LANDSMÅLS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA
Ser.
C: 1H. GRUNDSTRÖM:
LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH
LULELAPSK ORDBOK
PÅ GRUNDVAL AV K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGARUTARBETAD AV
HARALD GRUNDSTRÖM
MIT DEUTSCHER OBERSETZUNG
F a s c. 8 tjabburit—tuvr&
A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA
Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesf ond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmännings-
fond samt Gällivare kommun.
LUND 1951
vit fylligare och (därför) vackrare / das Gesicht ist voller (und des-halb hilbscher) gewordenh tjab-bum lä åtnam, kå 1 ruonutam marken har blivit vackrare, se-dan den blivit grön,
tjabburit NG1 aabbunt; J Hi; bjuda till att, göra min av att/. versuchen zu, Miene machen zu!; if läm tjabburinun&ke han bjöd inte ens till, gjorde inte ens någon min av (att ställa sig i ordning 1. ge sig i väg) / er traf nicht die geringsten Anstalten, mach te nicht einmal Miene (sith fertigzuma-chen od. aufzubrefertigzuma-chen).
tjabbutahka NG aäbbutahka, SG t§abuta; J, J2 egabutahka; skönhet / Schönheit.
tjabPra NG eiåb"ra, gpl egäbraz,; SG Wibera,gpl tgäbraz;NJegibpra, npl t'iäbrall; J, J2 eMbara, asg aiibray; stenig, ojämn terräng / steiniges, unebenes, kupiertes Ge-lände /; tjab' ra-åtnam id.; SG if tei tjäbrai sinne vuoindz man ser inte (har ingen utsikt) i den här ojämna terrängen.
attr. -s J tiketbarä, attr. -s; J2 attr. enbariis; ojämn, olän-dig, stenig (med gropar, kullar, stenhölster o.d.; om terräng) / uneben, ungangbar, schwer zu-gänglich, steinig (mit Gruben, Buckeln, Steinhalden u. dgl.; von einem Gelände).
tjaliristit tsab'ristit NG tsåberistzt, NJ eiåberzstzt; nypa, klämma litet 1. i hast / ein wenig od. rasch zwicken, kneifen, klem-men h NG tsab' ristit kähkö i all hast knåda en kaka / in aller Eile Teig kneten, (einen) Brot(-fladen) kneten.
71
tjab'rit tsab'rit NG1 tsåbE- rzt, 3 sg prs tsåber; SG ts?zb8rit; NJ, J, J' aäbErit; krama (en gång), krama om, krama fast, klämma litet (även fig.) / (ein-mal) fest driicken, quetschen, fest umfassen, umgreifen, ein wenig klemmen (auch bildi., z.B. Geld festklemmen, nicht aus der Hand lassen wollen)h J2 karkah piet-nikijt ai tjab'rit, vai äh vuorkM tåssjäipmEti kåsik du ska också klämma åt kring pengarna, så att de inte gå åt till onyttiga ting. tjab'röt tsab'röt NG' tsizba- råt, 3 sg impf tsäbriol; SG tsåbs-rcpt, imp. tscibrcd; NJ, J egåb°1-iot, 3 sg impf atiNack; J2 aåbario.ht, 1 sg prs aäbriow; krama, klämma, nypa (flera gånger 1. flera före-mål) / fest drilcken, klemmen, kneifen (mehrere Male od. meh-rere Gegenstände)h NG även: blunda / auch: die Augen zu-sammenkneifen, zumachen jfr tjib'röt.
tjährutit tsäbrutit NG, SG tsäbrutzt; NJ, J, J2 tiktbrutzt; kon-tin, av tjab'röt.
tjabljöt tsablsöt tsaptsöt (adv.) NG tsåbatsiot, SG tååbetgåt, NJ tsäbatsiot; J, J2 tsåpTtsioht; i sluten ställning (endast om ögon) / in zugemachter, geschlossener Stellung (nur von den Augen)h tjalmäh läh tf. ögonen äro slutna; Is. atniji tjalmijt har ögonen slutna / hält die Augen geschlossen.
tjaddut SG tgaddut, J eiackvut, J 2 aaddut; 1. stocka igen (om bösspipa, rökpipa) / (sich) ver-schleimen, voll Pulverschleim, -rfickstand werden, sich verstop-fen (von einem Flintenlauf, einer
Tabakspfeife)h pir'sä tjaddui bös-san stockade igen; 2. J2 (ej J) stocka sig, .dämmas upp (om bäck; av stockar, bråte o.d.) / sich stauen, sich auf-, anstauen (von einem Bach; von Stämmen hej Holztrift, von Haufen ange-schwemmten Zeugs od. dgl.).
tjädjänit NG, NG' eitid5 än? t ; SG t.Vcd'd'Cont, J atici5ånst, J 2 eiEtclnit; gå vilse / in die Irre gehen, sich verirren.
tjädjänuvvum NJ3 t':"såd'jimuv-vumet (apl.); förvillad (relig.) / verirrt (relig.)1; tålvölt ruoptus kai'hka tjädjänuvvumijt käih- kait .ktilih lih tjädjänam) återför alla förvillade!
tjadptit SG täd' d'ffit; = tjå d-jånit.
tjadjit J, J2 eååirpt; föra, visa vilse (även fig.) / auf falschen Weg fähren, den Weg schlecht zeigen (und so in die Irre fähren) (auch bildl.: irrefiihren).
tjadjitit NG tf th tt, SG t.§ad'd'zttt, J aitirphtzt, J2 t'gäil 'it-tzt; föra, visa vilse, visa fel väg (även fig.) / in die Irre fähren, den falschen Weg zeigen (auch bildi.: irreleiten).
tjaidjulahMs J, J2 egtid'iulahUs, npl t'iäd'julahkkäh, pred., attr.; som ofta och lätt far 1. går vilse (även fig.) / beim Fahren od. Gehen sich oft und leicht ver-irrend (auch bildi.: oft in die Irre gehend).
tjädjulit J, J' atid'yultt; fara vilse (även fig.) / sich verirren (auch bildl.).
tjadiA NJ actirnå; J, J2 actilDnä; en som binder / einer, der bin-deth suotna-!j. »senbindare» (se
under va tnam) / »Sehnenbin-der» (s. unter v.)I; stal'hpå-tj. en som »binder» en varg (på
över-naturligt sätt) / einer, der einen Wolf (auf fibernatfirliche Weise) »bindet», »(fest)bannt», »stela» h varra-tj., se varra.
tjagma tsagma NG Hi; SG aaggya; J t'.44Gget ,s, tsajGya, asg tsabay; knöl, ojämnhet (t.ex. på väg, bräde 1. under ögonlocket vid något slags ögonont)/ Schwel-lung, Unebenheit (Holper auf ei-nem Weg, Knorren in eiei-nem Brett, Verdickung unter dem Augenlid bei einer bestimmten Augenkrankhei h jfr tja u '15 a. tjaimas J HI; J2 agnas, gsg eiaz,vmasa ; = tj a i m ö s.
tjafmat NG aapnat, SG time -mat; J, J2 eiarmat, 1 sg prs aaxmag; skratta (NG jämnt och samt; NG8 även om ripor)/lachen (NG in einem fort lachen; NG8 auch von Schneehfihnern)h SG även: skratta åt någon (ack.)! auch: fiber jdn lachen, jdn aus-lachen (mit acc.)/; J mainas tån tjaimah? se maina(s).
tjaimatit NG, J, J2 t'ialmatzt; NG skratta (för tillfället) / lachen (gerade im Augenblick)h J små-skratta / leise lachen, vor sich hin lachen h J2 småskratta (om ett subj.), skratta (om flera subj.) / leise lachen (von einem subj.), lachen (von mehreren subj.).
tjaimatit NG, J t'ialmahtzt; få någon till att skratta, narra nå-gon till att skratta / jdn zum La-chen bringen, laLa-chen maLa-chen, jdn zum Lachen verleiten.
till (en gång 1. plötsligt) / auf-lachen (einmal od. plötzlich).
Marino NG ess. t'ialmdm; SG t§azemCon (ess.); J Hi; skratt/ das Lachen tjai'mön atna skratta åt någon, förlöjliga någon / fiber jdn lachen, sich fiber ihn lustig machen.
Malmös NG egalmCos; SG gaz-mcDs, asg tkumusau; J, J2 eicunzio's, npl aaemusdh); skratt; plur.: ett långt skratt, mycket skratt 1. det ena skrattet efter det andra (J2), löje (J) / Lachen, die Lache; pl. ein langes Lachen, vid l Lachen od. die eine Lache nach der an-dem (J 2), Gelächter (J)/; J tjai-mös palä man vill skratta / das Lachen kommt einem, man mulå lachen h J2 tjai'musah påhtih id.; J para 1 tah tjai'musah det är bara skoj; tjahnön atn-0 skratta åt någon, förlöjliga någon / fiber jdn lachen, sich . fiber jdn lustig machen.
tjäihnak NG' trgägnak-peuk; vit ren med (till största delen helt små) fläckar av olika färger över hela bålen / weiBes Renn-tier, das am ganzen Rumpf mit (gröffienteils ganz kleinen) Flek-ken von verschiedener Farbe ge-tfipfelt ist.
tjar(h)nö NG" t',§412,`nå, SG t§itzhnö; F t'ia,k8x<nå, npl egai.rnö, ap! triäjnet; J aåk,enå, asg t'kegl-nåy; J2 egaW ,a, gsg t'kelh; hackspett (Piens minor och Pi-coides tridactylus) / Specht (klei-ner Buntspecht und Dreizehen-specht)h tjaikh)n&kirjak (SG) ren med stora vita fläckar/ Rena-tier mit graen weiBen Flecken (J) med avlånga vita fläckar (om
djur) / mit länglichen weiBen Flecken gescheckt (von Tieren).
tjaiihnk--kirjak se tja i' lm . tjäirak J, .Jc` attlrak; Je" ren med mörkare och ljusare ränder på sidorna (sällsynt numera) / Renntier mit dunkleren und hel-leren Randstreifen an den Seiten (jetzt selten)h J ren på vilken liksom ett bälte av ljusare färg går omkring bålen, och bältet gör gör liksom utvikningar 1. flikar (sjkihtfth) åt vardera sidan! Renn-tier, bei dem sich sozusagen ein Gfirtel von hellerer Farbe tim den Rumpf zieht, wobei von dem Gfirtel Ausbuchtungen od. Zipfel (sjk.) nach jeder Seite ausgehenh av tjäirak finnas två slag: / von tf. gibt es zwei Arten:/; rijmdc-tjäi-rak en mörk (svart) tjäirijmdc-tjäi-rak I ein dunkles (schwarzes) tj./; tjuoVois-tjtiirak brungrå tjäirak ein brann-graues tf.
tjaitas SG Omtas; J, J2 egal-tas, gsg egartasa; rund boll 1. hop av något / runder Ball(en), Haufe, Knäuel von etw.h muohta-tjaitas snöboll 1. rund hop av snö som samlat sig på en stubbe, en trädgren, vedtrave 1.d. / Schnee-ball od. runde Schneemfitze, Schneehaube, die sich auf einem Baumstumpf, einem Baumast, einem Holzsta aufgelagert hat/; påu'nå-tjaitas tuva som sticker upp rund som en boll / Bulten (Moospolster) im Moor, der sich wie ein runder Ball in die Höhe wölbth såhkår-tjaitas sockerklimp / Zuckerklumpen, groRes Zucker-stäck h jfr tj ij ta s.
tjähkanit^,tjähkänit NG t'iäh-kand, J ~känd, J2 t'gähkånit;
1. flytta sig närmare ihop, så att det blir bättre plats / näher zu-sammenrikken, damit mehr Platz . wirdh J tftihkänit tal am n tjähk-
vai tåt ai Mia sajäv tjak-kåhit flytta er ännu närmare sam-man, så att han här .också får sittplats; 2. rymmas, få plats, få rum / Platz haben, Platz bekom-men h J 2 tjahkkitalt saftv tuon
vai lat tjählain giv rum åt den där andre, så att han ryms (1. får plats att sitta) / mach Platz för den .andern, damit er Platz bekommt (Platz zum Sitzen hat)!; 3. gå pk vara tillräckligt vid (t.ex. om, kläder) / auf etw. darauf ge-hen, angege-hen, auf den Leib gehen; genfigend gra, weit sein (z.B. von Kleidern).
. tjakär NG aakår, npl aah-kurah; SG Csakär, gsg t.§akcarah; , J aalatr, ap! ekhkan't; 1. NG1-, J senfäste, den torra senaktiga ändan • av en muskel / Sehnen-ansatz (eines Muskels), das dfirre, sehnenartige Ende eines Muskels/; NG1 även; hård bindväv, brosk(?) /auch: hartes Bindegewebe, Knot--pel(?)/; SG (namn på en sena i bogen och låret) / (Name einer Sehne im Bug und in der Keule)/; J suotna-tjalair senfäste / Sehnen-ansatz h 2. NG1. renens penis / Brunftrute, Penis des Renntiersh 3. J• punkt på kroppen där det kittlar (tialair`t) I Stelle am Kör-per, wo es kitzelt.
.tjakäitallat NG1, J eiakår`tal-lat; frekv. av tiakår`tit.
tjakäitit NJ, J trjakiirctzt; kittla / kitzeln I; tjakeirct, <Main det kittlar L strupen / es kitzelt. in der Kehle h se även s a kitrti t 1.
tjähkat NG1 atthIcat, SG ta-i/t-hat; J HI, J2 1H; 1. rymmas, få rum / Platz haben, Platz bekom-men /; 2. gå på, vara tillräckligt stor (t.ex. om kläder) / auf etw. daraufgehen, angehen, an den Leib gehen, genfigend gra sein (z.B. von Kleidern).
tjah10 NG1 npl acclah; SG tåaitkö, npl Mala; J, J' egaithå, asg aakk; liten snöklump / klei-ner Schneeklumpen.
tjähk-d, attr. -is NG attr. lats, komp. eäählatubbiö; NJ 2 egiihUt; J, J' aähkåt, attr. 1. som tar liten plats, varav myc-ket rymmes / wenig Platz ein-nehmend, wovon eine grol3e Menge. irgendwo Platz findet tjählatis &lä hjord som ryms bra (där renarna äro små, men ändå många) / Herde, die wenig Raum einnimmt (bei der die Tiere klein, aber zahlreich sind)h NG tja-lans diulj liten hjord / kleine Herde/; 2. anspråkslös, tillbaka-dragen, hänsynsfull (om person) / anspruchslos, zuröckgezogen, röcksichtsvoll (von einer Per-son)/; komp. tjähk-dubbö mindre, fåtaligare (om renhjorden) / klei-ner, weniger zahlreich (von einer Renntierherde).
tjählMatj (pred.) NG atihkö-tak (attr. tjähkåtis, se tjåhkU); SG tgältkätal4; J, J 2 egälikåtag; 1. som tar mycket liten plats, liten, behändig; som det ännu ryms mer i, som inte är fylld (t.ex. om släde) / sehr wenig Platz ein-nehmend, klein, handlich; (was noch) nicht vollgefiillt (ist), wo noch mehr hineingeht (z.B. von einem Schlitten) h 2. J, J2 an-
språkslös, tillbakadragen (om n per son) / anspruchslos, zurfickgezo-gen (von einer Person).
tjalfflit J egalahtit; sticka in i (om ett spetsigt föremål); sticka sig / hineinstechen, -dringen (mit einem spitzen Gegenstand als subj.); sich stechen tjakdam lä nii'päi han har stuckit sig på kniven (som låg på golvet) / er hat sich an dem (auf dem Bo-den liegenBo-den) Messer gestochen.
tjäkait NG tWileåhtit, J aä-kåhtzt; NG tj å h k k it; J maka sig närmare intill varandra för att det skall bli bättre utrymme (t.ex. i kåtan)/näher aneinander-räcken (int r.), damit (z.B. im Zeit) mehr Platz wird.
tjahkkä, attr. -s NG t'ialckkä, attr. einchkkäs; J, J2 egahkkä, attr. -s; som har benägenhet att rymma 1. avvika ur tjänsten 1. försvinna utan att säga upp sig/den Hang habend, auszureiBen od. von sei-ner Arbeit davonzulaufen od. ohne Kiindigung zu verschwin-denh J2 Tjahkkä-Nil'sa rymmare-Nisse (öknamn)/ AusreiBer-rymmare-Nisse (Spitzname).
tjahkkån NG, J, J2 aahkktin; SG tåahkkän; tf. mannat= tjähk-kit 1; J2 ja tappö piestiv seunös &rata tf. nauhkäv och där för-lorade jag tidigt en morgon en renskock som rymde sin väg.
trähkkijidp NG t' årthklapil'iå; J HI; en som avviker ur tjänsten etc. / einer, der sich von seiner Arbeit(sanstellung) usw. davon-macht h se tjähkkit 1.
tjåhkkit NG tlahkkit, SG tåahk-lat; J, J2 l'iahktåahk-lat; rymma, fara
sin väg; avvika ur tjänsten, flytta, försvinna utan att säga upp sig. / ausreiBen, durchbrennen, .laufen; von seiner Arbeit davon-gehen, aus 'dem Dienst , davon-gehen, verschwinden, .ohne gekfindigt zu haben.
tjåhkkit J2 tigahklat; skotta snö mot kåtaduken runt omkring kå-tan på yttre sidan för att 'skydda mot kylan / rings um das Zeit Schnee gegen die äuf3ere Zelt-wand aufwerfen, um einen Schutz gegen die Kätte zu haben h tjahk kit kåtöv tjakij skotta snö upp mot kåtan / das Zeit mit Schnee umwallen, Schnee gegen die Zelt-wand aufschaufeln jfr tj a hk.
tjåhkkit NG, J aåhklat; SG tgåhkkit; packa ihop så att något får rum, ryms (i släde —1.11.) / (enger zusammenpacken und da, durch) Platz för etw. (anderes) (im Schlitten od. dgl.) schatTen, es unterbringen.
tjahkkitit J t'§dhlelahtzt, P t'kehkkitzt; rymma (trans.), få något att rymmas (i ett kärl, på ett papper, när man skriver 1.d.); giva plats så att en annan ryms / Platz schaffen, Platz .bekommen fiir etw. (acc.), etw. in etw. hin-ein-, auf etw. daraufbringen, -bekommen (z.B. in ein GefäB, auf ein Blatt Papier beim Schrei-ben od. dgl.); zur Seite Kicken, weichen, damit ein ander« Platz bekommt tjahkkitah sajöv giv plats! / räum den Platz, - mach (den) Platz (leer)!/; iv mån tjahk-kitah kai'hka tjäll-et jag får inte plats för allt på papperet.
tjähkköt (adv.) J ekihkkålit, J2 t'icelzkkåht; med liten plats /
mit wenig Platz tf. tjåhkkåhit sitta så att man tar minsta möj-liga plats / so sitzen, da l3 man den geringsten Raum einnimmt. tjäkgat NG atikyat, 3 sg prs enigt-4 3 sg impf näyak; SG ati skyat; F aäkyat, 2 sg hm). egäpa; J atikvat, 3 sg prs tikkyä; J2 eiäkyat, 1 sg prs aävay; 1. krypa in i, gå in i (t.ex. kåtan); krypa in i mjärden (om fisk), gå in i en vik (om fisk); gå utför en utförsbacke, gå ned från ett fjäll 1. berg ned i skogen; fara ned i vattnet (när isen brister); fara in i/ hineinkriechen, -gehen (z.B. ins Zeit); in die Reuse, in eine Bucht (hinein)gehen (von Fischen); einen Abhang h inunter, vom Hochgebirge od. einem Berg hinunter (in den Wald) gehen; ins Wasser kommen, einbrechen (wenn das Eis bricht); in (jdn) fahren (von einem bösen Geiste)h travat kåhläi gå in i kåtan / ins Zeit gehen ällö tjävai värås vuopmäi hjorden gick från fjället ned i skogen;. SG puortav tjäkyat gå utför en backe; även: puolta tjakyä »backen sluttar nedåt», det är en utförsbacke / einen Hang hinunter gehen; auch: puolta tjakyä »der Hang geht hin-unter», der Boden fällt ab /; J' pahets vuoiryanis tjäyai uhnutja sisi en ond ande for in i män-niskan; 2. J, J2 taga på sig (egentl. »krypa in i») kläder / »in etw. (ill.) (hinein-)fahren», etw. (Kleider) anziehen h NG (trans.) taga på sig (kläder) / etw. (acc.) anziehen (von Kleidern)h J mån tjiiyav muoädäi jag tar på mig (kryper in i) pälsen; NG
tjäkyat muottä (nale) ta på sig pälsen / (sich) den Pelz anziehen. tjähköt NG, NJ e.§ähkiot; J eäähkeot, 1 sg prs tTäkiow;1. flytta sig närmare intill varandra, så att det blir bättre plats (t.ex. i kåtan); flytta sig trängre ihop (om en folkhop) / enger zusam-menräcken (intr.; z.B. im Zeit), damit mehr Platz wird; sich enger zusammendrängen, aneinander-schliefien (von einer Volksmenge)/; 2. reduceras, bli fåtaligare (om renhjorden från höst till vår ge-nom slakt) / reduziert werden, sich verkleinern, weniger (zahl-reich) werden (von der Renntier-herde, die vom Herbst bis zum Friihjahr durch Schlachten sich vermindert).
tjaktja NG1 aak`aa, SG Mak-t,§a, iness. sg Mauhtgan; F aak-
iness. sg egaywaan; J aaks- iness. sg eiaghaan; J2 aakx-e§a, gsg egayhaa; höst / Herbsth tjauhtjan om hösten / im Herbsth J tjaktja-kieckk höstvall, gräsvall där lappen vistas om hösten / Herbstweide, Weide, auf der der Lappe im Herbst sich aufhält tjaktja-kiess höstsommaren, sen-sommaren / Herbs tsomm er, Nach-sommer, Spätsommer tjaktja-männö (NG') september, (J) ok-tober/(NG1) September, (J) Okto-ber)/; = kål`kö-männö; J tjak-tja-pårrum-påhltstzh renar som blivit uppätna under hösten/ wäh-rend. des Herbstes als Proviant verzehrte Renntiereh tjaktja-saäft höstviste / Herbstaufenthalt, Herbstlagerplatz tjaklja-talW höstvinter, förvinter / Herbstwin-ter, Vorwinter tjaktja-talv-jåh-
tulahka höstvinterflyttning / Herbstwinter-wanderung, Wan-derzug im Vorwinter tjaktja-talv-ätnam höstvinterbetesland / Herbstwinter-weideland tjaktja-tuob'täkah trakter där man vistas om hösten / Gegenden, wo man im Herbst sich aufhält; tjaktja-&flarn höstbetesland (för renarna)
/ Herbstweideland (fik die Renn- tiere).
tjaktjak (adv.) NG' aakYkak (prolat.); om hösten / im Herbst. tjäkukatj (pred.) SG eitikukat's,
J aäkuleag, J2 trkihkuka.§; = tj ä h-k -etatj.
tjäla NG t'§ä/a, up! aällakah;
SG asg ega/akau; J, J2 asg eiällakag;1. skrift, skri-velse, brev; något skrivet; skrift-lig överenskommelse, »skriftskrift-ligt» / Schrift, Schreiben, Brief; etw. Geschriebenes; schriftliche Ab-machung, etw. »Schwarz auf weitS» h J, J' kirj8-tjäla brev / Briefh 2. lysning (till äktenskap) / »Einschreibung», Aufgebot zur Eheh NG, SG tjällakan piedjat taga ut lysning / sich aufbieten lassen/; J2 tjällakav valtet härräs
taga ut lysning hos prästen / sich vom Pfarrer »einschreiben» auf-bieten lassen/; 3. SG även: stycke i sidan på kläder / (zugeschnit-tener) Seitenteil an Kleidern.
tjalåk NG' actlähk, SG t§alEtk; J, J 2 aalähk; 1. ren som skrapat bort 1. fällt hornhuden (neuninå) - I Renntier, das schon »gefegt», d.h. (vor der Brunft) den Ge-weihbast, n., abgerieben hat/; jfr
tjalän-di'zm och tjallan-åiW (un- der tj a 1 la ; 2. NG1 även: gräl- sjuk person / auch: zanksfichtige
Person h »lat lä riekta tjaläk»
(säges om grälsjuk person) / das ist ein rechter tj. (= wie ein zur Brunft fertiges, kamp flustiges Renntier, sagt man von einer streitsiichtigen Person).
tjaläk (abess.) J, J2 tigaltihk (abess. av tj all a t); utan att (Pil-lat (i bet. riva av barken); som icke bar barken avriven / ohne zu entrinden (tjallat); nicht ent-rindet tja läk-riss ris med bar-ken kvar, ris som är obarkat / Zweig, an dem die Rinde noch dran ist, der nicht entrindet ist. tjälak J, J2 eiti/ak; ren som har tjä/u-märket i örat / Renn-tier, das das tjä/u-Zeichen als Ohrmarke hat!; tjälak-mär i
tjäks-märke (i örat) / tjedu-Zeichen am Ohr.
tjälFilvis J, J2 eiälå/vt.s, gsg -å; anteckning / Aufzeichnung, Vor- merkun g h rnässä-tj. an teckning till nattvardsgång (prästen an-tecknar personer som anmäla sig till nattvardsgång) / Vormerkung zur Abendmahlsfeier (der Priester merkt die Personen, die sich Zum Empfang des Abendmahls anmel-den, vor).
tjalån NG eict/iin; SG
asg Malånau; J eialån; J 2 aalän,
gsg aaltina; hörntand, huggtand, bete (på rovdjur) / Eckzahn, Fangzahn (bei Raubtieren).
tjalån-åi'v SG tklän-bia, N J
eialiin-olevä, J2 acaän,-°r1,8a; SG horn på sådan renoxe som tjallä
(river av hornhuden) sent på hös-ten / Geweih eines spät im Herbst (den Bast) »fegenden» Renntier-ochsenh NJ, J ren, som rivit av
1. fällt hornhuden / Renntier, das »gefegt» hat,
tjalås NG egaliis; J = tja- 1 ö s.
tjälåstahka NG,NG'ekälästahk; SG aiiiista, J egälåstakka; J2 HI; =tjö.lös och tjälöstahka.
tjalåtit NG, SG, J aa/ätit; kontin. av tjallat.
tja16n NG egalån (iness. sg av tj Ilö [?], adv.); J HI; i hårt, styvt tillstånd 1. skick, hård, styv (t.ex. om läder, bryne) / in har-tein, steifem Zustand, hart und glatt, steif (z.B. von Leder, einem Wetzstein)/; tjalön lä är hård, styv list hart, steifh jfr tjalös. tjäles SG tglitäs, NJ eiti/ås; J, J2 tläUs, asg egånåg.; örmärke bestående av en mycket smal sax-liknande skåra 1. inskärning i spetsen av renens öra i örats längdriktning (liknande skar'jä, som dock är bredare); nyttjas enligt SG endast tillsammans med nahppa, enligt NG, J, J2 tillsam-mans med nahppa och skar'jä (suorrre) I Ohrenzeichen, das aus einem sehr schmalen, scheren-förmigen Schlitz od. Einschnitt besteht, der an der Spitze des Renntierohres in dessen Längs-richtung gemacht wird (gleicht skarijä, ist aber nicht so breit); kommt nach SG nur in Verbin-dung mit nahppa zur Verwen-dung, nach NG, J, J' in Verbin-dung mit nahppa und skar'jä (suorr).
tjälkstahka NJ, J, J 2 ekäks-tahka; =tjåls.
tjälkstit NG rsäksht, SG
tai-ustd;
J, J' aä/bstzt; rista, skära, skriva, röja etc. i hast I. litet (setjå.110 / rasch od. ein wehig ritzen, schneiden, schreiben, (die Erde od. dgl.) aufreiBen (s. tjål-lö E) h J2 tf. mår`kav ram päVjäi skära in ett märke i renens öra / ein Zeichen in das Ohr des Renntiers einschneiden.
tjältlit NG aii/åht/t, j aä/b1'-t2t, J2 aii/att; kaus. av tjållöt; J, J2 även: låta skriva sig till lysning 1. nattvardsgång / mich: sich zum Aufgebot od. zur Abend- mahlsfeier »einschreiben», ein- tragen lassen h tjäMtij skallui han lät anteckna sig till nattvards- gång; lat if åbbå tjälaah, te I nåv tiuras det är så dyrt, att man inte kan, inte törs skriva upp det / das lärk sich nicht auf- schreiben, das wagt man nicht aufzuschreiben, so teuer ist es. tjarfas NG ekar fas; J egarfas, npl t I ga/afasah, pred., attr.; J2 tlarfas, pred., attr.; 1. J, J2 hård (men ej spröd; om bryn- I. slip-sten, läder, is, järn, snö, trä, bröd m.m. dyl.) / hart (aber nicht spröde; von einem Wetz- od. Schleifstein, von Leder, Eis, Eisen, Schnee, Holz, Brot u. dgl. m.)/; 2. NG: må läm tjarfas ta pdrrat jag har svårt för att äta den ma-ten (om främmande, motbjudande maträtt) / mir fällt es schwer, dieses Essen zu essen (eigtl.: ))ich bin hart, [schwierig, widerstre-bend], das zu essen»; von einem ungewohnten Gericht, das einem widersteht).
tjarMs SG aarfts, ess. tV'sal8-ftism; J egarN, npl egainfäsah; =tjal`fas 1.
tjärkak NG, NJ aärhak; ren-kalv som blivit litet starkare och
mera försigkommen (från 2-3 veckors ålder till 6-7 veckor 1. fr.o.m. den tid då han ledigt kan följa sin mor; jfr tjål'kat) / Renntierkalb, das schon ein we-nig stärker und kräftiger ent-wickelt ist (vom Alter von 2-3 bis zu 6-7 Wochen od. von der Zeit an, wo es seiner Mutter un-behindert folgen karm; vgl. tj åli-k at).
tjallaltahka
J narloartahka; aarkaitakka, gsg -ltakii; ställe där en väg går ned till en sjö / Stelle, wo ein Weg zu einem See hinabgeht jähkei-tjarkaltahka ställe där en bäck rinner ned i en sjö / Stelle, wo ein Bach in einen See mfindet, hinunterflieSt.tjällat
NJ aåKat, 3 sg impf aärkal; bli kraftigare och mera försigkommen (endast om renkalv från en veckas ålder och intill 6-7 veckors ålder, dvs. fr.o.m. den tid han kan utan besvär följa sin mor; jfr tj är k a k) / stärker werden und schon kräf-tiger sich entwickeln (nur von einem Renntierkalb, angefangen vom Alter einer Woche bis zum Alter von 6-7 Wochen, d.h. bis zu der Zeit, da es ohne Schwie-rigkeit seiner Mutter folgen karm; vgl. tjårkak).tbillat
NG aalalcat, 3 sg impf egarkal; SG t§al81cat; J,J2
aala-kat, 3 . sg impf egarkak; 1. SG, J, J2 (ej NG) fara ned, sjunka ned i något (t.ex. med foten ned i snön, då skaren är svag) / in etw. hinunter-, hineingleiten, -rut-schen, -sinken (z.B. mit dem FuI3 in den Schnee einsinken, wenn die Harschkruste zu schwachist)!; 2. NG, J, J2 glida undan, glida ned (t.ex. med foten ned i en grop, mellan ett par stenar 1. bredvid en sten i snön), glida ur (t.ex. om en kniv ur slidan), glida ut (t.ex. om en kniv ur fickan, då man böjer sig ned) / ausglei-ten, h inunterrutschen (z.B. mit dem Fu13 in ein Loch, zwischen zwei Steine od. von einem Stein in den Schnee daneben ausrut-schen), herausfahren (z.B. von einem Messer, das sich in der Scheide gelockert hat), heraus-rutschen (z.B. wenn einem beim Bäcken ein Messer aus der Tasche rutscht).
tjat kfitahka
J, J2 actrkeitahka; sådant före när snön varken bär 1. brister, då man trampar1.
sjun-ker igenom då och då / Zustand der Schneebahn, wenn der Schnee weder wirklich trägt noch bricht, wenn man hier und da durch-tritt od. einsinkt h jfr tsaskä-tahka.tjallarn J, J2
aarkatit; kon-tin, av tjärkat.tjallarn
NG, J t'giitakatzt; SG t§äl8lcatit; tappa något genom att det glider ut ur fickan, paokya, tappa en kniv genom att den glider ur slidan (Virkat) etw. dadurch verlieren, da13 es aus der Tasche, dem Rockbausch, puokya, herausrutscht, ein (Jagd-)Messer, verlieren, indem es ans der Schei-de herausfährt (tjäl'kat).tjallijtit
NG egarktitzt, J egalc-k2.411; NG få bråck, ådraga sig bråck / einen Bruch(schaden) be-kommen, sich einen Bruchscha-den zuziehen ; tah lä tian:flarn han har bråck; tjarkijthn-uhnutjen som har bråck / Person mit Bruchschaden h J sträcka sig, vricka sig 1. skada sig så att hon blir illamående (om havande kvinna) / sich (zu stark) dehnen, sich zerren, sich ein Glied ver-renken, sich einen Schaden zu-ziehen, so dail ebelkeiten ein-treten (von einer schwangeren Frau).
tjällakatj NG' asg eiällakaaa; dimin. till tjäla.
tjallarn- tjallan- NG' eial- lam- egallan-; NJ Hi; (i sam-mansättn.:) som fäller 1. har fällt hornhuden / (in Zusammenset-zungen:) (Renntier,) das »fegt» od. »gefegt» hat!; tjallan-åi'im ren som fällt hornhuden (nyttjas dock speciellt om illa kastrerad härk som brunnar [men inte är avels-gill] och fäller hornhuden)/Renn-tier, das den (Geweih-)Bast ge-fegt hat (wird aber bes. von einem schlecht kastrierten Renn-tierochsen gebraucht, der brunf-tet [aber nicht zeugungsfähig ist] und den Bast fegt)/; tjallarn-åiv-käsk8k illa kastrerad härk som fäller hornhuden / schlecht kastrierter Renntierochs, der den Bast fegt /; tjallarn-tjårvak-käsk2k id.
tjallat NG egallat, SG t§allat; J, J2 aanat, 1 sg prs tUaläg; 1. skrapa av, riva av (i allm.; tex. barken på ris som användes till vispar, skalet på påskå 1. ur`tas) / abkratzen, -schälen, abreiBen (i. allg.; z.B. die Rinde von Zwei-gen, die zu einem Quirl verwen-det werden, die Haut vom Stengel od. von der Wurzel der Erz-engelwurz) h 2. skrapa av, riva
av den håriga huden på hornen (om ren), skubba hornen mot träd för att få bort hornhuden (nämm), skada träd och buskar genom att skubba hornen mot dem, dvs. skrapa av barken (obj.: resp. hornen, hornhuden, träden, buskarna) / den Bast, die wollig behaarte Haut des noch unreifen Geweihs, abschaben, abkratzen, »fegen» (von Renntieren), das Geweih an Bäumen reiben, um den Bast (nänim0 abzustreifen, Bäume und Sträucher durch das »Fegen» beschädigen, d.h. ihre Rinde abreiben (obj.: das Ge-weih, bzw. der Bast, die Bäume, Sträucher).
*Ulk NG ffi; SG Will; J eiällå, asg egaUtt; hårdhet hos sådant som är tjalös Härte (von Dingen, die tjalös sind).
tjall, attr. id. NJ ad //å, P eäå/U; 1. skrivande, som skriver, som kan skriva / schreibend, wer schreibt, schreiben karm h 2. (subst.) en som skriver, skrivare / (subst.) ein Schreibender, Schreiber.
tjall, attr. -s NJ eicaR attr. tWeWs; J2 eiå/U, attr. -s; som är duktig att skriva / tilchtig im Schreiben.
tjäna NG e.§Card; NG1 tikinåt, 1 sg prs aeilån; SG UV/åt; F pass. eggilauwwat; J, J2 egällåt, 1 sg prs 1. rista, skära! / ritzen, schneiden, schnitzen h J2 tf. tjåiv - v rista upp magen / den Magen aufschneiden NG' tjälld Wirva-rijanistusäit, se rijmustus; röja, bryta (väg) / (einen Weg) brechen, bahnen NG 1 även: raht2 tjälla öppna väg (om ett tältlag som flyttat före och så-
lunda öppnat väg för annat) / auch: einen Weg austreten, aus-fahren (von einer Zeltgenossen-schaft, die sich vor einer anderen auf die Wanderung begeben und so dieser den Weg gebahnt hat)!; skära mitt itu, dela i två delar I mitten entzweischneiden, in zwei Teile teilen h J2 urans tjöt& älöv kuou'tat vilddjuret for rätt igenom hjorden (och delade den i två delar) / das Raublier fuhr mitten durch die Herde (und trieb sie auseinander) h bryta igenom, skära igenom / durchbrechen, durchschneiden J' jåhkå (kil& muohttakav bäcken skar igenom (bröt igenom) snötäcket (om vå-ren i snösmältningen)/ der Bach schnitt, brach die Schneedecke durch (bei der Schneeschmelze im Fröhjahr)h 2. skriva, skriva upp / schreiben, aufschreiben tjälld kilftv skriva ett brev /einen Brief schreiben If. kirjeti skriva UPI) 1. skriva in i en bok; skriva efter / aufschreiben, hi ein Buch schreiben, eintragen; um etw. schreiben J' tfällärn läv jäfföit Tal'vatisås jag har skrivit efter mjöl (beställt mjöl) från Jokk-mokk; NG8 If. rata skriva efter pengar; skriva in (till lysning 1. till nattvardsgång; subj.: prästen) / um Geld schreiben, Geld be-stellen; för das Aufgebot od. die Abendmahlsfeier eintragen (subj.: der Seelsorger).
tjallötit NG, J aalUhtzt; glädja sig, fröjda sig/ sich freuen, Freude, Wonne föhlen.
tjallöt NG egall(74, SG tgallCot; J egallCot, 3 sg impf eicticik; J2 eiallCoht, 3 sg impf egal& 1; 1. bli
hård och seg (om läder, kaka, tjära som krupit in i trä, om bryne m.m.) / hart und zäh wer-den (von Leder, Brotfiawer-den, Teer, das in Holz eingedrungen ist, von einem sich zu stark glättenden Wetzstein u. dgl. m.)/; 2. J, J2 bli hård, hårdna (om människas sinnelag) / hart werden, sich ver-härten (vom Gemöt eines Men-schen) h tjallarn lä vai'mö hjärtat har hårdnat, blivit förhärdat; 3. J, J 2 bli härdad, seg — till arbete, skidlöpning etc. / sich abhärten, tränieren, zäh werden — för Ar-beit, Skilaufen usw.
tjallötit J, J2 egaikph t ; kaus.
till tjallöt.
tjalluhit J rsalluhtt; vara glad / froh sein.
tjälluk tjailuk NG eiä//uk; SO t§ä/uk, iness. sg tgälukin; J, J2 nä/uk; den heliga skrift, bibeln / die Heilige Schrift,. die Bibel!; J ålla Unik den heliga skrift / die Heilige Schrik; NG även: enstaka skrift i nya testamentet / auch: eine einzelne Schrift des Neuen Testamentes.
tjalmäituvvat NG egalmältuw-wat, SG tgalmältuugat; J, J2 aal-måltuunvat; 1. J, J' återfå sin syn / sein Sehvermögen, sein Augen-lidit wiederbekommen h 2. J, J' bli alltför väl känd genom att ständigt ses / allzu gut bekannt werden, weil das Betreffende stän-dig gesehen wirdh vier'må tjal-mäitaväi kaohjta nätet blev väl igenkänt av fiskarna (så att de aktade sig att gå i det)/ das Netz wurde von den Fischen reellt wohl wiedererkannt (und sie hö-teten sich daher hineinzugehen)/;
SG bli osams genom att ständigt se varandra, ledsna på varandra (om folk i samma sii9a) I in Un-frieden geraten, weil man ander ständig vor Augen hat, ein-ander ilberdrilssig werden (von den Bewohnern eines und des-selben Lagerplatzes, sii'ta)I; NG ledsna på något, bli led vid något / einer Sache milde, ilberdrilssig werden, etw. satt bekommen.
tjalmak, attr. -is J, J2 egal-mahk, attr. -is; 1. som har goda ögon, som ser bra / scharfäugig, scharfsichtig, gute Augen habendh 2. som har fläckar, liknande ögon (om ren, fläckigt tyg m.m.) /.mit augenförmigen Tupfen gefleckt (von einem Renntier, von fleckig gemustertem Stoff u. dg!. m.).
-tjalmak SG -t4almah; J, J2 -egalmahk; som har ögon av en viss beskaffenhet 1. till ett visst antal / Augen einer bestimmten Beschaffenheit od. einer bestimm-ten Anzahl habend puorr&tjal-mak som har goda ögon / scharf-äugig, wer gute Augen hat/; nielfr-tjalmak påna hund med fyra ögon (dvs, med en vit fläck över vardera ögat, så att det ser ut, som om han hade fyra ögon; säges ha förmågan att se rählö-kalt [de döda som vid jultiden komma på besök]) / Hund mit vier Augen (d.h. mit einem wei-Ben Fleck fiber jedem Auge, so da13 es aussieht, als habe er vier Augen; sol! die Fähigkeit haben, die rähtökah zu sehen, d.h. die Toten, die zur Weih-nachtszeit auf Besuch kommen)!; sliekyä-Ijalmak, se sliekijå; &å-tjalmak, se d. o.
tjalmälatj NG aahnEt/ag, SG t§almälat§; J aalmälag, pred., attr.; J2 acamährg, gsg -lana; som har goda ögon (t.ex. så att man kan se utan glasögon); skarpsynt / gute Augen habend (so dal3 man z.B. ohne Brillen gut sehen kann); scharfsichtig. tjalmas NG' egalmas; J, J2 egalmas, gsg t',*salDniasa; nätmagen (reticulum; hos idisslare) / Netz-magen, »Haube», Reticulum (der Wiederkäuer)h J, J2 puoiW-tjal-mas fettmagen, dvs. renens nät-mage fylld med fett, som an-vändes i. hushållet / »Fettmagen», d.h. ein zur Aufbewahrung von im Haushalt verwendetem Fett ge-brauchter Netzmagen eines Renn-tiers h räss6ljalmas nätmage fylld med grönsaker (juomöh o.d.) för hushållet/Netzmagen eines Renn-tiers, der mit Grängemilse (juo-möh od. dgl.) filr den Gebrauch im Haushalt gefilllt ist /; tjalmas-njal'mé nätmagens mun 1. myn-ning / Mund od. Milndung des Netzmagens.
tjalmästuvvat NG, J nalmCts-tuunvat; = tjalmäituv v at 2.
tjarmat NG nalamat, SG tgale-mat; J nalamat, 1 sg prs aa/mau; NG, SG bli botad från ögonsjuk-dom / von einer Augenkrankheit geheilt werden /; J få bättre syn / bessere Augen, besseres Sehver-mögen bekommen.
tjalmätj Sarkavare(Jokkmokks socken): npl tigalmåtiga (ordform i stallosägner / Wortform der Stallomärchen); = tjal'inö.
tjarnA NG nalsmå, gpl nal-MV? SG tgal8me F tigalenQ, npl nalm; J, J2 nal8m2, gsg nalrrQ,
el. pl. eialinvis; 1. öga / Augeh
J tjalmij årröt kierasij nalå hålla ögonen på slädarna / ein Ange auf die Schlitten haben, die Schlit-ten im Auge behalSchlit-ten tjalmijs lä
har ont i (något fel i) ögonen / hat einen Fehler im Ange, das Auge tut Ohm usw.) wehh tjal- sjaddat få ont i ögonen / Augenschmerzen, •böse Augen be-kommen h J2 skapmåta tjalmijtat 'anus! se skap må tit; SG tjähts-tjalinU årrönzin gråtande / wei-nend tjarmå-kahkkä, se k a h k-k å ; tjahnå-kei rk, se k e i 't ö; (NG") *tjalm&kuorkah (SG, J) tjannå-knorkah ögonhår/(Augen+ Wimperh jfr k ul'm ö; tjar kålk, se kållö; (J) tjal'In2-kåp-tjås (NG) tjal'zIk-kåuhtjas filt
som man sover under; även — tja/mö-a/läm och nakår-kåptjås I
Decke, unter der man schläft, die man sich äber die Augen zieht; auch = tj.-a. und n.-k. I; J tjali-må-kähttfr en som tittar i ögonen (för att bota dem) / einer, der einem in die Augen sieht (um sie zu heilen)h NG (ej J) tjalnk-nau'k »ögonnit», pupillen / »Au-genniet», Pupille, Sehlochh tjal'-må-pielk, se piellö; tjat /nk-på-lak, se pålak; NG (ej J) tjalnk-liera (—tåra) »ögonpålägg», iris/ »Augenbesatz», Iris, Regenbogen-haut h tjalim&ram`kallahka ‘s, tj.-rauhkallak, se ram`kaltahka;
J tjal l m&vånak som ser illa, har något fel i ögonen / wer schlecht sieht, einen Augenfehler hat/;
tjal'nk-vierkatah vitögonen / das Weifie im Ange h peivå-tjalmij, se pei'vö;. sai'pö-tjalmij, se sai'pö;
vuopla-tjal, se vuob'ta
vuopta; tjannå-kåu'hU, se kåu'h kö; 2. liten 'nypa 1. en partikel av något / eine Finger-spitze, ein kleines Bil3chen, Stäck-chen von etw.h J2 kår'zk-tjarmö
ett korn / ein Korn/; saltö-tjal'-~ en nypa salt / eine Finger-spitze Salzh låttak-tjal'mä ett (enda) hjortron / eine (einzige) Multbeere.
tja1m6al1iim NG aalm(å)-al-läm, asg -ah; J ffi; täcket i lapp-vaggan; går från kåhkå till fot-ändan och hålles uppe längs mit-ten av särrö-paddå I Augentuch, der Vorhang der Lappenwiege; geht von dem Gestell des Leder-dachs (kåhk0 zu dem Fufiende der Wiege und wird längs der Mitte der Wiege von der drei-geteilten Bandstrebe(särrö-padck)
in der Höhe gehaltenh jfr n a k ör-kåptjås (se nakör) och tjal'-mö-kåptjås.
tjarm6rikkas-takM J egalemb-rikkas-kekxk; benet runt omkring ögonhålan / die die Augenhöhle umgebende Partie der Schädel-knochen.
tjalm«immnit NG'
aalmbhh-in -d', Jc" eialmåhfflikh; trakten kring ögonhålen på en härnhud / die Partie um die Augenlöcher an einer abgezogenen (Renntier-)-Stirnhaut.
tjalmMipnA, attr. -tis NG2
aalmbtipnib, NG 2 aalnktepmg, F t'ialm2tee'pm; J egalmåhtzPnk,
attr. -htts; J2 actimåttpmå, attr.
eialnktis; blind; utan ögon/blind; augenlos, ohne Augen.
tjalmnuhtta NG, J eka1910-tuhtta; P ekalmåtuhikt; göra blind, förblinda (även fig.) / blind
machen, blenden; (auch bildi.) verblenden.
tjalmOuvvat NG, J egalmh-tuwwat; J2 egalmätuwwat; bli blind; bli förblindad (även fig.); även: få sämre synförmåga / blind wer-den ; geblendet, (auch bild!.) ver-blendet werden, mit Blindheit ge-schlagen sein; auch: schwächere Augen bekommen, an fangen schlechter zu sehen.
tjarmis, attr. -is NG egalembs; J egalsnns, attr. eganyusis; som har skarpa ögon att se på långt håll / mit scharfen Augen begabt, mit denen er weit sehen kann. tjalm-ähts NJ, J t7s'aint-b-hts2; maska i nät / eine Masche des Netzes.
tjalök, attr. -is NG egalahk, SG tgaliik; J, J2 ega/CP/c, attr. ega-16.)hIns, även subst.; 1. (adj.) hård och seg (om läder, kaka, bryne m.m.) / hart und zäh (von Leder, Brotfiaden, Wetzstein u. a. 2. (subst.) härdad, seg person / (subst.) abgehärtete, zähe Person, zäher Kerl h J2 kal så tunt gam`-pal-tjalök am n par`katj tav karta par`köv nog torde den gamla, sega gubben kunna . utföra det där tunga arbetet också.
tjalös '(pred., attr.) NG egalas; SG tgalfts, ess. tgalluszn; J, J' ega-las, npl t'§allusa(h), pred., attr.; hård, seg, styv (om läder, kaka, bryne m.m.) / hart, zäh, steif (von Leder, Brotfladen, zu glattem Wetzstein u. dgl.
tydös NG egFaCos; SG ffi-dekis, asg tgållusau; J, J2 t'gäkas, gsg aällusa; något att skriva, det man har att skriva; även: röjning
(av väg) / etw. zu schreiben, etw., das man zu schreiben (zu Mi-nen) hat; auch: Bahnen (eines Weges)/; J2 vädja-ljälös tat sjaddå det här blir att röja väg (i snön genom skogen)/ her gibt es Weg zu bahnen, (im Schnee durch den Wald) Bahn zu machen.
tjafsa NJ egalusa, asg t'§arsay; egalasa, asg egarsao; 1. NJ, J2 snö som är hårt packad alltigenom (ända ned till marken) / Schnee, der durch und durch (bis auf den Boden) hart zusammengebackt isth 2. J2 (ej NJ) något som är hårt och segt (i allm., såsom lä-der, bröd, kött etc.) / etw., was hart und zäh ist (i. allg., wie Le-der, Brot, Fleisch usw.)/; tjalisa-lier'ht2 hårt och styvt läder / har-tes und steifes Leder/; tj.-lai'm hårt och segt bröd / hartes und zähes Brot.
tjarsas NJ egarsas, pred., attr.; J2 egarsas, attr.; hård och seg (se tja l'sa 2; NJ endast om sämsk-skinn, sasne, som är dåligt be-rett) / hart und zäh (s. tjal'sa 2; NJ nur von schlecht zubereite-tem sasn-e, Sämischleder).
tjafsa .12
e4al8sit; göra snön hård, packa ihop snön (om vin-den) / den Schnee hart machen, verfestigen, sich setzen machen (vom Winde) I; pieggamuoldlakav vinden packar ihop snön.
tjartas attr. tjalta NG egartas, attr. egaita; J 111; hal (om snö som tinat och sedan frusit); hård (och gropig; om väg, spår) / glatt, glitschig (von Schnee, der auf-getaut und wieder gefroren ist); hart (und holperig; von einem
Weg, einer ausgefahrenen Spur)/; jfr tjalcsas.
tjäluk se tj ållu k.
tjanältahka NG eganårtahk, SG tbanälta, J eganärtakka, J' act-yulnahka; NG, SG: = tjanäs-tahka; J, J' ställe där man bun-dit 1. där ett band sitter! Stelle, wo etw. gebunden ist, wo ein Band befestigt ist.
tjanäs NG aanäs, iness. sg tUainasm; NG" npl acdnasah; J tiganås, npl aainasah; J2 auniis, gsg aaiDnasa; 1. något att binda med; band (att binda fast 1. binda om med) / etw. zum Binden etw., womit man binden karm; Band (womit man etw. anbindet od.. das man umbindeph J' tja-nås-påna bandhund, hund som är bunden / Kettenhund, ange-bundener (Hof-)Hund tjanås-ulmutj människa som är bunden (även fig.) / Mensch, der gebun-den, gefesselt ist (auch bildl.)/; 2. (plur.) bojor, bandage / Bande, Fesseln, Verband, Binde h 3. (iness. sg) tjatnasin i band / in Banden, Fesseln tjatnasin ärröt vara bunden, stå i band / gebun-den sein, an der Kette liegen.
tjanåstahka NG eganåstahk, SG tganästa, J t'§anästahka, J' eia-nästah,ka; något som man binder med (band, snöre, hö, vidja m.m.) / etw., womit man bindet (Band, Schnur, Heuband, Rutenstrang (u. a. in.).
tjanästit NJ, J aanåstd; J2 eganästzt; binda i hast (t.ex. om-kring halsen) / in Eile binden (z.B. um den Hals).
tjanätit NG aanätzt, SG tga-
nätzt, J eganäht, J2 aanght; kontin. av tjatnat.
tjanös NG egancos; NG" eke-neDs, asg eiainusa; J Hl; NG något att binda med / etw., womit man bindet h NG" dragsko i byxor etc. / »Zug» an Kleidungsstiicken (Saum mit elastischem Band zum Festbinden).
tjämaltahka NG atioaltahk, SG tkiya/ta, J aävartahka; NG, SG utförsbacke / Abhang, Stelle, wo es hinuntergehth J ställe där man kan komma fram, särskilt uppför 1. nedför ett fjäll / Stelle, wo man weiter kommen kann, bes. berg-auf od. bergab an einem Hoch-gebirgsgipfel.
tjämatit J aäyahtit; iföra, ikläda någon ett klädesplagg (illat.)/jdn in ein Kleidungsstfick (illat.) klei-den, jdm ein Kleidungsstiick an-ziehen tal'im-jabm2kav tjävatili kaptäi talå kå japmå en som dör på vintern ikläder man kolten genast han dött / einem im Win-ter Gestorbenen zieht man, sowie er gestorben ist, sogleich den Kolt an.
tjaijk« J, J' aabkbt, 1 sg prs egay`käy; vara glad, belåten, för-tjust / froh, zufrieden, entziickt sein.
tjauckRit NG t r gayUhtzt, SG t.§anckåhtzt, J aay`lahlat, J 2 tigay`-kåta; bli mycket glad, belåten, förtjust / sehr froh, sehr zufrie-den, hoch entziickt werden.
Tjahppa J2 adlippa; (hund-namn; egennamn på svart hund / Hundename; Name eines schwarzen Hundes).
tjahppahit NG nahppahd, 3 sg prs -ha; SG, J2 aåhppahtt; J adhppahtt; synas svart, avteckna sig mörk mot ljusare bakgrund, vara svart / schwarz aussehen, als schwarz zu sehen sein, sich dunkel von einem helleren Hin-tergrund abheben, schwarz sein
fåle tjahppahih vetraz där borta avteckna sig bergen mörka; pedla tjahppaha barfläcken syns svart. tjåppak NG8, 9 aäppahk, pred.; SG, H tgippak, pred.; J, J2 egiip-pahk, pred., även subst.; 1. (adj.) = tjabb; 2. (subst.) en skön en! (= fuling, skurk) / ein schöner Kerl! ein feiner Kerl! (= ein Garmer, Schurke).
tjåppakit (adv.) J aäppalint; vackert, prydligt! schön, schmuck, nett.
tjahppat, attr. tjahppis NG1 enhppat, attr. enhppis; SG tåethp- attr. tååhppzs; J, J2 ega` hppat, attr. eia`hppzs; 1.. svart; mörk till färgen; (fig.) mörk/ schwarz; von dunkler Farbe; (bildi.) schwarz, finger NG8 tjahppis köpmakah finare kängor I. lågskor, »svart-skor» /feinere Schnär- od. Nieder-schuhe, »Schwarzschuhe»/; (NG') tjahppis-kuorkan-avutis — (J) tj.-kuorkak-avutis vit ren som har liksom ett bälte av mörkare hår om bålen / weif3es Renntier, das um den Leib sozusagen einen Giirtel dunkleren Haares hat!; tjahppis-tjalmak-påjuk ren som är vit över hela bålen, men ej alldeles snövit; regnbågshinnan mörk; stundom vita klövar / Renntier, das am ganzen Rumpf weif3, aber nicht völlig schnee-weif3 ist; die Iris dunkel; Hufe
(die Schalen) mitunter weil3h tjahppis-tieb18-juorkak påjuk en påjuk med svart fläck på benet / ein påjuk, weiI3es Renntier, mit schwarzem Fleck auf dem La ufeh NG, J tjahppis kiels »svart», grov lögn / »schwarze», faustdicke Liige h J tjahppis kuol' ka svart hår / schwarzes Haat. h 2 (attr.) genom-, ut- (som gradsbestäm-ning till ett adj.) Adurchaus, völ-lig, grund-, blut- (od. dgl.; als Gradbestimmung zu einem adj.)/; NG' tjahppis käU genomfattig, ut-utfattig (och håglös) person! blut-arme, bettelarme (dabei schlappe und energielose) Person.
tjahppatis NG egahppahs, SG t."9ithppatis; J, J2 adhppatis, gsg -ä; något svart; svart fläck; (fig.) något otäckt, fult (även brukat som mild svordom)/ etw. Schwar-zes; schwarzer Fleck; (bildl.) etw. HäBliches, Garstiges, Böses (auch als gelindes Fluchwort ge-braucht) h J2 tjahppatis mal( läh hållam det var otäckt, gement, det du sade.
glapp& (attr.) se tjabb. tjahppis (attr.) se tjahppat. tjäptjö tsåptsö (attr.) NG tsåptscb-, SG t§å.pt,§co, NJ tsåptseD, J' tsåptsco; sluten (endast om ögon) / geschlossen (unr von den Augen) /; (NG) Isaptsö-Ijahnij (J2) tsaptsä tjalmij med slutna ögon / mit geschlossenen Augen. tjåptjök tsåptsök J2 tsäp- tsållk; person som går liksom med slutna ögon, ingenting ser 1. märker av vad som sker om-kring honom / Person, die sozu-sagen mit geschlossenen Augen umhergeht, nichts von dem sieht
od. merkt, was um sie geschieht, traumverlorener Mensch.
Tjapu NG t'åäpg; (egennamn på svart hund / Name eines schwarzen Hundes).
tjapu (adv.) NJ, J, J2 t'§apu; till och med / sogar, selbsth J mavvas kå tjapu moras käränah lii'hkujih län nei'lai ja, då t.o.m. gamla karlar tycka om den här flickan - -; J' tjapu så huomahij tåk vuol'Ht han kom t.o.m. på att fara dit (vilket ingen trott); Jc`D tjapu tjähtp 1 tanne t.o.m. vat-ten finns där (bra kåtaställe!) / sogar Wasser ist da vorhanden (guter Zeltplatz) tjapu hj ham lat tanne t.o.m. han var där.
tjåhpuk, attr. -is NG eiähpuhk, NG1 t`gälipuk; SG t.§ähpuk, attr. tgältpulas; NJ, J, J2 aälipuhk, attr. -zs; 1. J, J2 mörk (ej helt svart; om hår)/ d unkel (nicht ganz schwarz; vom Haare) tjähpukis kuol'ka mörkt hår (däremot: tja hppis kuol'ka svart hår) / dunkles Haar (dagegen: tf. k. schwarzes Haar)/; 2. J, J2 mörk, dålig, gemen (om människa) / laster, schlecht, ge-mein (von einem Menschen) tjähimkis zilmutj dålig människa / böser Menschh 3. (subst.) enligt J, J2 användes ordet som lindrig svordom (»den svarte» = fan) / (nach J, J2 wird das Wort als leichterer Fluch gebraucht: »der Schwarze» = der Teufel) h NG, SG person som har otur i allting / Person, die Ungläck in allem hat,. Pechvogel. Schlemihl h NG vuorc petis tjähpuk en som aldrig lyckas med någonting / eines, dem nie etw.. gläcken Ungläcks- vogel SG vuorciAtis tjähpuk 72
lidjilz lån »du är då en olycks-fågel» (säger man åt barn, då de renar, som det fått, ej vilja leva) / »ein Pechvogel bist du», sagt man zu einem Kind, wenn die ihm geschenkten Renntiere nicht am Leben bleihen wollen.
tjåhputis atiltpubs, SG tgihputts; NJ ni, J in = tj a h p-patis.
tjåhputit NG, SG, NJ, J, J2 ekähputzt; bli svart; (fig.) bli ond, dålig, ogudaktig / schwarz wer-den; (bild!.) schlecht, schlimm, gottlos werden h J2 värärt kak (= kal' kä) tjähputit världen skall bli mörk, Ond.
tjähputuhtta NG, NJ, J. J2 aiihputulittåt; göra svart, svärta ned/schwärzen, schwarz machen. tjåhputuvvat NJ, J atihputuw-wat; bli nedsvärtad / schwarz ge-mach, geschwärzt werden.
tjåhputuvvum J ptc prt pass. atihputu. wwum; nedsvärtad / schwarz gemacht, geschwärzt.
tjåråtallat NJ, J aärähtallat; J2 aärätallat; plågas av onda dröm-mar, drömma illa / von bösen Träumen geplagt werden, schlecht träumen If. niekön drömma illa, plågas i drömmen / schlecht träu-men, böse Träume haben.
tjaråtit NJ, J, J' egal-äta; tvista, munhuggas, motsäga varandra (»då den ene säger: 'jo då', den andre: 'nej då'» osv.; kontin. av tj a rrat) / streiten, , zanken, kab-beln (»veni der eine sagt: 'aber freilich l', der a ndere : 'aber nein l'» usw.; kontin. von tja rr at).
trär& tjärr^,tjårris (attr.) NG aärs (eg. sydligt ord / sädliches Wort); SG t„§årfs, attr.;
NJ aärrk,s, attr.; J tlit-trU
ris, npl aärråsah, attr.; J' t'kärr?,s, npl eäärräsa, attr.; 1. SG (ej NG, J) hög (om backe) / hoch, schwer (von einer Steigung)h 2. SG, J, J2 (ej NG) ond, plågsam (om dröm: tf. niehkö) I böse, schwer, dräckend (von einem Traum: tf. niehkö)I; 3, NG, NJ, J, J2 sträv, grov (om hår, skägg, ull, tyg, hö) / rauh, struppig, grob (von Haar, Bart, Wolle, Stoffen, Heu)/; NG tjäräs-kuorkak (= kuor`ms-k.) strävhårig / rauhhaarig, stichel-haarig h J2 även: grov (om snö) / auch: grobkörnig (vom Schnee). tjarlö SG t.§årefå, npl t§år`f6); NJ e.§årafco; J rsårdiki), gsg
t'iår`-fc.); J2 adrafc-o, gsg t'kdr76); spett med vilket man stöter hål i isen, isbill/(mit Eisenspitze beschuhte) Stange, mit der man Löcher ins Eis stöl3t, Eisstemmer.
tjärim •-•-• tjärrim NG t'ååmz, npl aärrtniah; SG täärriim
t,§år-npl -a; J rsårrtm, åsg eäär-rimay; J2 egårram; fettöga, flott-öga (på soppa 1.d.) / Fettauge, Fetttropfen (auf der Suppe od. dgl.)/; vuodja-tjårrim id.; valla te vuodja-tjärrimav ådtju, nåv livåk lij fat påtsöi man får knappt ett fettöga; så mager var renen.
tjarla (adv.) NJ, J, J2 eiarak,a, adv.; hårt / hart, fest!; tf. pånjå-tum hårt tvinnad, hårdtvinnad (om snöre, rep etc.)/fest gezwirnt, fest gedreht (von einer Schnur, einem Seil usw.)/; tf. stihkkilum hårdstickad (om vantar och andra stickade saker) / fest gestrickt (von Handschuhen und anderen gestrickten Dingen).
tji-it/kat, attr. tjarla NG aara-
kat, attr. aaraka; SG attr. t§areka; NJ, J, J2 aarakat, attr. aaralca; 1. torr öch hård (om mark, hed-mark, sjöstrand: tjar'ka åtnam, tjar'ka kadd -e) I trocken und hart (vom Boden, Heideboden, See-strand: tf. å., tf. k.)I; 2. hård (så att man kan gå på den; om skar-fri snö, t.ex. i högfjällen, om myr-mark som bär att gå på, om väg på vintern) / hart (so da iS man darauf gehen kann; von unver-harschtem Schnee, z.B. im Hoch-gebirge, von Moorboden, der so-weit trägt, da få man auf ihm gehen kann, von einem Weg im Win--ter)/; tjar'kat vaddsåt hård så att
man kan gå på den (om snö) / (so) hart, da13 man darauf gehen kann (von Schnee)h 3. stark och hård (om is) / stark und hart (von Eis)/; 4, NJ, J, J2 även: styv (om vadmal, tyg, läder) / auch: steif (von Loden, Stoffen, Leder). tjåikat NG aårakat, neg. t'går`-kah; SG tgårekat, 1 sg prs t§är`kam; NJ, J, J2 t'Mrahat, 3 sg impf t'äärc-kal; rymmas, få rum / unterge-bracht werden können, (in etw.) hineingehen Platz haben!; jaffö- vuossa tjar'kä mjölsäcken får rum i härbret.
tjarlijtit NG egarcketit; NJ, J aarchltit; bli fjär' kat I hart, tf., werden.
tjaikutit NG, NJ, J narckutzt; tjarckijtit.
tjainik, attr. -is NJ, J, J2 aarc-mk, attr. -ts; självrådig, styvsint (om barn och fullväxt folk); osty-rig, oregerlig (om ren) / eigen-mächtig, selbstherrlich, halsstar-rig (von Kindern und Erwach-
senen); unlenksam, unbändig (von einem Renntier).
tjainutit NJ aaranutlt, J aare-nutit, J2 egaranutzt; vara själv-rådig, styvsint, oupphörligt säga emot (om barn och fullväxt folk); vara oregerlig, ostyrig, icke låta sig tämjas (om ren) / eigenmäch-tig, starrsinnig sein, in einem fort widersprechen (von Kindern und Erwachsenen); unbändig, wider-spenstig sein, sich nicht zähmen lassen (von einem Renntier);
tjärrat, attr. tjärra NJ aär-rat, attr. rgärra; J ill; J2 näraär-rat, attr. aårra; hård, grusig, där ingenting växer (om jord) / hart, kiesig, ohne Pflanzenwuchs (vom Boden)!; jfr attr. tjäräs.
tjarrat tsarrat NG1 tsarrat, neg. tsarå ; NJ, J, J2 aarrat, 1 sg prs aarky; NG1 säga emot, bjäbba emot / widersprechen, den Schnabel wetzen, unverschämt dagegen reden/; NJ, J, J2 på-börda någon något, beskylla, gräla på / jdm etw. ,zur Last le-gen, jdn beschuldile-gen, auf jdn schelten NG1 al tanne tsarå (vuostå) säg inte emot, bjäbba inte emot! J dat tjaråh rna nale; mån löv vikdipm påbörda mig inte något; jag är oskyldig.
tjärres tjärris se tjäräs. tjärrim se tj ä r i m.
tjärröt NG1 3 sg prs tiktrru; SG tkirrcpt; NJ, J nårrcbt, neg. aär6); J2 aärreoht, 3 sg impf aä-rdn; bilda fettögon på soppa I. spad / Fettaugen auf der Suppe od. der Brilhe bilden, hervorbrin7 genh NG1 kal tah käit vehi tjärru det simmar litet fett (t.ex. på sop-pan); J if tat påtsöi tjäröh .det
simmar inte fett på soppan efter den renen (så mager var han) / das Renntier macht keine angel], es schwimmen keine Fett-augen auf der von seinem Fleisch gekochten Suppe (so mager war es)!; J2 ållu tjäröi vuojait det blev fullkomliga fettögon (på spadet). tjaiva NG aarava; SG Oarava, gsg Mana; NJ, J, J2 aarava, gsg aarva; NG helt tunn snö om hösten, som vinden har blåst på, så att den hårdnat (»skare» heter ka/ma) / ganz feiner Schnee, au! den im Herbst der Wind geweht hat, so da l3 er hart geworden ist (»Harsch» hei13t kallna) SG så hårt frusen snö att man kan gå på den /so hart gefrorener Schnee, daii man auf ihm gehen kann/; Wiklunds lärobok: stark skare,/ Wiklunds Lärobok: starker Harschh NJ, J stark skare / star-ker Harschh J2 skare (i allm.)/ Harsch (i. allg.)/; kaddsa-tj., se d. o.; tjar' van i skare, då det är skare, på skaren / hej Harsch-(wetter), wenn es verharscht hat, auf Harschschneeh tjar'van jåh-tåt flytta på skaren / den Wan-derzug hej Harschwetter ma-chenh J tjar'va-jedös flyttning på skare / Wanderzug bei Harsch-wetter tjar'va-sapåk skida som användes speciellt på skare (gjord av talltjur) / Skitype, die .bes. auf Harschschnee angewandt wird (aus dem bes. harten Holz \Ter,. kienter, krummwächsiger Kiefern gemacht).
tjarvas NG aarvas, npl aara-vasah; NJ ffi, J Hi; täckt med tjar'va j mit tf. bedeckt.
ht; färdas på skare / auf Harsch-schnee fahren, hej Harschwetter reisen.
tjaskak NJ, J aaskak; J2 ega.§-kahk; (i sammansättningar/in Zu-sammensetzungen:) som delas i så och så många stycken, när den skall kokas (om fisk)/zum Kocken in so und so viele Stäcke geteilt (von einem Fisch)h tjaskak-ktzolk fisk som är så liten, att den delas bara i två delar (efter ryggraden), när den kokas / Fisch, der so klein ist, da13 er färs Kochen nur in zwei Teile (längs des .Räck-grates) geteilt .wirdh J
kånnå-(J2 kålmå-)taskak kuolk fisk som delas i tre delar, när den kokas (jfr tj a skö t kasta [i grytan]) / Fisch, der färs Kochen in drei Teile geteilt wird (vgl. tjasköt [in den Topa werfen).
tjaskäsatj SG gasslotisat§;NJ H; J nagketsai; = tja ska k; kål'må-tjaskäsatjHkuolk = kål'inå-tjas-kak kuollö.
tjaskätahka NJ ffi; J egasktih-tahha, J 2 egasktitahka; ställe var-ifrån man kastar ut nät i en sjö 1. dit man kastar avfall och skräp / Stelle, von der aus man das Netz in einem See ausbringt od. wohin man Abfälle und Geräm-Pel wirft.
Maska, attr. -is NG Hl; SG gasslal; NJ t'iagb/, attr. -ts; SG (ej NJ) som är duktig att spåra upp renar / tächtig im Aufspären von Renntieren NJ som lätt ystar (om ystämne) / leicht ge-finnen machend (von einem Ge-rinnmittel, Lab[mittel])/; tal niissö lä tjaska detta löpe ystar lätt
(och fort) / dieses Lab bringt leicht (und rasch) zum Gerinnen. tjaskflit NG, NJ, J, J2 t'äaähltt; NG spana efter renar / auf der Suche nach Renntieren seinh fat lä puora tjaskdit han är duktig att spana efter renar / er ist tilch-tig im Aufspären von Renntierenh jfr tja sköl; NJ, J, J 2 i hast fara, ta sig en tur för att söka reda på försvunna renar 1. leta efter ville-bråd / rasch einmal siCh auf den Weg, auf die SUche machen, schnell einmal eine Runde ma-chen, um verschwundene Renn-tiere aufzuspären od. auf Wild zu birschen.
tjasks NG1 eiasUs, apl ega.g-kitgt; SG tåasks, asg Csasskäy; J egaskös, asg eittåldly; J2 eictålas, gsg t'iagIcti; avskuret stycke av fisk, kött, limpa, kaka etc., som man kastar (tjask2I) i grytan 1. fatet (NJ endast av fisk) / ab-geschnittenes Stäck (Schnitte, Scheibe von Fisch, Fleisch, Brot-laib, Brotfiaden usw.), das man in den Topf od. die Schässel wirft (tjaskH) (NJ nur von Fischen)h ärutis-tjaslas, se årutis.
tjaska NG t'hglebt, NG" 1 sg prs aaskäm; SG Csasskät; NJ 1 sg prs egaskäy; J, J' eicalcU, 1 sg prs t'äa4k?tu; slå till (med käpp, knyt-näve, sten, yxa etc.); kasta (på 1. mot någon); kasta bort (något som är förbrukat, gamla skor 1.d.) / drein-, losschlagen, einen Schlag versetzen (mit Stock, Faust, Stein, Axt usw.); etw. (auf od. gegen jdn) werfen; (etw. Verbrauchtes, alte Schuhe od. dgl.) wegwerfenh tjasköt tjalmijt kasta med . ögonen, göra tecken
med ögonen / die Augen hin- und herwerfen, niit den Augen zwin-kern, Zeichen geben h kasta något åt någon: tjaskd påtnakijta kasta åt hundarna (Lex. ben)/jdm etw. hin-, vorwerfen: tf. p. den Hunden (etw., z.B. einen Knochen) vor-werfen h hastigt fara över, sätta över (ett vatten) / rasch fiber etw. (ein Wasser) hinfiberfahren, fiber- setzen uatnasijn tjaskij rastå jäurö han for i hast med båten tvärs över sjön; J tjask2M-piebmij
matavfall, matrester som kastas åt hundarna /Speiseabfall, Speise-reste, die man den Hunden vor-wirft.
tjås-lådde SG tbits-16416— tgth-ts2-16dd; F npl aits-/6.tte J aås-locldö, J 2 aix,s16dd; sjöfågel / Schwimm-, Seevogel.
tjäsmakis SG Ut-urna/as; NJ, J, J2 aåsmakis, gsg -å; etterblåsa / Eiterblase, Pustel.
tjasna-njittjak NJ aa.§na-inti-tigak, J egagna-lidnak; renko som har så små spenar, att man inte kan mjölka / Renntierkuh mit so kleinen Zitzen, da13 man sie nicht melken kann h se även tjatna-ruouhsak.
tjasn-e• NG' ekignå, npl eiasnåll;
NJ m, J Hi; stor snöklump / gro-Ber Schneeklumpen h jfr tj å s n ö.
tjastas NG eiastas, el. sg aasg-tasin; NJ HI; J egastas, asg egagta-sau; J' aaMas, gsg tUaätasa; NG hög 1. mur av snö som man skottat undan, när man rest tältkåta / Schneehaufen, Schneewall, den man beim Errichten des Zelts aus dem weggeschaufelten Schnee aufgeworfen hat!; J, J2 hop av något som är hoppressat (tjasti-
tum) I Haufen von etw. Zusam-mengeprel3tem (tj.)I; tjastas-håra
id.
tjastasah (plur.) SG npl Mas-stasa; NJ Hi; ögonen (i skämt-sam mening) / die Augen (scherz-ha fter Ausdruck).
tjastasit NJ, J, J2 egagtaszt; bli ihoppressad (om något som hopas på vartannat), bli hopad, bli hård genom pressning / zusammenge-prat werden (von Gegen stånden, die umschichtig aufeinander auf-gehäuft werden), auf-gehäuft werden, durch Zusammenpre.ssen hart werden.
tjastit SG ptc prt tbasstini; NJ, J, J' egadtt; pressa ihop (genom att lägga ovanpå vartannat), lägga i hög, hopa / zusammenpressen (indem man Dinge umschichtig aufeinanderlegt), in Haufen le-gen, häufen SG tjastim lä muoht-taka') något (vinden, töväder) har packat ihop snön; J2 tf. suoinijt Minna sisi packa, lägga in hö i ladan / Heu in die Scheune ein-bringen, einschichten tf. tupäh-kan kiessama sisi stoppa och packa ihop tobak i tobakspungen / Tabak in den Tabaksbeutel stopfen und zusammendrficken. tjastijtit SG ptc prt tgastitam; J, J2 aastiAtd; NJ, J, J2 bli hop-pressad, bli smockfull, bli hopad, bli hård genom pressning (NJ endast om hö och fisk) / zusam-mengeprelSt, vollgestopft werden, gepropft voll werden, angehäuft, durch Zusammendrficken hart werden (NJ nur von Heu und Fischen)/; tjastijtani läh suoinM latunin ladan har blivit alldeles fullpackad med hö; håra 1 tjastij-
tam högen har blivit så packad, att man inte får dit mer.
tjatå (subst.) NG egatå; NJ, aatä, npl egatäh; J ill; = tj ah ta; NG tjatå-piehkH en bit träkol / ein Stack Holzkohleh J2 muorra 1 tjatån sjaddam trät har blivit (brunnit till) kol / das Holz ist Kohle geworden, ist zu Kohle Verbrannt, ist verkohlt.
tjatä (postp., prep., adv.) NG, NG2 egyitä; SG tgatä; NJ, J, J2 egatEi; 1. (postp.) genom (lokalt), genom, under (omständighet), ge-nom förmedling av / durch (lo-kal), durch, unter (Umstände), durch Vermittlung von/; J2 äb5 tf. genom hjorden/durch die Herde/; vuom tf. genom skogen / durch den Waldh skipåsvuota ja väivö tf. genom, under sjukdom och nöd / durch, unter Krankheit und Not/; karta par`kö If. genom, under hårt arbete / durch harte Arbeit, unter harter Arbeit h så tf. åttjöi Viehköv genom hans förmedling fick han hjälp; 2. (prep.) genom (lokalt, betonat), tvärs igenom; helt igenom, — ut, — lång (om tid / durch (lokal, betont), gnet hindurch; ganz hindurch, — aus, — lang (von der Zeit)!; J2 tf. ålö rakt, tvärs • igenom hjorden / direkt, quer durch die Herde hindurch; manåi tf. tålife han färdades vintern igenom; tf. jaké hela året igenom / das Jahr aus, das ganze Jahr hindurch /; NG tf Etikö ständigt / ständig, stets If. kåsö sommaren igenom / den Sommet lang, den Sommer hin- durch tf. påiöö dagen lång! den Tag aus, den Tag hin-dUrch h 3. (adv.) (helt) igenom,
helt och hållet, helt, genom- / (ganz) hindurch, durch und . durch, ganz und gar, völligh NG teggu må pållthn tjatå den vägen kom jag igenom; J ålla tjatå tjuoggij han stack alldeles igenom / er stach durch und durchh mån laskitailiv ålhz tjatå jag blev all-deles genomblöt / ich wurde durch und durch na13/; tjatä-näpak som har hål genom naveln (om ren-kalv) / (Renntierkalb) mit offener Nabelöffnung h NG, J tjatå-njuos-kam genomblöt / bis-auf die Haut, durch und durch naiS SG (ej NG, J) tjatä-ribråk sjuk (om kalv, då navelsträngen faller ut)/krank (von einem Kalb, wenn die Na-belschnur herausgefallen ist und die Nabelöffnung sich nicht ge-schlossen hat)/; J, J2 jahv tjatå hela året igenom / das ganze Jahr hindurch, — lang.
tjahta NG egaitta, npl egatäh; SG tgahhta, npl tgatä; H egåta, npl NJ egahta; J egaka, npl egatäh; J2 egahta, npl rsatEth; träkol/ Holzkohleh (ess.) nedsö-lad, svart, sotig av köl; till köl / (im ess.) zu Kohle; mit Kohle be-schmutzt, beruiSt, schwarz von Kohle J2 tjahlan lä sjaddam han har blivit nedsölad av kol! er ist »zu Kohle» geworden, ist schwarz, schmutzig von Kohle gewordenh muorra 1 tjahtan sjad-daM trät har blivit (brunnit till) kol / das Holz ist verkohlt, zu Kohle gebrannth jfr tjata1.
tjahtan se tj a h t a.
tjahtasit NJ egahtaszt, J egaii-taszt, J2 egahtasit; bli nedsölad av (trä)kol / von (Holz-)Kohle ge-Schwärzt, beschmutzt werden.
