Hälsoutvecklingen i Sverige 1980-2001

JPlL

B1

■

J o n a s E d l u n d , h ä r m e d s o n e n Valter, ä r d o c e n t i s o c i o l o g i vid U m e å un iv er sit et . H a n s h u v u d ­ s a k l i g a f o r s k n i n g s o m r å d e rö r a t t i t y d e r o c h v ä r d e r i n g a r kring s k a t t e r o c h v ä l f ä r d s p o l i t i k .

Analy;

Hälsoutvecklingen i Sverige

1980

-

2001

*

av Jonas Edlund & Mikael Stattin

fU M iüül

M i k a e l Stattin ä r fil.dr. i s o c i o ­ log i vid U m e å unive rsi tet . H a n s f o r s k n i n g s o m r å d e n rör a r b e t e o c h v ä l f ä r d , m e d tonvikt p å d e n ä l d r e a r b e t s k r a f t e n s m ö j l i g h e t e r p å a r b e t s m a r k n a d e n .

G

od h ä lsa är ett viktigt mål för de flesta människor. En god hälsa innebär frånvaro av olika typer av besvär och plågor sam tidigt som god hälsa är en viktig resurs när det gäl­ ler en mängd livsområden. Sjukdom därem ot innebär ofta för­ sämringar av människors levnadsförhållanden och livskvalitet. Dessutom medför många sjukdomar funktionsnedsättningar och begränsningar i arbetsförmågan som i sin tur innebär försämrade möjligheter till försörjning via arbete.

Samhället satsar också stora resurser på hälsoområdet. Dels via hälso- och sjukvård och dels via olika typer av socialförsäkringar som täcker inkomstbortfall vid händelse av sjukdom. E n viktig målsättning med samhällets insatser på hälsoområdet är givetvis att minska ohälsans omfattning. Och sett i ett längre tidsperspektiv har detta har också skett. I ett kortare tidsperspektiv är dock inte

* För v ä r d e f u l la k o m m e n t a r e r o c h s y n p u n k te r p å t i d i g a r e v e r s i o n e r vill vi rikta ett ta c k till Ingrid S j ö b e r g , Rune Å b e r g , J o a c h i m V o ge l, m e d l e m m a r n a i ISP-program- me t vid s o c i o l o g i s k a institutionen i U m e å o c h s t a t s v e t e n s k a p l i g a institutionen i G ö t e b o r g , s a m t S o c i o l o g i s k Fo rsk ni ng s två a n o n y m a g r a n s k a r e .

28

H äls ou tvecklingen i Sve rige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

hälsoutvecklingen lika entydigt positiv. Bilden av hälsans utveckling är nämligen i hög grad beroende av vilka m ått som används.

N är det gäller att beskriva hälsoläget i olika länder är till exempel dödlighet och genomsnittlig livslängd ofta använda mått. M ed det är också möjligt att utnyttja data om sjukvårdskonsum­ tion och sjuktal. Ytterligare ett sätt är att mäta människors egen uppfattning om sin hälsa.

O m m an studerar dödlighet under nittio ­ talet är slutsatsen, då dödligheten minskat, att hälsoläget fö rb ättrats (S O U 2001:79). O m m an därem ot väljer att studera förekom sten av långvarig sjukdom, förekom st av oro och ångest eller sjukförsäkringsutnyttjande tvingas man dra en m otsatt slutsats: hälsoläget har för­ sämrats under nittiotalet. D enna splittrade bild av hälsoutvecklingen kan ses som ett uttryck för att hälsa är ett komplext begrepp som innehål­ ler ett flertal olika komponenter. D ärför skall resultaten inte betraktas som oförenliga utan som komplementära.

En annan viktig aspekt är den mycket ojämna fördelningen av hälsa i samhället; vissa grupper är drabbade av ohälsa i betydligt större o m ­ fattning än andra. D etta fenomen förekommer i stort sett hela E uropa (M ackenbach et. al. 2002). A tt minska ojämlikheten i hälsa mellan olika befolkningsgrupper har länge varit ett centralt folkhälsopolitiskt mål men under de senaste decennierna har inte mycket förändrats (Lundberg 2003).

I Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2001 (Socialstyrelsen 2001:324) konstateras bland annat att:

II arbetare har större sjukdomsrisk än tjänste­ män,

II lågutbildade har fler hälsoproblem än hög- utbildade,

II låginkomsttagare har högre dödlighetsrisk än höginkomsttagare,

II vissa ekonomiskt och socialt utsatta grupper löper större risk än andra att bli sjuka,

II ensamstående föräldrar, både mödrar och fäder har sämre hälsa än sammanboende föräldrar, II d ö d lig h eten m inskar för n ästan alla so- cioekonom iska grupper utom för kvinnor i okvalificerade arbetaryrken.

I en av Välfärdsbokslutets forskarrapporter (SOU 2000:41) fram kom m er att nittiotalet inneburit en generellt sett försämrad välfärd på ett flertal olika områden. Dessutom har vissa grupper erfarit större försämringar av levnadsvillkoren än andra grupper. D etta rör invandrare, ensamstående mödrar samt yngre människor. N är det gäller hälsa specifikt rapporterar utredningen om för­ sämringar på ett flertal enstaka hälsoindikatorer men att skillnaderna mellan olika befolknings­ grupper är relativt konstanta.

E n stor utm aning för forskningen på detta område är att söka förstå hur dessa systematiska skillnader uppkom m er och bibehålls över tid. D etta är en mycket komplicerad uppgift då pro­ cessen påverkas av en mängd olika orsaker som dessutom samverkar på olika sätt. D e handlar om såväl biologiska stressmekanismer påverkade av allmänna levnads- och arbetsförhållanden, som faktorer kopplade till barndom och upp­ växt, utbildningsbakgrund, samt hälsorelaterade beteenden. M an kan även uttrycka det i term er

av att det finns orsaksfaktorer på olika nivåer, en strukturell nivå som exempelvis social klass till vilka vissa strukturellt betingade levnads- och arbetsomständigheter är knutna. Till denna kan också läggas en andra nivå som gäller individuella beteenden och livsstilar som orsak till ohälsa. Dessa beteenden/livsstilar är inte slum pm äs­ sigt fördelade i befolkningen. Tvärtom, faktorer som kostvanor, motion, alkoholkonsumtion och rökning är alla exempel på beteenden vars före­ komst varierar mellan olika grupper (Vågerö & Illsley 1995, Bartley m.fl. 1999, Socialstyrelsen 2001, Lundberg 2003).

D en bedrivs idag om fattande forskning på detta område och det pågår även ett kontinu­ erligt arbete m ed att utveckla olika m ått för att m äta befolkningens hälsa och dess bestäm ­ ningsfaktorer (Diderichsen 2000). E tt vanligt sätt att studera hälsans utveckling är att gran­ ska enskilda hälsoindikatorer som till exempel olika diagnoser, symptom eller besvär. D etta är i många fall en ändamålsenlig strategi då sådana studier i hög grad är åtgärdsrelevanta eftersom de har en tydlig koppling till frågor om orsaker och exponeringar. Dessutom kan sådana studier ge inform ation om den relativa betydelsen av olika sjukdomsdiagnoser och därigenom fung­ era som underlag för samhällets prioriteringar på vård- och omsorgsområdet. E tt annat van­ ligt förekommande sätt att studera hälsa är via olika typer av sammanvägda mått. SCB har till exempel utvecklat ett hälsoindex som innefattar frågor om självskattad hälsa, långvarig sjukdom och nedsatt arbetsförm åga och som varierar mellan o (död) och 1 (full hälsa). D et förekom­ mer även m ått baserade på faktorer såsom antal

friska levnadsår, överlevnad, samt olika aspekter av livskvalitet. Deskriptiva studier m ed använ­ dande av sammanvägda m ått är väsentliga när det gäller att granska folkhälsans utveckling i samhället medan en svaghet med sådana m ått är de ofta har en svagare koppling till en åtgärds- sida (Diderichsen 2000:703). Analysen i denna studie anknyter till traditionen att studera hälsans utveckling med sammanvägda mått. Emellertid kommer vi i denna studie att använda en statistisk metod som sorterar individer i grupper på basis av den faktiska strukturen i data (M agidson & Vermunt 2002).1 M edan de flesta sammanvägda m ått vilar på en predefinierad — mer eller m in­ dre teoretiskt härledd — grund, definierar och identifierar vi i denna studie hälsosituationen i befolkningen m ed utgångspunkt i hur ett antal olika hälsoindikatorer är fördelade i data. Hälsobegreppets operationalisering bör därför förstås som datagenererad snarare än teoribaserad. Vi kommer alltså inte att studera förekomst av enskilda hälsoproblem, snarare studeras före­ komst och fördelning av olika hälsoprofiler i befolkningen, dvs. om vissa kom binationer av hälsoproblem är mer eller mindre vanliga i olika befolkningsgrupper.2

Syftet med artikeln är att ge en deskriptiv bild av (i) hur ett antal hälsoindikatorer hänger samman i vanligt förekommande kom binatio­ ner och bildar m önster av olika hälsotillstånd, (ii) hur dessa hälsotillstånd utvecklas över tid, samt (iii) hur hälsoutvecklingen ser u t för olika befolkningsgrupper. A rtikelns disposition är följande. I nästa avsnitt redovisas analysmetod och data. Därefter följer den empiriska analysen som består av två delar. I den första analyseras

30

H äls outvecklingen i S verige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

hälsans struktur och förändring. Efterföljande analys rör hälsoutvecklingen för olika grupper. Slutligen diskuteras resultaten i relation till möjliga orsaksfaktorer.

M etod och d a ta _________________

Istället för att undersöka förekomsten av ohälsa genom att studera varje enskild hälsoindikator separat kommer analyserna i denna studie snarare att fokusera på förekomsten av ofta förekom­ mande kombinationer av olika hälsoindikatorer. E n m etod som möjliggör detta är Latent Class

Analysis (LCA).

T raditionell L C A antar att varje observa­ tion (individ) hör till ett och endast ett kluster (kategori) av en icke observerbar (latent) variabel, samt att statistiskt oberoende råder mellan de observerade variablerna (indikatorerna) efter kontroll för den latenta variabeln, enligt denna figur:

a

x

c

D e tre indikatorerna a, b och c är inte direkt associerade med varandra, utan endast indirekt via den latenta variabeln x. D en latenta variabeln x antas förklara den samlade associationen som finns mellan indikatorerna a, b, c. D en latenta variabeln är en nominal diskret variabel (den

urskiljer ej rangordningsbara kategorier), och bör innehålla så få kategorier (kluster) som möjligt: givet att statistiska m ått på modellpassform är acceptabla, föredras enkla m odeller fram för komplicerade.

Analysen tar ofta sin utgångspunkt i en i- klustermodell (alla individer ham nar i samma kategori) vilken specificerar statistiskt obero­ ende mellan variablerna. O m en sådan modell passar data betyder det att det inte finns någon samvariation mellan indikatorerna, det finns följaktligen ingen variation att förklara med en latent variabel. D et är förstås ovanligt att en i - klustermodell passar data, men den variation som modellen producerar, indikerar den maximala variationen i data som en latent klustermodell kan förklara.

O m i-k lu ste rm o d e lle n in te passar data, brukar man fortsätta med en 2-klustermodell. Förfarandet att addera ytterligare ett kluster till modellen fortsätter tills man nått en acceptabel passform gentemot data (Magidson 8c Vermunt 2003). H u r de olika m åtten som produceras av L C A skall tolkas förklaras närmare i anslutning till de berörda tabellerna.

H är skall också nämnas att vi i analyserna har konstanthållit för ULF-årgång, vilket innebär att de egenskaper som karaktäriserar de olika klustren är konstanta. Klustrens egenskaper är med andra ord desamma år 1980 som 2001. Vad som dock tillåts variera över tid är klustrens

storlek, dvs. sannolikheten för klustertillhörighet. O m exempelvis klustret där trötthet och värk är starka kom ponenter ökar i storlek över tid, betyder det också att trötthet och värk tenderar att öka i befolkningen.

Data___________________________

D e data analysen bygger på är statistiska cen­ tralbyråns årliga survey: Undersökningarna av

levnadsförhållanden (ULF). Undersökningarna

har på uppdrag av Sveriges Riksdag genomförts sedan 1975, i huvudsak som besöksintervjuer med ett slumpmässigt urval om ca 7500 personer år­ ligen av Sveriges vuxna befolkning 16-84 år. 3

E n viktig am bition i denna studie är att granska hälsoutvecklingen med en relativt bred u p psättning hälsoindikatorer. A lla in d ik ato ­ rer har emellertid inte funnits med i samtliga ULF-årgångar. Därför rör data enbart åren 1980, 1988-1989, 1994-2001.4 D etta förfaringssätt innebär en begränsning av analysen som rör utveckling över tid m en ökar kraftigt möjlig­ heterna att urskilja specifika hälsotillstånd i befolkningen. Vår latenta variabel hälsa baseras på nedanstående åtta indikatorer.

1. H u r bedöm er du d itt allm änna hälsotill­ stånd?

2. H a r du någon långvarig sjukdom , besvär eller olycksfall, något handikapp eller annan svaghet?

3. M edför den/de sjukdom ar du har att din arbetsförmåga är nedsatt?

4. Får du regelbunden medicinsk behandling för någon av de uppgivna diagnoserna?

5. Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest? 6. T rött om dagarna och kvällarna och har svårt att komma igång på rnornarna.

7. Svåra besvär av värk i skuldror, nacke eller axlar, ryggsmärtor höftsm ärtor eller ischias, i händer, armbågar, ben eller knän.

8. Besvär hela tiden, ofta eller då och då av

någon angiven diagnos samt svåra eller mycket svåra besvär av någon angiven diagnos. På frågan om allmän hälsa (1) har svarsalter­ nativen varierat något över tid men är trots det möjlig att använda för att jämföra olika årgångar av U L F-data. Indikatorerna 3 -4 är filtrerade. Endast de som svarat ja på frågan om långvarig sjukdom (2) har fått dessa frågor. D etta är inget problem utom i de fall där dessa egenskaper förekommer utan att långvarig sjukdom förelig­ ger. I vissa fall kan därför hälsonivån för de som definierats som friska överskattas något.

E n generell brist hos indikatorerna 1-4 är att de inte säger något om vilken typ av ohälsa det är fråga om. D e säger heller inget om be­ svärens om fattning och frekvens. Vi har därför valt ut en andra grupp av indikatorer (5-8) som beskriver mer specifika besvär som är graderade efter besvärens svårighetsgrad. Dessutom berör vissa det psykiska välbefinnandet.

I analyserna h ar d ik o to m a versioner av variablerna använts. N är det gäller den första hälsoindikatorn skiljer vi på dem som angett dåligt eller mycket dåligt hälsotillstånd (kod 1) från övriga (kod o). För indikatorerna 2-4 gäller att individer som har egenskapen — dvs. långvarig sjukdom, nedsatt arbetsförmåga eller regelbundet medicinering — har kodats som 1 och övriga o. För indikatorerna 5-8 har svåra besvär kodats som 1, övriga som o. N otera här att det endast är svåra besvär som betraktas som ohälsa. D etta är ett snävt kriterium då de som rapporterat m åttliga besvär kategoriseras på samma sätt som dem som inte har besvär alls. D etta påverkar naturligtvis bilden av ohälsans

32

Hälso utve ckling en i Sver ige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

om fattning i stort samtidigt som detta innebär att vi koncentrerar intresset på den del av be­ folkningen som rapporterar de mest allvarliga hälsoproblemen. U tifrån vårt syfte att studera hälsoutvecklingen, torde detta vara en helt rim ­ lig avgränsning då risken att m åttet på ohälsa påverkas av tillfälliga och/eller triviala hälso­ problem minskar.

H älsans stru k tu r och fö rän d rin g

Som tidigare nämndes är grundtanken i LC A att den totala associationen mellan ett antal m a­ nifesta variabler (indikatorer) kan förklaras av en latent variabel. I vårt fall utgörs den latenta variabeln av en klustervariabel som grupperar individer på basis av likhet vad gäller hälsoindi- katorer. Exempelvis antar en i -klustermodell att alla individer har liknande egenskaper och tillhör följaktligen samma kluster, en 2-klustermodell söker urskilja två grupper av individer som in­ bördes har liknande egenskaper och sinsemellan olika. H uruvida en modell passar strukturen på data avgörs huvudsakligen på basis av olika

statistiska m ått (L 2 och BIC).

Vi börjar med att undersöka hur de åtta indi­ katorerna för hälsa hänger samman med varandra. Tabell 1 visar testresultaten av ett antal olika modeller. D en första modellen postulerar att indikatorerna är statistiskt oberoende av varan­ dra, dvs. det finns ingen association att förklara i data. Vanligtvis förväntar vi oss inte att denna modell skall passa data, vilket den heller inte gör (L 2 = 135 451,82).

Som tidigare beskrivits bör 1-klustermodellen ses som en basmodell utifrån vilken man värde­ rar andra modellers anpassning till data. L 2 för basmodellen visar den maximala variation som kan förklaras av en L C A modell. Ju lägre L 2 relativt frihetsgrader en modell har, desto bättre är modellens anpassning till data. B IC -m åttet är ytterligare ett m ått på modellens passform gen­ tem ot data och definieras: BIC = L 2 - ln(n)*df. Ju lägre B IC desto bättre modell i statistisk bemärkelse. B IC -m åttet tenderar att föredra enkla modeller fram för komplicerade (Raftery 1986). Förbättras B IC när ytterligare ett kluster adderas till modellen kan man på goda grunder

Tabell 1. T e stre su lta t a v e tt a n t a l k l u s t e r m o d e lle r för d e n l a t e n t a v a r i a b e l n h ä l s a .

Hälsa L2 BIC df L2 Reducering

1. 1-kluster 135 451,82 104427,45 2797 2. 2-kluster 21 430,40 -9383,22 2778 84,2% 3. 3-kluster 5 158,63 -25444,25 2759 96,2% 4. 4-kluster 3 590,89 -26801,24 2740 97,3% 5. 5-kluster 2 662,63 -27518,75 2721 98,0% (n = 65 145).

föredra den mer komplicerade modellen. L åt oss nu studera utfallet av modelltestet något närmare. Som tidigare kommenterats pas­ sar inte i -klustermodellen data. M odell 2 söker beskriva data genom att forma två kluster som generellt skiljer mellan de m ed god hälsa och de m ed mindre god hälsa. Aven om modellens passform förbättras påtagligt, L 2 reduceras med 84,2 procent jäm fört med modell 1, är det en avsevärd variation kvar att förklara. Personer med olika typer av ohälsa utgör alltså ingen hom ogen grupp. M odellerna 3-5 differentierar ytterligare mellan olika ohälsogrupper. Trots att reduceringen av L 2 är marginell mellan dessa modeller har vi valt att representera data med modell 5 som urskiljer fem kluster. D etta av två skäl. Dels går det att ge en substantiell tolkning av de olika hälsotillstånden som dessa kluster representerar, och dels har 5-klustermodellen det lägsta BIC-värdet.

Vilka specifika egenskaper karaktäriserar då de olika klustren som redovisades i tabell 1, m o­ dell 5 ? D etta kan studeras genom att analysera hur indikatorerna hänger samman m ed varje enskilt kluster.

I tabell 2 redovisas sannolikheten för svaret ja på varje indikator givet klustertillhörighet. E tt intressant fynd i tabell 2 är att två grupper visar mycket låg sannolikhet för långvarig sjuk­ dom, klustren 1 och 5 .1 kluster 1 förekommer i stort sett inga allmänna besvär alls. Visserligen återfinns en viss förekomst svåra besvär av värk och trötthet men dessa andelar är dock mycket små varför det är rim ligt att betrakta kluster 1 som en renodlad friskgrupp.5 I kluster 5 är andelarna m ed långvarig sjukdom /arbetsned- sättning/dålig hälsa mycket låga varför även detta kan benämnas som en friskgrupp. D ock förekommer trötthet och svåra besvär av värk i ganska betydande om fattning här. Var tionde i

Tabell 2. Latent v a r i a b e l h ä l s a . S a n n o lik h e t för i n d i k a t o r s v a r e t ' j a ' e fte r k lu s te r tillh ö r ig h e t. Procent. Kluster 1 Friska Kluster 2 Lätt ohälsa Kluster 3 Svår ohälsa Kluster 4 Sjuka Kluster 5 Friska med besvär Dålig hälsa Ja 0 0 7 68 3 Långvarig sjukdom Ja 0 100 100 100 4 Nedsatt arbetsförmåga Ja 0 27 83 98 0 Medicinsk behandling Ja 0 64 67 93 0 Oro/Angest Ja 0 1 6 27 10 Trött för jämnan Ja 2 5 11 40 34

Svåra besvär diagnos Ja 0 7 64 91 0

Svåra besvär värk Ja 5 9 6 69 25

Klusterstorlek 49 24 15 6 6

34

H äls outve cklingen i S verige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

detta kluster anger dessutom svåra besvär av oro och ångest. Vi har således två friskgrupper som främ st skiljs åt genom andelen som rapporterar olika typer av besvär.

Klustren 2, 3, 4 representerar olika typer av ohälsogrupper. I en m ening liknar de varandra: samtliga har en långvarig sjukdom och en stor andel står under medicinsk behandling. På övriga indikatorer uppvisar de skilda mönster. Kluster 2 representerar en mildare form av ohälsa. Jäm fört med de andra grupperna är andelen med nedsatt arbetsförmåga låg. Likaså är sannolikheten för specifika besvär begränsad. D essutom är det ingen i detta kluster som rapporterar dålig hälsa. 1 kluster 3 finner vi en mer allvarlig form av ohälsa. Två tredjedelar har svåra besvär av värk och en viktig skillnad i förhållande till kluster 2 är att andelen med nedsatt arbetsförmåga är

mycket hög. Ytterligare en likhet mellan dessa kluster är den låga sannolikheten för att de själva ska uppfatta sig ha dålig hälsa. A tt ha en långvarig sjukdom, kanske i kom bination med nedsatt arbetsförmåga, utgör alltså inget hinder för många människors positiva uppfattning om det egna hälsotillståndet. Kluster 4 framstår som en utpräglad sjukgrupp. Vi kan observera höga sannolikheter på de flesta indikatorer. Vidare betraktar en stor majoritet den egna hälsan som dålig. På basis av de olika klustrens egenskaper har de erhållit följande beteckningar: Friska (K i), Friska med besvär (K5), L ätt ohälsa (K2), Svår ohälsa (K3), Sjuka (K4).

E n intressant fråga är givetvis storleken på grupperna. I tabellen redovisas den genom ­ snittliga storleken för varje grupp. H är kan vi konstatera att de friska utgör den absolut största

D ia g ra m 1. H ä ls o u tv e c k lin g e n 1 9 8 0 - 2 0 0 1 . S a n n o lik h e t fö r k lu s te rtillh ö rig h e t

0,6 -0 , 5 0 , 4 -CD O_£Z SZ O OO 0,2 1 9 8 0 1 9 8 8 1 9 8 9 1 9 9 4 1 9 9 5 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 20 0 1 Friska ( K l ) Lätt o h ä l s a (K2) S v år o h ä l s a (K3) Sjuka (K4) Friska m e d b e s v ä r (K5) År

gruppen, 49 procent. Grupperna med lättare for­ mer av ohälsa representerar knappt 30 procent av befolkningen. Individer med mer allvarliga hälsoproblem utgör ungefär 20 procent av be­ folkningen. M en vad som kanske är av större intresse är att undersöka huruvida storleken på grupperna varierar över tid och det redovisas i diagram 1. E n av de viktigaste slutsatserna utifrån diagram m et rör kluster 1, de friska. H uvudintrycket är att hälsotillståndet försäm­ rats över tid. 1980 återfanns cirka 5 2 procent av befolkningen bland de friska (K i). Denna andel har successivt m inskat och var 2001 cirka 43 procent vilket är en nedgång med nio procent­ enheter. D en trendmässiga nedgången i hälsa är speciellt tydlig om vi enbart ser till utvecklingen under den senare hälften av nittiotalet.

I diagram 1 fram kom m er det vidare att K5, friskgruppen m ed besvär, tenderar att växa. I början av perioden samlade detta kluster drygt 2 procent av befolkningen medan motsvarande tal 2001 är knappt 9 procent, vilket är en betydande ökning. Resultatet är intressant då klustret rym ­ mer i grunden friska personer som rapporterar att de har svåra besvär av värk och trötthet.

N är det gäller de tre ohälsoklustren är bilden varierad. Storleken på gruppen m ed lätt ohälsa (K2) tenderar att öka något under tidsperioden, från 22 till 25 procent. Gruppen med svår ohälsa (K3) förefaller vara relativt stabil och trenden är snarast sjunkande om man undantar de sista undersökningsårgångarna. D en renodlade sjuk­ gruppen (K4), visar en kurvlinjär utveckling. Under inledningen av perioden, fram till 1994, var andelen i detta kluster sjunkande. Fram till 1998 inträffade inte några förändringar alls, medan en

S o cio lo gis k Forskning nr 1 - 2 0 0 5

ökning ses under periodens fyra sista år. U tifrån de allra senaste årens utveckling av hälsoläget är det svårt att måla upp en bild i ljusa färger. Andelen friska har sjunkit medan vi kan se en relativt kraftig tillväxt av personer som kännetecknas av god hälsa men som har olika typer av besvär (K5). Vidare tenderar grupperna med svår ohälsa och sjukdom (K3, K4) att växa något.

H älsoutvecklingen inom olika

b efo lk n in g sg ru p p er_____________

Vilka faktorer kan tänkas ligga bakom den ne­ gativa hälsoutvecklingen under nittiotalet? E n möjlig faktor är de välfärdspolitiska åtstram ­ ningar som genomfördes i kölvattnet av den statsfinansiella krisen. O m denna tes stämmer bör hälsoförsämringar främ st ha drabbat mer utsatta grupper, såsom arbetare, lågutbildade och ensamstående med barn.

E n annan rimlig förklaring torde vara föränd­ ringar i arbetslivet. Kan exempelvis den relativt kraftiga ökningen av friska personer med besvär (K5) vara en konsekvens av de förändringar som präglat arbetslivet under nittiotalet? 6 Vi tänker då i första hand på de rapporter som talar om en tendens till ökad arbetsbelastning i arbetslivet som inneburit försämrad psykosocial arbetsmiljö. Andelen jobb med högt arbetstempo och tidspress har ökat kontinuerligt under n it­ tiotalet. Likaså har upplevelsen av egenkontroll över arbetssituationen m inskat påtagligt under senare delen av nittiotalet. A ndra närbesläktade fenomen rör utvecklingen m ot mer slimmade organisationer med minimal bemanning, lika­

36

Hälsou tve cklin gen i S verige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

så ökningen av antalet osäkra tidsbegränsade anställningar. (Theorell 2003, SO U 1999:69, Socialstyrelsen 2001). D e t finns således skäl att fråga om tendensen m ot en ökad re-kom - modifiering (Breen 1997) på arbetsmarknaden har resulterat i ökad ohälsa.

E n tredje möjlig förklaring bakom hälso- försäm ringen skulle kunna vara förändrade livsstilsmönster såsom kostvanor, motion, dro­ ganvändning, et cetera. Exempelvis tenderar andelen överviktiga att öka i snabbare takt under nittiotalet jäm fört m ed tidigare. D enna trend tycks vara tydligast bland de yngre. Vidare indikerar data att stillasittandet och intagande av ’tom m a kalorier’ i form av godis och läsk har ökat bland unga. Alla kurvor pekar dock inte nedåt. För befolkningen i sin helhet förefaller matvanorna ha förbättrats. Likaså tenderar en annan stor riskfaktor att minska, nämligen rök­ ning (Socialstyrelsen 2001).

Vår avsikt här är inte att explicit testa för olika förklaringsmodeller. Snarare hoppas vi att analysen av gruppskillnader kan ge upplysningar om var möjliga orsaksfaktorer i första hand bör sökas. M ed utgångspunkt i frågan om huruvida hälsoutvecklingen hänger samman med gruppers förändrade hälsoskillnader reservi inför analysen ett antal teser som kan tjäna som vägledning.

Tes 1: Polariseringstesen. Tesen utgår från att

skillnader i levnadsförhållanden för olika sociala grupperingar har ökat (M cFate et. al. 1995). Tecken på en sådan utveckling rör exem pel­ vis fenomen som ojämlika arbetslöshetsrisker, ökade inkomstskillnader, samt välfärdspolitiska åtstram ningar, vilka tenderar att drabba mer utsatta grupper. D et försämrade hälsoläget kan

utifrån denna tes förklaras av att resurssvaga gruppers ohälsa har ökat i större utsträckning än mer resursstarka gruppers ohälsa. Nedgången i hälsa hänger således samman m ed en ökad polarisering m ellan resursstarka och resurs- svaga grupper.

Tes 2: Konvergenstesen. D en n a tes bygger

på att sociala gruppers levnadsförhållanden tenderar att utjämnas. Företrädare för sådana argum ent återfinns ofta bland dem som före­ språkar klassamhällets borttynande (Clark & Lipset 2001). H är formuleras konvergenstesen i en mer pessimistisk variant. D et försämrade hälsoläget förklaras av att resursstarka gruppers ohälsa har ökat i snabbare takt än resurssvaga gruppers ohälsa vilket innebär att grupperna blir mer lika varandra över tid. Hälsoutvecklingen kännetecknas av en konvergens mellan resurs­ svaga och resurs svaga grupper.

Tes g: Status quo tesen. Alla befolkningsgrupper

har en liknande utveckling. Hälsoutvecklingen kännetecknas av en generell nedgång, dvs. en gemensam nedgång av hälsonivån, där skillnader mellan grupper är stabila.

Tes 4: Kompositionstesen. Befolkningsgruppernas

hälsonivå är stabil. Trenden m ot ökad ohälsa har sin orsak i förändringar av gruppernas relativa storlek. O m exempelvis grupper som tenderar att ha sämre hälsa har ökat i storlek och grupper med bättre hälsa minskat, leder detta till en ohäl- soökning på aggregerad nivå, även om skillnader mellan grupper är konstanta över tid.

De bakgrundsvariabler som valts u t för analysen är följande:

Variabel Högrisk Lågrisk

Kön Kvinnor Män

Sektor Kommun/Landsting *

Region Norra Sverige *

Nationalitet Invandrare Infödda svenskar

Ålder Äldre Yngre

Arbetsmarknadsposition Förtidspensionärer/Arbetslösa Sysselsatta Hushållstyp Ensamstående Sambo med barn

Yrkesgrupp Arbetare Högre tjänstemän

Utbildning Lågutbildade Högutbildade

* Givna lågrisk-kategorier saknas.

U tifrån den forskning som tidigare refererats presenteras ovan ett antal sociala kategorier som kan anses vara m er eller mindre utpräglade hög respektive lågriskgrupper vad gäller hälsa. D e beroende variablerna i analysen utgörs av de fem klustren som representerar den latenta variabeln hälsa. Vi redovisar två typer av sam- bandsmått. D et första måttet är en standardiserad betakoefficient. D enna visas m ed fet stil i ta­ bellerna. Även om betakoefficienten inte är ett m ått på effekt tenderar höga (låga) värden på beta indikera starka (svaga) samband mellan en beroende och en oberoende variabel. D et andra m åttet är gruppmedelvärdet. M åttet anger san­ nolikheten för klustertillhörighet givet en viss grupptillhörighet. Eftersom hälsa är starkt rela­ terat till ålder är båda m åtten konstanthållna för ålder.7 D å annuella analyser av bakgrundsvari­ ablernas relation till de beroende variablerna inte visar på någon större variation redovisas endast mätvärden för tre tidsperioder.

H u r har då gruppskillnaderna utvecklats? Ja, här kan vi konstatera att de observerade mönstren

tenderar att sammanfalla med innehållet i tes 3. Den generella bilden av hälsoutvecklingen präglas av hälsoförsämringar i stort sett alla undersökta sociala grupperingar. På basis av de samband som bakgrundsvariablerna har med hälsa kan de sorteras i två breda kategorier.

D en första kategorin variabler har en stabil men ytterst modest påverkan på hälsotillståndet (låga betavärden och små skillnader i sannolikhet mellan kategorier). H är återfinner vi faktorer som kön, sektor, region, och nationalitet (tabell 3). Observera att klustren i tabellen är ordnade efter stigande ohälsa. Även om data visar att högriskgrupper uppvisar ett sämre hälsotillstånd än andra grupper är skillnaderna genomgående mycket små. Likaså kan vi konstatera att för­ ändringar över tid är obetydliga.

Tabell 4 visar den andra kategorin variabler. Dessa kännetecknas av relativt markanta och stabila hälsoskillnader m ellan grupper. D en viktigaste faktorn är ålder. Ju äldre m an är desto större risk för ohälsa. D ock finns det tecken på att ålderns betydelse minskar under nittiotalet,

38

Hälsou tve cklin gen i S verige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

Tabell 3. H ä ls a . S a n n o lik h e t för k lu s te r tillh ö r ig h e t e f te r k ö n , s e k to r , re g io n och n a ­ tio n a lite t. Tre t i d s p e r io d e r . C ellkoefficienter i fetstil ä r b e t a x 1 00 k o n t r o l l e r a d e för å ld e r. Ö v r ig a c e llk o efficien ter a n g e r g r u p p m e d e l v ä r d e t i p ro c e n t ( s a n n o lik h e t för k lu s te rtillh ö rig h e t) k o n t r o l l e r a d e fö r å ld e r._________________________________________

Kluster 1 Friska

Kluster 5 Friska med besvär

Kluster 2 Lätt ohälsa 1980-1989 1994-1997 1998-2001 1980-1989 1994-1997 1998-2001 1980-1989 1994-1997 1998-2001

I l l l l l s m

l i i i l l l i i l i l l i l i i H kiiii i s m i l i l l l l l i i l i

Män 54 53 49 3 6 7 24 25 26 Kvinnor

_{I l l l l l}

43

i S i i i l l i i l i i i i l l 11

23

i l l l ! ! I l l l l l

Sektor 3 3 3 2 2

i

2

1

1

S l l i l I l l l l l i i i l l i l l i l i i i l l i l l l l l

Ü 1 9

_{I llllll I l l l l l}

Statlig 66 59 54 4 7 9 20 22 25

Kommunal

_{I llllll I l l l l l 2.111111i l i i i i s}

10

_{1 1 » ! I l l l l l 11i i l !}

Landsting 65 60 52 4 7 9 18 21 24

Region

_{W ife! i i i i i i l l i i l i i ä f i 0i|i!# li i i i i i i l ll i l i i}

Stockholm 54 55 45 4 7 8 22 22 26

Östra Mellansverige

_{I l l l l l S l l l i i l l l l l l i l i i i lÄ K i I i i i i i iiill! ! i l l i l l i}

Småland och öarna 53 51 48 3 6 8 23 24 24

Sydsverige

_{is iliii 11111 i i i l l i l l i l i i l l l l l i l i i i I l l l l l I llllll i i i i i i}

Västsverige 51 49 45 3 6 8 24 24 26

Norra Mellansverige

_{m m}

_{l l i i l i}

48

_{isisim i l l 11i i i i i i il}

23

_{i ® l l l l i i l i}

Mellersta norrland 47 46 42 3 5 8 25 28 27

Övre norrland 50

_{i P i l l l ll i lt l i l i i i lfii;kl| ©®8S i l l l l l i l l l l l l li i li :}

N ationalitet 3 4 4 4 7 5 4 5 5

Svenska medborgare ! ! §

_;

_h

_{1111 l l i i l i i l i i i i i i l l ! H is s m i l I l l l l l}

2:a generationens inv. 46 48 43 3 7 8 25 24 25

Utlandsfödda sv. medb.

lipsk-kiijp as l l i i l i i i i i i i

_{I I Ä 8 I l l i l ! i l i i i}

Nordiskt medborgarskap 49 49 43 3 7 9 20 20 21

Övriga nationaliteter

_{11lll'l I P t l l I l l i l i l i i i l i i i l i l l l l l SlIlSSIl l i i l i i l l i l}

i den meningen att hälsoläget bland de yngre försämrats i större utsträckning jäm fört med de äldsta åldersgrupperna. Bland de yngsta faller sannolikheten att tillhöra de friska (K i) från 73 procent till 6o procent. Bland de äldsta faller sannolikheten från 20 till 18 procent. Tillväxten av ohälsa bland unga förefaller fram förallt ske i gruppen friska med besvär (K5).

S an n o lik h eten a tt tillh ö ra den n a gru p p stiger från 4 till 11 procent bland de unga. Vi kan se en tydlig förskjutning av yngre från friskgruppen till gruppen m ed svåra besvär av oro, trö tth et och värk. D etta resultat ligger också i linje med resultat som rapporterats i andra undersökningar av hälsans utveckling. D et gäller fram för allt det faktum att det tycks

Kiuster 3 Svår ohälsa Kluster 4 Sjuka 1980- 1994- 1998- 1980- 1994- 1998-1989 1997 2001 1989 1997 2001

i i i i i llliil

6

l i l i i llllll

6 15 13 13 5 4 5

1

I? 16 16

B

₇

liill!

8 3 3 5 3 i 2

11111llllll

10

im n H ill 1

3 8 9 9 2 2 3

llllll llliil

13

SBSililllllll

4 11 10 11 2 2 4

llllll llliil SI

5

l i i l l l i i f i

1 14 11 14 6 5 7

llllll iillll

14

IISISS!IIIIIllliil

16 14 14 6 5 6

iiiiii s im

14

li§ || Sllilil i i l l

16 15 15 6 5 6

I i » !

M B

14

1111!l i i l l l i i l l

20 17 18 5 4 6

I llll lliili

19

m s i liiS l llliil

4 4 4 8 9 10

llllll l i m IS 14 i i i i i l l i i l iijlll

19 16 16 7 6 8

llllll llllll

18 10

lllK^liliill

19 16 17 9 8 10

118111IllÜli

15

Iillll llliil llliil

vara aspekter av psykisk ohälsa som ökar och att detta i stor utsträckning berör yngre perso­ ner. I såväl Socialstyrelsens senast publicerade Folkhälsorapport (Socialstyrelsen 2001) samt i betänkandet från nationella folkhälsokommittén (SO U 2000:41) noteras detta fenomen.

Arbetsmarknadsposition uppvisar också stora skillnader mellan grupper. Som väntat är det

främst förtidspensionärer som utmärker sig med låga hälsovården, m en skillnader i hälsa mellan sysselsatta och arbetslösa kan också noteras. Förtidspensionärerna återfinns föga förvånande i stor utsträckning i klustren med svår ohälsa och sjukdom (K3, K4).Trendmässiga gruppskillnader över tid är svåra att urskilja.

D e övriga tre variablerna i tabell 4 har något svagare samband med hälsa. Hushållstyp visar att ensamstående oftare har hälsoproblem jäm fört med sammanboende i allm änhet och sam m an­ boende med barn i synnerhet. Även här tycks gruppskillnader vara relativt stabila över tid.

Yrkesgrupp och utbildning följer en förväntad klassdimension: arbetare och lågutbildade har de största hälsoproblemen; högre tjänstem än och högutbildade de lägsta. D o ck tenderar skillnaden mellan yrkesgrupper försvagas. Vi kan också notera att skillnaderna är betydligt större när det gäller allvarliga former av ohälsa (K3, K4), jäm fö rt m ed lindrigare form er av ohälsa (K2, K5).

Tidsserieanalysen ger därm ed stöd för tes 3. Vi har observerat en tämligen likartad hälso­

utveckling för merparten av grupperna, men det finns undantag vad gäller tes 2, konvergenstesen, som erhåller empiriskt stöd. Vissa lågriskgrupper uppvisar en markerad ökning av ohälsan. D etta gäller främ st för ålder där hälsoläget försämrats tydligast bland de unga, samt för yrkesgrupp där hälsoutvecklingen för arbetare och tjänstemän visar tecken på konvergens.

Hälsonivån har sjunkit mer för tjänstemän än för arbetare. För att ytterligare illustrera dessa trender redovisas utvecklingen för ålder och yrkesgrupp i diagram 2 och 3, sist i artikeln.

4 0

Hä lso utvecklingen i S verige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

Tabell 4. H ä ls a . S a n n o lik h e t fö r k lu s te r tillh ö r ig h e t e fte r å ld e r , a r b e t s m a r k n a d s p o - sition, h u s h å lls ty p , y r k e s g r u p p och u tb ild n in g . Tre tid s p e r io d e r . C ellkoefficienter i fetstil ä r b e t a x 1 00 k o n t r o l l e r a d e f ä r å ld e r. Ö v rig a cellk o efficien ter a n g e r g ru p p - m e d e l v ä r d e t i p ro c e n t ( s a n n o lik h e t f ä r k lu s te rtillh ö rig h e t) k o n t r o l l e r a d e f ä r å ld e r.

Kluster 1 Friska

Kluster 5 Friska med besvär

Kluster 2 Lätt ohälsa 1980-1989 1994-1997 1998-2001 1980-1989 1994-1997 1998-2001 1980-1989 1994-1997 1998-2001

k

.Ålcfer

;

liiii;

34

ItÉlISiiiiii

'i'i^iilIIIIIIliiiil;;

21

-29 73 65 60 4

8

11 15 18 18

30-49

iiiiii llflli liü il liiiil Slliill

10 18

lliili

19

50-59 46 45 42 3 5 6 26 26 28

iiüill

IIIIII

_{liiiil illliflfIIIIII}

35

70- 20 20 18 1 2 2 37 41 41

Arbetsmarknadspos. _{f f t l i - i} 26

llllll m im

9 ..V 9

illll! illfl:ll;

6

Sysselsatta 64 59 54

4

7 9 20 22 23

Arbetslösa 49 51 ■■■.v.

lii!!!lllll"

8 9

iiiiill liiff'i

24

Förtidspensionärer 14 13 11 1 2 3 15 14 14

Hushållstyp 8

kiiil!iiiiii

8

HH/7lii;;ililil lilÉinl:

7

Ensamstående utan barn 48 47 42 3 5 7 25 26 27

Ensamstående med barn

llliill

iiiiii liiiil

iMtlfiliiiil iiiiii

22

Sambo utan barn 50 49 46 3 6 7 25 25 27

Sambo med barn

liiiil lliili iiiiii Iiiiii

ililiSlilliili;

21

Yrkesgrupp 11 9 7 1 1 2 3 4 2

Arbetare

8^11;

54

IIIIIIiiiiii i'ii

■■

i :':;i f i lliili ilili;

23

Lägre tjänstemän 64 57 52 4 7 10 20 22 24

Mellan tjänstemän 69 62 ;

i l l l l

IRÉfi

7 : . 9 i i 19 _1" 23

Högre tjänstemän 72 65 59 4 7 9 19 21 24

Företag, och lantbrukare 67 62

lllllllk';

8

...'.i

; 10

■iiiiiilllik;!

23

Utbildning 9 10 9 3 2 2 2 i 3

Grundskola l l i l f i s

lliili iiiiii

;l'l.iiilliiiiii illll!

26

Gymnasium högst2år 52 49 44 3 6 8 24 24 24

Gymnasium >2år

lliili i i i i i liiiil lliili I i i i i fiilili

IIIIII

llliill

27

Högskola 62 57 52 3 6 8 21 24 26

S lu tsatser

Resultaten av denna studie visar tecken på att förekomsten av ohälsa har ökat. För det första yttrar sig d etta genom att andelen i befolk­ ningen som kan kategoriseras som helt friska minskar. För det andra ökar andelen friska

med svåra besvär av trötthet och värk. N är det gäller hälsoutvecklingen för olika befolknings­ grupper är det främ st status quo tesen som får empiriskt stöd: ökningen av ohälsan är relativt lika fördelad över grupper. D et är alltså inte så

Kluster 3 Svår ohälsa Kluster 4 Sjuka 1980- 1994- 1998- 1980- 1994- 1998-1989 1997 2001 1989 1997 2001

ISSliti

s i m 1 1 1 # ! 23

S B ®

i * 7 8 8 1 i 2 11 1 1 1 1 1 1 11

Bj§ni

i i i i i SI 5 18 17 16 7 8 8

SSlII

11 24 21 * 1 1 i i i i i 10 28 26 26 13 12 13

l i l i i

■ I B

SiüSf!i i i i i

8 40 39 i i 10 10 2 2 3 20

ISBHliiiii illllli

4 * 1 1 42 43 40 27 28 31 1 1 1 1 1 1

H U ii

i l l l l

11

7

m u

S iiii

17 16 16 7 6 8 1 1 1 1 1 1

iiim

18

* S i i i i i i i l l l l

16 15 14 5 5 5

SSIISl11

12 12

B1H

_{i l l ! ! llÜSii}

12 12 11 8 7 7 I l i i 13 14 _{( H i n l i s m i}

_{IB M}

10 11 11 3 3 4 1 8 I B ! ! !1111111

I M S

2 _{B B i l} 5 6 6 i 1 2 1 11 11 111111 11 2 2 1* | 9 11 11 7 9 8 l l i i i l 18 Ü B ! B 6

ISM1 m m

16 16 17 5 5 7

I lP ll l i m

14

_{IB B i I I I I I 1Ü 1I}

10 10 10 3 3 4

att den ökande ohälsan går att förklara genom att hänvisa till några få specifika gruppers för­ sämrade hälsostatus.

D et finns emellertid två trendmässiga för­ skjutningar i data som talar m ot denna generella

bild. Skillnader i hälsa minskar både mellan åldersgrupper och mellan yrkesgrupper. Dessa förändringar ligger i linje med argum ent som m enar att gruppers levnadsvillkor tenderar att konvergera och bli mer homogena. Något ironiskt utifrån konvergensteorins förespråkare — vilka brukar likställa utveckling med framåtskridande i en positiv mening — är att vi här inte talar om en allmän förbättring, utan om en allmän för­ sämring där de tidigare mer gynnade grupperna rört sig m ot lägre nivåer av hälsa.

I ett folkhälsopolitiskt perspektiv är detta resultat knappast särskilt positivt. M ålet att u t­ jäm na den sociala ojämlikheten i hälsa strävar efter raka motsatsen och kan uttryckas som i följande citat.”Ojäm likhet i hälsa mellan socialt definierade grupper representerar ett påtagligt utrym m e för folkhälsoförbättringar, eftersom den hälsonivå som uppnåtts i de m est gyn­ nande grupperna bevisligen är möjliga att uppnå” (Lundberg 2003:207).

U tifrån resultaten torde sökandet efter rim ­ liga förklaringar inriktas m ot två områden. D et första om rådet rör förändrade livsstilsmönster. Forskning visar att vissa inslag av hälsorisk­ beteenden har ökat. Exempelvis har andelen överviktiga ökat stadigt i befolkningen. A ndra indikationer som ligger i linje m ed våra resultat är att skillnader i övervikt mellan arbetare och tjänstemän samt mellan låg- och högutbildade minskar under nittiotalet. Likaså visar forsk­ ning att hälsoriskbeteenden har ökat i större utsträckning bland yngre jäm fört m ed äldre (Socialstyrelsen 2001).

D et andra om rådet rör arbetsmarknadsrela- terade faktorer och kanske speciellt då faktorer

42

Hälso utve ckli nge n i S ver ige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

som rör arbetets organisering. H är vill vi återigen resa frågan om vilken betydelse trenden m ot nedbemannade organisationer och försämrade psykosociala arbetsförhållanden haft för ök­ ningen av ohälsan. H ar dessa fenomen lett till att arbetsvillkor och arbetsm iljöförhållanden försämrats mer bland tjänstem än och unga re­ lativt arbetare och äldre? Ö kningen av ohälsan, fram för allt i kluster 5 är klart oroande inte m inst i relation till den mycket kraftiga upp­ gången av sjukförsäkringsutnyttjandet under det senaste halvdecenniet. D et är därför viktigt att i fortsatta studier följa upp denna utveckling och

även inkludera data om arbetsmiljö, arbetsvillkor, livsstilsmönster och sjukfrånvaro.

D et är betydligt svårare att relatera de observe­ rade förändringarna till faktorer som förknippas med polariseringstesen, såsom välfärdspolitiska åtstramningar och ökade inkomstskillnader. O m åtstram ningarna i välfärdspolitiken har någon betydelse i detta sam m anhang, har dessa u p ­ penbarligen lett till en generell försämring av hälsoläget i befolkningen. D et är utifrån våra resultat mer troligt att det är i arbetslivet och förändrade levnadsvanor som orsakerna till den ökande ohälsan skall sökas.

D ia g ra m 2. S a n n o lik h e t a t t tillh ö ra f r i s k g r u p p e n (K l) e f te r t r e y r k e s g r u p p e r . 1 9 8 0 - 2 0 0 1 . Linjära a n p a s s n i n g a r till k u r v o r n a _______________________________ 0 , 7 5 0 , 7 0 , 6 5 Q) I 0,6 -o cz £= ^ 0 , 5 5 0 , 5 -0 , 4 5 o o o o H ö g r e t j m . 1 M e ll a n t j m . ■ A r b e t a r e 1 L injär ( H ö g r e tjm .) • L injär (M el la n tjm . 1 L injär ( A r b e t a r e )

D ia g ra m 3. S a n n o lik h e t a t t tillh ö ra g r u p p e n fr is k a m e d b e s v ä r (K5) e f t e r å ld e r. 1 9 8 0 - 2 0 0 1 . 0 , 1 4 0,12 0,10 j j 0 , 0 8 “5

j 0*06

0 , 0 4 0,02 0,00 1 9 8 0 1 9 8 8 1 9 8 9 1 9 9 4 1 9 9 5 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 År

A bstract________________________

Th e a r t i c l e a n a l y z e s the general health developm ent in Sw eden, 1980-2001. D a ta comes from Statistics Sweden’s annual survey on living conditions (ULF). By the means of L atent Class Analysis, the aims o f the article are the following: (1) to describe how various health indicators are structured together and thus forming different patterns o f health-profiles, (2) to show how these health-profiles change over time, and (3) to analyze how the links between health-profiles and demographic characteristics change over time.

The empirical analysis consists o f two parts. In the first part, the structure o f health and its development over time are analyzed. The second part focuses on health developments over time for different demographic groups.The following

conclusions are drawn. D uring the studied pe­ riod, the health o f the Swedish population has decreased, particularly during the latter part o f the i99os.T his general pattern holds for most demographic groups. There are some notable exceptions. For social class and age, data shows that the health situation over time has worsened significantly for the service classes and the young compared to the working class and the elderly. M ost of the decrease in health observed over time is explained by increased rates o f psychological and psychosocial

ill-health-'k

Ke y w o r d s : H ealth, Sweden, L atent Class

Analysis. . - 2 9 3 0 - 4 9 ► 5 0 - 5 9 • 6 0 - 6 9 7 0

44

Hälso utve ckling en i Sver ige 1 9 8 0 - 2 0 0 1

★ N oter

1 Ett al te rn a t iv h a d e varit att u t g å från ett a n t a l a priori d e f i n i e r a d e hä lso ti ll stå nd o c h d ä r e f t e r s k a p a e n te oretiskt h ä r l e d d t y p o l o g i . Ä v en orm vi h ä r a n v ä n d e r LCA i ett ex p lo - rativt syfte l ä m p a r sig LCA väl för att test a hu ru v id a teoretiskt s k a p a d e ty p o l o g i e r e r h å l le r em p iri sk t st ö d i d a t a . 2 R e d o v i s n i n g a v d e e n s k i l d a i n d i k a t o r e r n a s f ö r e k o m s t i b e f o l k n i n g e n finns utförligt be s k r iv e t i S C B : s s ä r s k i l d a h ä l s o r a p p o r t e r (se till e x e m p e l S C B 2 0 0 3 ) .

3 För e n g e n o m g å n g a v bortfall o c h a n n a n teknisk in­ fo r m a ti o n kring ULF, s e statistiska c e n t r a l b y r å n s h e m s i d a : w w w . s c b . s e .

4 För e n a n a l y s a v h ä l s o u t v e c k l i n g e n 1 9 7 5 - 2 0 0 1 , s e Ed­ lund & Stattin ( 2 0 0 3 ) . D e n n a a n a l y s b y g g e r d o c k e n b a r t p å fyra h ä l s o i n d i k a t o r e r .

5 Det ä r d o c k in tr es sa nt att n o t e r a at t b e s v ä r a v s v å r vä rk f ö r e k o m m e r i s a m t l i g a kluster.

6 En a n n a n viktig f r å g a inför forts at ta s tu d ie r ä r h u r uv id a d e n kr aft iga ö k n i n g e n a v K5 kan r e l a t e r a s till ö k n i n g e n a v lå n g ti d s s ju k s k r iv n in g a r n a u n d e r d e n s e n a r e d e l e n a v nittiotalet. 7 Eftersom d a t a m a t e r i a l e t ä r f ö r h å l l a n d e v i s stort, t e n d e r a r ä v e n s m å o c h o b e t y d l i g a s k il l n a d e r m e ll a n g r u p p e r att bli s i g n i f i k a n t a . Vi r e d o v i s a r d ä r f ö r inte r e s u l t a t e n a v s ig n if ik an s te s te n.

★ R eferenser

Bartley, M . , S a c k e r , A., Firth, D. & Fitzpatrick, R. ( 1 9 9 9 ) ' U n d e r s t a n d i n g s o c i a l v a r i a t i o n in c a r d i o v a s c u l a r risk fa ct or s in w o m e n a n d m e n: th e a d v a n t a g e of th e o re ti c a ll y b a s e d m e a s u r e s ' , S o c i a l S c i e n c e & M e d i c i n e vol. 4 9 : 8 3 1 - 8 4 5 .

Bre e n, R. ( 1 9 9 7 ) 'Risk, R e c o m m o d i f i c a t i o n a n d Str at ifi ca ­ ti on', S o c i o l o g y ; Vol 3 1 : 4 7 3 - 8 9 . C la r k , T. N . , Lipset, S. M . (eds .) ( 2 0 0 1 ) T he B r e a k d o w n o f C la s s P o litics. W a s h i n g t o n , D C : W o o d r o w W i l s o n C e n t e r Press. D i d e r i c h s e n , F. ( 2 0 0 0 ) 'Att m ä t a f o lk h ä ls a n s b e s t ä m n i n g s ­ faktorer, k o n s e k v e n s e r o c h f ö r d e l n i n g '. S O U 2 0 0 0 : 9 1 . Edlund, J. & Stattin, M . ( 2 0 0 3 ) ' H ä ls o u tv e c k l in g e n i S v e r ig e 1 9 7 5 - 2 0 0 1 : e n lat ent k lu s te r an al y s ' i Vo gel , J. V ä lfä r d o c h

o fä r d p å 9 0 - ta le t. R a p p o r t nr 1 0 0 . S to ck h o l m : S C B .

L u n d b e r g , O . ( 2 0 0 3 ) ' O j ä m l i k h e t i h ä l s a : Definitioner, mått, m e k a n i s m e r o c h po li cy im pl ik a tio ne r', S o c ia lm e d ic in s k

tid skrift 2 0 0 3 ( 3 ) : 2 0 0 - 2 0 8 .

M a c k e n b a c h , J. P., Bakker, M . J . , Kunst, A. E., D o d r ic h s e n , F. ( 2 0 0 2 ) ' S o c i o e c o n o m i c i n e q u a li ti e s in h e a lth in E u r op e : An o v e r v i e w ' I M a c k e n b a c h , J. P., Bakker, M . J. (eds.)

R e d u c in g in e q u a litie s in h e a lth : a E u r o p e a n P e r s p e c tiv e .

Lond on : R o u tl e d g e .

M a g i d s o n , J. & Vermunt, J. ( 2 0 0 2 ) 'Latent C l a s s M o d e l s for Cl u s te r in g : a C o m p a r i s o n with K - m ea n s ' C a n a d ia n J o u r n a l

o f M a r k e tin g R e s e a r c h , 2 0 : 3 7 - 4 4 .

M a g i d s o n , J. & Vermunt, J. ( 2 0 0 3 ) 'Latent C l a s s M o d e l s ' I K a p l a n , D. (ed.) H a n d b o o k for Q u a n tita tiv e M e th o d o lo g y . N e w b u r y Park, C A : S a g e .

M c F a t e , K., La w s on , R., W i l s o n , W . J. (eds .) ( 1 9 9 5 ) Po­

ve rty, In e q u a lity a n d th e Future o f S o c i a l Policy. W e s te r n S ta te s in th e N e w W o r ld O r d e r . N e w York: Russell S a g e F o u n d a t i o n . Raftery, A. E. (1 9 8 6 ) ' C h o o s i n g m o d e l s for cr o s s - c la s s if ic a ­ tio n s', A m e r ic a n S o c i o lo g ic a l R e v ie w , 5 1 : 1 4 5 - 1 4 6 . S C B . ( 2 0 0 3 ) O h ä l s a o c h s ju k v å r d 1 9 8 0 - 2 0 0 0 . Lev­ n a d s f ö r h å l l a n d e n . R a p p o r t nr 9 5 . S to ck h ol m : Statistiska c e n t r a l b y r å n . S o c i a l s t y r e l s e n . ( 2 0 0 1 ) F o lk h ä ls o r a p p o r t 2 0 0 1 . S o c i a l ­ styrel se n, E p i d e m i o l o g i s k t ce n tr u m . S to ck h ol m : S o c i a l s t y ­ relsen. S O U . ( 1 9 9 9 ) In d iv id e n o c h a r b e ts liv e t. S O U 1 9 9 9 : 6 9 . S l u t b e t ä n k a n d e från a r b e t s l i v s d e l e g a t i o n e n . S O U . ( 2 0 0 0 ) V ä l f ä r d , o f ä r d o c h o j ä m l i k h e t . S O U 2 0 0 0 : 4 1 . A nt o lo g i från kom mittén V ä lf är ds bo k s lu t. S O U . ( 2 0 0 1 ) V ä l fä r d s b o k s l u te t frå n 1 9 9 0 - ta l e t. S O U 2 0 0 1 : 7 9 . Del 1. Theor ell , T. ( 2 0 0 3 ) ' B io lo g i s k a m e k a n i s m e r b a k o m a r b e t s - r e l a t e r a d o h ä l s a ' i V oge l, J. V ä lfä r d o c h o fä r d p å 9 0 -ta le t. R a p p o r t nr 1 0 0 . S to ck h ol m : S C B .

V å g e r ö , D. & lllsley, R. (1 9 9 5 ) 'E x p la in in g H e a l th I n e q u a l i­ ties: B e y o n d B la ck a n d B ar k e r', E u r o p e a n S o c i o lo g ic a l

R e v ie w , 1 1 : 2 1 9 - 2 4 1 .