BVC-sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med asylsökande barn

1

BVC-sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med

asylsökande barn

Child health nurses’ experiences of working with

asylum-seeking children

Författare: Cecilia Nilsson och Linn Reuterhäll

Höstterminen 2016

Examensarbete avancerad nivå magister 15 hp Huvudområde: Omvårdnad

Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot distrikt Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet. Handledare: Karin Jackson, lektor, Örebro universitet Examinator: Ulrica Nilsson, professor, Örebro universitet

2

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Det har inte varit så många människor på flykt i världen sedan andra världskriget. År 2015 kom ca 18 000 asylsökande barn 0-6 år till Sverige. I Sverige finns en lagstadgad skyldighet att erbjuda alla barn med eller utan uppehållstillstånd hälso- och sjukvård. Barnhäl-sovården ska tillgodose de asylsökande barnens behov. BVC-sjuksköterskan besitter kunskap om barns naturliga utveckling, hur barns hälsa främjas samt tidigt identifiera och åtgärda eventuella problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö

Syfte: Att beskriva BVC-sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta hälsofrämjande med asylsö-kande barn.

Metod: Studien som valdes var en kvalitativ metod med en deskriptiv design och utgick ifrån en induktiv ansats. Datainsamling gjordes via åtta semistrukturerade intervjuer med BVC-sjuksköterskor verksamma på BVC. Dataanalysen gjordes utifrån en manifest innehållsanalys.

Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier. Ett meningsfullt arbete,konsten att skapa en

relation och betydelsen av kulturell kunskap. I resultatet framkom detatt BVC-sjuksköters-korna strävade efter att arbeta enligt riktlinjer och såg till varje barns behov. Att få familjerna integrerade i samhället ansågs vara viktigt. De mötte utmaningar och svårigheter samt erfor att arbetet var tidskrävande. Att erhålla förtroende och vara anpassningsbar var en förutsätt-ning i det hälsofrämjande arbetet. BVC-sjuksköterskorna påtalade vikten av att ha kulturell kännedom för att kunna möta de asylsökande barnen och deras familjer på bästa sätt.

Konklusion: BVC-sjuksköterskorna har en betydelsefull roll i arbetet med de asylsökande barnen och deras familjer. De strävade efter att arbeta efter riktlinjer och med integrering i samhället. De engagerade sig och var hjälpsamma vilket krävde tid. En god kommunikation och relation med föräldrarna är en förutsättning för att utföra hälsofrämjande arbete. Känne-dom om olika kulturer ökar förståelse och leder till bättre bemötande.

3

ABSTRACT

Background: Not since World War II have there been this many refugees in the world. In 2015, ca 18 000 asylum-seeking children ages 0-6 came to Sweden. Sweden has a statutory duty to provide health care to all children, with or without a residence permit. Child health services must meet the needs of children of asylum seekers. Child health nurses possess knowledge of children’s natural development, how to promote child health, and how to early identify and remedy problems to child health, development and upbringing.

Purpose: To describe the child health nurses’ experiences of working with the health of asy-lum-seeking children.

Method: The study chosen was a qualitative approach with a descriptive design and was based on an inductive approach. Data was collected through eight semi-structured interviews with nurses working at a child health centre. Data collection was based on a manifest content analysis.

Results: The results culminated in three categories. Meaningful work, the art of creating a re-lationship and the importance of cultural knowledge. The results showed that the child health nurses worked according to guidelines and saw to the needs of each child. Getting families in-tegrated in society was considered to be important. They faced challenges and difficulties, and requires that the work was time consuming. To obtain trust and be adaptable was essential in health promotion. The child health nurses stressed the importance of having cultural

knowledge in order to best meet asylum-seeking children and their families.

Conclusion: Child health nurses have an important role in the work with asylum-seeking chil-dren and their families. They aspired to work for guidance and integration into society. They got involved and were helpful, which was time consuming. A good communication and rela-tionship with parents is essential to carry out health promotion. Knowledge of different cul-tures increases understanding and leads to better treatment.

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.3. Asylsökandes barns hälsa och hälsovård... 8

2.4. Barnhälsovård ... 8 2.5. BVC-sjuksköterskans arbete ... 9 2.6. Hälsofrämjande arbete ... 10 3. PROBLEMFORMULERING ... 10 4. SYFTE ... 10 5. METOD ... 10

5.1. Urval och deltagare ... 11

5.2. Datainsamling ... 13

5.3. Dataanalys ... 13

6. ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15

7. RESULTAT ... 15

7.1. Ett meningsfullt arbete... 15

7.1.1. Dagliga utmaningar ... 15

7.1.2. Familjens betydelse ... 16

7.1.3. Att möta svårigheter... 17

7.1.4. Ett tidskrävande arbete ... 18

7.2. Konsten att skapa en relation ... 18

7.2.1. Att erhålla förtroende ... 18

7.2.2. Att vara anpassningsbar ... 19

7.2.3. Betydelsen av kulturell kunskap ... 20

7.4. Syntes ... 20 8. DISKUSSION ... 20 8.1. Metoddiskussion ... 20 8.2. Resultatdiskussion ... 23 9. KONKLUSION ... 27 9.1. Kliniska implikationer ... 28 9.2. Framtida forskning ... 29 10. REFERENSER ... 29

5 Bilaga 1 Brev till verksamhetschef

Bilaga 2 Brev till deltagare Bilaga 3 Skriftligt samtycke Bilaga 4 Intervjuguide

6

1. INLEDNING

Det har inte varit så många människor på flykt i världen sedan andra världskriget som det är nu. År 2014 översteg siffran 50 miljoner människor och året därpå var det närmare 60 miljoner (United Nations High Commissioner for Refugees [UNHCR], 2015. Till Sverige kom det år 2015, drygt 18000 asylsökande barn 0-6 år, vilket är en ökning med nästan 10000 jämfört med 2014 (Migrationsverket, 2016a). För hälso- och sjukvården och samhället i stort innebär de ökade flyktingströmmarna utmaningar, utmaningar som inte längre ligger framför oss utan redan är här. Det ställer bland annat krav på att tillgodose asylsökande människors enskilda behov och rättigheter, i synnerhet de asylsökande barnens. Socialstyrelsen (2014) belyser vikten av att barnavårdscentralen (BVC) arbetar nära asylsökande barn och deras familjer då BVC-sjuksköterskan besitter kunskap om barns naturliga utveckling, hur barns hälsa främjas samt tidigt identifiera och åtgärda eventuella problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. Därför är avsikten med studien att beskriva BVC-sjuksköterskor

erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande med asylsökande barn.

2. BAKGRUND

Förenta Nationernas (FN) konvention om barns rättigheter eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN 1989. Barnkonventionen innehåller föreskrifter om mänskliga rättigheter för barn. Det innebär att länderna som skrivit under Barnkonventionen har förbundit sig att göra det yttersta för barns rättigheter. Avtalet är rättsligt bindande.

Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år. Den innehåller 54 artiklar men det är fyra grundläggande principer som ska vara styrande:

– Alla barns lika värde och rättigheter.

– Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. – Varje barns rätt till liv, överlevnad och utveckling.

– Barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne (United Nations Children's Fund [UNICEF], 2009).

Barnkonventionen syftar till att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och det ska gälla för alla barn i hela världen, i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag (UNICEF, 2009). Rättigheterna gäller för alla barn i

7

Sverige, oavsett om de är asylsökande, bor här tillfälligt eller är svenska medborgare

(Migrationsverket, 2016b). I Barnkonventionens 24:e artikel berörs varje barns rätt till hälso- och sjukvård och rätten till bästa möjliga hälsa. Artikeln lägger fokus på behovet av

hälsofrämjande och hälsoförebyggande arbete (UNICEF, 2009).

2.2. Barnet i asylprocessen

Asylsökande är en person som kommit till ett annat land för att söka skydd och som inte har fått ett slutligt svar på sin ansökan att få stanna.Förföljelse, risk för förföljelse eller omänsklig behandling i hemlandet är skäl till att söka asyl (Migrationsverket, 2016c). Den asylsökandes berättelse tillsammans med relevant landinformation, ligger till grund för Migrationsverket bedömning av skyddsbehov och flyktingstatus (Feijen & Frennmark, 2011). I bedömningen ligger även ett ansvar hos Migrationsverket att ta fram grunder som kan utgöra skyddsskäl men som inte har åberopats av den asylsökande. Feijen och Frennmark (2011) påvisar i sin rapport att Migrationsverket inte i tillräcklig utsträckning tar det ansvaret och alltför ofta läggs stor vikt på den asylsökande själv att redogöra för sina asylskäl.

Utlänningslagen (SFS 2005:716) är den styrande lagen för beslut om uppehållstillstånd och reglerar vem som får stanna i Sverige. Lagen innehåller även bestämmelser om barns rättigheter som ska beaktas i asylprocessen. I kap.1, 10 §, står det att “I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver”. Ett barns asylskäl kan skilja sig mot föräldrarnas och därför ska barns asylskäl prövas särskilt (Migrationsverket, 2016b). Forskning visar däremot att barns enskilda asylskäl sällan utreds. Det visar sig också att barnets bästa i praktiken inte påverkar tjänstemännens beslut om barnets skäl till asyl, då intresset för att reglera invandringen står högre (Lundberg, 2011; Nilsson, 2007). I asylprocessen ska barnet komma till tals och bli lyssnade på och utredningen ska anpassas efter barnets mognad, ålder och hälsa. I asylprocessen har barnet rätt att ha med sig en vuxen. Det kan vara sin förälder, annan vårdnadshavare, ett offentligt biträde och eller god man (Migrationsverket, 2016b). Studien av Ottoson och Lundberg (2013) visar på att de flesta barnen litar på att föräldrarna för deras talan i asylprocessen och att föräldrarna vet barnets bästa.

8 2.3. Asylsökande barns hälsa och hälsovård

Barn till asylsökande och barn som kommer ensamma till Sverige är riskgrupper ur ett hälsoperspektiv och bör uppmärksammas (Socialstyrelsen, 2014). En dansk studie visar att asylsökande barn har en ökad risk att få psykiska problem (Nielsen et al., 2008). Ungefär 20-30 procent av flyktingar i Sverige beräknas lida av någon form av psykisk ohälsa

(Socialstyrelsen, 2015). Förutom psykiska påfrestningar känner många ensamhet och sorg samt möter andra typer av praktiska problem som påverkar hälsan negativt (Strijk, van Meijel, Berno & Gamel, 2011).

Forskning visar att välbefinnandet hos asylsökande beror i lika stor utsträckning på mottagarlandets agerande som på de förhållanden som rådde före och under flykten (Andersson, Ascher, Björnberg & Eastmond, 2010). Det är därför viktigt att identifiera asylsökande barns mentala mående, både hur de mådde innan och efter migrationen för att kunna erbjuda rätt hjälp (Sandahl, Norredam, Hjern, Asher & Nielsen, 2013). Långvarig vistelse i asylboenden och flera flyttar har visat sig ha en betydande negativ effekt på barns psykiska hälsa (Nielsen et al., 2008; Sandahl et al., 2013). Barn som redan var traumatiserade före migrationen är mer sårbara för efterföljande påfrestningar eller på stressfaktorer som varaktig vistelse i asylboenden, flera flyttar och kulturell isolering (Sandahl et al., 2013).

I Sverige finns en lagstadgad skyldighet att erbjuda alla barn under 18 år samma vård som folkbokförda medborgare med eller utan uppehållstillstånd. Det innebär att asylsökande barn har rätt till hälso-, sjuk- och tandvård precis som alla andra barn (Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl., SFS 2008:344, 5 §). En hälsoundersökning ska erbjudas alla asylsökande barn. Syftet med undersökningen är att göra en kartläggning av barnets hälsostatus, upptäcka smittsamma sjukdomar samt bedöma vaccinationsstatus. Den ska utgå från barnets

psykosociala situation som innefattar hur barnet påverkas av vårdnadshavarnas och andra familjemedlemmars hälsa (Socialstyrelsen, 2014). Tidig hälsoundersökning kan undvika problem med integration om psykisk ohälsa upptäcks i tid (Norredam, Mygind & Krasnik, 2006).

2.4. Barnhälsovård

BVC etablerades efterhand över hela landet efter ett riksdagsbeslut 1937 om kostnadsfri, frivillig och generell barnhälsovård (BHV). Under 1960-talet var BHV:s mål att övervaka hälsa och upptäcka handikapp. Från 1970-talet framhävs alltmer uppgiften att aktivera och

9

stödja föräldrar i sin föräldraroll för att skapa bra förutsättningar för en god utveckling hos barn. År 1980 togs ett riksdagsbeslut att BHV skulle erbjuda föräldrautbildning. Målet för BHV var att bredda kunskaper och skapa kontakter för föräldrar samt ge möjlighet till en ökad medvetenhet om samhälleliga förhållanden och hur det påverkar barnen. Från ett

hälsoövervakande perspektiv har BHV alltmer fått en hälsofrämjande och förebyggande uppgift, liksom att uppmärksamma behov hos barn som har ökad risk för hälsoproblem (Socialstyrelsen, 2014).

Det övergripande målet idag är att se till psykiska, fysiska och sociala aspekter i barns utveckling och uppväxtmiljö. För att nå målet skall BHV arbeta riktat mot alla barn från det att barnet är nyfött fram till förskoleåldern och satsa på specifika insatser samt åtgärder till de som har speciella behov (Socialstyrelsen, 2014). Det innebär bland annat att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap för att skapa fördelaktiga förutsättningar i barnets utveckling (Magnusson, Blennow, Hagelin & Sundelin, 2016). I stort sett möter BHV alla barn i Sverige med olika bakgrund, levnadsförhållanden och förmågor. En viktig uppgift i mötet är att respektera barnet och familjens egna erfarenheter, förutsättningar och värderingar om vad som främjar hälsa och utveckling (Socialstyrelsen, 2014).

2.5. BVC-sjuksköterskans arbete

BHV:s arbete utförsav BVC-sjuksköterskan. Hen ska ha en specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar eller med inriktning mot distriktssköterska. Arbetet kräver hög barnkompetens och kunskap inom socialmedicin. Socialmedicin omfattar kunskap om hur hälsan i olika samhällsgrupper påverkas av miljön, samhällsstrukturen, arbetslivet, vårdsystemen och levnadsvanor. Arbetet styrs av aktuella lagar, Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovårdenoch praktisk vägledning enligt Rikshandboken (Rikshandboken, 2015). BVC-sjuksköterskan organiserar det lokala arbetet och ser till att alla barn som finns inskrivna på BVC erbjuds hälsoundersökningar och vaccinationer.

Ett omvårdnadsansvar åligger BVC-sjuksköterskan, vilket innefattar att omvårdnadsåtgärder planeras, samordnas med andra yrkesgrupper, genomförs och utvärderas.

Omvårdnadsansvaret innebär även att tydliggöra de etiska och teoretiska grunderna för arbetet. Arbetet ska baseras på vetenskap, beprövad erfarenhet och en human människosyn (Magnusson et al., 2016).

10 2.6. Hälsofrämjande arbete

World health organization (WHO, 1986) beskriver hälsofrämjande som en process vilken gör det möjligt för människor att öka kontrollen över och förbättra hälsan. För att nå ett tillstånd av fullständigt psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande, måste individen eller gruppen kunna identifiera och förverkliga ambitioner, för att tillfredsställa behoven och för att ändra eller bemästra tillvaron. Hälsa ses som en resurs i den dagliga tillvaron, snarare än målet med livet. Hälsa är ett positivt begrepp där fokus ligger på sociala och personliga resurser samt den fysiska kapaciteten.

Begreppet hälsofrämjande förknippas ofta med prevention som syftar till att påverka livsstilsfaktorer. En förklaring av ordet prevention är en åtgärd som avser att förhindra

förloppet av ett sjukdomstillstånd (Starfield, Hyde, Gérvas & Heath, 2008). Primär prevention syftar till att hindra uppkomsten av ohälsa, med sekundär prevention menas att hindra

utveckling av sjukdom som redan är etablerad, samt tertiär prevention som innebär att minska begränsningar vid funktionsnedsättning eller rehabiliteringsinsatser (Svensk

sjuksköterskeförening, 2008).

Sjuksköterskan främjar hälsa genom att stödja och tillvarata personens egna resurser, se det friska och tro på hans eller hennes egen förmåga, respektera dennes värderingar och

upplevelser. Alla personer har rätt att avgöra och är i stånd att avgöra, vad hälsa betyder för den egna individen i relation till hans/hennes situation och mål i livet (Svensk

sjuksköterskeförening, 2008). Det hälsofrämjande arbetet blir mer effektivt om sjuksköterskan anpassar insatserna efter behovet. Personens delaktighet och uppmuntran är en viktig del tillsammans med information, undervisning och rådgivning (Casey, 2007).

3. PROBLEMFORMULERING

De ökade flyktingströmmarna till Sverige innebär utmaningar för barnhälsovården. BVC-sjuksköterskor möter dagligen asylsökande barn och deras familjer i sitt arbete.

Socialstyrelsen uppger att asylsökande barn är en riskgrupp ur ett hälsoperspektiv och bör uppmärksammas. Forskning visar att asylsökande barn har en ökad risk för att få psykiska problem och att välbefinnandet hos asylsökande beror i lika stor utsträckning på

11

hälsoundersökning kan undvika problem med integration om psykisk ohälsa upptäcks i tid. Det är av stor betydelse att få kunskap om hur BVC-sjuksköterskor arbetar hälsofrämjande med asylsökande barn, för att få kunskap om förutsättningar som främjar de barnens hälsa och utveckling.

4. SYFTE

Att beskriva BVC-sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta hälsofrämjande med asylsökande barn.

5. METOD

Studien har en kvalitativ metod med en deskriptiv design och utgick ifrån en induktiv ansats.

5.1. Urval och deltagare

Ett ändamålsenligt urval planerades av författarna, då deltagare som bäst gynnar

studien ska intervjuas (Polit & Beck, 2012). För att ta reda på vilka barnavårdscentraler som arbetar med asylsökande barn i störst utsträckning, kontaktades en samordnare i kommunen för asyl- och flyktingfrågor i en stad i Mellansverige. Förfrågan skickades via mejl till berörda verksamhetschefer på tio olika vårdcentraler med information om studien och förfrågan om deltagande (Bilaga 1). En verksamhetschef svarade på mejlet vilket resulterade i en deltagare. Resterande verksamhetschefer ringdes upp, varav en svarade och hänvisade direkt till en BVC-sjuksköterska, som i sin tur inte svarade på mejlförfrågan. Då det tänkta

urvalsförfarandet inte gav tillräcklig framgång fick ett snöbollsurval tillämpas (Polit & Beck, 2012).Övriga deltagare nåddes via informella kontakter.

Inklusionskriterier för studien var BVC-sjuksköterskor med erfarenhet av att arbeta med asylsökande barn. BVC-sjuksköterskorna skulle vara distriktssköterskor eller

barnsjuksköterskor med en yrkeserfarenhet på minst två år. Exklusionskriterier var BVC-sjuksköterskor med mindre erfarenhet än två år. Samtliga BVC-BVC-sjuksköterskor kontaktades via telefon. Sammanlagt planerades tio intervjuer in, varav två ställdes in. En intervju krockade i tid med en annan intervju och en BVC-sjuksköterskan ångrade sig. Se flödesdiagram över rekryteringsprocessen (Figur 1).

12

Figur 1 Rekryteringsprocessen

Mejlförfrågan skickades till verksamhetschefer på tio vårdcentraler

Ett svar med hänvisning till en BVC- sjuksköterska som kontaktades via mejl och tackade ja.

Verksamhetschefer som inte svarade kontaktades via telefon

Ett svar med hänvisning till en BVC- sjuksköterska som inte svarade

Tio intervjuer planerades

Åtta intervjuer genomfördes

Nio BVC- sjuksköterskor nåddes via informella kontakter, samtliga tackade ja

En intervju planerades

13

Informationsbrev (Bilaga 2) och samtycke om deltagande (Bilaga 3) skickades av författarna till de BVC-sjuksköterskor som valde att delta i studien. De åtta som intervjuades var kvinnor mellan 45-66 år och medelåldern var 60,5 år, median var 63 år. De hade olika lång erfarenhet i arbetet på BVC, 6-30 år med ett medelvärde på 15 år och median på 11,5 år. Arbetad tid med asylsökande barn sträckte sig mellan 3 månader - 23 år, vilket gav ett medelvärde på 11,5 år och en median på 10 år. BVC-sjuksköterskorna arbetade i tätort och på landsbygden och i olika kommuner.

5.2. Datainsamling

Datainsamlingen pågick i två veckor under hösten 2016.Skriftligt informerat samtycke inhämtades från deltagarna. Då en av åtta intervjuer gjordes på arbetstid inhämtades skriftligt informerat samtycke från en verksamhetschef. Semistrukturerade intervjuer med en utformad intervjuguide (Bilaga 4) med öppna frågor användes på samtliga deltagare. Intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte. En provintervju med en BVC-sjuksköterska gjordes för att testa om intervjufrågorna svarade på studiens syfte, vilket de gjorde. Provintervjun

inkluderades inte då BVC-sjuksköterskan saknade tillräcklig erfarenhet. Deltagarna fick muntlig och skriftlig information om studien samt information om att intervjun skulle spelas in. De blev även informerade om att de när som helst kunde avbryta deltagandet utan att uppge orsak.

Intervjuerna hölls i avskild och ostörd miljö på platser enligt deltagarnas önskemål. Båda författarna var med under intervjuerna. En av författarna var ansvarig intervjuare och den andra agerade observatör och ställde kompletterande frågor vid behov. Varje intervjutillfälle tog ca 30-60 minuter och spelades in. De inspelade intervjuerna gjorde att allt datamaterial ordagrant kom med. Författarna transkriberadetre intervjuer var. Transkriberingen skeddei direkt anslutning efter varje intervju, vilket förespråkas av Polit och Beck (2012).

5.3. Dataanalys

Analysförfarandet utgick ifrån en manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Analysen påbörjades med att de transkriberade intervjuerna lästes upprepade gånger av båda författarna var för sig för att få en förståelse för helheten. Ur texten tog författarna var och en ut mindre stycken, så kallade meningsbärande enheter som alla svarade på studiens syfte. Sedan jämfördes enheterna tills samstämmighet uppnåddes och de grupperades utifrån både innehåll och sammanhang. De meningsbärande enheterna kortades ner, det vill säga

14

kondenserades till koder utan att det viktiga budskapet försvann. De kondenserade koderna som hade ett liknande innehåll bildade subkategorier och kategorier som avspeglade

intervjuernas centrala budskap. Se exempel på innehållsanalysen (Tabell 1). Ingen data som svarade på syftet exkluderades, enligt Graneheim och Lundman (2004).

Tabell 1 Innehållsanalys Menings-

bärande enhet

Kondensering Kod Subkategori Kategori

Vi försöker få dem till familjecentralen. Föräldrarna var med och vi mötte upp. Då kände de nån när de kom dit. Familje- centralen är viktig för integrering. Få familjerna till Familje- centralen, då den är viktig för integrering Familjecentralens betydelse för integrering Dagliga utmaningar Ett meningsfullt arbete

Jag har märkt att det är viktigt att känna in och etablera en bra kontakt. Det ställer krav på att vara lyhörd, för det finns så mycket runt omkring som man måste förstå

Viktigt att känna in och etablera en bra kontakt. Det ställer krav på att vara lyhörd

Viktigt att vara lyhörd och etablera en bra kontakt

Att erhålla förtroende

Konsten att skapa en relation

Det är en väldigt viktig bit när man ska jobba med asylfamiljer och barnen att man vet lite grann om de här språken deras kultur och hur det ser ut i de här länderna

Viktigt med kännedom om familjernas språk, kultur och deras länder

Språk, kultur och landkännedom

Betydelsen av kulturell kunskap

15

6. ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Etiska överväganden ska beaktas i relation till all forskning där människor är inblandade. I denna studie behövdes inget godkännande från etikprövningsnämnden då lagen om

etikprövning av forskning som avser människor inte omfattar studier som utförs inom ramen för högskoleutbildning (SFS 2003:460). Helsingforsdeklarationens (2013) etiska principer för forskning ligger till grund för denna studie. Information om studien och tillvägagångssätt skickades till verksamhetschefer och deltagare samt inhämtades skriftligt informerat samtycke från samtliga. Information gavs till deltagarna att de när som helst under studiens gång kunde avbryta sitt deltagande utan att uppge orsak, att konfidentialitet försäkrades genom att allt material avidentifierades och förvarades säkert för obehöriga samt att materialet förstördes efter bearbetningen (ibid.).

7. RESULTAT

Resultatet mynnade ut i tre kategorier och subkategorier som beskriver BVC-sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta hälsofrämjandemed asylsökande barn (Tabell 2).

Tabell.2.Resultatets kategorier och subkategorier

Kategorier Subkategorier

Ett meningsfullt arbete Dagliga utmaningar

Familjens betydelse Att möta svårigheter En tidskrävande uppgift

Konsten att skapa en relation Att erhålla förtroende Att vara anpassningsbar

Betydelsen av kulturell kunskap

7.1. Ett meningsfullt arbete

7.1.1. Dagliga utmaningar

Arbetet med asylsökande barn innebar att BVC-sjuksköterskorna strävade efter att arbeta enligt riktlinjer och följa basprogrammet. De tydliggjorde att de behandlade alla barn lika och

16

att barnen hade rätt till samma hälsovård som alla andra barn. Då många barn kom till BVC från Asylhälsan innebar det att BVC-sjuksköterskorna träffade barnen i ett senare skede. Det kunde leda till fördröjning i tid av hälsokontroll och vaccination. Många barn hade aldrig fått vaccin eller träffat en doktor, därav tog BVC-sjuksköterskorna det väsentligaste vid besöken och såg till barnets behov. Spädbarn och vaccinationer prioriterades alltid.

”Man försöker jobba efter basprogrammet men det är många gånger det inte går, då får man improvisera och ta det viktigaste i deras takt”

Integrationen var viktig, därför arbetade BVC-sjuksköterskorna mycket med att integrera barnen i samhället. Förskolan och familjecentralen var viktiga platser för det ändamålet. Fokus låg på språkträning och socialt samspel som var en förutsättning för integration. Att få familjerna till förskolan och familjecentralen kunde vara en utmaning. BVC-sjuksköterskorna bestämde tid med familjerna på familjecentralen och mötte upp dem där.

”Vi jobbar jättemycket med att få in dem på förskolan, dels för att de ska lära sig språket, det är ju jätteviktigt och att de ska lära sig samspela med andra barn och se något annat så att de har med sig det sen när de blir lite större och ska till skolan”

7.1.2. Familjens betydelse

Att arbeta med hela familjen var väsentligt på BVC. Alla i familjen fick vara med under besöken. Att se till hela familjen var en förutsättning för att få en bild av hur barnet hade det. Föräldrarnas mående kunde påverka barnens mående.Under intervjuerna framkom att de flesta barnen var vid god hälsa. De erfor att barnen var trygga, harmoniska och glada, vilket BVC-sjuksköterskorna trodde berodde på tryggheten från familjen. Föräldrarna var

omsorgstagande och måna om sina barn samt såg sina barn som en gåva. Att se föräldrarnas engagemang i barnet underlättade det hälsofrämjandet arbetet då de ville barnets bästa, vilket oftast ledde till samarbetet och följsamhet av råden.

”Jag är mest förvånad över att de är så glada, trevliga små barn. Det var inte något jag såg men jag tänkte att det måste vara föräldrarna… att de haft sina föräldrar hos sig”

17 7.1.3. Att möta svårigheter

En del av barnens mammor blev ensamma när de kom till Sverige var något som BVC-sjuksköterskorna beskrev. I hemlandet hade det funnits en generation bakåt som hjälpt till då de levde familjevis med mormor och farmor som delade med sig av sina erfarenheter. Å andra sidan erfor BVC-sjuksköterskorna att den nyblivna mammans vilja ofta fick stå tillbaka för den äldre generationen och makens vilja. Det kunde påverka resultatet av BVC:s råd vid till exempel amning. Gränssättning försvårades för de större barnen då barnaga är förbjudet i Sverige. Det resulterade i vilsna föräldrar då barnaga tillhör barnuppfostran i vissa kulturer. BVC-sjuksköterskorna tydliggjorde tidigt för föräldrarna vilka lagar som gäller i Sverige.

Kunskapsnivån gällande egenvård kunde skilja sig åt. I vissa kulturer var det stor

kunskapsbrist medan andra kulturer hade egna lösningar på egenvård som dög precis lika bra som våra. Många av föräldrarna trodde det var bäst att göra som vi gör här.

De asylsökande familjerna uteblev från besök oftare än svenska familjer och flera timmars försening var inte ovanligt. Kulturella olikheter gällande syn på tid kunde enligt

BVC-sjuksköterskorna vara en anledning. Förseningar kunde medföra att de hälsofrämjande arbetet blev eftersatt och ibland fick planerade åtgärder skjutas upp till nästkommande besök.

”Har de inte kommit på utsatt tid så har jag alltid i tanken att de kommer så småningom. Många grupper har inte samma förhållningssätt till tid och att passa tider som vi har…”

I vissa familjer kunde hembesöken bli röriga med många barn, mörk arbetsmiljö och dålig belysning. Det hände att BVC-sjuksköterskorna fick arbeta på golvet. Ibland fanns misstankar mot BVC och dess verksamhet och BVC-sjuksköterskorna blev inte alltid insläppta.

Innan familjerna kunde komma till BVC var det ett detektivarbete. BVC-sjuksköterskorna erfor att familjerna var svåra att hitta. Adressen stämde inte alla gånger och de asylsökande barnen och deras familjer kunde vara inneboende hos släkt, vänner eller hade blivit förflyttade av Migrationsverket. Det var svårt att skicka kallelse, dels för att adressen ibland var

ofullständig och dels för att barnens föräldrar ofta inte förstod kallelsen och en del var

analfabeter. Även svårigheter att få kontakt via telefon framkom på grund av brister i språket. Att skicka kallelsen till ett asylboende var ingen säkerhet då BVC-sjuksköterskorna inte visste

18

om den kom rätt då många personer hade samma namn. BVC-sjuksköterskor berättade att de ibland gick ut och letade rätt på familjerna för att de ville att de skulle komma så snart som möjligt för vaccination av barnen. BVC-sjuksköterskorna fick även ringa runt och eftersöka journaler om det visade sig att barnen hade kommit från en annan kommun.

BVC-sjuksköterskorna tyckte det var svårt att veta vilka vaccinationer barnen hade fått. Det fanns inte alltid klara direktiv från Asyl och invandrarhälsan. En annan svårighet var att familjerna plötsligt var försvunna. De kom inte på besöken. Det skapade oro och arbetet blev

ostrukturerat då planen inte kunde följas.

”… en frustration som är väldigt jobbig, man får ju en relation med familjerna och barnen som gör att man gärna vill att det ska gå bra. Det är många gånger man får lämna familjen utan att veta vad det är som hänt med dem”

7.1.4. En tidskrävande uppgift

BVC-sjuksköterskorna hade erfarenhet av att arbetet med asylsökande barn och deras familjer var tidskrävande. Vårdtyngden med ett asylsökande barn likställdes med ett nyfött barn, då arbetet börjar om oavsett ålder. Det innebar tätare besök och en del barn hade inte varit på läkarundersökning. Längre tider för besök planerades då tolk oftast behövdes men även för att alla syskon skulle få komma samtidigt. Kulturella skillnader och bristande kunskap om

kroppen kunde också vara en anledning till längre besökstider, likaså att hjälpa till med andra saker som inte rörde BVC, då BVC var familjernas enda fasta kontakt. Det kunde vara frågor om vad som kommer att hända med dem i framtiden, att fylla i intyg, ringa Migrationsverket och hjälpa till med sjukvård. BVC-sjuksköterskorna försökte hjälpa till så gott de kunde eller hänvisade familjen vidare till rätt instans. BVC-sjuksköterskorna hade erfarenhet av att det oftast inte fanns tid eller att de inte hade förmågan att hjälpa till med andra saker. De fick prioritera hjälpbehoven. Det var viktigt att tydliggöra BVC:s roll för föräldrarna då de inte visste vad de kunde förvänta sig.

7.2. Konsten att skapa en relation

7.2.1. Att erhålla förtroende

Att etablera en bra relation erfor BVC-sjuksköterskorna som viktig del i arbetet med de asylsökande barnen och deras föräldrar. För att kunna etablera en bra relation krävdes förtroende vilket de fick genom att vara ödmjuka, lyhörda och finkänsliga. En bra relation

19

ledde till ett bättre samarbete och erfarenheterna från BVC-sjuksköterskorna var att de fick familjerna med sig och de ville komma tillbaka.

”Sen att man bygger upp en bra relation… när man väl har vunnit deras hjärtan är de ju så generösa, de vill ge tillbaka. En helt annan kultur än här i Sverige”.

Det var viktigt att respektera familjerna och samtidigt vara intresserad och lyssna in vad de hade att berätta. BVC-sjuksköterskorna berättade att de brukade ställa frågor för att få veta vad familjerna hade med sig från sin kultur och sitt hemland för att få föräldrarna att känna sig delaktiga och för att tillvarata deras kunskap och på så sätt stärka deras tro på sig själva.

”Det ställer krav på att vara lyhörd, för det finns så mycket runt omkring som man måste förstå”

7.2.2. Att vara anpassningsbar

En annan erfarenhet BVC-sjuksköterskorna hade var att man behövde vara anpassningsbar och möta familjerna på deras nivå efter deras behov, vilket krävde tätare besök och

uppföljning, men också en ökad tydlighet och enklare förklaringar. Verktyg för att underlätta arbetet var tryckt information om förebyggande av barnolycksfall, vaccinationer och

matrekommendationer. Det kunde ges ut på många språk, vilket var en hjälp för BVC-sjuksköterskorna i det hälsofrämjande arbetet.

”Man får vara väldigt tydlig när man pratar och förklarar, ibland får man vara väldigt basic”

Under intervjuerna framkom det att vid BVC besöken tog föräldrarna oftast med sig alla barn. Det resulterade i att BVC-sjuksköterskor planerade sin verksamhet utifrån familjerna och alla barn 0-6 år i samma familj fick göra hälsokontroller och vaccinerades under samma besök. Då det krävdes tid och planering före besöken försökte BVC-sjuksköterskorna få familjerna från vissa kulturer att förstå innebörden av att ha en bokad tid och att komma i tid. Ibland ringde BVC-sjuksköterskorna dagen innan eller samma dag för att påminna om tiden.

20

”… få dem att förstå att de måste komma när man har en bokad tid för det kan ju vara så i en del länder att man inte har några tider att passa på dagarna på samma sätt som i Sverige. Så det fick man ju lite grann lära dem. Att man måste komma den tiden man har”

BVC-sjuksköterskorna använde sig mestadels av telefontolk då deras erfarenhet var att många familjer var misstänksamma mot tolkar på plats. När tolk på plats användes, valde BVC-sjuksköterskorna ibland att ha samma tolk hela dagen och bokade därför in familjer med samma språk efter varandra.

7.3. Betydelsen av kulturell kunskap

Att ha kännedom om olika kulturer och hur familjerna hade levt i sina länder påtalade BVC- sjuksköterskorna som viktigt. För att öka förståelsen och därefter kunna bemöta de

asylsökande barnen och deras familjer på bästa sätt. Det innebarbland annat att ha kännedom om skillnader i förhållningssätt i mötet mellan olika kulturer och veta att det kunde vara olika familjekonstellationer. Många familjer hade sina levnadssätt sedan flera generationer tillbaka. Beroende på hur lång tid de vistats i Sverige var värderingarna olika.

”Det är svårt att veta hur man ska bemöta, en del tar inte i hand och jag tänkte från början att jag inte ska ta någon i handen, tar jag inte mamma eller pappa i hand då blir det lika. Jag säger bara välkomna och var så god och sitt”

7.4. Syntes

Resultatet av intervjuerna visar att BVC-sjuksköterskorna strävar efter att arbeta efter riktlinjerna för BHV på samma sätt som med övriga barn barn men det är utmaningar, hinder/svårigheter och kulturella skillnader som gör att arbetet skiljer sig. Arbetet är tidskrävande och de fordrar strategier för att göra det hälsofrämjande arbetet möjligt. BVC-sjuksköterskor påtalar vikten av att ha kulturell kännedom för att kunna möta de asylsökande barnen och deras familjer på bästa sätt.

21 8. DISKUSSION

8.1. Metoddiskussion

Begreppen giltighet, tillförlitlighet, delaktighet och överförbarhet används ofta inom kvalitativ forskning (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012). För att påvisa studiens trovärdighet har författarna använt sig av dessa begrepp.

Författarna använde sig av en kvalitativ metod för att få insikt i andra människors kunskap av ett fenomen (Polit & Beck, 2012). Genom intervjuer skapades fördjupad kunskap om BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av de hälsofrämjande arbetet med asylsökande barn.En kvantitativ metod ansågs inte kunna ge svar på studiens syfte eftersom kvantitativa studier riktar in sig på mätbara fakta (ibid.).

Strategier för val av deltagare harbetydelse för studiens giltighet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012). Författarna ansåg att ändamålsenligt urval hade varit ett passande sätt att hitta deltagare, då deltagare som bäst gynnar studien ska intervjuas. Då det var brist på återkoppling från verksamhetschefer och en tidsaspekt att ta hänsyn till ändrade författarna urvalsförfarandet till snöbollsurval (Polit & Beck, 2012). Att utöka rekryteringen utanför länets gränser för att uppnå ett ändamålsenligt urval hade varit ett alternativ, men var svårt att genomföra inom den tidsrymd som var avsedd för studien.

Snöbollsurvalet resulterade i deltagare med lång erfarenhet vilket gav ett innehållsrikt material, det anser författarna är en styrka. Enligt Polit och Beck (2012) är ett snöbollsurval kostnads- och tidseffektivt samt praktiskt. En svaghet med snöbollsurval är att det slutliga urvalet kan vara begränsat till ett litet nätverk av bekanta (ibid.). I studiens fall anser författarna att det inte blev en svaghet då urvalet blev tillräckligt och inte omfattade ett litet nätverk av bekanta. En svaghet i urvalet var dålig variation, sex av åtta deltagare var över 60 år och samtliga var kvinnor. Det hade varit önskvärt med spridning i ålder och kön för att få området belyst utifrån olika erfarenheter. Det finns heller inga garantier för att ett

ändamålsenligt urval hade gett bättre spridning. En styrka som visade sig, var att deltagarna hade erfarenhet av att arbeta med asylsökande barn både på landsbygd och i tätort och från flera olika kommuner. De hade också lång yrkeserfarenhet vilket ökar resultatets giltighet då det är erfarenheter som efterfrågas.

22

Semistrukturerade frågor användes för att deltagarna skulle kunna berätta fritt med egna ord för att skapa djupare intervjuer. Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide med ett fåtal öppna frågor med tillhörande följdfrågor som … berätta mer, … kan du ge exempel, för att ge deltagarna möjlighet att utveckla svaren. Intervjuguiden användes för att säkerställa att alla deltagare fick samma frågor, det stärker tillförlitligheten (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012). Det bidrog även till att samtalet hölls till syftet. Intervjuerna inleddes med bakgrundsfrågor om ålder, utbildning och yrkeserfarenhet, vilket gjorde att samtalen flöt på naturligt under alla intervjuer. Författarna uppfattade vissa deltagare som spända i början av mötet men det avtog efter en kort stund när intervjuerna hade påbörjats. Samtliga deltagare var tal förda och författarna upplevde att deltagarna uppskattade att få berätta om sina erfarenheter. Innan intervjuerna påbörjades gjordes en provintervju. Då båda författarna saknar erfarenhet av att intervjua gav provintervjun tillfälle till övning, vilket ökar studiens tillförlitlighet (Polit & Beck, 2012).

Författarna valde att göra alla intervjuerna tillsammans för att båda skulle kunna ta del av innehållet och tillgodogöra sig samma information. På så sätt gavs också möjlighet att fånga upp detaljer och att observera icke-verbal kommunikation som eventuellt hade kunnat gå förlorad om bara en författare hade intervjuat. Nackdelen med att båda författarna var med kan ha varit att deltagarna kände sig i underläge och ifrågasatta. Det försökte författarna undkomma genom att etablera en bra kontakt initialt, innan intervjun tog vid. Författarna gav tydlig information, försäkrade deltagarna om konfidentialitet och småpratade, vilket

förespråkas av Polit och Beck (2012). Intervjuplatsen ses som viktig i sammanhanget då deltagarna ska kännas sig avslappnade och bekväma. Deltagarna fick därför välja platsen där intervjuerna ägde rum. Alla intervjuer spelades in och det ökar tillförlitligheten (ibid.). En induktiv ansats användes, vilket innebar att data från intervjuerna analyserades förutsättningslöst och baserades på deltagarnas berättelser om sina erfarenheter vilket förespråkas av Lundman och Hällgren-Graneheim (2012). När erfarenhet saknas

rekommenderas ett manifest analysförfarande, vilket innebär en textanalys om vad som direkt uttrycks i texten (Graneheim & Lundman, 2004). En tolkning av budskapet i intervjuerna kan lätt göras, därför försökte författarna enbart hålla sig till det deltagarna sade på de inspelade intervjuerna.

Båda författarna har läst de transkriberade intervjuerna och var delaktiga under

23

försökte författarna vara medvetna om sina egna förförståelser. och hur det kunde påverka analysen som Granheim och Lundman (2004) förespråkar. Då författarna inte har egna

erfarenheter av arbete med asylsökande barn, minskade risken för att förförståelsen påverkade dataanalysen.Det var också lättare att hålla sig neutral och vara öppen för det de berättade utan att göra egna värderingar. En svårighet i analysprocessen som författarna upplevde var att namnge kategorierna, men även att placera subkategorierna under rätt kategori. Det mest framträdande fick avgöra placeringen. Det kan påverka studiens trovärdighet.

Delaktighet i kvalitativ forskning är ofrånkomlig eftersom en viss påverkan av data görs av författarna då de är delaktiga under intervjun och därmed blir medskapare till texten

(Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012). Författarna har under studiens gång varit medvetna och reflekterat över sin delaktighet genom samtal sinsemellan och hur det kan ha påverkat resultatet.

Författarna upplevde att antalet deltagare var tillräckligt då BVC-sjuksköterskorna efter hand gav liknande svar och en viss form av mättnad uppstod. Fler intervjuer hade förmodligen inte lett till något nytt, vilket stärker studiens trovärdighet. Författarna upplevde också att det gick att urskilja likheter och skillnader, samt att intervjuerna var varierade och gav nyanser i erfarenheterna av de hälsofrämjande arbetet med asylsökande barn. En variation av likheter och skillnader efterfrågas i en kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012).

För att göra en bedömning av studiens överförbarhet är en noggrann beskrivning av metoden och dess kontext av värde för läsaren. Överförbarhet innebär att studiens resultat överförs till eller har användbarhet i andra sammanhang eller grupper (Polit & Beck, 2012). Författarna överlåter till läsaren att bedöma om överförbarhet.

8.2. Resultatdiskussion

I resultatet av den genomförda studien visade det sig att BVC-sjuksköterskorna strävade efter att arbeta med de asylsökande barnen enligt riktlinjer och basprogrammet. För att nå BHV:s mål ska BVC-sjuksköterskan arbeta riktat mot alla familjer och satsa på specifika insatser samt åtgärder till de som har speciella behov (Socialstyrelsen, 2014). Resultatet visar att BVC-sjuksköterskorna såg till barnens behov och prioriterade därefter. BVC-sjuksköterskorna tydliggjorde att de behandlade alla barn lika på BVC och att de asylsökande barnen har rätt

24

till samma hälsovård vilket överensstämmer med Barnkonventionen och lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl., (UNICEF, 2009; SFS 2008:344).

En viktig del som BVC-sjuksköterskorna arbetade mycket med var att få de asylsökande barnen och deras familjer integrerade i samhället. Bland annat via socialt samspel på familjecentral och förskola. Enligt Samarasinghe, Fridlund och Arvidsson (2010) är integration i svenska samhället centralt för att barn inte ska bli vilsna i mottagarlandet. I studien av Björnberg (2011) uppger flera barn att de har ett begränsat socialt nätverk utanför familjen. Det framkommer också att social interaktion ses som en förutsättning för att kunna integrera. Björnbergs resultat styrker BVC-sjuksköterskornas erfarenhet av att socialt samspel är en viktig del för att komma in i samhället. Vidare framkommer att alla inte vill integreras. Några av de intervjuade mammorna var tillfreds med den sociala kontakten de hade i sitt lilla nätverk av nära släktingar och hade inget behov av att komma in i det nya samhället (ibid.).

Varje person har rätt att avgöra vad hälsa betyder för den egna individen i relation till hennes/hans situation i livet (Svensk sjuksköterskeförening, 2008). Stödet från familj och vänner visade sig ha stor betydelse för asylsökandes psykiska hälsa under de första åren i det nya landet (Schweitzer, Melville, Steel & Lacherez, 2006). Trots att en del forskning visar att vissa människor inte vill integreras så anser författarna till denna studie att

BVC-sjuksköterskorna ska fortsätta arbeta för att integrera barnen, då delaktighet i samhället är ett led till hälsa (Socialstyrelsen, 2009). Sjukvården har ett ansvar att främja hälsa och utveckling (SFS 1982:763) vilket bland annat omfattar socialt samspel och språk. Sköterskorna i studien av Samarasinghe et al. (2010) uttryckte att en viktig del i att främja hälsa innebar att delge familjerna svenska värderingar vilket kan leda till utveckling av familjens sätt att leva i samhället.

Att se till hela familjen är en förutsättning för att bilda sig en uppfattning av hur barnet har det uppgav BVC-sjuksköterskorna. Föräldrarnas mående bör beaktas då deras mående kan

inverka på barnen. BVC-sjuksköterskorna erfor att flera mammor blev ensamma när de kom till Sverige utan hela sin familj. Att känna ensamhet i det nya landet bekräftas i studien av Strijk et al., (2011). I studien av Björnberg (2011) där man intervjuat asylsökande barn och deras föräldrar var för sig, visade resultatet att om föräldrar upplevde ensamhet, upplevde deras barn också ensamhet.

25

Barnaga är förbjudet i Sverige (SFS 1998:393). Enligt barnkonventionen artikel 19, har varje barn rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet (UNICEF, 2009). BVC-sjuksköterskorna ansåg att förbud mot barnaga ledde till gränssättningsproblem för en del föräldrar, då barnaga tillhör barnuppfostran i vissa kulturer. BVC-sjuksköterskorna var tydliga och informerade om vilka lagar som gäller i Sverige. BVC-sjuksköterskorna erfor att det var svårt att nå fram med budskapet alla gånger och det kunde ibland bli en motsättning. I studien av Söderbäck och Ekström (2014) framkommer det att föräldrarna inte alltid vill ta in råden då deras tilltro till sin egen erfarenhet var större än deras tilltro till BVC-sjuksköterskornas profession.

Skilda uppfattningar om föräldrarnas kunskapsnivå gällande egenvård beskrevs. Otillräcklig kunskap om egenvård framkom i studien av Samarasinghe et al. (2010) där man försökt införa goda levnadsvanor men inte fått gehör. Söderbäck och Ekström (2014) påvisar det omvända i sitt resultat där föräldrarna hade god kännedom om barn och hur barn utvecklas. De var trygga i sin föräldraroll vilket byggde på erfarenhet och stöttning från andra familjer, då de lever nära varandra och får många barn. Magnusson et al. (2016) uttrycker att stödja och aktivera föräldrar i föräldraskapet skapar bättre förutsättningar för barnet.

Vissa kulturer har en annan syn på tiden erfor BVC-sjuksköterskorna, vilket även tas upp i studien av Söderbäck och Ekström (2014). BVC-sjuksköterskorna i den studien fick påminna föräldrar att de skulle infinna sig på avtalade och inbokade tider. Mycket tid gick även till spontana och oplanerade möten, där föräldrar kom med sina sjuka barn.

En svårighet som BVC-sköterskorna erfor var oro över att familjerna plötsligt var försvunna. Arbetet blev ostrukturerat och de kunde inte fortsätta arbetet som planerat. I studien av Berlin, Johansson och Törnkvist (2006) framkommer också BVC-sköterskors oro för försvunna barn och de risker barnens hälsa kan utsättas för då den inte kan övervakas. Det övergripande målet för BHV är att se till psykiska, fysiska och sociala aspekter i barns utveckling och

uppväxtmiljö. BVC-sjuksköterskornas arbete med att uppfylla BHV:s mål försvårades då barnen och deras familjer plötsligt var försvunna. Vem vilar ansvaret för barnets hälsa på då?

Att arbetet var tidskrävande visade sig i resultatet. Det krävdes mycket administrativ tid som att eftersöka journaler och leta efter familjerna då adresserna inte alltid stämde. Många

26

familjer önskade även hjälp med andra saker som inte rörde BVC. BVC-sjuksköterskorna försökte hjälpa familjerna så gott de kunde. Liknande resultat framkom i studierna av (Berlin et al., 2006; Samarasinghe et al., 2010). BVC-sjuksköterskorna i Söderbäck och Ekströms (2014) studie beskrev att föräldrarna hade svårt att förstå syftet med den förebyggande hälsoverksamheten, ändå sågs BVC besöken som en viktig kontakt för familjerna.

Att de asylsökande barnen verkade må bra och var trygga antogs bero på att de blivit väl omhändertagna av föräldrarna. Resultatet av Goldin (2008) visar att ett varmt familjeklimat och familjens gemensamma tro på framtiden är skyddande faktorer mot psykisk ohälsa hos barn. Små barn tar separation bättre då de inte hunnit utveckla längre relationer i

ursprungslandet och kärnfamiljen utgör den viktigaste rollen (Morantz, Rousseau & Heymann, 2011). Författarna anser att det hade varit intressant att se om andra personer i barnens närhet exempelvis förskolepersonal som träffade barnen betydligt oftare hade haft samma uppfattning om barnens mående.

För att skapa möjlighet att etablera en bra relation ansåg BVC-sjuksköterskorna att det krävdes förtroende från familjerna. De uppgav att det är viktigt att vara lyhörd, ödmjuk samt att respektera familjen. Efter att ha träffats några gånger utvecklades en relation med

ömsesidigt förtroende. BVC-sjuksköterskorna i Söderbäck och Ekströms (2014) studie menade att det var viktigt att bekräfta föräldrarnas känslor och visa respekt även om deras synpunkter var olika. De framhöll vikten av ögonkontakt och att vara kroppsligen vänd mot föräldern. Föreliggande studies resultat styrks i studien av Samarasinghe et al. (2010) där sköterskorna använde sig av ett empatiskt tillvägagångssätt. De lät familjerna berätta om flykten och sin familjebakgrund för att påvisa sin personliga identitet och minska psykiskt lidande på grund av traumatiska krigsupplevelser. I studien av Strijk et al. (2011) framkom också att de asylsökande hade behov av att berätta om sin situation och få bekräftelse. BVC-sjuksköterskorna uppgav att det var viktigt att visa intresse för familjerna och lyssna in vad de hade att berätta. Det för att upptäcka eventuella problem som kan påverka barnets hälsa i framtiden (Magnusson et al., 2016).

En strategi alla BVC-sjuksköterskor använde sig av var tolk för att kunna kommunicera med barnen och deras föräldrar. Att kunna kommunicera genom professionella tolkar som är neutrala är det bästa sättet att beröra känsliga och komplicerade frågor (Pergert, Ekblad,

27

Enskär & Björk, 2008). Författarna anser att kommunikationen en förutsättning för att kunna arbeta hälsofrämjande med de asylsökande barnen och ge dem en bra och jämlik vård (SFS 2008:344). BVC-sjuksköterskorna använde oftast telefontolk då det förekom misstankar mot tolkar från vissa familjer. De använde också tryckt information på olika språk för att nå fram och förtydliga information om exempelvis barnolycksfall, vilket även sjuksköterskorna i studien av Pergert et al. (2008) gjorde. Tryckt information på olika språk är viktigt. Det är lättare att tillgodogöra sig den skriftliga informationen på sitt eget språk efter den muntliga som har lämnats av tolken (ibid.). Läs och skrivsvårigheter är vanligt i många familjer erfor BVC-sjuksköterskorna i den föreliggande studien. Familjerna kunde inte alltid ta till sig kunskap via skriftlig information, vilket begränsade deras kunnande (Söderbäck & Ekström, 2014). I studien av Samarasinghe et al. (2010) kommunicerade distriktssköterskorna med familjerna genom att prata långsamt och tydligt, använde kroppsspråk, leksaker eller andra saker som kommunikativa hjälpmedel. BVC-sjuksköterskorna i Söderbäck och Ekströms (2014) studie hade positiva erfarenheter av att ge råd och information genom att visa bilder och berätta.

Vikten av att ha kännedom om olika kulturer och tidigare levnadsförhållanden, påtalades av BVC-sjuksköterskorna. Det för att öka förståelsen och därmed kunna bemöta de asylsökande barnen och deras familjer på bästa sätt. Liknande resultat påvisas i studien av Suurmond, Seeleman, Goosen och Stronks (2010), där sjuksköterskorna även uttrycker en önskan om kunskap om den politiska situationen i ursprungslandet, kunskap om infektionssjukdomar och specifika färdigheter såsom att ställa känsliga frågor om traumatiska händelser. I en

intervjustudie av Björn, Gustafsson, Sydsjö och Berterö (2013) uttrycker de asylsökande familjerna en önskan att vårdpersonal tar reda på hur familjen levt sitt liv innan de kom, i syfte att fastställa individuella behov av stöd. För att förstå varför någon beter sig på ett visst sätt behövs djupare kunskap om olika kulturer. Det för att undvika kränkningar vid möten med olika kulturer och religioner (Pergert et al., 2008).

Det anmärkningsvärda med studiens resultat är att BVC-sjuksköterskorna inte erfor arbetet med de asylsökande barnen som negativt trots en del utmaningar, svårigheter och tidsbrist utan såg snarare möjligheter och att arbetet var berikande. Är BVC-sjuksköterskorna på grund av sin långa yrkeserfarenhet trygga i sin roll och därför kan prioritera det viktigaste och arbeta utanför riktlinjernas gränser? Det utan att för den delen förbise relevanta saker i det

28

9. KONKLUSION

BVC-sjuksköterskorna har en betydelsefull roll i arbetet med de asylsökande barnen och deras familjer. BVC-sjuksköterskornas erfarenhet av det hälsofrämjande arbetet med asylsökande barn innebar en strävan efter att arbeta enligt riktlinjer med en jämlik vård utifrån barnens behov. Stor vikt lades på integration då den är viktigt för den psykiska hälsan. BVC-sjuksköterskorna var positivt inställda till arbetet med de asylsökande barnen och deras familjer och ville dem väl. De var engagerade och hjälpte föräldrarna med andra saker utanför sin profession, vilket krävde tid. Det var betydelsefullt att kunna kommunicera och bygga upp en relation med föräldrarna då det är en förutsättning för att utföra hälsofrämjande arbete med de asylsökande barnen. Kännedom om olika kulturer var viktigt för att få ökad förståelse för familjerna.

9.1. Kliniska implikationer

För att ge BVC-sjuksköterskor bättre förutsättningar att arbeta hälsofrämjande och ge vård på lika villkor till asylsökande barn finns det behov av organisatoriska åtgärder. Vilket innefattar tid till planering inför besöken och utökad besökstid samt hjälp med administration som att hitta familjerna och få information när de flyttat. Om de behoven åtgärdas kan

BVC-sjuksköterskorna disponera större delen av arbetstiden på att utföra sina uppdrag som är att se till psykiska, fysiska och sociala aspekter i barns utveckling och uppväxtmiljö samt ge mer riktade insatser åt de asylsökande barnen och deras familjer, vilka är riskgrupper ur ett hälsoperspektiv. Utbildningsinsatser i form av kunskap om olika kulturer bör tillgodoses, då forskning och resultatet i studien påvisar vikten av kulturell kunskap.

9.2. Framtida forskning

Författarna anser att det vore intressant att se om det finns skillnader i erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet med asylsökande barn. Det genom att göra studier med yngre BVC-sjuksköterskor med kortare erfarenhet samt med män. Det skulle också vara intressant att göra observationsstudier på yngre asylsökande barn för att se hur deras hälsa påverkats av

29

10. REFERENSER

Andersson, H. E., Ascher, H., Björnberg, U. & Eastmond, M. (Red.). (2010). Mellan det

förflutna och framtiden: Asylsökande barns välfärd, hälsa och välbefinnande. Göteborg:

Centrum för Europaforskning

Berlin, A., Johansson, S-E., & Törnkvist, L. (2006). Working conditions and cultural competence when interacting with children and parents of foreign origin - primary child health nurses’ opinions. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 20(2), 160–168. doi: 10.1111/j.1471-6712.2006.00393.x

Björn, GJ., Gustafsson, PA., Sydsjö, G., & Berterö, C. (2013). Family therapy sessions with refugee families; a qualitative study. Conflict and Health, 7(1), 1-9. doi:10.1186/1752-1505-7-7

Björnberg, U. (2011). Social relationships and trust in asylum seeking families in Sweden.

Sociological Research Online, 16(1), doi:10.5153/sro.2286

Casey, D. (2007). Findings from non-participant observational data concerning health promoting nursing pratice in the acute hospital setting focusing on generalist nurses.

Journal of Clinical Nursing, 16(3), 580-592. doi:10.1111/j.1362-2702.2006.01557.x

Feijen, L. & Frennmark, E. (2011). Kvalitet i svensk asylprövning - En studie av

Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd. Hämtad 4 oktober, 2016,

från, UNHCR,

http://www.unhcr- northerneurope.org/fileadmin/user_upload/Documents/PDF/Sweden/2011-Sep-SE-Kvalitet-i-svensk-asylpr%C3%B6vning.pdf

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research - concepts procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24 (2), 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001

Goldin, S. (2008). Living in the present with the past: Mental health of Bosnian refugee

children in Sweden. (Doctoral dissertation, Umeå University, Department of Clinical

30

Helsingforsdeklarationen (2013). World Medical Association Declaration of Helsinki. Hämtad 9 November, 2016, från http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/in-dex.html

Lundberg, A. (2011). The best interests of the child principle in Swedish asylum cases: The marginalization of children`s rights. Journal of Human Rights Practice, 3(1), 49-70. doi: 10.1093/jhuman/hur002

Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.

(2.uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.

Magnusson., M, Blennow., M, Hagelin., E & Sundelin, C. (2016). Barnhälsovård: att främja

barns hälsa (6. Uppl.). Stockholm: Liber

Migrationsverket. (2016 a). Inkomna ansökningar om asyl. Hämtad 7 september, 2016, från Migrationsverket,

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1451894593595/In komna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015++Applications+for+asylum+received+2015.pf

Migrationsverket. (2016 b). Barn i asylprocessen. Hämtad 9 september, 2016, från Migrationsverket,

http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Barn-i-asylprocessen.html

Migrationsverket. (2016 c). Att ansöka om asyl. Hämtad 7 september, 2016, från Migrationsverket, http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl.html

Morantz, G., Rousseau, C., & Heymann, J. (2011). The Divergent Experiences of Children and Adults in the Relocation Process: Perspectives of Child and Parent Refugee Claimants in Montreal. Journal of Refugee Studies 25(1), 71-92. doi: 10,1093/jrs/fer025

31

Nielsen S.S., Norredam, M., Christiansen K.L., Obel, C., Hilden, J., & Krasnik, A., (2008). Mental health among children seeking asylum in Denmark – the effect of length of stay and number of relocations: a crosssectional study. BMC Public Health, 8, 293-301. doi:10.11 86/1471-2458-8-293

Nilsson, E. (2007). Barn i rättens gränsland: Om barnperspektiv vid prövning om

uppehållstillstånd (Doktorsavhandling, Umeå universitet, Juridiska institutionen). Från

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:140158/FULLTEXT01.pdf.

Norredam, M., Mygind, A., & Krasnik, A. (2006). Access to health care for asylum-seekers in the European Union-a comparative study of country policies. European Journal of Public

Health,16(3), 286–290. doi: http://dx.doi.org/10.1093/eurpub/cki191

Ottoson, L. & Lundberg, A. (2013). ‘People Out of Place’ Advocates’ Negotiations on Children’s Participation in the Asylum Application Process in Sweden. International Journal

of Law, Policy & the Family, 27(2), 266-287. doi:10.1093/lawfam/ebt003

Pergert, P., Ekblad,S., Enskär K., & Björk, O. (2008). Bridging obstacles to transcultural caring relationships -Tools discovered through interviews with staff in pediatric oncology care.

European. Journal of Oncology Nursing, 12(1), 35-43. doi:10.1016/j.ejon.2007.07.006

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2012). Nursing research: Generating and assessing evidence for

nursing practice (9th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health; Lippincott Williams &

Wilkins.

Rikshandboken. (2015). Barnhälsovård. Hämtad 8 september, 2016, från Rikshandboken,

http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Malen-for-yrkesforeningarna/Nationell-malbeskrivning-for-sjukskotersketjanstgoring-inom-Barnhalsovarden/

Samarasinghe K., Fridlund B., & Arvidsson B. (2006). Primary Health Care Nurses’

conceptions of involuntarily migrated families’ health. International Nursing Review, 53(4), 301–307. doi:10.1111/j.1466-7657.2006.00498.x

32

Sandahl, H., Norredam, M., Hjern, A., Asher, H., & Nielsen SS. (2013). Policies of access to healthcare services for accompanied asylum-seeking children in the Nordic countries.

Scandinavian Journal of Public Health, 41(6), 630-636. doi: 10.1177/1403494813484555

Schweitzer, R., Melville, F., Steel, Z., & Lacherez P. (2006). Trauma, post-migration living difficulties, and social support as predictors of psychological adjustment in resettled Sudanese refugees. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 40(2),179 –187. doi:

10.1111/j.1440-1614.2006.01766.x

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Hämtad 14 oktober, 2016, från Sveriges Riksdag, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso-och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

SFS 1998:393. Lag om ändring i brottsbalken. Hämtad 13 oktober, 2016, från Notisum, http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/19980393.PDF

SFS 2003:460. Lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad 16 september, 2016, från Sveriges Riksdag, https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/

SFS 2005:716. Utlänningslagen. Hämtad 16 september, 2016, från Sveriges Riksdag,

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/utlanningslag-2005716_sfs-2005-716

SFS 2008:344. Lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Hämtad 16 september, 2016, från Sveriges Riksdag,

https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2008344-om-halso--och-s_sfs-2008-344/

Socialstyrelsen. (2009). Migration och hälsa. Hämtad 14 oktober, 2016, från Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71/Documents/13_Migration.pdf

Socialstyrelsen. (2014). Vägledning för barnhälsovården. Hämtad 1 september, 2016, från Socialstyrelsen,

33

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19403/2014-4-5.pdf

Socialstyrelsen. (2015). Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända migranter. Hämtad 3 oktober, 2016, från Socialstyrelsen,

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19664/2015-1-19.pdf

Starfield, B., Hyde, J., Gérvas, J., & Heath, I. (2008). The concept of prevention: a good idea gone astray. Journal of Epidemiol Community Health, 62(7),

580-583. doi:10,1136/jech.2007,071027

Strijk, P. J., van Meijel, B., & Gamel, C. J. (2011). Health and Social Needs of Traumatized Refugees and Asylum Seekers: An Exploratory Study. Perspectives in Psychiatric Care,

47(1), 48-55. doi: 10,1111/j.1744–6163.2010.00270.x

Suurmond, J., Seeleman, C., Rupp, I., Goosen, S. & Stronks, K. (2010). Cultural competence among nurse practitioners working with asylum seekers. Nurse Education Today, 30(8), 821-826. doi:10.1016/j.nedt.2010.03.006

Svensk sjuksköterskeförening. (2008). Strategi för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete. Hämtad 10 september, 2016, från svensk sjuksköterskeförening,

http://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-

sjukskoterskeforening/halsoframjande-arbete-publikationer/strategi.for.sjukskoterskans.halsoframjande.arbete.pdf

Söderbäck, M., & Ekström, C. (2014). Hälsovägledning med Somaliska föräldrar inom Svensk Barnhälsovård. En kvalitativ studie. Vård i Norden, 34(4), 33-37. doi:

10,1177/0107408314034004071

UNHCR. (2015). World at war. Hämtad 1 september, 2016, från UNHCR, http://unhcr.org/556725e69.html

UNICEF. (2009). Barnkonventionen. FN:s konvention om barns rättigheter. Hämtad 1 september, 2016, från UNICEF, file://C:/Users/User/Downloads/barnkonventionen-i-sin-helhet.pdf [2016-09-16].

34

WHO. (1986). The Ottawa Charter for Health Promotion. Hämtad 8 november, 2016, från WHO, http://www.who.int/healthpromotion/conferences/previous/ottawa/en/

35

Bilaga 4

När utbildade du dig till sjuksköterska respektive barn/distriktssjuksköterska? Hur länge har du arbetat på BVC?

Hur länge har du arbetat med asylsökande barn?

Berätta om dina erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande med asylsökande barn…... … ge exempel…. berätta mer

Har du fått någon utbildning i arbete med asylsökande barn?