Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
91-120 hp Hälsa och samhälle
”FEMOIDS ARE EVIL”
EN NETNOGRAFISK STUDIE OM INCELS
SPRÅKLIGA PRAKTIK
”FEMOIDS ARE EVIL”
EN NETNOGRAFISK STUDIE OM INCELS
SPRÅKLIGA PRAKTIK
STINA LINDSTRÖM
Lindström, S. ”Femoids are evil”. En netnografisk studie om incels språkliga praktik på nätforum. Masteruppsats i Socialt Arbete, 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2021.
Syftet med studien är att undersöka diskurser kring kön och utanförskap i texter skrivna på ett internetforum av gruppen incels för att sedan se om och i så fall hur dessa skulle kunna vara bidragande till ett upplevt utanförskap. Studiens
frågeställningar centreras kring hur konstruktioner av kön synliggörs och upprätthålls, samt hur utanförskap synliggörs i texten. Empirin består av
insamlade trådar från ett incelsforum som sedan analyseras utifrån ett teoretiskt ramverk med utgångspunkt i Butlers teori om kön, samt i Faircloughs kritiska diskursanalys. Studien utgår således från en textorienterad kvalitativ ansats. Resultatet har belyst den språkliga praktik som återfinns på forumet och därigenom identifierat vilka dominerande diskurser som sätter ramarna för vad som får sägas och inte. Texterna har påvisat att dessa diskurser sällan utmanas, varpå produktionen av text genomgående upprätthåller och vidmakthåller
konstruktioner av exempelvis kön. Vid analys av empirin har det framkommit att texterna genomgående ger uttryck för en patriarkal struktur som positionerar män överordnade kvinnor. Det har även framkommit att män och kvinnor konstrueras utifrån den heterosexuella matrisen och texterna har påvisat en språklig praktik som konstruerar och demoniserar kvinnor. Analysen har även påvisat en paradox i att texterna ger uttryck för en strävan efter en hierarki utifrån den heterosexuella matrisen, samtidigt som användarna på forumet positionerar sig som offer för de maskulinitetsideal som premieras. Empirin har således identifierat en gemensam protest mot idealet kring hegemonisk maskulinitet, samtidigt som den diskursiva praktiken producerar texter som försöker eftersträva och uppnå ett sådant ideal – vilket således blir en paradox i sig. Sammantaget har resultatet identifierat diskurser som dominerar på forumet och konstaterat att dessa präglas av en
språklig praktik som bygger på kvinnohat, heteronormativitet och incels som offer för den moderna feminismen.
Nyckelord: incels, kön, manosfär, maskulinitet, ofrivilligt celibat, språklig praktik, utanförskap.
“FEMOIDS ARE EVIL”
A NETNOGRAPHIC STUDY ON INCELS
LANGUAGE PRACTICES
STINA LINDSTRÖM
Lindström, S. “Femoids are evil”. A netnographic study on incels language practices. Masters degree in social work, 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2021.
The purpose of the study is to investigate discourses on gender and exclusion constructed in texts written on an internet forum by the group incels, and then to see if and if so how these could contribute to exclusion. The study's questions are centered on how constructions of gender are made visible and maintained, and how exclusion is made visible in the text. The empiric consists of collected threads from an incels forum which is then analyzed on the basis of a theoretical framework based on Butler's theory of gender, as well as in Fairclough's critical discourse analysis. The study is thus based on a text-oriented qualitative approach. The result has highlighted the linguistic practice found on the forum and thereby identified which dominant discourses that sets the framework for what may and may not be said. The texts have shown that these discourses are seldom
challenged, whereupon the production of text consistently maintains constructions of, for example, gender. An analysis of the empirics has revealed that the texts consistently express patriarchal structures that position men as superior to women. It has also emerged that men and women are constructed on the basis of the heterosexual matrix and the texts have demonstrated a linguistic practice that constructs and demonizes women. The analysis has also shown a paradox in that the texts express an aspiration for a hierarchy based on the heterosexual matrix, while the users on the forum at the same time position themselves as victims of the ideals of masculinity. The result has thus identified a common protest against the ideal of hegemonic masculinity, while discursive practice produces texts that seek to pursue and achieve such an ideal - which thus becomes a paradox in itself. Overall, the results have identified discourses that dominate the forum and found that these are characterized by a linguistic practice based on misogyny,
heteronormativity and incels as victims of modern feminism.
Keywords: incels, gender, manosphere, masculinity, involuntary celibacy, language practice, exclusion.
Tack!
Först och främst vill jag tacka min vän Josefine som efter fem år av vänskap och gemensamma studier uppmuntrat och lyft mig i stunder när den här uppsatsen känts fullständigt omöjlig. Utan dig hade det här inte varit genomförbart.
Jag vill även tacka min handledare Ingela Kolfjord som med sin blick och sina kloka råd hållit mig inspirerad och framför allt motiverad under processens gång. Empirin i den här uppsatsen har varit särskilt utmanande att gå igenom för mig som kvinna och Ingela har varit ett värdefullt stöd i detta.
Slutligen vill jag tacka min familj och mina fantastiska vänner som genomgående uppmuntrat mig under processens gång. Ni har varit och förblir ett otroligt stöd som dessutom bidragit till lustfyllda, glada och varma stunder i livet utanför min uppsatsbubbla.
Malmö i maj 2021
VARNING!
Jag vill inledningsvis varna för att det i studien förekommer våldsbejakande citat och språk som kan väcka anstöt.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING OCH BAKGRUND 7 1.1 Incelkulturen 7
1.2 Ofrivillig ensamhet och utanförskap 8
1.3 Problemformulering 8 1.4 Syfte 9 1.5 Frågeställningar 9 2 BEGREPPSDEFINITION 10 2.1 Manosfären 10 2.2 Lookism 10
2.3 Chads och Stacies 10
2.4 Femoids 11 2.5 Patriarkat 11 2.6 Utanförskap 11 3 TIDIGARE FORSKNING 12 3.1 Manosfären 12 3.1.1 Misogyni online 13
3.1.2 Maskulinitet och antifeminism 14
3.2 Utanförskap 15
3.2.1 Ofrivilligt celibat 16
3.3 Tidigare forskning – avslutande kommentarer 17
4 TEORI 18
4.1 Diskurs som begrepp 18
4.2 Diskursanalys 18
4.3 Kritisk diskursanalys 19
4.3.1 Textens nivå 20
4.3.2 Den diskursiva praktikens nivå 21
4.4 Konstruktion av kön 22
4.4.1 Den heterosexuella matrisen 23
4.5 Maskulinitetsprocesser 24 4.5.1 Hegemonisk maskulinitet 24 4.5.2 Våld 24 4.6 Applicering av teorin 25 5 METOD 26 5.1 Netnografisk ansats 26
5.2 Urval och insamling av empiri 26
5.2.1 Urval – internetforum 26
5.2.2 Urval – trådar 27
5.2.3 Bearbetning och framställning av material 27
5.3 Analytiskt tillvägagångssätt 28
5.3.1 Excerpt-commentary units 28
5.3.2 Diskursanalytisk metod 28
5.4 Metoddiskussion 29
5.4.2 Studiens avgränsningar 31
5.4.3 Min roll som forskare 31
5.5 Etik 31
6 RESULTAT OCH ANALYS 33
6.1 Konstruktion av kön 33
6.1.1 Den illvilliga femoiden 33
6.1.2 Den manliga mannen 36
6.1.3 Toxisk maskulinitet – en konstruktion av kvinnor? 39
6.2 Kvinnan som underordnad 40
6.2.1 Patriarkat eller matriarkat – det är frågan? 41
6.3 Hierarkisk (o)ordning 43 6.3.1 Kvinnligt privilegium 44 6.4 Diskursens dominans 45 6.4.1 Diskursen utmanas 47 6.5 Manlighetens offer 48 6.5.1 Feminismens offer 48
6.5.2 Offer för toxisk maskulinitet 49
6.6 Avslutande kommentarer 51
7 DISKUSSION 52
7.1 Delar av en patriarkal struktur 52
7.1.1 Paradoxen som skapar utanförskap 52
7.2 Svar på frågeställningar 53
7.3 Framtida forskning 54
7.4 Diskussionens slutsats 55
1 INLEDNING OCH BAKGRUND
Institutet för språk och folkminnen fastslår varje år en nyordslista där de tar upp nya ord som aktualiserats under det gångna året. År 2018 kvalade ordet incel in vilket beskrivs som följer: ”en person i ofrivilligt celibat som anser sig sexuellt oattraktiv på grund av rådande samhällsvärderingar – incel, av engelskans ”involuntary celibacy”, används om framför allt män som lever i ofrivilligt celibat och som till följd av detta fantiserar om, eller förverkligar, våld och hat mot kvinnor som ett slags hämnd” (Institutet för språk och folkminnen 2018). Men hur kvalade ordet in på listan? Svaret kommer antagligen delvis utifrån nedanstående världshändelser.
Året var 2014 när Elliot Rodger genom bland annat pistolskott och knivhugg, mördade sex personer och skadade 14 personer nära ett campus som tillhörde University of California. Den så kallade ”Isla Vista – massakern” slutade med att Elliot Rodger tog sitt eget liv. Innan massakern publicerade Rodger ett manifest där han motiverade attacken genom att uttrycka att han tvingats in i ensamhet och att han levt ett liv med ouppfyllda behov – allt på grund av kvinnor som ratat honom. Rodger skyllde således sitt enligt honom misslyckade liv på de kvinnor som inte velat ha honom, varpå attacken blev ett sätt att hämnas. Det framkom även i efterhand att Rodger länge lidit av psykisk ohälsa och att han identifierade sig med att vara en så kallad incel (BBC 2018). Massakern blev dessvärre inte den första i sitt slag. År 2018 körde Alek Minassian en vit skåpbil genom en
folkmassa i Toronto varpå 10 personer avled och ytterligare 16 personer skadades. Även i detta fall sympatiserade gärningsmannen med incels och sa sig vara aktiv på nätforum för ”män som inte fick ligga”. Nu belystes den nätbaserade
subkulturen incels ytterligare och Minassian uttryckte även att han såg upp till män som innan honom agerat ut sin frustration genom våld (The guardian 2019).
1.1 Incelkulturen
Trots ovanstående uppseendeväckande attacker är just incels något det pratas och framför allt forskas relativt lite om. För att få klarhet i bland annat detta behöver vi gå in på fenomenet lite djupare. Det första internetforumet för incels startades av en kvinna, något som kan tyckas förvånande sett till vart vi befinner oss nu, men syftet var då att forumet skulle vara en plattform där personer som upplevde ofrivillig ensamhet kunde samlas för att finna gemenskap och stöttning. Detta har dock förändrats helt och på dessa forum idag råder en destruktiv miljö som präglas av självmordstankar, uppmaningar till våldsdåd, massvåldtäkter, och där något av det mest centrala är medlemmarnas misogyni. I en rapport från
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) beskriver Fernqvist m.fl. (2020) att incels inte bör betraktas som varken någon organisation eller rörelse, utan snarare en kultur. Fernqvist m.fl. menar även att incels saknar en ledare samt ideologi, men att nätbaserade forum blivit grunden för deltagande som främjat skapandet av en egen subkultur där nya språkbruk och förklaringsmodeller trätt fram. Trots avsaknad av ideologi förenas desnarare genomgående i diskussioner om diverse teorier och filosofiska aspekter som bland annat inkluderar resonemang om ”vem som är en riktig incel” samt resonemang kring incels förväntningar på livet. Som tidigare nämnt har medlemmar på forumen skapat förklaringsmodeller som ämnar att förklara fenomen som exempelvis varför en del män blir just incels. Det finns ett antal sådana förklaringsmodeller som fått stort genomslag bland kulturens
medlemmar. Gemensamt för dessa är att teorierna är en kombination av populärdarwinistisk evolutionspsykologi och antifeminism, samtidigt som de binds samman i en gemensam konservativ syn på könsroller. Nedan följer exempel på såväl sådan teori som exempel från incels språkbruk (Fernqvist m.fl. 2020).
1.2 Ofrivillig ensamhet och utanförskap
En stor del av aktiva medlemmar i incelkulturen upplever sig vara avvisade av både det motsatta könet och samhället. De samlas således bakom sin datorskärm på forumen för att finna ett sammanhang och en gemenskap att identifiera sig med (Fernqvist m.fl. 2020). Stefan Krakowski (2020) menar att det kan vara just på grund av detta som gör forskningen om fenomenet svår då medlemmar av incelkulturen blir mer otillgängliga och även svåra att identifiera med anledning av att mötesplatserna är nätbaserade. I samband med detta bör det även påtalas att en av grunderna inom kulturen, likt inom manosfären i stort, är en gemensam syn kring att jämställdheten gått för långt, varpå incelkulturen även uttrycker ett hat mot det demokratiska, moderna samhället. I takt med att kvinnor och män blivit mer jämställda har även kvinnor slutat behöva vara beroende av män.
Incelkulturen bygger utifrån detta alltså även på starka normativa stereotyper kring hur framför allt kvinnor ska och bör vara och ifrågasätter starkt den moderna feminismen. Kvinnor har idag ett fritt val i att välja utbildning, partner och så vidare vilket enligt rörelsen resulterar i att vissa män blir bortvalda och tvingas in i en ofrivillig ensamhet. Vad som blir nytt i detta menar Krakowski är just internet som blir ett gemensamt forum för dessa män där gemenskapen återfinns i ett samlat konstant hat och nedvärderande av kvinnor som grupp. På forumen går det att identifiera en tydlig ”vi mot dem” mentalitet där hat mot kvinnor och samhället överlag får ta stor plats (Fernqvist m.fl. 2020).
1.3 Problemformulering
De beskrivna attacker som togs upp inledningsvis är således bevis på att den så kallade incel-rörelsen bör tas på allvar. Den 4 januari år 2020 publicerade Sveriges radio en artikel där Ahn-Za Hagström, senior analytiker på Säpo, uttryckte att män som möts på nätet och enas i ett gemensamt kvinnohat är en rörelse som växer. Hon påtalar också att detta är ett växande terrorhot (Holmberg, 2020). Detta är något som även Krakowski (2020) instämmer i och han menar att incelkulturen och de hot som kommer därifrån bör betraktas på likvärdigt sätt som hot från extremistklassade miljöer.
Incels-forum och även andra forum inom den så kallade manosfären genomsyras av en antifeministisk ideologi och ett stort fokus på kvinnors underordning. Ging (2019) menar att även om det finns likheter med äldre varianter av antifeminism, så har en ny tagit form varpå internet som ny plattform bör problematiseras. Mer uppmärksamhet bör riktas mot den digitala kontexten där aktivister för mäns upplevda rättigheter möts, detta dels då den digitala världen erbjuder bevis på en utbredd och särskilt skadlig antifeministisk mansrörelse, men även för att dessa möten påvisar ett radikalt skifte av antifeminismens parametrar. Att debatter kring mäns rättigheter har övergått till att i stor utsträckning ske på internet så har även den diskursiva tonen förändrats. Samtidigt har det möjliggjort en organisering av dessa grupper vilket i sin tur resulterat i en samling av mer extrema uppsättningar av diskurser inom manosfären som i sin tur hämmar demokratiska processer (Ging 2019).
Att dessa män är aktiva på incelsforum kan delvis förklaras med att forumen möjliggör en gemenskap vilket är en kraftfull faktor då människan helt enkelt behöver det för att överleva. Utifrån ovanstående bakgrund framgår det också tydligt att en central del inom incelkulturen handlar om normer och konstruktioner kring kön. En ytterligare central del som diskuteras på forumen är det utanförskap som incels upplever. De anser sig stå utanför det moderna, demokratiska
samhället och enas i hatet mot dels detta, men främst i det gemensamma hatet mot kvinnor som frekvent genomsyrar incels resonemang och tankebanor. Forumen blir således ett safe space för incels som anser sig befinna sig i samhällets marginaler (Fernqvist m.fl. 2020). Det går dock inte att undkomma att miljön på dessa forum är toxisk i den bemärkelsen att det förekommer destruktiva
diskussioner som främjar hat mot kvinnor och mot samhällets demokratiska värderingar i stort. Fernqvist m.fl. (2020) menar till och med att miljön snarare göder medlemmarnas psykiska ohälsa och det självförakt som många incels hyser mot sig själva. Känslan av utanförskap tar stor plats på dessa forum och frågan är om sådana känslor också göds och förstärks av texterna som skrivs.
Då området kring just incels ännu är relativt outforskat i relation till andra
fenomen inom manosfären blir ett mer övergripande syfte med den här studien att belysa incels diskussioner på internetforum. Kvinnohat är ständigt närvarande i vårt samhälle och tar sig uttryck på många olika sätt, varpå det är väsentligt att öppna upp för att en större del av allmänheten får ta del av vad som uttrycks på dessa forum. I relation till socialt arbete blir ämnet särskilt intressant då en viktig del av socialt arbete går ut på att vara delaktig i demokratiska processer i
samhället samt att motverka utanförskap. I detta fall kan exempelvis en skolkurator få en betydande roll då många av de män som är aktiva på incelsforum är yngre (Ging 2019). Till demokratiska processer som tidigare nämnts ingår även främjandet av jämställdhet där skolan således har ett ansvar gällande detta. Kunskap och kännedom om incels och dess innebörd måste därför finnas för att så tidigt som möjligt kunna fånga upp dessa män i syfte att förhindra exempelvis ett utanförskap som göder hat. Kunskap och kännedom om incels blir även relevant inom det sociala arbetet i stort då många av dessa män även lider av psykisk ohälsa, varpå exempelvis en behandlare behöver tillgodogöra sig kunskap om ämnet.
1.4 Syfte
Syftet med studien är att undersöka diskurser kring kön och utanförskap i texter skrivna på internetforum av gruppen incels. Detta för att sedan analysera om och i så fall hur dessa diskurser skulle kunna vara bidragande till ett upplevt
utanförskap.
1.5 Frågeställningar
• Hur synliggörs och upprätthålls konstruktioner av kön i texten? • Hur synliggörs gruppens utanförskap i texten?
2 BEGREPPSDEFINITION
I nedanstående del följer en närmre förklaring och bakgrund kring flertalet begrepp som genomgående återkommer i den aktuella studien. Ett par av begreppen kommer även diskuteras vidare i kapitel 2 och 3.
2.1 Manosfären
Ett inledande samlingsbegrepp som är viktigt att benämna och förklara gällande internetfenomenet incels är den så kallade manosfären. Under senare år har grupper av mansrättsaktivister blivit allt fler. Dessa grupper betonar att maskuliniteten befinner sig i en kris och tankebanorna bland dessa grupper genomsyras av antifeminism. För att nå en bredare massa har dessa grupper etablerat internetforum online varpå samlingen av dessa forum, bloggar och hemsidor benämns som manosfären Incels är alltså en del av manosfären där mansrättsaktivister samlas online för att diskutera och enas i att feminismen gått för långt. Inom manosfären finns som nämnt olika plattformar och grupper som gemensamt hävdar sina rättigheter som män. Ett stort fokus ligger kring idealet om en hegemonisk maskulinitet, där mannen är överordnad kvinnan i ett
hierarkiskt system och där mannen även behöver och bör hävda sin maskulinitet (Schmitz och Kazyak 2016).
2.2 Lookism
En teori som fått stort genomslag inom incelkulturen är så kallad ”lookism” vilket innebär att människor som anses oattraktiva utifrån samhället behandlas sämre än människor med mer fördelaktigt utseende. Det är således en form av
diskriminering som baseras på individens utseende. Incels anser i stor
utsträckning att sexuella framgångar främst beror på just ett fördelaktigt utseende, och att det är detta som avgör huruvida en person kan etablera sexuella relationer. De menar sedan i sin tur att feminismen resulterat i att kvinnor aktivt väljer bort män som inte anses attraktiva, varpå många av dessa män blir just incels. En central del inom incelkulturen är således just utseende, och många
diskussionstrådar på forumen berör utseende i form av att diskutera anatomiska detaljer och betygsätta människors utseende. Sådana recensioner förekommer främst mot kvinnor, men även mot incels-medlemmar som kommenterar varandras utseende i syfte att klargöra hur en incel kan bli mer attraktiv för samhället (Fernqvist m.fl. 2020).
2.3 Chads och Stacies
I samband med ovanstående så har incels, som tidigare nämnts, skapat ett eget språk inom kulturen där exempelvis de mest attraktiva männen benämns som ”Chads”. Chads är vita, attraktiva män som med sitt fördelaktiga utseende står högt upp på hierarkin och kan upprätthålla kärleksrelationer med kvinnor.
”Stacies” är den kvinnliga motsvarigheten som alltså är väldigt attraktiva kvinnor som endast faller för ”Chads”. Det finns ytterligare liknande begrepp men
samtliga har gemensamt att dessa används i syfte att kategorisera individer efter kön och utseende. En så kallad ”normie” är exempelvis en mer normalt attraktiv person, det vill säga en person som på utseendeskalan ligger mellan så kallade Chads och Stacies och incels. Dessa begrepp och språkbruk som nämnts ovan blir
således ett tydligt exempel på vilken utseendefixerad jargong som råder inom kulturen (Fernqvist m.fl. 2020).
2.4 Femoids
Det går att utläsa en mängd fler olika begrepp och ord som framkommit och utvecklats inom incelkulturen. Med anledning av att kvinnan och kvinnohat har en central roll inom kulturen så finns det ytterligare ett begrepp som är relevant att nämna. Kvinnor kallas ofta för ”femoids”, vilket kommer från ”female
humanoid”, det vill säga kvinna. Begreppet används i syfte att avhumanisera och nedvärdera kvinnor. Incels anser i allmänhet att kvinnor, eller femoids, är
inkapabla till att känna djupa känslor. De anses även vara slavar under sin
kvinnliga natur och många incels menar att kvinnor omöjligtvis kan betraktas som relaterbara subjekt, utan snarare som en naturresurs (Fernqvist m.fl. 2020).
2.5 Patriarkat
Begreppet patriarkat återkommer i den aktuella studien och blir ett behjälpligt begrepp i att fånga och synliggöra ojämlika maktförhållanden. Begreppet i sig är omdiskuterat inom den feministiska debatten samt inom genusforskningen
(Carlsson Wetterberg 1992), men det syftar på och förstås som ett samhällssystem där män innehar såväl ekonomisk som politisk makt (Nationalencyklopedien 2021). Begreppet kommer kort diskuteras vidare i studiens teorikapitel.
2.6 Utanförskap
Då begreppet utanförskap kan syfta till olika former av exkludering ämnar jag enbart att förtydliga vilken form av utanförskap som den aktuella studien utgår från. Utifrån min förförståelse samt utifrån tidigare forskning är det främst det sociala utanförskapet som begreppet syftar till i den aktuella studien, det vill säga en form av utanförskap där personer känner sig uteslutna från övriga samhället. Begreppet skulle även delvis kunna sägas syfta till en form av politiskt (Peace 2001) utanförskap då incels själva anser sig vara en marginaliserad grupp i samhället. När begreppet tas upp i den aktuella studien handlar det således om ett utanförskap som incels själva upplever i relation till övriga samhället.
3 TIDIGARE FORSKNING
Nedan följer ett kapitel som redogör för relevant forskning kring ämnesområden som jag betraktar relevanta i relation till studiens syfte. Då incels är ett relativt nytt fenomen inom forskningssammanhang så är renodlade studier kring incels specifikt ganska få i relation till andra, mer etablerade, sociala fenomen som undersökts under flera decennier. Då syftet med den här studien är att undersöka diskurser kring kön och utanförskap i texter skrivna av incels blir tidigare
forskning kring ämnen som misogyni, antifeminism och maskulinitet relevant då dessa ämnen återfinns i incelkulturen.
Vid litteratursök har Libsearch, Psycinfo, Lubsearch och Google Scholar använts i syfte att få fram relevant litteratur. Mina sökord har varit: incels, manosfär, kön, antifeminism, utanförskap och ofrivilligt celibat, vilka i sin tur ofta använts tillsammans.
3.1 Manosfären
Debbie Ging (2019) har i sin studie “Alphas, Betas, and Incels: Theorizing the Masculinities of the Manosphere” identifierat nyckelkategorier i manosfären. Studien syftar till att teoretisera maskuliniteter samt undersöka hur
antifeministiska män positionerar sig i den diskursiva praktiken online. Studien påvisar en rad slutsatser och Ging påtalar exempelvis att frågan gällande dessa internetfenomen som exempelvis incels, inte är huruvida det finns ett samband mellan manosfärens antifeminism och de faktiska personerna som producerar den. Det handlar snarare om att förstå manosfären som ett diskursivt system och att försöka avgöra omfattningen av den ideologiska, psykologiska och materiella makten som den genom dessa internetforum utövar. Studien problematiserar även dessa forum utifrån att hämma kvinnors möjlighet att uttrycka sig exempelvis politiskt på onlineforum med anledning av det hat som de kan möta av män. Manosfären och internetforum för incels blir således hämmande gällande att möjliggöra och främja såväl demokrati som jämställdhet.
I studien ”Masculinities in Cyberspace: An analysis of portrayals of manhood in men’s rights activist websites” undersöker Schmitz och Kazyak (2016) hur manlighet porträtteras på olika sidor online inom manosfären. De undersöker två subtyper inom gruppen av mansrättsaktivister och kommer fram till att samtliga är enade i sin demonisering av feminism som källan till mäns sociala förtryck. Subtyperna inom gruppen karaktäriserar feministisk ideologi som skadlig och bristande i sitt fokus på könsskillnader och i sitt fokus på att avlägsna makten hos män. Mansrättsaktivisterna i studien anser också att feminism skalar bort mäns sociala rättigheter och privilegier, vilka sedan istället ges till kvinnor. De
positionerar slutligen feminismen som skaparen av ”kriget mot män”. Studien drar också slutsatsen att diskursen inom manosfären är grundad i en ideologi om hegemonisk maskulinitet utifrån sitt fokus på mäns överlägsenhet och problematiseringen av kvinnor och femininitet. Schmitz och Kazyak (2016) påtalar också att män som redan känner sig maktlösa i ett samhälle som av feminister beskrivs som patriarkalt, representerar sökandet efter stöd från manosfären ett sätt att återta sin maskulinitet.
3.1.1 Misogyni online
Vad tidigare forskning påvisar är en central del inom manosfären och på incelsforum är det uttryckta kvinnohat som går att utläsa i berättelser eller
kommentarer skrivna av incelsmedlemmar. I studien ”Online hatred of women in the incels.me forum” undersöker och analyserar Jaki m.fl.(2019) texten och orden som används på dessa forum och de konstaterar att detta genomsyras av ett
subkulturellt språk och slang. De ord som används mest frekvent fokuserar på fysiskt utseende, kön och sexualitet och en stor del av diskursen klassificeras som hatkommentarer som inkluderar antifeministiska och kvinnohatiska yttranden. Jaki m.fl. (2019) påtalar i studien att kvinnohatet nått en ny nivå de senaste åren, vilket kan kopplas till att internet och sociala medier möjliggjort en helt ny arena för ett onlinebaserat kvinnohat. Sådant hat kan ta sig uttryck genom aggressiva kommentarer och förolämpningar som ofta baseras på just kön. Kommentarerna inkluderar ofta ett porträtterande av kvinnor som ointelligenta eller oattraktiva, men även hot eller fantasier om våldtäkt.
Emma Alice Jane (2014) påvisar i sin studie “Back to the kitchen, cunt’: speaking the unspeakable about online misogyny” att även om det onlinebaserade
kvinnohatet är relativt nytt, så har fenomenet rötter i en betydligt äldre diskursiv tradition. Jane drar således slutsatsen att nätbaserat kvinnohat går att härleda till äldre diskurser kring att kvinnan är underlägsen mannen och att hennes primära syfte är att tillfredsställa mannen sexuellt.
När diskussioner förs kring onlinebaserat kvinnohat påtalas ibland argumentet om att de förolämpningar och kränkningar som skrivs ”bara är ord” (Ging & Siapera 2018). Även Drakett m.fl. (2018) påtalar att feministisk forskning visat att den misogyni som pågår online ofta ramas in som accepterad genom att konstruera om den till en form av humor eller skämt. En studie från Amnesty International (2017) påvisar dock att det kvinnohat som förekommer online kan leda till allvarliga konsekvenser för de kvinnor som blir utsatta. Studien visar exempelvis att 76% av de kvinnor som uppgett sig blivit utsatta för kränkningar eller
trakasserier online ändrat sitt beteende på internet. Detta genom att de exempelvis blivit mer restriktiva i vad och vilka åsikter de publicerar online. Mer än hälften av kvinnorna i studien uppgav även sig ha upplevt stress, ångest och panikattacker som konsekvens av att ha blivit utsatta. Ging och Sapiera (2018) menar att
resultaten från Amnestys studie blir en del i argumentationen om varför kvinnohat online bör tas på allvar. Detta då studien visar en konsekvens i form av att kvinnor som utsatts för kränkningar online aktivt väljer att inte uttrycka sina åsikter. Det blir således ett direkt hämmande av den demokratiska rätten till yttrandefrihet. Även Schmitz och Kazyak (2016) menar att den misogyni som förekommer online är problematisk på grund av hur detta formar unga mäns tankar och åsikter om jämlikhet, särskilt när dessa diskurser normaliserar våld mot kvinnor. En sådan mentalitet skulle kunna vidmakthålla könsbaserat våld där män klandrar kvinnor för sitt eget våldsamma beteende, och män klassas som offer för
femininiserade sociala system. De råd som dessa onlinebaserade grupper ger till män rörande hur de kan uppnå maskulinitet och social makt är problematiska på så sätt att de etablerar ett fast ramverk för vad som anses vara acceptabel
manlighet, varpå ideologiska konversationer med stor sannolikhet kommer ske bland män som redan känner sig utanför. Det innebär i sin tur en risk för att sådana diskurser etableras i större utsträckning och blir dominanta (Schmitz & Kazyak 2016).
3.1.2 Maskulinitet och antifeminism
Ging (2019) identifierar en ny form av antifeminism och maskulinitet vilken verkar komplicera den inriktning som bygger på makt och dominans utifrån en hegemonisk maskulinitet. Den nya formen av antifeminism och maskulinitet bygger snarare på ett offerperspektiv, så kallad ”beta maskulinitet”, där män ser sig själva som offer för den moderna feminismen. Annie Jones (2020) har
genomfört en liknande studie kring maskulinitet och antifeminism på incelsforum. Resultatet påvisar att män som identifierar sig med incels använder sin upplevelse av minskad maskulinitet för att rättfärdiga sin antifeministiska position. En subkategori inom antifeminismen som råder inom incels handlar även om
berättelser som beskriver erfarenhet av depression, självmordsförsök och fantasier om våldsdåd. Resultatet belyser även den utseendefixering som råder inom
incelkulturen, och att denna fixering ligger i ideal kring en traditionellt
hegemonisk maskulinitet. Då incels inte anser sig kunna leva upp till bilden av ett sådant ideal framkommer diskussioner om extremare metoder som plastikkirurgi som lösning på att försöka uppnå maskulinitet. Liksom i Gings studie
framkommer det att incels ser sig som offer för ett feministiskt samhälle (Jones 2020). Ging (2019) påvisar även paradoxen i att incels å ena sidan ser sig som offer för att de inte kan leva upp till fysiska ideal kring maskulinitet, samtidigt som de också känner att de förtjänar att vara dominanta, även bortsett från deras brist på maskulin makt. Kort sammanfattat så förespråkar incels en hierarki där mannen står över kvinnan, samtidigt som de påtalar att de själva inte lever upp till den ideala maskuliniteten. I enlighet med detta konstaterar även Jones (2020) det faktum att incels själva både protesterar mot hegemonisk maskulinitet samtidigt som de försöker eftersträva och uppnå en sådan. Hegemonisk maskulinitet sammankopplas idag även ofta med begreppet toxisk maskulinitet. Berggren (2020) beskriver att begreppet ämnar försöka benämna problematiska drag eller egenskaper som ofta sammankopplas med maskulinitet. Exempel på sådana drag eller egenskaper kan vara våld, sexism eller manliga ideal kring att inte visa sårbarhet. Begreppet kritiseras av Waling (2019) som i enlighet med den
radikalfeministiska diskursen då det riskerar att positionera män som offer för en sådan typ av maskulinitet. På så sätt menar Waling att männens ansvar för beteende eller handlingar åsidosätts.
Ging (2019) menar att även om det inom manosfären och bland incels finns likheter med äldre varianter av antifeminism, så har en ny tagit form. Ging problematiserar internet och sociala medier som ny plattform, och menar att mer uppmärksamhet bör riktas mot den digitala kontexten där aktivister för mäns rättigheter möts. Detta dels då den digitala världen erbjuder bevis på en utbredd och särskilt skadlig antifeministisk mansrörelse, men även för att dessa möten påvisar ett radikalt skifte av antifeminismens parametrar. Att debatter kring mäns rättigheter har övergått till att i stor utsträckning ske på internet så har även den diskursiva tonen förändrats. Samtidigt har det möjliggjort en organisering av dessa grupper vilket i sin tur resulterat i en samling av mer extrema uppsättningar av diskurser inom manosfären.
Witt (2020) beskriver i sin studie om incels och legitimerad maskulinitet att ett upplevt misslyckande att uppnå maskulinitet är kostsamt. Att ha möjligheten att praktisera ”lyckad” ideal hegemonisk maskulinitet medför makt och socialt kapital, vilket många incels anser sig misslyckas med. Sexualitet och våld är centrala delar i praktiserandet och konstruktionen av manlighet och har utifrån ett hegemoniskt ideal stor betydelse för maskulinitet som överordnad femininitet.
Witt tar även upp att incels själva varken identifierar sig med alphas, det vill säga män på toppen av hierarkin, eller betas som positioneras under alphas. Incels är snarare en egen kategori som menar sig uteslutas helt från en konstruerad ”sexuell ekonomi” där kvinnor endast väljer att inleda sexuella relationer med alphas eller betas. Witt ifrågasätter att incels menar sig vara socialt marginaliserade och exkluderade från samhället. Han menar att incels engagemang kring hegemoni tillsammans med deras positionering av kvinnor som biologiskt, moraliskt och socialt underordnade underminerar legitimiteten av incels uttryckta utanförskap. I studien “Masculinity Threat, “Incel” Traits, and Violent Fantasies” syftar Scaptura och Boyle (2020) till att belysa hur hoten mot maskuliniteten översätts till fantasier om könsbaserat våld. Scaptura och Boyle menar att sådana attityder synliggörs hos självutnämnda incels och resultatet påvisar ett samband mellan en så kallad ”misslyckad maskulinitet” och fantasier om bland annat sexuellt våld. Män som upplever mer stress kring könsroller, som har mer fientliga attityder mot kvinnor och som erhåller egenskaper typiska för incels tenderar att i större
utsträckning fantisera om våld mot kvinnor. Som tidigare nämnt är psykisk ohälsa bland män som identifierar sig med att vara incels vanligt förekommande. Alfred m.fl. (2014) påvisar i sin studie ett ytterligare samband mellan normer om
maskulinitet och beteenden. Utöver sambandet som Scaptura och Boyle påtalar kring att män som känner sig misslyckade i sin maskulinitet tenderar att ha mer fantasier om våld mot kvinnor så verkar det även finnas ett samband hos män mellan att värdera normer kring maskulinitet högt och ett sämre psykiskt
välmående. Män som rättar sig efter normer och regler kring maskulinitet riskerar alltså i större utsträckning att få ett försämrat psykiskt välmående.
I samband med den, enligt många incels, hotade maskuliniteten och incels antifeministiska värderingar blir även Willer m.fl. (2013) studie ”Overdoing Gender: A Test of the Masculine Overcompensation Thesis” av intresse. Studien undersöker teorin kring att män vars maskulinitet hotas tenderar att då
överkompensera sin maskulinitet vilket kan ske genom exempelvis
underminerande av kvinnor och ökad aggression. Studiens resultat ger stöd för en sådan teori och påvisar bland annat att män vars maskulinitet hotas antar attityder kring dominans och stöttar en hierarki där mannen positioneras högst. Även Dahl m.fl. (2015) finner stöd för att män vars könsidentitet utmanas tenderar att i större utsträckning stötta traditionella könsroller genom att överkompensera i syfte att verka mer maskulina.
3.2 Utanförskap
I mycket av forskningen kring just internetforum och incels betonas medlemmarnas berättelser om upplevt utanförskap, psykisk ohälsa,
självmordsförsök och strävan efter att passa in i den, enligt incels, hegemoniska maskuliniteten. Den form av utanförskap som lyfts i forskningen är främst ett socialt sådant där incelsmedlemmar beskriver sig vara isolerade från samhället. Jones (2020) studie påvisar exempelvis att incels anser att maktfördelningen mellan män är orättvis och menar att så kallade Chads dominerar samhället tillsammans med kvinnor. Det här lämnar i sin tur incels utan de privilegier de anser sig ha rätt till vilket bidrar till ett upplevt socialt utanförskap.
Donnelly m fl. (2001) påtalar att personer verkar söka sig till internetforum i syfte att finna moraliskt stöd. Forumen skapar främst en känsla av samhörighet vilket blir ett starkt motiv för varför personer deltar. Detta motiv gäller även för incels
då många medlemmar från början vänt sig till internetforum på grund av att de känner sig isolerade, varpå detta blir ett sätt att hantera ett upplevt socialt utanförskap. Medlemmarna känner sig då som en del av en grupp varpå en samhörighet skapas mellan likasinnade personer. Det negativa i att finna gemenskap i sitt upplevda utanförskap gällande incels blir dock att det även skapar en destruktiv plattform för antifeministisk radikalisering (Jaki m.fl. 2019). Även Schmitz och Kazyak (2016) påtalar att tillgången till internet ger en
möjlighet till män över hela världen att samlas och identifiera sig med varandras upplevelser och känslor av utanförskap.
Likt tidigare nämnt är fysiskt utseende ett stort fokus inom incelkulturen, och många incels menar att det är just deras utseende som skapar deras ofrivilliga celibat och utanförskap. Jaki m.fl. (2019) belyser att många medlemmar på incels-forum ger sig själva användarnamn utifrån vad de anser sig sakna gällande fysisk attraktion. Exempel på sådana användarnamn är Hunchback, YunGandUgly och Uglyinke varpå många av dessa medlemmar beskriver sina fysiska brister öppet då de blir uppmärksammade, får medlidande och bekräftelse i deras upplevda
hopplöshet.
3.2.1 Ofrivilligt celibat
Det blir i samband med utanförskap naturligt att titta på ofrivilligt celibat, vilket är det som begreppet incel kommer ifrån. Då manosfären inkluderar samtliga forum för mansrättsaktivister verkar det vara just det ofrivilliga celibatet och
utanförskapet som kännetecknar de män som identifierar sig med att vara just incels.
Donnelly m.fl. (2001) har i sin studie om ofrivilligt celibat fört en analys utifrån ett livsloppsperspektiv. Studien undersöker utvecklingen och upprätthållandet av ofrivilligt celibat hos 82 respondenter, kvinnor och män, som rekryterats via internet. Donnelly m.fl identifierar tre grupper av ofrivilligt celibat; personer som aldrig haft sex, singlar och personer i en partnerrelation som inte har sex. Studiens resultat påvisar att ett hinder för att etablera sexuella relationer för de
respondenter som aldrig haft sex eller som var singlar var utseendebaserat. Det vill säga att en stor del av respondenterna identifierade sitt utseende och sina fysiska drag som det primära hindret. Studien pekar på ett eventuellt samband mellan negativ kroppsbild och undvikande av sociala sammanhang. Resultatet visar även att de män som påtalade att deras utseende var ett hinder
sammankopplad med stereotypa bilder av hur män ska och bör se ut. Det vill säga en bild av en hegemonisk maskulinitet där män ska vara starka och muskulösa. En av studiens slutsatser är att upplevelsen av ofrivilligt celibat ter sig lik oavsett vilken grupp respondenterna tillhör. Depression, frustration och minskat
självförtroende förekommer frekvent vid beskrivning av upplevelsen. Donnellys m.fl. studie påvisar att ofrivilligt celibat verkar påverka personers känsla av att i viss mån vara utanför. En ytterligare slutsats studien drar är att kulturella förväntningar kring maskulinitet och femininitet verkar påverka respondenterna på flera sätt. Exempelvis påtalar männen i studien att de känner sig fast i
traditionella förväntningar kring maskulinitet gällande att de som män förväntas ta initiativ i relationer, varpå detta verkar resultera i en känsla av att bli utesluten. Utifrån resultatet kan det konstateras att normer kring kön i alla fall kan påverka personer när det kommer till att etablera sexuella relationer. Donnelly m.fl. menar även att studien representerar en början mot en större förståelse för ofrivilligt
celibat, men de konstaterar även att det krävs mer kompletterande forskning på området.
I sin studie om hur college-studenter uppfattar sexuell status konstaterar Sprecher och Regan (1996) att det finns könsskillnader i unga män och kvinnors upplevelse av att vara oskulder. Studien påvisar att män i större utsträckning än kvinnor verkar besväras mer av det faktum att de aldrig etablerat en sexuell relation. Män verkar också känna mer skuld och skam över att inte ha haft någon sexpartner. Sprecher och Regan noterar att detta kan bero på att män socialiseras in i en bild av att vara mer sexuellt dominanta än kvinnor och att sexuella erfarenheter premieras inom normen för vad som anses maskulint. Utifrån detta kan ofrivilligt celibat och uteblivna sexuella erfarenheter innebära ett större stigma för män än för kvinnor.
3.3 Tidigare forskning – avslutande kommentarer
Utifrån att ha tagit del av utbudet av forskning kring manosfären och incelkulturen går det att hitta en gemensam nämnare i många av dessa studiers slutsatser,
nämligen vikten av att belysa fenomenet. Jane (2014) tar exempelvis upp vilka risker det kan innebära att inte lyfta och uppmärksamma vad som uttrycks inom manosfären och på dess forum. Jane menar bland annat att ämnet måste lyftas för att de åsikter som uttrycks kring exempelvis kvinnor blivit så dominanta inom internetdiskursen. Jane menar även att det kvinnohat som uttrycks online aldrig skulle accepteras om det skedde på mer publika arenor. I enlighet med Jane och som även nämnts i föregående kapitel så påtalar även Ging (2019) vikten av att kasta ljus över incels som fenomen, och över mansrättsaktivister överlag som samlas på forum online. Att grupper som dessa och medlemmarna i incels verkar öka och bli fler blir också ett argument för varför vidare forskning behövs kring fenomenet.
4 TEORI
Nedan följer en beskrivning av de teoretiska utgångspunkter som den aktuella studien bygger på. Studien utgår från ett diskursanalytiskt perspektiv och inledningsvis förklaras diskurs som begrepp. Därefter följer en beskrivning av Faircloughs kritiska diskursanalys vilken används som inspiration för att
genomföra studiens textanalys. Då diskursanalys i stort belyser konstruktioner av den sociala verkligheten är även Judith Butlers teori kring konstruktion av kön en av utgångspunkterna för studiens teoretiska inramning. I samband med detta berörs även bland annat begrepp som den heterosexuella matrisen, våld och maskulinitetsprocesser.
4.1 Diskurs som begrepp
För att förstå diskursanalys behöver begreppet diskurs förklaras. Begreppets definition och betydelse är dock inte entydig, utan har delvis olika innebörd beroende på vad som omfattas och vilken betydelse diskurser anses ha. En kanske något förenklad förklaring av begreppet är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Foucault är kanske den forskare som i störst utsträckning påverkat just intresset för diskurser och språkets betydelse för den sociala världen. Foucault (1993) definierar begreppet diskurs som ett försök till att göra anspråk på att beskriva den sociala verkligheten och beskriver det även som praktiker som systematiskt formar de objekt som det talas om, det vill säga att språket och det som sägs i sin tur konstruerar och reproducerar den sociala verkligheten. För att förtydliga begreppets funktion beskriver Butler att ”diskurser är organiserade kring en mängd uteslutande praktiker genom konstruktioner av det normala, medan det falska eller det andra utesluts eller nedvärderas som onormalt och osant.” (Butler 2005:15).
Fairclough (1992) menar att diskurser är olika sätt att representera aspekter av världen. Sådana aspekter av världen kan representeras olika varpå vi konstant befinner oss i en position där vi behöver överväga relationen mellan olika diskurser. Olika diskurser är olika perspektiv på världen, och de är associerade med de olika relationerna som människor har till den världen. Detta beror i sin tur på deras position, deras sociala och personliga identitet och hur de är i sina sociala relationer. Diskurser är således kort sammanfattat olika sätt att representera verkligheten på, och detta är något som förmedlas och konstrueras genom språkbruk (Fairclough 1992).
4.2 Diskursanalys
Diskursanalys i sig är likt nämnt både ett teoretiskt perspektiv och en metod. Analystypen är att föredra vid analys och undersökning av språkbruk och dess betydelse för meningsskapande (Svensson 2019). Teoretiskt sett handlar således diskursanalys om hur vi konstruerar sociala fenomen och hur dessa sedan produceras och upprätthålls genom språket. Då den sociala verkligheten
konstrueras av diskurser är det således därför dessa som blir föremål för analys. Då diskurserna påverkar individens uppfattning av verkligheten får detta i sin tur konsekvenser för makt samt för individers och gruppers position i samhället (Bergström & Boréus 2012). Diskursanalytiker menar även att olika diskurser utgår från samt påverkar varandra. Diskurser om jämställdhet skulle exempelvis kunna påverka diskurser kring kön, misogyni och feminism (Bryman 2018).
Kolfjord (2009) tar upp ett tydligt exempel på att vi befinner oss inom olika diskurser genom en jämförelse mellan professionella diskurser. Låt oss säga att en person skulle stjäla något i en butik. En psykolog skulle då benämna detta som kleptomani, medan en polis skulle benämna det som ett brott. Detta blir således ett tydligt exempel på hur subjekt definieras i olika diskurser samt hur detta sedan i sin tur skapar praktik. Då den aktuella studien utgår från ett insamlat textmaterial används diskursanalysen i syfte att analysera det språk som används, samt hur detta i sin tur konstruerar och påverkar hur incels sociala verklighet tar sig i uttryck i texterna. Då syftet med studien är att undersöka diskurser kring kön och utanförskap, samt om och i så fall hur dessa skulle kunna vara bidragande till upplevt utanförskap, är konstruktioner av kön, femininitet, maskulinitet och makt särskilt relevanta att belysa. Det blir således aktuellt att undersöka hur exempelvis kvinnor och män definieras som subjekt inom incels diskurser. En utgångspunkt inom diskursanalys i stort är att undersöka hur språket beskriver och benämner fenomen i syfte att sedan identifiera mönster i detta, samt undersöka hur dessa diskursiva beskrivningar av verkligheten sedan kan få sociala konsekvenser i praktiken. Den aktuella studien syftar således inte till att på något sätt undersöka ”den riktiga” verkligheten då detta inom ett diskursanalytiskt perspektiv inte är möjligt, eftersom diskurserna är verkligheten (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
4.3 Kritisk diskursanalys
Det finns olika typer av diskursanalytiska traditioner varpå den här studien utgår från kritisk diskursanalys, vilket syftar till att undersöka hur ojämlikhet och orättvisor återskapas och upprätthålls genom det språkbruk som används (Svensson 2019). Inom kritisk diskursanalys ses diskurs även som sociala praktiker vilka konstituerar den sociala verkligheten, men även konstitueras av sociala praktiker. Likt tidigare nämnt konstruerar och reproducerar diskursiva praktiker så kallade ideologiska effekter i form av ojämlikhet i maktförhållanden mellan exempelvis olika samhällsklasser och mellan kvinnor och män. Vid kritisk diskursanalys studeras även anledningar till varför olika innehåll tas för givet medan andra marginaliseras. För att förstå varför en del diskurser premieras och blir mer dominanta än andra blir även makt en central aspekt av den kritiska diskursanalysen (Bryman 2018).
Studien inspireras av den kritiska diskursanalysen som Norman Fairclough (1992) utvecklat, vilken baseras på antagandet om att språket är en oreducerbar del av vårt sociala liv, varpå språket och dess betydelse alltid bör tas i beaktning vid analys. Fairclough menar att Foucault tillfört viktiga bidrag till den sociala teorin om diskurs i stort, exempelvis på områden som relationen mellan makt och diskurs, den diskursiva konstruktionen av sociala subjekt och diskursens funktion gällande social förändring. Fairclough menar dock att Foucaults modell har en abstrakt utgångspunkt, vilket gör det svårt att applicera Foucaults tankar rent praktiskt inom diskursanalys. Fairclough har utifrån detta utvecklat följande tredimensionella modell för kritisk diskursanalys:
Figur 1 – Faircloughs modell för kritisk diskursanalys. (Jørgensen Winther & Phillips, 2000).
Modellen inkluderar textens nivå, den diskursiva praktikens nivå och slutligen den sociala praktikens nivå. Vad gäller den sistnämnda nivån påvisar Fairclouch (2003) att diskursanalys inte är tillräckligt för att analysera den dimensionen då den även inkluderar icke-diskursiva delar som kräver ytterligare teoretiska
perspektiv. Av den anledningen tar den aktuella studien endast teoretiskt avstamp i textens samt den diskursiva praktikens nivå.
4.3.1 Textens nivå
För att analysera på textens nivå används verktyg för språkstudier överlag vilket kan vara analys av grammatiska egenskaper, ordval och ordföljd. Utöver detta analyseras även specifikt vad som sägs samt vilka förgivettaganden som finns och vad som underförstås i texten (Ahrne & Svensson 2015). I den aktuella studien blir det således relevant att titta på de språkval som görs på incelsforum vid beskrivning av exempelvis kön. Detta blir i sin tur således en naturlig ingång när det gäller att kartlägga samt analysera texterna som diskurser. Faircloughs (1992) kritiska diskursanalys erbjuder ett antal olika metoder för bland annat textanalys på textens nivå. På textens nivå utgår analysen av den aktuella studiens empiri bland annat från Faircloughs begrepp etos, modalitet samt transitivitet vilka används som verktyg vid textanalysen.
Modalitet, etos och transitivitet. Vid en analys av textens modalitet handlar det
om att se över i vilken grad personen som skriver stämmer in i det hen skriver. Genom att titta på meningsbyggnader går det att identifiera till vilken grad personen som skriver stämmer in i sitt påstående. Beroende på textens modalitet så påverkar denna i sin tur konstruktionen av den aktuella diskursen. Fairclough (1992) påtalar exempelvis att så kallade modala verb och adverb kan påverka textens grad av modalitet. Exempel på sådana modala verb kan vara möjligen, borde eller kanske medan modala adverb kan vara ord som troligen eller
definitivt. Beroende på vilka ord personen som skriver väljer så påverkas textens modalitet samtidigt som detta får konsekvenser för diskursens konstruktion. Utifrån detta påtalar även Fairclough (1992) så kallade objektiva kontra subjektiva modaliteter. En objektiv modalitet kan exempelvis formuleras som: ”det är fel” medan en subjektiv modalitet snarare formuleras som: ”jag tycker det är fel”. Det finns således olika former av modalitet som används på olika sätt inom olika diskurser. Exempelvis tenderar kvällstidningar att publicera sina subjektiva tolkningar genom objektiva modaliteter där artiklar framstår som fakta vilket tar sig uttryck genom specifika språkliga formuleringar. Kvällstidningens diskurs blir således ett exempel på en sannings-modalitet där personen som skrivit texten instämmer helt med påståendet som formulerats. Att undersöka textens modalitet blir således relevant i relation till den aktuella studiens syfte för att se på vilket sätt incels genom språket konstruerar sin verklighet samt vad som etableras som
diskursiva sanningar.
Vid analys på textens nivå undersöks även det Fairclough benämner som etos, det vill säga hur språket konstruerar samt formar en identitet. I den aktuella studien blir det särskilt relevant att undersöka texten utifrån detta begrepp då syftet med studien delvis är att se hur kön konstrueras, varpå skapandet av identiteten kvinna kontra man blir av intresse för analys.
Som ett sista steg i textanalysen utgår analysen av empirin från Faircloughs (1992) begrepp transitivitet. Begreppet innebär på vilket sätt som beskrivna
händelser kopplas samman eller inte kopplas samman med subjekt och objekt. Vid analys av textens transitivitet undersöks samt identifieras eventuellt ideologiska konsekvenser som textens form kan ha för diskursen. Det handlar kort
sammanfattat om vem som säger vad och till vem vilket i sin tur sätts i relation till ideologiska, politiska och sociala faktorer. För att tydliggöra kan det exempelvis vara så att en beskrivning av ett fenomen eller en händelse språkligt utelämnar en så kallad agent (aktör). Detta innebär i sin tur att ingen står till svars för händelsen varpå ansvaret förskjuts eller nedtonas. Följande exempel illustrerar detta:
”Flickor blev sexuellt trakasserade”. Här utelämnas en agent som kan hållas ansvarig för händelsen, varpå en sådan språklig konstruktion bortser från de processer som ledde fram till trakasserierna. Istället landar fokus endast på
effekterna. Syftet med att analysera texten utifrån begreppet transitivitet är således att identifiera eventuella konsekvenser som en sådan typ av språklig konstruktion kan få. Vid analys av den aktuella studiens empiri läggs fokus på vilka grupper som beskrivs på incelsforum samt hur dessa positioneras i form av subjekt kontra objekt. Analysen undersöker även vilka egenskaper dessa grupper tillskrivs i syfte att se hur incels konstruerar sin sociala värld och om dessa konstruktioner bidrar till upplevt utanförskap.
4.3.2 Den diskursiva praktikens nivå
Den diskursiva praktikens nivå berör textens konsumtion samt produktion. Fairclough beskriver själv att den diskursiva praktiken: “…involves processes of text production, distribution, and the nature of these processes varies between different types of discourse according to social factors” (Fairclough 1992, s.78). Fairclough erbjuder verktyg för analys på den diskursiva praktikens nivå i form av begreppen intertextualitet samt interdiskursivitet. Vid analys utifrån
intertextualitet undersöks vilka andra texter en viss text grundas på och därigenom hur texterna är relaterade till varandra. Den tydligaste formen av just
intertextualitet är det Fairclough benämner som manifest intertextualitet, vilket innebär att en text uppenbart relaterar till en annan genom att exempelvis referenser eller citat.
Interdiskursivitet berör snarare vilka diskurser texten utgår från. En text som synliggör traditionella diskurser påvisar låg interdiskursivitet då texten vidmakthåller och reproducerar den redan existerande diskursen. Texten
reproducerar och upprätthåller därigenom även rådande sociala maktförhållanden. Fairclough menar att en text med hög interdiskursivitet utgår ifrån flera olika diskurser varpå diskursordningen kan utmanas och därigenom skapa diskursiva förändringar. Vid den aktuella studiens analys kommer begreppen intertextualitet samt interdiskursivitet användas som verktyg i syfte att få en bredare bild av de diskurser som synliggörs samt hur och om dessa upprätthålls genom den
diskursiva praktiken på incelsforum.
4.4 Konstruktion av kön
Då studien ämnar undersöka diskurser kring kön och utanförskap tar studien även teoretiskt avstamp i Butlers teori om konstruktionen av kön och sexualitet. Butler (1999) menar och argumenterar för att kön är något som konstrueras och
upprätthålls genom en diskursiv praktik, det vill säga att sättet vi pratar om olika fenomen konstruerar den sociala verkligheten. Likt Fairclough menar Butler således att diskurser är en social praktik som genom språket formar och normerar vår verklighet. Butler (2006) har utifrån detta utvecklat teori kring
genusperformativitet, det vill säga att vi genom upprepade handlingar, såväl språkliga som kroppsliga, ”gör genus” (doing gender). Genom sådana upprepade handlingar eller akter etableras könsidentiteter. Butler betonar att konstruktionen av genus är en ständigt pågående process som delvis pågår utan att vi själva nödvändigtvis är medvetna om det. Genom att en majoritet agerar utifrån
etablerade normer kring genus garanteras ett upprätthållande och förstärkande av sådana normer. Butler (2005) exemplifierar könade praktiker och ”att göra genus” genom att belysa hur män och kvinnor sitter. Istället för att resonera kring att män sitter med särade ben, skulle Butler snarare säga att med särade ben görs en man.
Gällande just genus och normer påtalar även Butler (2006) att dessa inte är samma sak. Butler beskriver normer som verkande normaliserande principer som opererar inom den sociala praktiken. Normer är ofta outtalade och omöjliga att konkret uppfatta, utan de synliggörs snarare i de effekter som skapas när normer
upprätthålls eller bryts. Normer är således det som styr huruvida handlingar och praktiker är socialt begripbara eller inte, samt vilka av dessa som anses
normaliserade. Utifrån detta blir avvikande från normen således relationellt eftersom att vara utanför normen alltid sätts i relation till att normer normaliserar och sätter ramar för det sociala fältet. I praktiken innebär det att om en person går utanför normen kring att vara maskulin eller feminin så kan detta endast förstås i relationen till vad som anses vara maskulint och feminint. Butler menar således att det i samhället finns normativa föreställningar om vad maskulinitet och
femininitet är, men detta är inte samma sak som att påstå att genus är just en norm. Butler beskriver det som att ”Genus är mekanismen genom vilken föreställningar om maskulint och feminint skapas och neutraliseras, men genus kan mycket väl vara maskineriet som dekonstruerar och avnaturaliserar sådana begrepp.” (Butler 2006:60).
Butler (1999) ställer sig även ifrågasättande till att se genus och kön som två separata faktorer. Den distinktion som kön kontra genus innefattar var från början ämnad att argumentera för att det inte enbart finns ett biologiskt kön, utan att genus sedan är socialt och kulturellt konstruerat. Utifrån att Butler menar att vår sociala verklighet skapas genom en diskursiv praktik menar hon att även det biologiska könet uppfattas genom en sådan diskurs. Butler ifrågasätter också att enbart se genus som en del av konstruktionen kring man och kvinna. Genom att reducera genusdiskursen till att enbart handla om binariteten mellan maskulint och feminint menar Butler att en sådan diskurs främjar den hegemoniska instansen och medför en reglerande makt som upprätthåller könsskillnader. Ett binärt könssystem som är uppbyggt på detta sätt, där ”man” och ”kvinna” starkt separeras grundas i vad Butler benämner som heterosexuell melankoli. Heterosexuell melankoli och en sådan dikotomi omöjliggör således
utgör en maktaspekt i sig, då det verkar begränsande för människors könsidentitet. Utifrån Butlers resonemang kring att ifrågasätta genus och kön som separata faktorer och då genus idag är beroende av kön, kommer jag vidare endast använda mig av begreppet kön. Butler (1999) menar att heteronormen är central i
konstruktionen av kön och nedan följer en närmre beskrivning kring just detta. Vidare diskuterar jag även kort hur jag resonerar kring begreppet patriarkat i relation till Butlers teori för konstruktionen av kön.
4.4.1 Den heterosexuella matrisen
I kontrast till doing gender tar Butler även upp begreppet undoing gender. Begreppet inkluderar dels om hur heteronormativa föreställningar kring
genusifierade samt sexuella liv görs ogjorda, men även om ”upplevelsen av att bli ogjord” (Butler 2006:12). Butler (2005) resonerar kring den heteronormativa könsordningen där kvinnor är feminina och män är maskulina. En sådan ordning förutsätter en heteronormativitet, det vill säga ett antagande om att
heterosexualitet är det normativt naturliga, som inte ifrågasätts.
Heteronormativitet avser bland annat de strukturer, handlingar och institutioner som aktivt upprätthåller den heterosexuella normen som något naturligt och enhetligt. Det är således samhällskollektivet som genom språk och handlingar vidmakthåller könsordningen. Eventuella krockar med den heterosexuella normen kan medföra att individer eller handlingar definieras som onormala då de inte stämmer överens med omgivningens uppfattning om vad som anses normalt. Inom ett sådant könssystem skapas kroppar som anses ”godkända” utifrån normen om heterosexualitet. I samband med detta diskuterar Butler kring så kallade kulturellt begripliga kontra obegripliga kroppar. Regeln där är således att kvinnor och mäns kroppar ska vara igenkännbara genom genusbundna, normativa
föreställningar kring hur kvinno- kontra manskroppar ska se ut. Detta innebär att de personer vars kroppar går utanför dessa ramar bedöms vara obegripliga och normbrytande. Det här könstydliga och tvingande systemet benämner Butler som den heterosexuella matrisen vilken kan ses som en diskurs i sig då den bidrar till konstruktionen samt upprätthållandet av den heterosexuella normen. Genom matrisen skapas således, som nämnt ovan, kulturellt begripliga kroppar. De två könen står i motsats till varandra och definieras hierarkiskt utifrån den
obligatoriska normen om heterosexualitet. Den heterosexuella matrisen definierar således vem och vad som anses vara socialt godkänt eller inte godkänt. Inom den heterosexuella matrisen finns således en könsmaktsordning där maskulinitet blir överordnad i enlighet med en könsbaserad hierarki. Makt som begrepp är
mångsidigt och har olika betydelse beroende på i vilken kontext begreppet verkar, men Butler betonar att makt historiskt sett använts i syfte att upprätthålla den heterosexuella matrisen. Matrisen i sig innebär således ett kontrollerande system där makt återfinns i vårt språkbruk där språket i sig innehar makten att kunna utesluta och underordna kvinnor som subjekt.
I samband med ovanstående beskrivning av den heterosexuella matrisen blir det även viktigt att kort resonera och presicera kring begreppet patriarkat som
förekommer i den aktuella studien. Anledningen till att jag vill lyfta begreppet här är att Butler (1999) ställer sig kritisk till begreppet. Utifrån detta blir det således relevant med ett förtydligande kring hur jag resonerar gällande begreppet
patriarkat i relation till att den aktuella studien utgår från delar av Butlers teorier. Butlers kritik grundas i att hon ämnar undvika en sådan form av identitetspolitik som begreppet patriarkat bygger på. I den aktuella studien menar jag dock att begreppet patriarkat också blir en del av en diskurs som sätter ramar, upprätthåller
och utgår från en könsmaktsordning och därigenom även bidrar till konstruktionen av kön. I upprätthållandet av patriarkatet blir den heterosexuella matrisen central som diskurs och således även för konstruktionen av kön. Butler påtalar likt tidigare nämnt att heteronormen är central för konstruktionen av kön varpå jag menar att även begreppet patriarkat hänger ihop med en sådan konstruktion. Detta i bemärkelsen av att patriarkatet som diskurs i sig, precis som heteronormen, bidrar till att konstruera bilden av den överordnade mannen. Jag ämnar således att även använda mig av begreppet patriarkat då det i viss mening ändå kan anses hänga ihop med och vara beroende av den heterosexuella matrisen vid
konstruktioner av bland annat kön.
4.5 Maskulinitetsprocesser
Utifrån ovanstående resonemang menar således Butler (2005) att maskulinitet och mannen i sig konstruerar och skapar sig själv genom exempelvis språk, utseende och agerande. Detta görs i syfte att manifestera sin maskulinitet vilket i sin tur görs i relation till den heterosexuella matrisen och de föreställningar och förväntningar kring hur en normativ man ska vara.
4.5.1 Hegemonisk maskulinitet
Den heterosexuella matrisen i sig utgår ifrån en så kallad hegemonisk maskulinitet. Tillsammans med Butlers teori kring görandet av en sådan maskulinitet kommer jag utgå från Messerschmidts och Connells definition av hegemonisk maskulinitet, det vill säga: ”Det i stunden ideala sättet att vara man på, vilket i sin tur kräver att alla andra män positionerar sig själva i relation till det idealet som i sin tur legitimerar könsmaktsordningen där män underordnar kvinnor.” (Connell & Messerschmidt 2005:832). I enlighet med Butler menar även Messerschmidt (1993) att maskulinitet är något som konstrueras och skapas genom bland annat språk och handling. Messerschmidt menar även att det inte finns någon enhetlig universell maskulinitet då olika former av maskulinitet premieras och idealiseras inom olika kontexter. Konstruktionen av maskulinitet i en social kontext formas också som en slags respons på vilken omgivning och struktur som omger sammanhanget som konstruktionen av maskulinitet verkar inom.
Bilden av den hegemoniska mannen sammanfaller även med bilden av den fysiskt starka mannen. Då incelkulturen i stor grad är fixerad vid utseende blir således även kroppen i sig en form av identitetsbärare, varpå även Butlers resonemang kring den normativt konstruerade kroppen blir relevant för analys av empiri. Då Butler menar att vi konstruerar vår verklighet konstruerar vi även vad som anses vara ”normala”, eller som tidigare nämnt, begripliga kroppar. Dessa kroppar definieras utifrån den heterosexuella matrisen och utgår således från normer kring föreställningar om hur en man eller en kvinna ska se ut. Johansson (2000) påtalar att det utöver egenskaper finns fler fysiskt kroppsliga attribut som anses ingå i den ideala bilden av en hegemonisk maskulinitet. Johansson (2000) beskriver
exempelvis att stora, hårda muskler och starka kroppar i sig kan bli uttryck för maskulinitet och därigenom en identitetsbärande faktor i sig.
4.5.2 Våld
Utifrån vad som framkommer under kapitlet tidigare forskning är uppmaningar till våld och sexuellt våld vanligt förekommande på incelsforum. Utifrån resonemang kring könsmaktsordning och den heterosexuella matrisen kan våldshandlingar ibland vara förknippade med den hegemoniska maskuliniteten. Messerschmidt
(1993) teoretiserar även kring hegemonisk maskulinitet och menar att kriminella handlingar, så som våld, kan vara sätt att uppnå en sådan maskulinitet. Vid situationer där mannens hegemoniska maskulinitet på något sätt hotas eller undermineras kan det bli särskilt angeläget att finna sätt att upprätthålla sin maskulinitet. Om resurser så som exempelvis innehav av arbete eller
underordning av kvinnor brister kan våld bli en lättillgänglig metod i syfte att försöka konstruera och vidmakthålla den hegemoniska maskuliniteten. I enlighet med Butlers (1999) teori kring görandet av kön blir det således ett sätt för mannen att införliva normer och därigenom konstruera sitt kön utifrån den heterosexuella matrisen genom våldshandlingar. Sådana handlingar blir således enligt
Messerschmidt (1993) ett sätt att kompensera för en underminerad hegemonisk maskulinitet, något som bekräftas av både Willer m.fl. (2013) och Dahl m.fl. (2015) vars studier om maskulinitet omnämndes i föregående kapitel om tidigare forskning.
4.6 Applicering av teorin
Ovanstående text har berört vilka de teoretiska utgångspunkterna för den aktuella studien är, samt beskrivit viktiga aspekter inom dessa. Under nästkommande avsnitt om studiens metod beskrivs mer ingående hur dessa teorier rent praktiskt och konkret använts i analysen av det empiriska materialet. Detta då
diskursanalytisk teori även är en vetenskaplig metod för analys av empiri varpå det är viktigt att även beskriva det praktiska hantverket, i syfte att konkretisera teorin. I resultatet används Faircloughs begrepp som verktyg för att analysera texten samt vad som sker genom den diskursiva praktiken som förekommer på forumet. Butlers teori om konstruktionen av kön används i syfte att påvisa hur incels iscensätter kön i sina texter, samt hur och om detta görande av kön sedan kan bidra till upplevt utanförskap. En utgångspunkt är således även
konstruktionen av maskulinitet och vilken form av maskulinitet som idealiseras och skapas i texterna på incelsforumen. I samband med detta blir begrepp som hegemonisk maskulinitet behjälpliga som verktyg vid analys. Även den
heterosexuella matrisen används genomgående vid analysen av resultatet då det, som Butler menar, kanske är det främsta patriarkala systemet som råder och därigenom en diskurs i sig.
