Magisteruppsats, 15 hp Malmö Universitet Specialistsjuksköterskeprogrammet med Hälsa och samhälle
SPRÅKBARRIÄRER I
BARNSJUKVÅRDEN
SJUKSKÖTERSKANS ERFARENHET AV ATT
MÖTA BARN OCH NÄRSTÅENDE MED EN
ANNAN SPRÅKTILLHÖRIGHET
SOFIE BERGGREN
SANNA OLSSON
SPRÅKBARRIÄRER I
BARNSJUKVÅRDEN
SJUKSKÖTERSKANS ERFARENHET AV ATT
MÖTA BARN OCH NÄRSTÅENDE MED EN
ANNAN SPRÅKTILLHÖRIGHET
SOFIE BERGGREN
SANNA OLSSON
Berggren, S & Olsson, S. Språkbarriärer i barnsjukvården. Sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående med en annan språktillhörighet. Examensarbete i
Omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och
samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.
Bakgrund: Tidigare forskning visar att det kan finnas svårigheter att skapa en god
relation mellan sjuksköterskan, barn och dess närstående när de pratar olika språk. Sjuksköterskor i vuxenvården upplevde att språkbarriärer begränsade konversationen mellan sjuksköterskan och patienten, det försvårade även sjuksköterskans förmåga att ge god omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans
erfarenhet av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet inom barnsjukvården. Metod: I denna studie användes en kvalitativ induktiv ansats. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som arbetade på olika barnavdelningar inom Region Skåne. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysprocessen. Resultat: Baserat på analysen erhölls fyra kategorier samt sju subkategorier. De fyra huvudkategorierna som identifierades var Indirekt
kommunikation, Strategier för att optimera mötet, Känslor i mötet där det finns en språkbarriär och Vården påverkas av språkbarriärer. Konklusion: Sjuksköterskornas erfarenheter tydde på att barn som har en annan språktillhörighet inte fick samma förutsättningar för god vård. Det framkom även att språkbarriärer ledde till en högre arbetsbelastning för sjuksköterskorna.
Nyckelord: Barn, barnsjukvård, intervjustudie, närstående, sjuksköterskans erfarenhet
LANGUAGE BARRIERS IN
PEDIATRICS
THE NURSE’S EXPERIENCE OF MEETING
CHILDREN AND THEIR RELATIVES SPEAKING
ANOTHER FIRST LANGUAGE
SOFIE BERGGREN
SANNA OLSSON
Berggren, S & Olsson, S. Language barriers in pediatrics. The nurse’s experience of meeting children and their relatives speaking another first language. Master thesis. 15
credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, department of Care
Science, 2018.
Background: Previous research indicates difficulties in establishing a good
relationship between the nurse, children and their relatives when they speak different languages. Nurses in the adult care experienced that language barriers restricted the conversation between the nurse and the patient, which also complicated the nurse’s ability to provide good nursing care. Aim: The aim of the study was to describe nurse’s experience of meeting children and relatives with another first language in pediatrics. Method: A qualitative inductive approach was used in this study. Nine semi-structured interviews were conducted with nurses who worked at various children’s departments within Region Skåne. A qualitative content analysis was used in the analysis process. Result: Based on the analysis, four categories and seven subcategories were obtained. The four main categories identified were: Indirect communication, Strategies to optimize the meeting, Feelings linked to encounters involving language barriers and The care is affected by language barriers.
Conclusion: The nurses’ experiences indicate that children who had a different first
language received poorer care. Moreover, language barriers led to a higher workload for the nurses.
Keywords: Children, interview, language barriers, nurses’ experiences, pediatrics and
relatives.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION 5 BAKGRUND 5 Definitioner 5 Språkbarriär 5 Kommunikation 5 Familjecentrerad vård 5 Språkbarriärers påverkan på den familjecentrerade vården 5 Konsekvenser av att inte dela samma språktillhörighet 6 Tolk och språkservice 7Utbildning 7 Problemformulering 8 SYFTE 8 METOD 8 Urval 8 Intervjuer 9 Dataanalys 10 Förförståelse 10 Etiska övervägande 11 RESULTAT 11 Indirekt kommunikation 12 Strategier för att optimera mötet 13 Att skapa trygghet hos barn och närstående 13 Försäkra förståelse 14 Känslor i mötet där det finns en språkbarriär 14 Att inte dela samma språktillhörighet leder till utmaningar i mötet 14 Omförmåga att förstå varandra resulterar till oro hos sjuksköterskan 15 Vården påverkas av språkbarriärer 15 Hög arbetsbelastning 15 Språkbarriären är en tidstjuv 16 Vårdkvaliteten påverkas 16
DISKUSSION 17
Metoddiskussion 17
Resultatdiskussion 20
Konklusion och implikation 21
Individuella insatser 22 REFERENSER 23 Bilaga 1(4) 26 Bilaga 2(4) 28 Bilaga 3(4) 29 Bilaga 4(4) 30
INTRODUKTION
Barn med en annan språktillhörighet riskerar att få sämre vård (Kan, Choi & Davis, 2015; Lau, Lin & Florens, 2012; Cohen, Rivara, Marcuse, McPhillips & Davis, 2005; Carnevale, Vissandjée, Nyland & Vinet-Bonini, 2009). I Sverige har 225 115
människor sökt asyl de senaste tre åren (Migrationsverket, 2018). På grund av den ökande invandringen är sannolikheten stor att sjuksköterskor inom barn- och
ungdomsvård kan komma att möta dessa barn (ålder 0-18) och deras vårdnadshavare i sitt arbete (Kersey-Matysiak, 2015). Det kan finnas svårigheter i att skapa en god relation mellan barn, dess närstående och sjuksköterskan när de talar olika språk eller förstår väldigt lite av varandras modersmål (Carnevale m.fl, 2009). Omvårdnaden kan hotas om en språkbarriär hindrar sjuksköterskans och patientens kommunikation, detta eftersom att omvårdnaden i sådana fall kan baseras på felaktig information och felaktiga förutsättningar (a.a.). Författarna har inte hittat någon forskning kring sjuksköterskors erfarenheter av mötet med barn och närstående som har en annan språktillhörighet. Föreliggande studie kan möjligen bidra med ny information kring ämnet.
BAKGRUND
Definitioner
I följande stycke definieras tre bärande begrepp, språkbarriär, kommunikation och familjecentrerad vård.
Språkbarriär
När en kommunikationsbarriär specifikt beror på att parterna talar olika språk kallas det för en språkbarriär (Svenska Akademiens Ordbok, 2018). En språkbarriär är begränsande både för patienten och för sjukvårdspersonalen och riskerar att patienten inte har möjlighet att förmedla sig (Hanssen, 2007).
Kommunikation
Ordet kommunikation har sitt ursprung från det latinska ordet ”communicaʹtio”, vilket betyder ”ömsesidigt utbyte” (Nationalencyklopedin, 2018). Kommunikation kan vara både verbal och icke-verbal. Exempel på icke-verbal kommunikation är kroppsrörelser, ansiktsuttryck och ögonkontakt (Hanssen, 2007).
Familjecentrerad vård
Under hela perioden ett barn vårdas på sjukhus har barnet rätt till att ha en närstående närvarande. Den närstående har även rätten att medverka i barnets vård (NOBAB, u.å.). Begreppet familjecentrerad vård innebär att vården betraktas som en helhet där både barnets och de övriga familjemedlemmarnas behov blir tillgodosedda (Benzein, Hagberg & Saveman, 2009).
Språkbarriärers påverkan på den familjecentrerade vården
Svensk sjuksköterskeförening (2016a) anser att specialistsjuksköterskan inom barn- och ungdomsvård har i uppgift att ge god omvårdnad utifrån barnets och familjens upplevelse och önskemål. Specialistsjuksköterskans uppgift är att bemöta barn och dess familj med respekt samt utgå ifrån vårdprincipen familjecentrerad vård (a.a.).
Utlandsfödda barn och barn med utlandsfödda föräldrar löper en större risk att inte få den vård och omvårdnad de behöver och därmed inte heller få en familjecentrerad vård (Kan, Choi & Davis, 2015). Föräldrarna som intervjuades i Kans m.fl. (2015) studie rapporterade att sjuksköterskorna inte tillbringade tillräckligt mycket tid hos familjen, att de inte lyssnade på det som familjen berättade, att familjen inte fick den information om vården som behövdes och att sjukvårdspersonalen inte tillgodosåg familjens behov på grund av språkbarriärer (a.a.).
Familjecentrerad vård kräver en god kommunikation mellan sjuksköterskor, barn och dess familjer, vilket innebär att de ska kunna föra en dialog där båda parterna förstår varandra (Ali & Watson, 2017). Till sjuksköterskans ansvar hör att ge sina patienter samma förutsättningar för en god vård oavsett vilken språktillhörighet patienten har. Språkbarriärer påverkar sjuksköterskans förmåga att effektivt bedöma patientens vårdbehov och hämmar följaktligen sjuksköterskans förmåga att möta dessa (a.a.).
Konsekvenser av att inte dela samma språktillhörighet
När sjuksköterskor och patienter inte delar samma språktillhörighet är
kommunikationen ofta ansträngd och konversationen mellan sjuksköterskan och patienten kan bli begränsad (McCarthy, Cassidy, Graham & Tuohy, 2013).
Sjuksköterskorna upplevde det svårt att inte kunna förstå patienten och det påverkade sjuksköterskornas förmåga att ge god omvårdnad, till exempel få en fullständig anamnes. Sjuksköterskorna uppgav även att de kände sig obekväma när
språkbarriären störde kommunikationen, de menade att man gärna ville hjälpa patienten men att de inte visste var de skulle börja. Ett exempel på vad
sjuksköterskorna i studien tog upp var smärtbedömning och smärthantering, ett komplext område för sjuksköterskan eftersom varje smärtupplevelse är subjektiv och unik. Vidare så är även beskrivningen av smärta beroende av språket. En språkbarriär begränsade konversationen mellan sjuksköterskan och patienten vilket försvårade frågan angående smärta ytterligare (a.a). Patienten kan bli missnöjd och känna sig förbisedd om hens behov inte tillgodoses (Ali & Watson, 2017).
Språkbarriärerna mellan barnet och vårdgivaren kan leda till stora misstag i vården (Cohen m.fl, 2005; Lau m.fl, 2012). Patienter och familjer som inte får tillgång till tolk löper större risk att råka ut för misstag och missförstånd under sin sjukhusvistelse än de familjer som antingen får tillgång till tolk eller pratar samma modersmål som vårdgivaren. Dessa missförstånd kan leda till att barnen riskerar att få otillräcklig vård (Cohen m.fl, 2005; Lau m.fl, 2012). Eftersom många patienter med språkbarriärer inte erbjuds tolk så ofta som de borde kan de löpa en ökad risk att råka ut för misstag som kan leda till förödande konsekvenser, t.ex. vårdrelaterad infektion och felaktig
medicinering (Cohen m.fl, 2005).
I Patientlagens (SFS 2014:821) 3 kap. 1§ och 2§ står det att information ska ges till patienten om bland annat sitt hälsotillstånd och möjligheten till att välja
behandlingsalternativ (a.a.). Barn som har en annan språktillhörighet kan inte alltid få information om sitt hälsotillstånd och vilka möjligheter det finns till behandling eftersom språkbarriären kan leda till att sådan information inte framkommer
(Carnevale m.fl, 2009; Kan m.fl, 2015). Barnen kan få sämre vård, det kan även blir svårt för sjuksköterskan att skapa en god relation till barnet samt ge barnet och dess närstående en familjecentrerad vård. Människor med en annan språktillhörighet har
svårare att tillgodose sig tillräckligt med information vilket kan leda till att delaktighet och självbestämmande av patientens egen vård påverkas negativt (Carnevale m.fl, 2009; Kan m.fl, 2015).
Språkbarriärer begränsar spontanitet, flöde och möjligheten att kommunicera verbalt (McCarthy m.fl, 2013). Trots att språkbarriärerna begränsade sjuksköterskorna i McCarthys m.fl. (2013) studie försökte de individualisera vården genom att använda sig av en rad personliga resurser och strategier. Resurserna och strategierna bestod av att förenkla sitt modersmål till endast enstaka ord och förklara med sitt kroppsspråk. Sjuksköterskornas personliga strategier räckte inte alltid för att få till sig tillräckligt med omfattande information från patienten eller för att ge detaljerad information till patienten. I de fall sjuksköterskan inte kunde kommunicera med patienten via enstaka ord och kroppsspråk fick tolk användas (a.a.).
Tolk och språkservice
Behovet av flerspråkig information är stort. Utbildade tolkar bör användas för att få en hög kvalitet på barns vård samt för att undvika fel (Cohen m.fl, 2005; Lau m.fl, 2012; Avila & Bramlett, 2012). Tolkar bör användas mer frekvent till barnpatienter som är svårt sjuka (Cohen m.fl, 2005). De barn som är akut sjuka, kroniskt sjuka eller har speciella omvårdnadsbehov kan behöva en tolk som följer dem och dess familj under hela vårdtiden (a.a.).
Alla sjuksköterskor i studien hade erfarenhet av att använda både formell och informell tolk (McCarthy m.fl, 2013). Vid vissa tillfällen ansåg sjuksköterskorna att det var nödvändigt att kommunicera med patienter via familj och vänner. Dessa agerade då informella tolkar eftersom den kontakten kunde leda till en fördjupad dialog med patienterna i det första mötet. Sjuksköterskorna föredrog ändå att använda formell tolk via språkservice eftersom de upplevde att de i samtal med en informell tolk inte alltid fick en korrekt bild av situationen, detta för att vissa
familjemedlemmar ibland undanhöll information för sjukvården. Sjuksköterskorna ville gärna använda samma tolk under alla samtal med en patient, då de menade att kontinuiteten blev bättre (McCarthys m.fl, 2013). Barnen och dess familjer uppgav att de var mer nöjda med sjukhusvistelsen om medicinskt utbildade tolkar användes och flerspråkig personal fanns tillgänglig (Lau m.fl, 2012). I studien fanns det förslag på att det skulle vara merithöjande för personal att vara flerspråkig eftersom de med hjälp av sin kunskap kunde öka kvaliteten på omvårdnaden (a.a.).
Utbildning
Avila och Bramletts (2012) resultat visar att sjukvårdspersonal bör utbildas i hur olika språkresurser kan användas eftersom språkbarriärer kan orsaka att barnet får fel vård (a.a.). Det finns en stor variation i hur olika sjukhus identifierar behovet av
språkservice samt hur personal på olika sjukhus bemöter familjer som talar ett annat språk (Regenstein, Mead, Muessig & Huangs, 2009). Sjukvårdspersonal bör ges utbildning kring vad språkservice innebär och hur den används (a.a.). Sjuksköterskor förklarade tolkandets roll som ett försök till att kunna ge en optimal vård för patienten (McCarthy m.fl, 2013). Sjuksköterskorna såg en utmaning i användandet av både formella och informella tolkar. De identifierade även ett behov av att lära sig att utnyttja tolktjänsten mer effektivt, då de upplevde att det hade kunnat effektivisera och förbättra vården för patienterna (a.a.). Språkservice bör standardiseras inom hälso- och sjukvården, detta för att alla människor ska bli bemötta med samma
förutsättningar (Regenstein m.fl, 2009). Om standardisering genomförs ökar chanserna att avdelningarna bildar en rutin kring språkservice. Denna rutin skulle möjligen kunna ge familjer med en annan språktillhörighet ökade möjligheter att kommunicera med sjukvårdspersonalen och på så vis också kunna känna sig nöjda och trygga med sjukvården (a.a.).
I flera studier uppger forskarna att sjukvårdspersonalen borde utbildas i hur de ska bemöta personer med en annan språktillhörighet och kultur. Sjukvårdspersonalen har inte tillräcklig förståelse och kunskap om hur de ska bemöta personer med en annan språktillhörighet, vilket kan påverka omvårdnaden (Yelland m.fl, 2014; Mendoza, 2009; Regenstein m.fl, 2009; Whitman, Davis & Terrys, 2009). Whitman m.fl. (2009) poängterar även att det är en ökande population samt en mångkulturell och flerspråkig befolkning, därför är utbildning av största vikt.
Problemformulering
Det är oklart om resultaten från tidigare nämnda studier gällande språkbarriärer i sjukvården är förenligt med hur den svenska sjukvården ser ut idag. Tidigare forskning visar att patienter med en annan språktillhörighet riskerar att få en sämre vård (Kan, Choi & Davis, 2015; Lau, Lin & Florens, 2012; Cohen, Rivara, Marcuse, McPhillips & Davis, 2005; Carnevale, Vissandjée, Nyland & Vinet-Bonini, 2009). Denna studie kan vara av värde baserat på att det, enligt vår kännedom, finns
begränsat med forskning både internationellt och nationellt gällande sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet. Studien syftar till att öka medvetenheten hos sjuksköterskor som möter dessa barn och närstående. Möjligen kan denna medvetenhet bidra till att sjuksköterskor blir
medvetna om de eventuella problem och brister som språkbarriärer kan orsaka.
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet inom barnsjukvården.
METOD
I denna magisteruppsats har en kvalitativ induktiv ansats använts vilket innebär att analysen av materialet görs utifrån en neutral utgångspunkt (Polit & Beck, 2017). Valet av att använda sig av en kvalitativ design grundade sig i att syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter. Kvalitativ forskning används när forskaren vill undersöka och förstå fenomen som uppkommer via upplevelser, tankar och känslor (Polit & Beck, 2017). Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Den insamlade datan har analyserats utifrån Granheim och Lundman (2004).
Urval
Denna studie utfördes inom barnsjukvården i Region Skåne. Inklusionskriterierna för att få delta som informant var att vara legitimerad sjuksköterska och ha varit verksam inom barnsjukvården i minst ett år. Informanterna hade olika könstillhörigheter och olika åldrar, detta var önskvärt då olikheterna ledde till en eventuellt bredare variation
av data. Inledningsvis var ambitionen att använda strategiskt urval. Enligt Polit och Beck (2017) innebär det strategiska urvalet att forskaren har en möjlighet att välja ut de informanter som är bäst lämpade att svara på studiens syfte. Slutligen användes bekvämlighetsurval vilket innebär att forskaren subjektivt väljer ut informanter som ska vara lätta att få tag i (Polit & Beck, 2017).
Intervjuer
Studien bygger på intervjuer av nio legitimerade sjuksköterskor inom barnsjukvården i Region Skåne. Sju av sjuksköterskorna i denna studie var specialistsjuksköterskor inom området barn och ungdom. De hade olika lång arbetserfarenhet, medelvärdet var 19 år.
Verksamhetschefer tillhörande Region Skåne kontaktades för att samtycka till att genomföra studien inom deras verksamhetsområde (Bilaga 1). Efter godkännande från verksamhetschef kontaktades enhetschefer på barnavdelningar och
barnakutmottagningar i Region Skåne, enhetscheferna tillfrågades angående avdelnings- och akutsjuksköterskornas möjlighet att medverka i studien.
Enhetscheferna erhöll ett informationsbrev tillägnat sjuksköterskorna som uppfyllde inklusionskriterierna för att delta (Bilaga 2). Både verksamhetscheferna och
enhetscheferna tillhandahöll information kring studien och studiens syfte i januari 2018.
Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide (Bilaga 3). En intervju genomfördes där intervjuguiden testades. Pilotintervjun är inte inräknad i resultatet eftersom intervjuguiden behövde utvecklas efter utförd pilotintervju. Inledningsvis informerades alla informanter om syftet med studien och fick tillfälle att ställa frågor, därefter fick informanterna signera samtycke till att delta i studien (Bilaga 4). Under intervjuerna var författarna uppmärksamma på sitt kroppsspråk genom att hålla ögonkontakt, vara avslappnad och vara medveten om sitt tonläge. Intervjuaren hade som mål att inte avbryta informanterna. Intervjuaren uppmuntrade informanterna till att prata fritt om erfarenheter, känslor och upplevelser exempelvis genom att ställa frågor som ”Hur känns det de gånger du inte kan göra
dig förstådd”. För att skapa en god kontakt var författarna uppmärksamma och
visade intresse för informanternas svar genom att inte avbryta och bekräfta via kroppsspråk. Under intervjuerna användes två ljudbandspelare för att säkerställa att inga data skulle gå förlorad. När intervjun var genomförd flyttades ljudfilen från ljudbandspelaren till två USB-minnen. Dessa förvaras inlåsta i författarnas respektive hem.
Författarna intervjuade nio legitimerade sjuksköterskor och intervjuerna blev mellan 11-30 minuter långa. Upplägget på intervjuerna var att gå ifrån det generella till det specifika genom att börja med en öppen fråga ”Kan du berätta om dina erfarenheter
vid mötet med barn och närstående som har en annan språktillhörighet” och sedan
specificera med följdfrågor såsom ”Hur ser ett möte ut med barn och närstående där
du försöker göra dig förstådd”. Båda författarna var närvarande under intervjuerna.
Innan intervjun startade förklarade författarna rollerna de skulle ha under intervjun. Under intervjuerna var den ena författaren aktiv och den andra passiv. Den författare som var aktiv ledde intervjun. Den passiva författaren verkade i bakgrunden och ställde kompletterande frågor vid intervjuns slut.
Dataanalys
Intervjuerna transkriberades fortlöpande efter varje intervju. Transkriberingen gjordes ordagrant av den författare som varit passiv under intervjun. Efter varje transkribering kontrollästes transkriberingen samtidigt som ljudfilen med intervjun lyssnades
igenom. Detta genomfördes för att författarna skulle vara säkra på att transkriberingen gjorts ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med kvalitativ
innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Till en början lästes transkriptionen flera gånger för att få en övergripande syn av innehållet. Därefter identifierade författarna tillsammans de meningsbärande enheter som svarade till syftet. Efter att de meningsbärande enheterna hade skapats kondenseras dessa, detta i syfte att korta ner texten men ändå behålla innehållet. De kondenserade
meningsbärande enheterna kodades sedan med ett ord. Detta ord var beskrivande för innehållet i den meningsbärande enheten. När koderna var identifierade skapades kategorier och subkategorier, vilket innebar att innehållet från data som hade något gemensamt samlades. Inga data som svarade till studiens syfte exkluderades.
Tabell 1. Exempel av schematisk sammanställning av analys Meningsbärande
enhet
Kondenserade meningsbärande enheter
Kod Subkategori Kategori
Tar till väldigt mycket kroppsspråk för att man ska förstå varandra Använder kroppsspråk i kommunikationen Kroppsspråk Indirekt kommunikation Jag ber dem repetera
i korta drag vad jag har sagt
Ber familjen repetera Repetera Försäkra förståelse
Strategier för att optimera mötet Känslan är att det är
en stor utmaning att möta dessa familjer
Mötet är en utmaning
Utmaning Att inte dela samma språktillhörighet leder till utmaningar i mötet Känslor i mötet där det finns en språkbarriär
Om man har flera olika familjer som pratar flera olika språk så kan det bli lite rörigt, det tar mer tid såklart
Tar mer tid att vårda familjer som pratar ett annat språk Tidskrävande Språkbarriären är en tidstjuv Vården påverkas av språkbarriärer Förförståelse
Författarnas förförståelse byggde främst på den teoretiska bakgrund som lagts fram. Båda författarna har yrkeserfarenhet från anställningar inom barnsjukvården i Region Skåne och av att möta barn och närstående med annan språktillhörighet. Författarna har även erfarenhet av att tolk används i mötet med barn och närstående som har en annan språktillhörighet, därför antogs det att tolk användes på samma sätt även på andra avdelningar inom Region Skåne. Innan studien genomfördes var författarnas uppfattning att intervjuerna skulle resultera i svar som visade att sjuksköterskornas erfarenheter av mötet skulle uppfattas som problematiskt. Författarna redogjorde och diskuterade sin förförståelse både före datainsamlingen påbörjades och under hela analysprocessen. Detta för att i minsta möjliga mån låta den påverka studiens slutresultat.
Etiska övervägande
Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) 1§ och 2§ behöver inte en etisk granskning göras när forskning sker inom
högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå (a.a.). Med belägg från lagen beslöt författarna att inte göra en etikansökan. En annan anledning till att etikansökan inte gjordes till denna studie var eftersom författarna intervjuade sjuksköterskor om deras yrkeserfarenheter och inte om något personligt.
Enligt Vetenskapsrådet (2017) finns det fyra huvudkrav för forskningsetiska
principer, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (a.a.). Det etiska övervägandet i denna studie utgick ifrån dessa fyra huvudkrav. Vetenskapsrådet (2017) beskriver att informationskravet innebär att studiens syfte ska förmedlas till de individer som ska medverka i studien. Det ska även framgå att deltagandet i studien är frivilligt samt att de uppgifter som samlas in endast används till forskningen. Informationen ska ges muntligt och/eller skriftligt, dock senast i samband med att intervjun påbörjas. Samtyckeskravet innebär att de som medverkar i studien själva har rätt att bestämma över sitt deltagande. Deltagaren i undersökningen har rätt att avbryta sin medverkan när som helst under studiens gång. Konfidentialitetskravet innebär att den insamlade datan inte ska delas med obehöriga. Datan ska avidentifieras så att deltagarna inte kan urskiljas.
Nyttjandekravet innebär att datan endast ska användas för att nå studiens syfte. Enligt Polit och Beck (2017) är det svårt att applicera fullständig anonymitet i en kvalitativ studie. Om forskaren avidentifierar deltagarna och har tystnadsplikt ges möjlighet tills sekretess gentemot deltagarna (a.a.). Författarna förvarade all data inlåst och hade tystnadsplikt vilket även bidrog till att anonymiteten säkrades.
RESULTAT
I föreliggande studie var syftet att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet inom barnsjukvården. Sjuksköterskorna som medverkade i studien arbetade på olika avdelningar inom barnsjukvården såsom på akutmottagning, barndagvård eller vårdavdelning där olika rutiner användes vid mötet med barn och närstående som har en annan
språktillhörighet. Sjuksköterskorna uppgav att de mötte barn och närstående med en annan språktillhörighet dagligen. Enligt sjuksköterskorna användes professionella tolkar i möten där barnet, dess närstående och sjuksköterskan inte förstod varandra. Beroende på vilken arbetsplats sjuksköterskorna arbetade på användes tolkarna olika, telefontolk var den mest använda tjänsten. Det rapporterades att en närstående till barnet eller familjen, till exempel en granne eller vän, ofta användes som tolk. Ibland tolkade de närstående via telefon och ibland följde de med till sjukhuset för att tolka på plats. Trots att det fanns både personal och närstående som kunde tolka i vissa situationer föredrogs det att använda professionella tolkar då detta var en rutin som skulle följas. Efter utförd analys av sjuksköterskornas berättelser utformades fyra kategorier. Den första kategorin var Indirekt kommunikation. Den andra var Strategier
för att optimera mötet där subkategorierna Att skapa trygghet hos barn och
närstående samt Försäkra förståelse inkluderades. Den tredje var Känslor i mötet där det finns en språkbarriär där subkategorierna Att inte dela samma språktillhörighet leder till utmaningar i mötet samt Oförmåga att förstå varandra resulterar till oro
hos sjuksköterskan inkluderades. Den fjärde var Vården påverkas av språkbarriärer
där subkategorierna Hög arbetsbelastning, Språkbarriären är en tidstjuv samt
Vårdkvaliteten påverkas inkluderades.
Tabell 2. Översikt av kategorier och subkategorier Kategori Subkategori
Indirekt kommunikation
Strategier för att optimera mötet Att skapa trygghet hos barn och närstående
Försäkra förståelse Känslor i mötet där det finns en
språkbarriär
Att inte dela samma språktillhörighet leder till utmaningar i mötet
Oförmåga att förstå varandra resulterar till oro hos sjuksköterskan
Vården påverkas av språkbarriärer Hög arbetsbelastning
Språkbarriären är en tidstjuv Vårdkvaliteten påverkas
Indirekt kommunikation
Kroppsspråk var något som alla sjuksköterskor använde sig av för att kommunicera med barn och närstående som hade en annan språktillhörighet. Även om familjen och sjuksköterskan inte delade samma språktillhörighet pratade sjuksköterskan sitt språk samtidigt som hen försökte förmedla den väsentligaste informationen via sitt
kroppsspråk. En sjuksköterska uppgav att hen alltid log mot familjen, även om de inte kunde förstå ville sjuksköterskan visa att hen bara ville väl. Det rådde skilda meningar angående användandet av kroppsspråk. En del sjuksköterskor hade erfarenhet av att det fungerade och att de klarade sig ganska bra när de använde sig av detta redskap.
”Man kan faktiskt klara sig rätt så bra med kroppsspråk också … tycker jag”
(intervju nr. 3).
En annan del uppgav dock att det var svårare att kommunicera när det inte fanns några språk involverade i kommunikationen eftersom samtalet då blev ytligt och inte fick det djup som behövdes för att till exempel få en fullständig anamnes.
”Det är mycket svårare när föräldrarna inte förstår vad jag säger, då försöker jag visa eller göra gester … men att det är svårare att kommunicera när det inte är några språk involverade, absolut, där är skillnad på om de kan språket eller inte. Eller jag kan deras språk eller inte” (intervju nr. 9).
För att underlätta kommunikationen mellan sjuksköterskor, barn och närstående som inte delade samma språktillhörighet hade sjuksköterskorna tillgång till en del olika redskap, exempelvis bilder, bildböcker och bildskalor. Många sjuksköterskor erkände att de inte var speciellt “duktiga” på att använda ovanstående redskap. En av
”Vi har pekböcker, bilder och sånt, men vi kan väl vara ärliga att säga att det används inte flitigt här på vår avdelning … man har inte alltid tid till det” (intervju
nr. 3).
På en avdelning nämnde sjuksköterskan att de använde en prepareringsdocka för att visa praktiska åtgärder såsom PVK-sättning. Barnen fick även känna på materialet som en del av förberedelsen eftersom sjuksköterskan inte kunde förklara med ord för barnet vad de skulle göra. En del sjuksköterskor ritade bilder och pekade även på sin egen kropp för att öka förståelsen hos barnet. De menade att det gick någorlunda bra att göra sig förstådda genom att rita och peka. Det fanns dessutom broschyrer på olika språk som kunde delas ut till barn och närstående med en annan språktillhörighet. Många avdelningar och ett fåtal akutmottagningar hade även häften med ord som var översatta till olika språk där det gick att kommunicera genom att peka på de olika orden. Det framkom även att sjuksköterskorna tog fram sin egen telefon och använde Google translate för att kommunicera med familjerna. En avdelning hade en
applikation som de kunde prata i och som översatte till det önskade språket. Sjuksköterskorna rapporterade att de använde sin kliniska blick, tog kontroller och observerade föräldrarnas oro i det första mötet med en ny patient. Sjuksköterskorna på akutmottagningen upplevde att de oftast kunde avgöra om barnet var akut sjukt eller inte med hjälp av kontroller och att de i första hand inte behövde en tolk till hjälp för att göra en första bedömning. Det framkom även att sjuksköterskorna var mer
uppmärksamma och mer noggranna vid undersökningen av ett barn där det fanns en språkbarriär, till exempel kläddes barnet av snabbt för att kunna observeras bättre. Sjuksköterskorna prioriterade att vårda barnet i första hand i det akuta skedet. Barnet och föräldrarna fick i efterhand förklarat för sig vilka åtgärder som vidtagits och varför.
“Man gör ju en bedömning utifrån våra kontroller och tittar på barnet, … och tittar på föräldrarnas uppfattning av det, hur oroliga de är. Så, men, … jag känner ändå att man får en rätt så bra bedömning. Jag kanske är lite noggrannare med barn där det brister i språkkunskaper” (intervju nr. 1).
Strategier för att optimera mötet
Beroende på i vilket skede sjuksköterskorna träffade barnet och dess närstående hade de olika strategier för att optimera mötet. En strategi var att alltid erbjuda tolk för att familjen skulle känna sig trygga och delaktiga. En annan strategi var att försäkra sig om att den information sjuksköterskan försökt förmedla till patienten hade nått fram.
Att skapa trygghet hos barn och närstående
Sjuksköterskorna berättade att föräldrarna var lugnare eller lättare gick att lugna om sjuksköterskan och familjen delade samma språktillhörighet. Fokus i mötet med barn och närstående som hade en annan språktillhörighet var att lugna ner föräldrarna och bekräfta att det de berättade togs på allvar. En sjuksköterska uppgav att om hen hade ett dåligt barn i triagen försökte hen dämpa sin oro utåt för att föräldrarna inte skulle tycka det var jobbigt. För att barn och närstående skulle känna sig delaktiga och trygga i mötet med sjuksköterskan erbjöds tolk. Trots att familjen hade med sig en närstående som kunde tolka beställdes oftast professionell tolk. Om familjen kände sig trygga med den person de hade med sig behövde inte den professionella tolken användas under hela samtalet.
Försäkra förståelse
Sjuksköterskorna kände oftast att det fanns ett utökat behov av att försäkra sig om att familjen förstått vad sjuksköterskorna ville förmedla. Sjuksköterskorna uppgav att det fanns olika tillvägagångssätt för att försäkra sig om att barnet och dess närstående förstått. De berättade att barnet eller dess närstående fick repetera det sjuksköterskan hade informerat om. Detta ansågs vara det bästa sättet för att undvika missförstånd samt för att försäkra sig om att de förstått.
”Jag brukar be dem repetera vad jag har sagt eller så, så att jag förstår att de har förstått” (intervju nr. 8).
Sjuksköterskorna ställde även frågor för att se om de fick rätt svar i retur. “Tummen upp” eller en nickning var ett annat sätt som sjuksköterskorna ansåg var bekräftelse på att barnet och dess närstående förstått. Om en familj exempelvis skulle få med sig en inhalationsapparat hem kunde de, efter att sjuksköterskan undervisat, själva visa hur denna fungerade. På detta sätt fick sjuksköterskan bekräftelse på att familjen hade förstått.
Känslor i mötet där det finns en språkbarriär
Sjuksköterskorna berättade även om vad de kände i mötet med barn och närstående som inte delade samma språktillhörighet. Det fanns både negativa och positiva känslor kring dessa möten. Sjuksköterskorna uttryckte att de både kände oro i möten där språkbarriären var ett hinder för att kunna förstå patienten, men även att det var roligt och en spännande utmaning.
Att inte dela samma språktillhörighet leder till utmaningar i mötet
Det rådde skilda meningar kring sjuksköterskornas känslor i mötet med barn och närstående som hade en annan språktillhörighet. Majoriteten tyckte att mötet var svårt och tufft, den vanligaste anledningen till det var att de inte kunde förstå varandra. Sjuksköterskorna kände att de inte kunde göra sitt jobb lika bra i mötet med barn och närstående som hade en annan språktillhörighet. De kände sig inte tillfredsställda med sina insatser eftersom bemötandet till dessa familjer inte upplevdes lika bra som till de svensktalande familjerna. Det var även mer energikrävande och mer omständligt att möta barn och närstående med en annan språktillhörighet.
”Man känner att man inte kan göra riktigt lika bra jobb eller lika enkelt kan göra ett lika bra jobb som man kan göra med patienter och anhöriga som har samma
språktillhörighet, utan man får lägga ner mer energi, ork och tid” (intervju nr. 4).
Mötet påverkades av hur mycket ork sjuksköterskorna hade för dagen eftersom det kunde ta mer energi att möta dessa familjer.
“Jag tror man ändå garderar sig lite när de kommer in och säger att de inte kan
svenska eller engelska, då blir det lite jobbigare genast” (intervju nr. 7).
Sjuksköterskorna som hade positiva erfarenheter av dessa möten beskrev dem som trevliga och roliga på grund av att mötet var en rolig utmaning. En sjuksköterska uppgav till och med att det aldrig hänt att hen inte kunde göra sig förstådd.
“Det låter ju självsäkert, men det har nog aldrig hänt egentligen att vi inte har
förstått varandra. Vi försöker ändå få fram det vi vill ha sagt så att säga” (intervju nr.
3).
Oförmåga att förstå varandra resulterar till oro hos sjuksköterskan
Oron av att inte kunna ge adekvat information eller av att själv inte förstå det som barnet och dess närstående ville förmedla var ständigt närvarande hos en del av sjuksköterskorna. I vissa situationer fanns det inte möjlighet att använda tolk vilket då var orsaken till att patienten och sjuksköterskan inte kunde förstå varandra.
Sjuksköterskorna uppgav att dessa situationer var frustrerande.
“Min generella upplevelse kring dessa möten är frustration, det är frustrerande att inte riktigt förstå och inte kunna kommunicera tillbaka och man blir ju väldigt begränsad” (intervju nr. 2).
Trots redskapen som fanns tillgängliga kände sjuksköterskorna en oro då det alltid fanns en osäkerhet kring om barnet och dess närstående hade förstått. Oron fanns både när en professionell tolk användes och när närstående användes som tolk. Det fanns även en rädsla hos sjuksköterskorna att språkbarriären skulle leda till att viktig information inte nådde patienten. Sjuksköterskorna uppgav att det fanns svårigheter i att veta om samtalet blev korrekt tolkat. En sjuksköterska berättade att det var
orimligt att en närstående tolkade eftersom att många inte kan medicinska termer. Det fanns även en oro hos sjuksköterskorna att patienterna i dessa fall inte fick till sig hela sanningen antingen på grund av att information undanhölls eller att de närstående inte klarade av att tolka korrekt.
Vården påverkas av språkbarriärer
Alla sjuksköterskor påpekade att språkbarriärer på något sätt påverkade vården. Det var inte bara familjen som hade en annan språktillhörighet som påverkades, utan språkbarriärer kunde även leda till att tid togs från övriga patienter.
Hög arbetsbelastning
Det framkom att det tog mer resurser att vårda barn med en annan språktillhörighet än att vårda svensktalande barn. Det krävdes mer planering att arbeta med dessa barn då samtalen fick planeras efter när tolk var tillgänglig. Sjuksköterskorna förklarade att det var mer “kringjobb” att ansvara för patienter med en annan språktillhörighet. Detta ledde till att sjuksköterskorna ibland undvek att ansvara för dessa patienter. Majoriteten av sjuksköterskorna uppgav att mötet var tidskrävande.
“Du ska beställa, du ska vänta på att få, … och man har ju liksom inte bara den
patienten utan det ska ju liksom passa in i allt det andra arbetet. Det är ju svårare för man får ju hela tiden rätta sig efter den tiden man får tolk enligt bokning” (intervju
nr. 6).
För att sjuksköterskorna skulle ha möjlighet att kunna ge lika vård till alla patienter oavsett vilket språk de pratade valde sjuksköterskorna att dela upp ansvaret för de patienter som hade en annan språktillhörighet. Det var viktigt att lägga tid på att bekräfta familjen som hade en annan språktillhörighet och inte stressa sig igenom mötet.
Språkbarriären är en tidstjuv
När det fanns språkbarriärer mellan sjuksköterskan, barnet och dess närstående blev det lätt missförstånd. Missförstånden försvårade arbetet vilket kunde förlänga barnets vårdtid, till exempel när barnet inte hade fastat inför en undersökning.
“Det kan ju vara jättesvårt om de säger att de har ont i perioder fast de menar intervaller, det blir ju en helt annan innebörd i vad de säger” (intervju nr. 8).
Språkbarriärer kunde ibland leda till att barn med en annan språktillhörighet fick en längre vårdtid än de barn och närstående som var svensktalande. Detta kunde bero på att personalen ville vara säkra på att familjen hade förstått och därför var barnet inskrivet någon dag extra. Det rådde delade meningar kring om barn med en annan språktillhörighet alltid fick tillräckligt med tid tillsammans med sjuksköterskan. En del sjuksköterskor tyckte att tid togs från barnets vård till att försöka göra sig förstådd.
“Den tiden man lägger på att förstå varandra, den tiden tas ju från patienten såklart, och från de andra patienterna” (intervju nr. 4).
Andra tyckte däremot att barnet alltid fick den tid de behövde och hade rätt till.
“Barnen får alltid den tid de ska ha, först barnet, det är solen i mitten, och sen alla andra ... runt omkring” (intervju nr. 9).
Sjuksköterskorna rapporterade att språkförbistringar ledde till att barnen sökte vård på fel instanser, de kom till exempel till akutmottagningen när de egentligen borde gått till vårdcentralen. Tid togs från andra patienters vård på grund av att patienter sökte på fel instans. En åtgärd som ofta behövde göras på akutmottagningarna när
sjuksköterskan, barnet och dess närstående inte kunde förstå varandra var att barnet behövde skrivas in för att ha möjlighet till tolksamtal. Detta innebar att barn som möjligtvis inte behövde akutsjukvård skrevs in enbart för att kunna kommunicera.
“Barnet kanske inte är alls sjukt egentligen, men man vågar ju inte chansa. Så då blir
det ju att man får skriva in dem istället och reda ut med tolken vad det är som är bekymret” (intervju nr. 8).
Vårdkvaliteten påverkas
Sjuksköterskorna beskrev att barn med en annan språktillhörighet riskerade att inte få lika bra vård som de barn som kunde prata svenska och göra sig förstådda. De fick sämre vård eftersom de pratade ett annat språk, tiden ägnades till att förstå varandra istället för att vårda barnet.
”Den tiden man lägger på att förstå varandra, den tiden tas ju från vården, från barnet också. Så det känns ibland att eftersom man pratar fel språk så känns det som de får lite sämre, lite sämre vård än de som pratar vårt språk, för att den tiden läggs på att förstå varandra” (intervju nr. 2).
Sjuksköterskorna uppgav att relationen mellan dem och familjen blev påverkad till det negativa när de inte kunde förstå varandra.
“Man har tolken till den information som man har bestämt, men det finns ju mycket information däremellan som, som kan vara viktig. Och mycket det här att man kan
liksom småprata lite för att få en relation. Den försvinner ju lite när de inte förstår. Så det tycker, det tycker jag är synd” (intervju nr. 5).
Familjerna med en annan språktillhörighet kunde inte få samma information och hade inte samma möjlighet att ställa frågor när de ville eftersom det då behövdes en tolk. Sjuksköterskorna rapporterade att språkförbistringarna ledde till att barnen som hade en annan språktillhörighet inte fick jämlik vård. Språkförbistringar kunde göra att det blev mer traumatiskt för ett barn vid olika procedurer, till exempel vid en PVK-sättning. Anledningen till att det blev mer traumatiskt var att sjuksköterskan inte kunde prata med barnet under proceduren då det oftast inte användes tolk vid dessa tillfällen.
“Jag tror inte att de riktigt får jämlik vård. För att man kan inte gör det där
småsnackandet eller mellansnackandet, utan det blir ju mer koncentrerat när man har tolk och då blir det ju skillnad på en svensktalande eller icke svensktalande” (intervju
nr. 6).
De flesta sjuksköterskorna uppgav dock att de inte gjorde någon skillnad på barn som hade en annan språktillhörighet och barn som pratade svenska. Det fanns även ett par sjuksköterskor som tyckte att samtalen med barn och närstående med en annan språktillhörighet ibland blev bättre än samtalen med de svensktalande familjerna då sjuksköterskorna var mer noggranna och mer angelägna om att familjerna skulle förstå allting.
“Ibland kan jag tycka att man kanske samtalar mer med de här patienterna för att det ska bli mer kvalitet till samtalen och för att man har avsatt tid, nu ska vi liksom ha ett tolksamtal här, och då blir det verkligen ett ordentligt samtal av det” (intervju nr. 4).
DISKUSSION
Metoddiskussion
Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet inom barnsjukvården. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Eftersom studien syftade till att undersöka
sjuksköterskors erfarenheter valdes en kvalitativ metod.
Ambitionen var att använda sig av ett strategiskt urval som enligt Polit och Beck (2017) innebär att forskaren har möjlighet att välja ut de informanter som är bäst lämpade att svara på studiens syfte. Dock var detta inte möjligt. De informanter som själva hade intresse att medverka i studien medverkade. Resultatet i studien hade eventuellt blivit annorlunda om ett annat urval tillämpats. Författarnas uppfattning är dock att svensk sjukvård och svenska sjuksköterskeutbildningarna är snarlika, alltså är kontexten möjligtvis samma oavsett var i landet studien hade utförts. Författarna valde att kontakta enhetschefer på Region Skånes olika avdelningar via mail för att få hjälp med kontakt till de sjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna.
Svarsfrekvensen från enhetscheferna var varierande, en del svarade omgående och en del svarade inte alls vilket resulterade i en utdragen rekryteringsprocess. Möjligen hade rekryteringsprocessen gått fortare om enhetscheferna kontaktats via telefon.
Efter kontakt med både enhetschefer och sjuksköterskor på avdelningarna i Region Skåne fick författarna information om att det var hög belastning på sjukvården under de veckor datainsamlingen skedde. Den höga belastningen kan vara en anledning till att inte fler sjuksköterskor anmälde intresse att delta i studien.
Inklusionskriterierna för att få delta som informant var att deltagarna skulle vara legitimerade sjuksköterskor och ha varit verksamma inom barnsjukvården i minst ett år. Erfarenheten ansågs vara viktig för att sjuksköterskan dels skulle mött familjer och barn med en annan språktillhörighet och dels hunnit reflektera kring mötet. Det är möjligt att resultatet blivit mindre innehållsrikt om inklusionskriterierna inte funnits, då sjuksköterskor med mindre än ett års erfarenhet eventuellt inte hade kunnat tillföra lika mycket. Det var både kvinnliga och manliga sjuksköterskor som intervjuades, de hade arbetat inom barnsjukvården mellan ett till 30 år, med ett medelvärde på 19 år. Detta gjorde att författarna fick en bred variation av data vilket i sin tur resulterade i att studiens resultat blev bredare.
Till en början blev författarparet kontaktade av elva informanter, dock var önskat antal informanter 8-10 i idéskissen. Under de två veckor som intervjuerna skulle genomföras lämnade två återbud och önskade få intervjun framflyttad. På grund av begränsad tidstillgång kunde inte detta erbjudas. Författarna tror inte att dessa två bortfall hade kunnat ge data som breddat resultatet då informanterna som deltagit i studien gett snarlika svar. Författarna tror att de uppnått en mättnad eftersom de under de sista intervjuerna upplevde att informanten inte tillförde någon ny information. En mättnad uppnås när liknande svar ges av informanterna (Polit & Beck, 2017).
Semistrukturerade intervjuer ansågs lämpliga att använda då dessa ger möjlighet att ställa frågor som berör ämnet samtidigt som det ges möjlighet till informanten att berätta öppet om sina erfarenheter (Kvale & Brinkman, 2014). Syftet med studien var att ta reda på sjuksköterskans erfarenheter vilket inte hade varit möjligt om
informanterna inte kunnat ge berättande svar.
Alla intervjuer ägde rum på informantens arbetsplats i ett avskilt rum för att eliminera risken för störmoment. Detta påverkade inte informanterna negativt då de upplevdes trygga i den miljön. Alla informanter erbjöds alternativa miljöer att utföra intervjun i, exempelvis i deras hem eller i en bokad lokal utanför sjukhuset. I hemmet hade informanten kanske känt sig trygg, dock hade informanten inte burit arbetskläder och vistats i arbetsmiljön och därmed möjligtvis inte varit lika inne i sin profession. Om intervjun utförts i en bokad lokal hade informanten eventuellt inte känt sig lika trygg och bekväm då det varit en helt ny miljö (Kvale & Brinkmann, 2014).
Författarna till denna studie är yrkesverksamma sjuksköterskor i Region Skåne. Detta kan ha påverkat intervjuerna både positivt och negativt. Möjligen kände sig
informanterna trygga och var mer öppna i sina svar till författarna eftersom de visste att erfarenhet fanns inom samma område. Alternativt fanns det risk att informanterna inte vågade vara helt ärliga och var oroliga för att bli bedömda i sina svar. Dock var insamlad data rik och likartad vilket tyder på att svaren varit ärliga.
Eftersom författarna utförde intervjuerna tillsammans blev det en naturlig
maktstruktur där informanten kunde uppleva underläge. Detta kan eventuellt påverkat informantens upplevelse av intervjusituationen men alla var i förväg informerade och
tillfrågade om detta och ingen avböjde. Detta tillvägagångssätt bidrog till att
kompletterande frågor kunde ställas i större utsträckning och med dessa erhölls rikare berättelser.
Författarna hade ingen vana vid att utföra intervjuer och enligt Whiting (2008) kan den person som för intervjun ha svårt att koncentrera sig på följdfrågor, vilket även upplevdes av författarna till denna studie. Den författare som inte ledde intervjun kunde lättare ställa följdfrågor som var relevanta då denne hade en annan möjlighet att analysera informantens berättelse. En annan positiv aspekt med detta
tillvägagångssätt var att författarna hade möjlighet att bekräfta datan då båda satt med under samtalet vilket rekommenderas av Kvale och Brinkmann (2014). Om
författarna hade utfört intervjuerna på egen hand hade risken kunnat finnas att delar av informantens berättelse gått förlorad då den ensamma intervjuaren riskerade att inte uppmärksamma informantens alla svar.
Båda författarna hade erfarenhet av att arbeta med patienter där språksvårigheter kan påverka mötet med barn och familjer. Det var därför viktigt att diskutera förförståelse under processens gång. Detta ansågs viktigt eftersom författarna på detta sätt blev öppna att ta till sig nya kunskaper. Enligt Lincoln och Guba (1985) minskar detta risken att analysera det som enbart är känt. Författarnas förförståelse bekräftades delvis eftersom föreliggande studie verifierar delar av tidigare forskning. Dock framkom även ny information som motsa förförståelsen och tidigare studier. Tillförlitligheten i studien styrktes genom att samma intervjuguide användes under alla intervjuer. Att använda en intervjuguide minskar risken för missuppfattning eftersom alla informanter får samma frågor med möjlighet att ge öppna svar (Polit & Beck, 2017; Graneheim & Lundman, 2004). Allt material bearbetades gemensamt. Datamaterialet lästes tillsammans för att allt innehåll skulle kunna diskuteras och för att de meningsbärande enheter som svarade till studiens syfte skulle kunna tas ut. Tillförlitlighet har ökat eftersom allt material lästes och analyserades gemensamt (Graneheim & Lundman, 2004). Studiens resultat har även diskuterats med
handledare vilket också ökar tillförlitligheten i studien. Även användningen av citat i resultatet stärker dess tillförlitlighet (Polit & Beck, 2017). På grund av tidsbrist fick informanterna inte ta del av det transkriberade datamaterialet. Detta skulle möjligen ökat studiens trovärdighet ytterligare då informanterna i sådant fall kunnat se så den insamlade datan inte blivit missuppfattad av författarna. I denna studie har
tillvägagångssättet för vald metod, urval, datainsamling och dataanalys noggrant beskrivits. Citat användes för att läsaren skulle få möjlighet verifiera författarnas tolkningar av datan (Lincoln & Guba, 1985). Författarna till en kvalitativ studie kan beskriva hur de upplever att överförbarheten anses vara, det är dock upp till läsaren att bedöma om resultaten är replikerbara till ett annat sammanhang (Graneheim &
Lundman, 2004).
Resultatdiskussion
I föreliggande studie framgick det att sjuksköterskorna använde både professionell tolk och närstående som tolk i mötet med barn och närstående som har en annan språktillhörighet. Trots att det fanns närstående som kunde tolka föredrog
sjuksköterskorna att använda professionella tolkar då detta var en rutin som skulle följas, dels på grund av regler men även för att en närstående eventuellt inte kunde de medicinska termer som krävdes för ett korrekt tolkat samtal.
Även i McCarthy m.fl. (2013) studie framkom det att sjuksköterskorna använde närstående som tolk vid vissa tillfällen, men att de föredrog att använda en
professionell tolk då de var rädda att all information inte nådde fram till patienten om en närstående tolkade. Sjuksköterskorna i McCarthys m.fl. (2013) studie var oroliga för att närstående skulle uppge sig kunna språket bättre än vad de egentligen kunde, och att tolkandet skulle bli fel. Sjuksköterskorna kände även en oro över att de
närstående i vissa fall kunde undanhålla information från patienten, om informationen var känslig (a.a.). Sjuksköterskorna i föreliggande studie uttryckte en oro angående om barnet och dess närstående hade förstått det sjuksköterskan ville förmedla, denna oro fanns hos sjuksköterskan oavsett om hen hade använt en professionell tolk eller en närstående som tolk. Sjuksköterskorna uppgav att de inte kunde veta med säkerhet om samtalet blev korrekt tolkat. Sjuksköterskorna i McCarthy m.fl. (2013) studie
reflekterade inte över tolkens förmåga att tolka korrekt. De förlitade sig på att de professionella tolkarna hade rätt kompetens och använde dem av den anledningen. Föreliggande studie och McCarthys m.fl. (2013) studie är gjorda i olika länder. En möjlig anledning till att resultatet skiljer sig kan vara att tolkarnas kompetens är olika beroende på vilket land de arbetar i.
En del sjuksköterskor i föreliggande studie berättade att det var skillnad på
vårdkvaliteten för svensktalande barn och barn som hade en annan språktillhörighet, de menade att språkbarriärer möjligen hade en negativ inverkan på vården.
Anledningarna till detta var flera, bland annat att mycket tid gick till att försöka förstå varandra, tid som istället kunde gått till barnets vård. Dock kan det vara en utmaning i sig att möta barn i sjukvården, oavsett om de har samma språktillhörighet som
sjuksköterskan. I studien av McPherson och Redsell (2008) framkom det att barn var mer komplexa att möta än vuxna, bland annat på grund av att det inte går att diskutera varför vissa saker måste utföras. Det visade sig även att det var mer tidskrävande att arbeta med barn eftersom vårdhandlingarna tog längre tid (a.a.). I mötet med barn och närstående som har samma språktillhörighet som sjuksköterskan kan sjuksköterskan möjligen föra ett samtal med de närstående vilket eventuellt skulle kunna leda till att barnet blir lugnare. Således kan det möjligtvis bli mer problematiskt att möta barn med en annan språktillhörighet då sjuksköterskan inte kan kommunicera med de närstående. I föreliggande studie framkom det att sjuksköterskan, barnen och dess närstående ibland hade svårt att förstå varandra. På grund av detta kunde inte barnet eller dess närstående få samma information och samma möjlighet att ställa frågor vilket också var en bidragande orsak till att barnen fick sämre förutsättningar för att vara delaktiga i sin egen vård. Detta är känd problematik som tidigare lyfts av Carnevale m.fl. (2009), de rapporterade att språkbarriärer kunde leda till att
information inte framkom till barnet och dess närstående, vilket i sin tur kunde leda till att patientens möjlighet till delaktighet och självbestämmande försämrades. Enligt kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskan inom barn och ungdomsvård ska sjuksköterskan möjliggöra delaktighet för familjen i omvårdnadsarbetet och i första hand även kommunicera direkt med barnet. Sjuksköterskan ska även utgå från vårdprincipen familjecentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2016a).
Eventuellt försvåras möjligheten för sjuksköterskan att kunna ge familjen en familjecentrerad vård när de inte delar samma språktillhörighet. Möjligen kan familjen inte vara delaktiga på samma sätt som en svensktalande familj eftersom språkbarriären hindrar samarbetet mellan familjen och sjuksköterskan. Även Ali och Watson (2017) lyfter att språkbarriärer försvårade sjuksköterskans förmåga att ge en
familjecentrerad vård då denna vård kräver en god kommunikation mellan sjuksköterskan, barnet och dess familj.
En del sjuksköterskor som deltog i studien ansåg att barn med en annan språktillhörighet inte fick samma förutsättningar för en god vård som de
svensktalande barnen. Några sjuksköterskor poängterade dock att barn som hade en annan språktillhörighet fick lika bra vård som de svensktalande barnen, de menade att de inte gjorde någon skillnad på barnen beroende på vilket språk de pratade. Ali och Watsons (2017) rapporterade att sjuksköterskorna hade ett ansvar för att ge sina patienter samma förutsättningar för en god vård oavsett vilket språktillhörighet de hade. En av sjuksköterskans kärnkompetenser är personcentrerad vård vilket delvis innebär att sjuksköterskan ska vara öppen, ha vilja att ta del av patientens berättelse samt visa intresse för patienten och dess berättelse (Svensk sjuksköterskeförening, 2016b). Det tillhör sjuksköterskans ansvarsområde att låta barnet och familjen vara delaktig i både planering och genomförandet av vården (Svensk
sjuksköterskeförening, 2016a). Möjligtvis kan det vara svårt för sjuksköterskan att följa denna kärnkompetens eftersom barn och närstående med en annan
språktillhörighet inte kan uppdatera sina omvårdnadsbehov och önskemål när de vill under vårdtiden, detta på grund av att det behövs ett redskap för att sjuksköterskan, barnet och dess närstående ska förstå varandra. Sjuksköterskorna i föreliggande studie uppgav att det var svårt att skapa en relation med barnet och föräldrarna när spontana konversationer inte kunde ske. Relationen påverkades till det negativa eftersom sjuksköterskorna inte kunde ge familjen information fortlöpande samt eftersom familjen inte kunde ställa spontana frågor till sjuksköterskorna. Det framkom även i McCarthy m.fl. (2013) resultat att språkbarriärer begränsade spontaniteten i
kommunikationen. Carnevale m.fl. (2009) lyfte att det var svårt för sjuksköterskan att skapa en god relation med barn och närstående som hade en annan språktillhörighet. Resultatet i föreliggande studie visade att relationen mellan sjuksköterskan och familjerna som hade en annan språktillhörighet blev påverkade till det negativa eftersom de inte kunde förstå varandra.
Konklusion
I studien framkom det att sjuksköterskornas erfarenhet av att möta barn och
närstående med en annan språktillhörighet var att barn med en annan språktillhörighet inte fick samma förutsättningar för en god vård. Sjuksköterskornas målsättning var dock att alla barn skulle få lika vård oavsett språk. Relationen mellan sjuksköterskan, barnet och dess närstående påverkades eftersom de inte kunde ha spontana samtal. Sjuksköterskornas erfarenhet var att familjerna inte kunde informeras på samma sätt som de familjer där det inte fanns en språkbarriär. I studien framkom även att språkbarriärer ledde till en högre arbetsbelastning eftersom det tog mer tid och resurser. Studien kan komma till nytta för sjuksköterskor som möter barn och närstående med annan språktillhörighet i sitt arbete. Den kan leda till tankar och diskussioner som kan förbättra mötena där det finns språkbarriärer. Det är svårt för sjuksköterskan att utföra detta arbete ensam. Ett förbättringsarbete för hur sjukvården hanterar språkbarriärer kräver troligtvis fler inblandade. Möjligen kan studien väcka ett intresse hos sjuksköterskor och andra aktörer vilket förhoppningsvis kan leda till nya arbetssätt och rutiner kring mötet med barn och närstående som har en annan språktillhörighet. Ytterligare forskning är önskvärt, forskning som kan belysa sjuksköterskans erfarenhet, barnets och dess närståendes erfarenhet samt annan vårdpersonals erfarenhet.
Individuella insatser
I denna magisteruppsats har båda författarna tillfört lika mycket. Författarna har tillsammans utformat arbetet, utfört intervjuerna, analyserat och sammanställt datan. Det har varit jämlikt deltagande i skrivprocessen. Båda författarna har godkänt den slutgiltiga versionen.
REFERENSER
Ali, P. A. & Watson, R. (2017). Language Barriers and their impact of Provision of Care to patients with limited English Proficiency: Nurses Perspective. Journal of
clinical nursing.
Avila, R M. & Bramlett, M D. (2012). Language and immigrant status effects on disparties in hispanic children’s health status and access to health care. Matern Child
Health, 17, 415-423.
Doi: 10.1007/s10995-012-0988-9
Benzein, E., Hagberg, M., & Saveman, B-I. (2009). Familj och sociala relationer. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder – Perspektiv och förhållningssätt
(s. 67-87). Lund: Studentlitteratur AB.
Carnevale, F. A., Vissandjée, B., Nyland, A. & Vinet-Bonini, A. (2009). Ethical considerations on cross-linguistic nursing. Nursing Ethics, 16, 813-826.
Doi: 10.1177/0969733009343622
Cohen, A L., Rivara, F., Marcuse, E K., McPhillips, H. & Davis, R. (2005). Are language barriers associated with serious medical events in hospitalized pediatric patients? Pediatrics, 116, 575-579.
Doi: 10.1542/peds.2005-0521
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
education today, 24(2), 105-112.
Hanssen, I. (2007) Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Kan, K., Choi, H. & Davis, M. (2015). Immigrant families, children with special health care needs, and the medical home. Pediatrics, 137.
Doi: 10.1542/peds.2015-3221
Kersey-Matusiak, G. (2015). Kulturella hänsyn när en patient talar ett annat språk. I Kersey-Matusiak, G. (red.) Kulturkompetent omvårdnad. (1. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lau, M., Lin, H. & Florens, G. (2012). Primary language spoken at home and disparities in the health and healthcare of US adolescent. Diversity and Equality in
Health and Care, 9, 267-280.
McCarthy, J., Cassidy, I., Graham, M. M., & Tuohy, D. (2013). Conversations through barriers of language and interpretation. British journal of nursing, 22(6), 335-339.
McPherson, A. C., & Redsell, S. A. (2008). Factors affecting children's involvement in asthma consultations: a questionnaire survey of general practitioners and primary care asthma nurses. Primary Care Respiratory Journal, 18(1), 15.
Doi: 10.3132/pcrj.2008.00040
Mendoza, F. (2009). Health disparities and children in immigrant families: a research agenda. Pediatrics, 124, 187-195.
Doi: 10.1542/peds.2009-1100F
Migrationsverket. (2018). Statistik. Tillgänglig:
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik Hämtad: 2018-05-17
Nationalencyklopedin [NE]. (2018). Kommunikation. Tillgänglig:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kommunikation Hämtad 2018-04-12
Nordiskt nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård
[NOBAB]. (u.å). Nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård. Tillgänglig: http://www.nobab.se/images/nobabprodukter/nynobabstandards.pdf Hämtad 2018-04-17
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2017). Nursing research: generating and assessing
evidence for nursing practice. (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer.
Regenstein, M., Mead, H., Muessig, K E. & Huang, J. (2009). Challenges in language services: identifying and responding to patients’ needs. J Immigrant Minority Health, 11, 476-481.
Doi: 10.1007/s10903-008-9157-z
SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm. Socialdepartementet.
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm. Utbildningsdepartementet.
Svenska Akademiens Ordbok, (2018) Språk. Tillgänglig: https://www.saob.se/artikel/?seek=spr%C3%A5k&pz=1 Hämtad 2018-04-12
Svensk sjuksköterskeförening [SSF] (2016a). Kompetensbeskrivning för sjuksköterska
med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
Svensk sjuksköterskeförening [SSF] (2016b). Personcentrerad vård. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
Yelland, J., Riggs, E., Wahidi, S., Fouladi, F., Casey, S., Szwarc, J. Duell-Piening., Chester, D., & Brown, S. (2014). How do Australian maternity and early childhood health services identify and respond to the settlement experience and social context of refugee background families? Pregnacy and Childbirth, 14:348.
Doi: 10.1186/1471-2393-14-348
Vetenskapsrådet. (2017). Forskningsetiska principer: inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Whiting, L. S. (2008). Semi-structured interviews: guidance for novice researchers.
Nursing Standard, 22(23), 35.
Doi: Saknas
Whitman, M. V., Davis, J. A. & Terry, A. J. (2009). Perceptions of school nurses on the challenges of service provision to ESL students. J Community Health, 35, 208-213. Doi: 10.1007/s10900-009-9211-3
