Manlighetens offer

Det sista temat benämns som manlighetens offer och bygger på att en form av offerdiskurs kartlagts utifrån den insamlade empirin. Texterna på forumet genomsyras av språklig praktik som ger uttryck för ett upplevt utanförskap och påståenden kring vem eller vilka som egentligen besitter makten att legitimera sig som offer inom den mer allmänna samhällsdiskursen.

6.5.1 Feminismens offer

Utifrån empirin förekommer frekvent diskussioner kring att incels fallit offer för både feminismen och manligheten i stort. På forumet råder en diskurs som positionerar incels som samhällets största offer. Användarna ifrågasätter att det ofta är kvinnor i den kanske mer allmänna samhällsdiskursen som erhåller offerrollen, vilket utifrån empirin anses felaktigt. Nedan analyseras hur användarna på forumet förklarar och resonerar kring sig själva i relation till offerrollen. Språkliga exempel utifrån empirin följer nedan:

“And despite all the advantages that women have they still larp as oppressed and say the government should step in to help them more.”

User 32

“Femoids have never and can never know true suffering. I hate women and hope to see them suffer. We are the victims here. Not femoids and feminists.”

User 33

Empirin påvisar en diskurs kring offerperspektivet som utgår från att det är incels som är de största offren i samhället. Utifrån ovanstående citat kan det sägas att användarna sätter sig emot den samhällsdiskurs som positioner kvinnor som offer. De menar snarare att kvinnor spelar på sin offerroll och utnyttjar det faktum att de är kvinnor, vilket i sin tur medför att det snarare är män som incels som är de sanna offren. Texterna på forumet konstruerar genom språket en bild av att kvinnor inte är offer ”på riktigt”, men att kvinnor besitter sådan makt i samhället som gör det möjligt för dem att legitimera sig som offer. I enlighet med Schmitz och Kazyaks (2016) studie ”Masculinities in Cyberspace: An analysis of

portrayals of manhood in men’s rights activist websites” påvisar den insamlade empirin en enad bild kring demoniseringen av feminismen som i texterna beskrivs som grunden till det sociala förtryck som männen på forumet upplever. Diskursen kring incels som offer bekräftar således även den nya formen av antifeminism och maskulinitet som Ging (2019) påvisar i sin studie “Alphas, Betas, and Incels: Theorizing the Masculinities of the Manosphere” om en så kallad

”betamaskulinitet”. Empirin visar att den språkliga praktiken som förekommer på forumet positionerar incels själva som offer för den moderna feminismen. I enlighet med tidigare forskning på området går det således att konstatera att rådande diskurser på forumet ändå verkar samlas under ett gemensamt tak där den antifeministiska diskursen dominerar och fungerar som en övergripande

utgångspunkt som sätter ramarna för vilka diskurser som sedan får råda och legitimeras.

6.5.2 Offer för toxisk maskulinitet

Utöver att empirin påvisar en upplevelse av att vara offer för feminismen, går en ytterligare aspekt inom offerdiskursen att identifiera, nämligen ett språkligt uttryck för att vara offer för en hegemonisk maskulinitet. Inom empirin återfinns frekvent språkliga resonemang kring att incels anser sig bli beskyllda för andra mäns, med andra ord Chads, beteenden och ageranden. Nedan följer ett exempel på när detta sker:

“We get punished for their crimes while Chad gets away with it. We carry the burden for them and we are the ones society call toxic.”

User 34

För att se vad den här formen av text gör med diskursen överlag blir textens nivå samt den diskursiva praktikens nivå utifrån Fairclough (1992) behjälpliga verktyg vid analys. I enlighet med tidigare analytiska resonemang så förekommer nästan uteslutande objektiva modaliteter inom empirin och inom de olika diskurser som identifierats. Texterna genomsyras alltså av subjektiva tolkningar utifrån objektiva modaliteter, vilket görs genom ord av konstaterande karaktär som ”det är så” eller som ovan ”vi blir straffade”. Det här gör i sin tur att texterna som undersökts på forumet genom språkliga formuleringar framstår som fakta. Trots att påståendena utgår från subjektiva tolkningar blir de till diskursiva sanningar genom sin

förklädnad av objektiva modaliteter, eller sannings-modaliteter. I samband med resonemanget kring modalitet går citatet även att ses utifrån begreppet

transitivitet. Som nämnt i teorikapitlet innebär begreppet delvis på vilket sätt som beskrivna händelser kopplas samman eller inte kopplas samman med subjekt och objekt. Ovanstående citat exemplifierar på ett tydligt sätt hur användarna på forumet kopplar samman fenomen eller händelser med subjekt och objekt. I detta fall blir Chads subjektet som genom aktiva agerande och egentligen bara sitt existerande utsätter och straffar incels, vilka således blir objektet. Den här språkliga konstruktionen utelämnar således språkligt inte någon agent. Empirin påvisar snarare en tydlig bild som genom texten genomgående konstruerar och positionerar Chads som överlägsna subjekt som genom sina aktiva handlingar och beteenden i sin tur straffar incels som passiva objekt. Som tidigare nämnt blir Chads en form av symbol för en form av förkroppsligad hegemonisk maskulinitet och den diskursiva praktiken på forumet landar i att incels blivit offer för den så kallade toxiska maskuliniteten, som menas vara skapad av kvinnor. Det här skulle således kunna vara ett exempel på det enligt Waling (2019) och den

radikalfeministiska diskursen problematiska med begreppet toxisk maskulinitet, nämligen att män positioneras som offer i relation till den toxiska maskuliniteten. Utifrån Fairclough (1992) och den diskursiva praktikens nivå kan den

identifierade offerdiskursen analyseras ytterligare utifrån dess interdiskursivitet. De texter som inkluderats i empirin utgår från en, som jag valt att kalla den, offerdiskurs, vilken i sin tur kan sägas bygga på redan befintliga diskurser som råder på forumet. I enlighet med vad som tagits upp tidigare i detta kapitlet så påvisar texterna i empirin låg interdiskursivitet, det vill säga att de reproducerar redan existerande diskurser och därigenom vidmakthåller de språkligt

konstruerade sociala maktförhållanden som råder. I fallet med offerdiskursen går det även att identifiera ytterligare diskurser som texterna kring incels upplevda offerposition bygger på. Exempelvis återfinns även i dessa texter diskursiva drag som utgår från den heterosexuella matrisen utifrån att det är idealet kring

En diskursiv utgångspunkt i dessa texter kring offerperspektivet bygger således på den heterosexuella matrisen, samtidigt som den bygger på en diskurs kring män som offer och inte kvinnor. Dessa diskurser verkar således figurera jämsides med varandra, trots att de på många plan står i motsats till varandra. Här skapas det jag väljer att benämna som utanförskapets paradox, vilket kommer summeras och diskuteras vidare i nästa kapitel.

Hegemonisk maskulinitet och utanförskap. Inom diskursen kring incels som

offer för hegemonisk maskulinitet förekommer det även flera texter som synliggör det utanförskap som många av incels verkar uppleva. Mycket av detta utanförskap tar sig uttryck genom språkliga formuleringar som bygger på resonemang kring att inte leva upp till de fysiska egenskaper som anses tillhöra det manliga idealet. Nedan följer ett exempel på en sådan formulering:

“I’m just ugly, weak and no Chad. ” User 35

Den här typen av formuleringar där användarna konstruerar sig som, enligt de själva, fula, svaga och korta förekommer frekvent i empirin. Det här skulle med stöd av Butlers (2006) resonemang kring heterosexuella matrisen kunna påvisa att det som sker genom en sådan språklig konstruktion är att incels själva positionerar sig i relation till könsidealet hegemonisk maskulinitet. Då användarna på forumet verkar befinna sig inom den heterosexuella matrisens diskurs produceras även texterna utifrån den diskursen varpå en sådan könsmaktsordning legitimeras så länge den heterosexuella matrisen dominerar. Då texterna som produceras förhåller sig till den diskursen så ser sig användarna på forumet även själva genom den diskursen som konstant reproduceras. Det utanförskap som beskrivs i den insamlade empirin utgår i stor utsträckning från att inte passa in i den ideala manligheten. Språkliga konstruktioner där användarna beskriver sig själva som fula och svaga positionerar dem således lägst i den hierarkiska diskurs som tagits upp i tidigare avsnitt. Det som kan sägas ske är att männen på forumet sätter sig själva som avvikande i relation till den hegemoniska maskuliniteten då de befinner sig inom den heterosexuella matrisens diskurs, som de både protesterar mot samtidigt som de premierar mannens dominans i samhället. Liksom nämnt tidigare kommer den här paradoxen diskuteras vidare i nästa kapitel. Det hör dock till att ta upp det faktum att den insamlade empirin således verkar bekräfta den paradox som Ging (2019) identifierear i sin studie i sin studie “Alphas, Betas, and Incels: Theorizing the Masculinities of the Manosphere” om att incels å ena sidan ser sig som offer för hegemonisk maskulinitet samtidigt som de även anser sig förtjäna att vara dominanta.

Ytterligare exempel på språkliga uttryck för utanförskap återfinns genom

beskrivningar av psykiskt mående. Liksom Nedan följer exempel på en destruktiv språklig praktik som frekvent förekommer i den insamlade empirin:

”I feel like shit cause I’m ugly as shit. I should just end my self.” User 36

Ovanstående citat exemplifierar den destruktivt diskursiva ton som råder i många kommentarer på forumet. Genom den här typen av språklig praktik synliggörs utanförskapet ytterligare genom uttryck för psykisk ohälsa. Många av texterna beskriver en psykisk ohälsa som beror på misslyckanden med att leva upp till det

manliga idealet och de normer som hör därtill. I samband med försök att uppnå maskulinitet är det till stor utsträckning fysiskt normativa attribut som tas upp och utseendet får ta stor fokus. De ideal som eftersträvas är de som utgår från en hegemonisk maskulinitet och som beskrivs av Johansson (2000) i form av exempelvis starka kroppar med hårda muskler. Som Johansson och även Butler (2006) beskriver blir kroppen en identitetsbärare, och om användarna inte anser sig leva upp till de normativa kraven på kroppen kan det antas att detta skulle kunna bidra till ett ifrågasättande av sin identitet som man. Utifrån att

incelkulturen med utgångspunkt i empirin ändå värdesätter en könsmaktsordning utifrån den heterosexuella matrisen samt värderar normer kring maskulinitet högt skulle detta delvis eventuellt även kunna bekräfta Alfred m.fl. (2014) som

identifierar ett samband mellan högt värderade mansnormer och sämre psykiskt mående. Incels strävan att rätta sig in i den normativa manlighetens led skulle alltså således med stöd i Alfred m.fl. kunna bidra till ett försämrat psykiskt mående då de sätter sig själva som normbrytande och avvikande i relation till den heterosexuella matrisen.