Marsfjället nord Obj.nr: 25 Kommun: Vilhelmina

Areal: 11 440

Mittkoordinat: 543276, 7229124 Inventeringsmetod: Helikopter Beskrivning av området

Marsfjället nord är ett stort fjällbarrskogsområ- de som ligger ca 20 km sydost om Kittelfjäll, på södra sidan av Vojmåns dalgång. I söder gränsar det mot Marsfjällets naturreservat. Landskapet är småskaligt kuperat med flera mindre bergkullar med magra, blockrika moränmarker omväxlande med frodiga granskogar och stora skogmyrmosai- ker. Det ligger flera större sjöar i och i anslutning till området, bland dem Krutsjön, Västansjön, Boll- vattnet, Sunnansjön, Njallejaevrie och Baksjön. I norr gränsar området till Dikasjön och Bjurvattnet. Krutån rinner i västra delen av området genom torr, blockrik terräng. Inom avgränsningen finns ett par små byar och vägen mellan Dikanäs och Västansjö passerar genom området. Altituden i området varierar från ca 440 m ö h i nordost till ca 650 m ö h i de övre delarna.

I området finns både rena tallskogar, rena granskogar och mycket lövrika granskogar. I höjdlägen finns också ren fjällbjörkskog.

Krutsjön, Krutberget, Antonskullarna Området kring Krutsjön och Krutåns dalgång domineras av tallskog. Marken är torr och blockig, med hällar, små branter, utsprång och blockåsar. Skogens ålder varierar, stora delar har en be- ståndsålder kring 150–200 år, fläckvis med inslag av betydligt äldre tallar. Det finns allmänt med tallågor och lumpade toppar efter dimensionsav- verkningar. Det är mycket bergbunden mark med låg produktivitet och en betydande del av marken utgör impediment. I kanten mot Marsfjället väster om Krutsjön växer riktigt fin urskogsartad tallskog på bergbunden mark med gott om gamla tallar på 250 år och däröver. Det finns även gott om grov, död tallved. Nordost om Krutsjön finns områden med yngre tallskog med mer sparsam förekomst av gamla träd och död ved, främst i angränsande block- och bergimpediment.

Norr om sjön Dolarn växer lågproduktiv talldomi- nerad skog på blockrik mark med rikligt inslag av 200-årig tall och gott om liggande död ved, främst

Östra Dalsån Stenbitsjön Siksjön Matskerejaevrie Matskan Såaloejaevrie Holmsjön Baksjön jaevrie Njalle- Jilliesjaevrie Västansjön Sunnansjön Bollvattnet Krutsjön Krovhtejaevrie Dolarn Daajkanjaevrie Bergsjön Kroenenaesie Klitvallen Klijhpenvaellie Dikasjön Stoere Sudtsvaerie Nymyrberget Östra Krutberget Antonskullarna Bräntkullen Mörrösjöknoppen Mörrösjöliden Murresjentjuvvelge Lill-Sutsberget Svartsjöliden Gäddsjökullen Hidberget Vaartoe Västra Krutberget Grönfjäll Klitvallsstugan Sunnansjö Bergland Lyckebo Bjurviken Björkängen Lövås Gäjka Dikanäs Björkenäs Luspen Dikaliden Krutberg Aatjehke Atjiken Jilliesjaevrie Västansjö _Sutsberg Sudtsvaerie Matskanstugan Sjöland Bleriksstugan Nedre Sjöland Torpet Marsfjället NR BS Södra Gardfjället syd Daikansjön Marsfjället nord Södra Gardfjället FDR 0 5 000 Bjurvattnet meter

lump efter dimensionsavverkning. Öster om Dolarn finns tallurskog med riklig förekomst av gamla tallar, varav vissa är omkring 500 år. Där finns rikligt med död ved i form av grova lågor, grånade torrakor och skorstensstubbar. Tallskogen växer på mager, extremt blockrik moränmark som ligger mycket nära impedimentgränsen. Tallarna är sällan mer än 10–12 meter höga. Det finns även svackor med granurskog med rikligt med stående och liggande död ved. Det är sparsamt med brandspår, men det finns brandljud på enstaka av de gamla träden. Troligtvis är det ca 200 år sedan senaste brand.

väster om Bollvattnet, med gamla toppbrutna granar och mestadels allmänt med död ved. I ett stråk från Krutsjön mot nordväst finns ett större område med gles, luckig granskog med måttliga naturskogskva- liteter. Bitvis finns det allmänt med död ved, men oftast mer sparsamt. Granskogen har mycket stort inslag av björk samt enstaka asp och sälg. På höjden nordväst om Krutsjön finns nästan ren fjällbjörkskog utan spår av påverkan.

Bollvattnet-Nymyrberget

Nordsluttningarna ner mot Dikasjön och Bjurvattnet, norr om Bollvattnet och Sunnansjö, domineras av fina grannaturskogar. Öster om Bollvattnet finns en

67

höga naturskogsvärden och består av fjällgranskog med riktigt gamla träd och allmänt med död ved. I nordsluttningen mot Dikasjön är skogen högvuxen och välsluten och innehåller rikligt med död ved i olika nedbrytningsstadier. Där finns också ett stort inslag av asp och sälg. Utspridda i sluttningen finns också ett flertal små och stora vätar samt frodigare stråk med högörter.

Sluttningarna ned mot Bjurvattnet har ett växlande utseende. Ömsom är skogen väldigt gles och ömsom mer sluten. I svackor och dråg finns oftast välväxt granskog med stort inslag av död ved. Vissa dråg är högproduktiva. Högre upp i sluttningen växer låg- produktiv, gles, klen, björkrik granskog. Skogen är olikåldrig och innehåller spridda åldriga träd, men det finns sparsamt med död ved i denna del. Stor-Sutsberget, Björkkullen, Baksjön

Området mellan Sunnansjön, Baksjön och Bjurviken är ett skog-myrmosaikområde med en blandning av stora, öppna, flarkrika myrar med småtjärnar och flera större sjöar. Ett stort antal bäckar och

åar förbinder tjärnarna och sjöarna med varandra. Skogarna domineras av lågproduktiv och björkrik granskog med mycket liten grad av påverkan. Det finns rikligt med över 200 år gamla granar. Skogen har välutvecklad skiktning och det finns rikligt med både torrträd samt liggande död ved i olika nedbryt- ningsstadier. I delarna närmast Marsfjällets naturre- servat finns bitvis mer välsluten grannaturskog med högre produktivitet och markvegetation med inslag av hög- och lågörter.

Söder om Sunnansjön, i Stor-Sutsbergets östslutt- ning, finns ett parti välväxt, högproduktiv och olikåldrig grannaturskog. Där finns stort inslag av gamla grova träd och rikligt med grov död ved i olika nedbrytningsstadier. Övriga delar av Stor-Suts- berget och området öster om Sunnansjön domineras dock av gles, björkrik grannaturskog som övergår i ren björkskog på höjderna. Det syns inga spår av skogsbruk, men förekomsten av död ved är trots det sparsam till följd av den låga produktiviteten.

Stenbitsjön-Hidberget

Området mellan Hidberget och Stenbitsjön domineras av gammal granskog med ett måttligt inslag av björk. I ett mindre parti på Hidbergets topp är skogen mer lågproduktiv med en större andel björk. Granskogens ålder är genomgående mycket hög, 200 år och äldre. Död ved finns allmänt–rikligt i form av grova döda träd i olika nedbrytningssta- dier samt ett måttligt inslag av stående döda granar. Norr om Stenbitsjön finns ett större område med småtjärnar, gölar och mindre vätar. Här är skogen ganska luckig och fuktig med stor variation. Ofta förekommer allmänt med hänglavar och oftast allmän förekomst av död ved. Det är ett naturskogs- område med hög kvalitet.

Noterade naturvårdsarter

Garnlav, lunglav, skrovellav, doftskinn, gammel- gransskål, granticka, grantickeporing, gränsticka, harticka, lappticka, ostticka, rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, tajgaskinn, ullticka, kung Karls spira, hökuggla, lavskrika, sidensvans, strömstare, torn- seglare.

Länsstyrelsens bedömning

Marsfjället nord är ett mycket stort sammanhäng- ande område med ur- och naturskogar, myrar, sjöar och vattendrag. Området innehåller delvis urskogs- artad tallskog, både låg- och högproduktiv gran- naturskog samt björkrika skogar med mycket låg påverkan. I området förekommer rikligt med mycket gammal tall- och granskog och stora mängder död ved. Området är ett stort och vackert vildmarks- område med liten påverkan av människor. Delar av området är dock påverkat av äldre tiders fjäll- skogsblädning, men sentida spår av avverkningar förekommer i mycket begränsad utsträckning. Läns- styrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

69

Nassjohöjderna

Nassjohöjderna, som ligger 10 km nordväst om Saxnäs, består av de två markerade bergen Stor- Nassjo i söder och Lill-Nassjo i norr. Det är höjd- skillnader på nära 250 meter inom området, från Kultsjöns strand 540 meter över havet till Stor-Nass- jos topp 786 meter över havet. Mellan bergen ligger en smal dal med myrar och en liten sjö, Gagnessjön, som avvattnas österut via Gagnesbäcken till

Kultsjön. Lill-Nassjo har en ganska brant sydslutt- ning ned mot dalen medan Stor-Nassjos brantaste del vetter österut mot Kultsjön. I södra kanten av Stor-Nassjo ligger byarna Stornäs och Västra Stornäs. Kulturreservatet Fatmomakke kyrkby ligger i nordligaste delen av Lill-Nassjo. Nassjo- höjderna ligger i blickfånget för turister och andra resenärer som färdas på Sagavägen mellan Saxnäs och Klimpfjäll och för besökare till Fatmomakke kyrkby.

I områdets lägre delar växer relativt produktiv gran- naturskog. Skogen är olikåldrig med beståndsåldrar från ca 120 år upp till 180 år, med allmänt inslag

av ännu äldre granar upp mot 250 år. Skogen hyser allmänt med hänglavar. Död ved förekommer i form av spridda torrgranar och allmänt med lågor i olika nedbrytningsstadier. Spår av plockhuggning förekommer men knappast av några andra stor- skaliga skogsbruksåtgärder. Väster om Gagnessjön ligger ett flackt skog-myrmosaikområde med relativt mager grandominerad naturskog med ett allmänt inslag av björk och allmänt till rikligt med död ved. Rikligt med död ved finns också i delar på låg nivå strax sydost om Stornäs. Sluttningen ovanför Fatmomakke kyrkby är däremot tydligt påverkad av blädning och förekomsten av död ved är där mestadels sparsam.

Högre upp i sluttningarna sjunker produktiviteten i grannaturskogen, samtidigt som inslaget av björk ökar. Spår av avverkningar förekommer mycket glest. I höjdlägena finns gott om gamla toppbrutna granar med åldrar på 200–250 år och allmänt med lågor i olika nedbrytningsstadier. I Stor-Nassjos nordsluttning är skogen ganska produktiv och innehåller allmänt med död ved. Detsamma gäller skogen i Lill-Nassjos nordsluttning.

Gåaltoe Kultsjön Gaavnehtsjaevrie Gagnessjön Stoere Geamoenvaellie Nylandskullen Lill-Nassjo Stoere Naassjoe Stor-Nassjo Ohtje Naassjoe Faepmie Fatmomakke Västra Stornäs Jeanoe Ransarån Marsfjället NR Stöken Nassjohöjderna Gaavnehtsjohke Gagnesbäcken Satsfjället FDR 0 1 000 meter

På bergens högsta delar växer stora sammanhäng- ande områden med nästan ren fjällbjörkskog, ibland uppblandade med myrar. Björkdominerad skog växer även i Lill-Nassjos branta sydsluttning, nästan ända ner till foten av berget.

Det avgränsade området är som helhet lite påverkat av skogsbruk utöver äldre tiders plockhuggning. Närmast Västra Stornäs är påverkan större. Några av myrarna är påverkade av dikning.

Noterade naturvårdsarter

Garnlav, gränsticka, rynkskinn, fjällkvanne, nordisk

Länsstyrelsens bedömning

Nassjohöjderna är ett stort och väl sammanhållet område med naturskogsartad fjällbarrskog. Området består till största delen av björkrik grannatur-

skog med höga naturvärden knutna till den relativa orördheten och förekomsten av gamla granar, toppbrutna träd, död ved och naturlig bestånds- struktur med luckiga, gruppställda skogar. Området har höga landskapsestetiska värden och ligger i ett viktigt område för turismen, med bland annat kultur- reservatet Fatmomakke kyrkby i den norra delen. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvär- den kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan

71

Beskrivning av området

Området Oräddestjärn ligger mellan byarna Grytsjö och Blaikliden. Det sluttar från Marsfjällets natur- reservat åt syd och sydost ner mot Marsån, som har ett vackert meandrande lopp med sel och korta fors- sträckor. Strax norr om och parallellt med ån löper en bilväg. Från Marsfjällets naturreservat rinner Krokbäcken och Lermyrbäcken in i området för att där förenas och mynna ut i Marsån. Landskapet längs ån består av flacka moränhöjder och myrar. Sluttningen upp mot Marsfjällets naturreservat är måttligt brant men terrängen är mycket ojämn och uppfattas i en mindre skala som relativt kuperad. Sluttningen utgörs av moränmarker som genom- gående är blockrika och ganska svårpromenerade. Det finns en hel del myrar samt några småsjöar och tjärnar.

De västra delarna av området består av mer eller mindre orörda skog-myrmosaiker med höga natur- värden. Mellan myrar och gölar växer gammal ur- skogsartad granskog. Granskogarna i de mellersta delarna är mer produktiva och innehåller rikligt med torrträd och liggande död ved.

Skogen i östra delen är en äldre grandominerad bränna med ett tydligt inslag av björk samt spridda sälgar. Sluttningarna är överlag ganska lågproduk- tiva och träden är inte särskilt grova, men det finns gott om gamla senvuxna granar som är 200 år eller äldre. Markerna är till största delen friska med ett fältskikt av blåbärsris med inslag av fattigris och lingon. Förekomsten av lågor annat än björk är sparsam men det finns en hel del torrträd av gran. I brantare sluttningar och i svackor där skogen är högre och grövre finns det gott om död ved. I dessa delar finns också en rik förekomst av rödlistade arter knutna till senare successionsstadier.

Längs Marsån dominerar lågproduktiva marker med mager tallskog på torr, blockrik mark och hällar. Det finns stor andel 250-åriga tallar och stora mängder med död ved. På block- och hällmarker finns inslag av riktigt gamla tallar som är minst 300–400 år gamla. Ställvis finns det även gott om grånade torrakor och törskateangripna tallar. Brandspår, bland annat i form av brandljud är allmänt förekom- mande.

Oräddestjärn