Areal: 38 638 hektar
Mittkoordinat: 537487, 7272716
Brattiken Giemtsjön Formtjärnen Stenträsket Fetträsket Gainatjärnarna Järvsjön Jiervasjávrrie Grátjánjávrrie Umnässjön Tjålieke Nedre Boksjön Vuöllie Girjá Holmträsket Bergtjärnen Rávrrajávrrie Rödingträsket Gïertejaevrie Gardiken Vasksjön Veaskenjaevrie Girjá Övre Boksjön Aavjaevrie Girjesliden Valoberget Váluovárrie Skäftesberget Kittelbotten Luovvavárdduo Norrberget Gurttievárrie Gurdberget Blaiken Blaejhkie Järvfjället Jiervasvárdduo MuorrádsnjuonáMåratshobben Agkelesgielas Järvsjöliden Atjekberget Bealloetjahke Gïerte Norra Gardfjället JillietjeJillesfjället Rávksvárdduo Stuorra Tjåhka Blattniksklimpen Ryjvejegaejsie Raajahkenvaajja Stor-Stalofjället Ryfjället Ryjveje Horisonten Gággátjåhkka Rávkstjåhkka Aavnjuana Tsiepmievaartoe Sipmehobben Sjulsberget Lill-Stalofjället Avaberget Njierievbeäjvvie Vaellievaartoe Vallehobben Stortjärnberget Njallahobben Rönnsnuten Mårkhobben Åkernäs Rájjiegielas Nordanås Fjällsjönäs Átjieke Märsabäckskojan Brånaviken Järvsjö Forsmark Guorbåjvvie Brånaberg Muorrádsásieh Storskog Boksjön Girjá Gierajávrrie Kopparberg Västervik Fansen Juksjávrrie Jokksjaure
Mellansjö KråkbergBoksjönNordvik
Yttervik Stålfjäll Anjona Ajaureforsen Norrberget Gardvik Bontakojan Forsnacken Graatja Umnäs Holmträsk Hällnäs Vindelfjällen NR Brattiken NR NVA BS BS BS BS BS Aavnjuana Gardfjället nord Ryfjället 0 5 000 meter
mängder död ved. Sydvästsluttningen är generellt mindre produktiv men utgörs likafullt av urskogar. Nyupptagna hyggen finns i sydvästsluttningen och ner mot Gainatjärnarna. Den nordöstra delen av Gir- jesliden är generellt svagare och har tydliga spår av äldre plockhuggningar. Där saknas de riktigt grova träden och mängden död ved är mer sparsam. Norr och öster om Järvsjön
Området norr, nordväst och öster om Järvsjön är mycket stort och spår från skogsbruk saknas nästan helt. Skogarna är till stor del relativt produktiva med en blandning av blåbärsris och lågörter i fältskiktet. Det finns stora mängder död ved i olika stadier av
sydsluttning. Högörter som nordisk stormhatt och torta vittnar om de näringsrika förhållandena. Andra delar, särskilt de blockrika och flackare partierna, har lägre produktivitet. I nordostsluttningen ner mot Fjällsjönäs, på ca 580 meters höjd, börjar spår från plockhuggning dyka upp.
Mellan Järvsjön och Fetträsket består landskapet av en större myrmosaik med ett 50-tal småsjöar, tjärnar och gölar. Terrängen sluttar svagt åt sydost och här finns många myrar av backkärrtyp medan våtmar- kerna runt myrsjöarna och tjärnarna är planare. Skogarna som ligger insprängda i dessa våta miljöer är ofta lågproduktiva och lövrika.
47
Gainatjärnarna
Området mellan Gainatjärnarna och Järvsjön är relativt flackt. Här finns högstammiga och ståtliga urskogar som hyser stora mängder död ved. Väster om Gainatjärnarna övergår landskapet i en skog- myrmosaik med lägre produktivitet och större inslag av björk. I detta område finns även en del nyare och äldre hyggen. I en tunga ner mot byn Järvsjö är större delen av skogarna yngre än de högre belägna skogarna på Girjesliden. Här finns ett stort inslag av asp och skogarna tycks till största del bestå av lövrika blandbestånd. Längst ner vid E12:an i väster, vid Brånaviksbergets västbranter, ökar inslaget av asp ytterligare.
Järvsjöliden
Väster om Järvsjön ligger Järvsjöliden vars slutt- ningar är mycket produktiva. Här växer urskog med mycket grova och högvuxna träd och rikliga mängder död ved. Särskilt i nordostsluttningen finns partier där träden är rikligt draperade med hänglavar. Grova sälgar finns här och där. Längre söderut planar sluttningen ut och produktiviteten blir lägre. På flera ställen finns fina vätar som torrläggs under sensommaren. Trots lägre produktivitet i de lägre delarna finns en hel del död ved och skogen har sannolikt aldrig varit föremål för plockhugg- ning eller någon annan form av skogsbruk. Längst i söder, i den flacka dalgång som går upp mot Blomsterkåtan, är skogen dock tydligt plockhug- gen. I Järvsjölidens sydvästsluttning har det nyligen
brutits en skogsbilväg in i den mycket högproduk- tiva urskogen. En bit söder om vägen finns två nya hyggen.
Skäftesberget, Avaberget, m.fl.
Nordväst om orten Forsmark ligger en ganska flack dalgång omgiven av höjderna Avaberget, Skäftes- berget, Kittelbotten, Norrberget och Stortjärnber- get. Delområdet karaktäriseras av bergens mycket produktiva sluttningar. Stortjärnbergets östsluttning är brant och imponerande produktiv med högvuxna grova granar och rikligt med grov död ved. Uppe på Stortjärnberget är produktiviteten lägre men skogen är till synes helt opåverkad. På toppen står en stuga och kring den finns en del sentida stubbar av främst björk. Bara ca 50 meter norr om stugan fortsätter urskogen igen. Längre norrut kommer man till Skäftesbergets sydsluttning som även den består av urskog med stora mängder död ved. I väster är marken blockig men längre österut blir terrängen blockfri och skogen övergår i en mycket produktiv och högvuxen högörtsgranskog. Vidare österut finns ett litet område med inslag av mycket gamla stubbar. I övrigt är det stubbfritt längs hela Skäftesbergets sydsluttning.
Även Kittelbottens sydsluttning utgörs av urskog med inslag av blötare stråk. I väster är skogen relativt lågproduktiv med en stor andel våtmarker. Produktiviteten ökar stadigt åt norr och öster. Öst- sluttningen utgörs av en mycket högproduktiv, gles
högörtsgranskog. Inslaget av grova lunglavsklädda sälgar är stort. I de övre delarna saknas stubbar helt. Dalgången mellan Skäftesberget och Stortjärnberget har lite varierande historik. På vissa platser, såsom strax väster om Bergtjärnen, är skogen urskogsartad och högproduktiv. Andra delar har plockhuggits och mängden död ved är där måttlig till sparsam. Samma historik kan ses i området kring Avaberget och nordost upp till Stensjöån (Veaskenjohke). Skogen närmast ån är dock imponerande högvuxen och rik på död ved.
De branta sluttningarna i norr, nordost och väster
Ryfjällsmassivets sluttningar åt norr och väster är brantare än resten av området. Barrskogen utgör här ett ganska smalt bälte innan den övergår i fjällbjörk- skog på högre höjd. Skogen är generellt mycket högproduktiv med resliga träd och mycket död ved. Högörtsstråk genomkorsar skogen där marken är särskilt näringsrik. Kring Formtjärnen i nordväst finns ett större inslag av tall och här växer minst 300 år gamla tallar tillsammans med granar som är minst 200–250 år gamla. I större delen av området saknas påverkan från modernt skogsbruk helt. Gamla stubbar vittnar om äldre tiders plockhuggningar, men skogarna är förvånansvärt opåverkade för att ligga så nära E12:an och Boksjövägen. Vissa delar är helt stubbfria och troligen rena urskogar. Några enskilda bestånd bär tydliga spår från moderna gallringar, men dessa arealer är försvinnande små i sammanhanget.
Statens Fastighetsverks mark
Statens Fastighetsverk äger marken i områdets mer höglänta delar vilket även inkluderar den övre barr-
skogszonen. Dessa skogar består av lövrika urskogar i övergången från barrskog till fjällbjörkskog. I vissa delar är skogen mycket näringsrik och grovvuxen med mycket stora mängder död ved, ibland med i princip öppna stormluckor med massförekomst av grov död ved i alla olika stadier av nedbrytning. I de allra översta delarna, speciellt i sydost, är skogen ganska gles och klen med ett stort inslag av björk. Här är också mängden död ved mer måttlig. Noterade naturvårdsarter
Blodticka, doftskinn, doftticka, gammelgransskål, granticka, grantickeporing, gräddticka, gränsticka, harticka, kötticka, lappticka, ostticka, rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, tajgaskinn, trådticka, ullticka, vedticka, violmussling, bårdlav, garnlav, grynig filtlav, knottrig blåslav, luddlav, lunglav, skrovellav, stuplav, myruddmossa, skruvkällmossa, gyllenmossa, svanmossa, piprensarmossa, guld- spärrmossa, Atomaria affinis och Atomaria alpina (två fuktbaggar), Olisthaerus megacephalus (en kortvinge), gransvartbagge, högnordiskt fjällfly, taj- gafjällfly, tajgafältmätare, skogsfältmätare, lappmes, lavskrika, kungsörn, tallbit, tretåig hackspett.
Länsstyrelsens bedömning
Ryfjället är ett stort och i hög grad orört fjäll- och skogslandskap med gamla urskogsartade björkrika fjällgranskogar och opåverkade myrar, småsjöar och större sjöar. Stora delar av skogen är rena urskogar utan spår av tidigare skogsbruk. De skogliga na- turvärdena är knutna till obruten kontinuitet, full skiktning, gamla och grova träd samt stora mängder död ved. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.
49
Rönäs
Obj.nr: 18 Kommun: Storuman Areal: 3592 Mittkoordinat: 518026, 7280463 Inventeringsmetod: Helikopter Beskrivning av områdetRönäs ligger omkring en mil sydost om Tärnaby. Området består av de barrskogsklädda sluttning- arna nedanför fjällen Praahkoe (med Klimpen) och Gaekerevaartoe ned mot sjön Gäutas västra stränder. Altituden varierar från 440 m ö h vid Gäutas strand till drygt 900 m ö h på Klimpens topp. Bården av barrskog växlar i bredd, men barrskogen når sällan mer än någon km upp från sjöstranden. De morän- täckta sluttningarna är ganska jämnbranta. I dalen mellan de båda fjällen finns ett flackare område med ett stort antal mindre myrar.
Barrskogen i området består till stora delar av natur- skogsartad granskog. I de nedre delarna är skogen bitvis högproduktiv med inslag av högörter som torta och stormhatt. Längre upp i sluttningarna blir skogen glesare och inslaget av björk större. Stora delar av området är mycket lite påverkat av avverk-
ningar, med undantag från delar i söder där det finns en del spår av plockhuggning. Ovanför fjällbarrsko- gen vidtar områden med fjällbjörkskog och slutligen kalfjäll.
I norra delen av området, nedanför Gaekerevaartoe, finns gamla grannaturskogar med rikligt med gamla träd och gott om både stående och liggande död ved. På några ställen i sluttningen går breda stråk med fjällbjörkskog nästan ända ner till Gäutas strand. I vissa delar finns också mer lågproduktiv granskog med stort lövinslag, måttlig ålder och sparsamt med död ved, omväxlande med genuint urskogsartade kärnor som troligen inte har brukats alls.
I anslutning till Båthusnäset i områdets centrala del finns ett i stort sett opåverkat område med urskogs- artad, högproduktiv granskog. Det finns mycket rikliga mängder död ved och mycket gamla granar.
Skogen är reslig och i fältskiktet växer torta och andra högörter.
Söder om Båthusnäset finns ett stort område med mycket gles och lågproduktiv fjällbarrskog. Det finns spridda gamla träd, men inslaget av död ved är sparsamt och saknas delvis nästan helt. Möjligen är skogen präglad av den magra jordmånen, men frånvaron av död ved kan också vara resultatet av tidigare avverkningar.
Längst i sydost står åter välväxt grannaturskog där det finns sparsamt med spår av plockhuggning och allmänt med gammelgranar, samt rikligt med natur-
Gaekere Gakkervattnet Geavhta Blattniken Stoere Jaavretje Luvlie Geavhta Onne Ruffievaerie Storholmen Lilla Ruffevare Gäutaberget Gaekerevaartoe Giebnie Praahkoeklihpie Klimpen Klimpnäset Praahkoe Öörjelnjuenie Luvlie Jalkedsvaartoe Giebnievaajja Jillie Jalkedsvaartoe Forsbäck Fräkenvik Sundsgården Sundsliden Granås Nedre Granås Storsand Högås BS Ryfjället Rönäs 0 1 000 meter Båthusnäset Noterade naturvårdsarter Harticka, rosenticka. Länsstyrelsens bedömning
Rönäs är ett stort och relativt opåverkat område med intakta sluttningar med fjällbarrskog och fjällbjörk- skog i väglöst land. I området finns grannaturskog med begränsad påverkan från mänskliga aktiviteter. Rönäs ligger vackert beläget i blickfånget för den som passerar på väg E12 mot Tärnaby och området har stor betydelse för landskapsbilden. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.
51
Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida
Bijelite 19 2 211 2015 Vilhelmina 53
Daikansjön 20 2 895 2015 Vilhelmina och
Storuman 55 Dainakullarna 21 848 2015 Vilhelmina 57 Grytsjö 22 337 2003 Vilhelmina 59 Hidberget 23 74 2004 Vilhelmina 61 Lövkullen 24 1 620 2015 Vilhelmina 63
Marsfjället nord 25 11 440 2015 Vilhelmina 65
Nassjohöjderna 26 1 615 2015 Vilhelmina 69 Oräddestjärn 27 1 967 2015 Vilhelmina 71 Rödingsjön 28 2 532 2015 Vilhelmina 73 Saxnäsmyrarna 29 3 707 2015 Vilhelmina 75 Skikkisjöberget 30 611 2003 Vilhelmina 79 Stöken 31 1 808 2015 Vilhelmina 81
Södra Gardfjället syd 32 3 081 2015 Vilhelmina 83
Stensele Gunnarn Storuman Åsele Vilhelmina Hattfjelldal Hoting Gäddede Sorsele Gargnäs Dorotea 20 23 22 30 32 19 21 31 26 28 33 24 25 29 27
Skogar med höga naturvärden
0 30 60
53
Bijelite
Obj.nr: 19 Kommun: Vilhelmina Areal: 2211 Mittkoordinat: 519770, 7201463 Inventeringsmetod: Helikopter Beskrivning av områdetNaturskogsområdet Bijelite har namngetts efter sjön med samma namn. Det ligger strax sydost om Saxnäs och omfattar fjällnära barrnaturskogar mellan Saxnäs och Bijelite, naturskogssluttningar ned mot Bijelites västra och norra stränder samt skogarna intill Kultsjöåns nedre lopp kring Bijelite- forsen. Den nordvästra delen av området består av ett stort skog-myrmosaikområde som sträcker sig från Vinevardos nordbranter åt nordväst fram till Stensjön, söder om Saxnäs. I övrigt består området av långa skogsklädda moränsluttningar ned mot sjön. I söder gränsar området mot Gitsfjällets natur- reservat. Altituden varierar från ca 487 meter vid stranden av Bijelite till ca 710 meter över havet i områdets högst belägna delar. En gammal vand- ringsled mellan Saxnäs och Gitsfället går genom området.
Skogen i området är mycket varierad. Delen öster om Kultsjöån domineras av mager, blockrik mark med gles, luckig barrblandskog med stort inslag av tall. Skogen har tydlig naturskogsprägel men är inte helt opåverkad. Skogen innehåller allmänt till rikligt med gamla tallar och allmänt med död ved. Närmast Kultsjöån växer i princip ren tallskog som är gles och lågvuxen och har stort inslag av björk. I våtare svackor står gammal senvuxen gran. På västra sidan om Kultsjöån är graninslaget större, men skogen är
gles och innehåller stora områden mager blockrik mark. Granskogen är till stor del urskogsartad och innehåller rikligt med död ved. Åldern på träden är mycket hög och det finns få spår av avverkningar. De blockrika delarna åt söder innehåller ett stort inslag av tall.
Myrkomplexet mellan Vinevardos nordbranter och Stensjön innehåller urskogsartade skogsholmar och flera tjärnar. Skogarna domineras av gran men det finns ett allmänt inslag av björk. Beståndsåldern är mycket hög. Spår efter skogsbruk saknas och det finns rikligt med död ved. I nordsluttningen ner mot byn Åbacken växer granskog med högre produkti- vitet som troligtvis är mer påverkade av plockhugg- ning.
Merparten av nordsluttningen mellan Gitsfjällets naturreservat och Bijelite domineras av högrest, välsluten och relativt produktiv granskog. Skogen är gammal, omkring 200 år, och innehåller allmänt till rikligt med grov död ved i olika nedbrytningsstadier. Här och var går örtrika dråg med bland annat torta och stormhatt ner genom sluttningen. I skogen finns allmänt med grova aspar och ett flertal små vätar. I de högst belägna delarna av nordsluttningen har skogen lägre produktivitet och ett större inslag av björk.
Klingerbacktjärnen Stensjön Flöttjärnen Kultsjöluspen Bijjie Lihtije Åbacken Båvne Spaunakullen Vijnievaartoebåvne Tomasvallen Siddan Vijnievaartoe Kultsjöluspen Saxnäs Saadteskenjuana Tjåskbäcken Rapkesvuemie Gitsfjället NR Bijelite Lövkullen Satsfjället FDR 0 1 000 meter
I ett område väster om Bijelites nordligaste del finns några mindre hyggen. Söder om hyggena finns ett flackare, ganska myrrikt område som varit utsatt för plockhuggningar. Här finns färre gamla träd och sparsamt till allmänt med död ved.
Noterade naturvårdsarter
Garnlav, knottrig blåslav, lunglav, rödbrun blekspik, skrovellav, skuggblåslav, blodticka, doftskinn, gam- melgransskål, granticka, gräddporing, gränsticka, harticka, lappticka, rosenticka, rynkskinn, sotticka, tajgaskinn, vedticka, vitplätt, fiskgjuse, gärdsmyg, hökuggla, järpe, kungsörn, lavskrika, smålom, stenfalk, storlom, strömstare, tornfalk, tjäder.
Länsstyrelsens bedömning
Bijelite är ett stort och mycket varierat område med fjällnära ur- och naturskogar med mycket höga na- turvärden. De höga naturvärdena är kopplade till låg påverkan av skogsbruk, riklig förekomst av gamla träd, rikligt med död ved och högproduktiva/ örtrika miljöer med stort inslag av grov asp. En rad rödlistade arter knutna till naturskog förekommer i området. Området har höga landskapsestetiska värden samt gränsar mot det befintliga naturreser- vatet Gitsfjället, vilket ytterligare stärker värdet. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvär- den kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.
55