SKA VI PRATA OM DET?
En experimentell studie kring deliberation inom ramen för den
kommunalpolitiska arenan.
JACOB AXELSON
MILENA AXKLO
Kurs: Kandidatuppsats i statsvetenskap, SKA207 Högskolepoäng: 15 hp
Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Hanna Bäck Examinator: Jörgen Ödalen Datum: 2021-06-02
2
ABSTRACT
Democracy in Sweden is facing a plethora of serious challenges. The ability of political parties to engage and activate non-political citizens have been greatly reduced over the last 50 years, meanwhile the risk of increased polarization the coming years is prominent and alarming. This essay attempts to combine modern representative democracy with the ideal of
deliberative democracy. The aim is to investigate if deliberation can contribute to the solution of these problems. This is accomplished through a study inspired by James Fishkin’s
Deliberative Poll. Local politicians in Sweden have been invited to answer a questionnaire after which they participate in deliberation before answering a second questionnaire. The difference in results between the two questionnaires are then compared to show the effect of deliberation.
There is a clear visual difference between the politician’s answers in the two questionnaires. Nevertheless, this difference is only statistically proven in one out of the 22 tests that were run. Therefore, this study cannot draw any conclusions regarding the true effect of
deliberation. Nevertheless, deliberation among local politicians in Sweden seems to be successful based on a visual comparison of the results from the two questionnaires and further study is deemed desirable.
Keywords: Deliberation, polarization, political equality, deliberative democracy, expert
3
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 6
1.1 Bakgrund ... 6
1.2 Syfte och frågeställning ... 8
2 TEORI ... 10 2.1 Demokrati ... 10 2.1.1 Representativ demokrati ... 10 2.1.2 Deliberativ demokrati ... 11 2.1.3 Politisk jämlikhet ... 13 2.2 Demokratiinnovationer ... 14
2.2.1 Deliberation och den representativa demokratin ... 14
2.2.2 Lokala demokratiexperiment i Sverige ... 17
2.3 Polarisering ... 18
2.3.1 Affektiv polarisering ... 19
2.3.2 Deliberation och polarisering ... 19
3 HYPOTESER ... 20
4 METOD OCH MATERIAL ... 22
4.1 Forskningsdesign ... 22
4.2 Datainsamling ... 23
4.2.1 Inledande enkätstudie ... 23
4.2.2 Samtal ... 23
4.2.3 Om respondenterna ... 25
4.3 Enkät- och samtalskonstruktion ... 26
4.3.1 Enkätundersökning 1 ... 27
4.3.2 Enkätundersökning 2 ... 27
4.3.3 Samtalens upplägg ... 28
4.4 Databearbetning och analys ... 29
4.4.1 Bortfall ... 29
4.5 Forskningsetiska överväganden ... 31
4
5.1 F1: Har deliberation effekt på kommunpolitikers sakpolitiska
ställningstagande? ... 32
5.2 F2: Har deliberation effekt på kommunpolitikers beslutsfattande? ... 34
5.3 F3: Har deliberation effekt på den affektiva polariseringen hos kommunpolitiker? ... 35
5.4 Upplevelse av samtal ... 36
6 DISKUSSION ... 38
6.1 En representativ och deliberativ demokrati ... 39
6.2 Fortsatt forskning ... 40
7 SLUTSATSER ... 41
REFERENSER ... 42
BILAGA 1: MEJLUTSKICK OCH INBJUDNINGAR ... 45
BILAGA 2: ENKÄTUNDERSÖKNING 1 ... 50
BILAGA 3: MISSIVBREV ... 57
BILAGA 4: ENKÄTUNDERSÖKNING 2 ... 59
BILAGA 5: DISKUSSIONSUNDERLAG TILL SAMTAL ... 65
BILAGA 6: INLEDANDE MUNTLIG INFORMATION I SAMTAL ... 67
5
TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING
Tabell 1 Svarsfrekvens inledande enkät ... 23
Tabell 2 Svarsfrekvens endast anmälan till samtal ... 24
Tabell 3 Svarsfrekvens enkät 2 ... 24
Tabell 4 Partiers representation bland respondenter ... 25
Tabell 5 Respondenters ålder fördelat efter huvudsaklig sysselsättning ... 25
Figur 1 Antal förtroendeuppdrag de enskilda hos respondenterna besitter. ... 26
Figur 2 Jämförelse mellan procentuell representation av politiska partier i riksdagen, den inledande enkätstudie samt samtalsdeltagande ... 30
Figur 3 Jämförelse enkätsvar fråga 5 - 8 ... 32
Figur 4 Jämförelse enkätsvar fråga 4 ... 33
Figur 5 Jämförelse av svar enkätfråga 3 ... 34
Figur 6 Jämförelse av svar enkätfråga 14 ... 35
6
1 INLEDNING
Sverige är en representativ demokrati och landet ses ofta som progressivt vad gäller
mänskliga och demokratiska rättigheter. Det stämmer såklart att Sverige är ett jämförelsevis demokratiskt land, detta ses exempelvis genom The Economists (2021) Demokratiindex där Sverige placerar sig på plats 3. Trots detta finns ett antal utmaningar framöver, fastställda av både beslutsfattare och statsvetenskapliga forskare. Landet är mitt i en uppåtgående trend vad gäller polarisering och det råder stor ojämlikhet sett till vilka som påverkar det politiska samtalet. I de formella politiska rummen blir detta tydligt när majoritetssamarbeten i själva verket riskerar att leda till majoritetstyranni snarare än konstruktiva samtal.
Som idealtyp är den representativa demokratimodellen tämligen gammalmodig och står långt ifrån den moderna statsvetenskapliga forskningen. Forskningen fokuserar i stället på hur demokratin kan utökas och fördjupas kvalitativt. Den här uppsatsen kretsar kring vad som kallas för deliberativ demokrati och med inspiration från James Fishkins empiriska forskning på området. Idén bakom deliberativ demokrati är att genom samtal, deliberation, skapa förståelse och legitimitet för politiska beslut. Dels minskar på så vis polarisering, men framför allt ökar politisk jämlikhet när fler röster hörs i debatten på ett likvärdigt vis. Genom en experimentell studie undersöker uppsatsen om det deliberativa demokratiidealet är lösningen på de problem som svensk demokrati oundvikligen måste hantera de
kommande åren.
1.1
Bakgrund
Polarisering i en svensk kontext
Under 2010-talet har det upprepade gånger talats om polarisering i det svenska samhället och i svensk politik (Oscarsson et al, 2021). I mars 2021 publicerade Demokratirådet sin senaste rapport, författad av Oscarsson et al (2021). I rapporten granskas och sammanställs den forskning och data som finns kring begreppet polarisering i ett svenskt sammanhang. Rapporten redogör för polarisering i partisystemet, parlamentet, medierna och bland medborgarna (2021, s 20). Initialt konstateras att Sverige de facto har en lång tradition av polarisering längs den traditionella höger-vänsterskalan. Den mätbara nivån har varit
förhållandevis hög, men någorlunda stabil. Det finns exempel, så som vid slutet av 1970-talet, på när den ideologiska polariseringen var på samma nivåer som idag. Ändock pekar
rapporten också på nya förändringar som kan tyda på att polariseringen i samhället förändras och ökar. Dessa förändringar återfinns vad gäller värderingar, snarare än längs höger-vänsterskalan, och vid vad som kallas affektiv polarisering.
7
Just begreppet affektiv polarisering granskas och diskuteras djupare senare i uppsatsen, men enligt rapporten finns det tendenser som visar att den affektiva polariseringen ökar i
samhället (Oscarsson et al, 2021). Exempelvis har frågan kring vilket parti som väljare tycker sämst om ställts i valundersökningar och 55% av väljarna svarar idag att de tycker sämst om Sverigedemokraterna (2021, s 147). Endast en gång tidigare, sen mätningarna startade, har ett parti varit i närheten av att vara så ringaktat; det var Vänsterpartiet kommunisterna under valåret 1976 som 51 % av väljarna tyckte sämst om. Även Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ sticker idag ut som de partier väljarna tycker sämst om när sammantaget 35% av väljarna angett att de tycker sämst av något av de tre rödgrönrosa. I VAL- och SOM-undersökningarna går det se samma trend, valåret 2018 hade den högsta mätningen av affektiv polarisering under de senaste femtio åren (Oscarsson et al, 2021, s 150). Förändringarna är visserligen små, men har sedan 2002 konstant ökat hos
befolkningen i stort. Särskilt intressant är att den affektiva polariseringen är större hos riksdagsledamöter än hos den övriga befolkningen, även om den verkar ligga stabilt kring samma nivå hos de båda grupperna (2021, s 152).
Avslutningsvis konstaterar Oscarsson et al (2021) att Sverige för närvarande är i en uppåtgående trend vad gäller polarisering, men att det ännu är för tidigt att säga om det kommer fortsätta så eller ej. Skulle trenden fortsätta uppåt hamnar den affektiva
polariseringen inom kort på nya toppnivåer (Oscarsson et al 2021, s 155). Sveriges politiska system agerar som ett skydd mot ökad polarisering i samhället till skillnad från exempelvis USA:s politiska system som i stället näst intill främjar polarisering (2021, s 178). Ändock tyder de ökade nivåerna av affektiv polarisering på en tydlig risk och Oscarsson et al pekar slutligen på ansvaret som politiker bär de kommande åren.
Hur elitaktörer väljer att agera och använda det politiska språket menar vi är helt avgörande. Att torgföra onyanserade narrativ, demonisera meningsmotståndare och deras anhängare och visa bristande respekt för demokratiska processer kan vara frestande för opportuna elitaktörer och opinionsbildare i en stenhård
uppmärksamhetsekonomi. I en sådan verklighet måste det finnas gott om incitament för långsiktigt ansvarstagande som motverkar kortsiktigt effektsökeri. (Oscarsson et al, 2021, s 178)
Det politiska samtalet i Sverige
Under 2021 uppmärksammas hundraårsdagen för svensk demokrati räknat från det första allmänna val där både kvinnor och män hade rösträtt (Kulturdepartementet, 2018a). Inför hundraårsfirande annonserade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke att
regeringen skulle storsatsa för att stärka den svenska demokratin. Bland annat lanserades en strategi i syfte att främja, förankra och försvara den svenska demokratin. I strategin
(Kulturdepartementet, 2018b) sammanfattas det politiska deltagandet och dess utmaningar i Sverige. Andelen ganska eller mycket politiskt intresserade bland befolkningen når 61%, vilket är den högsta siffran sen mätningarna inleddes på 1980-talet. Studier visar också att
8
det politiska deltagandet mellan valen uppgår till ca 80 % (Kulturdepartementet, 2018b, s 12). Liknande siffror presenteras av Waldemarssons (2019) i en rapport framtagen på uppdrag av Nordiska ministerrådet där det demokratiska läget i Norden jämförs med övriga Europa utifrån data från European Social Survey.
Svenskar har på senare år alltså blivit alltmer intresserad av politik och samhällsfrågor, ändå är medlemstalen i politiska partier väldigt låga. Sveriges politiska system grundas på
politiska partier och den formella makten finns just i dessa, snarare än hos den enskilda individen givet exempelvis att enbart politiska partier kan ställa upp i val. Ändock är den tydliga trenden sedan 1980-talet att färre och färre är medlemmar i politiska partier (SCB, 2018). En siffra som gått från ca 15 % 1984–85 till ca 5 % 2014–15.
Att ta vara på invånares politiska intresse när de politiska partierna har misslyckats är en stor utmaning för politiken idag, vilket omnämns i regeringens strategi (2018b). Uppsatsen ämnar djupare undersöka hur detta ska mötas på ett sätt som ökar politisk jämlikhet inte bara kvantitativt sett till röstetal, utan också kvalitativt för att säkerställa att alla röster faktiskt hörs.
1.2
Syfte och frågeställning
Demokratin i Sverige står idag inför flera utmaningar. Som nyss diskuterat har det de politiska partiernas förmåga att engagera och aktivera stora antal invånare minskat de senaste 50 åren, samtidigt som det finns en överhängande risk att polariseringen i samhället ökar (SCB 2018; Oscarsson et al, 2021) Med grund i det deliberativa demokratiidealet ämnar den här uppsatsen undersöka huruvida medvetna, deliberativa samtal kan tänkas vara en möjlig väg att gå för att hantera dessa utmaningar framåt.
Att deliberativa samtal har effekt bland icke-politiskt engagerade invånare är tämligen empiriskt fastställt av Fishkin och Luskin (2011), ändock kvarstår oklarheter kring huruvida samtalen kan tänkas ha effekt bland politiker. Enligt forskarparet är en bakomliggande orsak till metodens effektivitet att deltagarna får fördjupad kunskap om ämnet och ökad förståelse för motståndarsidans argument. Det kan antas att förtroendevalda redan besitter denna kunskap och därmed är det möjligt att deliberation inte vore ett effektivt tillvägagångssätt inom ramen för nuvarande politiska institutioner.
Uppsatsen utgörs av en studie vars idé är att undersöka huruvida det är möjligt att förena deliberativa samtal inspirerade av Fishkins och Luskins fördjupade opinionsundersökningar med nuvarande politiska institutioner. Då en majoritet av de politiska beslut som direkt påverkar medborgaren fattas på kommunal nivå fokuserar uppsatsen på det kommunala nämndsammanträdet. Visar resultaten att de deliberativa samtalen kan tänkas ha effekt
9
bland kommunpolitiker vore det ett möjligt tillvägagångssätt för att med relativt små förändringar öka invånarnas politiska jämlikhet och potentiellt minska polariseringen. Således kretsar uppsatsen kring följande forskningsfrågor:
F1: Har deliberation effekt på kommunpolitikers sakpolitiska ställningstagande? F2: Har deliberation effekt på kommunpolitikers beslutsfattande?
10
2 TEORI
I följande kapitel presenteras uppsatsens teoretiska grund i syfte att förtydliga vad som menas vid användandet av vissa begrepp, men även att förklara och introducera begrepp som annars inte är allmänt diskuterade utanför den statsvetenskapliga forskningen. Vidare
presenteras tidigare forskning på området av relevans för uppsatsens syfte och frågeställningar.
2.1
Demokrati
Demokrati är en central term för uppsatsen. I vardagligt bruk förs tankarna tillbaka till högstadiets samhällslektioner där direktdemokrati ställs mot representativ demokrati. I själva verket är termen demokrati att betrakta som ett paraplybegrepp under vilket många statsvetenskapliga idéer och teorier samlas. Avsnittet avgränsas till två av dessa av teorier; deliberativ demokrati och representativ demokrati.
När uppsatsen använder sig av termen demokrati utan försats åsyftas den representativa styrning som råder i Sverige och fastställs i grundlagen (Referingsformen [RF], 1974). Nämligen ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.” (RF, 1974). Detta inkluderar även att alla invånare har samma juridiska förenings-, åsikts-, och
yttrandefriheter samt rätt att delta i fria och allmänna val både som röstberättigad invånare och som kandidat till lokalt, regionalt och/eller nationellt beslutande församling. Ordet invånare används primärt framför ordet medborgare givet att även icke-medborgare kan ha rösträtt till lokala och regionala val (Kommunallagen [KL] 2017:725).
2.1.1 Representativ demokrati
I grund och botten handlar den representativa demokratin om maktförskjutning (Held, 2006, s 73). Ett litet antal invånare tilldelas makt att fatta beslut och regera över andra invånare. Förutsättningarna för hur dessa tilldelas makten kan skiljas åt, men är förutbestämda av kollektivet innan maktförskjutningen genomförs.
Möjliga förutsättningar för ett representativt styrelseskick i en modern, storskalig demokrati diskuteras av Robert Dahl (Dahl & Shapiro, 2015, s 83). Inledningsvis definierar författaren ett demokratiideal utan närmare specifikation men poängterar just att ett ideal är
ouppnåeligt och att det är osannolikt att idealet i sin rena form någonsin kommer att existera (2015, s 38). Demokratiidealet består av fem kriterier, dessa är lika deltagande, lika rösträtt, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen och att alla vuxna inkluderas processen. I den moderna demokratin som drivs utifrån stater menar Dahl (2015, s 85) att idealet kan
11
översättas till folkvalda ledare, fria, frekventa och rättvisa val, yttrandefrihet, alternativa informationskällor som inte kontrolleras av staten, föreningsfrihet, och ett inkluderande medborgarskap där ingen vuxen medborgare utelämnas från möjligheten till beslut, makt eller information. Huruvida Sverige uppfyller dessa krav är möjligtvis ett ämne för en helt egen uppsats, men många av de kriterier som Dahl lyfter går att känna igen från
regeringsformen.
Dahl (2015, s 45) listar och diskuterar utförligt tio olika anledningar till att demokratiidealet i sig är eftersträvansvärt, bland annat för att undvika tyranni, främja individens fri- och
rättigheter samt att sträva efter fred. Att redogöra för samtliga tio punkter blir i sammanhanget för långt, men sammanfattningsvis menar Dahl (2015, s 45) att
demokratiidealet i sig skapar gynnsamma utfall för mänskligheten som ett kollektiv så väl som för den enskilda individen, och att det konkreta tillvägagångssättet för att sträva mot demokratiidealet är genom representativ demokrati (2015, s 85). Vidare utvecklar Dahl (2015, s 93) den viktiga roll som förtroendevalda politiker spelar. Det är via den
förtroendevalda politikern som var medborgare, i alla fall i teorin, kan delta aktivt och behålla kontroll över dagordningen.
Det är nu lämpligt att poängtera att Dahl (2015, s 90) använder begreppet polyarki för att beskriva den moderna representativa demokratin. Författaren menar att representativ
demokrati som begrepp i själva verket inte följer de kriterier som tidigare diskuteras gällande bland annat allmän och lika rösträtt. Uppsatsen använder begreppet representativ demokrati givet att polyarki inte är ett vedertaget begrepp utanför den statsvetenskapliga diskursen. Avslutningsvis vore det inte rättvist att diskutera den representativa demokratimodellen utan att också diskutera kritiken mot densamma. Även Dahl (2015, s 108) diskuterar den
representativa demokratins begräsningar. Dels menar författaren att det är omöjligt för var förtroendevald politiker att hålla löpande kontakt med sina väljare, och därmed minskar den enskilda medborgarens ägandeskap över politiken drastiskt. I en storskalig demokrati flyttas sedan beslut inte bara från den enskilda till den förtroendevalda, utan även från den
förtroendevalda till byråkratin (2015, s 113). Därmed är det svårare för den enskilda att utöva ansvarsutkrävande från den förtroendevalda i och med att den i sin tur inte har den reala beslutsmakten, menar Dahl (2015).
2.1.2 Deliberativ demokrati
Deliberationen, det överläggande samtalet, står i centrum för det deliberativa
demokratiidealet (Bengtsson, 2008, s 60). Idén är att människors åsikter fördjupas genom samtal, givet att de är villiga att genuint överväga andra synsätt och argument än sina egna. Deliberation handlar inte om att försöka nå enighet eller försöka förhandla kring redan existerande åsikter, utan om att genom deliberation skapa något nytt som bättre stämmer överens med den kollektiva viljan (2008, s 61). I inledningen till sin antologi kring deliberativ
12
demokrati fångar Jon Elster (1998, s 3) kärnan av idealtypen genom ett citat av Edmund Burke hämtat från ett tal till väljare i Bristol 1774.
[…] Parliament is not a congress of ambassadors from different and hostile interests; which interests each must maintain, as an agent and advocate, against other agents and advocates, but parliament is a deliberative assembly of one nation, with one interest, that of the whole; where, not local purposes, not local prejudices ought to guide, but the general good, resulting from the general reason of the whole (Edmund Burke, 1774, refererad i Elster 1998 s 3)
Den andemening Burke (1774, refererad i Elster, 1998, s 3) uttrycker talar för ett förändrat sätt att se på staten, politiska representanter och det offentliga, vilket också kännetecknar det deliberativa demokratiidealet. När klassisk liberal demokratiteori sätter individer och dess enskilda intressen i centrum kastar i stället det deliberativa demokratiidelat bort idén om att det finns fasta åsikter (Held, 2006, s 58; s 233). Enligt deliberativa demokratiteoretiker är åsikter i stället något föränderligt som utvecklas genom samtal och fördjupas genom
kännedom om sakfrågor och förståelse för andra perspektiv. Som uttryckt av Bernard Manin ”It is […] necessary to alter radically the perspective common to liberal theories and
democratic thought: the source of legitimacy is not the predetermained will of individuals, but rather the process of its formation, that is, deliberation itself.” (1987, refererad i Held, 2006, s 233).
Sedan begreppet deliberativ demokrati formades av Josephe Bessette under 1980-talet har det diskuterats brett inom den statsvetenskapliga forskningen och formats åt olika håll (Held, 2006, s 232). Det blir uppenbart inte minst i Elsters (1998, s 8) antalogi där vart kapitel har olika och ibland motsägande definitioner (1998, s 8). Gemensamt för författarna menar Elster (1998) är ett slags kollektivt beslutsfattande utifrån argumentation mellan parter som åtagit sig att i sammanhanget vara rationella och opartiska. För en snävare definition av deliberation använder sig uppsatsen av Fishkins definition som lyder ”[…] the process by which individuals sincerely weigh the merits of competing arguments in discussions together.” (Fishkin, 2011, s 33). Deliberationens kvalitét ställs sedan mot följande fem
kriterier. Kriterierna nedan är översatta från engelska och de engelska formuleringarna listas inom parentes.
1. Information (Information)
2. Innehållsmässig balans (Substansive balance) 3. Mångfald av synsätt (Diversity)
4. Samvetsgrannhet (Conscientiousness) 5. Lika övervägande (Equal considerstion)
(Fishkin, 2011, s 34)
De första två kriterierna handlar om det sakpolitiska innehållet. En konversation är deliberativ om alla deltagare får ta del av korrekt och relevant information om sakfrågan (Fishkin, 2011, s 35). Vidare måste samtalet i sig lämna utrymme för innehållsmässig balans
13
vilket innebär att samtliga argument från ett perspektiv ska ges utrymme att bemötas av argument utifrån ett annat perspektiv. Just balans är nyckelordet i sammanhanget för att nyansera konversationen. Det handlar inte om att båda perspektiv på sakfrågan ska få samma talartid, utan om att säkerställa att alla argument från båda sidor faktiskt bemöts, inte bara radas upp (2011, s 35).
De sista tre punkterna handlar om gruppen och deltagarna. För att en konversation ska anses deliberativ behöver gruppen representera en mångfald av synsätt (Fishkin, 2011, s 37). Annan representation är också viktig, och till viss del hänger åsikter samman med olika socioekonomiska faktorer, ändock fokuserar kriterierna just på synsätt för att säkerställa att deliberationen blir så mångfacetterad och djupgående som möjligt. Därpå krävs att
deltagarna är samvetsgranna under deliberationen. Det innebär att de obetingat väger argumentens styrka mot varandra för att instämma i det bästa argumentet, snarare än i det argument som stämmer överens med tidigare övertygelse och åsikt (2011, s 39). För att göra just detta krävs avslutningsvis också lika övervägande av argument, oavsett vem som lagt fram argumentet och dennes sociala ställning (2011, s 40).
Premfors & Roth (2004, s 8) diskuterar kort möjliga översättningar av begreppet som
använts på svenska så som ”samtalsdemokrati” och ”diskussionsdemokrati”. Författarna drar emellertid slutsatsen att dessa översättningar inte täcker begreppet i sin helhet och därmed använder de sig av direktöversättningen deliberativ demokrati. Utifrån samma resonemang kommer även den här uppsatsen använda begreppet deliberativ demokrati även om det är snarlikt vad som åsyftas när man talar om exempelvis ”samtalsdemokrati”.
2.1.3 Politisk jämlikhet
I strikt juridisk bemärkelse kallas politisk jämlikhet även för likhetsprincipen och innebär likhet inför lagen. I Sverige garanteras detta i Regeringsformermens 1 kap 9 § som lyder ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet” (Regeringsformen [RF], 1974). Ändock sträcker sig politisk jämlikhet längre än lagboken. Uppsatsen ämnar använda samma resonemang kring politisk jämlikhet som Fishkin (2011, s 44) vilket presenteras i korthet nedan.
Politisk jämlikhet är att allas politiska preferens värderas lika högt (Fishkin, 2011, s 44). Den definitionen av politisk jämlikhet är att betrakta som en idealbild. Historisk har denna jämlikhet oftast försökts implementeras genom att ge alla röstberättigade medborgare en röst. Naturligtvis finns det en del problem av praktisk karaktär när detta ska genomföras. Till exempel värderas inte alla röster lika högt på grund av hur valdistrikt är indelade, något som blir tydligt vid bland annat amerikanska presidentval. De politiska valen behöver även innebära en reell chans för maktskifte, en jämställd rösträtt i en enpartistat innebär inte att det finns en politisk jämlikhet (Fishkin, 2011, s 44).
14
Fishkin (2011, s 44) argumenterar för att deliberation avsevärt minskar risken för traditionella politiska koalitioner. Deliberativa överläggningar, exponering av neutralt faktaunderlag och motargument, resulterar i stor utsträckning i att väljare byter åsikt och röstar för kandidater efter deras politiska sakargument. Således kan en livslång
socialdemokrat rösta på en moderat eller vice versa, Fishkin (2011, s 44) exemplifierar detta med republikaner och demokrater. Därmed menar Fishkin (2011, s 44) att deliberation i sig är ett verktyg för att fler röster ska höras och på så vis öka den politiska jämlikheten.
Hittills har deliberation i stor utsträckning beskrivits som något positivt. I kommande avsnitt ämnar uppsatsen nyansera den bilden utifrån begreppen demokratiinnovationer och
expertmedborgare. Utgångspunkten är att det finns en ojämlikhet mellan människor som i själva verket kan förstärkas av deliberation, särskilt om denna utförs mellan politik och allmänhet (Bengtsson, 2008, s 68). Dessa problem har även berörts av bland annat Fishkin och Habermas. De har var för sig lyft frågan på vilket sätt retorisk förmåga påverkar huruvida deltagarna i deliberativa överläggningar kan värdera de andra deltagarnas argument. De framför att om retorisk förmåga är jämnt fördelat över befolkning är effekten på samtalen obefintlig, men om det däremot är snedfördelat, exempelvis påverkat av yrke, så är risken större för att det påverkar jämlikhetsperspektivet (Bengtsson, 2008, s 69).
Sammanfattningsvis är deliberation vid första anblick att betrakta som något positivt för politiska jämlikhet. Fler röster har chansen att höras. Vid närmare granskning återfinns emellertid utmaningar som kan vara svåra att undvika även vid deliberativa överläggningar.
2.2
Demokratiinnovationer
2.2.1 Deliberation och den representativa demokratin
Hur det deliberativa demokratiidealet ska förenas med den representativa demokratin är vida diskuterat. Den här uppsatsen begränsar sin teoretiska redogörelse till fördjupade opinionsundersökningar och Deliberation Day samt till en kort teoretisk diskussion gällande syfte med och implementering av deliberation.
Fördjupade opinionsundersökningar.
Sedan 1990-talet har James Fishkin (2005) inom ramen för olika samarbeten genomfört olika s.k. Deliberative Polls. I uppsatsen översätts detta hädanefter till fördjupade
opinionsundersökningar. Syftet med fördjupade opinionsundersökningar är att empiriskt studera det teoretiska deliberativa demokratiidealet.
15
För att genomföra en fördjupad opinionsundersökning skapas först en slumpvis utvald grupp deltagare (Fishkin & Luskin, 2005, s 288). För att säkerställa politisk jämlikhet i den mån att alla invånare i populationen som önskas undersökas har samma chans att bli valda
poängteras särskilt vikten av det slumpmässiga urvalet. De som väljer att delta får ta del av ett noga genomarbetat underlag som balanserar empiri och fakta med andra typer av argument från perspektiv ur vilken sakfrågan kan betraktas. Underlaget har i förväg
granskats av representanter med olika perspektiv på sakfrågan för att säkerställa just att det är sakligt och balanserat. Detta för att säkerställa att ingen deltagare uppfattar samtalet som partiskt.
När det är dags för själva deliberationen samlas deltagarna gemensamt under ett par dagar, vanligtvis en helg (Fishkin & Luskin, 2005, s 288). Inledningsvis får deltagarna svara på frågor kring ämnet som ska delibereras. Därefter spenderas helgen med deliberation i mindre grupper där deltagarna förbereder frågor till plenum. Deliberationen modereras av utbildad personal för att säkerställa att debatten är balanserad, respektfull och att alla kommer till tals. I plenum får en expertpanel sedan svara på frågorna som grupperna arbetat fram. Panelen är, precis som underlaget, på förhand godkänd av representanter med olika
perspektiv på sakfrågan – återigen för att säkerställa balans av synsätt och argument. Vidare poängterar författarna att frågorna som ställs ofta är komplexa frågor utan möjlighet till tydligt nekande eller jakande svar. När helgen är slut får deltagarna återigen svara på frågor kring ämnet som diskuterats.
Utifrån de empiriska studier som gjorts av modellen fördjupade opinionsundersökningar presenterar Fishkin och Luskin (2005, s 290) tolv olika mönster. Samtliga ryms inte att diskuteras inom ramen för denna uppsats. Av särskild relevans är dock konstateranden om att åsikter oftast ändras på ett individuellt plan, men att det också sker statistiskt säkerställda förändringar på gruppnivå. Vad gäller s.k. ”vote intention” d.v.s. på vilket parti eller förslag personer ämnar rösta är förändringarna ännu tydligare. Vidare framgår att s.k. singled-peakedness, det vill säga att deltagare tydligt föredrar ett alternativ framför ett annat, också ökar. Fishkin & Luskins (2005, s 290) resultat visar alltså inte enbart att åsikter förändras av deliberation, utan också beslutsfattande.
Deliberation Day
Storbritannien har länge stått inför liknande demokratiska utmaningar som Sverige och det har varit nödvändigt att hitta nya vägar för politisk påverkan (Smith 2006). Med det som grund startades 2004 The POWER Inquiry med syfte att utreda hur det demokratiska deltagandet kan utökas och fördjupas i kungadömet. Som en del av detta författades en rapport av Graham Smith (2006) som redovisar 57 olika tänkbara lösningar,
demokratiinnovationer, från runtom i världen. Smith redovisar bland annat ett antal
deliberativa innovationer så som demokraticaféer, konsensuskonferenser och medborgarråd. På grund av uppsatsens omfång presenteras här enbart Deliberation Day, grundat av James Fishkin och Bruce Ackerman (Smith, 2005, s 52).
16
Idén med Deliberation Day, hädanefter Deliberationsdagen, är att skapa en ny helgdag två veckor innan ett stort val (Smith, 2005, s 52). På Deliberationsdagen samlas invånare lokalt och samtalar efter deliberativ modell för att få ökad förståelse för komplexa frågor. På så vis fattar medborgarna sitt beslut vid valurnan på ett mer välinformerat vis. Som ersättning erhåller alla invånare som deltar 150 $, motsvarande ungefär 1260 SEK. Precis som i fördjupade opinionsundersökningar skulle deltagarna inledningsvis diskutera i mindre grupper, för att sedan få möjlighet att ställa frågor i plenum (Smith, 2005, s 53). Till skillnad från i fördjupade opinionsundersökningarna ställs frågorna på Deliberationsdagen dock till lokala partirepresentanter och kandidater i stället för till experter. Fishkin och Ackerman menar att det inte bara skulle öka invånares sakpolitiska kunskap, utan också ställa krav på att politiker och dess kampanjer presenterar välgenomtänkta och faktabaserade argument för att behålla sin popularitet trots den granskning Deliberationsdagen skulle innebära. Smith (2005) redogör utförligt för konceptet och drar slutsatsen att det är en möjlig väg framåt för att ändra sättet den politiska eliten kommunicerar, men att systemet i sig är väldigt
ekonomiskt kostsamt.
Deliberation, ideal eller verklighet?
Tidigare diskuterades det deliberativa demokratiidealet och Fishkins (2011) olika
demokratiinnovationer som strävar efter att operationalisera begreppet. Emellertid står inte dessa och liknande innovationer utan kritik och särskilt relevant är den kritik som Paul Gunn (2017) författar. Gunn (2017) menar att den deliberativa idealtypen inte går att förena med verkliga förhandlingar på grund av människors egenintresse. Detta för att människor i själva verket inte vill skapa något nytt, utan vill använda deliberation för att förverkliga sina egna politiska ambitioner. Vidare menar Gunn (2017) att det finns en överhängande risk att den förståelse för problemen som sann deliberation skapar i själva verket inte åstadkoms. Han hävdar att exempelvis Fishkins fördjupade opinionsundersökningar i själva verket inte säger något om hur deliberation skulle kunna förenas med den verkliga, moderna, politiska
världen. Jonathan Kuyper (2017) bemöter dessa argument och menar att deliberationen måste ses både som ett mål och som ett verktyg för att nå målet. Författaren lyfter att den deliberativa processen skapar legitimitet bakom beslut vilket är att betrakta som ett mål i sig. Ändock måste deliberation i det moderna samhället hantera och skapa utrymme för de som deltar i processen, oavsett om de är experter, partipolitiker eller lekmän. Kuyper (2017) menar att det är nödvändigt att göra så bland annat för att deliberation i sig minskar polarisering och skapar samförstånd. Det bidrar till att upprätthålla det civiliserade, framåtstävande, demokratiska samtalet. Gunn (2017) hävdar att den moderna demokratin präglas av partipolitik och ideologisk ignorans, men Kuyper pekar på den viktiga rollen politiker spelar för att upprätthålla deliberationens kvalitét. I just det egenintresse som Gunn (2017) kritiserar menar Kuyper (2017) att partipolitiker i själva verket sållar fram den mest kvalitativa fakta i syfte att stötta sina egna ideologiska övertygelser. Dessutom granskas partipolitiska motståndares fakta och argument, och genom denna process framkommer vilken information och vilka argument som själva verket håller.
17
Paul Ginsborg (2008) diskuterar deliberationens roll i det moderna samhället och pekar precis som Kuyper (2017) på partipolitikens roll samt på hur deliberation sållar bland
argument och information. Författaren menar emellertid att framtiden för deliberation finns i en kombination mellan det deliberativa demokratiidealet och den representativa
demokratin. Sammanfattningsvis säger Ginsborg:
To put the matter in its most simple and brutal form, nothing will be gained by politicians offering the old model of representative democracy with a sprinkling of consultation or the odd public assembly or citizens’ jury thrown in for good measure. But that’s what they are doing all over Europe, and their actions are little more than hoodwinking. ( Paul Ginsborg, 2008, s 59)
Avslutningsvis ses till fritidspolitikern i den svenska politiken. I en intervjustudie har Marika Sanne (2004, s. 116) undersökt fritidspolitikerns uppdragsuppfattning och eget försvar till varför de ska besitta makt i den representativa demokratin. Sanne (2004, s 116) pekar på tre olika normer som fritidspolitiker följer. Normen om allmänorientering, det vill säga att som politiker ”Se till helheten” och allmännyttan för alla i samhället. Normen om den öppna diskussionen, vilket innebär att samtala för att komma fram till vad som är det bästa för det allmänna. Som grund för diskussionen ligger också att alla argument behandlas och beaktas lika. Den tredje normen är en positiv och nyanserad syn på partiskhet (2004, s 118). Trots de två tidigare normerna ser sig fritidspolitikern nämligen inte som neutral i diskussionen, i stället är synen positiv på det enskilda, unika perspektivet som man har med sig in i samtalet. Emellertid finns också nyanserade gränser för vilken form av partiskhet som är accepterad. Ett politiskt engagemang får inte handla om egenintresse, utan den partiskhet som finns ska osjälviskt bidra till allmännyttan. Dessa normer präglar inte bara fritidspolitikerns bild av sig själv, utan fungerar också som en måttstock gentemot förväntningar på andra politikers beteende (2004, s 120). Utifrån dessa normer jämför sedan Sanne (2004, s 122)
fritidspolitikerns uppdragsuppfattning med det deliberativa idealet och pekar på samband bland annat vad gäller samvetsgrannhet och lika övervägande. Den uppdragsuppfattning som Sanne lyfter känns igen från Fishkins (2011, s 34) definition av kvalitativ deliberation som uppsatsen använder sig av.
2.2.2 Lokala demokratiexperiment i Sverige
En omfattande del av svensk offentlig verksamhet bedrivs och har sin demokratiska förankring på den lokala nivån. Under den senare delen av 1900-talet minskade den demokratiska tilltron i Sverige (Montin, 1998 s 7). Ett tydligt exempel på detta var att deltagandet i allmänna val blev lägre. Mellan 1976 och 2002 sjönk deltagandet i
riksdagsvalen med 11,7 %, motsvarande för kommunalvalen var 12,5% (SCB, 2020). Aspekter som lyftes fram var att ekonomiska värden hade tryckt undan demokratiska sådana.
Diskussioner om demokrati förflyttades från att behandla frågor om folkstyrelse till att handla om politisk handlingskraft. Utöver detta hade även offentlig förvaltning drabbats av kriser i form av politiska skandaler, budgetbantningar, ökad ojämlikhet med mera.
18
Detta resulterade i en form av demokratisk motreaktion från statligt håll där det tillsattes bland annat demokratiutredningar, demokratiprojekt och demokratiska experiment (Montin, 1998 s 8). Ny lagstiftning präglades, i större utsträckning, av tankar om ökat ansvar och inflytande för enskilda medborgare. Detta har beskrivits som två parallella processer, som kallas för lilla och stora demokratin, där medborgare ges möjlighet att kommentera och påverka perifera processer samtidigt som en politisk elit håller andra, mer centrala, delar av den politiska makten närmare sig själva. I Västerås stad kan detta exemplifieras med så kallade ortsdialoger – samtal med kommunen där invånare i serviceorter får berätta om sina erfarenheter av att bo i området. Detta för att få en insikt i hur människor upplever sitt område och samtidigt skapa förståelse för kommunens arbete (Västerås stad, 2018). Montin lyfter dock en förhoppning om att utbredd medverkan i lokal deliberation skulle tvinga fram en deliberalisering av den stora politiken, alltså politiken som helhet (Montin, 1998 s 8). Oaktat utfall har det uppenbarligen funnits en stark vilja att göra deliberativa överläggningar till en del av svensk offentlig maktutövning.
Expertmedborgare
Expertmedborgare är framstående personer med ett stort mått politiskt, socialt och ofta ekonomiskt kapital som de fått genom sin yrkeskarriär (Micheletti, 2017 s 471). De har ofta haft framträdande roller inom politik, näringsliv, akademi eller dylikt. Detta används för att utmana och påverka det politiska etablissemanget. Dessa individer har en bred förståelse av det politiska livet och dess diskursiva konstruktion. De har också erfarenhet och expertis av att påverka nätverk av inflytelserika personer, samt besitter ofta omfattande sakkunskap. De placerar även förhandling och dialog med de aktörer som de vill påverka framför att inta en antagonistisk oppositionsroll. Det senare är vanligt inom mer aktivistiska gräsrotsrörelser (Li & Marsh, 2008 s 251).
Även regeringens tidigare nämnda strategi för en stark demokrati pålyser problematiken: Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig. Personer som befinner sig i socialt utsatta livssituationer, har en funktionsnedsättning eller lider av ohälsa har ofta sämre förutsättningar och möjligheter att delta i demokratin.
(Kulturdepartementet, 2018b, s 23)
2.3
Polarisering
När deliberation diskuteras bör även frågan om polarisering lyftas. Här ämnar uppsatsen att i korthet redogöra för de risker och fördelar som följer deliberation vad gäller polarisering. Oscarsson et al (2021) lyfter utmaningen i att man inom forskningen inte enats om en
19
definition av begreppet polarisering och på grund av detta definieras inte begreppet närmare heller i denna uppsats.
2.3.1 Affektiv polarisering
I uppsatsens inledning diskuterades polarisering i Sverige. Där konstaterades att nivån av polarisering i Sverige är relativt hög och att det finns viss risk för ökad polarisering. Även begreppet affektiv polarisering och den nya forskning som finns på området nämndes. Affektiv polarisering definieras som ”tendensen att väljare som identifierar sig starkt med ett politiskt parti betraktar motståndarpartiernas väljare negativt och det egna partiets
anhängare positivt” (Oscarsson et al, 2021, s 145). Med affektiv polarisering följer därmed många risker, bland annat vad gäller deliberation givet att det kan förhindra deltagare att faktiskt lyssna och uppfatta motståndarsidans argument på ett rättvist sätt. Det kan leda till att klyftor verkar större än de egentligen är och det är något som framträder tydligare hos personer med anknytning till ett politiskt parti (2021, s 146). Som diskuterades i inledningen syns bland annat att graden av polarisering är högre hos riksdagsledamöter än hos övriga befolkningen, men i de senaste mätningarna verkar en trend synas där väljarnas grad av affektiv polarisering ökat och närmat sig riksdagsledamöternas (2021, s 153). Oscarsson et al (2021, s 155) konstaterar att det ännu är för tidigt att säga om den affektiva polariseringen nått historiska nivåer eller inte.
2.3.2 Deliberation och polarisering
Cass Sunstein (2000) riktar kritik mot fördjupade opinionsundersökningar genom att peka på evidens från andra demokratiinnovationer, s.k. citizens jurys, där det framgår att
deliberation riskerar att öka polarisering men enbart om en grupp behöver fatta ett gemensamt beslut. Fishkin & Luskin (2011, s 293) bemöter detta och menar å sin sida att deras forskning inte tyder på ökad polarisering, givet att inget beslut krävs.
Inför det amerikanska presidentvalet 2020 genomförde James Fishkin sin hittills största fördjupade opinionsundersökning tillsammans med Larry Diamond (Badger & Quealy, 2019). En grupp på över 500 amerikaner som i stort var representativ för den amerikanska befolkningen samlades under en helg för att diskutera olika politiska områden och förslag. Resultaten visar att deltagarnas polarisering och affektiva polarisering minskat under helgen (Fishkin et al, 2020). Detta jämförs sedan med teorier likt Sunsteins som menar att
polariseringen och den affektiva polariseringen borde öka. Författarna drar därefter slutsatsen att fördjupade opinionsundersökningar är att betrakta som en lösning på
problemet med polarisering, i vilket fall mellan Republikaner och Demokrater i USA (2020, s 46). Därefter diskuteras också kort hur fördjupade opinionsundersökningar skulle kunna appliceras i större skala och författarna lyfter ett antal demokratiinnovationer där politiker möter allmänheten, eller där allmänheten får deliberera (2020, s 47).
20
3 HYPOTESER
Utifrån tidigare teorikapitel besvaras forskningsfrågorna med följande hypoteser.
F1: Har deliberation effekt på kommunpolitikers sakpolitiska ställningstagande? De resultat som presenteras av Fishkin & Luskin (2005) samt Fishkin et al (2020) pekar tydligt på att åsikter förändras av deliberativa samtal. Sannes (2004) studie om
kommunpolitikers normer pekar på att kommunpolitikernas uppdragsuppfattning i stor utsträckning ligger i linje med det deliberativa demokratiidealet. Samtidigt visar forskningen kring affektiv polarisering bland riksdagsledamöter sammanställd av Oscarsson et al (2021) att affektiv polarisering är högre bland den politiska eliten. Emellertid är de flesta
förtroendevalda på kommunnivå s.k. fritidspolitiker, och inte heltidsarvoderade, vilket placerar dem i en gråzon mellan övriga befolkningen och riksdagsledamöter. Fishkin och Luskin (2005) menar att åsikter förändras även bland personer med tydlig
partiidentifikation. Utifrån detta dras slutsatsen att kommunalt förtroendevalda personers åsikter borde påverkas av deliberation.
H1: Deliberationen kommer att ha effekt på kommunpolitikers politiska ställningstaganden.
F2: Har deliberation effekt på kommunpolitikers beslutsfattande?
Gällande politiskt beslutsfattande blir situationen något mer komplicerad. Fishkin & Luskins (2005) forskning berör specifikt situationer där grupper inte har behövt nå konsensus eller fatta ett gemensamt beslut. Trots detta visar deras resultat på att s.k. singled-peakedness, att den enskildas preferenser kring det faktiska beslutet, blir tydligare. Återigen ses till Sanne (2004) och fritidspolitikerns uppdragsuppfattning och dess normer. Inom normen om den öppna diskussionen och normen om allmänorientering bör en vilja att kompromissa för allmännyttans bästa återfinnas. Samma gråzon kring var den förtroendevalda på kommunal nivå befinner sig vad gäller affektiv polarisering kvarstår, men med tidigare resonemang utifrån Fishkin och Luskin (2005) antas även här att den förtroendevalda på kommunal nivå i större utsträckning är att jämställa med den vanliga medborgaren och därmed att
deliberation har effekt. Utan att diskutera polarisering ytterligare tyder även den forskning som Sunstein (2000) uppmärksammar att beslut de facto påverkas av deliberation.
21
F3: Har deliberation effekt på den affektiva polariseringen hos kommunpolitiker? Tidigare har resonemang presenterats vad gäller fritidspolitikerns placering mellan
riksdagsledamöter och icke-politiskt engagerade medborgare. Givet det antagande som gjorts kring att kommunpolitikern står närmare den vanliga medborgaren än riksdagsledamoten antas också att kommunpolitikerns nivå av affektiv polarisering är lägre än
riksdagsledamotens från början. Det betyder i sin tur att de i större utsträckning är benägna att uppfylla Fishkins (2011) kriterier för en kvalitativ deliberation.
När Sunsteins (2000) kritik mot deliberation tas med i ekvationen blir det hela något mer komplicerat. Sunstein (2000) pekar på att tidigare demokratiexperiment som krävt ett gemensamt beslutsfattande i själva verket har lett till ökad polarisering. Även Fishkin & Luskin (2005) noterar detta som en möjlighet utifrån situationer där gemensamt beslut krävs. Emellertid pekar Fishkin et al (2020) också på att deliberation i sig kan verka mot polarisering bland vanliga medborgare. I kombination med tidigare argument kring kommunpolitikers antagna placering närmare den vanliga medborgaren och därmed lägre grad av affektiv polarisering antas att det deliberativa samtalet i sig ska ha goda
förutsättningar att verka effektivt. Eftersom ett resultat av deliberation är just minskad polarisering antas att detta även kommer synas vad gäller kommunpolitiker (Fishkin et al 2020). Slutligen ses återigen till Sanne (2004) och kommunpolitikerns normer. Strävan efter det allmännas bästa, den positiva synen på partiskhet och normen kring det öppna samtalet borde också skapa förutsättningar för lika övervägande vilket i sin tur skapar grund för att deliberationen ska anses kvalitativ och därmed ge resultat. Bland resultaten som Fishkin & Luskin (2005) pekar på återfinns minskad polarisering.
H3: Deliberationen kommer att minska den affektiva polariseringen hos kommunpolitiker.
22
4 METOD OCH MATERIAL
På ett övergripande plan inspireras uppsatsens studie av Fishkins fördjupade
opinionsundersökningar men i förenklad form och anpassad efter mindre resurser. Nedan följer en detaljerad redogörelse för varje steg.
4.1
Forskningsdesign
Detta är en teoriutvecklande studie som använder sig av experimentell och kvantitativ metod. Studiens inspireras primärt av fördjupade opinionsundersökningar som undersöker ifall deliberativa samtal kan rendera förståelse och konsensus mellan medborgare. Denna uppsats förflyttar det deliberativa samtalet från slumpvis inbjudna medborgare till förtroendevalda politiker i svenska kommuner. Studien är uppdelad i flera tydligt avgränsade steg, dessa kommer att redovisas i detalj nedan. Undersökningen och uppsatsens omfång begränsas av både tid och resurser, varför vissa anpassningar har gjorts.
Det teoretiska begrepp som huvudsakligen operationaliseras i undersökningen är effekten av deliberation. Detta är uppsatsens beroende variabel och den operationaliseras genom att låta respondenterna svara på två likartade enkäter med ett deliberativt samtal mellan dessa. Skillnaderna i enkätsvaren analyseras i syfte att undersöka huruvida det går att tillskriva samtalet dessa skillnader. Deliberationen utgör uppsatsens oberoende variabel. Denna operationaliseras genom de samtal som genomförs, samtalens tillvägagångssätt redogörs för nedan.
Extern validitet säkerställs genom ett par steg. Urvalet av respondenteter är det första. Det studien mäter är som sagt hur deliberation påverkar svenska kommunpolitikers uppfattning om och beslut kring sakfrågor samt deras eventuella polarisering gentemot andra politiker. Att deltagarna är representativa för kommungruppsindelningen fastställs genom ett obundet slumpmässigt urval. Det är mer komplext att säkerställa validitet avseende genomförandet av själva experimentet. En del i det har varit att studera och i hög grad försöka efterlikna
originalstudien, i förenklad form. Vidare är uppsatsförfattarnas agerande en osäkerhetskälla som måste beaktas. Under samtalet är det viktigt att moderatorerna inte agerar på ett sådant sätt som influerar den deliberativa processen på ett otillbörligt sätt. Detta har försökts säkerställas genom att spela in samtliga samtal för att i efterhand kunna undersöka ifall moderatorernas agerande påverkade samtalets utfall. Det är även av vikt att påpeka att studien har varit drabbad av ett stort bortfall. Bortfallets omfattning diskuteras mer ingående senare. Bortfallet har påverkat urvalet av samtalsdeltagare och det finns en farhåga att de som väljer att delta inte är representativa för rampopulationen.
23
4.2
Datainsamling
4.2.1 Inledande enkätstudie
Inledningsvis kontaktades Sveriges samtliga 290 kommuner med en begäran om
kontaktuppgifter till samtliga förtroendevalda i kommunen. Utifrån utskicket inkom 217 kommuner med kontaktlistor. Därefter gjordes ett slumpmässigt urval utifrån SKR:s (2016) kommungruppsindelning. För att i största möjliga mån utesluta kommuner med särskilda förutsättningar, exempelvis väldigt stora eller väldigt små kommuner, gjordes urvalet utifrån kommungrupp B. Kommunerna i gruppen sorterades i slumpmässig ordning och därefter kontaktades förtroendevalda genom olika utskick. Vissa kommuner valdes bort då dessa antingen inte skickat en lista med kontaktuppgifter till förtroendevalda, skickat listan i ett format som gjorde det för tidsmässigt krävande att importera uppgifterna i enkätverktyget eller deltagit i en tidigare studie vilken presenteras nedan. Ambitionen var att göra att OSU bland kommunerna, men resultatet är alltså att betrakta som ett partiellt OSU.
I ett första utskick skickades den inledande enkäten ut till förtroendevalda i följande kommuner den 15 april 2021 (Bilaga 1). Kommunerna var Grästorp, Hofors, Jönköping, Karlstad, Klippan, Nordmaling, Nykvarn, Sjöbo, Trollhättan och Ulricehamn. Den 20 april 2020 skickades en påminnelse till de som ännu inte svarat på enkäten (Bilaga 1). Utskicket gick till totalt 1278 kommunalt förtroendevalda varav totalt 221 fyllde i enkäten, se tabell 1. I ett andra utskick skickades den inledande enkäten ut till förtroendevalda i följande
kommuner den 19 april 2021 (Bilaga 1). Kommunerna var Hallstahammar, Köping, Laxå, Munkfors, Nässjö, Robertsfors, Vaggeryd, Åtvidaberg, Östersund och Lysekil. Den 21 april 2021 skickades en påminnelse till de som ännu inte svarat på enkäten (Bilaga 1). Utskicket gick till totalt 1084 kommunalt förtroendevalda varav 156 svarade på enkäten, se tabell 1. Tabell 1 Svarsfrekvens inledande enkät
4.2.2 Samtal
Den inledande enkäten fick totalt 377 svar från utskick 1 och 2. Utav dessa svarade 35 personer att de kunde tänka sig att delta i ett kommande samtal, och 97 att de kanske kunde tänka sig att delta i samtalet men ville ha mer information. Dessa fick den 22 april ett mejl med möjlighet att anmäla sig till samtal. Givet den korta tidsramen för studien beslutades att göra ett tredje mejlutskick med endast information om studien och möjlighet att anmäla sig
Mejlutskick 1 Mejlutskick 2
Kontaktade Svar Svarsfrekvens Kontaktade Svar Svarsfrekvens
1278 221 17% 1084 156 14%
24
till samtal (Bilaga 1). Den 26 april 2021 gick en sådan förfrågan ut till totalt 1459 förtroendevalda personer i Krokom, Luleå, Mark, Ockelbo, Sala, Sandviken, Sundsvall, Svenljunga, Söderköping, Vännäs och Örebro. Den 30 april 2021 fick de som inte svarat en påminnelse via mejl och utskicken genererade totalt 62 svar varav 25 anmälde sig till samtal, se tabell 2 (Bilaga 1). I en tidigare kurs på Statsvetarprogrammet, SKA206, genomfördes en snarlik enkätundersökning bland förtroendevalda i Arvika, Bjuv, Bollebygd, Borås, Bålsta och Båstad (Axelson & Axklo, 2020). Givet vetskapen om den här kommande studien gavs även dessa förtroendevalda möjlighet att anmäla intresse till kommande samtal. I den enkäten uppgav 135 att de ville delta eller att de ville ha mer information och dessa kontaktades via mejl i ett fjärde utskick den 24 april 2021 samt fick påminnelse 30 april 2021 (Bilaga 1). Inbjudan gick totalt till 135 personer varav 14 svarade och 10 personer anmälde sig till samtal, se tabell 2.
Tabell 2 Svarsfrekvens endast anmälan till samtal
Totalt genererade de fyra utskicken i 54 personer anmälda till samtal. De som anmält sig från utskick tre och fyra fick innan samtalen ägde rum svara på samma enkät som de som anmält sig från utskick ett och två redan besvarat (Bilaga 2). Samtalen ägde rum digitalt med
videochatt via verktyget Zoom på följande datum; onsdagen 28 maj, söndagen 2 maj samt tisdagen 4 maj. Samtal 1 och 2 hade 8 deltagare vardera och samtal 3 och 4 hade 6 deltagare vardera vilket innebar att totalt 28 personer deltog i samtal. Efter samtalen ombads samtliga deltagare att svara på ytterligare en enkät snarlik till den inledande enkäten och dagen efter samtalen skickades påminnelser ut. Som visas i tabell 3 svarade 22 av de 28 deltagarna i samtalen på både den inledande och den avslutande enkäten. Studiens primärdata utgörs av dessa 22 enkätsvar. Ytterligare två svar inkom efter att databearbetningen påbörjats och dessa inkluderas inte i resultatrapporten.
Tabell 3 Svarsfrekvens enkät 2
Mejlutskick 2 Mejlutskick 3
Kontaktade Svar Svarsfrekvens Kontaktade Svar Svarsfrekvens
1459 62 4% 135 14 10%
Svarsfrekvens endast anmälan till samtal
Deltagande Svar Bortfall pga sent svar Slumpmässigt bortfall Svarsfrekvens
28 22 2 2 79%
25
4.2.3 Om respondenterna
Den slutgiltiga gruppen respondenter i studien utgörs av 22 förtroendevalda personer varav 3 är kvinnor och 19 är män. Respondenterna kommer från Centerpartiet, Liberalerna,
Moderaterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ett lokalt parti, se tabell 4. Tabell 4 Partiers representation bland respondenter
Partibeteckning Antal Procent Annat (Lokalt parti) 1 4,55% Centerpartiet (C) 5 22,73% Liberalerna (L) 1 4,55% Moderaterna (M) 6 27,27% Socialdemokraterna(S) 5 22,73% Vänsterpartiet (V) 4 18,18% Totalsumma 22 100,00%
En majoritet av deltagarna är över 50 år och de flesta har en annan huvudsaklig sysselsättning än förvärvsarbete på heltid, se tabell 5.
Tabell 5 Respondenters ålder fördelat efter huvudsaklig sysselsättning
Hälften av respondenterna har haft en släkting som varit förtroendevald innan de själva blev förtroendevalda och en majoritet av respondenterna har mer än ett förtroendeuppdrag, se figur 1.
Ålder utifrån huvudsaklig sysselsättning
Antal av Vad är din huvudsakliga sysselsättning?
Annat (specificera gärna) 2
60-69 år 1 70+ år 1 Arbetar deltid 2 30-39 år 2 Arbetar heltid 11 30-39 år 2 40-49 år 2 50-59 år 4 60-69 år 3 Ålderspensionär 7 60-69 år 2 70+ år 5 Totalsumma 22
26
Figur 1 Antal förtroendeuppdrag de enskilda hos respondenterna besitter.
4.3
Enkät- och samtalskonstruktion
Kärnan i det deliberativa demokratiidealet är just deliberationen. Fishkin och Luskin har operationaliserat begreppet genom sina fördjupade opinionsundersökningar och
Deliberationsdagen. Den här studien hämtar inspiration från forskarnas operationaliseringar men i en förenklad version. Effekten av deliberation operationaliseras genom att låta
respondenterna svara på en enkätundersökning, delta i ett samtal som följer deliberativ modell, och sedan svara på ytterligare en enkät. Skillnaden i enkätsvaren talar om huruvida deliberationen har haft effekt eller inte.
För att på ett trovärdigt vis kunna mäta åsikter och eventuella förändringar krävs ett ämne av relevans för samtliga Sveriges kommuner där förutsättningarna är relativt snarlika. Därmed kretsade enkätundersökningarna och samtalet kring lokal alkoholpolitik och respondenterna fick ta ställning kring tider för lokala serveringstillstånd. Det är värt att poängtera att
partiernas lokala ställningstaganden skiljer sig åt runtom i landet. Ett partis lokala
företrädare kan i en kommun driva frågan om förlängda serveringstider, när samma partis lokala företrädare i en annan kommun verkar mot detsamma. Det i sig gör ämnet passande vad gäller att mäta polarisering eftersom en del av problematiken som följer med polarisering är att parter har svårt att se bortom partibeteckningar och lyssna på faktisk argumentation. För utskick och enkätkonstruktion används primärt Microsoft Outlook och SurveyMonkey Standard. 0 1 2 3 4 5 6 7 1 2 3 4 5 Fler än 5 An ta l r es po nd en te r Antal uppdrag
27 4.3.1 Enkätundersökning 1
Den första enkäten innehöll totalt 17 frågor fördelade på 6 sidor (Bilaga 2). Enkätens första sida innehåller enbart information om studien, länk till missivbrevet och kontaktuppgifter till ansvariga studenter (Bilaga 2, bilaga 3). Den andra sidan innehåller fråga 1 och 2 vilka är bakgrundsfrågor samt fråga 3 som ämnar mäta om respondenten mellan enkäterna ändrar åsikt vad gäller det faktiska politiska beslutet. Det vore eventuellt lämpligare att mäta detta på annat vis, men givet att samtalen genomförs digitalt sågs detta som det bästa sättet att i sammanhanget att mäta beslutet på. Fråga 4 mäter styrkan i respondenternas åsikter. På enkätens tredje sida får respondenterna ta ställning till fråga 5–8 vilka utgörs av fyra påståenden varav två är formulerade med individen i fokus och två är formulerade med det kollektiva i fokus. Dessa frågor ämnar mäta respondenternas inställning och uppfattning om ämnet bortom det politiska beslutet. På enkätens fjärde sida ställs frågorna 9–13 om
respondentens politiska engagemang och bakgrund. Förhoppningen var att dessa frågor skulle ligga som grund för gruppindelningen till samtalen, vilket av praktiska skäl inte varit möjligt. I stället har indelningen gjorts efter respondenternas tillgänglighet. På fråga 14 ombeds respondenten ge riksdagspartierna ett betyg på en 11-gradig skala efter hur mycket respondenten gillar eller ogillar respektive parti. Syftet med frågan är att göra en väldigt enkel mätning kring polarisering och respondenternas syn på andra politiska partier. På enkätens femte sida får respondenterna svara på fråga 15 och 16 som handlar om studien framåt. De deltagare som svarat att de vill delta i samtal eller ha mer information om dessa tas vidare till sida 6 där de får lämna personuppgifter. För de som tackar nej till samtal avslutas enkäten. De som anmält sig till samtal fick svara på en korrigerad version av enkäten där de på sida 1 fick ange namn och e-postadress. Sida 5 och 6 uteslöts för dessa.
Det finns ett flertal frågor som varit intressanta att ställa och få svar på från respondenterna. Bland dessa finns frågor som mäter affektiv polarisering och upplevelsen av det
demokratiska samtalet tydligare. Respondenterna svarar dock på enkäten frivilligt och utan ersättning. Därmed har det varit av största vikt att hålla enkäten så kort som möjligt. Det är uppenbart att enkätens längd blivit ett hinder. Den enkätstudie som genomfördes inom ramen för en tidigare kurs, SKA206, hade en tydligt högre svarsfrekvens än denna enkät (Axelson & Axklo, 2021). Det vore inte främmande att anta att enkäten fått ännu färre svar om den innehållit fler frågor, och då hade det varit ännu svårare att genomföra studien. Fråga 9, 10, 11, 12, 13 och 14 är hämtade från Kommun- och
landstingsfullmäktigeundersökningen 2017, KOLFU, för att möjliggöra jämförelse av data även om det av tidsmässiga skäl inte varit möjligt inom ramen för uppsatsen (Karlsson, 2017, s 8-23).
4.3.2 Enkätundersökning 2
Enkätundersökning 2 (Bilaga 4) skickades enbart ut till de som deltagit i samtalen och utgår från enkät 1 men är något kortare med totalt 5 sidor och 13 frågor. De frågor som utelämnats
28
från första enkäten är fråga 1, 2, 16, 17 och 18. I efterhand konstateras att även fråga 9–12 från den första enkäten hade kunnat utelämnas från enkät 2, möjligtvis även fråga 13. I slutet av enkätundersökning 2 fick respondenterna svara på en ny fråga 13 om deras upplevelse av deliberationen.
4.3.3 Samtalens upplägg
Inför samtalen fick samtliga deltagare en inbjudan via mejl med information om samtalet, studien och ett sakpolitiskt underlag till samtalet (Bilaga 1, bilaga 3, bilaga 5). Underlaget utformades för att belysa båda sidors argument och ämnets nyanserade karaktär (Bilaga 6). Det inkluderade både resultat från empiriska forskningsstudier och utvärderingar från olika kommuner där serveringstiderna utökats.
Initialt författades ett mer djupgående underlag som i större utsträckning efterliknade de handlingar respondenterna kan tänkas få ta del av inom ramen för sina förtroendeuppdrag, men detta skrevs om till det underlag som finns i bilaga 5. Fishkin och Luskin (2005) listar just det sakpolitiska underlaget som en avgörande faktor vad gäller deliberationens effekt. Det hade därmed visserligen varit önskvärt att erbjuda ett mer djupgående underlag, men givet att respondenterna deltog på sin fritid och utan ersättning försökte förberedelserna å deras sida minimeras. Det gjordes också en bedömning att risken var stor att respondenterna inte skulle läsa ett större underlag lika noggrant vilket också skulle påverka deliberationens kvalitet negativt.
Samtalets uppbyggnad hämtar inspiration från det klassrumsmaterial som finns tillgängligt online för deliberativa samtal (Stanford Center for Deliberative Democracy [CDD], 2021). Samtalet inleddes med information om studien och samtalets förutsättningar och regler (CDD, 2021., bilaga 6). Bland annat ombads alla deltagare att efter sitt namn i Zoom skriva sin partibeteckning för att det hela tiden skulle framgå vilket parti var person företrädde. Därefter följde en kort presentation av det material som skickats ut innan samtalet inleddes med en presentationsrunda där alla fick säga sitt namn, sin partibeteckning och något de funderat på kring ämnet. Därefter följde fri diskussion i 30 minuter där deltagarna fick begära ordet och talarordning upprättades. Samtalet modererades av Milena Axklo och Jacob Axelson som ett fåtal gånger bröt talarordningen för att säkerställa att alla respondenter skulle komma till tals. Respondenterna hade i förväg fått information om att det kunde ske. När 15 minuter återstod fick deltagarna möjlighet att inkomma med yrkanden och samtalet avslutades med en sluten omröstning kring yrkandena.
Samtalen spelades in för att möjliggöra granskning av eventuella skillnader i hur samtalen modererats om det skulle vara så att resultaten mellan samtalen skiljer sig åt drastiskt. Givet att så inte var fallet har dessa inspelningar inte använts.
29
4.4
Databearbetning och analys
Svaren på fråga 3–8 samt fråga 15 jämförs mellan enkät 1 och enkät 2. Initialt genomförs en visuell analys utifrån deskriptiva mått av enkätsvaren före och efter samtalet. Därefter genomförs en statistisk analys efter ickeparametrisk metod. Givet att antalet respondenter är så pass få och att urvalet inte går att betrakta som ett OSU betraktas datan som
icke-normalfördelad. Därför är det inte möjligt att genomföra en inferentiell statistisk analys och i stället används Wilcoxons teckenrangtest (Wahlin, 2011, s 292). Testet är begränsat i den mån att det inte kan mäta graden av skillnad i enkätsvaren utan enbart om det finns en skillnad eller inte.
Testet genomförs i R och RStudios och följande hypoteser testas mot 5 % signifikansnivå enligt kod i bilaga 7.
H0 = Det finns inga skillnader i svaren mellan enkät 1 och enkät 2 Ha = Det finns skillnader i svaren mellan enkät 1 och enkät 2
4.4.1 Bortfall
I följande avsnitt diskuteras studiens relativt omfattande bortfallsproblematik. Inledningsvis diskuteras slumpmässigt bortfall och vilka åtgärder som vidtagits och därefter följer en diskussion kring studiens systematiska bortfall och representation gentemot
målpopulationen.
Studiens slumpmässiga bortfall är mycket stort och svarsfrekvensen är lägre än vad som skulle accepteras i en forskningsstudie vilket ses i tabellerna 1 och 2. Det bör dock poängteras att detta inte är särskilt förvånande givet att studien bygger på frivilligt deltagande utan ersättning och dessutom enbart utgör grunden för en studentuppsats. För att öka svarsfrekvensen på enkäten och minska bortfallet skickades påminnelser ut till samtliga grupper som kontaktats. De e-postmeddelanden som skickades var även personliga i den mån att hälsningsfrasen innehöll respondentens förnamn och brödtexten innehöll den kommun i vilken respondenten är förtroendevald (Bilaga 1).
Vad gäller studiens systematiska bortfall finns det en del brister att belysa. Målpopulationen omfattar samtliga Sveriges kommunpolitiker. Givetvis har det inte varit möjligt att
genomföra en totalundersökning och därmed gjordes ett stratifierat urval och enbart kommungrupp B enligt SKR:s (2016) kommungruppsindelning undersöktes. Ur detta stratum drogs sedan ett OSU. Här återfinns ett systematiskt bortfall, nämligen att förtroendevalda från vissa kommuner inte kontaktades på grund av att kommunen inte tillhandahållit kontaktlista, att kontaktlistan inte gått att använda på ett överkomligt sätt tillsammans med enkätverktyget eller att kommunerna kontaktats i en tidigare studie. Bland de respondenter som kontaktats finns ett fåtal kända replikat givet att vissa kommuner har gemensamma styrelser. Det innebär också att viss övertäckning kan förekomma givet att
30
förtroendevalda från andra kommuner än de kända kan förekomma i studien. Det finns också viss ytterligare problematik med över- och undertäckning orsakad av icke-uppdaterade kontaktlistor. Ytterligare undertäckning förekommer då kommunerna själva fått definiera vad förtroendevald innebär. Vissa kommuner har definierat det som samtliga politiskt tillsatta roller i kommunen, medan andra har definierat det som enbart ledamöterna i kommunfullmäktige.
En tydlig utmaning för studien har varit att skapa en urvalsgrupp representativ för populationen. Det bör vara tydligt att respondenterna inte går att betrakta som en representativ grupp givet exempelvis den stora andelen pensionärer och män.
Även sett till partibeteckning är representationen missvisande. Eftersom valresultaten i kommunalval skiljer sig mycket mellan olika kommuner jämförs här samtliga partiers procentuella representation i den inledande enkätstudien och i samtalen med valresultatet i riksdagsvalet 2018. Jämförelsevis blir då tydligt att Centerpartiet och Vänsterpartiet är klart överrepresenterade i samtalen, samtidigt som Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna är klart underrepresenterade.
Figur 2 Jämförelse mellan procentuell representation av politiska partier i riksdagen, den inledande enkätstudie samt samtalsdeltagande
