Hör klockorna med ängsligt dån... : Att gestalta en text i ett ackompanjemang

(1)

Handledare: Peter Berlind Carlson Examinator: David Thyrén

Moa Nissfolk

Hör klockorna med ängsligt

dån…

Att gestalta en text i ett ackompanjemang

Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete

Inspelning av det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i det tryckta exemplaret av denna text på KMH:s bibliotek.

CG1009 Examensarbete, kandidat, klassisk musik, 15 hp

2017 Konstnärlig kandidatexamen

Institutionen för klassisk musik

(2)

Sammanfattning

I mitt arbete Att gestalta en text i ett ackompanjemang har jag valt att utifrån Fredmans epistel no 6 Hör klockorna med ängsligt dån… av C.M Bellman fördjupa mig i hur jag som

instrumentalist kan lyfta fram en text i ett ackompanjemang och på så sätt bidra till ett

kammarmusikaliskt samarbete mellan sångare och instrumentalist, där båda samverkar för att berätta sångens handling.

Arbetet består av en överblick över C.M Bellmans liv och verk, en historisk bakgrund till Hör

klockorna med ängsligt dån… samt en redogörelse för hur jag utifrån dessa två har arrangerat

en gitarrstämma som enligt mig understryker vistextens handling.

I min slutreflektion för jag ett resonemang kring orden samspel och samverkan samt på vilket sätt jag har utgått ifrån dessa när jag har arrangerat Hör klockorna med ängsligt dån… Min slutsats är att det kanske inte alltid är nödvändigt att som instrumentalist arrangera ett ackompanjemang ”ord-för-ord” såsom jag har gjort. Djupast sett handlar det snarare om en grundinställning hos instrumentalisten att vilja sätta sig in i en text och aktivt fundera kring sin egen berättarroll.

Nyckelord: C.M Bellman Fredmans sång no 6, sång, gitarr, ackompanjemang, textgestaltning, samspel

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ...1

1.1. Historisk bakgrund ...2

1.1.1. Carl Michael Bellman ...2

1.1.2 Fredmans sånger ...3

1.1.3 Hör klockorna med ängsligt dån… ...3

1.1.4 Erik Lundholm ...4

1.1.5 Bacchi Orden ...4

1.2.Syfte 5 2. Metod ...6

3. Arrangemanget ...6

3.1.Vers 1 ”Hör klockorna med ängsligt dån” ...6

3.2 Vers 2 ”Hör klockorna vid mörksens tull” ...8

3.3 Vers 3 ”Din morgonsol brann sällan klar” ...11

3.4 ”Så slås din kammar-dörr i lås” ...13

4. Slutreflektion ...15

Referenser ...17

(4)

1. Inledning

Musik och teater har alltid legat mig varmt om hjärtat och på senare tid har jag intresserat mig för kombinationen av dessa. Mitt huvudinstrument är klassisk gitarr och mitt mål är att skapa konserter med både klassisk gitarrmusik och teater i fokus. Ett avgörande steg i den

riktningen tog jag i maj 2017 när jag framförde min egenskrivna musikteater En musikalisk

resa från Sollentuna Centrum till Stockholm City med pendeltåg.

Hösten 2015 påbörjade jag ett samarbete med en sångare. Efter att ha arbetat med

wienklassisk musik en period gav vi oss på att tolka visor ur den svenska visskatten. I en visa är texten oftast central och därför ställde jag mig ganska snart frågorna vilken roll jag som ackompanjatör hade i berättandet av handlingen och hur man kan skapa ett samspel mellan sångare och instrumentalist, där båda samverkar i textgestaltningen. Dessa två frågor har följt mig sedan dess och är numera utgångspunkten för mitt examensarbete - att gestalta en text i ett ackompanjemang.

När jag skulle välja en text att arbeta med valde jag Carl Michael Bellmans Hör klockorna

med ängsligt dån… Att jag valde en bellmansvisa beror dels på att jag är bekant med många

av Bellmans verk sedan tidigare och känner till i vilken historisk kontext som verken skrevs. Dessutom är Bellmans texter oftast mycket händelserika vilket underlättar när man gör ett arrangemang som helt bygger på texten.

Tack till Viktor Ritchey och Ted Jonesig som väckte idéen att göra ett arrangemang som bygger på ett sceniskt uttryckssätt.

(5)

1.1. Historisk bakgrund

1.1.1. Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman föddes på Södermalm i Stockholm den fjärde februari år 1740. Redan vid 17 års ålder debuterade Bellman med religiösa dikter och större översättningar från tyska och franska. (Hillbom, G. 1997 s. 12) Carl Michael Bellman utbildade sig sedan i räknekonst och bokhållning på Riksbanken samtidigt som han tog lektioner i cittra och skrev texter.

År 1763 tvingades Bellman att fly till Norge på grund av för stora skulder till följd av sitt nöjesliv. Han kunde dock återvända en kort tid därefter men då hade han förlorat sitt arbete på Riksbanken. (Hillbom, G. 1997)

År 1764 anställdes Bellman istället på ständernas Manufakturkontor där han träffade

förmannen Anders Lissander, som kom att bli hans nära vän och beskyddare. Enligt Gunnar Hillbom, författaren till boken Sångernas värld- Om verket, visorna och Bellman i utlandet gick Bellman från att vara sällskapssångare till omtalad estradör i samband med sina uppträdanden hemma hos just Lissander och år 1769 dominerade Bellmans visor samtidens visböcker. (Hillbom G 1997 s.14)

Mellan åren 1770-1772 arbetade Bellman flitigt med att färdigställa samlingsverket Fredmans

epistlar som sedan publicerades år 1790. (Hillbom, G. 1997)

År 1775 upptog kung Gustav III Bellman som sin skyddsling och försåg honom bland annat med ett årligt underhåll. När Bellman i samband med kungamordet år 1792 förlorade sin beskyddare hamnade han återigen i ekonomiska svårigheter som till sist, år 1794, ledde till en häktning i högvaktens arrestlokal. I samband med arresten blev Bellman svårt sjuk och trots att han frigavs efter bara en kort tid avled han i lungsot den 11 februari år 1795. (Hillbom, G. 1997)

(6)

1.1.2 Fredmans sånger

Förläggaren och kyrkomusikern Olof Åhlström tog initiativet att publicera en del av Bellmans verk. Han började med att ge ut 82 visor under samlingsnamnet Fredmans epistlar år 1790. Året efter valde Åhlström att publicera ytterligare 65 bellmansvisor som fick namnet

Fredmans sånger. Till skillnad från Fredmans epistlar är Fredmans sånger ett urval fristående

visor från Carl Michael Bellmans hela verksamma liv och består därför av allt från dryckesvisor till naturlyriska diktningar. (Hillbom G. 1997)

Gunnar Hillbom menar att titeln Fredmans sånger är direkt missvisande. Huvudkaraktären och den imaginära sångaren Johan Fredman från Fredmans epistlar nämns endast i tre av de 65 visorna som utgör samlingen Fredmans sånger. Hillbom tror att utgivaren Olof Åhlström ville ”skapa samklang mellan utgåvans två titlar” ( Hillbom. G 1997, s. 19) och därav namnet

Fredmans sånger.

1.1.3 Hör klockorna med ängsligt dån…

Hör klockorna med ängsligt dån… är den sjätte sången i samlingsverket Fredmans sånger

och en av de sex så kallade ”parodiska ordensvisorna”. (Hillbom G 1997 s. 20). Sången är daterad till den 15 oktober 1769 och är en parentation över brännvinsbrännaren Erik Lundholm. Melodin är tagen från sångspelet Annette et Lubin av Favart, Santerre och Marmontel. (Lindé, u.å)

I boken Carl Michael Bellman från år 2002 lyfter författaren Lars Huldén bland annat fram ett avsnitt ur Johan Gabriel Oxenstiernas dagbok från den 4 december år 1769 där Oxenstierna skriver om hur han blev övertalad att följa med hem till kommisarie Anders Lissander och lyssna på Bellmans uppträdanden. (Huldén L. 2002)

(7)

Angående sitt besök hos Lissander skriver Oxenstierna att Bellman ”sjunger sjelf och spelar på Cittra” och att han (Oxenstierna) aldrig i sin ”lifstid skrattat så mycket som i qväll”. (Huldén, L. 2002 s.77)

Lars Huldén tror att Oxenstierna kan ha hört Hör klockorna med ängsligt dån… under sitt besök hos Anders Lissander och menar att ”spänningen mellan innehållet och den vackert högtidliga melodin måste i Bellmans framförande ha gjort ett outplånligt intryck på åhörarna, Oxenstierna bland dem. ” (Huldén, L. 2002 s. 81)

1.1.4 Erik Lundholm

Erik Lundholm föddes år 1711 och var en de tänkta medlemmarna i Bacchi Orden. (Huldén L. 2002) Enligt Lars Huldén arbetade Erik Lundholm som brännvinsbrännare och bryggare fram till dess att ”hans egna varor försatte honom i personliga svårigheter.” (Huldén L. 2002 s. 125) Efter att Lundholms hustru skiljde sig från honom år 1758 försjönk Lundholm i djup misär och dog sedan av slag den 17 augusti 1769. Parentationen hölls den 15 oktober samma år och det är just denna händelse som Bellman refererar till i Fredmans sång no 6. (Huldén, L. 2002)

1.1.5 Bacchi Orden

Bacchi Orden var ett fiktivt ordenssällskap som Carl Michael Bellman diktade om på 1760- och 1770-talet. (Lind, P. 2014) Namnet Bacchi syftar på den romerska vinguden Bacchus och ordens valspråk är enligt Gunnar Hillbom inte särskilt svårtydda: ”Tota die: hela dagen (full). "Plus ultra”: ännu mer (brännvin)” (Hillbom, G. 1997 s.58)

Gunnar Hillbom förklarar sedan att ordenssällskap var en vanlig företeelse i Sverige på

(8)

men det fanns också ordenssällskap för den tidens medelklass som lockade många. Tack vare den utbredda ordenskulturen kunde många förstå det komiska i Bellmans ordensparodier. (Hillbom, G. 1997 s.62)

Ordensparodierna handlar om några av den tidens ökända alkoholister som enligt Gunnar Hillbom aldrig skulle ha blivit invalda i faktiskt existerande ordenssällskap. (Hillbom, G. 1997 s.60) De tänkta medlemmarna i Bacchi Orden hade alla förlorat sina ämbeten på grund av alkoholmissbruk och försatts i svåra personliga situationer. (Huldén, L. 2002 s.78)

I dikterna samlas dessa alkoholister till så kallade ordenskapitel och utför liknande ceremonier som samtidens faktiska ordenssällskap gjorde. (Lind, P. 2014)

Peter Lind sammanfattar i sin avhandling ”Strunt alt hvad du orerar” från 2014 hur Bellman framförde sina ordensparodier:

”Inför en för det mesta lyssnande och betraktande, men som det verkar stundom även medagerande publik framställer Bellman genom medel som sånger, imitationer,

dialoger och pantomim, hur det kan tänkas gå till när dessa ökända Stockholmssuputer får framträda i de hårt reglementerade, av ordenskulturen präglade strukturer som

kännetecknar tidens bildade sällskapsliv. Ja, inte bara framträda utan dessutom misslyckas skändligen i sina strävanden till disciplin och allvar på grund av

ordensmedlemmarnas oförmåga att hantera sin dryckenskap.” (Lind, P. 2014 s.16)

1.2. Syfte

Syftet med detta arbete är att utifrån ett eget arrangemang av Fredmans sång no 6 Hör

klockorna med ängsligt dån… resonera kring vilken roll jag som instrumentalist och

ackompanjatör spelar i berättandet av en sångtext och hur man kan skapa ett samspel mellan sångare och ackompanjatör där båda samverkar för att lyfta fram sångens handling.

(9)

2. Metod

Arbetet kommer i huvudsak att beröra två områden; textanalys och arrangering. Syftet med textanalysen är att få en bild av sångens handling samt karaktärerna som omnämns.

Textanalysen kommer också att innebära en granskning av Hör klockorna med ängsligt dån… utifrån en historisk synvinkel. Frågor såsom hur sången mottogs av sin samtid och om det existerar dolda budskap i sången som vi inte uppfattar i modern tid, är viktiga för

textgestaltningen.

Arrangemanget kommer i sin tur att skrivas utifrån mina slutsatser av textanalysen i nära samarbete med en sångare. Sångaren kommer att vara delaktig i valet av tonart samt komma med förslag på förändringar i arrangemanget. Regelbundna repetitioner kommer att vara en viktig del i arbetet med arrangemanget eftersom målet är att samspelet mellan sång- och gitarrstämman ska gestalta handlingen i Hör klockorna med ängsligt dån… .

3. Arrangemanget

3.1. Vers 1 ”Hör klockorna med ängsligt dån”

Hör klockorna med ängsligt dån Nu ringa för en Bacchi son, För Riddarn Lundholm där i vrån. Af döden uppsluken!

Se Ordens peruken! Se stjernan på’n!

(10)

Arrangemanget börjar med att gitarrstämman ska gestalta kyrkklockor. Därefter tar sångaren vid och den första frasen ”Hör klockorna med ängsligt dån” kommenterar på så sätt ett ”faktiskt" klockljud.

Det finns olika tillvägagångssätt för att skapa ”klockljud” på gitarr, exempelvis vika den sjätte strängen över den femte och spela. Övertonerna som då uppstår klingar ungefär som en kyrkklocka fast mycket svagare. Det här sättet att framkalla klockljud visade sig dock inte vara applicerbart på mitt arrangemang. För det första kan sångaren inte hitta en ren startton utifrån klangen som uppstår. För det andra är risken stor att den femte och sjätte strängen smäller i greppbrädan och börjar att klinga när gitarristen ska släppa ”strängvikningen” och för det tredje låter det för svagt eftersom ordet ängsligt i den här kontexten betyder våldsamt enligt Lars Huldén. (Huldén, L. 2002)

Ett annat sätt att illustrera ett våldsamt dån som må hända inte låter så klocklikt är att slå på strängarna så att dessa vibrerar vertikalt i förhållande till greppbrädan istället för horisontellt. Denna teknik kallas tambora och används inte alltför sällan i klassisk gitarrmusik. När man slår på strängarna klingar de i samma tonhöjd som vid vanligt anslag. Den enda skillnaden är att själva ljudbilden låter mer diffus och övertonsrik. På så sätt kan sångaren få en ren startton vilket löser problemet med de falska tonerna som uppstår när man viker den sjätte strängen över den femte. Problemet med den svaga ljudvolymen kvarstår dock om man utför

tamboraslagen med handen som man vanligtvis brukar göra. Jag fick då tipset att ta ett hårt föremål, exempelvis en penna och slå på strängarna med. Efter att ha testat detta kom jag fram till att ljudet både var tillräckligt starkt och rent för att gestalta den första strofen.

™

Voice Guitar

Hör klock or- -named äng sligt- dån

38

38 &

# ∑

Ad. lib.

U

∑

&

#

∑

Œ œj œ œj œ œj œj œ œ ‰

¿¿

¿

™

¿¿

¿

™

(11)

Strof två och tre fortsätter på samma sätt som strof ett, det vill säga att gitarrstämman gestaltar klockljud och sångstämman kommenterar dessa med textstroferna. Det är först i strof fyra som sångaren och gitarristen spelar samtidigt.

Jag har valt att utgå i från Thord Lindés bearbetning av originalnoterna på Hör klockorna med

ängsligt dån… när jag har arrangerat gitarrstämman (se bilaga 2). I första versens fjärde strof

”Af döden uppsluken!” har jag exempelvis använt samma basstämma som i Thord Lindés bearbetning. Jag har dock lagt till ett glissando från tonen B till tonen E på ordet ”uppsluken”. Syftet är att glissandot ska skapa en dragande känsla och på så sätt illustrera hur döden enligt texten har slukat Erik Lundholm. I den femte strofen ”Se ordensperuken!” upprepas samma basstämma fast utan glissando.

I den sista frasen har jag lagt den ackompanjerande stämman i ett högt register. Frasen avslutas med en flageolett för att gestalta hur Lundholms ordensstjärna glimmar till där han ligger i sin kista.

3.2 Vers 2 ”Hör klockorna vid mörksens tull”

Hör klockorna vid mörksens tull, Sof gamle Lundholm, sof lull lull. Cupido sjunger vid din mull: Om nånsin din Maka,

Skull kysst på din haka, Hon blifvit full.

, Af död en- upp sluk- -en!Se Ord ens- Per uk- -en!Se stjer nan- på'n! H

∑

gliss.

Harm.

¿

œJ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œœ œ œj œ

™

Œ

(12)

Thord Lindés bearbetning av originalnoterna utgör även grunden för ackompanjemanget i vers två . Ytterstämmorna, det vill säga basen och melodin är desamma som

i Lindés bearbetning. Mellanstämmorna i de olika versionerna skiljer sig dock. I den inledande frasen ”Hör klockorna vid mörksens tull” har jag valt att till en början undvika terser i mellanstämman för att behålla en så öppen klang som möjligt.

När Carl Michael Bellman framförde Hör klockorna med ängsligt dån… hemma hos Anders Lissander uppfattade publiken troligtvis visan som ironisk och rolig. (Hillbom, G. 1997) Detta beror på att Bellmans texter, däribland Hör klockorna med ängsligt dån… driver med samtida företeelser, ting och kända personer, exempelvis Erik Lundholm, huvudkaraktären i Fredmans sång no 6. Bellmans publik kände högst troligt till Erik Lundholm och hur hans

alkoholmissbruk till sist ledde till döden.

Valet av melodi till Hör hur klockorna med ängsligt dån… är ytterligare ett exempel på hur Bellman använder välkända samtida ting för skapa ironi. Melodin är som tidigare nämnt tagen från den franska operetten Annette et Lubin som var mycket populär i Stockholm under andra halvan av 1700-talet. I operetten ingår en kärleksariett vars melodi Bellman alltså använde till Hör klockorna med ängsligt dån… . I originaltexten beskrivs den unga och oskuldsfulla Annette vars läppar lockar till kyssar. Gunnar Hillbom skriver: ”Det var till den här sångens melodi som Bellman i ord avbildade liket efter en gammal ihjälsupen brännvinsbrännare! Den franska sången var välkänd och älskad i Stockholm. Hörde man melodin visste man vad det handlade om” (Hillbom, G. 1997 s.64) Hillbom menar därför att Hör klockorna med ängsligt

Hör klock or- -na vid mörk sens- tull! Sof gam le- Lund holm,- sof lull

rit.

#

œj œ œ

j œ œj œj œ œ œj œj œ œ œj œj œ

‰ ‰ œ œ

œ œ œœ œ œ œœ

_{J œ}

_{œJ œ}

œœ

j œ

œJ œ

œ œ œœ

œJ œ

œœ

j œ

œJ œ

œ œ œœ

œJ œ

œœ

j

Œ œœœ

œ

#

J

(13)

För att försöka återskapa samma ironi som Bellman ville åt när han skrev Fredmans sång no 6 har jag valt att citera fyra takter av visan Byssan lull efter den andra strofen ”Sof gamle Lundholm, sof lull, lull”. På samma sätt som melodin till Hör klockorna med ängsligt dån… var välbekant för många av Bellmans åhörare tror jag att många idag är bekanta med

vaggvisan Byssan lull och vet vad ”det handlar om” för att återigen citera Gunnar Hillbom. (Hillbom, G. 1997 s. 64). Syftet melodicitatet är bryta den dramatiska karaktären från första versen.

Efter melodicitatet fortsätter ackompanjemanget och sångstämman enligt Lindés bearbetning av originalnoterna fram till kadensen i samband med orden ”vid din mull”. I originalet kadenserar frasen till G-dur via ackordföljden G/D, D7, G. Jag har valt att kadensera till Em istället via ackordföljden D, D#dim, Em. Anledningen är att den sistnämnda ackordföljden förbereder ackompanjemanget till strofen ”Om nånsin din maka…” på ett bättre sätt genom att basstämman blir mer framträdande.

sof lull lull. Ko ka- kit -tel-en full.

rit. A tempo

22

22 &

#

,

&

#

,

œj œ

œ Œ Œ œ œ œ œ œ œ œ

œœ

œj Œ

_œœœ

œ

#

J

œœœ ‰

œœ

‰ Ó

œœ œœ œœ œœ œœ œœ œœ œœ#

™™

Cu - pi - do sjung er- vid din mull: O

38

38 _#

œj œ œJ œ™ œœ œ œ

j

œ

‰

œœ

J

œœ

_{œ ‰}

œœj

œœ™™ œœœœ ‰

_œ

_{œœœ œœœ ‰ œœœ}

_{œJ œ™}

(14)

De tre sista stroferna ackompanjeras av samma basstämma som i vers ett. Det som skiljer verserna åt är att basstämman i vers två inte spelas en oktav upp i samband med sista strofen. Istället har jag lagt till ett glissando från tonen B till tonen E och tillbaka. Glissandot ska spelas fult och gärna lite falskt för att understryka strofen ”Hon blivfit full”.

3.3 Vers 3 ”Din morgonsol brann sällan klar”

Din morgonsol brann sällan klar, Din middag blott en skymning var, Din näsa aftonrodnan bar,

Så rödlätt och trinder, Af mörkblåa kinder, Hon skugga har.

I första halvan av den tredje versen har jag lagt fokus på orden morgonsol, middag och

aftonrodnad. För att lyfta fram dessa ord har jag arbetat med olika register.

Den första frasen ackompanjeras med flageoletter och symboliserar alltså morgonsolen.

I fras två har ackompanjemanget flyttat ner i ett mellanregister. Till en början tänkte jag återanvända samma ackompanjemang från motsvarande ställe i vers två, men efter att ha Om nån sin- din Ma ka- Skull'kysst på din ha ka,- Hon blivf it- full

∑

_gliss.

∑

gliss

.

∑

œJ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œœ œ œj œ

™

(15)

Den tredje frasen ska gestalta aftonrodnaden och därför har jag flyttat ner ackompanjemanget i ett ytterligare lägre register. Tanken är ackompanjemanget i dessa tre fraser sammantaget ska gestalta övergången mellan morgon, middag och kväll.

I samband med strofen ”Så rödlätt och trinder” har jag återigen valt att arrangera ett

ackompanjemang motsvarande det i Lindés bearbetning. Frasen är tänkt att spelas staccato för att skapa en lättsam känsla och på så sätt betona orden rödlätt och trinder.

Ackompanjemanget i de två avslutande fraserna bygger helt på Lindés bearbetning.

Din

p

mor gon- - sol brann säll-an klar, Din

mid dag- blott en skym ningvar, Din nä - sa a - fton rod -nan bar, Så

&

# ∑

∑

&

#

”

“

Harm.

¿

&

#

.

&

# ∏∏

∏∏

.

Œ

_{œj œ œ}

j œ œj œ œj œ œj

OOO

O

OO

O

OJ

OOO

O

OO

O

_OJ

OOO

O

OO

O

OJ

OOO

OJ ‰ ‰

OOO

_O

OO

O

_OJ

OOO

O

OO

O

_OJ

OOO

O

OO

O

OJ

OOO

OJ ‰ ‰

œj œ œ œ

j

_{œj œ œ œJ œ œJ œ™ œ œ œ œ}

j

_{œ œJ}

œœœ

j

œœœ

œJ œ œ

‰ œœœ œœœœ

J

œœœ

j

œœœ

œJ œ œ

‰

œœ

‰ ‰

œ

œœ œœ

œ

œœ

‰

j

œJ ‰ œ

œœ™™ œœ œœ ‰ œ

_{œœ œœ ‰œœœ}

_J

J ‰ ‰

œ

œœ

Så röd lätt- och trind er,- Af mörk blå a- kind er- Hon skugg a- har.

.

. . . . .

.

. .

. . .

.

_.

.

#

œJ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œœ œ œj œ

™

‰ ‰

œœ

œ

# œ

œœ œœ œœ

œ œ ‰ ‰

œœ

#

œ œœ

œ

# œ

œœ œœ œœ

œ œ œ œ œ

œœœ

# œœ œ œ ‰

œJ œ

œœœ œœœ ‰ œœœ

j

(16)

3.4 ”Så slås din kammar-dörr i lås”

Så slås din kammar-dörr i lås, Din Ordens-Kåpa, kors och krås I jorden multna och förgås. Din kista man rörer,

Ta i Commandeurer, Trompetare blås.

Sista versen börjar med att kistlocket stängs vilket understryks med ett slag i gitarrstämman någonstans på gitarrkroppen. Förutom att slaget symboliserar ljudet av kistlocket återkopplar det till den perkussiva inledningen i vers ett.

Ackompanjemanget i de två följande fraserna ligger i ett basregister och är menade att bidra till en eftertänksam och andäktig karaktär. Allvaret blir återigen påtagligt genom att lyssnaren påminns om hur Erik Lundholm till sist kommer att förmultna och förgås. Liksom de tre inledande stroferna i vers ett ska motsvarande strofer i vers fyra framföras fritt och i ett långsamt tempo. Så slås din kamm ar- -dörr i lås,

,

∑

*se teckenförklaring

_∑

œj œ œ

j œ œj œjœ œ

‰ ‰ ¿

‰ ‰

Din Ord ens- - kå-pa, kors och krås

œj œj œ œ œj œj œ œ œJ

(17)

I samband med den fjärde strofen går texten från att tala om döden på ett filosofiskt och allvarsamt sätt till att återigen skildra det som faktiskt händer. Ordensmedlemmarna lyfter kistan och till ljudet av trumpetfanfarer tågar de ut efter parentationen. Övergången mellan det filosofiska och det konkreta gestaltas framför allt genom tempobytet från långsamt till snabbt. Jag har återigen valt att bara använda basstämman från Thord Lindés pianobearbetning av noterna. I frasen ”Ta i Commandeurer” spelas dock basstämman i oktaver för att öka intensiteten från föregående fras.

Arrangemanget avslutas med en fanfar i syfte att runda av visan på ett komiskt sätt. Utdraget ur Johan Gabriel Oxenstiernas dagbok, som beskriver hur hysteriskt roligt det var att se Bellman uppträda, har följt mig genom arbetet med arrangemanget. Min grundinställning till arrangemanget har hela tiden varit att försöka återskapa samma tragikomiska effekt som Hör

klockorna med ängsligt dån… mest troligt hade när visan först framfördes och därför valde

jag att avsluta arrangemanget såsom jag gjorde.

krås I jord - en mult - na och för - gås. Din kist - a man

Moderato

rör - er, Ta i Comm an- - deur-er, Trom - pe - tar-e blås.

f

&

#

&

#

∑

&

#

&

#

∑

#

&

œ œJ œ œJ œ™ œ œ œ œ

j

œ œJ œ œ œ

œœœ œ

œj

œ

œj

œ

™

œ

œ œ œ#j œ ‰ ‰ œ# œ

œ œ œ œ œ œ œ œ# œ œ œ™ œ œ œ

™

œ œ ‰ ‰

‰

# œ

œ

œ œ ‰

œ

œœœ

œj

_œJ

# œ œ

_œœ

œœœ

œ

3 blås. pp

∑

œ

™

œœ

œœœ

œ

# œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ

_{# œ œ œ œ# œ}

œ

™

œ

™

(18)

4. Slutreflektion

Arbetet med att arrangera Hör klockorna med ängsligt dån utifrån syftet att gestalta visans handling i den ackompanjerande stämman har varit både utmanande och lärorikt. Jag har fått en inblick i hur avgörande en text kan bli för det musikaliska uttrycket samt strävat efter kreativa lösningar för att illustrera och lyfta fram specifika ord och strofer instrumentalt.

I min inledning lyfte jag två frågor; vilken roll jag som ackompanjatör spelar i berättandet av en sångtext och hur man kan skapa ett samspel mellan sångare och instrumentalist där båda samverkar för att lyfta fram sångens handling. Dessa två frågor har under arbetes gång genererat fler liknade frågor. Vilken funktion fyller ett ackompanjemang egentligen? Hur ser man traditionellt på sångarens respektive ackompanjatörens roll? Är det eftersträvansvärt att som instrumentalist alltid vara delaktig i arbetet med att analysera en sångtext?

Den första frågan angående vilken berättarroll jag som instrumentalist har i samarbetet med en sångare kan besvaras på två plan, det generella och det konkreta. Generellt sett är min uppfattning att ackompanjatörer inom visgenren oftast ställer sig utanför berättandet och överlåter allt ansvar till sångaren att gestalta handlingen. I mitt arrangemang har jag därför valt att ge den ackompanjerande gitarrstämman en aktiv och konkret roll i textgestaltningen genom att exempelvis använda perkussiva ljudeffekter för att illustrera klockljud eller flageoletter för att efterlikna morgonljuset. När jag har arbetat med dessa ljudeffekter har jag resonerat kring skillnaden mellan ett ackompanjemang vars funktion endast är att ”bidra med toner” och ett ackompanjemang som berättar handlingen. Min förhoppning är att mitt

arrangemang ska uppmuntra andra ackompanjatörer att själva fundera kring olika sätt att delta i berättandet av en sångtext.

(19)

klassisk musik oftast är mer komplex och i sig gestaltar många skeenden i texten. På så sätt ges den ackompanjerande stämman en mer utmärkande karaktär per automatik. Jag kan exempelvis lyssna på en tysk lied eller en fransk chanson och uppskatta musiken utan att förstå texten. Vanlig vismusik skulle däremot kanske kännas enformig och långtråkig om det inte vore för att jag förstod visans handling och intriger. Om man då utgår ifrån att det är sångarens uppgift att gestalta texten är det klart att sångaren får mest uppmärksamhet i ett sammanhang där musiken känns ganska intetsägande i förhållande till texten.

Är det då eftersträvansvärt att som instrumentalist alltid vara aktiv i arbetet med att analysera en sångtext?

Jag tror att en av nycklarna till ett bra samarbete mellan en sångare och en instrumentalist är att instrumentalisten aktivt deltar i textanalysen. Det är först när både sångare och

ackompanjatör har samma idé om vad texten berättar samt hur man ska förmedla budskapet vidare, som resultatet blir som bäst. Däremot tror jag inte att det alltid är nödvändigt att arrangera ett ackompanjemang ord för ord så som jag har gjort med Hör klockorna med

ängsligt dån… . Syftet med mitt ”ord-för-ord arrangemang” var främst att skapa ett underlag

för resonemang kring rollfördelningen mellan sångare och ackompanjatör samt undersöka olika sätt att konkret understryka specifika ord och fraser i gitarrstämman. Det är alltså inte meningen att ackompanjatören ska överta ansvaret att analysera texten. Djupast sett handlar det snarare om ett samarbete där både sångare och instrumentalist jobbar utifrån en gemensam vision.

Avslutningsvis har orden samspel och samverkan varit mina ledstjärnor genom det här arbetet. Alla mina tankar och funderingar kring mitt arrangemang har mynnat ut i en ännu starkare längtan att hitta nya vägar för just samspel och samverkan mellan sångare och instrumentalist. Resultatet i form av ett så bra arrangemang som möjligt har inte känts viktigt för mig. Det är snarare tankeverksamheten och processen bakom arrangemanget som har betytt mest. Så trots att jag nu sätter punkt för det här arbetet är jag övertygad om att detta bara är början på en lång process som förhoppningsvis kommer att resultera i många bra samarbeten med olika sångare.  

(20)

Referenser

• Hillbom, G ,Nilsson H, Boëthius J. (1997) Sångernas värld: Om verket, Visorna och

Bellman i Utlandet. Stockholm: Proprius.

• Huldén, L. (första upplagan 1994- använd upplaga 2002) Carl Michael Bellman. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Internetkällor

• http://www.bellman.net/texter/sang.php?nr=6 hämtad 30/9 2017

• Lind, P. (2014) ”Strunt alt hvad du orerar”- Carl Michael Bellman, ordensretoriken och Bacchi Orden. Uppsala: Uppsala universitet [diss.].

(http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:696715/FULLTEXT01.pdf hämtad 4/10- 17)

(21)

(22)

(23)

T

eckenförklar ing

(A)

Slå på strängar na över tolfte band med ett hår t föremål, exempelvis en penna.

Ljudet är menat att gestalta kyrkklockor och det är upp till g itar r isten att bestämma

antal slag och slag r ytm. Tanken är att de tre för sta fraser na ska framföras helt fr itt likt

en dialog mellan g itar r- och sångstämman.

(B)

Slå ett slag någonstans på g itar rkroppen eller stampa hår t i golvet. Ljudet är menat att gestalta

ett kistlock som stängs och bör därför låta "träigt" och ljudstarkt.

Förord

Ar r rangemanget som du nu har framför dig är mitt svar på frågan hur jag som

g itar r ist och ackompanajtör aktivt kan bidra till att gestalta en text eller handling.

Syftet med mitt ar rangemang är att inspirera andra instr umentalister att sätta sig in i en

text och fundera kr ing sin egen berättar roll.

Jag vill också passa på att lyfta fram orden samspel och samverkan. Poängen med att

fundera kr ing sin egen berättar roll är inte för st och främst att utfor ska olika ljudeﬀekter.

Nej, djupast sett handlar det om att skapa för utsättningar för ett samarbete

mellan sångare och ackompanjatör där båda samverkar för att gestalta sångens handling.

Avslutningsvis, låt f antasin ﬂöda!

/ Moa Nissfolk

(24)

™

Voice Guitar

Hör klock-or - na medäng-sligt dån Nu r ing-a för en q. =55

™

Voice Gtr.

Bacc-hi son, Förr idd-ar n Lund-holmdär i vrån,Af död-en upp

Voice

Gtr.

sluk-en!Se Ord-ens Per-uk-en!Se stjer-nanpå'n! Hör klock-or - na vid

Voice

mörk-sens tull! Sof gam-le Lund-holm,sof lull lull. Ko-ka

r it. A tempo

3

8

3

8

2

2 &

#

∑

Ad. lib.

U

∑

Fredmans sång no 6 "Hör klockor na med ängsligt dån..."

Carl Michael Bellman Ar rangemang: Moa Nissfolk

&

#

*Se teckenförklar ing (A)

∑

&

#

U

∑

U

&

#

∑

&

#

&

#

g lis s. Har m.

¿

#

&

#

Œ

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

‰

Œ

œ

j

œ

j

œ

j

¿

™

¿

™

œ

j

œ

‰

Œ

œ

J

œ

J

œ

™

œ

j

œ

J

œ

¿

™

‰

œ

#

œ

#

œ

j

œ

™

Œ

œ

j

œ

j

œ

j

œ

‰

œ

#

œ

J

œ

O

J

O

J

‰

œ

J

œ

J

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

Œ

œ

(25)

Voice

Gtr.

kit- tel-en full. Cu - pi - do sjung-er vid din mull:Omnån-sin din Ma-ka Skull'

Voice

Gtr.

kysst pådin ha-ka,Honblivf-it full Din

p

VII V V

Voice

Gtr.

mor-gon - solbrann säll-an klar,Din mid-dag blott en skym-ningvar, Din nä - sa

Voice

Gtr.

a - ftonrod-nan bar, Så röd-lätt och tr ind-er, Af mörkblå-a kind-er Hon skugg-a

Voice

har. Så slåsdinkamm-ar-dör r i lås, DinOrd-ens- kå-pa, kor s och krås I

3

8

3

8 &

#

,

&

#

,

#

∑

&

#

∑

&

#

∑

g li ss. g l i s s .

∑

Har m.

”

“

&

#

&

#

Har m.

¿

“

:

;

∏

&

#

.

&

#

.

#

&

#

,

*Se teckenförklar ing (B)

œ

‰

œ

j

œ

J

œ

™

œ

j

œ

J

œ

#

™

‰

œ

J

œ

‰

œ

j

œ

™

œ

‰

œ

J

œ

™

œ

‰

œ

‰

œ

#

œ

‰

œ

#

œ

j

œ

™

Œ

œ

j

‰

œ

#

œ

J

œ

J

œ

™

O

J

‰

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

J

œ

J

O

J

O

J

O

J

O

J

‰

œ

j

œ

J

œ

‰

œ

J

œ

j

œ

J

œ

‰

œ

j

œ

™

œ

j

œ

J

œ

#

œ

j

‰

œ

J

‰

œ

_™

™

œ

‰

œ

J

œ

J

‰

œ

j

‰

œ

j

œ

#

œ

‰

œ

#

œ

#

œ

#

œ

‰

œ

J

œ

™

Œ

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

j

œ

J

j

3

(26)

Voice

Gtr.

jord-en mult-na och för-gås.Din kist-aman rör-er,Ta iComm-an-deur-er, T rom-Moderato f Voice Gtr. pe-tar-e blås. Maestoso pp