Saxnäsmyrarna Obj.nr: 29 Kommun: Vilhelmina

Areal: 3707

Mittkoordinat: 518833, 7209210

Badartjärnen Harrtjärnen Jillie Västra Marssjön Östra Marssjön Luvlie Maaresjaevrie Gierkiejaevrie Stensjön Lakatjärnen Gåaltoe Kultsjön Kroktjärnen

Gålhtoenluspie Kultsjöluspen Visjön Sierkejaevrie Merkeskullarna Aajnantjahke Rovpentjahke Såahta Såttan Storholmen Bräntkullen Hemkullarna Rovpenbaektie Lövkullen Kultsjöluspen Krovhtejaevrie Grytsjö Solvik Vallen Saxnäs Saadteskenjuana Rovpe Marsliden Njakafjäll NR Marsfjället NR Gitsfjället NR Grytsjö Bijelite Stöken Lövkullen Saxnäsmyrarna Oräddestjärn Satsfjället FDR 0 1 000 meter Maaresjaevrie

med rena bestånd av björk, troligen uppkomna efter avverkning. I anslutning till dessa mer påverkade delar finns också stora ytor med mycket fina natur- skogar med rikliga mängder liggande död ved och bitvis rikliga mängder stående döda granar.

Sluttningarna ovanför Marsliden och Badartjärnarna mot Marsfjället är mycket lövrika med ca 80 procent björk och resten gran. Åldern är inte hög och skogen kan ha uppkommit efter en större störning, kanske en brand. Skogen verkar inte ha röjts eller gallrats, den är tät och mycket varierad vad gäller både höjd, luckighet och trädslagsblandning.

mindre död ved, men trädens ålder är hög och även här har flera rödlistade arter påträffats.

Myrarna i området är mycket varierade och till övervägande del hydrologiskt opåverkade. Det finns både välstrukturerade blandmyrar, topogena kärr, strängflarkkärr och vattenrika flarkgölsystem. Väster om Västra Marssjön ligger Flatmyran, som fick högsta klass i länets våtmarksinventering, ett stort myrområde med mycket våta strängmyrar. Flatmyran är den största sammanhängande öppna våtmarken i området och torde vara mycket svår- framkomlig på barmark. Lokal påverkan av dikning märks i områdets södra delar mot Kultsjön. Här och

Noterade naturvårdsarter

Garnlav, knottrig blåslav, luddlav, rödbrun blekspik, skrovellav, stuplav, doftskinn, gammelgrans-

skål, granticka, gränsticka, kötticka, rosenticka, tajgaskinn, trådticka, ullticka, violmussling, asphät- temossa, fetbålmossa, guldspärrmossa, korvskor- pionmossa, purpurvitmossa, röd skorpionmossa, fjällruta, hirsstarr, ängsnycklar, brushane, hökuggla, jorduggla, lappmes, lavskrika, mindre hackspett, myrsnäppa, pärluggla, smålom, sparvuggla, spillkråka, sädgås, tretåig hackspett, varfågel. Länsstyrelsens bedömning

Saxnäsmyrarna är ett stort mosaiklandskap med gamla, huvudsakligen naturskogsartade fjällgransko- gar och stora myrar. Skogen är delvis påverkad av plockhuggning och i mindre delar finns gamla diken, men åtgärderna har varit lokala och har inte någon betydande påverkan på områdets höga hel- hetsvärden.

Övervägande delar av skogen består av björkrik grannaturskog med gott om gamla träd och död ved. Det förekommer även genuint urskogsartade delar samt mycket högt klassade våtmarker. Många intres- santa naturskogsarter förekommer i området. Sax- näsmyrarna har höga landskapsestetiska värden och gränsar mot det befintliga naturreservatet Marsfjäl- let, vilket ytterligare stärker värdet. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

79

Skikkisjöberget

Skikkisjöberget ligger 45 km norr om Vilhelmina och 7 km öster om Vojmsjöns strand. Området utgörs av Skikkisjöbergets övre flacka delar samt dess branta sydsluttning. I de övre delarna finns några mindre kullar och vidsträckta myrar med myrholmar och mindre tjärnar. Den långsträckta sydsluttningen är bitvis storblockig och det finns partier med rasbranter. I sluttningen finns även några bäckflöden. Området omsluter helt det befintliga na- turreservatet Skikkisjöberget som ligger i sluttning- en samt gränsar till Skikki naturreservat i nordväst. Höjden över havet varierar från 470 till 700 meter. I sluttningen växer en mycket produktiv granna- turskog som hyser rikligt med grova och mycket högvuxna granar. Skogen har en något luckig och skiktad beståndsstruktur men domineras av den gamla, välvuxna trädgenerationen. Bitvis är inslaget av löv påtagligt med trädformiga rönnar och sälgar samt en del riktigt grova björkar. I de branta delarna domineras fältskiktet av högörter som torta och nordisk stormhatt medan de mindre branta

partierna domineras av blåbär, lågörter och dråg med högörter. Längs hela sluttningen förekommer grova lågor allmänt, särskilt vid fuktdrågen. I den övre delen av sluttningen finns det rikligt med gamla riktigt grova granar, grova torrträd draperade i garnlav och rikligt med grova lågor i olika stadier av nedbrytning. Den övre delen av sluttningen är urskogsartad och saknar helt spår av skogsbruk. De lägre delarna har påverkats av dimensionsavverk- ning men påverkan ligger långt bak i tiden och inga spår av modernt skogsbruk finns.

I områdets flackare övre delar växer en utpräglad höjdlägesgranskog i sent successionsstadium. Skogen är gles med tydligt inslag av flerstammiga björkar och enbuskar. Gamla granar förekommer allmänt, liksom en del grövre lågor. I några partier med gynnsamt läge på småkullarnas sluttningar finns tätare bestånd med grova granar och rikligt med grov död ved. Skogen saknar helt spår av skogsbruk med undantag för några mindre delar.

Skikki nord Kroktjärnen Klingertjärnen Kroktjärnkullen Skikkisjöberget Skaalenvaerie Lubbsberget Iliden Sprutbäcken Kvarnbäcken Rådlösmyran Grubbmyran Fräkentjärnmyran Tranumyran Stor-Vallsmyran Skikki NR Skikkisjöberget NR Skikkisjöberget 0 1 000 meter Noterade naturvårdsarter

Skorpgelélav, knottrig blåslav, rödbrun blekspik, liten sotlav, guldspärrmossa, gyllenmossa, myrudd- mossa, piprensarmossa, skruvkällmossa, svanmossa, snip, svart trolldruva.

Länsstyrelsens bedömning

Skikkisjöberget är ett naturskogsområde med höga naturvärden knutna till gammal produktiv granskog med obruten kontinuitet, gamla och grova träd, stort lövinslag och mycket död ved i olika stadier av ned- brytning. Stora delar av skogen är urskogsartad med mycket höga biologiska värden. Den nedre delen av sluttningen dimensionsavverkades för länge sedan

död ved. Området gränsar i nordväst till naturre- servatet Skikki samt innesluter helt det lilla natur- reservatet Skikkisjöberget vilket ytterligare stärker värdena. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

81

Beskrivning av området

Stöken ligger ca 1 mil nordväst om Saxnäs vid foten av Marsfjället, i de sydvästra sluttningarna ned mot Kultsjön. Området är ca 1,3 mil långt och 1 km brett och sträcker sig som ett band från Stökens skarpa klippbranter i söder upp mot nordväst. Det böjer av norrut i höjd med Stornäs, sträcker sig vidare över Tjeehphesjokke och upp till Ransaråns utlopp i Kultsjön intill Fatmomakke kyrkstad. Det geologiska underlaget består till största del av morän med inslag av mindre berghällar. I sluttning- arna finns mindre branter och stup, bäckmiljöer, småtjärnar, myrar och backkärr. Altituden varierar från ca 540 m ö h vid Kultsjöns stränder till ca 750 m ö h i områdets översta delar vid reservatsgränsen. Området ligger i blickfånget för turister och andra resenärer som färdas på Sagavägen mellan Saxnäs och Klimpfjäll samt för besökare till Fatmomakke kyrkstad.

Skogen i området består av mer eller mindre ur- skogsartad fjällgranskog med god till medelgod bonitet. Skogen är mycket gammal, skiktad, luckig och olikåldrig. Åldern i det dominerande trädskik- tet är 150–200 år och det finns stort inslag av granar som är upp mot 300 år gamla eller ännu äldre. Det finns gott om stående och liggande död ved i olika nedbrytningsstadier. En stor del av den döda veden är påfallande grov. Fläckvis finns det större ansam- lingar av lågor. Inslaget av björk varierar från inget upp till ca 30 procent. Det finns även ett regelbundet inslag av gammal grov sälg. I områdets översta delar övergår fjällbarrskogen i fjällbjörkskog och högst upp förekommer små ytor med kalfjäll.

Längs myrkanter och på mindre moränkullar i anslutning myrarna förekommer ett visst inslag av tall. Tall förekommer även i magra, blockrika partier i de brantare delarna av sluttningen. Tallarna är ofta

Stöken

Mittkoordinat: 509612, 7214642

Sjnåhtjoejaevrie Stöksjön Gåaltoe Kultsjön Lill-Nassjo Stoere Naassjoe Stor-Nassjo Ohtje Naassjoe Tjeehpesvaartoe Tjohpevaartoe Häbberskullen Merkeskullarna Aajnantjahke Rovpendurrie Rovpentjahke Rovpenbaektie Sjnåhtjoevaerie Stöken Faepmie Fatmomakke Marsfjällskåtan Naassjoe Stornäs Södra Stornäs Stökåsen Stökbäcken Sjnåhtjoejohke Tjeehpesjohke Jeanoe Ransarån

Gagnesbäcken Gaavnehtsjohke Marsfjället NR

Stöken Nassjohöjderna Saxnäsmyrarna Satsfjället FDR 0 1 000 meter

gamla med en ålder upp mot 250 år och däröver. Merparten av området är urskogsartat med endast mycket få spår av plockhuggning.

Fältskiktet domineras mestadels av fattigris som blåbär och kråkris. Omkring fuktiga stråk där små bäckar rinner fram är marken mer produktiv och det finns inslag av högörter och ormbunkar. Här och var finns större mossiga block och små hällar som skjuter upp ur moränen. De blöta myrarna är fattiga till intermediära.

Noterade naturvårdsarter

Garnlav, doftskinn, granticka, gränsticka, harticka,

Länsstyrelsens bedömning

Stöken är ett i hög grad opåverkat område som domineras av gamla urskogsartade fjällgransko- gar. Övervägande delar av skogen består av björkrik grannaturskog med rikligt med mycket gamla träd och död ved. Stöken har mycket höga landskaps- estetiska värden och bedöms ha stor betydelse för friluftsliv och turism i Kultsjödalen. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

83

Södra Gardfjället syd