mötet handlade om att ungdomen inte ansåg sig ha tillräckligt med pengar, och ville därför jobba i stället för att gå i skolan. Mamman undrade hur det skulle gå för honom att komma upp på morgonen för att komma till ett jobb, när han inte ens orkade ta sig ur sängen för att gå till skolan. Han hade ingen skolmotivation och trots anpassad studiegång uteblev han från flertalet av lektionerna i skolan.
Diskussionen på nätverksmötet landade efter en stund i tankar om sommarjobb. Socialarbetaren från Hållplats 8 hängde direkt med, och lovade finnas som stöd och hjälp i sökandet efter sommarjobb. Det diskuterades en del om vilka sommarjobb som fanns att få. Även i denna fråga verkade mamman uppgiven.
Det var tydligt att mötets deltagare hade svårt att hitta lösningar. Man kom inte till vare sig genombrottsfasen eller hänförelsefasen (se rubrik 5.3.3, Dags för
nätverksmöte) och det fattades inte heller några beslut annat än att LVU-placeringen skulle tas upp till förnyad diskussion senare i vår.
Som ni säkert uppmärksammat är dessa två beskrivna nätverksmöten väldigt olika. Vi kommer att ta upp detta senare i uppsatsen.
3. Hållplats 8
I detta kapitel kommer vi först att beskriva Hållplats 8:s öppenvårdsprogram, och vilka kriterier som ska uppfyllas för att man ska bli aktuell för placering. Därefter följer en beskrivning av arbetsverktygen KSL och ART. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om tidigare studier.
3.1 Hållplats 8- ett öppenvårdsprogram med insatser för unga kriminella
Hållplats 8 är ett av familjebasens många behandlingsalternativ när det gäller ungdomar på Rosengård. Öppenvårdsprogrammet var från början tänkt som en treårig satsning, men redan efter ett år blev den permanent. Programmet arbetar med en medveten systematisering och utveckling av insatser för unga kriminella, i en mängd olika kombinationsvarianter, utifrån den unges individuella
förutsättningar och behov (Sundberg 2006). Hållplats 8 inriktar sig i första hand till att arbeta med stadsdelens kriminella barn och ungdomar. De arbetar främst med två metoder för att träna ungdomarna att komma bort från sitt kriminella och aggressiva beteende. Den ena träningsmetoden är ART, Aggression Replacement Training, och den andra är KSL, Kriminalitet som livsstil (a a). Vi har valt att ha med en kort beskrivning av de båda metoderna, under ”1.3.2 ART” respektive ”1.3.3 KSL”, för att du som läsare ska förstå hur man arbetar med ungdomarna på Hållplats 8.
Genom att aktivt arbeta med ungdomarna, och genom att använda sig av olika metoder i behandlingen, är målet att minska kriminaliteten och därmed även omkostnader i samband med vård och andra insatser, men ändå ha tillräckligt hög ändamålsenlighet och kvalité i insatserna för målgruppen(Sundberg 2004).
Ungdomar som är aktuella är de som annars skulle placeras på ett behandlingshem eller riskerar att göra det inom kort, på grund av att de begår brott eller har
eventuellt övrigt riskbeteende (a a). drogproblematik. Det är sektionschefen på Familjebasen med ansvar för Hållplats 8 tillsammans med teamledaren från IoF avgör vem som blir aktuell för placering (Intervju 2006-02-26).
3.1.1 Teamen och deras arbetsuppgifter
På Hållplats 8 arbetar sex socialarbetare i tre team, två och två. De arbetar med följande:
• Relationsskapande och påverkande individuella samtal med den unge • Föräldrasamtal, socialpedagogiska föräldrakontakter
• Mobilisera, aktivera och vidmakthålla privat och professionellt nätverk • Medverka vid planerade och akuta nätverksmöten
• Aktiviteter med den unge för att skapa relation och påverka • Punktmarkering, följa ungdomen i olika miljöer
• Hjälp vid provtagning för droganalys • Beteendeobservationer
• Påverkansprogram (individuellt och i grupp)
• Föräldraträning, föräldrautbildning (individuellt och i grupp) • Matchning, handledning och utbildning av kontaktpersoner
• Samverka och samarbeta med delarna inom IoF, stadsdelen och externa resurser
• Kontroll och uppföljning • Rapportering
• Dokumentation
(Sundberg, E 2006)
3.1.2 ART
ART står för Aggression Replacement Training. Och är en träning för att ersätta aggressiviteten med pro-sociala beteenden. Det är ett multimodalt program med ursprung i USA. ART har skapats av psykologerna Arnold P. Goldstein och Barry Glick som båda har lång erfarenhet av forskning kring arbete med våldsamma och kriminella ungdomar. ART är ett effektivt sätt att förebygga och minska
ungdomsvåld samt förändra ungdomars beteenden och attityder kring våld och aggressivitet.
I Malmö har Ungdomsalternativet anammat programmet och anpassat det för träning med skandinaviska ungdomar i hem- och skolmiljö. Det är från
ungdomsalternativet Rosengårds socialförvaltning fått idén om att ART skall ingå i behandlingen på Hållplats 8 och det är också där personalen fått sin utbildning. Grundprogrammet varar i tio veckor och består av 30 lektioner med lika delar social färdighetsträning, ilskekontrollträning och moralträning.
Färdighetsträning innehåller tio sociala färdigheter och man övar på beteenden som har med mänsklig samvaro och relationer att göra. Färdigheterna tränas i upprepade realistiska rollspel för att sedan överföras till verkliga livssituationer. Syftet är att vidmakthålla fler sociala beteendemönster och förse ungdomen med handlingsalternativ. Knepen man använder för att lyckas stavas b.e.r.ö.m och positiv förstärkning.
Ilskekontrollträning handlar om att ungdomarna ska lära sig att känna igen och hantera sina känslor med hjälp av ilskekontrolltekniker. Dessa tränas i
verklighetsnära rollspel som innehåller bland annat provokationer, anklagelser och konflikter. Meningen är att varje lektion ska väcka känslor, men avslutas inte förrän alla gjort en kort självutvärdering följt av en ”kärleksrunda” där ungdomarna och tränarna ger varandra beröm och tackar för träningen. Nyckelordet för ilskekontrollträningen är tålamod.
Moralträning är en tankekomponent i ART- ”som jag tänker, så agerar jag”. Resonemang runt frågor om etik och moral hjälper ungdomen att utveckla det egna moraliska tänkandet.
Träning sker genom dilemmadiskussioner i grupp. Deltagarna ställs inför moraliska dilemman som ligger nära deras verklighet och inbjuder till ställningstaganden i olika moraliska frågor.
Ungdomen får välja en ståndpunkt, motivera och debattera med andra.
(Ungdomsalternativet 2006)
Lektionerna måste hålla hög kvalitet, följa procedurerna i ART- manualen och ledas av utbildade tränare. Avslutningsvis kan sägas att ART inte erbjuder lösningar på alla problem, men rätt använd och i kombination med positiva förebilder och relationer och andra insatser ger metoden positiva och bestående resultat.
3.1.3 KSL
Kriminalitet som livsstil (KSL) är ett dokumenterat program utformat av Gunnar Bergström. Programmet kommer från början från USA men är omskrivet till svenska förhållanden. Syftet med programmet, som vänder sig både till personer som har kriminalitet som livsstil och för personer som inte kommit så långt i sitt kriminella beteende, är att de ska ändra sitt tankemönster.
Programmet innehåller 28 olika lektioner för ungdomar och 15 olika lektioner för anhöriga. Programmet är uppbyggt på ett sådant sätt att det kan skräddarsys utefter individen och det finns ett speciellt upplägg för varje tillfälle. Programmet för ungdomar börjar med en kartläggning av hur individens liv ser ut just nu, vad det är som behöver förändras och vad individen vill med sitt liv. Programmet avslutas med konsekvenstankar om vem som drabbas av brott och hur brotten påverkar brottsoffret, individen och de anhöriga. En del av dessa tillfällen gör att den kriminelle blir utelämnad. Med det menas att programmet har uppgifter som går ganska djupt och det är en av orsakerna till att programmet skall hållas enskilt. Bergstöm betonar en fara med att ha gruppterapi med kriminella då han menar att detta kan skapa fler problem än det löser, vad gäller kriminellt beteende och att absolut inte blanda ungdomar med olika kriminell "karriär".
Programmet kan också användas i behandling av anhöriga till kriminella (Bergström, G, 2004).
3.2 Samverkan och nätverksarbete
Denna studie är unik, därför att det inte tidigare har gjorts någon utvärdering av samverkans- och nätverksarbetet mellan socialförvaltning, skola och polis. Oscar Andersson på Malmö Högskola har därför fått i uppdrag av Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) att göra en sådan utvärdering. Han skriver om vilka faktorer som påverkar ungdomens attityder under de sex månader denne är inskriven på behandlingsprogrammet. Vi blev tillfrågade om vi ville hjälpa till att se på organisationerna i nätverket och försöka se hur de samverkar. Denna uppsats blir således en del i en större helhet, en del av en större utvärderingsom görs av Oscar Andersson.
Trots att det inte gjorts några studier i just detta ämne, så har det däremot gjorts en del forskning/studier om samverkan och samarbete. I takt med att organisationer har blivit alltmer komplexa och beroende av varandra, har också samarbete och samverkan kommit i centrum. Begreppen samarbete och samverkan kan tyckas ha liknande innebörd men det finns skillnader, samarbete är ett mer generellt begrepp medan samverkan definieras mer specifikt (Petersson, H. et al 2003). Berth
Danermark, som är professor i sociologi, menar att samarbete är något vi gör dagligen med varandra utan att vi funderar närmare över det, medan däremot att samverka innebär att man tillsammans med andra, ofta personer med annan utbildning, som är styrda av andra regelsystem och i annan organisatorisk position, arbetar mot ett gemensamt mål. ”Samverkan är alltså medvetna målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgränsad
grupp avseende ett definierat problem och syfte” (Danermark, B 2003 s.15). I denna uppsats så diskuterar vi samverkan mellan socialtjänst, skola och polis. I alla dessa organisationer arbetar man med människor, så kallade
”människobehandlande organisationer”(a a). Om vi jämför samverkan mellan människobehandlande organisationer med samverkan mellan andra typer av organisationer, till exempel inom byggindustrin, finns såväl likheter som skillnader. Inom byggindustrin tillexempel, samverkar flera olika yrkesgrupper, arkitekter, snickare, målare och elektriker för att de tillsammans ska åstadkomma ett resultat, en byggnad. På så sätt skiljer sig denna typ av samverkan inte från den inom människobehandlande organisationer, men det finns andra skillnader. För det första är objektet ofta en byggnad och inte levande människor som har egna tankar, åsikter och känslor vilket gör att de reagerar så olika på det som sägs och görs. För det andra finns det en avgörande skillnad avseende de inblandade yrkeskategorierna. I byggnation av en fastighet samverkar olika typer av hantverkare. De har var och en sin specialitet, sina specifika kunskaper om vad som ska göras. Normalt är det nog främmande för exempelvis en målare att lägga sig i och ha synpunkter på en elektrikers arbete. Det råder heller inte så stor konkurrens mellan de inblandade om hur ett problem ska definieras, förstås och åtgärdas.
I människobehandlande organisationer däremot är det snarare regel än ett undantag att sådan konkurrens råder (Danermark 2003), vilket det inledande exemplet om elevvårdskonferensen illustrerar. För en lärare är en stökig elev i första hand ett pedagogiskt problem medan det för kuratorn är ett psykologiskt och ett socialt problem. Sätten att definiera, förklara och åtgärda ett gemensamt problem blir därför olika.
Danermark talar om tre grundläggande förutsättningar för samverkan i människobehandlande organisationer: kunskap, regelverk och organisation
(Danermark 2003). Med kunskap menar Danermark att det är viktigt att ta tillvara de perspektiv och den stimulans som människor med olika utbildning och
organisationstillhörighet upplever när de diskuterar och resonerar kring en gemensam klient. ”Ofta leder sådana diskussioner fram till en insikt om att vi på olika sätt kompletterar varandra och att vi känner respekt för varandras kunskaper och ståndpunkter” (a a s.22). I sin studie har Danermark noterat att dessa positiva förutsättningar ofta trängs undan av tankar om inflytande, prestige, pressad arbetssituation och dagliga rutiner. Vidare kom han fram till i att det är viktigt att bevara den positiva och stimulerande upplevelsen så att den inte övergår till en ”kamp om dominans eller strävan att endast försöka få gehör för sina egna perspektiv” (a a).
Kuratorns och lärarens diskussion i det inledande exemplet med
elevvårdskonferensen kan knappast beskrivas som ett ömsesidigt givande och tagande av kunskaper och åsikter där de lär av varandra och försöker att
sammanföra två olika synsätt. Istället för ett lärande, respekt och kreativitet ser vi kamp, irritation och status quo, som i värsta fall kan leda till en destruktiv process. Olika professioner har olika teoretiska utgångspunkter. Samverkan skulle enligt Danermark tjäna på att dessa klargjordes, ”detta skulle öka förståelsen för den andra partens förslag till handlande och därmed möjligheten att komma vidare” (Danermark 2003 s.30). Det är både orealistiskt och inte alltid önskvärt att uppnå enighet i teoretiska frågor. Det gäller dock att göra oenigheten till en tillgång där man kan lära av varandra och utvecklas. Inte hamna i en destruktiv kamp om vems synsätt som är det sanna. ”Lyckad samverkan handlar om att lära känna varandras synsätt och att kunna kommunicera kring dem” (Danermark 2003 s.28).
Danermarks studie behandlar regelverk i ett avsnitt. Författaren menar att alla organisationer är underkastade regelverk i form av lagar och förordningar. Lagar kan vara ramlagar, som är fallet med sociallagen, eller mer detaljerade och föreskrivande lagar, som skollagen (Danermark, B 2003).
Med hänvisning till regelverk går det att hävda att man ”inte kan göra” på ett visst sätt. I det inledande exemplet om den skolkande eleven hänvisade kuratorn till sin tystnadsplikt (sekretess). Hon kunde inte berätta vad hon visste om elevens hemförhållande och sociala situation. Denna grundläggande information skulle kanske ge helt avgörande kunskaper för att läraren bättre skulle förstå kuratorn och samtidigt få insikt i elevens problem. Med dessa kunskaper skulle läraren kunna möta såväl kuratorn som eleven på ett bättre sätt och kunna vidta de rätta åtgärderna.
3.2.1 Personkemi
Avslutningsvis tar Danermark upp en diskussion om personkemin. Han menar att personkemitesen ”om bara personkemin fungerar så går det att samverka”, inte duger som förklaring till om samverkan fungerar eller inte (Danermark 2003). Istället menar han att den avgörande orsaken till att samverkan fungerar har med ledningen att göra. Att samverkan inte fungerar beror alltså inte på frånvaron av den rätta personkemin utan frånvaron av andra mer grundläggande förutsättningar, nämligen ”ledningens skyldighet att skapa förutsättningar för samverkan” (a a s.12). Ansvaret för att skapa de grundläggande förutsättningarna är således ledningens ansvar. Det är ett krävande ansvar och fordrar att ledningen har såväl insikt som engagemang i de samverkansprocesser som pågår. Ansvaret kan inte överlåtas till de enskilda medarbetarna. Deras uppgift är att efter bästa förmåga delta i samverkan, men detta kan man bara förvänta sig under förutsättning att ledningen tar sitt ansvar.
4. METOD OCH MATERIAL
Metod är ett verktyg som används för at samla information och försöka lösa ett problem och på så sätt tas nya kunskaper fram (Svenning, 2000). Metod är hur man utvecklar forskningsfrågor. Metoderna som används binder samman teorin med empirin (Alvesson & Deetz, 2003). I detta kapitel presenteras vårt val av metod till denna uppsats.
4.1 Metod
Då vår undersökning syftat till att ta reda vilka framgångsfaktorer och brister som finns i arbetet kring Hållplats 8 har vi valt att göra en socio-morfologisk, kvalitativ undersökning med intervjuer och observationer som
forskningsmetoder. Dessa metoder har vi valt eftersom de passar vårt syfte och frågeställning.
4.2 Val av metod
Vårt syfte är att se vilka framgångsfaktorer och brister som finns i arbetet runt Hållplats 8 och förstå vad det är som gör att arbetet får det resultat det får. Vi har, för att ta reda på dessa framgångsfaktorer och brister, undersökt hur
information förmedlas och hur informationen som förmedlas används. För att få reda på hur arbetet fungerar mellan de olika aktörerna har vi valt att intervjua de personer som har ett samarbete med Hållplats 8 genom nätverksmötena, och för att få ytterligare fördjupad förståelse i arbetet mellan de olika aktörerna har vi gjort observationer under nätverksmöten. Vi har också deltagit i vissa aktiviteter i ungdomarnas behandling för att få ytterligare förståelse.
4.3 Tillvägagångssätt
Intervjuer i kombination med observationer har varit detlämpligaste sättet för oss att få svar på våra frågeställningar samt kunna uppnå vårt syfte.
Intervjufrågorna har varit av kvalitativ karaktär utifrån en socio-morfologiskt metod då vi ville ta reda på “vad som sker, vad det är som händer, snarare än att bestämma omfattningen av någonting som är på förhand bestämt” (Svensson & Starrin et al 1996). Våra intervjuer har haft karaktären personliga intervjuer vilka varit semistrukturerade, det vill säga, vi har haft” ämnen som ska behandlas och färdiga frågor som ska besvaras” (Denscombe 2000 s.135). Frågorna har varit semistrukturerade eftersom vi inte vid alla intervjuer kunnat ha exakt samma frågor på grund av intervjupersonernas olika profession och olika uppgifter i arbetet kring Hållplats 8. Andemeningen har från vår sida varit klart definierad och vi har fått tillfredsställande svar på de frågor vi ställt. Att vi inte konsekvent har använt exakt samma frågor vid alla intervjutillfällen har skapat problem för oss när vi skulle analysera det transkriberade
intervjumaterialet. Detta problem löste vi genom att tematisera frågorna vid analysen. Vi tror, att vi genom semistrukturerade frågor fått en större helhetsbild än vi hade fått vid exakt likadana frågor, vilken varit positivt. Sammantaget är vi nöjda med valet av metod, men samtidigt medvetna om att det finns flera vägar att gå.
4.3.1Intervjuer
Intervjupersonerna har varit olika ”lättpratade”, några av dem har haft en striktare profil i samtalet än andra som vi upplevt varit mera öppna. Samtliga tillfrågade har välvilligt ställt upp på intervjuerna, trots att det i något fall var svårt att finna tid för intervju då personernas almanackor varit fulltecknade. Intervjuerna har gjorts på respektive arbetsplats, de har varit bokade i förväg och erforderliga tillstånd har varit inhämtade. Informanterna blev informerade om vilka vi var, syftet med intervjun samt hur lång den förväntades vara redan när vi bokade tid. Vi presenterade oss åter för informanterna innan intervjun startade samt informerade om syfte och uppskattad tidsåtgång. Informanterna fick också skriva under vår samtyckesblankett innan vi genomförde intervjun enligt krav från Malmö Högskolas etiska råd (www.mah.se).
Intervjuerna har spelats in på minidisc. Vid ett tillfälle misslyckades
inspelningen vilket gjorde att vi fick göra om intervjun vid ett senare tillfälle. Vi diskuterade alternativet med fokusgrupp när det gällde personalen vid
Hållplats 8 men övergav idén då vi ansåg att den typen av intervju inte skulle ge mera tyngd åt svaren än en personlig intervju. Om vi vetat vad vi vet nu, när slutsatsen är skriven, hade vi ställt några andra frågor i våra intervjuer, men det hade också inneburit att vi haft en förförståelse om organisationerna och
Hållplats 8 som kunde varit hämmande för objektiviteten. Vi kunde också ställt frågor med större djup och fler följdfrågor angående organisationens arbete. Vi
har efter varje avslutad intervju frågat informanten om möjligheten att i efterhand ställa frågor via telefon eller mail om det skulle behövas.
4.3.2 Observationer
Vi har, både var för sig och tillsammans, gjort ett antal observationer. Dessa observationer har vi varit inbjudna till av nätverksgruppen i samråd med Hållplats 8 vilka har fått medgivande från, i dessa fall, ungdomen och dennes familj. Observationerna har dels ägt rum på nätverksmöten, och dels har vi deltagit i ART-träning i Hållplats 8:as lokaler.
I observationerna under nätverksmötena har vi varit deltagande observatörer, det vill säga vi har suttit vid sidan och observerat vad som hände under
nätverksmötet och tagit del av interaktionen (Denscombe, 2000). Vi har presenterat oss och vårt syfte med observationen innan nätverksmötena börjat. Vi har var för sig varit med på Hållplats 8:as ART-träning Vi har varit med om ett tillfälle med "kill-ART" och ett tillfälle med "tjej-ART". Även vid dessa tillfällen har deltagarna varit medvetna om vilka vi var och varför vi var där. Vårt deltagande har vid ART-träningen varit aktivt då det inte är möjligt enligt ART-pedagogiken att vara observatör utan alla närvarande skall vara deltagare i interaktionen. I dessa fall har vi därför haft en påverkan vilken vi hoppas och tror inte varit negativ.
4.4 Urval
Vår empiri utgörs av nio personer, de har varit av både manligt och kvinnligt kön med olika etiska bakgrund. De har varit representanter för såväl polis, socialarbetare, kuratorer som rektorer. Gemensamt för dem alla är att de i sin profession möter ungdomar som är inskrivna på Hållplats 8. Genom att intervjua just dessa människor, och i syfte med att undersöka det specifika, inte att uppnå någon representativitet för hela befolkningen, har vi nått de personer som har mest att bidra med (Denscombe, 2000; Rosengren & Arvidson, 2002). Vi har således använt oss av ett subjektivt urval då denna princip enligt Denscombe tillåter oss välja de individer som vi anser kunna ge relevant information i förhållande till vårt syfte (Denscombe, 2000).
4.5 Datainsamlingsmetoder
Vi har utifrån vårt syfte och frågeställning kommit fram till att intervjuer i kombination med observationer var det lämpligaste sättet att få svar på våra frågor. Intervjufrågorna har varit av kvalitativkaraktär då vi vill ta reda på “vad som sker, vad det är som händer, snarare än att bestämma omfattningen av någonting som är på förhand bestämt” (Svensson och Starrin, red, 1996). Då alla intervjuer varit genomförda tog det stora arbetet med att tematisera frågorna, kategorisera dessa, jämföra kategorierna och analysera. En risk vid analyseringen av materialet kan ha varit att vi lade våra personliga värderingar i analysresultatet. Vi hoppas vi undvikit detta dels genom att vi är två, dels att vi tar hjälp av vår handledare men också att vi är av olika kön vilket vi tror kan varit till hjälp i objektiviteten då risken för könsrelaterade slutsatser kan ha minskat. En medvetenhet om risken med personliga värderingar kan också ha varit av vikt för att undvika densamma.
4.6 Bearbetningsmetoder
Efter noggrann transkribering av det insamlade materialet, vilket skett i direkt anslutning till intervjutillfällena, läste vi igenom allt material samtidigt som vi gjort en första meningssökande tolkning. Tolkningen kan ses som en
grundläggande metod för att finna mening och få "de fragment av helheten" som ges av de enskilda intervjuerna enligt det sätt som Svensson & Starrin et al (1996) beskriver. Vi har inte kodat materialet utan använt det i exakt nedskriven form, dels för deskriptionen, dels för att kunna söka efter både likheter och olikheter i de olika svaren.
När vi kom så här långt så har intervjuutskrifterna återigen lästs igenom var för sig och nästa steg blev att selektera nyckelord i vare enskild intervju. Därefter har vi gått tillbaka till de meningar som nyckelorden inledningsvis var
hemmahörande i, detta för att få bättre förståelse för orden genom att se dem i sitt ursprungliga sammanhang. De hela meningar i vilka nyckelorden ingått har genomgått ännu en selektering där de mest passande meningarna valts ut och kategoriserats.
4.7 Analysmetod
Efter denna selektering, som vi beskrivit ovan, har våra nyckelord med tillhörande meningar delats in i olika kategorier. I dessa kategorier har meningarna varit blandade utan att någon egentlig notis om från vilken av intervjuerna meningarna ursprungligen härstammat ifrån. För att kunna skilja dem åt har vi belagt meningarna med olika färger beroende på sitt ursprung för att lättare kunna återgå till intervjuerna och se meningen i sitt från början ”rätta” sammanhang. Därefter har vi återigen läst igenom kategorierna och blivit
bekanta med dem.
Vi har nu inte varit långt borta från det Rosengren och Arvidson beskriver som material-ältande i fråga om detaljer och aspekter. Författarna menar att den idealiske forskaren ser till att få uppleva sitt material i närmast oändlig upprepning (Rosengren och Arvidson, 2002 s.218). I och med att vi gjort alla intervjuer själva och läst igenom materialet åtskilliga gånger, lagt ner mycket tid på och engagerat oss starkt i vårt arbete samt att vi varit väl bevandrade med texten, har kategorierna känts naturliga. Så småningom har dessa kategorier utmynnat i teman, bestående av ett antal transkriberade tankar, vilka enskilt och tillsammans belyst studiens syfte och frågeställning. Dessa teman har blivit det vi kommit fram till, vårt resultat, och detta har vi ställt i relation till våra teoretiska utgångspunkter.
4.8 Validitet och reliabilitet
”I den kvalitativa intervjutraditionen uppfattas intervjuaren som medskapare till intervjuns resultat” (Svensson och Starrin, et al, 1996 s.58). En viktig uppgift för intervjuaren är att under intervjun bygga upp ett sammanhängande och begripligt resonemang. Intervjuaren måste hjälpa till att skapa den goda
intervjun och får inte störa den intervjuades vilja och ansträngningar att berätta (a a). Om man tar hänsyn till det ovan skrivna så minskar graden av påverkan på respondenten, vilket är av betydelse för validiteten.
Validiteten och reliabiliteten är också beroende av i vilken sinnesstämning den intervjuade är. Vi skulle vilja lägga till att även forskarens sinnesstämning kan påverka resultatet. Därmed menar vi att det är viktigt hur vi förhåller oss till de vi intervjuar för att få en så rättvis och riktig bild som möjligt.
I en studie är det viktigt att beskriva att bearbetningen av material och teori skett på ett korrekt sätt. Det är således angeläget att beakta studiens validitet och reliabilitet. Med validitet menas att det som undersöks har giltighet, trovärdighet och är tillämpningsbart på det som studeras. Reliabilitet innebär att det finns en precision och följsamhet i studien (Lundquist 1993). Vi är medvetna om att
studien kunnat generera i delvis andra slutsatser om metoden haft annan inriktning. Trots dessa invändningar anser vi att studien uppfyller kravet på validitet och reliabilitet. Det finns inget utanför vår metod som döljs i tvivelaktigheter. Genom hela studien har vi eftersträvat att uppnå en
trovärdighet i arbetsprocessen. Vårt förhållningssätt har präglats av neutralitet i den mån som objektivitet går att uppnå. Sören Halldén menar att ”Den falska objektiviteten ger trygghet och stabilitet, men också ett lägre mått av
medvetenhet (Lundquist 1993)”. Studien är till karaktären inte av det slag som befinner sig i den etiska gråzonen. Det kan naturligtvis finnas åsikter som inte samstämmer med vår uppfattning om teori och metod, men eftersom våra källor är tydligt refererade, finner vi att det redovisade resultatet har giltighet.
4.9 Begränsning med vald design
En begränsning i vår valda design kan ha varit vår avgränsning. Vårt uppdrag var att titta på organisationsstrukturen inom familjebasen på Rosengård och utifrån denna hitta framgångsfaktorer och brister. I detta arbete fanns risk för att bli drabbad av så kallat ”tunnelseende”, med det menar vi att man blivit snäv i sin tanke och riskerar därmed att se helheten och missar således att vara öppna i sinnet för att fånga ”den nya kunskapen” som Svensson och Starrin så varmt talar om (Svensson och Starrin, et al, 1996 s.60). Vi kan naturligtvis inte utesluta att det blivit så, men vår förhoppning och övertygelse är att vi fått mycket ny kunskap i och med förmånen att få ta del av arbetet i organisationerna vilka samarbetar kring Hållplats 8.
4.10 Etiska överväganden
4.10.1 Öppenhet och objektivitet
Vi vill betona att hela vår undersökning har haft en öppenhet från oss med ett klart uttalat syfte. Alla informanter har blivit informerade om vårt syfte med studien och välvilligt ställt sin tid till förfogande samt välkomnat oss, trots stor
arbetsbelastning. Vi har varit noga med att försöka hålla en öppen men ändå så neutral roll som möjligt i såväl intervjusituationerna, observationerna som i alla kontakter med såväl personal som ungdomar på och kring arbetet i Hållplats 8. 4.10.2 Förförståelse
Något vi hade i väldigt liten omfattning när vi började vår undersökning var förförståelse om projektet. Vi började vår undersökning med öppna ögon men har under tidens gång förstått att det är mer eller mindre omöjligt att inte färgas av projektet. Vi lever med arbetet under ganska lång tid, intervjuar, observerar och frågar mellan intervjuerna. På ett eller annat sätt har arbetet funnits i vårt medvetande i princip dygnet runt.
4.10.3 Erfarenheter och misstag
Vi har genom egen erfarenhet fått erfara att det tar ca 8 timmar att skriva ut ca 1 timmes intervju, vilket vi inte trodde på när vår handledare berättade det. Vi har också erfarit att det varit stor skillnad i svårigheter när det gäller att höra vad intervjupersonerna säger på grund av deras olika sätt att uttrycka sig, oavsett etnisk tillhörighet.
Vi har försökt att skriva ut intervjuerna så ordagrant som möjligt. En skillnad mellan oss har varit att en av oss skrivit ut intervjuerna i talspråk medan den andre skrivit ut dem i skriftspråk. Denna språkliga skillnad har dock så vitt vi förstår inte påverkat resultatet, då vi båda skrivit ut ordföljden exakt med pauser, suckar och stön.
En av oss bor i Arlöv och den andre i Flyinge, därför har telefoner, sms och mail varit viktiga arbetsredskap. Det är både en fördel och nackdel att sitta på olika platser. Fördelen är att vi inte ”stör” varandra, nackdelen är att vi inte kunnat diskutera det vi skriver ”här och nu”.
Vi har haft tekniska problem genom att en av oss jobbat i Works, den andre i Word.
Vi har lärt oss att det är en process med mycket tankemöda, mycket läsande och skrivande. Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan över att bli eller inte bli färdiga.
4.10.4 Forskningsetiska riktlinjer
Vi har i vårt tillvägagångssätt i denna undersökning följt Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska riktlinjer för humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning. De har sammanställt fyra principer som skall fungera som ett grundläggande skydd för individer som deltar i undersökningen. De fyra kraven är:
• Informationskravet: Vi har som forskare utformat en
informationsblankett, samt informerat deltagarna muntligt om vår studie och om de villkor som gäller för dem som deltagare. Därmed torde informationskravet vara uppfyllt.
• Samtyckeskravet: Vi har utformat en samtyckesblankett samt
informerade informanterna muntligt om varför samtycke var viktigt. Deltagarna fick underteckna samtyckesblanketten innan intervjun startade vilket vi menar uppfyller samtyckeskravet.
• Konfidentialitetskravet: Deltagarna skall kunna garanteras
konfidentialitet. Detta krav anser vi att vi uppfyller då allt vårt insamlade material hanteras med största aktsamhet. De deltagande informanternas personer skall inte kunna röjas då vår undersökning baseras på vår tolkning av det material vi samlat in utan redovisning av enskildas svar. • Nyttjandekravet: De uppgifter vi samlat in endast får användas för
forskningsändamål. Även detta krav anser vi att vi uppfyllt då allt material i form av inspelade intervjuer förstörts efter sammanställningen liksom allt transkriberat material.
De etiska aspekterna av vårt tillvägagångssätt i undersökningen har granskats och godkänts av Malmö Högskolas etiska råd.
5. TEORETISK BAKGRUND
Teorikapitlet kommer att ta upp det som är relevant för uppsatsens problem och syfte. Kapitlet kommer att delas in i två huvudrubriker: organisationsteori och systemteori samt beskriva hur ett nätverksmöte går till.
