En osäker allians : En studie av relationer mellan föräldrar och socialtjänsten vid barnutredning i Sverige

Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp

En osäker allians

-En studie av relationer mellan föräldrar och socialtjänsten vid barnutredning i

Sverige

Simon Svartberg

Examensarbete i socialt arbete, 15 hp SOC 63, VT20

Kandidatexamen

Handledare: Anita Liljeström Examinator: Tomas Brytting

Abstrakt

Studien undersöker utmaningar inom socialtjänstens arbete med barnutredningar och relationen till föräldrar, specifikt när relationen till föräldrar inte blir produktiv och snarare hindrar

utredningsarbetet. Konsekvenser av en dålig relation kan vara att barnet blir osynligt i processen då fokus hamnar på föräldrars problematik och känsloliv, samt att barnets situation inte kan utredas och barnet riskerar att fara illa.

Studien är kvalitativ och använder sig av semi-strukturerade intervjuer som tolkats ur begrepp från compassion-fokuserad terapi. Studien har genomförts med en deduktiv ansats och en tematisk analys. Resultat visar att relationens problem ofta handlar om föräldrars känsloliv och primitiva affektsystem, vilket beror på biologiskt och evolutionärt naturliga reaktioner i situationer där föräldraskapet hotas. Möjligtvis kan socialsekreterare bemöta föräldrar på ett mer ödmjukt sätt om de har en generell kunskap om hur affektsystemen påverkar föräldrar i mötet med socialtjänsten samt låta föräldrarnas affekt vara en del av processen.

Nyckelord: Socialtjänst, myndighet barn, socialsekreterare, relation, föräldrar, barnutredning, compassion-fokuserad terapi.

Abstract

An unreliable alliance – A study of relationships between parents and child

protective services during child investigations in Sweden.

This study examines the challenges that social workers in the child protective services face in relations to parents, specifically when the relationship with parents become problematic and hinders the

investigation. The consequences of a bad relationship can be that the child becomes invisible in the investigation process because the problems and feelings of parents stand in the way. There is also the risk that the living situation of the child is left undiscovered and that harm may come the child.

This is a qualitative study that used semi-structured interviews, analyzed through terms from compassion-focused therapy. The study used a deductive approach with a thematic analysis. The result shows that problems in the relationship often come from the feelings of parents and how they are effected by primitive affects that can be explained by biology and evolution. These reactions are natural in these circumstances regarding how parents might feel threatened in their parental status. Social secretaries might be able to treat parents in a humbler manner, with a general knowledge of how parents react according to primitive affects when meeting the child protective services, and maybe let the feelings of parent be a part of the process.

Keywords: Social services, child protective services, social secretary, relationship, parents, engagement, child investigation, compassion-focused therapy.

Innehåll

Abstrakt ... 2

Abstract ... 3

An unreliable alliance – A study of relationships between parents and child protective services during child investigations in Sweden. ... 3

Förord ... 6

1 Inledning ... 6

1.1 Problemformulering ... 6

1.2 Syfte ... 7

Den huvudsakliga forskningsfrågan ... 7

Frågeställningar ... 8

Avgränsning ... 8

1.3 Bakgrund ... 8

Allmänhetens möte med socialtjänsten ... 8

Föräldrars möte med socialtjänsten ... 9

1.4 Teori och begrepp ... 10

Hotsystemet ... 11

Drivsystemet ... 11

Trygghetssystemet ... 11

Compassion-fokuserad terapi som praktiskt förhållningssätt ... 12

2 Metod ... 13 2.1 Ansats ... 13 2.2 Informationssökning ... 13 2.3 Urval ... 14 2.4 Forskningsetiskt övervägande ... 15 2.5 Intervjuguide ... 15 2.6 Intervjuernas utförande ... 16

2.7 Metod för kodning och analys ... 16

2.8 Metoddiskussion ... 17

3 Resultat ... 19

3.1 Yttre Processer ... 19

Innan det första mötet ... 19

Under det första mötet ... 20

Efter det första mötet ... 21

3.2 Inre processer ... 21

Föräldrars känslor och ageranden ... 21

Socialsekreterarens känslor och reaktioner ... 22

Förändringsprocesser ... 23

Den professionelles behov ... 24

4 Analys ... 26 4.1 Utredningsprocessens påverkan ... 26 Förförståelse ... 26 Systemkrock ... 26 4.2 Affektsystemens påverkan ... 27 4.3 Professionell påverkan ... 27 5 Diskussion ... 28

Är det socialtjänstens uppgift att hantera föräldrars känslor? ... 29

Vidare forskning ... 29

Referenser ... 31

Bilaga 1 ... 33

Bilaga 2 ... 34

Förord

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte om jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och vill egentligen bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att härska utan att tjäna. Kan jag inte detta kan jag heller inte hjälpa någon.

- Søren Kierkegaard

Jag vill tacka alla socialsekreterare som deltagit i studien.

1 Inledning

Vid barnutredning i Sverige har socialtjänsten ansvar delegerat av socialnämnden (Socialstyrelsen, 2015), att utreda barn upp till 18 års ålder utifrån socialtjänstlagen (SoL 2001:453) 11 kap. 1 & 2 §. De som arbetar som utredare hos socialtjänsten benämns som socialsekreterare, och de har tre

huvuduppgifter; att utreda barnets behov, erbjuda och beställa insatser från andra delar av

socialtjänsten, samt följa upp dessa insatser (Socialstyrelsen, 2015). För att genomföra dessa uppgifter krävs ofta en nära kontakt med barnet och barnets familj varpå socialsekreterarens relation till familjen spelar en stor roll för hur väl en uppgift går att utföra. Det är framförallt relationen till barnets

föräldrar som kommer att avgöra socialsekreterarens tillgång till information under en utredning (Bruck & Lindström, 2018).

1.1 Problemformulering

På större socialkontor hanteras orosanmälningar ofta av en separat enhet från barnutredningsenheten där socialsekreterare beslutar inom 14 dagar om en anmälan ska leda till utredning (SoL 2001:453, 11 kap. 1a §). Om det framkommer i anmälan att barnet misstänks utsättas för eller bevittna våld så inleds det per automatik en utredning, och utredningsenheten tar över ärendet (socialstyrelsen, 2015). I början av en sådan utredning, eller om det finns annan hög oro att barnet far illa, så händer det att socialtjänsten åker och träffar barnet utan att föräldrar informeras i förhand. Detta är en form av förhandsbedömning, också kallad skyddsbedömning som socialtjänsten använder för att bedöma risker för barnet att fara illa i hemmet. En sådan förhandsbedömning görs då ofta i barnets skola efter kontakt med skolans ledning. Anledningen till att socialtjänsten väljer att träffa barnet oanmält är att barnets föräldrar kan påverka barnets berättelse, censurera den eller helt tysta barnet. Man tänker därför inom socialtjänsten att det är bäst att få träffa barnet första gången utan föräldrarnas inflytande (ibid.).

När socialsekreteraren har träffat barnet måste socialtjänsten initiera en kontakt med barnets föräldrar. Det är önskvärt att föräldrar kommer till socialtjänsten samma dag och gärna innan barnet och föräldrarna träffas. Syftet är att barnet inte ska fara illa innan socialtjänsten gjort en samlad bedömning av barnets situation, men också att barnet inte ska utsättas för något förhör av sina föräldrar; socialtjänsten vill själva förmedla det som barnet har sagt tidigare under dagen och kompletterar det med att läsa upp den inkomna orosanmälan. Föräldrar blir oftast kontaktade via telefon där socialsekreteraren berättar för en eller båda föräldrar att personal från socialtjänsten har besökt barnets skola och haft ett samtal med barnet. Föräldrarna får utifrån författarens erfarenhet ofta knapphändig information om vad oron handlar om eller vad barnet har sagt till socialtjänsten; tanken är att föräldrarna ska få all information de behöver i det fysiska mötet på socialtjänstens kontor.

Enligt författarens observationer under praktik hösten 2020 hos utredningsenheten myndighet barn i Södertälje kommun, upplever många föräldrar den första kontakten med socialtjänsten som

skrämmande och hotfull. Det kan bli en väldigt laddad situation för föräldern och de kan verka mycket arga och ibland hotfulla. De socialsekreterare som arbetar med dessa ärenden har också uttryckt att det

generellt sett är svårare att utreda barnets behov när föräldrar inte vill samarbeta, och det tar mycket tid och energi att bygga relationen till föräldrarna eller att vara dem till lags. Det är ärenden som i hög frekvens bearbetas vid handledningstillfällen och trots att dessa svårare ärenden är i minoritet så tar de mycket stor plats i socialsekreterarens arbetsdag.

Relationen mellan socialtjänsten och föräldrar vid barnutredningar har framförallt ett syfte, vilket är att socialtjänsten ska kunna genomföra sitt uppdrag från socialnämnden. När relationen mellan föräldrar och socialtjänsten inte fungerar innebär det i många fall att uppdraget inte går att genomföra på ett önskvärt sätt eller utan att använda tvångslagstiftning. En viktig komponent i barnutredning är därför att ha ett fungerande samarbete med barns föräldrar för att få tillgång till barnet och barnets berättelse. Föräldrar behöver också samarbeta genom att bidra med information om barnets

livssituation, den egna vardagen samt vara mottaglig för socialtjänstens insatser om dessa bedöms vara nödvändiga. I studien benämns ett icke-fungerande samarbete som en dysfunktionell relation.

Om relationen mellan socialtjänsten och föräldrar blir dysfunktionell kan det få en rad olika konsekvenser som ofta påverkar barnet i allra högsta grad, i de värre fallen kan det innebära att föräldrar undanhåller barnet från socialtjänsten, manipulerar, hotar och skrämmer barnet till tystnad. Det kan även förekomma hot riktat mot socialtjänstens personal. Enligt barnkonventionen (UNICEF Sverige, 2016) artikel 12 har barnet rätt att bli lyssnade till och att få uttrycka sina åsikter, barnets berättelse är viktig för barnet självt men är också ett viktigt perspektiv i en barnutredning. Det finns här en risk för fokusförskjutning från barnets perspektiv, och att fokus hamnar mer på föräldrarnas problematik och känsloliv.

1.2 Syfte

Studiens syfte är att med utgångspunkt i socialsekreterares upplevelser av möten med föräldrar vid barnutredningar undersöka hur en dysfunktionell relation uppstår och vad som kan bidra till att den inte uppstår eller kan brytas. Författaren förväntar att finna olika faktorer som påverkar relationen samt identifiera känslomässiga processer hos föräldrar och socialsekreterare som påverkar och påverkas av relationen. Författaren vill också undersöka möjliga framgångsfaktorer som leder till förändringsprocesser i relationen, samt hur dessa faktorer kan framhävas. Till hjälp för att förstå och belysa relationen mellan socialsekreterare och föräldrar vid barnutredningar kommer ”compassion-fokuserad teori” att användas. Teorin ligger till grund för en särskild terapiform: compassions-foksuerad terapi, men i den här studien är det själva teorin och de teoretiska begreppen som är intressanta.

Den huvudsakliga forskningsfrågan

• Hur kan en dysfunktionell relation mellan socialsekreterare och föräldrar förstås och hur kan ett fungerande samarbete utvecklas vid barnutredningar?

Frågeställningar

• Hur beskrivs den dysfunktionella relationen?

• Hur hanteras känslor i mötet?

• Hur kan en funktionell relation utvecklas?

För att svara på studiens frågeställningar har enbart socialsekreterare inom barnutredning hos socialtjänsten intervjuats. Studien har inte omfattat utredningsarbete med ungdomar och det har inte gjorts någon analys kring föräldrars ålder, sexualitet, utbildning, etnicitet eller klasstillhörighet.

1.3 Bakgrund

Författaren har valt att lägga studiens fokus på egna iakttagelser och tyst kunskap inom socialtjänsten, men gör också en granskning av tidigare forskning kring medborgares attityd till socialtjänsten samt relation mellan klient och utövare inom myndigheter.

Allmänhetens möte med socialtjänsten

I en opinionsundersökning med 1000 deltagare utförd av Novus Opinion 2008 tyder resultatet på att det finns ett lågt förtroende för socialtjänsten i samhället. Bara 17 procent av medborgare hade ganska eller mycket stort förtroende för socialtjänsten i sin kommun, och 36 procent hade ganska litet eller mycket litet förtroende för socialtjänsten. De medborgare som varit i kontakt med socialtjänsten i arbetslivet visade en högre tilltro till socialtjänsten där 42 procent svarade att de hade ganska eller mycket stort förtroende för socialtjänsten i sin kommun (Visionen, 2008). Enligt Kagan (2016) skapas attityder mot socialtjänsten genom ryktesspridning, fördomar, egna erfarenheter och media. Kagan menar att en negativ attityd till socialtjänsten kan härledas till medborgarens begränsade kunskap om vad socialtjänstens arbete syftar till, samt att medborgare med större kunskap om socialtjänstens arbete oftare visar en positiv attityd till myndigheten.

Rädsla för myndigheter, till exempel socialtjänsten, kan skapa hinder i socialt arbete. Rädsla, misstro, och ambivalens leder till att klienter sluter sig, undanhåller information och vilseleder dem som försöker hjälpa och det blir utmanande att åstadkomma förändringsprocesser (Carlsson, 2005). Sjögren (2018) skriver i sin avhandling att socialsekreterare i hennes studie ser relationen till klienter som viktig och vissa ser relationer som en del av definitionen av socialt arbete. Hon skriver också att relationen kan användas som ett redskap i socialt arbete eftersom den har betydelse för hur klienter upplever kontakten med socialtjänsten, samt att resultatet av socialtjänstens arbete är beroende av relationen. Hon menar att socialsekreterarens bemötande kan ses som ett arbetssätt för att skapa förtroendeingivande relationer och hon ser i sin studie att socialsekreterare anpassar sitt bemötande och relationsskapande utifrån vem de möter, men att förmågan till en sådan anpassning korrelerar med socialsekreterarens yrkeserfarenhet.

Föräldrars möte med socialtjänsten

Föräldrar vars barn blir aktuella på socialtjänsten är en del av allmänheten och de påverkas likaså av socialtjänstens rykte samt andra medborgares attityd mot myndigheten. En studie av Schreiber, Fuller & Paceley (2013) om föräldrars syn på socialtjänstens barnutredare i USA påvisar att de största utmaningarna i att skapa en god relation mellan föräldrar och socialtjänsten är att föräldrar har negativa förväntningar på socialtjänsten och dess socialsekreterare, samt att det första mötet med socialtjänsten är mycket känsloladdat för föräldrar. Föräldrar som intervjuats i studien hade en bild av socialsekreterare som otrevliga och respektlösa, och föräldrarna uttryckte att de främst kände rädsla i mötet med dem. Föräldrar som inte har tidigare erfarenhet av socialtjänsten och barnutredning drabbas ofta av rädslan för att barnen ska tas ifrån dem, detta trots att majoriteten av barnutredningar i USA inte leder till omhändertagande av barn. Rädslan som föräldrar känner inför socialsekreterarens ”gränslösa och ostoppbara” makt skapar en barriär mellan parterna som ställer höga krav på socialsekreteraren, socialsekreteraren behöver därför enligt författarna utveckla ”rädslodämpande verktyg” (fear management toolkit) så att föräldrar kan släppa den initiala rädslan. Studiens resultat visade att socialsekreterarens ”rädslodämpande verktyg” bestod av att vara transparent och ärlig i sin bedömning av föräldrarnas förmågor och vilken oro socialtjänsten kände för barnet, att vara tydlig med hur utredningsprocessen såg ut och regelbundet förklara vad nästa steg i processen var, att vara varm i sitt bemötande och förstående för föräldrars ilska och defensiva beteenden, samt att vara professionell och väl förberedd i möten.

Om socialsekreteraren mot oddsen inte lyckas dämpa föräldrars rädsla, om föräldrar inte känner sig väl bemötta och om de känner sig pressade av socialsekreterarens makt, finns det en betydande risk att föräldrar medvetet motarbetar socialtjänsten och motsätter sig alla försök att komma nära inpå

familjen (Schreiber, Fuller & Paceley, 2013).

I en studie från Skottland av Gallagher et al. (2011) påvisas också hur viktig relationen är. När det inte finns tillräcklig tillit kan all kontakt med socialtjänsten vara skrämmande och ångestfylld, en mamma beskriver i studien hur hon i början av varje telefonsamtal med socialtjänsten bönade och bad dem att inte ta barnet ifrån henne. Relationsbyggandet var centralt för att bygga tillit och minska rädslan hos föräldrar, och författarna uppfattade att det var först efter att det fanns en god relation mellan föräldrar och socialsekreteraren, som föräldrar kunde börja delta i utredningsprocessen och samarbeta med socialtjänsten. Föräldrar som intervjuats i studien uppger att relationsbyggandet hjälpte dem att våga uttrycka sina egna synpunkter, de upplevde att socialsekreteraren involverade dem i processen genom att vara tydlig i vad som hände och vad som skulle hända längre fram. Några föräldrar uttryckte att de i tidigare kontakt med socialtjänsten haft svårt för att förstå vad som hände i processen och vad den gick ut på, vilket i sin tur fick dem att känna sig maktlösa. Svårigheter som studien tar upp kring relationsbyggande är bland annat att socialsekreteraren kan behöva försöka nå fram till föräldrar upprepade gånger där föräldrar är starkt avståndstagande. Föräldrar kan också behöva lång tid till att bearbeta den information som framkommer under en utredning och det kan ta

tid att anamma nya beteenden och levnadsmönster. Det är därmed en stor utmaning i att genomföra en barnutredning i de fall där föräldrar, barn och socialsekreterare arbetar sig igenom processer i olika takt. Socialsekreteraren bör ofta försöka hålla en arbetstakt som passar även föräldrarna och barnet, men det visar sig också svårt i och med att socialsekreteraren är den som står under tidspress att genomföra utredningen inom lagstadgad tid.

Bruck & Lindström (2018) menar att det inte är ovanligt att föräldrar upplever känslor som

frustration, oro och maktlöshet när det står inför en utredning hos socialtjänsten. Socialsekreterare som arbetar med barnutredningar kommer familjer väldigt nära in på privatlivet och det krävs en god förmåga till att skapa förtroendeingivande relationer för att kunna göra godtyckliga bedömningar av barnets situation. De menar att denna typen av relationsskapande inte går att basera på teori och metodologi, utan att socialsekreterare utvecklar sina egna strategier i arbetet. De skriver även att socialsekreteraren och föräldrars förförståelse spelar roll i hur bemötandet blir dem emellan, samt att utredningen måste vara en gemensam process.

1.4 Teori och begrepp

Compassion-fokuserad terapi är en form av psykoterapeutisk samtalsbehandling som lägger stort fokus på att bemöta patienter med ödmjukhet, bekräftelse och empati. Den brittiska psykologen Paul Gilbert började utveckla behandlingsmetoden under tidigt 2000-tal där han flätade samman

psykoterapi med evolutionsteorier, biologi, utvecklingspsykologi och buddistisk filosofi (Gilbert, 2009).

Gilbert menar att dagens människor fortfarande styrs av tre kognitiva affekt-reglerande system som utvecklats hos alla levande organismer för många miljoner år sedan, och att människans handlingar och motiv styrs av människans emotioner. Emotioner är enligt Gilbert inte samma sak som känslor, då de uppstår i olika delar av hjärnan; emotioner uppstår i den mer primitiva delen av hjärnan som inte utvecklats nämnvärt under människans evolution från primitiva däggdjur. Människans känslor uppstår i hjärnans frontallob och kan ses mer som abstrakt tänkande och resonerande utifrån hur kroppen påverkas av emotioner. Människans emotioner triggar utsläpp av olika hormoner som påverkar hjärnan och kroppen; utsläpp av dopamin som upplevs vid glädje och spänning (belöningssystem), serotonin vid närhet till andra människor, och adrenalin i hotfulla situationer. Gilbert kallar dessa emotioner för affektsystem och benämner dem som ett hotsystem, ett drivsystem och ett

Figur 1. Illustration av affektsystem enligt Kolts (2019) Hotsystemet

Hotsystemets syfte är att upptäcka hot i individens omgivning samt att hitta en lämplig respons för situationen. Många däggdjur har utvecklat olika handlingsalternativ i de situationer de känner sig hotade; det handlar främst om att gå till attack, att fly eller att inte göra nånting (fight, flight, freeze). Kroppen påverkas av bland annat adrenalin som väcker känslor av ilska, ångest och avsky. Det gäller inte bara hot riktade mot individen själv, utan kan vara riktat mot kollektivet eller mot individens barn. Evolutionärt sett utgör hotsystemet ett skyddande system och får en hög prioritet i hjärnan (Gilbert, 2010).

När människan befinner sig i hotsystemet kan hennes tankar, handlingar och resonemang påverkas starkt av de obehagliga känslor som uppstår i kroppen, och hon känner ett behovet av att sätta sig själv i säkerhet. Problemet med detta evolutionära system är att människan i dagens samhälle kan känna sig hotade under längre perioder, det handlar ofta inte längre om att fly från potentiellt dödliga situationer, utan snarare handlar det om rädslor för ekonomi, relationer, och framtiden (Gilbert, 2010).

Drivsystemet

Drivsystemet genererar positiva upplevelser som motiverar människan till att äta, att ha sex, att skapa relationer samt till att uppnå status och erkännande. Evolutionärt sett är det en drivkraft som motiverat djur till att utforska sin omvärld och hitta resurser som gagnar dem och deras flock. Systemet driver människan framåt i vardagen, motiverar henne att göra bättre ifrån sig på jobbet, köpa en ny

mobiltelefon eller handla mat till sin familj. Drivsystemet är aktivt tills en känsla av nöjdhet infinner sig (Gilbert, 2010).

Trygghetssystemet

sällskap med andra och att känna sig älskad. Det är trygghet som människor och djur söker sig till när de känner sig hotade, det är trygghetssystemet som ska aktiveras när hotet försvunnit, och i stunder av lugn pendlar människor och djur mellan trygghetssystemet och drivsystemet. Människan upplever inte alltid att hon kan känna sig trygg trots brist på hot eller att hon har en kärleksfull familj. Ett

trygghetssökande beteende kan utvecklas där hon söker efter att uppnå ett lugn, till exempel genom meditation och mindfulness, eller genom att försöka stilla sina begär. Ett trygghetssökande beteende kan bli destruktivt, till exempel genom att bruka alkohol och droger kan ett temporärt lugn infinna sig men resulterar ofta i en falsk trygghet (Gilbert, 2010).

Compassion-fokuserad terapi som praktiskt förhållningssätt

Att leva i dagens moderna samhälle innebär att människan blir överösta med information som överstimulerar hennes hotsystem och drivsystem och att hon finner allt mindre utrymme att vara i trygghetssystemet. Människan rör sig från ett kollektivistiskt samhället till ett mer individualistiskt samhälle där hon måste finna trygghet i annat än sina medmänniskor och detta tros förklara den ökade psykiska ohälsan i samhället. Compassion-fokuserad terapi utgår ifrån att människan är hård mot sig själv och dömer sig själv hårdare än vad medmänniskan gör, hon lever med skam och skuld och känner sig oduglig. Människan utvecklar strategier för att försvara sig själv från sina egna känslor, och från andras åsikter (trygghetssökande strategier). Syftet med compassion-fokuserad terapi är att hjälpa människan att förstå sina känslor utifrån hur hennes hjärna fungerar utifrån ett evolutionärt perspektiv, hur det fungerar ur ett socialt perspektiv samt hjälpa henne att ge sig själv bekräftelse och att tänka på sig själv med medkänsla. Terapeuten hjälper henne genom att träna hennes hjärna till medkänsla samt att hjälpa henne ta ansvar för hennes situation utan att hon känner skuld och skam (Gilbert, 2009, 2010; Kolts, 2019).

2 Metod

Avsnittet redovisar hur studien utformats och genomförts i enlighet med vetenskapliga metoder och vetenskapliga modeller.

2.1 Ansats

Studiens fokus grundades i författarens intresse kring samtal mellan yrkesutövare och klienter i socialt arbete, samtalsmetodik och psykodynamiska teorier. Författaren har tidigare erfarenhet av

barnutredningsarbete genom praktik samt efterföljande anställning som barnutredare vid myndighet

barn i Södertälje kommun, och har utifrån den erfarenheten uppmärksammat att utredningar med

dysfunktionella relationer mellan myndigheten och föräldrar är mycket krävande i både tid och energi samt att det sällan blir ett tydligt fokus på barnen. Det finns med andra ord en förförståelse hos författaren som kan påverka studiens resultat utifrån författarens erfarenhet.

Studiens syfte var att besvara forskningsfrågan ”Hur kan en dysfunktionell relation mellan socialsekreterare och föräldrar förstås och hur kan ett fungerande samarbete utvecklas vid

barnutredningar?”, en öppen fråga som författaren bedömt inte går att besvara på annat vis än genom kvalitativ metod eftersom författaren söker levande berättelser och händelsebeskrivningar från dem som arbetar med barnutredning. Ett resultat hade möjligtvis kunnat åstadkommas genom kvantitativ metod, till exempel med hjälp av en enkät, men det hade varit svårt att få med nyanser, personlig erfarenhet och skillnader i bemötande och arbetssätt i en enkät med ett rimligt antal frågor. Enkätfrågor kan också tolkas på olika sätt vilket kan leda till att intervjupersoner svarar på ”olika” frågor. För att åstadkomma ett jordnära och ärlig resultat baserat på professionellas erfarenheter och åsikter valdes den kvalitativa metoden semistrukturerade intervjuer som tillåter ett fokus på färre och bredare frågor och möjlighet att avvika från en styrd kronologi av frågor (Bryman, 2011).

2.2 Informationssökning

Sökning efter relevant forskning och bakgrund till studien har gjorts i följande databaser och sökmotorer:

• ESH - WorldCat Discovery • DIVA

• Google Scholar • Google

Relevanta sökord för studien har använts i olika konstellationer i de nämnda databaserna och sökmotorerna:

• Svenska sökord: socialtjänst, föräldrar, konflikt, rädsla, relation, medborgare, barnutredning, socialsekreterare.

• Engelska sökord: social services, parents, conflict, fear, relationship, citizen, engagement, child protective services, child investigation, social secretary.

Förfrågningar om tidigare forskning, litteratur och relevanta teorier har även gjorts muntligt till familjebehandlare, gruppledare och handledare på barn och ungdom i Södertälje kommun då personer i dessa yrkesroller har olika erfarenheter av det fenomen som studien syftar på att besvara.

2.3 Urval

De frågor som studien syftar att belysa hade kunnat besvarats genom att intervjua föräldrar vars barn var under utredning hos socialtjänsten och studien hade kunnat belysa ett medborgarperspektiv och ett brukarperspektiv. Studien hade dock blivit svårare att genomföra tidsmässigt inom ramen för en c-uppsats, och urval av intervjupersoner hade fått göras på ett annat sätt. Urvalet hade möjligtvis varit beroende av samarbete med olika socialkontor som aktivt tillfrågade föräldrar att delta i studien, eller genom att efterfråga intervjupersoner i forum på internet. Risken med dessa urval hade varit att mycket få intervjupersoner anmält sig till studien då det varit beroende av ett flertal utomstående socialsekreterares engagemang att värva föräldrar som intervjupersoner. En annan risk hade också varit att majoriteten av intervjupersoner haft en negativ bild av socialtjänsten och sett medverkan i studien som en möjlighet att ventilera, som i sin tur kunnat bidra till att studiens resultat präglats av ett smalt perspektiv.

Fördelar med att intervjua socialsekreterare var att tillgången till intervjupersoner varit relativt oproblematisk, att språket under intervjuer kunnat hållas på en mer teoretisk och begreppsorienterad nivå, samt att det varit enklare att utgå ifrån konkreta kriterier i urvalet.

Urval av intervjupersoner har gjort utifrån kriterierna att intervjupersonen ska: • Vara färdigutbildad socionom.

• Arbeta aktivt som barnutredare eller lämnat sin tjänst för högst sex månader sedan. • Ha arbetat som barnutredare i minst sex månader.

• Ska arbeta inriktat mot barn eller barn och ungdomar.

Dessa urvalskriterier ställdes för att säkerställa att intervjupersonen har en relevant utbildning samt erfarenhet från att arbeta med barnutredning i närtid. Det sista kriteriet ställdes för att säkerställa att intervjupersonens erfarenhet är relevant för studiens syfte; många socialkontor separerar barnutredning från ungdomsutredning, men då alla socialkontor inte kan antas göra en sådan uppdelning så ställdes kriteriet i förtydligande syfte.

Intervjupersoner hittades genom att ringa till 13 socialkontor inom Stockholms län och inhämta e-postadresser till enhetschefer och gruppledare på barnutredningsenheter. Södertälje kommun och stadsdelen Skärholmen har uteslutits på grund av yrkesmässiga kopplingar. Ett informationsbrev (se bilaga 1) skickades till enhetschefer och gruppledare med en förfrågan om att vidarebefordra det till enhetens socialsekreterare. Sju socialsekreterare från fyra olika kommuner anmälde intresse av att delta i studien. All kontakt inför intervjuer har skett via e-post där intervjupersonerna fått ytterligare kontaktuppgifter, förslag på tider för intervju samt information om att intervjun kommer att spelas in

och att de är välkomna att läsa studiens forskningsetiska övervägande. Samtliga intervjupersoner har avböjt att läsa det forskningsetiska övervägandet.

Majoriteten av de socialsekreterare som deltagit i studien är kvinnor och deltagarnas ålder varierade mellan 25 och 65. Det fanns också en variation i deltagarnas yrkeserfarenhet som socionomer samt erfarenhet av barnutredningsarbete.

2.4 Forskningsetiskt övervägande

Studien genomfördes i enlighet med forskningsetiska principer för att säkerställa att studien utförts enligt god forskingsed (All European Academies, 2018; Lag om etikprövning av forskning som avser människor 2003:460) samt bevara intervjuobjekt anonymitet och rättigheter enlig allmänna

dataskyddsförordningen (EU 2016/679).

Samtliga intervjuobjekt informerades om studiens syfte, hur deras bidrag skulle komma att användas samt hur det skulle förvaras. De informerades om att deras deltagande var frivilligt, att de hade rätt att avbryta sitt medverkande när helst de önskat samt att de skulle få lämna ett muntligt samtyckte till att delta i studien. Intervjuobjekt söktes inte bland dem som arbetar tillsammans med författaren eller befinner sig i en beroendeställning till författaren, och de utsattes inte för någon form av påverkan eller påtryckning till att delta i studien.

Utifrån aspekter av anonymitet benämndes intervjuobjekten inte vid namn och mängden personlig information som sparats hölls minimal genom att tilldela samtliga objekt en avpersonifierad kod. Materialet som producerats under en intervju avpersonifierades i största möjliga grad i syfte att minska möjligheten för utomstående att identifiera personer och händelser.

Intervjumaterialet bestod av digitala ljudfiler som sedan transkriberats i Word-dokument. Detta material har förvarats i ett krypterat digitalt WinRaR-arkiv med lösenordsskydd, vilket innebar att åtkomsten till materialet begränsats till dem som haft lösenordet. Detta arkiv har befunnit sig på en privat dator med åtkomst till internet, men själva arkivet har inte lagrats i en moln-tjänst och arkivets lösenord har inte sparats i samma dator.

Materialet är enbart presenterat i studien i bearbetad form, materialet har inte lämnats ut till någon utomstående, det har inte använts i något annat syfte än den aktuella studien och det har inte utnyttjats för kommersiellt bruk. Allt material har raderats efter studiens publicering.

2.5 Intervjuguide

Intervjuguiden (Se bilaga 2) utformades med hjälp av beskrivningar från Bryman (2011) om kvalitativa intervjuer, med fokus på att ställa relevanta frågor för att besvara studiens frågeställning. Ett medvetet val var att försöka ställa ett fåtal öppna frågor som tillät intervjuobjektet att svara utifrån sina egna erfarenheter och åsikter.

2.6 Intervjuernas utförande

Intervjuer för studien var ursprungligen tänkta att genomföras vid fysiska möten, förslagsvis i socialtjänstens lokaler. På grund av rådande omständigheter våren 2020 då Covid-19 pandemin påverkat möjligheten och framförallt lämpligheten att ha fysiska möten för intervjuer, togs ett beslut att genomföra alla sju intervjuer via telefon.

För att spela in intervjuer undersöktes möjligheter att använda tillgängliga applikationer från Apple store via en iOS-enhet för inspelning av telefonsamtal. Efter att ha granskat samtliga tillgängliga applikationer gjordes bedömningen att dessa inte uppfyllde studien krav på anonymitet och korrekt hantering av persondata enligt allmänna dataskyddsförordningen art. 45 (EU 2016/679). Detta på grund av att dessa applikationer inte använder sig av inspelning lokalt i den personliga enheten, utan spelar in samtalet på okänd plats genom att användare ringer ett samtal med en tredje part. För att kunna spela in intervjuer på ett säkert vis användes en mikrofon kopplad till en dator, mikrofonen placerades framför intervjuaren och ovanför den telefon som samtalet fördes på med högtalarfunktion. Ljudkvaliteten var i främsta lag mycket god med undantag för enstaka störningar.

Ca 30 minuter var avsatt för varje intervju. Medelvärdet för intervjuernas längd var ca 22,5 minuter, med två avvikande intervjuer; den kortaste intervjun varade ca 11,5 minuter och den längsta intervjun var ca 36,5 minuter lång. Samtliga intervjuer inleddes med information om sekretess och inspelningens syfte, därefter fick deltagaren lämna ett muntligt samtycke.

Den största skillnaden i intervjuerna som påverkat deras längd har troligtvis att göra med hur pass intervjupersonen valt att brodera ut sina svar samt hur många exempel de kommit med i svaren. Författaren upplevde inte den kortare intervjun som sämre än de andra utifrån intervjuns längd, denna intervju hölls med en av de mer erfarna socialsekreterarna och författaren uppfattade henne som kort och koncis i sin berättelse.

2.7 Metod för kodning och analys

Braun & Clarke (2006) beskriver teoretisk/deduktiv tematisk analys som driven av en teoretisk förståelse och ett teoretiskt intresse som tydligt påverkar analysen av materialet. Det kan till exempel innebära att en utskrift analyseras utifrån ett färdigt kodningsschema baserat på det teoretiska

underlaget, men i denna studien har inget kodningsschema utformats i förhand. Däremot har

utskrifterna analyserats utifrån begrepp från compassion-fokuserad terapi, med underkategorier som tydligt passar in i hot- trygghets- och driv-system. Metoden deduktiv tematisk analys passar studiens syfte då syftet var att ta reda på vilka underliggande känslomässiga processer som påverkar relationen mellan socialsekreterare och föräldrar samt att undersöka kopplingar till begreppen hotsystem, trygghetssystem och drivsystem från compassion-fokuserad teori.

Samtliga intervjuer har transkriberats och bearbetats i sex steg enligt en modell av Braun & Clarke (2006) för tematisk analys. Den tematiska analysen använder teman som systematiskt grupperar kod

andra ljud så som skratt och suckar markerade i texten. Detta gav ett material som är något svårare att läsa, men som också visar på nyanser i känslor, tankar och funderingar hos intervjuobjektet.

Transkriberade intervjuer har därefter lästs upprepade gånger, anteckningar har gjorts i marginalen med personliga tankar och eventuella kopplingar till teoretiska begrepp. Efter dessa genomläsningar har transkriberingar delats upp i meningsbärande enheter, också kallat kod eller koder, utifrån de teoretiska begreppen kring compassion-fokuserad terapi, den huvudsakliga frågeställningen i studien, författarens hypoteser samt vissa för författaren intressanta detaljer (ibid.).

Tema

Kategori Kategori

Underkategori Underkategori Underkategori Underkategori

Kod Kod Kod Kod Kod Kod Kod Kod

Tabell 1. Illustration av hierarki i tematisk analys.

De koder som tagits fram har sedan bearbetats ytterligare för att sålla sådant som varken styrker eller strider mot det teoretiska underlaget då dessa inte haft någon relevans för studien. Dessa koder har grupperats i underkategorier utifrån uppfattade relationer mellan dessa. Under denna process identifierades kategorier som representerade processer inom dysfunktionella relationer, och författaren beslutade att skapa tre teman som kronologiskt visade när dessa processer sker under en barnutredning (Braun & Clarke, 2006). Som underlag för resultatet har samtliga teman förts in i en tabell för att skapa ett analysschema (se bilaga 3).

Resultaten är analyserade utifrån teoretiska begrepp från compassion-fokuserad terapi; hotsystemet, drivsystemet och trygghetssystemet. I analysen belyser författaren hur dessa teorier kan kopplas till processer som pågår i dysfunktionella relationer mellan myndighetsutövare och föräldrar, biologiska och känslomässiga processer.

2.8 Metoddiskussion

För att studiens resultat ska ha ett värde inom socialt arbete och socialvetenskap behöver den uppfylla vissa kvalitetskriterier. Inom kvantitativ forskning finns det väletablerade kriterier som mäter en studies reliabilitet, validitet och generaliserbarhet, men en del kvalitativa forskare ifrågasätter hur väl dessa kriterier kan appliceras på kvalitativ forskning. Den här studien utgår från hur Bryman (2011) beskriver anpassning av reliabilitet, validitet och generaliserbarhet för kvalitativ forskning.

Extern reliabilitet står för hur pass det går att återskapa studiens resultat utifrån redovisad metod, också kallat replikerbarhet. Det är svårt att mäta extern reliabilitet i kvalitativ forskning och det är generellt svårt att skapa replikerbarhet eftersom till exempel kvalitativa intervjuer inte enbart handlar om vilka frågor som ställs, utan påverkas även av den fysiska miljön och den personliga kemin mellan forskare och intervjuobjekt. För att kunna påvisa extern reliabilitet i denna studien har författaren redovisat sin personliga förförståelse och motiv med studien, vilka frågor som ställts under intervjuer samt hur dessa intervjuer har genomförts, spelats in och analyserats. Det finns därmed en viss

replikerbarhet, men det är troligtvis svårt att uppnå samma resultat eftersom studiens intervjuer sannolikt präglats av författarens personlighet och personkemi med de intervjuade (Bryman, 2011).

Intern validitet står för hur väl forskarens observationer stämmer överens med studiens redovisade resultat och slutsats. För att åstadkomma god intern validitet i denna studien har resultatet presenterats på ett medvetet objektivt sätt och författaren har använt citat från intervjuer för att komma nära intervjupersonernas berättelser. Författaren har också redovisat hur intervjuerna har transkriberats ordagrant samt hur de har tolkats och analyserats utifrån beprövad vetenskaplig metod (Bryman, 2011).

Extern validitet är ett annan term för generaliserbarhet och innebär hur pass det går att generalisera resultat från en studie till andra sociala miljöer och situationer. Generaliserbarhet är generellt sätt svårt att mäta för kvalitativa studier eftersom dessa studier söker svar på djupet hos ett mindre antal källor, till skillnad från kvantitativa studier där man undersöker brädden som finns hos ett större antal källor. Resultat från denna studien kan spekulativt generaliseras till liknande institutioner inom socialt arbete där det råder en ojämn maktbalans mellan utövare och klient, men studiens syfte var inte att redovisa en faktisk sanning som sträcker sig över olika arbetsmiljöer och yrkesgrupper, utan snarare att visa hur ett antal socialsekreterare upplever sitt arbete med föräldrar vid barnutredningar (Bryman, 2011).

3 Resultat

Analysen av studien empiriska data har resulterat i tre olika teman. I första temat redovisas mötets premisser, vad som händer i mötet utifrån parternas olika perspektiv samt hur mötet påverkat parterna. Det andra temat redovisar de känslomässiga processer som pågår i samband med mötet och det tredje visar hur en dysfunktionell relation kan göras mer funktionell.

3.1 Yttre Processer

Majoriteten av de socialsekreterare som intervjuats upplevde att dysfunktionella relationer sällan uppstår, men om relationen blir dysfunktionell under en utredning sker detta i ett tidigt skede. En socialsekreterare menade att relationer tenderar att bli mindre funktionella i slutskedet av en utredning om föräldrar inte håller med socialtjänstens bedömning då de fått läsa beslutsunderlaget. En annan socialsekreterare menade att relationer oftare blir dysfunktionella i mitten av en utredning, något hen tror beror på att hen är mer tillmötesgående i de första samtalen med föräldrar, och att svårigheterna uppstår när samtalen blir mer utredningsorienterade. Två socialsekreterare ville poängtera att de inte ser dysfunktionaliteten i relationer som konflikter, en av dessa beskrev det som att hen inte är ”delaktig i en konflikt”. En av de mer erfarna socialsekreterarna berättade att hen upplevt 10-15 ärenden av ”ett par tre tusen” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 8 april 2020) där relationer med föräldrar blivit dysfunktionella.

Innan det första mötet

Den inledande kontakten med föräldrar se väldigt olika ut, och majoriteten av de intervjuade uppgav att dysfunktionella relationer kan uppstå på många olika sätt. En förekommande anledning är att föräldrar inte delar socialtjänstens oro eller grad av oro, ” Det är ganska enkelt, det är för att vi tycker olika” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 9 april 2020).

Det finns dock en typ av ärenden som nämns i högre frekvens än andra: ärenden som gäller misstankar om våld mot barn eller misstankar om relationsvåld. I dessa ärenden kan socialtjänsten bli hastigt inblandad i familjens privatliv, till exempel kan socialsekreterare träffa barnet för

skyddsbedömning i skolan utan föräldrarnas vetskap, vilket är något som socialtjänsten vet att vissa föräldrar upplever som obehagligt och att det kan leda till att de känner sig hotade i sitt föräldraskap. Flera av de intervjuade uttryckte att de upplever det första mötet med föräldrar som laddat och att de kan känna nervositet inför det.

De intervjuade berättade att de sällan kommer oförberedda till ett möte med föräldrar, men att förberedelserna kunde se olika ut. Det var främst två utgångspunkter; att förbereda utredningsfrågor eller att förbereda ett adekvat bemötande. De kunde ha med sig en viss förförståelse grundad i orosanmälan, eventuellt barnsamtal och eventuellt tidigare kännedom om familjen. Förförståelse kan leda till att en förbereder sig för att det första mötet med en förälder kommer att bli svårt, baserat på

tidigare erfarenheter av liknande situationer, och har därför en mental beredskap för vad som kan hända i samtalet.

Flera av de intervjuade socialsekreterarna pekade på en bristande kunskap eller en förvriden bild av socialtjänstens arbete hos föräldrar som en vanlig källa till turbulens i mötet. Några menade också att det finns en överrepresentation av föräldrar med egna svårigheter, ofta mentala och psykiska

funktionsvariationer, som kan göra det svårare att bemöta dem på rätt sätt.

Under det första mötet

Föräldern upplevs inte sällan befinna sig i någon form av chocktillstånd. ”Det är människor i kris vi pratar om” (Personlig kommunikation, 8 april 2020) berättade en anonym socialsekreterare, och det är en åsikt som alla intervjuobjekt delat. Socialsekreterarna har benämnt det på olika sätt; föräldrar i chock, föräldrar i kris, desperation samt en oförmåga att ta in information. Det inledande mötet

handlar ofta om att delge föräldrar information; innehållet i orosanmälan, hur en barnutredning går till, hur länge den kommer att pågå, hur många gånger föräldrar förväntas komma på möten och hur många gånger socialtjänsten vill träffa barnet. Det är viktig information som föräldrar har rätt till men som av förklarade anledningar inte alltid når fram.

Föräldrars konflikt med systemet är en form av fokusförskjutning där föräldrarnas känslor tar mycket plats i utredningsprocessen. Föräldrar kan komma till socialtjänsten med känslan av att vara i ett underläge: ” de känner liksom, ja men de hamnar helt enkelt i konflikt med systemet.” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 8 april 2020). Det kan handla om att föräldrar vill ha insatser från socialtjänsten som inte ingår i myndighetens utbud, exempelvis insatser som de kanske lovats av andra myndigheter. Ett exempel som tas upp i en intervju handlar om barn med suicidala tankar eller beteenden, där föräldrar har blivit lovade av barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) att socialtjänsten ska placera barnet utanför hemmet för att skydda barnet från sig själv. Det kan bli en stor besvikelse för dessa föräldrar och de kan lägga över ansvar på socialtjänsten för konsekvenserna av myndighetens oförmåga att agera: ”då kan föräldrar… skrika på en, säga att blodet är på våra händer om barnet dör” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 17 april 2020).

En annan typ av fokusförskjutning som nämnts i intervjuerna är att vissa föräldrar har en egen agenda med socialtjänstens barnutredning. Det uppstår oftast när föräldrar befinner sig i en

vårdnadstvist eller annan konflikt, och socialsekreteraren förväntas ibland välja sida i striden mellan föräldrarna. Föräldrarna försöker i vissa fall använda socialtjänsten som budbärare, för att begränsa den andre föräldern eller för att svartmåla varandra:

Då föräldern är väldigt benägen att framhäva sig själv som en väldigt bra förälder och kanske den andra föräldern som en farlig eller dålig förälder. Och syftet med att pratat om det här är för att man sen kommer att använda det som vi skriver ned i en annan process, kanske i en tingsrättsförhandling eller, ja liksom i andra sammanhang än vad som är tänkt att våra samtal ska använd till.

(Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 9 april 2020)

Efter det första mötet

Att lämna ett möte där relationen mellan förälder och socialsekreterare blivit dysfunktionell upplevdes som svårt av alla de intervjuade och det kunde visa sig i många olika känslouttryck. Flera berättade att frustration ofta var den första känslan; frustration över att inte kunna nå fram till föräldern och

frustration över att inte kunna utföra sitt uppdrag. En anonym socialsekreterare uttryckte att: ”jag får en känsla av att jag sviker barnet, att barnet inte kommer få den hjälp den behöver utifrån att jag inte lyckas bygga en allians med föräldern, medans föräldern inte förstår mig” (Personlig kommunikation, 17 april 2020). Några av de intervjuade kände sig misslyckade i dessa stunder vilket också kan

uttryckas som frustration: ”jag i alla fall känna mig frustrerad över att jag inte har medlen för att kunna prata med den här personen eller såhär, att man inte, att man inte möts riktigt.” (Anonym

socialsekreterare, personlig kommunikation, 15 april 2020). Några intervjuade berättade att dessa negativa känslor påverkade deras privatliv, att man kan vara en sämre vän efter en tuff dag på jobbet och att man kunde uppleva stelhet i kroppen, eller få värk och smärta; så kallad psykosomatisk smärta.

De intervjuade socialsekreterarna trodde att föräldrarna lämnar mötet med liknande känslor av frustration och att dessa föräldrar kan känna sig förorättade av socialtjänsten, att föräldrarna kan uppleva att socialtjänsten som myndighet behandlat dem orättvist och inte lyssnar på dem, och att det finns en känsla hos föräldrarna att socialtjänsten inte gör något för att hjälpa till.

3.2 Inre processer

Det här avsnittet redovisar de känslor som de intervjuade socialsekreterarna upplever i processen kring ett första möte.

Föräldrars känslor och ageranden

I de fall socialsekreterarna upplever att det blivit en dysfunktionell relation uppfattas vissa föräldrar som defensiva och avståndstagande i det första mötet, och som att de känner sig hotade av

socialtjänsten. De intervjuade använde olika uttryck för att beskriva situationen; att föräldrar kanske känner sig kränkta av socialtjänstens intrång i familjens privatliv och att de känner sig granskade och dömda:

Jag tror att en del har en känsla av att liksom allt dom gör, så länge jag ser dom, liksom analyseras av mig och betyder nånting… Att man tappar sin jacka på golvet, ja men du vet såna där småsaker… Jag tror helt enkelt att man kan känna sig väldigt medveten om sig själv och känna en oro för vad jag ser och hur jag kommer använda det eller analysera det helt enkelt.

(Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 9 april 2020)

Det upplevs alltså kunna finnas en stark oro för att allt som föräldern säger och gör kan användas mot denne. Flera av socialsekreterarna var medvetna om att socialtjänstens ingripanden och handlingar kan kränka förälderns föräldraskap och att de därför känner sig hotade i föräldrarollen. En anonym

socialsekreterare (personlig kommunikation, 8 april 2020) berättade att vissa föräldrar lägger mycket energi på att hävda sina rättigheter och på att ifrågasätta vilket lagrum som tillåter socialtjänstens agerande:

man hör i massmedia och så vidare att socialarbetare gömmer sig bakom paragraferna… i dom här situationerna menar jag att det är föräldrarna som använder sig av rekvisita, till och med alltså mini mini mini nyanser som dom kunde hänga sig på i en paragraf som skulle justifiera avståndet mellan oss och familjen.

Hen menade att föräldrar också kan vara väldigt måna om att belysa sina goda egenskaper och föräldraförmågor samt upplysa om sina ekonomiska tillgångar:

man kan tjafsa väldigt mycket om pengar trots att det är familjer som har väldigt stark ekonomi, alltså mycket mycket stark… man kan förlora sig själv i dom här detaljerna, och många gånger så har det faktiskt att göra med att man försöker, ja avleda uppmärksamheten.

Samtliga intervjuade socialsekreterare upplevde att föräldrar kommer till socialtjänsten med en hög grad av rädsla och oro. I flera av intervjuerna så drogs det kopplingar mellan rädslan föräldrarna känner och föräldrars ovisshet om vad som kommer att hända, utifrån bland annat bristande kunskap och fördomar om socialtjänsten. Socialsekreterarna upplevde att föräldrar är rädda och oroliga då de inte vet vad de kan förvänta sig, att de är rädda för socialtjänstens maktmedel, och många föräldrar uttrycker en stark rädsla för att socialtjänsten ska omhänderta deras barn enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU 1990:52).

Flertalet av de intervjuade mötte också föräldrar som de uppfattar som väldigt arga och frustrerade. Det har hänt att föräldrar brusar upp av ilska, att de skrikit på socialsekreteraren och betett sig allmänt hotfullt. Även om det sällan hänt att föräldrar blivit våldsamma så kan situationen upplevas som obehaglig och hotfull:

Jag och min kollega var oroliga för att nånting kommer komma flygande liksom, rent fysiskt… Den här mannen, pappan… knöt näven och liksom bet ihop käkarna och såhär. Så man såg det redan på

kroppsspråket… det tolkade vi i alla fall som ilska.

(Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 20 april 2020)

Förutom rädsla och ilska så uppfattade socialsekreterarna att vissa föräldrar är i sorg. De flesta intervjuade socialarbetarna upplevde att föräldrar känner sig ledsna, uppgivna och ensamma under och efter samtalet. Också en sorgsenhet grundad i känslor som skuld och skam då vissa föräldrar har någon form av insikt i familjens problematik men är oförmögen eller känner sig hjälplös i att lösa

problematiken själva, något som kan leda till att de helst inte pratar om det.

Socialsekreterarens känslor och reaktioner

Socialsekreterarna upplevde själva ofta frustration i dessa möten, hen har ett uppdrag att utföra under det första mötet och de intervjuade socialsekreterarna uttrycker att frustration ofta är den första känslan när de inte klarar av att förmedla den information som föräldrarna behöver eller få svar på de frågor som hen behöver i sin initiala bedömning av barnets trygghet. Men de kunde också känna sorg, misslyckande och maktlöshet då de inte kunnat hjälpa de människor de träffar. En anonym

socialsekreterare berättade efter en lång suck: ”Ja lite missnöje och, lite sorg att jag inte kunnat nå ända fram” (Personlig kommunikation, 8 april 2020). En annan kände starkt för sina klienter och uttrycker sorg i det: ”ibland kan det ju va en sorgsenhet… det kan va en sorgsenhet i klientens

situation också som kommer över en” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 20 april 2020).

Den känsla som de intervjuade socialsekreterarna uttryckte minst var rädsla, de använde termer som stress, stressreaktioner, oro och ångest. Dessa känslor kunde hos vissa skapa ett visst motstånd inför att kontakta föräldrar i det ärendet igen, men ingen av de intervjuade uttryckte någon stark rädsla. En av de intervjuade socialsekreterarna delgav att hen känt sig rädd en gång: ”jag tror bara att jag har känt mig liksom, nämen rädd en gång. Så det skulle jag inte säga, är så vanligt utan kanske mer att man känner ett obehag eller sådär.” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 9 april 2020).

3.3 Förutsättningar för ett bättre samarbete

Samtliga intervjuade socialsekreterare var överens om att det i de flesta fall finns sätt att vända en dysfunktionell relation till att bli helt eller i alla fall något mer funktionell.

Förändringsprocesser

Det är flera av de intervjuade som upplevde att relationen till föräldrar blir bättre med tiden och ibland märker de att det påbörjats en förändringsprocess nästa gång föräldern kommer till ett samtal, och i vissa fall sker förändringen redan under det första mötet.

De intervjuade berättade att de behöver ha ett professionellt och ödmjukt bemötande för att kunna åstadkomma förändringsprocesser, och nästan alla intervjuade betonade vikten av att kommunicera tydligt med föräldrar. Socialsekreterarna berättade att de försöker förklara vad det är som har hänt i processen innan föräldrarna kopplats in, om de till exempel varit på skyddsbedömning i barnets skola och pratat med deras barn så brukar de förklara för föräldrarna varför de gjort det, de förklarar vad en orosanmälan innebär och hur en utredning går till. En intervjuad socialsekreterare brukade vara noggrann i detta steg så att föräldrarna vet vad de kan förvänta sig i processen samt vad

socialsekreteraren kan och inte kan göra i sin yrkesroll. Hen har upplevt att föräldrar i till exempel vårdnadstvist har haft förväntningar om att hen ska kunna påverka vårdnadsfrågor kring barnet och hen har då fått förklara för dessa föräldrar att det inte ingår i hens yrkesroll: ”Vi utreder barnets behov av stöd och skydd, men vi tar inte några beslut kring vårdnad boende umgänge utan det gör ju

familjerätten.” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation 8 april 2020).

Några av de intervjuade berättade att de försöker förstå vart i en krisprocess föräldern befinner sig för att kunna anpassa samtalet vidare, om det till exempel behövs mer tid till att gå igenom

orosanmälan eller om de är oroliga för vad socialtjänsten tänker göra vidare. En av de intervjuade tyckte att det var viktigt att förstå vilka psykiska svårigheter föräldern har, om det finns en sådana svårigheter. Hen menade att det var hjälpsamt både för hen själv och för föräldern då hen kunde anpassa samtalet, arbetstakten och även se till att föräldern fick hjälp utanför socialtjänsten, till exempel genom att ansöka om ombud från förvaltningsrätten.

Några av socialsekreterarna såg relationsbyggandet som en pågående process under en hel utredning, att man måste fortsätta att vara rak i kommunikationen med föräldrarna hela vägen och att man måste skapa en gemensam process med föräldrarna där de känner sig delaktiga. Risken finns annars att relationen rasar om socialsekreteraren kommer med svåra frågor eller besked senare i processen.

Den professionelles behov

Flera av de intervjuade berättade att det krävs erfarenhet och copingstrategier för att klara av arbetet som utredande socialsekreterare både praktiskt och känslomässigt. En av de mer erfarna

socialsekreterarna berättade att det inte går att undvika dysfunktionalitet i alla nya relation, men det går däremot ofta att göra dysfunktionaliteten kortlivad genom att ”vaccinera” för konfliktreduktion, och ”redan vid första kontakten” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 8 april 2020). Hen fortsatte förklara att det viktigaste är att vara väldigt rak och tydlig, samt att man inte får vara konflikträdd då det är bättre att vara strikt med processens ”ramar” och att göra tydliga

sammanhangsmarkeringar. Efter många års erfarenhet har hen lärt sig känna igen många

varningstecken på att samtalet skiftar fokus från barnet och hen bryter snabbt och tydligt för att åter lägga fokus på barnet och barnets situation; ”När jag märker filtret i kommunikationen, då börjar jag tända alla lampor… Nu är det nått som händer, nu är jag på min vakt, nu behöver jag göra nått” (ibid.).

Denna socialsekreteraren och några andra menade att det är viktigt att kunna prata med föräldrar om vad de känner i samtalet, alltså vad föräldrarna känner och vad de tänker på: ” Det är sällan jag tror, utan jag vill jättegärna veta, så jag frågar.” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 8 april 2020). De tror att det hjälper föräldrarna att låta dem ventilera och att det bidrar till att

avdramatisera hela situationen som föräldrarna befinner sig i. Det krävs enligt socialsekreteraren också en förmåga att mentalisera för att veta vilka frågor en behöver ställa till föräldrarna, att kunna sätta sig in i deras situation och hjälpa dem att sätta ord på sina känslor, samt kunna bekräfta dessa känslor och visa för föräldrarna att det är tillåtet att känna som de gör. Genom att avdramatisera samtalen och utredningsprocessen så finns det en möjlighet att jämna ut maktbalansen mellan socialsekreterare och föräldrar, och den utredning som föräldrarna känt starkt motstånd mot kan då bli en gemensam process.

Alla de intervjuade var överens om att utredningsarbete är svårt och krävande, men att det också finns mycket glädje i det. Det finns ett stort behov av stöd och tid till återhämtning för att man ska orka träffa föräldrar i kris, och i vissa fall barn som far riktigt illa. Många av de intervjuade upplevde en trygghet i att arbeta i par, vilket oftast är fallet i barnutredning. De uttryckte att de efter samtalet kan ha ett brinnande behov av att prata med någon och de kan då sätta sig tillsammans med sin medhandläggare och prata om sina intryck, saker de reagerat på, och de får tillfälle att planera strategier inför nästa möte som en del av att anpassa sig till den eller de föräldrar som just lämnat kontoret.

Om man har suttit i ett möte som känns svårt… ja, då har iallafall jag ett ganska påträngande behov att prata med nån om det, att berätta vad jag har varit med om och höra vad någon annan tänker, och liksom bolla det, det som jag precis varit med om. Och när man gör det så händer det ju nånting med, med känslan. Jag tänker att man blir mindre, kanske först mer spänd i kroppen och sen slappnar man av.

(Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 9 april 2020)

Det hjälper också att prata med andra kollegor, att bara få lufta sina tankar och få utlopp för

frustration. Några intervjuade berättade också att de uppskattar handledning av samma skäl, men även för att en bra handledning hjälper en att förstå vad som skapar dysfunktionalitet i relationer och varför de kört fast. Det är viktigt att kunna förstå hur dysfunktionalitet uppstår eftersom det kan ge

socialsekreteraren skyddande erfarenheter, alltså att de kan se att hur dysfunktionalitet inte bara handlar om deras misslyckande utan också på vart en förälder befinner sig i krisen. Slutligen var det två socialsekreterare som belyste vikten av att inte glömma bort att man bara är människa och att det är mänskligt att inte klara av alla situationer på första försöket samt att man inte kan nå fram till alla människor i det första samtalet.

4 Analys

Studiens resultat indikerar att de intervjuade socialsekreterarnas arbete präglas av parternas erfarenhet, känslor och hur de väljer att förhålla sig. Det är av vikt att framhäva att dysfunktionella relationer inte upplevs som en norm av de intervjuade, utan snarare som sällsynta företeelser. Men det är också dessa ärenden som tar mycket tid och energi i socialsekreterarens arbete vilket möjligtvis får dessa ärenden att sticka ut i mängden. Det framkom också att dessa ärenden gav upphov till känslor av frustration hos socialsekreterarna och att deras behov av stöd inom organisationen var påtagligt.

För att svara på forskningsfrågan: ”Hur kan en dysfunktionell relation mellan socialsekreterare och föräldrar förstås och hur kan ett fungerande samarbete utvecklas vid barnutredningar?”, analyserades studiens resultat utifrån utvalda begrepp från compassion-fokuserad terapi med de grundläggande affektsystemen som Gilbert (2010

)

4.1 Utredningsprocessens påverkan

Förförståelse

Föräldrar som kommer till socialtjänsten kan ha olika nivåer av kunskap om socialtjänstens syfte och arbetsmetoder, de kan ha erfarenhet av socialtjänsten genom tidigare barnutredningar eller andra delar av socialtjänsten, till exempel försörjningsstöd. Vissa föräldrar har ingen tidigare erfarenhet av socialtjänsten och har då enbart sina fördomar att förlita sig på, fördomar som sällan är av positiv karaktär. Föräldrars förförståelse av socialtjänsten påverkar attityden till socialtjänsten arbete, något som denna studiens resultat också visar på då flera av de intervjuade socialsekreterarna upplever att föräldrars fördomar påverkar den initiala relationen dem emellan och att det första mötet kan präglas av föräldrars rädsla och ilska. Socialtjänsten som myndighet är för många skrämmande och hotfullt, samtidigt som föräldrar kan ställa höga krav på myndigheten som inte är rimliga och som inte motsvarar socialtjänstens uppdrag. Det kan alltså finnas en både oro för vad socialtjänsten kan göra mot föräldrar och samtidigt förväntningar på vad socialtjänsten ska göra.

Socialsekreteraren kan också ha en förförståelse av hur föräldrarna är som personer och hur deras omsorgsförmåga är. Förförståelsen påverkar socialsekreterarens förberedelser inför ett första möte och påverkar även socialsekreterarens känslor inför mötet. De kan till exempel förbereda sig på att mötet kommer att bli svårt och att föräldrarna kommer att vara mycket känslopåverkade.

Systemkrock

Tolkat enligt Gilberts (2010) affektsystem så verkar föräldrarna och socialsekretera befinna sig i två olika affektsystem och genomgår två olika processer. Föräldrar upplevs ofta vara i kris och chock, de klarar inte av att fokusera på barnet och barnets behov mitt i sin egen krisprocess. Socialtjänstens jobb är rent krasst inte att hantera förälderns kris, deras uppgift är att utreda barnets behov av stöd och skydd, och när de inte får göra sitt jobb så blir de också känslopåverkade och känner främst

frustration. Tolkat enligt Gilberts affektsystem så befinner sig socialsekreteraren i drivsystemet, där hen vill förmedla och inhämta information, vara produktiv och lyckas med sitt uppdrag. Föräldrarna befinner sig troligtvis i hotsystemet, baserat på de känslor av rädsla och ilska som socialsekreterarna upplever hos dem.

4.2 Affektsystemens påverkan

Socialsekreterarna uppfattar föräldrar som påverkade av känslor och affekter som påverkar deras förmåga att delta i utredningsprocessen, de uppfattar främst rädsla och ilska.

Utifrån antagandet att föräldrar i dessa situationer befinner sig i hotsystemet går det att förklara deras agerande. Föräldrars rädsla och osäkerhet triggar hotsystemet, hjärnan sänder ut adrenalin i kroppen och föräldern känner inom sig att hen måste göra något för att sätta sig själv och familjen i säkerhet. Dessa känslor av att utsättas för hot från en myndighet innebär att många föräldrar försöker skapa avstånd mellan familjen och socialtjänsten, och vissa föräldrar gör aktivt motstånd. De klassiska uttrycken ”fight, flight, freeze” är aktuella i Gilberts teori och det går att se sådana mönster i studiens resultat.

Ilska verkar vara det som synts tydligast då de intervjuade tenderade att uttrycka sig vagare gällande andra känslor, att ”föräldrar kanske känner sig såhär”, men när det kom till ilska så uttryckte sig socialsekreterarna mer säkert: ”oftast, eller många gånger kan föräldrar va ganska arga” (Anonym socialsekreterare, personlig kommunikation, 15 april 2020). Ilskan är mer märkbar, den syns på kroppsspråk och den uttrycks tydligare i språk och i tonläge. Ilskan funktion sett utifrån hotsystemet är att förbereda för strid (fight), men resulterar sällan i att föräldrar blir våldsamma utan blir främst en varningssignal på att strid inte är uteslutet, ur ett primitivt perspektiv som också syftar till att skrämma iväg sin motståndare.

Föräldrar som inte reagerar med ilska eller förbereder för strid kan annars försöka fly situationen genom att avleda uppmärksamheten från det aktuella problemet som socialtjänsten vill undersöka eller genom att försöka skapa avstånd mellan myndigheten och familjen. Det framgår tydligt i resultatet av studien att föräldrar uppfattas använda sig av undanflykter för att inte behöva diskutera de

problemområden som socialtjänsten oroar sig för.

Föräldrar uppfattas också hamna i kris- och chocktillstånd där de inte klarar av att delta i

utredningsprocessen eftersom de inte är mottagliga för information och inte klarar av att fokusera på barnets situation. Detta kan liknas med ”freeze” eller frysningsrespons där förälderns försvar mot en hotfull situation är att inte göra nånting. Det är en paradoxal respons i det moderna samhället, då man inte kan stanna upp och vänta på att faran försvinner i situationer som dessa föräldrar befinner sig i.

4.3 Professionell påverkan

Socialsekreteraren upplever enligt studiens resultat oftast en känsla av frustration i dessa möten eftersom de inte får möjligheten att utföra sitt arbete. Gilbert (2010) menar att sådant som utgör ett hot för drivsystemet i sin tur kan trigga en respons hos hotsystemet, något som kan förklara

socialsekreterarens känsla av frustration och ibland även ilska. Det går även att spekulera kring hur socialsekreterarens frustration kan leda till att föräldrar blir allt mer defensiva och illvilliga att samarbeta.

Det som blivit uppenbart av studiens resultat är att socialsekreterarna förstår varför relationen till föräldrar kan vara problematisk och kan bli dysfunktionell, och flera av dem förstår också vad de kan göra för att göra relationen bättre för att åstadkomma ett samarbete. Det finns dock ett glapp mellan att veta vad som är fel och att veta vad de kan göra åt saken hos de socialsekreterare med mindre

yrkeserfarenhet. De socialsekreterare som haft mest erfarenhet av arbete med barnutredningar berättade att de utvecklat egna strategier för att åstadkomma fungerande relationer till föräldrar, och man kan anta att det är just erfarenhet som krävs för att bli mer konsekvent i relationsskapandet samt kunna åstadkomma förändringsprocesser snabbare. Dessa förändringsprocesser eller vändpunkter är mycket viktiga för att socialsekreteraren ska kunna göra sitt jobb utan att använda tvång mot föräldrar och barn.

Förändringsprocessen kan påbörjas genom att undanröja det som är hotfullt i situationen, genom att skapa trygghet och tillit i relationen mellan förälder och socialsekreterare. När föräldern inte längre befinner sig i hotsystemet kan hen delta i den gemensamma utforskande processen som utredning innebär, alltså har föräldern förflyttat sig från hotsystemet till trygghetssystemet, och sedan till drivsystemet.

5 Diskussion

Utifrån studiens syfte att undersöka ”Hur kan en dysfunktionell relation mellan socialsekreterare och föräldrar förstås och hur kan ett fungerande samarbete utvecklas vid barnutredningar?”, har författaren resonerat kring hur dysfunktionella relationer uppstår enligt naturliga och primitiva affektsystem enligt Gilbert (2010) och vidare vad som behövs för att kunna skapa en funktionell relation och ett

fungerande samarbete.

Delar av studiens resultat och utsagor från intervjuer går att koppla till tidigare forskning. Kagan (2016) menade att det fanns en korrelation mellan medborgarens kunskap om socialtjänsten och deras attityd, eller tilltro till myndigheten. Schreiber, Fuller & Paceley (2013) kunde också se hur föräldrars fördomar mot socialtjänsten och förväntningar på socialsekreteraren skapade mycket rädsla hos dem i den första kontakten. De intervjuade socialsekreterarna uppfattade på samma vis att föräldrar med låg kunskap om myndighetens arbete och syfte tenderade att vara svårare att samarbeta med. Carlsson (2005) och Schreiber, Fuller, Paceley (2013) menade att rädsla för socialtjänsten ofta leder till att klienter sluter sig och vilseleder myndigheten, något som även framkommer i denna studien då flera av de intervjuade upplever att föräldrar är rädda, samt att fokus tenderar att förflyttas från de

problemområden som föranlett familjens kontakt med socialtjänsten. Studiens resultat stämmer även överens med delar av Sjögrens (2018) studie, att relationen anses central inom socialt arbete och att