Fjällnära skogar med höga naturvärden i Västerbottens län

Fjällnära skogar

med höga naturvärden

i Västerbottens län

Text: Personal vid Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen Västerbotten Foto: Länsstyrelsen Västerbotten om inget annat anges

Grafisk produktion: Emma Johansson Figurer och kartor: Julia Pettersson Tryck: Arkitektkopia

Första upplagan: 120 exemplar © Länsstyrelsen Västerbotten

© Naturvårdsverket – Naturreservat, Naturvårdsavtal © Skogsstyrelsen – Biotopskydd, Naturvårdsavtal

© Lantmäteriet Geodatasamverkan – GSD Fastighetskartan vektor (samtliga områdeskartor) © Lantmäteriet Geodatasamverkan – GSD Sverigekartan vektor (samtliga kommunkartor)

Förord

Västerbotten är ett av landets största län och utgör ca en åttondel av landets yta. Skog är den dominerande naturtypen och utgör ca 68 procent av arealen. Förändringstakten vad gäller markanvändning har varit snabb. De senaste femtio åren har människan påverkat och omdanat naturmiljöer i mycket snabbare takt än tidigare i historien. Med detta har följt att många av de arter som var vanliga i våra skogar har blivit hotade.

I de fjällnära delarna finns det fortfarande kvar skogar som är mycket lite påverkade eller bara har utnyttjats lågintensivt och därför hyser en del av den rika biologiska mångfalden som präglar s.k. ur- och natursko-gar. Nätverk av skogsområden som har sådana höga biologiska värden skapar ett ekologiskt sammanhang i landskapet och utgör därmed en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald. I fjällnära skog är förutsättningarna bättre för att bygga den typen av nätverk än i länets östra delar.

Länsstyrelsen har på regeringens uppdrag under många år arbetat med att kartlägga och skydda värdefull natur för att biologisk mångfald och ekosystemtjänster ska bevaras och stärkas. Därigenom har en ansenlig mängd kunskap och fakta om länets skogar byggts upp under årens lopp.

I det regleringsbrev som innehåller regeringens riktlinjer till Länsstyrelsen anges att vi med förebyggande insatser ska skydda, förvalta och tillgängliggöra värdefulla naturområden. Skydd av skog är ett prioriterat arbetsområde för regeringen och kvarvarande skogliga värdekärnor som saknar skydd ska bevaras. I Länssty-relsens uppdrag ingår även att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur, det vill säga nätverk av olika naturområden i landskapet som stärker den biologiska mångfalden. I detta uppdrag ingår bland annat att identifiera och redovisa områden med höga naturvärden vilket kan utgöra grund för tillståndsprövning och fysisk planering.

God kunskap är i många avseenden avgörande när beslut ska fattas. Kloka beslut och överväganden, oavsett om det gäller miljö, ekonomi, eller sociala frågor, är i sin tur avgörande för om vi ska uppnå en långsiktigt hållbar utveckling.

I den här rapporten presenteras resultaten av många års kunskapsuppbyggande arbete för att öka medvetan-det om de skogsområden i länet som är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Rapporten kan utgöra ett underlag för myndigheter och övriga aktörer som arbetar med markanvändningsfrågor och bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet. Förhoppningen är att denna sammanställning ska komma till nytta i många olika sammanhang.

Ulf Bergelin

Biträdande enhetschef, Naturvårdsenheten Länsstyrelsen Västerbotten

Innehåll

Inledning 1

Genomförande 3 Resultat 5

Skogar med höga naturvärden 6

Dorotea kommun 7

Sorsele kommun 13

Storumans kommun 35

Vilhelmina kommun 51

1

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för att bevara värdefulla delar av Västerbottens natur1_{. En av}

grundförutsättningarna för skyddsarbetet är de mål för miljökvaliteten i Sverige som riksdagen har antagit2_.

Miljökvalitetsmålen är bland annat ett utökat skydd av skog, mark och vatten. En del i Länsstyrelsens arbete innebär att ta fram underlag som stöd för urval av naturområden lämpliga för skydd och andra bevarande-åtgärder. Bevarande och vård av värdefulla naturområden, formellt eller frivilligt, är en viktig del av den svenska modellen för att skapa långsiktigt hållbara ekosystem för djur, växter och människor.

Länsstyrelsen har även ett uppdrag, tillsammans med ett flertal andra myndigheter, att utveckla arbetet med grön infrastruktur3_{. Kortfattat är grön infrastruktur ekologiskt funktionella nätverk av naturområden}

och andra element där landskapets biologiska mångfald bevaras och ekosystemtjänster säkerställs. I detta uppdrag ingår också att identifiera naturmiljöer med höga naturvärden och att tillhandahålla underlag till olika aktörer som grund för tillståndsprövning och fysisk planering eller som grund för olika typer av beva-randeåtgärder.

Mellan åren 2003 och 2015 har Länsstyrelsen Västerbotten genomfört ett stort antal fältinventeringar och na-turvärdesbedömningar av skogar med höga naturvärden.

I denna rapport presenteras de skogar med höga naturvärden som har identifierats ovan gränsen för fjällnära skog. Redovisningen omfattar endast områden som har inventerats av personal på Länsstyrelsen. Under samma tidsperiod har skogar nedan gränsen för fjällnära skog inventerats. Resultatet från de inventeringarna presenteras i en separat rapport.

Skogsområden som har publicerats i tidigare rapporter från Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket, exempelvis

Statliga naturskogar och urskogsartade skogar presenteras inte i denna rapport.

Syfte

Syftet med rapporten är att:

• sammanställa och tillhandahålla ett underlag för arbetet med bevarande av värdefull natur, • sammanställa och tillhandahålla ett underlag för fysisk planering.

1

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

2

Prop. 1997/98:145. Svenska miljömål – miljöpolitik för ett hållbart Sverige.

3

Finansdepartementet, Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende länsstyrelserna, regeringsbeslut 2015-12-10, Uppdrag 31, Fi2015/01087/SFÖ m.fl.

3

4

Naturvårdsverket. 2004. Skyddsvärda statliga skogar - Rapport 5343.

5

Naturvårdsverket. 2005. Skyddsvärda statliga skogar - Rapport 5474.

6

Länsstyrelsen Västerbotten. 2016. Grön infrastruktur i det boreala skogslandskapet.

7

Hallingbäck, T. (red.). 2013. Naturvårdsarter. ArtDatabanken SLU. Uppsala.

8

Artportalen. https://www.artportalen.se/ 2016-11-30

Omfattning

Inventeringarna har omfattat skogsmiljöer ovan gränsen för fjällnära skog. De har i huvudsak inriktats på att identifiera värdefulla skogsområden av ur- och naturskogskaraktär inklusive samman-satta miljöer så som skog-myrmosaiker. Rapporten gör inga anspråk på att vara heltäckande. Ännu finns mycket outforskat i de fjällnära skogarna.

Kunskapsunderlag

En rad olika kunskapsunderlag har använts inför inventeringarna, däribland befintlig kunskap på Länsstyrelsen och andra myndigheter, frivilliga av-sättningar hos Statens Fastighetsverk och de stora skogsbolagen, Skogsstyrelsens nyckelbiotops- inventeringar samt inkomna tips från allmänheten. Dessutom har Länsstyrelsen studerat ortofoton och gjort omfattande kartanalyser för att identifiera skogar med potentiellt höga naturvärden.

Fältinventeringar

Under åren 2003 och 2004 inventerades ett mycket stort antal skogar i samband med regerings- uppdraget Statliga naturskogar och urskogsartade

skogar (SNUS). Stora delar av resultatet från

SNUS-inventeringarna presenterades i rapporter år 20044

och 20055_{. Områden med höga naturvärden som inte}

publicerades i dessa tidigare rapporter presenteras i denna rapport.

Mellan åren 2005 till 2014 gjordes enstaka inven- teringar av områden med potentiellt höga natur- värden.

Under 2015 genomfördes en stor inventerings- insats i fjällnära skog med hjälp av helikopter. Syftet var att förbättra kunskapen om den fjällnära skogen och att undersöka förutsättningarna för en väl fungerande grön infrastruktur6_.

Inventeringsmetodik

Två olika inventeringsmetoder har använts, dels fält-inventering på marken och dels helikopter-

inventering. Det anges i huvudet för varje områdes-beskrivning vilken typ av inventering som gjorts. Fältinventeringarna på marken har genomförts översiktligt med målsättningen att kunna beskriva områdenas övergripande karaktär och identifiera naturvärden. Samtliga fältinventerade områden har besökts i alla väsentliga delar om inget annat anges. Helikopterinventeringen är till sin natur översiktlig. Den genomfördes med två eller tre inventerare som kontinuerligt observerade, fotograferade och antecknade på förtolkade kartor. Särskilt i början av inventeringen gjordes flera landningar för att till fots kalibrera och utvärdera det som sågs och bedömdes från luften. Erfarenheten från det är att man tenderar att underskatta naturvärdena från heli-koptern. Förklaringen till det kan vara att det ibland är svårt att urskilja död ved och den åldersspridning med stor andel gamla granar som ofta förekommer i de här skogarna. Efter utförd kalibrering är bedöm-ningen att skogliga naturvärden kan bedömas från helikopter med god kvalitet.

Vid inventeringarna har skogar med höga natur- värden eftersökts, det vill säga skogar med låg grad av påverkan från sentida skogsbruk. I skogar med höga naturvärden finns ofta gamla träd, olikåldrig-het, skiktning, död ved, stort inslag av lövträd och grova lövträd. Därutöver har förekomster av natur-vårdsarter7

noterats. De uppgifter om förekomster av naturvårdsarter som anges i rapporten har dels hämtats från Länsstyrelsens fältinventeringar och dels från Artportalen8_{. När det gäller de}

helikopter-inventerade delarna finns av förklarliga skäl få eller inga artnoteringar. De arter som ändå noteras för dessa områden har hittats vid fältbesök i samband med kortare helikopterstopp, alternativt hämtats från Artportalen.

vårdsverkets modell för funktionsindelning använts, vilket innebär att skogen har delats in i olika värde-klasser9_{. Indelningen har gjorts på följande sätt:}

Skogsbiologisk värdekärna – skog som redan idag har höga naturvärden, utvecklingsmark – skog som har goda förutsättningar att inom en nära framtid utveckla höga naturvärden och arronderingsmark – skog utan höga naturvärden som inkluderats av avgränsningsmässiga skäl.

Avgränsning

Efter utförda inventeringar och naturvärdesbedöm-ningar avgränsade Länsstyrelsen sammanhäng-ande områden med höga naturvärden. Områdena i rapporten har valts ut utifrån ett eller flera av följande kriterier:

• areal större än 100 hektar

• mer än hälften av området ligger ovan den fjällnära gränsen

• förekomst av prioriterade skogstyper10

(exempelvis högproduktiva skogar, större ur-skogsartade skogar, större skog-myrmosaiker) • gränsar till skogsområden som är skyddade

eller har ett pågående skydd (naturreservat, områden med pågående skyddsarbete och fjällnära domänreservat)

Områdesbeskrivningarna redovisar hur området såg ut vid inventeringstillfället. Tillståndet kan ha ändrats efter inventeringen. Områdenas gränser har dock justerats efter Skogsstyrelsens underlag om faktiskt avverkade områden, senast uppdaterat 2015-12-31.

5

Figur 2. Total areal per kommun av 33 områden med höga naturvärden.

Arealen höga naturvärden som identifierats under inventeringarna skiljer sig mellan kommunerna. Störst arealer finns i Storuman och Vilhelmina kommuner, därefter följer Sorsele och sist Dorotea, se figur 2. I rapporten redovisar Länsstyrelsen sammanlagt 33 områden med höga naturvärden från Länsstyrelsens inventeringar 2003–2015. Områdena har en total areal på ca 103 500 hektar varav cirka 43 000 hektar utgör produktiv skogsmark. Områdena består huvudsakligen av skogsbiologiska värdekärnor, men delar med svagare naturvärden kan ingå av avgränsningstekniska skäl.

Merparten av områdena med höga naturvärden är mellan 100 och 4000 hektar stora. Dessutom finns tre storleksmässigt avvikande områden, varav två är kring 10 000 ha stora och ett, Ryfjället som till stor del utgörs av kalfjäll, är nästan 39 000 ha stort.

Inventeringarna har inte begränsats till någon specifik markägare. Av de avgränsade områdena ligger den övervägande delen av arealen på statlig mark och på allmänningsskogen. Därefter kommer enskilda markägare och sist med små arealer kommer skogsbolagen och övriga.

Figur 1. Markägare i samtliga områden med höga naturvärden, total areal i hektar. * Huvudsakligen Statens fastighetsverk.

** Sveaskog och SCA Skog. ***Kommuner, kyrkan m.fl. Total a real (hektar) 0 12 500 25 000 37 500 50 000 Statliga verk och myndigheter* Allmännings- och besparingsskogar

Enskilda markägare Skogsbolag** Övriga***

Total a real (hektar) 0 15 000 30 000 45 000 60 000

Vännäs Sorsele Bjurholm Dorotea Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Storuman Umeå Vindeln Vilhelmina Malå Åsele Lycksele

På följande sidor presenteras de områden med höga naturvärden som identifierats nedan gränsen för fjällnära skog under Länsstyrelsens invente-ringar åren 2003 till 2015. Områdena presenteras kommunvis.

Varje områdesbeskrivning inleds med ett huvud med följande rubriker:

Kommun: Här presenteras den eller de kommuner som området ligger i.

Obj.nr: Ett löpnummer för den ordning som områdena presenteras i rapporten.

Areal: Avser områdets totala areal.

Mittkoordinat: Koordinat för områdets mittpunkt, anges i formatet SWEREF99 TM.

Inventeringsmetod: Fält (inventerat på marken) och/eller helikopter (inventerat från luften).

Skogar med höga naturvärden

* Formellt skyddade områden: kategorin

inkluderar naturreservat (NR) inrättade av Länsstyr- elsen eller kommuner, naturvårdsavtal (NVA) tecknade av Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen samt biotopskydd (BS) inrättade av Skogsstyrelsen. ** Områden med pågående skyddsarbete: områden där Länsstyrelsen har påbörjat arbetet med ett formellt skydd.

*** Fjällnära domänreservat (FDR): områden som är skyddade genom en överenskommelse mellan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen och Domän- verket. Det pågår för närvarande ett arbete med att ge dessa områden ett formellt skydd genom att ombilda dem till naturreservat.

Teckenförklaring

Nedan följer en teckenförklaring till områdes- kartorna i rapporten.

Skogar med höga naturvärden, fokusområde i karta Skogar med höga naturvärden, ej fokusområde i karta Formellt skyddade områden*

Områden med pågående skyddsarbete** Fjällnära domänreservat***

Översikt över områden med höga naturvärden som identifierats ovan gränsen för fjällnära

7

Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida

Bergstötberget 1 166 2003 Dorotea 9

Vilhelmina

Hoting

Dorotea 1 2

Skogar med höga naturvärden

0 20 40

9

Bergstötberget

Bergstötberget ligger vid Stor-Dabbsjön, ca 15 km väster om Risbäck och 12 km söder om Borgafjäll. Området omfattar ett berg med en sydvänd, stor-blockig rasbrant som flackar ut ner mot Stor-Dabb-sjöns vattenmagasin. I den mer höglänta norra delen finns några mindre myrar och tjärnar. Höjden över havet varierar från 420 till 450 meter.

Hela området domineras av gammal granskog av blåbärstyp på frisk mark. De övre delarna i norr utgörs av en sen granskogssuccession som karak-täriseras av gamla, senvuxna och grova träd där de äldsta är uppemot 300 år gamla. I delar av slutt-ningen med rörligt markvatten och god produktivitet finns riktigt grova granar. Mot toppen av berget får skogen en tydlig höglägeskaraktär. Skogen är full-skiktad och det finns rikligt med torrträd och grova lågor i alla stadier av nedbrytning.

De lägre delarna i söder utgörs av en ca 130 år gammal granbränna med relativt högvuxen skog och ett bitvis påtagligt lövinslag. I delar är beståndet tätt skiktat och självgallrande. Här och var påträffas gamla granar med brandljud. Aspkloner uppkomna efter brand finns på flera ställen, särskilt i de branta delarna. Asparna är genomgående relativt grova med diametrar på 20–30 cm. I rasbranterna finns även en del sälg varav vissa är beklädda med skrovellav. Närmare stranden finns flera fuktdråg och fuktiga till blöta delar med brandrefugial karaktär. I dessa partier finns det gott om senvuxna granar och sparsamt till allmänt med död ved.

I den nordligaste delen finns ett litet område med gamla stubbar från dimensionsavverkning. I resten av området saknas spår från skogsbruk.

Noterade naturvårdsarter Garnlav, skrovellav.

Länsstyrelsens bedömning

Bergstötberget hyser höga naturvärden knutna till de urskogsartade och variationsrika gransko-garna, såsom gamla grova träd, stor förekomst av hänglavar och allmänt med död ved. I området finns också en lövrik självgallrande granbränna med stort inslag av asp och sälg. Nästan hela området är opåverkat av skogsbruk. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Bergstötberget Lillberget Rödingsjö NR Bergstötberget 0 1 000 meter

11

Mångmanberget

Areal: 1632 hektar

Mittkoordinat: 521878, 7178370

Inventeringsmetod: Helikopter, fält (östra delen) Beskrivning av området

Mångmanberget är ett mycket kuperat bergsland-skap omgivet av större sjöar, beläget strax nordväst om Risbäck. Området är omgivet av flera större naturreservat; Oxfjället, Kalvtjärnarna, Rödingsjö, Gitsfjället och Arksjöberg. Själva Mångmanberget har imponerande höga bergsbranter åt söder. Björn-berget och Grankullen i öster är två andra markerade berg i området. Landskapet är mycket vilt och vackert med sina markerade bergstoppar, höjd-platåer och dalar på olika nivåer, ofta med utsökt vackert belägna myrar och tjärnar. Området har en höjdskillnad på över 300 meter, från 440 m ö h i sydväst till 776 m ö h på Mångmanbergets topp. Det varierade landskapet ger upphov till en mångfald av skogstyper på olika höjd, med olika utseende till följd av framförallt exposition och produktivitet. Områdets övre delar är mycket lågproduktiva och till stor del urskogsartade. Skogen är oftast en mager björkrik fjällgranskog med rikligt med klena 200–300 år gamla granar. Det finns allmänt med torrakor och lågor i olika nedbrytningsstadier. De högst belägna delarna är björkdominerade och mycket glesa fjällskogsimpediment.

I stora delar av sluttningarna växer granskog med medelgod bonitet. Beståndsåldern är ofta runt 150–200 år och det finns ett allmänt inslag av ännu äldre träd. Tillgången på död ved är allmän till riklig, men den döda veden är ojämnt fördelad. Det finns spår efter plockhuggning men de är genom-gående mycket gamla, uppskattningsvis 70–80 år

eller mer. Skogen har trots ingreppen en stark natur-skogsprägel. I de nedre delarna av bergets sluttning-ar öksluttning-ar produktiviteten och påverkansgraden. Där dominerar olikåldriga, skiktade, äldre kontinuitets-skogar med sparsamt till allmänt med död ved. I den sydöstra delen gjordes en landstigning.

Närmast norr om tjärnen vidtar en brant sydsluttning med 150–200 år gammal grannaturskog. I sluttning-en går breda stråk med fuktig och ganska produktiv mark med både hög- och lågörter och rikligt med död ved. Enstaka rejält grova granar förekommer. I mindre delar var marken magrare, skogen klenare och förekomsten av död ved mer sparsam. I hela området har skogen blädats. I de övre delarna av sluttningen finns enstaka aspkloner. I den nedre delen påträffas sälgar regelbundet, ofta beklädda med stuplav och skrovellav. Den allmänna förekom-sten av sälg tyder på att skogen uppkommit efter en brand.

Norr om den branta sluttningen breder ett små- kuperat område med myrar ut sig. Skogen är genom-gående en naturskogsartad granskog av frisk ristyp med inslag av fuktiga/blöta stråk. Beståndsåldern är ca 150–200 år även här och enstaka träd är ännu äldre. Det är allmänt med gamla plockhuggnings-spår som uppskattningsvis är 70–80 år gamla. Produktiviteten varierar, i mer produktiva delar finns allmänt med grova granar och allmänt med lågor. Det finns också områden med lägre produktivitet mellan myrarna där det är ganska klen granskog med relativt sparsamt med död ved.

Söder om samma namnlösa tjärn i den sydöstra delen är skogen urskogsartad. Där står gammal granskog med rikligt med död ved och trädåldrar på upp till 300 år. Ett stråk i sluttningen ovanför tjärnen utgörs av en bränna. Där är skogen ca 100–120 år gammal, tät, oskött och grandominerad, med ett litet inslag av tall, asp och sälg. I brännan pågår en stark självgallring med en tynande lövgeneration. Rikligt med död lövved, främst björk men även allmänt med grova granlågor i olika nedbrytningsstadier, finns i kanterna av brännan. Brandljud noterades i åtminstone 5–6 granar. Inga stubbar noterades. Det finns vedsvampar men inte i någon stor mängd.

rynkskinn, ullticka, garnlav, luddlav, lunglav, skrovellav, stuplav, torta.

Bedömning

Mångmanberget är ett mycket varierat och vackert bergsområde med imponerande branter i sydväst. Skogen på berget är till övervägande delar natur-skogsartad. Urskogsartade delar finns i lågproduk-tiva delar i höjdlägena men även i mer produklågproduk-tiva delar. Värdena är knutna till brandsuccessioner, naturlig beståndsstruktur, med luckor, skiktning, gruppställdhet, dimensionsspridning, allmänt med död ved och ett stort inslag av gamla träd. Länssty-relsen bedömer att områdets höga naturvärden kan

Lövnäs Lill-Tvärselet Stridsberg Rissjö _{Mellan-Rissjön} Väster-Rissjön Västertjärnen Ytter-Rissjön Rödingsjön _Tvärselet Stortjärnen Flottasjön Armere Stor-Arksjön Mångmanberget Grankullen Björnberget Tvärsele Rissjö Västsjö _Sandvik Risbäck Rijsiejohke Stridsberg Risbäcken Korpån Gitsfjället NR Kalvtjärnarna NR Mångmanberget 0 1 000 meter

13

Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida

Arvliden nord 3 267 2003 Sorsele 15

Blaikmyran 4 1051 2011 Sorsele och

Storuman 17 Fårberg 5 295 2003 Sorsele 19 Gallagielas 6 1278 2003 Sorsele 21 Gitåive 7 223 2003 Sorsele 23 Guorbåivebäcken 8 867 2003 Sorsele 25 Joikaknösarna 9 217 2003 Sorsele 27 Matsäcksberget 10 376 2003 Sorsele 29 Råbmoskallen 11 182 2003 Sorsele 31 Stabburträsk 12 3308 2003 Sorsele 33

Kristineberg Adak Stensele Gunnarn Tärnaby Storuman Arjeplog Sorsele Gargnäs 4 10 9 5 6 7 12 8 11 3

Skogar med höga naturvärden

0 30 60

15

Arvliden nord

Areal: 267 hektar

Mittkoordinat: 583229, 7265616 Inventeringsmetod: Fält

Beskrivning av området

Arvliden nord ligger drygt tre mil väster om Sorsele på en altitud av 420–600 m ö h. Det är ett lång-sträckt område som omfattar öst- och sydvända sluttningar i bitvis brant terräng med grovblockiga moränkullar och -ryggar. I de västra delarna finns ett stort antal insprängda våtmarker i skogen. Det ligger en liten tjärn i den östra delen. Området gränsar till Vindelfjällens naturreservat i väster.

I den västra, högre belägna delen av området dominerar urskogsartad granskog med hög be-ståndsålder. Här finns källor, mindre bäckflöden och utströmningsområden och på flera håll inslag av högörter. Det är produktiva miljöer med grova träd och rikligt med död ved och gott om hänglavar. Det

finns även stora partier med luckig skog och träd-bevuxna sluttande kärr. Påverkan begränsar sig till enstaka dimensionsavverkningsstubbar.

Områdets östra del domineras av ett småkuperat landskap med grovblockiga, branta moränryggar. Skogen är grandominerad med inslag av tall och björk. Beståndsåldern är hög men skogen är gles, lågvuxen, relativt klen och tydligt märkt av en äldre skogsbrand. Det är sparsamt till allmänt med död ved, sannolikt till följd av branden. Påverkansgraden är låg även i merparten av den östra delen.

Noterade naturvårdsarter

Garnlav, lunglav, skrovellav, doftskinn, granticka, gränsticka, rosenticka, rynkskinn, ullticka, vitplätt, tretåig hackspett.

Länsstyrelsens bedömning

Arvliden nord utgörs av urskogsartade miljöer med höga naturvärden knutna till orördhet, hög ålder, rikligt med död ved, hög produktivitet, hänglavs-rikedom och en naturlig beståndsstruktur. Länssty-relsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploate-ring. Arvliden Buvrriejávrrie Tjoppetjärnen Gruobbuo Groppon Arvliden Björnknösen Råbmoskallen Råbmuovárrie Råbmon Råbmuojuhka Närtabäcken Sjukta Juktån Skintbäcken Fievsuoke Fjosoken Vindelfjällen NR Råbmoskallen Arvliden nord 0 1 000 meter

17

Blaikmyran

Kommun: Sorsele och Storuman Areal: 1051

Mittkoordinat: 608256, 7240569 Inventeringsmetod: Fält

Beskrivning av området

Blaikmyran ligger 20 km norr om Storuman på en altitud av 425–625 m ö h. Området består av delar av Storblaikens öst- och nordsluttning, Stenmyrbergets östsluttning och flackare partier nedanför branterna. Övre och Nedre Blaikbäcken rinner genom området och längre österut ligger Blaikmyran och flera mindre myrpartier. Området gränsar i väster till vindkraftsparken på Storblaiken och i den norra spetsen till det planerade naturreser-vatet Blaiken.

I den norra delen av området, i övre delen av Sten-myrbergets brant, växer mycket lågproduktiva hög-lägesgranskogar. Produktiviteten ökar längre ner i sluttningen, liksom spåren efter plockhuggningar. Trots viss påverkan är inslaget av gamla träd relativt stort och skogen är bitvis flerskiktad och luckig. I det bäckdråg som följer branten är miljön rikare med mer död ved.

I branten ned mot Blaikmyran i områdets

centrala del är marken tydligt påverkad av rörligt markvatten, ofta med frodig högörtsvegetation.

Skogen är grandominerad med stort lövinslag och beståndet är luckigt och flerskiktat. Beståndsåldern är ca 150–170 år. Det finns gamla grovbarkiga träd och enstaka grova granar över 40 cm i brösthöjd. Stående och liggande död ved finns i olika nedbryt-ningsstadier, men mer färsk än gammal. Signalarts-floran är rik med bl.a. taigaskinn, doftskinn och mycket gränsticka.

På andra sidan Blaikmyran är skogen mer närings-fattig med färre naturskogsstukturer. Påverkan av plockhuggningar syns tydligare. Ett mindre skogs- och myrkomplex breder ut sig österut huvudsakligen med ca 150-årig granskog på myrholmarna. Ett visst inslag av 200–300 år gamla tallar finns också, samt en del myrar med gott om småväxta myrtallar. I den sydligaste delen nära Fjällsmyran utgörs skogen av relativt gles höglägesgranskog av kråk-bärstyp med inslag av björk. Träden är grupp- ställda och rikt draperade med garnlavar. Marken är till övervägande del torr och blockrik. På en del ställen finns utströmningsområden där det växer ståtligare granskog med högre artrikedom. Trots

det allmänna intrycket av att skogen är något gles och näringsfattig, återfinns här ett stort antal lågor, torrakor och hålträd. Denna del hyser också många rödlistade arter, inte minst de mer näringsrika partierna.

Förutom nämnda plockhuggningar finns påverkan i form av två avverkade ytor i den södra halvan av området. Området väster om kraftledningsgatan verkar inte vara påverkat av skogsbruk i någon form.

Noterade naturvårdsarter

Blodticka, doftskinn, doftticka, harticka, granticka,

Länsstyrelsens bedömning

Området har höga naturvärden knutna främst till förekomsten av gamla träd, död ved och den bitvis rika förekomsten av rödlistade arter och signalarter. Skogarna utmärks ofta av olikåldrighet, luckighet och stor strukturell variation. Delar är i princip helt opåverkade av skogsbruk och i delar där plock- huggning har förekommit finns naturskogsstrukturer ändå kvar. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Blaikens domänreservat Blájkkiejávrrie Blaiksjön Fäbodberget Sikselberget Storblaiken Stuora Blájkkie Granberget Stenmyrberget Grantorpet Vuölibe Blájkkiejuhka Nedre Blaikbäcken Bijjiebe Blájkkiejuhka Övre Blaikbäcken Blaikbäcken Fjällsmyrbäcken Juktån Kokvattenbäcken Blájkkiejeäggie Blaikmyran Tvåtjärnmyran Siksele Granholmsmyran Fjällsmyran Latanmyran Blaikmyran 0 1 000 meter

19

Fårberg

Området ligger 45 km väster om Sorsele, invid sjön Fjosoken en bit upp i Juktådalen. Området består av Fårbergets östliga utlöpare, dess östslutt-ning samt sydsluttöstslutt-ningen ned till Fjosokens norra strand. I norr gränsar området till Vindelfjällens naturreservat. Landskapet är genomgående blockigt och småkuperat med några branter i den norra delen. Höjden över havet varierar från 418 m vid Fjosokens strand till 655 m på Fårberget. Den nordligaste delen består av urskogsartad, högvuxen och luckig granskog i sent successions-stadium. Marken är påverkad av rörligt markvatten med högörter och välvuxet blåbärsris som vittnar om den höga näringstillgången.

Det är mycket gott om grova lågor i alla stadier av nedbrytning. Grova torrträd och döende träd med insektsangrepp och spår efter tretåig hackspett är också mycket allmänt förekommande. Träden är ymnigt draperade med garnlav. En och annan

gammal grov sälg med skrovellav finns också, liksom någon äldre björk. På en myr står brand-ljudstallar som är närmare 400 år gamla.

De centrala delarna förefaller vara en brandsucces-sion med stort inslag av björk och yngre granar. I de refugier som klarat sig från branden finns äldre granar och gott om död ved. Inslag av äldre tallar förekommer också. Enstaka spår av gamla plock-huggningar finns.

Närmast sjön är marken blockrik med tunt humuslager. Skogen är talldominerad med en god åldersspridning och många äldre tallar står i solex-ponerade lägen. Förekomsten av torrträd och annan död ved är relativt god, och spår efter brand är tydligare här än i resten av området. Den här delen har dimensionsavverkats i äldre tider.

Noterade naturvårdsarter

Ostticka, granticka, trådticka, skrovellav, tretåig hackspett.

Länsstyrelsens bedömning

Området hyser höga naturvärden knutna till gammal naturskog som inte påverkats av skogsbruk i modern tid. Granskogen i norr är urskogsartad med lång skoglig kontinuitet, gamla och grova träd samt mycket död ved. I söder är naturvärdena kopplade till äldre tallskog med solexponerade 200-åriga tallar, relativt gott om brandspår, hårda lågor och torrträd samt enstaka döende träd. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Raningsberget Smáláktjuvvielge Fårberg Vindelfjällen NR Fårberg 0 1 000 meter

21

Gallagielas

Gallagielas ligger vid Storvindelns västra strand ca 20 km nordväst om Sorsele. Området utgörs av ett flackt lågland mellan de två höjderna Gallagielas och Uvsagielas. I väster finns en långsträckt brant med häll- och blockmarker. Nedanför branten rinner Lolokbäcken fram i ett mycket flackt landskap med insprängda myrpartier. I östra delen finns torra blockrika moränbackar och sluttningar med insprängda myrar. Höjden över havet är 340–460 meter. Drygt halva området ligger ovan gränsen för fjällnära skog.

Berget Gallagielas brant utgörs av ett stort häll-marksområde med mycket gamla tallar, varav flera är över 400 år. Träden är genomgående klena och senvuxna men i några partier finns en del grövre äldre tallar. I området finns rikligt med död ved framförallt i form av lump. Där Lolokbäcken mynnar i Storvindeln finns ett tallskogsområde av mycket hög klass. Just vid mynningen står en tall-sumpskog med gott om äldre grova och senvuxna tallar. Utöver den döda ved som bildats på platsen

finns ett tillskott av död ved som flutit dit med bäcken. Utmed stränderna står det rikligt med gamla solexponerade tallöverståndare. Bitvis finns det gott om torrakor samt äldre lågor och lump.

I öster finns ett stort område med tallskog som har stor åldersspridning. Tallar med en ålder strax över 200 år är vanliga, och det finns enstaka tallar som är ännu äldre. Förekomsten av död ved är bitvis god och det finns gott om kolade stubbar efter skogsbrand. Tallar med brandljud förekommer sparsamt men det finns gott om tallar med barkskador från vinterbetande älgar.

De centrala delarna består av en blockhavsmosaik med gamla och lågvuxna tallar på blockrik mark som ibland övergår i rena myrmarker. Stubbar från plockhuggning och dimensionsavverkning finns men spår från modernt skogsbruk saknas. Mellan de urskogsartade delarna finns mindre områden som är mer tydligt påverkade av skogsbruk. Dessa skogar är ca 150 år, talldominerade och med glesa björk- och granföryngringar.

Noterade naturvårdsarter Dvärgbägarlav, garnlav, hökuggla. Länsstyrelsens bedömning

Gallagielas är ett mycket stort sammanhängande område som till största delen utgörs av högklassiga gamla urskogsartade tallskogar som endast utsatts för ringa skogliga ingrepp långt tillbaka i tiden. Området har mycket höga naturvärden knutna till fullskiktad skog, gamla solbelysta tallar och obruten kontinuitet. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Vuöliebe Gåddure Rabnájávrrie Rabnaträsket Nedre Goddjaur Tjiehpjávrrie Juovvagielas Lillhällberget Ormberget Spáksjuo Paksjo Luvluoke Loloken Abbortjärnknösen Rabnágielas Uvsagielas Osaliden Gállágielas Hemberget Giertsåjvvie Rundslättan Skansnäs Granåker Månäs Karlsgård Grannäs NVA NVA BS BS BS Gallagielas Stabburträsk 0 1 000 meter

23

Gitåive

Gitåive ligger ca två mil sydväst om Sorsele. Det är ett tydligt markerat berg med en mycket brant östvänd sluttning. I övriga väderstreck är lutningen mer beskedlig. I söder ligger en mindre myr som avvattnas österut av Kvarnbäcken. Höjden över havet är 490–640 meter.

Området domineras av gammal naturskogsartad granskog med inslag av spridda björkrika miljöer och enstaka sälgar och rönnar. Gitåives hjässa hyser gles och mager urskogsartad skog som är klassad som impediment. I den sydvända sluttningen finns tydliga brandspår och ett inslag av naturligt föryngrade tallar.

Nedanför sydsluttningen ligger en delvis öppen våtmark på ca 10 ha där Kvarnbäcken rinner upp. Vattendraget fortsätter nerför berget genom en fin bäckmiljö omgiven av gransumpskog med skiktning, gamla träd och död ved. Hänglavar förekommer allmänt i hela området. Gitåive är påverkat av plockhuggning, framförallt i de sydvästra delarna där vissa bestånd utgör en gles parkliknande restskog.

Noterade naturvårdsarter

Doftskinn, gränsticka, kötticka, lappticka, rosenticka, trådticka, garnlav, skrovellav.

Länsstyrelsens bedömning

Gitåve är ett väl sammanhållet område med ur- och naturskogsartad höglägesgranskog och en fin bäckmiljö med värden knutna till naturlig struktur, gamla träd, död ved och hänglavsrikedom. Länssty-relsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploate-ring. Västra Lilltjärnen Gedneåjvvie Gárpiesjuhka Nybrånamyran Gitåive 0 1 000 meter

25

Guorbåivebäcken

Guorbåivebäcken ligger vid sjön Fjosokens norra strand ca 35 km väster om Sorsele. Områdets västra del utgörs av en flack sydvästsluttning ned mot Fjosoken. Guorbåivebäcken rinner centralt genom den västra delen. Östra delen består av Abborrsjö-lidens flacka men småkuperade topparti och dess svaga sluttningar åt norr, öster och sydväst. Särskilt den östra delen är påverkad av rörligt markvatten medan den västra delen domineras av småblockiga friska moränmarker med blåbärsris. Höjden över havet varierar från 415 meter nere vid Fjosokens strand till 600 meter på Abborrsjölidens högsta punkt.

Den västra delen utgörs av en barrblandskog där inslaget av tall är påtagligt, särskilt i sydvästslutt-ningen ned mot Fjosoken där tallen på flera håll är det dominerande trädslaget. Skogen är fullskik-tad med tallar i varierande åldrar, varav en del är ca 300 år gamla och enstaka är ännu äldre. Silver-furor och grova tallågor förekommer rikligt, och brandljud och kolad död ved förekommer allmänt. I samma sluttning växer också en fin granurskog med mycket död ved i form av torrträd och lågor i alla nedbrytningsstadier. I den centrala delen av sluttningen saknas spår av skogsbruk helt. Delarna öster och norr om urskogen har historiskt påverkats av dimensionsavverkningar och trädåldern är därför

något yngre. De flesta tallar är ca 200 år gamla och granarna, som troligen föryngrats efter brand, är omkring 130 år. Grova tallågor och torrträd förekommer allmänt och på flera håll också stora mängder granlågor.

Längst i väster finns en brant sydsluttning med block och blockrik morän samt många lodytor. Skogen är grandominerad med träd i alla åldrar och bitvis finns det gott om granlågor. Enstaka tallar över 200 år förekommer. Inslaget av löv är stort, huvudsakligen björk samt enstaka gamla sälgar och en del klena aspar. Branten är delvis påverkad av rörligt markvatten och har inslag av högörter. Öster om Guorbåivebäcken finns en ca 130-årig bränna som domineras av bukettbjörkar och granar som föryngrats efter branden. Några enstaka drygt 200-åriga tallar har överlevt branden.

Högre upp i sluttningen planar terrängen ut och grandominansen ökar. Här växer en urskogsartad produktiv granskog med god ålders- och diameter-spridning, skiktning och luckighet. Gamla grova hänglavsbeklädda träd förekommer allmänt och det finns rikligt med grova lågor och stående död ved. Östra delen av området är till skillnad från den västra delen helt grandominerad. Skogen är högvuxen och högproduktiv med gamla och grova träd som ofta är beklädda med rikliga mängder hänglavar. Död ved förekommer allmänt. I öst-sluttningen ned mot Abborrsjön är marken särskilt produktiv, frisk till fuktig och tydligt påverkad av rörligt markvatten. Granarna är grova och det finns täta bestånd med nordisk stormhatt. Förekomsten av torrträd och lågor är god och i vissa delar till och med riklig. På högre höjd minskar produktiviteten något och inslaget av björk ökar. Träden är fortsatt gamla och grova men inte fullt så högvuxna. Skogen är också glesare i höjdlägena.

Abborrsjölidens sydsluttning utgörs av en ca 130-årig lövbränna som domineras av björk och gran med inslag av skrovel- och lunglavsbeklädda sälgar. Björkarna är på flera håll grovvuxna och död björkved i alla former förekommer rikligt. Inslag av högörter och midsommarblomster finns även här.

I den östra delen saknas spår av skogsbruk helt, sånär som på ett mindre område längst i sydväst. I den västra delen finns både rena urskogar och områden som historiskt påverkats av dimensions- avverkningar.

Noterade naturvårdsarter

Doftskinn, doftticka, fläckporing, gammelgrans-skål, granticka, gräddporing, gränsticka, harticka, lappticka, lateritticka, nordtagging, ostticka, rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, tajgaskinn, trådticka, ullticka, vedticka, vitplätt, brunpudrad nållav, bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, knottrig blåslav, liten sotlav, lunglav, skinnlav, skrovellav,

Guorbåive _Matsorliden Abborrsjön Vuoskuonjávrrie Långtjärnen Guorbåjvvie Abborrsjöliden Pipknösen Guorbåjvjuhka Guorbåivebäcken Vindelfjällen NR Guorbåivebäcken 1 000 meter

husmossa, stor kvastmossa, vedflikmossa, vedtrapp-mossa, vågbandad barkbock, nordisk stormhatt, lavskrika, pärluggla, spillkråka, tretåig hackspett. Länsstyrelsen bedömning

Guorbåivebäcken är ett område med mycket höga naturvärden knutna till gamla och till stor del helt orörda gran- och tallurskogar med obruten kontinui-tet, mycket gamla träd och stora mängder död och döende ved. I området finns granar som är uppemot 250 år gamla och tallar över 300 år. Området är opåverkat av modernt skogsbruk. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

27

Joikaknösarna

Joikaknösarna ligger längs Juktådalen ca 35 km väster om Sorsele och 12 km norr om Åbacka. I väster gränsar området mot Vindelfjällens natur-reservat. Området utgörs av en nordostsluttning ner mot sjön Fjosoken. I den övre delen är slutt-ningen brant och merparten av området påverkas av rörligt markvatten med gott om rännilar, bäckar och källflöden. I de lägre delarna flackar sluttning-en ut ner mot Fjosoksluttning-en. Marksluttning-en blir småkuperad med några svagt sluttande bäckdråg och blockiga småbranter. Höjden över havet är 420–620 meter. Skogen i den övre delen utgörs av välvuxen och produktiv urskogsartad granskog som hyser rikligt med gamla grova granar, grova torrträd och grova lågor. Täta och frodiga bestånd av torta och stormhatt dominerar fältskiktet vilket bekräftar de näringsrika förhållandena.

I de lägre delarna utgörs skogen av en björkbrän-na, troligen etablerad efter en brand omkring 1880. Skogen är björkdominerad med inslag av gran och på flera ställen ett stort inslag av sälg. Död björkved i alla former förekommer rikligt. Fältskiktet

domineras av lågörter.

I sydöstra hörnet finns ett område med granskog på fuktig mark kring ett bäckdråg. Skogen är ömsom sluten och ömsom gles och luckig. Genomgåen-de är förekomsten av torrträd och lågor god. Det finns spår av äldre tiders dimensionsavverkning-ar, men skogen verkar vara opåverkad av modernt skogsbruk.

Noterade naturvårdsarter

Gränsticka, harticka, ostticka, rosenticka, rynkskinn, ullticka, lunglav, skrovellav, tjäder.

Länsstyrelsens bedömning

Joikaknösarna är ett naturskogsområde med höga naturvärden knutna till gammal granskog med obruten kontinuitet, ett stort lövinslag och rikligt med död ved. De övre delarna är urskogsartade och mycket produktiva med god förekomst av grova levande, döda och döende granar. I de lägre delarna finns höga värden knutna till björk och sälg. Större delen av området saknar helt spår från skogsbruk. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvär-den kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Joikaknösarna Vindelfjällen NR Joikaknösarna 0 1 000 meter

29

Matsäcksberget

Matsäcksberget ligger 40 km väster om Sorsele på den sydvästra sidan av sjön Fjosoken. Området utgörs av en småkuperad nordostsluttning bestående av moränmark med spridda block och ett fåtal hällar. Stora delar av området är påverkat av rörligt markvatten och det finns ett flertal småbäckar och källor. Området gränsar i sydväst mot Vindel-fjällens naturreservat och höjden över havet är 440–540 meter.

Centralt i området växer en urskogsartad produktiv granskog med gott om gamla, grova och högvuxna träd. I de fuktiga partierna står en och annan sälg och spridda äldre björkar förekommer. Skiktningen och åldersspridningen är god tack vare en mycket framträdande luckdynamik. Det finns även ett mindre område med mycket rotvältor. Marken är tack vare det rörliga markvattnet mycket produktiv

och fältskiktet utgörs i hög grad av högörter och hässlebrodd. Högre upp i sluttningen tar blåbärsris och kruståtel över. Med altituden minskar också grovleken på träden och andelen torrträd och träd med toppbrott ökar. Överallt finns rikligt med garnlavsbeklädda träd. Död ved förekommer rikligt i alla grovlekar och nedbrytningsstadier.

Resten av området består av en mosaik av historiskt brandpåverkad skog och brandrefugier där den senaste branden troligen ligger ca 130 år tillbaka i tiden. Brandsuccessionerna har varierande karaktär, oftast med stort lövinslag. På de brandpåverkade hällmarkerna påträffas lövbrännor med fjällbjörks-liknande träd. På andra håll växer sig björkarna betydligt grövre. Refugierna varierar i omfattning från smala bäckdråg till större sammanhängande områden. I dessa områden växer frodig gammelskog med många grova och gamla träd och mycket död ved. Skogen är mestadels relativt sluten men en

tydlig luckdynamik finns. Marken är påverkad av rörligt markvatten med rikligt med högörter och enbuskar.

Två flacka bäckdråg löper genom området från söder till norr. Skogen längs dessa smala dråg har en tydlig naturskogskaraktär med tydlig ålderssprid-ning och gott om död ved. Historiskt har dock den här delen dimensionsavverkats och andelen grova träd är mindre än i övriga delar. I resten av området saknas spår av skogsbruk helt.

Noterade naturvårdsarter

Granticka, gränsticka, harticka, rosenticka,

Matsäcksberget Filialen Östra Sandbäcken Vindelfjällen NR Matsäcksberget Guorbåive-bäcken 0 1 000 meter Länsstyrelsens bedömning

Matsäcksberget hyser höga naturvärden som fram-förallt är knutna till högproduktiva granskogar med gamla och mycket grova träd, obruten kontinui-tet, skiktning och luckighet, samt rikligt med grov död ved. Större delen av skogen är ren urskog utan påverkan från skogsbruk. De historiskt brandpåver-kade delarna är varierade och lövrika med mycket död björkved. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

31

Råbmoskallen

Råbmoskallen ligger drygt tre mil väster om Sorsele på en höjd av 460–600 m ö h. Området utgörs av östvända sluttningar i bitvis brant, blockig och småkuperad terräng. Det sträcker sig i nord-sydlig riktning utmed gränsen till Vindelfjällens naturreser-vat.

Området domineras av naturskogsartad granskog med inslag av riktigt gamla träd. Skogen har en naturlig beståndsstruktur med gruppställdhet, skiktning och luckor. Lövinslaget är sparsamt och utgörs främst av björk, men spridda stora sälgar förekommer. Sluttningen är mosaikartad med små backkärr med pinngranar blandat med torrare backar. Det finns också stråk som är mer produktiva med grova träd, rikligt med död ved och gott om hänglavar.

Större delen av sluttningen är starkt påverkad av rörligt markvatten med flera dråg, källor och mindre bäckflöden. I anslutning till utströmningsområdena dominerar högörter, främst stormhatt och torta. Påverkansgraden i form av plockhuggning ökar i sluttningens nedre delar.

Noterade naturvårdsarter

Gränsticka, rosenticka, rynkskinn, bårdlav, skrovellav, stuplav, järpe, tretåig hackspett. Länsstyrelsens bedömning

Råbmoskallen hyser höga naturvärden i form av naturskogsartade miljöer med låg påverkan, gamla träd, högörtsgranskog, rikligt med död ved, hänglavsrikedom och en naturlig beståndsstruktur. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvär-den kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Råbmuovárrie Björnknösen Råbmoskallen Råbmuovárrie Hälludden Befälsstugan Fievsuoke Fjosoken Vindelfjällen NR Råbmoskallen Arvliden nord 0 1 000 meter

33

Stabburträsk

Stabburträsk ligger tre mil väster om Sorsele i området mellan Vindelälvens dalgång och Juktådalen. Området utgörs till stor del av en vidsträckt myrmosaik med inslag av småkuperade moränmarker. I området finns ett stort antal mindre sjöar, där de två största är Dergasjön och Stabbur-träsket. Flera bäckar ringlar sig fram i det flacka landskapet. Den sydvästra delen sluttar svagt ner mot Dergabäcken. Höjden över havet varierar från 450 till 520 meter.

I de centrala och västra delarna av området växer främst senvuxen granurskog i sent successions-stadium. Stora delar utgörs av en myrmosaik med lågproduktiva och myrlänta sumpskogar med ett buskskikt av vide eller dvärgbjörk. Träden är ofta av relativt klena dimensioner och förekomsten av lågor och torrträd är överlag sparsam. I vissa delar är inslaget av tall betydande med riktigt gamla träd och rikligt med torrakor. Fastmarkspartierna

är något mer produktiva, särskilt i Groddnalidens östsluttning. Fältskiktet domineras av blåbärsris. Död ved förekommer allmänt. Bitvis, särskilt i de mer produktiva miljöerna, finns rikliga mängder lågor och torrträd. Mindre delar är till synes brand-påverkade i olika grad, troligen från en brand som ligger mer än 200 år tillbaka i tiden. Myrarna är av fattigtyp med starrarter, vattenklöver och kallgräs i de blötare bitarna och vitmossa, hjortron och dvärgbjörk i de fastare delarna.

I de östra delarna av området finns stora arealer tal-lurskogar med mycket grova träd. Alla trädåldrar finns representerade och en mycket stor andel av träden är över 300 år gamla. De äldsta träden är ännu äldre, över 500 år. Det är gott om torrakor och lågor samt brandljud och kolad ved. Marken är flack och småblockig med spridda moränkullar, mestadels bevuxen av blåbär och kråkbär i varierande propor-tioner. Mindre myrar förekommer spritt i området.

Matsorliden Stor-Dobblon Njallure Stabburträsket Rabnájávrrie Rabnaträsket Jupttsajávrrie Diegájávrrie Dergasjön Stor-Lösträsket Stuor-Dublluo Krudnagielas Groddnaliden Diergá Dergaliden Björnknösen Hällberget BieravárrieBiriberget Jupttsagielas Luovuosjávrrie Dubluovárátjeh Dobblonknösarna Björnknösen Skravelberget Tjålmbrånan Stennäs Vällingträsket Rabnágielas Rabnabäcken Dergabäcken Diergájuhka Vindelfjällen NR NVA NVA NVA NVA NVA NVA BS BS Gallagielas Stabburträsk 0 1 000 meter

Stora delar av området är urskogsartade där spår av skogsbruk förekommer mycket sparsamt, främst i form av enstaka plockade träd. Mindre delar av området är skyddat via naturvårdsavtal.

Noterade naturvårdsarter

Granticka, lappticka, rosenticka, dvärgbägarlav, garnlav, liten sotlav, vitskaftad svartspik, käll-praktmossa, brudborste, fjällskära, grönkulla, platt gångbagge, sibirisk barkborre, Tachinus elegans (en kortvinge), järpe, hökuggla, lavskrika, pärluggla, salskrake och videsparv.

Länsstyrelsens bedömning

värden kopplade till de stora arealerna med full-skiktade och till stora delar helt orörda tall- och granurskogar med mycket gamla träd och allmän förekomst av död ved i olika former och nedbryt-ningsstadier. Spår av skogsbruk saknas i större delen av området. Stora delar av utgörs av ett vidsträckt myrkomplex som fick högsta naturvärdesklass-ning i Länsstyrelsens våtmarksinventering. Området gränsar i sydost mot det större hänsynsområdet Skravelberget. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

35

Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida

Aavnjuana 13 3837 2015 Storuman 37

Blekfjäll 14 701 2003 Storuman 39

Gardfjället nord 15 9248 2015 Storuman 41

Gardsjönäs 16 1584 2003 Storuman 43

Ryfjället 17 38638 2015 Storuman 45

Rönäs 18 3592 2015 Storuman 49

Blaikmyran

Se kapitel Sorsele kommun

4 1051 2011 Storuman och

Sorsele

17

Daikansjön

Se kapitel Vilhelmina kommun

20 2 895 2015 Storuman och

Vilhelmina

Stensele Gunnarn Tärnaby Storuman Arjeplog Laisvall Sorsele Gargnäs 4 14 16 13 15 17 18 20

Vilhelmina Skogar med höga naturvärden

0 30 60

37

Aavnjuana

Mittkoordinat: 523601, 7266411

Inventeringsmetod: Helikopter, fält (västra delen) Beskrivning av området

Aavnjuana ligger ca tre mil sydost om Tärnaby i Storumans kommun. Området består av de södra delarna av de små fjällen Aavnjuana och Björn-bitiberget, inklusive deras skogsklädda sluttning-ar. Aavnjuana och Björnbitiberget utgör den södra delen av ett stort näs mellan sjöarna Lill-Björk-vattnet och Ajaure, som avgränsar Björkvattenda-len från Umeälvens dalgång. Toppen av Aavnjuana ligger ca 988 m ö h och nederdelen av sluttningar-na på ca 440 m ö h. I sluttningarsluttningar-na växer barrskog som övergår i fjällbjörkskog på högre höjd. Björn-bitiberget har mycket branta sluttningar åt söder, särskilt på utlöparen Trollhobben. I övrigt är det mestadels svagare lutningar. I sluttningarna finns ett otal bäckdalar och svackor och det är gott om partier med utströmmande markvatten. I delar av nordost-sluttningen har det gått flera jordskred under årens lopp. I söder finns en väg och kraftledningsgator. Väster om vägen ligger ett litet berg intill Säjman/ Björknäsviken som heter Sundsberget.

I större delen av nordost- och sydsluttningarna växer gammal grannaturskog med allmänt med gamla träd och gott om död ved. Det finns en hel del spår av plockhuggning och i nordostsluttningen finns även ett par mindre hyggen.

De delar av nordostsluttningen där det har gått flera skred har höga geovetenskapliga naturvärden. De är ovanliga exempel på aktiv ravinbildning med ras och getryggar. Rasen har blottat sand, grus och finjord i ett intressant landskap med mycket aktiva geomorfologiska processer. Skreden har varierande ålder och i skredområdena växer yngre, lövrika skogar, där björk har etablerat sig först och granen

har växt in så småningom. Området är ekologiskt särpräglat och intressant på grund av de ständiga primärsuccessionerna efter återkommande skred. I Björnbitibergets branta sydsluttning växer hög- produktiv, reslig och grov granskog. Bitvis har skogen stort inslag av högörter. Skogen är ganska luckig och det finns gott om gamla granar och allmänt med grov död ved. I områdets sydvästra delar växer även lövrika blandskogar. Här är skogen mer påverkad av avverkningar och det förekommer sparsamt med riktigt gamla granar och sparsamt med död ved. Vissa av de mest lövrika yngre skogarna har troligen uppkommit efter avverkning-ar. På en höglänt utlöpare från Aavnjuana i sydväst växer ren fjällbjörkskog på en i övrigt myrdomi- nerad platå.

I den västra delen av området finns spår av en brand som har satt en tydlig prägel på skogen, troligtvis för ca 120 år sedan. Här finns rena lövbrännor med björk och enstaka friställda granar samt mycket sälg med skrovellav och lunglav. I övrigt dominerar granskogen även här. I övre delen av sluttningen finns riktigt fin gammal granskog med mycket gott om gamla och grova träd. Skogen är gles och luckig och innehåller mycket torrträd och lågor. Spår efter insektsangrepp och tretåig hackspett är mycket frekventa. I bäckdalar och fuktdråg finns också en del gamla och grova träd som undkommit branden och även här är det gott om lågor och torrträd. I dessa produktiva marker är skogen ofta relativt sluten. De lägre belägna områdena samt de torrare delarna uppe i sluttningen är i regel mer präglade av branden. Ofta är det tät och sluten stavagranskog som är i begynnande skede av självgallring. Men det

finns också öppnare skog med björk som är på väg att konkurreras ut. Här och var finns gamla granar, varav en del har brandljud. Skogen i det här stora området är i varierande utsträckning påverkad av plockhuggning. Påverkan är i allmänhet störst i de nedre delarna av sluttningarna. Men stora delar av skogen i området har tydlig naturskogskaraktär. Noterade naturvårdsarter

Bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, lunglav, skrovellav, stuplav, vitskaftad svartspik, doftticka, gammel-gransskål, granticka, gräddporing, gräddticka, gränsticka, gäckporing, harticka, kötticka, lappticka, nordtagging, rosenticka, trådticka, ullticka,

dvärg-Rönnbäcknäset Aetjehke Seajmajaevrie Säjman Fiskartjärnen Rönnbäckssjön Lill-Björkvattnet Bearkede Aavjaevrie Aavnjuana Granlidaxeln Björnbitiberget Trollhobben Fjälltorp Biessiegielas Näverliden Geavmoeaesie Lill-Atjiknäset Dahksnjuana Rönnbäcknäset Sundsberget Praahkoemaadtege Vinberget Mårkhobben Samuelsberget Nedre Björknäs Rönnbäck Björkvik Stålfjäll Aajaevrie Ajaureforsen Norrberget Björkås BS BS Aavnjuana Gardfjället nord Ryfjället 0 1 000 meter

tibast, torta, hökuggla, järpe, lavskrika, spillkråka, tornfalk, tretåig hackspett, tjäder.

Länsstyrelsens bedömning

Som helhet håller skogarna kring Aavnjuana och Björnbitiberget höga naturvärden. Det är ett stort sammanhängande område som till stor del består av gamla grannaturskogar med gott om gamla träd och allmänt med död ved. I de brantare sydsluttning-arna finns högproduktiva dråg med högörter, reslig granskog och gott om grov död ved. Östra delarna har höga geovetenskapliga värden knutna till aktiva skredområden av olika ålder. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt

39

Blekfjäll

Blekfjäll ligger ca fem mil nordväst om Storuman, väster om vägen mellan Abborrberg och Danasjö. Området sluttar svagt åt sydväst och övergår i väster i ett småkuperat och blockrikt landskap med myrar, små tjärnar och låga smala moränryggar. I väster gränsar området mot Vindelfjällens naturreser-vat längs Danabäcken. I området finns rikligt med kallkällor. Höjden över havet är 530-615 meter. I öster och i nordväst växer gammal hänglavsrik och högproduktiv granskog med mycket död ved och många grova träd. Skogen är naturligt luckig och åldersspridningen är stor. Den genomkorsas av fuktiga–blöta partier med frodig högörtsvegetation, vide och kabbleka.

Stora delar av området förefaller vara brandpåver-kat. Där är träden yngre men med gruppvisa fö-rekomster av äldre granar dit branden inte nått. Inslaget av björk är stort och längst i norr finns ett område som totalt domineras av björk. Stubbar saknas helt i dessa delar.

Spår från äldre tiders plockhuggning finns på flera håll men området har inte påverkats av skogsbruk på mycket lång tid. Längst i söder finns ett skogsparti som är dimensionsavverkat och gallrat, men det finns stor andel rötade träd som på sikt kommer att höja naturvärdena.

Noterade naturvårdsarter

Länsstyrelsens bedömning

Området är ett stort, väl sammanhållet naturskogs-område som är opåverkat av modernt skogsbruk. De höga naturvärdena är främst kopplade till äldre fullskiktade granskogar med gamla grova träd och bitvis mycket död ved. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Arvliden Uhtsa Dáná Kalven Lill-Danasjön Västersjön Djupsjön Stuor-Dáná Stor-Danasjön Knösberget Uhtsa Dánávárátje Lill-Danaberget Lillberget Åsen Väster-Nymyrhobben Angasjöberget Kroksjöstrand Granåstorp Dánájuhka Danabäcken Tuvbäcken Storhässjan Nils-Eriksmyran Leksvikmyran Bäckmyran Vindelfjällen NR BS BS Blekfjäll 0 1 000 meter

41

Gardfjället nord

Total areal: 9 248

Mittkoordinat: 526169, 7260199

Inventeringsmetod: Helikopter, fält (östra delen) Beskrivning av området

Området ligger ca tre mil sydsydost om Tärnaby. Det består av Norra Gardfjällets nordsluttningar ned mot sjöarna Lill-Björkvattnet och Gardiken. På andra sidan vattnet ligger ön Rönnbäcksnäset, Aavnjuana och Lill-Stalofjället. Altituden varierar från 395 m ö h vid strandlinjen till ca 1000 m ö h uppe vid Njallahobben. Området utgörs av ganska jämna och branta moräntäckta skogssluttningar, med ett antal markerade bergkullar. Det finns några mindre myrar och tjärnar i området och ett större antal bäckar rinner i sluttningarna ned mot Lill-Björkvattnet och Gardiken. I vissa bäckar finns det både vattenfall och ravin- eller kanjonartade delar. Det geologiska underlaget gör området botaniskt mycket intressant, då det finns inslag av både ser-pentinberg och kalkrik berggrund som ger upphov till en både artrik och särpräglad flora.

I de övre delarna av området växer opåverkad fjäll-björkskog där bara enstaka veduttag har gjorts. Inte heller i den övre delen av fjällbarrskogen märks någon skoglig påverkan. Det är urskogsartad granskog som bitvis är gles och lågproduktiv. Gran-skogen hyser rikligt med gamla träd och död ved.

De mellersta delarna av sluttningen är en övergångs-zon mellan de opåverkade skogarna högre upp i sluttningen och de tydligt plockhuggna skogarna längst ner. I övergångszonen förekommer spridda spår efter plockhuggning, men skogen har en väl-utvecklad naturskogskaraktär och innehåller rikligt med gamla träd och död ved.

I de nedersta delarna närmast sjön växer gammal granskog med sparsamt till allmänt med död ved. Skogen är påverkad av äldre tiders plockhugg-ningar. I östra delen finns äldre, lövrik granskog, som är skiktad i stora delar och som innehåller ett varierande inslag av död ved. Här förekommer även mindre avsnitt med ungskog efter tidigare avverkning.

Nedanför Haukanjuonne finns en mycket fin, sen succession av luckig grannaturskog med gamla och grova träd. Det finns även rikligt med lågor och bitvis mycket rikligt med torrträd, ofta med kläckhål från insekter, spår efter tretåig hackspett. Det är gott om vedsvampar som rosenticka, harticka, trådticka och rynkskinn.

Noterade naturvårdsarter

Blodticka, gammelgransskål, granticka, granticke-poring, gränsticka, harticka, kristallticka, kådvax-skinn, kötticka, lappticka, ostticka, rosenticka, rynkskinn, tajgaskinn, trådticka, vedticka, ullticka, bårdlav, garnlav, knottrig blåslav, lunglav, skinnlav, skrovellav, stuplav, vitskaftad svartspik, gyllenmos-sa, kärrkammosgyllenmos-sa, praktflikmosgyllenmos-sa, purpurvitmosgyllenmos-sa, späd skorpionmossa, trådfräken, brudsporre, dvärg-rödblära, finbräken, kal dvärg-rödblära, kung Karls spira, nordisk stormhatt, skrednarv, smal hönsarv, smal ängssyra, spenslig fjällnejlika, torta, ängsnycklar, bronshjon, fjällvråk, gärdsmyg, hökuggla, järpe, lavskrika, smålom, spillkråka, tretåig hackspett,

Länsstyrelsens bedömning

Gardfjället nord är ett mycket stort och väl sam-manhållet område med grandominerad naturskog och urskogsliknande fjällbarrskog. Området har mycket höga naturvärden knutna till orördheten och det stora inslaget av gamla träd och död ved. I de nedre delarna finns skogar som har påverkats av fjällskogsblädning men som trots det har påtagliga naturvärden. Ett stort antal rödlistade och i övrigt naturvårdsintressanta arter har påträffats inom området. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Rönnbäcknäset Njallejaevrie Gïertejaevrie Gardiken Lill-Björkvattnet Aavjaevrie Raajesejaevrie Rajastjärnen Skäftesberget Faahtsangieles Vijriegieles Rättfjället Ryöktehkevaerie Faarrohktjahke Tjohkele Faarrohkvaajja Klipentjahke Södra Gardfjället Skaarjehkåelkie Gealta Norra Gardfjället Tjahkevaartoe Darvejebåvne Aavnjuana Njierievbeäjvvie Stoere Geabnja Gebnafjället Noerhte Geabnja Raajesebåvne Biessiegielas Näverliden Vaellie NjallevaartoeNjallahobben Skravelberget Ripsnuten Gardvikhobben Skravelberget Mårkhobben Stenträsk Lövlund Rönnbäcken Nedre Björknäs Rönnbäck Björkvik Stålfjäll Anjona Aajaevrie Norrberget Gardvik Glunkvik Geabna Virisholmen Vijrisensååle Södra Matsdal Gajhrege Matsdal Såafoe Kanan Gosen

Brattiken Björkås NVA BS BS BS Aavnjuana Gardfjället nord Ryfjället Södra Gardfjället FDR 0 5 000 meter Haavhkannjuenie

43

Gardsjönäs

Gardsjönäs ligger ca 5 mil nordväst om Storuman och 5 km norr om Ankarsund. Området består av södra delen av Gardsjön med dess många små öar och näs samt delarna väster, söder och öster om sjön. Området kring sjön är mycket flackt och sjöns utlopp ligger 488 m ö h, medan Gardsjölidens nord-sluttning når upp till 562 meter som högst. Särskilt i de sjönära delarna är det gott om myrar med inslag av moränbackar. Området gränsar mot Vindelfjäl-lens naturreservat i nordväst.

Den östra delen består av en flack, svagt sluttande myrmosaik med skogsklädda moränbackar. Skogen här är en senvuxen men välskiktad och luckig granskog med gott om äldre träd. Vid sjön finns partier med 130-åriga självgallrande granbestånd och fläckvis finns gott om björk och asp. Före-komsten av död ved i form av lågor och torrträd är allmän till riklig. I det sydöstra hörnet finns en äldre granbränna med stort inslag av gamla granar och

rikligt med lågor. Här finns också grupper av äldre grova tallöverståndare. I hela denna del saknas spår av skogsbruk. I de torrare lägena domineras fältskik-tet av blåbärsris medan de lägre delarna ofta är av fattigris- eller fräkentyp. Mindre fläckar med hög-örtsinslag finns också.

Den västra delen består till stor del av blöt och fuktig mark samt en del torrare, grovblockig mark. Skogen utgörs av en sen gransuccession som möjligen är en äldre bränna. Träden är senvuxna med många gamla granar på uppemot 200–250 år. Det finns också ett stort inslag av bukettbjörkar. Fö-rekomsten av död ved är ganska sparsam, delvis på grund av den låga produktiviteten. I området finns en del gamla stubbar från äldre tiders plockhuggning samt en del nyare stubbar.

Noterade naturvårdsarter Harticka, rynkskinn.

Länsstyrelsens bedömning

Området är till stora delar orört med naturvär-den som framförallt är knutna till grannaturskog med gott om gamla träd och lågor, samt ett mindre område med gamla grova tallar. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Akkan Angasjön Dragtjärnen Gárddiejávrrie Gardsjön Átjieke Bojasjön Holmträsket Gárddietjuvvielge Gardsjöliden Luspnäset Luspiejávrrie Luspsjön Roparnäset Lövberget Kattögelhobben Gardsjöberget Gárddievárrie Spänningknösen Lasseshobben Sörgården Akkan Gárddiejávrrie Gardsjönäs bäcken Angasjö-Gárddiejuhka Gardsjöbäcken Vindelfjällen NR Gardsjönäs 0 1 000 meter