Barnets talan i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut : Vilka faktorer påverkar om barn ges möjlighet att komma till tals?

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete

Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2019

Barnets talan i familjerättens utredningar

och tingsrättens domslut

- Vilka faktorer påverkar om barn ges möjlighet att komma till tals?

Författare: Alida Jansson & Sara Karlsson Handledare: Helene Lindström

(2)

BARNETS TALAN I FAMILJERÄTTENS UTREDNINGAR OCH TINGSRÄTTENS DOMSLUT

Alida Jansson & Sara Karlsson Örebro universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2019

Sammanfattning

Studien syftade till att undersöka hur barnets talan framkommer i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut gällande vårdnad, boende och umgänge (VBU), samt skapa en förståelse för vilka faktorer som möjliggör eller hindrar att barnet ges möjlighet att komma till tals. Studien grundar sig i en hermeneutisk ansats för att skapa en förståelse för de

faktorer som möjliggör eller hindrar att barn ges möjlighet att komma till tals. Textmaterialet har sedan analyserats utifrån Dahlstrands delaktighetsmodell samt begreppen being och becoming. Studien har använt sig av 3 familjerättsliga utredningar och ärendenas domslut från tingsrätten gällande VBU. Utredningarna har analyserats genom tematisk analys och har kodats för att identifiera olika teman som utredningarna analyserats utifrån. De teman som identifierades var: barnets talan kring vårdnad, boende och umgänge, barnets talan kring familjeproblematiken samt barnets talan kring föräldrarnas konflikt/samarbete. Utifrån analysen drogs slutsatsen att barn inte ges tillräckliga möjligheter att komma till tals under en familjerättslig process. Studiens övergripande slutsats är att bristande tillämpning av

lagstiftning är den faktor som påverkar barns möjligheter att komma till tals. Slutligen lämnar studien ett förslag på vidare forskning då barnkonventionen blir lag 2020. Det vore av

intresse att undersöka om barnets talan framkommer annorlunda i familjerättsliga utredningar och tingsrättens domslut efter att barnkonventionen blivit lag.

Nyckelord: Barnets talan, barnets delaktighet, familjerättsliga utredningar, tingsrättens

(3)

THE CHILD’S VOICE IN FAMILY LAW INVESTIGATIONS AND THE DISTRICT COURT’S JUDGMENT

Alida Jansson & Sara Karlsson Örebro University,

School of Law, Psychology and Social Work, Social Work,

Undergraduate Essay 15 credits, Fall 2019

Abstract

The study aims to investigate how the child's voice is presented in family law investigations and the district court's judgements regarding custody, housing and contact, and to create an understanding of the factors that enable or prevent the child being given the opportunity to be heard. The study uses hermeneutics as a approach to create an understanding of the factors that enable or prevent children from being given the opportunity to speak. In the analysis, the text material is understood based on Dahlstrand's model of participation as well as the

concepts of being and becoming. The study has used three family law investigations and the judgements of the district court regarding custody, housing and contact. The data was

analyzed using thematic analysis and has been coded to identify different themes from which the investigations have been analyzed. The themes identified were: the child's voice

regarding custody, housing and contact, the child's voice regarding the family problem and the child's voice regarding the parents' conflict/cooperation. Based on the analysis, it was concluded that children are not given sufficient opportunities to speak during a family law process. The study's overall conclusion is that a lack of application of legislation is the factor that influences children's opportunities to speak the most. Finally, the study presents a

proposal for further research when the Convention on the Rights of the Child becomes law in Sweden 2020. It would be of interest to investigate whether the child's voice is presented differently in family law investigations and the district court's judgment after the Convention has become law.

Keywords: children’s voices, children’s participation, family law, district court, custody,

(4)

Innehållsförteckning

Inledning...1

Problemformulering...1

Syfte och frågeställningar...3

Juridiska processen...3

Juridiska ärendegången gällande tvist i vårdnad, boende och umgänge...3

Barnkonventionen...5

Tidigare forskning...6

Barn får inte möjlighet att komma till tals………...7

Konsekvenser av barns möjligheter att komma till tals...8

Faktorer som påverkar barns möjligheter att komma till tals...9

Teoretisk ramverk...11

Hermeneutik………...11

Dahlstrands delaktighetsmodell...12

Being och becoming...13

Metod...14 Datainsamling...14 Urval...14 Förförståelse...15 Analysmetod...16 Forskningsetiska överväganden...16 Litteratursökning...17 Metoddiskussion...18

Styrkor och svagheter med studiens empiri...18

Överförbarhet...18

Trovärdighet och tillförlitlighet...19

Resultat och analys...19

Sammanfattning av familjerättens utredningar och tingsrättens domslut...19

Ärende 1...20

Barnets talan kring vårdnad, boende och umgänge...20

Barnets talan kring familjeproblematiken...21

Barnets talan kring föräldrarnas konflikt/samarbete...21

Barnets roll enligt Dahlstrands delaktighetsmodell...21

Syn på barnet - being eller becoming...23

Ärende 2...24

Barnets talan kring föräldrarnas konflikt/samarbete...25

Ärende 3...28

(5)

Diskussion...32

Resultatdiskussion...32

Övergripande slutsatser...32

Bristande tillämpning av lagstiftning...33

Problematisering av synen på barnet som being och becoming...33

Juridiskt ombud för barn...34

Förslag till vidare forskning...34

(6)

1

Inledning

Under år 2018 var 3,7 % av barnen i Sverige med om en separation mellan deras föräldrar, vilket motsvarar 64 000 barn som i början av år 2018 bodde tillsammans med båda sina föräldrar (Svenska Statistiska Centralbyrån, 2019). Vid en separation kan det bli aktuellt med en familjerättslig utredning när föräldrarna inte kommer överens i frågor gällande barnets vårdnad, boende och umgänge. Frågor gällande barns delaktighet i familjerättsliga processer har enligt Dahlstrand (2004) diskuterats under de senaste decennierna. Diskussionen

utmynnade i att barn ska inneha talerätt i vårdnadstvister (ibid.). Vid samtliga beslut och åtgärder som berör barn ska det föreligga ett tydligt barnperspektiv och utgångspunkten grundas i FN:s konvention om barns rättigheter, vilken benämns barnkonventionen. Barnkonventionens artikel 3 och 12 är särskilt viktiga då de föreskriver barnets bästa och barns rätt att komma till tals. Barnkonventionen har ett tydligt förhållningssätt som synliggör barnet i fokus vid beslut och åtgärder som berör barn. I lagstiftningen innebär ett

barnperspektiv att vid beslut och åtgärder ska familjerätten och tingsrätten betrakta barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer som i alla avseenden ska bemötas med respekt. Vid åtgärder och beslut som kan tänkas få konsekvenser för barn, ska hänsyn tas till barnets rättigheter som barnkonventionen föreskriver (Statens Offentliga Utredningar (SOU), 2017). Barnkonventionens artikel 12 gällande barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad och umgänge infördes i föräldrabalken (1949:381) [FB] år 1996. Reglerna om vårdnad, boende och umgänge i FB 6 kap. ändrades år 1998 och syftade till att betona vikten av att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge (Motion, 2002/03: L330). Ytterligare en lagändring

genomfördes i FB 6 kap. 2a§ år 2006 som lyder ”barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge”.

Regeringen presenterade år 2017 en rapport gällande svenska tingsrätters beaktande av barns talan vid tvister i vårdnad, boende och umgänge. Rapporten visar att beaktandet av barnets talan brister i 71 % av ärendena som blir aktuella för en familjerättslig utredning, i resterande 29 % beaktas barnets talan och ligger därmed till grund för tingsrättens domslut (SOU, 2017). Barn upplever ofta att deras vilja och åsikter inte tas på allvar i familjerättens utredningar, vilket enligt Socialstyrelsen (2014) handlar om att professionella och föräldrar inte låter barn vara delaktiga och påverka, trots att det är barnet som ska stå i fokus vid familjerättens utredningar (ibid.). Tidigare forskning gällande barns möjligheter att komma till tals och vara delaktiga visar på stora brister i hur vuxnas barnperspektiv efterlevs inom

myndighetsutövning och att barn sällan ges möjlighet att komma till tals i den familjerättsliga processen (Fitzgerald & Graham, 2011; Röbäck, 2011; Singer, 2014). Mot bakgrund av ovanstående finns det anledning att undersöka hur barnets talan framkommer i familjerättens utredning och om barnets egen talan inkluderas i tingsrättens domslut, samt vilka faktorer som påverkar om barnet ges möjlighet att komma till tals under processen.

Problemformulering

Tidigare forskning inom området för hur barns talan framkommer i familjerättsliga

utredningar och tingsrättens domslut visar generellt liknande slutsatser gällande att barn inte ges tillräckliga möjligheter att komma till tals (Röbäck, 2001; Singer, 2014; Sundhall, 2012). Enligt Röbäck (2001) skiljer sig tingsrättens domslut åt gällande barns talan avseende

vårdnad, boende och umgänge innan och efter föräldrabalkens bestämmelser fick laga kraft 2006. Lagändringarna syftade till att ge barnet ett starkare rättsligt skydd vid frågor gällande vårdnad, boende och umgänge. Slutsatsen som presenteras är att barns talan endast ökat marginellt efter de nya bestämmelserna. Tingsrättens domslut som fastställts innan föräldrabalkens bestämmelser visar att hälften av barnen inte fått framföra sin talan under

(7)

2 beslutsprocessen. Tingsrättens domslut som fastställts efter föräldrabalkens bestämmelser visar att barnets talan ökat marginellt, men inte tillräckligt för att barnets bästa enligt FB 6 kap. 2a§ ska uppfyllas. Singers (2014) studie visar även på att arbetet kring att stärka barns rättsliga skydd pågått under de senaste decennierna. Arbetet syftar till att stärka barns möjligheter att komma till tals i rättsprocesser och bedrivs på grund av att barnets egen talan idag inte framkommer i den utsträckning som lagen och barnets rättigheter påvisar. Samtidigt som det rättsliga arbetet pågått för att stärka barnet, menar Sundhall (2012) att den

familjerättsliga lagstiftningen i Sverige syftar till att främja föräldraskapet och likställa föräldrarna ansvaret gällande frågor som rör barnets vårdnad, boende och umgänge. Genom att främja föräldraskapet och likställa föräldrarna i frågor gällande vårdnad, boende och umgänge kan barnets talan enligt Singer (2014) hämmas. Barnets talan hämmas eftersom professionella förutsätter att barnets bästa är att ha en god kontakt med båda sina föräldrar, vilket även FB 6 kap. 2a§ påvisar.

Genom främst tidigare internationella studier går det att uttyda olika faktorer som kan

påverka barns möjligheter att komma till tals i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. En vanligt förekommande faktor som framställs ha en påverkan kopplat till barnet som individ är ålder (Birnbaum & Saini, 2012; Cashmores, 2011; Singer, 2014). Barns åsikter tenderar enligt Singer (2014) ha en påverkan på domstolsbeslutet ju äldre barnet är. Även Cashmore (2011) påtalar att barn över 12 år ges större möjligheter att komma till tals jämfört med yngre barn. Likaså indikerar Birnbaum och Saini (2012) att barn som befinner sig i tonåren i större utsträckning ges möjlighet att komma till tals, jämfört med barn som är yngre än 13 år. Forskning återger även faktorer i samband med barnets situation som ofta handlar om barnets familj i olika avseenden, vilket presenteras nedan (Basset, 2002; Birnbaum & Saini, 2012; Holtzman, 2011; Singer, 2014). En förklaring till att barnet inte ges möjlighet att komma till tals är enligt Singer (2014) juridiska faktorer kopplat till föräldraskap. Detta handlar om utgångspunkten gällande att barn ska ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna, vilket leder till att barnets talan och åsikter begränsas. Enligt Holtzman (2011) är familjekonstellationen en faktor som kan påverka barnets möjligheter att komma till tals och Basset (2002) påpekar att detta beror på att det inte finns tydliga regler eller modeller över vad en familj innebär. Barns upplevelser att få komma till tals formas enligt Birnbaum och Saini (2012) genom faktorer gällande föräldrarna, som kan förhindra barn att komma till tals genom att det intas ett skyddsperspektiv gällande barnet. Det finns således tidigare forskning gällande barns möjligheter att komma till tals i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut som tyder på de stora brister som finns gällande att barn inte får komma till tals i särskilt stor utsträckning. Forskningen visar därmed att barnperspektivet är i behov av att stärkas och beaktas i större utsträckning i familjerättsliga processer. De fåtal nationella studier där faktorer går att uttyda handlar mest om barnet som individ kopplat till exempelvis ålder (Höjer & Röbäck, 2009; Sundhall, 2012). Således kan det konstateras att forskning avseende faktorer som påverkar om barn ges möjlighet att komma till tals inom rättsområdet i Sverige är ett relativt outforskat område. Därför är avsikten med följande studie att bidra till en kunskapsutveckling kring vilka faktorer som påverkar barns möjligheter att vara delaktiga och komma till tals i den familjerättsliga processen i Sverige.

Utifrån ovanstående brister gällande att barn inte ges möjlighet att komma till tals i den familjerättsliga processen, uppkommer även negativa konsekvenser för barnet som följd (Cashmore; 2011; Fitzgerald & Graham, 2011). Den problematik som synliggörs när barn inte ges möjlighet att komma till tals är enligt Fitzgerald och Graham (2011) negativa känslor i form av nedstämdhet och ledsamhet. Likaså visar studien genomförd av Cashmore (2011) att barns medvetande om beslutsprocessen, alltså att barnet inkluderas och är medveten om

(8)

3 vad som sker i alla steg i processen, skapar positiva känslor hos barnet. Ytterligare visar Cashmore (2011) den korrelation som återfinns mellan att låta det enskilda barnets komma till tals och positiva känslor i form av respekt och rättvisa (ibid.). Således påvisar den tidigare forskningen att det förekommer en bristande tillämpning av lagstiftningen, vilken föreskriver att barn ska ha rätt att komma till tals. En av dessa lagar är FB 6 kap. 2a§ som reglerar att barnets bästa skall vara avgörande i beslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Följande studie undersöker därför hur barns talan framkommer i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut för att skapa en förståelse för den problematik som den tidigare

forskningen presenterar. Denna studies relevans för socialt arbete kan förklaras utifrån flera aspekter. En aspekt är de etiska principerna som återfinns i Akademikerförbundet SSR (2015) riktlinjer gällande etik för socialarbetare. I principerna föreskrivs bland annat individens rätt till delaktighet och självbestämmande, vilket ska omfatta samtliga barn under den

familjerättsliga processen. Rätten till delaktighet regleras även i lagstiftningen inom området för familjerätt. Studiens relevans för det sociala arbetet kan även förstås på grund av att barnperspektivet i Sverige har ett generellt stort fokus vid arbetet med barn

(Barnombudsmannen, 2003). Att arbeta med barn innebär en skyldighet att ha särskilt fokus på barnets bästa i allt som rör barnet. För att kunna se till barns bästa krävs att barn får vara delaktiga och ha möjlighet till inflytande genom att få möjlighet att komma till tals. Studien avser att skapa en bättre ställning för barn och medverka till att barn i större avseende får möjlighet att komma till tals, genom att problematiken synliggörs. Samhällsnyttan som studien kan bidra med blir därmed att synliggöra problematiken kring att barn inte ges möjlighet att komma till tals under processen. Studien förväntas således leda till ett mer omfattande rättsligt skydd för barn, samt att barnperspektivet kan stärkas.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnets talan framkommer i familjerättens utredningar och om barnets åsikter inkluderas i tingsrättens domslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Vidare syftar studien till att skapa en förståelse för de faktorer som möjliggör eller förhindrar barns möjligheter att komma till tals. Studien är avgränsad till följande frågeställningar:

1. Hur framkommer barnets egen talan i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut gällande vårdnad, boende och umgänge?

2. Vilka faktorer påverkar om barn ges möjlighet att vara delaktiga och komma till tals?

Juridiska processen

I följande avsnitt presenteras ärendegången gällande vårdnadstvister i syfte att ge läsaren en inblick i processen. Därefter följer barnkonventionens bestämmelser gällande barns

delaktighet och de förändringar som kommer att ske när barnkonventionen blir lag 1 januari år 2020.

Juridiska ärendegången gällande tvist i vårdnad, boende och umgänge

Enligt Sveriges domstolar (2019) kan en utredningsprocess och ärendegång summeras i 6 steg. Dessa 6 steg är: 1) ansökan inkommer till tingsrätten, 2) tingsrätten stämmer motparten, 3) tingsrätten kallar parterna till den muntliga förberedelsen, 4) familjerätten genomför utredning på begäran av tingsrätten, 5) tingsrätten kallar till huvudförhandling och 6) tingsrätten avger ett domslut.

Under denna process och tvist är föräldrarna varandras motparter och delar inte samma uppfattning gällande vilken vårdnads-, boende- eller umgängesform som är bäst för barnet

(9)

4 (Kaldal, 2014). Vid en skilsmässa eller separation mellan föräldrar bör dock ett samarbete förekomma gällande barnets vårdnad, boende och umgänge. Familjerättens uppgift är att möta barn och föräldrar vars samarbetsförmåga brister i frågor gällande vårdnad, boende och umgänge, samt delge ytterligare perspektiv inom dessa frågor. Familjerättens arbete innebär även att medverka i samarbetssamtal med föräldrar och medföra att barnets egen talan synliggörs. Enligt FB 6 kap. 5§ kan en eller båda föräldrarna väcka talan i domstol, vilket betyder att den yrkande föräldern ansöker om stämning mot den andra föräldern (steg 1). En orsak till att föräldrarna väcker talan i domstol och således ansöker om stämning kan vara en bristande samarbetsförmåga gällande frågor kring barnets vårdnad, boende och umgänge. När inkommen stämningsansökan behandlas av tingsrätten, stämmer tingsrätten motparten, vilket är den svarande föräldern i ärendet. Tingsrätten ber sedan svarande inkomma med synpunkter kring ärenden och därefter följer en förberedelse inför den muntliga

förhandlingen (steg 2) (Svenska Domstolar, 2019). Sammanfattningsvis kan konstateras att steg 1 och 2 i ärendegången är uppfyllda. Nästa steg i ärendegången är att tingsrätten kallar båda föräldrarna till ett möte vilket benämns som muntlig förhandling.

En rättegång i vårdnad, boende och umgänge består av 2 processer. Den ena processen benämns för muntlig förberedelse, vilket innebär att samtliga parter och dess ombud närvarar (Palmgren Paulsson, 2016). I tingsrätten kan parterna i ärendet inneha juridiskt ombud vid en muntlig förhandling. Om föräldrarna befinner sig i en konflikt eller av annan anledning önskar ett juridiskt ombud, kan respektive förälder ansöka om ett sådant enligt

Rättegångsbalken 12 kap. 1§ [RB]. Ett juridiskt ombud är en person som för en parts talan genom en fullmakt i domstolsförhandlingen, men bistår även med hjälp gällande frågor som uppkommer under förhandlingens gång. En muntlig förhandling syftar till att finna en överenskommelse mellan föräldrarna gällande barnets vårdnad, boende och umgänge. Om överenskommelsen uppstår under den muntliga förhandlingen beslutar tingsrätten i enlighet med överenskommelsen (steg 3). Om föräldrarna däremot inte finner en överenskommelse under den muntliga förberedelsen, kallas parterna till huvudförhandling, vilket är den andra processen i en rättegång för vårdnad, boende och umgänge (Palmgren Paulsson, 2016). I detta skede kan ett interimistiskt beslut enligt FB 6 kap. 20§ bli av relevans, vilket innebär att rätten kan besluta om vårdnad, boende och umgänge för tiden till dess att ett beslut tagits och vunnit laga kraft. Det interimistiska beslutet varierar i längd och kan ha en påverkan på det slutgiltiga beslutet i domstol. Om en huvudförhandling blir aktuell ska tingsrätten enligt FB 6 kap. 19§ garantera en väl genomförd utredning gällande vårdnad, boende och umgänge (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF), 2018). Tingsrätten garanterar en sådan utredning genom att ge den aktuella kommunens familjerätt uppdraget att genomföra en familjerättslig utredning (steg 4). Detta betyder att tingsrätten gör ett utredningsförfarande för att undersöka frågan och således kan en familjerättslig utredning bli aktuell för att utreda ärendet ytterligare (Sveriges Domstolar, 2019). Sammanfattningsvis kan konstateras att ärendegångens steg 3 och 4 är av stor vikt. Detta för att tingsrätten då begär familjerätten att genomföra en utredning om en huvudförhandling blir aktuell.

Familjerättens uppgift vid en utredning gällande vårdnad, boende och umgänge är att finna relevant information i enlighet med FB 6 kap. 19§ om familjens nuvarande situation. Information inhämtas genom samtal med föräldrarna och respektive förälder tillsammans med barnet, samt enskilt samtal med barnet. Ytterligare information kan inhämtas från

personer som barnet har en relation med vilket kan vara skolpersonal, skolhälsovård, sjukvård eller annan närstående. Vidare information hämtas från social- och polisregistret för att få kännedom om familjen tidigare varit aktuell hos socialtjänsten, eller om någon i familjen återfinns i polisregistret (Kaldal, 2012). Syftet med de utredande samtalen är enligt

(10)

5 Socialstyrelsen (2012) att observera samspel, anknytning samt eventuella syskon eller nya partners. Dessutom betonas även att barnets egen talan och önskemål bör framkomma och bli beaktade för att tingsrätten ska kunna säkerställa vad som är barnets bästa i varje enskilt fall (Socialstyrelsen, 2012). För att familjerätten ska kunna få en bild av barnets egen talan och önskan till kommande situation krävs att barnet ges möjlighet att berätta om sitt liv och de personer som är viktiga för barnet. Enligt MFoF (2018) ska familjerätten lämna ett förslag till beslut åt tingsrätten. Beslutet bör innehålla konsekvenser för hur barnet påverkas av det föreslagna beslutet gällande vårdnad, boende och umgänge på kort och lång sikt. Om den familjerättsliga utredningen innefattas av flera barn, bör utredningen innehålla ett förslag till beslut gällande respektive barn vilket är förenligt med FB 6 kap. 19§ fjärde stycket.

Sammanställningen av utredningen innehåller bland annat de risk- och skyddsfaktorer som familjerätten observerat eller funnit information om under utredningens gång. Förslag till beslut åt tingsrätten ska ligga till grund för barnets bästa vilket är förenligt med

Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] 1 kap. 2§ och FB 6 kap. 2a§.

Nästa steg i ärendegången är huvudförhandlingen, där bland annat familjerättens utredning tas i beaktande för att kunna fastställa ett beslut gällande vårdnad, boende och umgänge (steg 5). Det slutgiltiga beslutet gällande barnets vårdnad, boende och umgänge tas på basis av utredningen av familjerätten, föräldrarnas- och ombudets talan samt eventuella vittnen (Sveriges Domstolar, 2019). Det framgår i FB 21 kap. 1§ att ”vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktandet av ålder och mognad”, vilket betyder att föräldrarnas konflikt eller behov av kontakt med barnet inte får prioriteras vid domstolsförfaranden (Socialstyrelsen, 2012). Vid huvudförhandlingen närvarar en eller flera domare och tre nämndemän. Däremot kan föräldrarna själva bestämma om nämndemännen ska närvara under huvudförhandlingen eller inte, föräldrarna får även välja vilka vittnen som ska göra sin röst hörd. Vid huvudförhandlingens slut överlägger tingsrätten och kommer fram till ett slutgiltigt beslut som skrivs ned till ett domslut med innehåll (steg 6). Domsluten kan skilja sig åt beroende på familj men vanligtvis återfinns vilken förälder som får vårdnaden om barnet och hur umgänget med andra föräldern ska ske, eller om vårdnaden blir gemensam (Sveriges Domstolar, 2019). Sammanfattningsvis kan en ärendeprocess variera beroende på bland annat föräldrarnas samarbetsförmåga eller den tid som familjerätten behöver för en väl genomförd utredning. Det är av vikt att synliggöra barnet i fokus vid beslut och åtgärder som berör barn, vilket även skrivs fram i

barnkonventionen.

Barnkonventionen

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som säkerställer barns rättigheter. Barns rättighet att komma till tals och vara delaktiga återfinns i artikel 12. Enligt UNICEF (2019) innehåller artikel 12 två delar, varav den första inkluderar att barn som kan bilda egna åsikter också ska få möjlighet att komma till tals i samtliga frågor som rör barnet. Vidare ska även barnets åsikter betraktas som betydelsefulla med hänsyn till dennes ålder och mognad. Den andra delen i artikel 12 stadgar att barnet har en särskilt rätt att höras i samtliga

domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet. Sammanfattningsvis kan konstateras att barnet har en särskild rätt att höras i familjerättsliga ärenden gällande vårdnad, boende och umgänge som denna studie syftar till att undersöka. Artikel 12 i

barnkonventionen föreskriver följande:

”1. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

(11)

6 2. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en

företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler” (UNICEF, 2019).

Möjligheten för barn att komma till tals åligger de aktörer som arbetar med barn i exempelvis familjerättsprocesser. Det innebär att det bör finnas en kunskap kring hur barn ska bemötas och således ska barn ges möjlighet att uttrycka sina åsikter. Ytterligare en aspekt som diskuteras är den fysiska miljön som bör uppfattas trygg utifrån barnets förutsättningar. Det betyder att barnets vilja och åsikter inte får begränsas, utan metoder och arbetssätt ska finnas tillgängliga om barnet exempelvis inte kan uttrycka åsikter i tal eller skrift

(Regeringskansliet, 2014). Hjälpmedel som kan användas då barn inte kan uttrycka åsikter i tal eller skrift är enligt Heister Trygg och Andersson (2009) symboler, tecken som stöd, bilder, talande hjälpmedel och datorer (ibid.). Barn, precis som vuxna, ska få vara en del av den process som de själva ingår i och beslut kan inte fattas på enbart forskning samt beprövad erfarenhet. Barnet måste också få möjlighet att uttrycka vad som är dennes bästa i ett beslut gällande vårdnad, boende och umgänge (Socialstyrelsen, 2012).

Barnkonventionen har sedan 1999 legat till grund som en strategi för att stärka barns rättigheter och skydd inom statlig- och kommunal nivå (Regeringskansliet, 2014). Vidare påpekar Stern och Jörnrund (2011) att barnkonventionen förespråkar barn som kompetenta och att de därmed kan handla i frågor som rör dem (ibid.). Under 2018 röstade regeringen igenom förslaget att barnkonventionen ska bli svensk lag och träda i kraft 1 januari 2020 (Regeringskansliet, 2018). Således innebär detta att justeringar både i lag och arbetsmetoder för myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare kommer att bli av relevans. En av dessa justeringar innebär att barnkonventionen kommer att bli det yttersta skyddsnätet för barn. Det betyder att barnkonventionen kan användas när andra lagar som exempelvis socialtjänstlagen eller föräldrabalken inte räcker till för att möjliggöra att barn kommer till tals. Ytterligare en förändring som diskuteras är att det rättsliga skyddet för barn i utsatta situationer, exempelvis vårdnadstvister, kommer att stärkas (UNICEF, 2018). Leviner (2018) påtalar dock att det är osäkert vad en faktisk inkorporering av barnkonventionen kommer att innebära, såväl gällande verkställandet av de stadgade rättigheterna i barnkonventionen samt avseende hur det kommer att förbättra barns ställning och livsvillkor i Sverige (ibid.).

Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras tidigare forskning kopplat till aspekter av barns möjligheter att komma till tals och vara delaktiga i familjerättsliga utredningar samt domstolsprocesser. Den tidigare forskningen som framställs i följande avsnitt kommer att användas som grund för att kunna skapa en förståelse för det som studien avser att undersöka. Inledningsvis redogörs resultaten av studier gällande att barn inte får möjlighet att komma till tals och vara delaktiga i en tillräcklig utsträckning. Därefter presenteras tidigare forskning gällande de konsekvenser som kan uppstå då barn får möjlighet att komma till tals eller inte. Avslutningsvis behandlas studier kopplat till möjliga faktorer som påverkar barns möjligheter att komma till tals och vara delaktiga i familjerättsliga utredningar samt domstolsprocesser. Den tidigare

forskningsgenomgången inkluderar både internationella och nationella studier, men utgår huvudsakligen från internationella studier då faktorer kopplat till barnets möjligheter att komma till tals är ett relativt outforskat område i Sverige.

(12)

7

Barn får inte möjlighet att komma till tals

En internationell studie genomförd av Singer (2014) visar att arbetet kring att stärka barnets rättsliga skydd har pågått under de senaste decennierna. Arbetet grundas i att stärka barns möjligheter att komma till tals i rättsprocesser och således ge barnet ett starkare rättsligt skydd och bli en del av processen. Arbetet bedrivs på grund av att barnets egen talan inte framkommer i den utsträckning som lagen och barnets rättigheter påvisar, utöver detta utvecklas även lagstiftningen kring att främja föräldraskap (Singer, 2014). Lagstiftningen syftar till att föräldrarna ska likställas inför ansvaret över barnet i tvister gällande vårdnad, boende och umgänge. Även Sundhall (2012) förmedlar att den familjerättsliga lagstiftningen i Sverige betonar en jämställdhet i föräldraskapet. Genom att främja föräldraskapet och

likställa föräldrarna ansvaret för barnet, minskar möjligheten för barnets egen talan att framkomma (Singer, 2014).

Skjørten (2013) problematiserar området gällande barns rätt till deltagande och inflytande i mål avseende vårdnad, boende och umgänge. Problematiseringen grundas i att både barnets deltagande och inflytande ska vara centralt i en utredning, men studien visar att dessa två delar är separerade från varandra. Att dessa två delar är separerade från varandra innebär att barnet får vara delaktig, men inte har ett tillräckligt inflytande under beslutsprocessen. Studien undersöker Norges lagändring 2004 gällande barnets rätt till deltagande och inflytande vid 7 års ålder, i förhållande till 12 års ålder som var lagstadgat innan

lagändringen. Resultatet beskrivs enligt Skjørten (2013) leda till att barn vid 7 års ålder och fått mer deltagande och inflytande. Däremot beaktas barn som inte uppnått en ålder av 7 år mindre efter lagändringen i jämförelse med innan.

I Röbäcks (2011) studie framkommer vikten av barnets talan innan- och efter föräldrabalkens bestämmelser trädde laga kraft 2006. Studien utgår från domar avseende vårdnad, boende och umgänge under 2001 och 2007 för att synliggöra skillnader innan- och efter föräldrabalkens nya bestämmelser 2006 (Röbäck, 2011). Resultaten visar att barnets talan endast ökat marginellt efter föräldrabalkens bestämmelser vunnit laga kraft. Röbäck (2011) redovisar domarna från 2001 och uppger att det är hälften av domarna som inte redovisar barnets talan eller vilja och någon motivering till valet att inte beakta barnet återfinns ej i domslutet. I de domslut där barnets talan eller vilja redovisats i text har dessa ansetts vara betydelsefulla, men däremot inte legat till grund för beslutet. I domslut från 2007 återfinns den marginella ökningen i form av att barnets talan har beaktats i större utsträckning, men inte tillräckligt i enlighet med FB 6 kap. 2a§ “barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge”. Den marginella ökningen grundas i att barnet får framföra sin talan och därmed tillmäts en betydelse, likaså har barnets egen talan legat till grund för beslut i större grad (Röbäck, 2011). Avslutningsvis kan konstateras att föräldrabalkens bestämmelser skapat möjlighet för barn att få sin talan framförd i rätten. Däremot inte tillräckligt enligt Röbäck (2011) för att FB 6 kap. 2a§ ska uppfyllas och att barnets talan ska vara avgörande för beslutet. Därtill visade ytterligare en studie från Sverige av Höjer och Röbäck (2009) att barnets vilja endast diskuterades i 25 av de 66 domslut som undersöktes, det vill säga att barnets egen vilja inte diskuterades i hälften av de texter som studerades i studien. Sundhall (2012) presenterar i sin studie att endast en fjärdedel av barnen fått möjlighet att vara delaktiga i den familjerättsliga processen.

I en internationell australisk studie av Fitzgerald och Graham (2011) påvisas att barnets talan i tingsrätten inte framkommer i tillräcklig utsträckning när det gäller beslut kring vårdnad, boende och umgänge. Studien syftar till att undersöka barnets perspektiv på dess deltagande under beslutsprocessen genom att intervjua 13 barn mellan åldrarna 4 till 13 år. Studien

(13)

8 visade att 12 av 13 barn har erfarenheter av att inte bli involverade i beslutet. Samtliga av barnen som involverades i studien har blivit tilldelad en advokat och endast 2 av 13 barn kan minnas att dem haft ett samtal med advokaten kopplat till beslutsprocessen. Ytterligare resultat i studien som påvisar att barn inte involveras i beslutsprocessen är att 10 av 13 barn i studien inte vetat att ett beslut tagits eller att de fått information om beslutet efteråt

(Fitzgerald & Graham, 2011). Ytterligare en internationell studie påvisar bristen av barnets talan i familjerättsliga ärenden. Emery, Otto och O´Donohue (2005) problematiserar lagstiftningen som domare bör förhålla sig till i USA. Lagstiftningen som reglerar arbetet gällande barnets vårdnad, skapar konflikter och sätter således den enskilde domaren i en svår situation. Emery, Otto och O´Donohue (2005) menar då att situationen övergår i subjektivitet istället för att bibehålla en objektivitet i ärenden som blir aktuella för beslut. Subjektiviteten leder till att konflikten mellan föräldrarna ökar eftersom begreppet ”barnets bästa” är vagt, då det inte finns lagrum som reglerar kriterier som möjliggör att begreppet uppfylls. Vilket leder till att barnet hamnar utanför beslutsprocessen då föräldrarnas konflikt blir central och

domare handlar subjektivt utifrån varje enskilt ärende (ibid.). Således kan föräldrarnas konflikt även förstås förhindra barn från att komma till tals då främjandet av föräldraskapet enligt Singer (2014) tar fokus istället för att inkludera barnets talan för det beslut som ska tas gällande vårdnad, boende och umgänge.

Sammanfattningsvis problematiserar internationella och nationella studier utredares och domares förhållningssätt till lagstiftningen vid en utredning gällande vårdnad, boende och umgänge. Genomgången av tidigare forskning visar att lagstiftningen speglar en normativ föreställning om att barnet skall ha en god relation till båda sina föräldrar. Tillämpningen av lagstiftningen kan därmed bli problematisk om barnet uttrycker en vilja om att exempelvis inte ha kontakt med sin ena förälder. Barnets möjlighet att komma till tals kan således minska då aktuell domare prioriterar att förhålla sig till lagstiftningen. Studier visar att agerandet hos domare kan förskjutas från objektivt till subjektivt och således minskar barnets talan.

Avslutningsvis visar genomgången av den tidigare forskningen att lagstiftningen kan förhindra och stärka barnets möjligheter att komma till tals under en utredningsprocess. En övergripande konklusion av den tidigare forskningen blir således att barn inte får tillräckliga möjligheter att komma till tals, därmed motiveras denna studie utifrån den tidigare

forskningen att undersöka vad det är som påverkar att barnet inte ges möjlighet komma till tals.

Konsekvenser av barns möjligheter att komma till tals

I Fitzgerald och Grahams (2011) studie som diskuteras ovan, intervjuades barn i Australien gällande deras erfarenheter av att få vara delaktiga och få sin röst hörd i familjerättsliga ärenden. Studien visar att det finns markanta kopplingar mellan att barn känner en form av bekräftelse då de får möjlighet att komma till tals och de negativa känslor som de känner då de inte får komma till tals. När barnen tillfrågades hur det kändes att få komma till tals svarade barnen att de kände sig glada, men när de inte fick det kände de sig ledsna, dåliga, upprörda och utelämnade. Detta betyder dock inte att barnen tyckte att deltagandet alltid var en bra sak eller att det ska vara ett bestämt faktum, utan snarare att barn bör bli behandlade som egna individer, separerade från sina föräldrar och få möjlighet att komma till tals. Skjørtens (2013) undersökning av norsk rättspraxis visar även att det är större chans att barn känner sig bekväma med beslut som tas om de får möjlighet att göra sin röst hörd gällande beslutet. Studien visar att generellt vill de flesta barn bli tillfrågade gällande deras önskan kring sin boendesituation vid exempelvis föräldrarnas separation. Likaså i Cashmores (2011) undersökning som intervjuade barn och familjer i Australien gällande barns syn på

(14)

9 vad som hände jämfört med då de blev uteslutna från processen. Vidare framställs att det inte handlar om att barn vill fatta beslut ensamma gällande exempelvis deras boendesituation utan snarare att barn vill att deras åsikter och känslor tas på allvar. Studiens slutsats var att det finns en korrelation mellan den upplevda tillfredsställelsen hos barnet och att barnet fått möjlighet att komma till tals. Således tenderar barn att känna att situationen är mer rättvis och vara generellt nöjdare med domsluten då de fått komma till tals (Cashmore, 2011).

Birnbaum och Saini (2012) utför en forskningsöversikt i Kanada där 35 kvalitativa studier inkluderades från 11 olika länder för att undersöka barns åsikter i samband med

beslutsfattande. Vidare utforskas om barn får komma till tals eller inte och slutsatsen var att flera barn uttryckt att den ideala situationen vore om de blev bekräftade och lyssnade på. Anledningen till att barnen ville vara involverade handlar om vikten av att bli bekräftade och bättre informerade gällande besluten. Barnen ville bli konsulterade och betonade vikten av rättvisa och lika möjligheter att få vara en del av beslutsprocessen (ibid.). Även om barns delaktighet ofta är associerat med ett aktörs- och rättighetsperspektiv så kan delaktighet enligt Eriksson och Näsman (2008) även ses som något centralt inom ett vårdperspektiv. Det vill säga att delaktigheten under processen kan bidra till att barn som varit med om svåra händelser får en chans att validera sina jobbiga upplevelser och därmed främjas barns återhämtning.

Internationella studier kopplat till barns möjligheter att komma till tals tar upp konsekvenser av att barn får komma till tals eller inte. Genomgången av den tidigare forskningen visar sammanfattningsvis att det finns ett tydligt samband mellan att barn känner en form av bekräftelse då de får möjlighet att komma till tals och de negativa känslor som de känner då de inte får komma till tals. Avslutningsvis går det att konstatera att det krävs vidare forskning kring området för att stärka barnperspektivet. Eftersom den tidigare forskningen tydligt visar att barn inte involveras tillräckligt i familjerättsliga ärenden och att det får dem att må dåligt.

Faktorer som påverkar barns möjligheter att komma till tals

Åldersbarriären framförs av Höjer och Röbäck (2009) som en möjlig faktor till att barns åsikter inte beaktas och förhindrar barn från att vara delaktiga under beslutsprocessen. Utifrån Cashmores (2011) studie framkommer att det främst är barn som är 12 år eller äldre som får märkbart större möjligheter att komma till tals jämfört med yngre barn. Studiens resultat visar att 19 av 23 barn i åldern 12 år eller äldre, jämfört med 8 av 20 av barnen som var under 12 år fick möjlighet att komma till tals. Även Birnbaum och Saini (2012) finner att barn som befinner sig i tonåren i större utsträckning kommer till tals jämfört med barn som är yngre än 13 år. Likaså klargör Höjer och Röbäck (2009) i sin undersökning att orsaken till att barn inte fått komma till tals i domsluten ofta handlar om att barnen inte ansågs ha nått en tillräcklig ålder eller mognad för att deras åsikter ska beaktas. Det beskrivs att det först är när barn är väldigt nära sin tolvårsdag och tydligt kan visa en god mognad och stabilitet som dennes egna vilja har en betydlig ställning. Ytterligare en studie som visar på att ålder kan vara en faktor som påverkar barnets möjlighet att komma till tals och att barnets talan ses som betydelsefull är Sundhalls forskning. Sundhall (2012) beskriver att åsikter från barn som är 14 år ses som väldigt viktiga utifrån ålder och livsfas medan åsikter från barn som är 10 år inte framställs som betydelsefulla utifrån ålder och livsfas. Det visar att åldersdiskursen kan sätta gränser för vad som anses betydelsefullt utifrån ålder och åldersbaserade grupper. Singer (2014) påtalar också att barnets ålder är av stor betydelse. Det är mer troligt att barnets åsikter kan vara med och påverka domstolsbeslutet ju äldre barnet är. Även Skjørtens (2013) studie visar att barnets möjlighet att komma till tals ökar i proportion till barnets ålder, men när det handlar om de allra yngsta barnen finns en möjlighet att deras ålder enbart blir den avgörande faktorn

(15)

10 till att de inte får komma till tals. I Norge där Skjørtens (2013) studie är utförd anses endast barn över 7 år vara kapabla att delta i beslutsfattandet och barn som är över 12 år anses vara en stark aktör. Däremot får barn som är yngre än 7 år sällan komma till tals, endast 10 % av de yngre barnen i studien hade blivit konsulterade och de var alla 6 år gamla. Enligt Sundhall (2012) är låg ålder den vanligast förekommande anledningen till att barn inte får komma till tals i den familjerättsliga utredningen. Barn med en låg ålder under 3 år framställs i

utredningstexterna som objekt och blir inte tillfrågade under utredningen.

Allmänna uppfattningar kring hur barn är och vad som är bra för barn tenderar enligt Höjer och Röbäck (2009) att användas för att legitimera underordnandet av barn. När det handlar om att fastställa barnets verkliga vilja så konstrueras barn som opålitliga då de antas vara mottagliga för föräldrarnas påverkan samt benägna att ändra sina åsikter. Ifrågasättandet av vad barns verkliga vilja är innebär således att barns talan osynliggörs och ett åsidosättande av barnperspektivet då barn inte ses som pålitliga (Höjer & Röbäck, 2009). Singer (2014) problematiserar att barn ofta känner att deras åsikter negligeras. Ofta handlar det om att barn anses vara påverkade av någon förälder eller att utredarna inte anser barnens åsikter som relevanta. Barnen var även missnöjda över att de inte fått tillräcklig information för att kunna ha möjligheten att skapa sig en bild över de frågor som ställdes under utredningen (Singer, 2014).

En annan förklaring till att barn inte får komma till tals kan enligt Singer (2014) vara juridiska faktorer kopplat till föräldraskap. I länder som Norge, Danmark och Sverige finns riktlinjer gällande att efter en separation ska det säkerställas att båda föräldrarna får möjlighet att vara involverade i barnets liv då det anses vara i enlighet med barnets bästa att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Utgångspunkten gällande att föräldrarna ska få möjlighet till gemensamt ansvar för barnet bidrar till att vikten av barnets åsikter begränsas (ibid.). Familjekonstellationen är ytterligare en faktor som kan påverka barns möjligheter att komma till tals. Beroende på barnets biologiska föräldrar, icke biologiska föräldrar,

samkönade föräldrar eller annan form av familjekonstellation skiftar även beaktandet av barnets bästa i Colombia (Holtzman, 2011). I en brasiliansk studie utförd av Basset (2002) uppges att på grund av att det inte finns tydliga regler eller modeller kring vad en familj innebär så förkastas barnets talan och därmed blir föräldrarnas åsikter beaktade i större grad än barnets (ibid.). Barns upplevelser av att få komma till tals formas även genom faktorer kopplat till föräldrarna som antingen kan underlätta eller förhindra att barnet kommer till tals. En faktor som kan hindra barn från att komma tills tals är då ett skyddsperspektiv tillämpas, eftersom barnets åsikter tystas ned för att försöka skydda barnet från föräldrarnas konflikt (Birnbaum & Saini, 2012). Dessutom påtalar Emery, Otto och O` Donohue (2005) att barnets bästa är ett vagt och odefinierat begrepp vilket bidrar till att beslutet gällande varje enskild familj blir unikt. Detta innebär därmed att domarna får ett stort eget utrymme att subjektivt avgöra om och hur mycket barnet ska få komma till tals för att barnets bästa ska uppfyllas (ibid.). Alltså kan domarens agerande ses som en aktiv faktor som kan vara med och påverka barnets möjligheter att få komma till tals.

Främst genom internationell forskning går det således att uttyda flertalet faktorer som har en påverkan på barns möjligheter att komma till tals i frågor som rör dem själva. Det handlar sammanfattningsvis både om faktorer kopplat till barnet själv som individ men främst kring barnets situation och familj som kan vara med och påverka barnets möjligheter att komma till tals. De fåtal nationella studier som framkommer där faktorer går att uttyda handlar mer om barnet som individ kopplat till ålder. Avslutningsvis går det att konstatera att forskningen gällande vilka faktorer som har en påverkan på barns möjligheter att komma till tals inom

(16)

11 rättsområdet i Sverige är ett relativt outforskat område. Denna studie motiveras utifrån att faktorer som anses ha en påverkan är ett outforskat område. Studien syftar till att bidra till en kunskapsutveckling avseende de faktorer som påverkar om barn får vara delaktiga och komma till tals i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut.

Teoretiskt ramverk

I följande avsnitt presenteras den vetenskapsteoretiska utgångspunkten, hermeneutik, som denna studien grundar sig i. Vidare beskrivs Dahlstrands delaktighetsmodell samt begreppen being och becoming som är studiens teoretiska ramverk och som ligger till grund för

analysen.

Hermeneutik

Det vetenskapsteoretiska antagande som studiens metodval bygger på är hermeneutik, då studien har som syfte att skapa en djupare förståelse kring hur barns talan framkommer i familjerättens utredningar och tingsrättens domslut. Hermeneutiken handlar om att nå förståelse genom att tolka ett fenomen (Fejes & Thornberg, 2014). Även Hyldgaard (2008) beskriver att hermeneutiken grundar sig i en strävan av att skapa en förståelse av människan och dennes uttryck. Människans uttryck betraktas som en del av en helhet och är därmed kontextberoende (ibid.). Ett centralt begrepp inom hermeneutiken är förförståelse. Begreppet förförståelse innebär uppfattningar, kunskap och den sociala kontext som människan befinner sig i vilket ligger till grund för den förförståelse varje enskild individ besitter (Bergström & Boréus, 2014). Det är alltså förförståelsen som möjliggör en förståelse av barnets talan i utredningstexterna från familjerätten och domslut från tingsrätten, som ligger till grund för denna studie. Bergström och Boréus (2014) tydliggör även att förståelsen av en text påverkas av individens förförståelse. Ett andra centralt begrepp inom hermeneutiken är den

hermeneutiska cirkeln som handlar om att delar ur en text förstås på basis av helheten, samt helheten utifrån delarna (Bergström & Boréus, 2014). Ytterligare för Vikström (2005) ett liknande resonemang gällande att den hermeneutiska cirkeln kan förstås som en spiral där forskaren använder sin förförståelse för att skapa en förståelse av textens helhet, som utmynnar i en förståelse av textens delar (ibid.). I bearbetningen och analysen av textmaterialet, i enlighet med den hermeneutiska cirkeln, kommer flera tolkningar att genomföras. I denna studie har vi avgränsat helheten till att enbart handla om informationen som framkommer i vår empiri, i form av familjerättens utredningar och tingsrättens domslut. Utifrån denna helhet har vi sedan genomfört en teoretisk analys med hjälp av våra valda teorier. De första tolkningarna kan förstås som delar av den andra tolkningen som kan förstås som helheten, vilket slutligen kan bidra till en förståelse för helheten av utredningarna och domsluten. I följande studie används hermeneutiken som ett redskap för att skapa en förståelse för hur barnets talan framkommer i textmaterialet. I studien kommer vi att tolka textmaterial i form av familjerättens utredningar och tingsrättens domslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Textmaterialet kan redan förstås som tolkat då texterna är

familjerättssekreterarnas och tingsrättens tolkningar utifrån den information som de fått via barnen, föräldrarna och andra personer som är involverade i ärendet. Textmaterialet som vi kommer att analysera har därmed filtrerats utifrån familjerättssekreterarnas språk. I

textmaterialet framträder även familjerättssekreterarnas tolkningar och således denna studies resultat som vi sedan analyserar. I studiens analys förstås textmaterialet ytterligare i relation till Dahlstrands delaktighetsmodell som används som verktyg för att tolka utredningstexterna och domsluten samt skapa en djupare förståelse för barnets delaktighet. Som komplement till Dahlstrands delaktighetsmodell används begreppen “being” och “becoming” för att skapa en förståelse för familjerättens och tingsrättens syn på barnet utifrån dennes egen talan.

(17)

12

Dahlstrands delaktighetsmodell

I studier gällande barns delaktighet och möjlighet att komma till tals inom rättsprocessen är det vanligt förekommande att använda sig av Harts (1992) delaktighetsmodell som teoretisk utgångspunkt (Shier, 2001). Hart (1992) förklarar att delaktighetsmodellen utformades för att samhället skulle börja fundera kring barns delaktighet i olika projekt och studier. Harts delaktighetsmodell består av 8 steg där de första 3 stegen innebär att barnet inte alls får vara delaktig eller har en väldigt låg nivå av delaktighet. De resterande stegen, steg 4 till 8 innebär däremot olika former av delaktighet för barnet. Barnets inflytande ökar för varje steg i

delaktighetsmodellen men inget av stegen innebär en självbestämmanderätt för barnet. Dahlstrand (2004) har använt sig av Harts (1992) delaktighetsmodell som utgångspunkt och vidareutvecklat detta till en egen delaktighetsmodell. Detta för att undersöka barns

delaktighet i familjerättsprocesser kopplat till den svenska lagstiftningen och domstolarnas praxis. Dahlstrands delaktighetsmodell med 3 nivåer är den modell som kommer att användas som teoretisk utgångspunkt i denna studien för att analysera resultatet. Dahlstrand (2004) har delat in barnets delaktighet i 3 nivåer och på respektive nivå återfår barnet en roll i processen:

1. Barnet som informant (barnet har visst inflytande) 2. Barnet som medaktör (barnets har ett medbestämmande) 3. Barnet som aktör (barnet är självbestämmande)

Beroende på vilken roll som barnet kan ha i den familjerättsliga processen innebär rollen olika grader av inflytande och delaktighet gällande de beslut ska tas (Dahlstrand, 2004). Till skillnad från Hart som menar att medbestämmande är den högsta graden av bestämmanderätt, använder sig Dahlstrand av termen självbestämmanderätt som den högsta graden av

bestämmanderätt. Barn som uppnår den högsta nivån av delaktighet enligt Dahlstrands (2004) delaktighetsmodell är självbestämmande då barnet anses kompetent nog att fatta egna beslut. På den första nivån av Dahlstrands (2004) modell får barnet rollen som informant. Denna roll innebär att barnet får en möjlighet att berätta om sin situation och även framföra sin talan gällande önskemål och åsikter. Om barnets önskemål sedan kan efterföljas beror på hur varje enskilt fall ser ut och vilka omständigheter som finns. Barnets talan vägs samman ur ett helhetsperspektiv av vad som anses vara det bästa för barnet. Barnets roll kan däremot se olika ut även fast barnen har samma ålder, då även mognadsgrad vägs in för att avgöra vilken roll barnet får. Det finns även andra aspekter som kan påverka vilken roll barnet får. Det kan exempelvis vara att barnets åsikt anses vara påverkad eller att barnet inte anses ha en bestämd åsikt. Dessa omständigheter ska dock inte bidra till att barnet nekas möjlighet att komma till tals men de kan bidra till att barnet får en annan roll än vad det borde ha. Den roll som barnet får påverkas även till stor del av inblandade vuxnas attityder till barnet (Dahlstrand, 2004). Den andra nivån av Dahlstrands (2004) modell är då barnet innehar rollen som medaktör. Rollen som medaktör innebär att barnet inte endast bidrar med kunskap om sin situation utan i denna roll bidrar även barnet med sina personliga uppfattningar. Som medaktör har barnet rätt att bli hörd och framföra sina åsikter men även vara medbestämmande i beslutet. Att se barnet som medaktör handlar till stor del om att föra en dialog med barnet. Således ska den vuxne på denna nivå beakta barnets vilja i beslutsfattandet och komma fram till en lösning tillsammans med barnet. Idealbilden är ett gott samspel mellan barnet och den vuxnes åsikter där ingen ses som överordnad den andre, på så sätt ska parterna kunna komma fram till en gemensam lösning för de aktuella problemen. Däremot är det viktigt att framföra att rätten som barnet har att säga nej kan förstås som en form av medbestämmande (Dahlstrand, 2004).

(18)

13 På den tredje nivån av modellen som innebär högst grad av inflytande och delaktighet får barnet enligt Dahlstrand (2004) rollen som aktör. Denna roll innebär att barnet ses som kompetent nog att fatta egna beslut. Nivån innebär således att barnets talan ges

tolkningsföreträde och blir prioriterad framför andra kriterier vid bedömningen av barnets bästa, barnets talan blir således avgörande för beslutet. Denna rätt till självbestämmande innebär däremot inte att rätten jämt är obegränsad, utan det ska trots allt finnas möjligheter för vuxna att skydda barnet från att ta beslut som barnet inte är tillräckligt moget för eller om beslutet barnet vill ta anses motstridigt barnets bästa. I denna roll är det också av stor vikt att barnet får samtala med vuxna för att inte ensam behöva fatta beslut utan råd och stöd

(Dahlstrand, 2004). Även Halldén (2014) anser att det är av relevans att betrakta barnet som en egen individ med ett socialt aktörskap, vilket innebär att barnet synliggörs och får komma till tals samt blir lyssnad på.

Being och becoming

Being och becoming är begrepp som beskriver två olika sätt att se på barn. Enligt Trondman (2013) definieras being som att barnet är en individ med möjlighet till egna handlingar, känslor och tankar, medan becoming innebär en betoning på vad barnet kommer att bli, det vill säga vuxen (ibid.). Begreppet being kan förstås som något redan existerande, och becoming kan beskrivas som något barnet kommer att bli i framtiden. Vidare tydliggör Lee (2001) att begreppen grundas i en hypotes om att barn och vuxna är två olika typer av

människor. Vuxna beskrivs som human beings och barn som human becomings. Att barn ses som human becomings handlar om att de kommer att bli vuxna och då uppnå ett färdigt tillstånd som är human being. Det färdiga tillståndet, human beings, innebär att individen anses vara självkontrollerande, stabil och kompetent. Human becoming utgör därmed

motsatsen för det färdiga tillståndet och anses därmed vara underutvecklade, bristfälliga och i behov av skydd och hjälp. Dessutom förklarar Månsson (2008) att beroende på vilket av begreppen som barnet betraktas utifrån påverkas dess identitet olika.

Begreppet being kan härledas till Qvortrup (1990, 1994) som anser att det är av relevans att betrakta barnet som en egen individ med ett socialt aktörskap. Ett socialt aktörskap betyder att synliggöra barnet i samhället genom att låta barnet komma till tals och lyssna aktivt på vad barnet försöker tala om. Genom att låta barnet komma till tals skapas en förståelse av dess position i samhället (Halldén, 2014). Barnets position i samhället kan ses som undervärderad i förhållande till en vuxen människa och således blir det av vikt att låta barnet komma till tals för att möjliggöra en acceptans och respektfullhet, både till det enskilda barnet men även för benämningen barn som grupp. Vidare diskuterar Halldén (2014) grunden till becoming och förmedlar att Parson (1970) har haft ett inflytande på dess betydelse med hans

socialisationsteori. Begreppet becoming kan definieras som en dikotomi, barn och vuxen, där barnet ses som omogna och den vuxne mogen (ibid.). Beroende på vilket av begreppen som används, varierar framställningen av barnet och barnet betraktas antingen som en kompetent individ som kan framställa egna tankar och handlingar eller en individ som är i behov av skydd och hjälp. I denna studie är utgångspunkten och synsättet på barnet i enlighet med begreppet being. Motiveringen grundar sig i ovanstående resonemang som argumenterar för att betrakta barnet som being. Enligt barnkonventionen och föräldrabalken ska alla barn få möjlighet att komma till tals i frågor som rör dem själva och således bör samtliga barn betraktas som being både i familjerätten och tingsrätten. Barnkonventionens grundläggande idé är att se barn som självständiga subjekt med möjlighet till påverkan i frågor som rör dem själva, vilket innebär att barn bör ses som en aktör med makt att påverka sin egen situation. Att barn bör ses som en aktör går i linje med Qvortrups (1990, 1994) resonemang gällande att barn ska betraktas som being och således egna individer med ett socialt aktörskap.

(19)

14

Metod

I följande kapitel redogörs för den metod som används i studien. Inledningsvis presenteras insamlingen och urvalet för datamaterialet. Därefter presenteras hur materialet har bearbetats inför analysen och sedan analyserats. Vidare förs en diskussion kring författarnas

förförståelse samt de forskningsetiska överväganden som gjorts under studiens gång. Avslutningsvis beskrivs hur litteratursökningen gått till och en metoddiskussion kring studiens styrkor, svagheter, överförbarhet, trovärdighet och tillförlitlighet förs.

Datainsamling

Studien vilar på hermeneutiken som är en kvalitativt tolkande ansats och den metod som ligger till grund för studien är en dokumentgenomgång. Enligt Fejes och Thornberg (2014) är syftet med kvalitativ forskning att få en förståelse för det som analyseras och gå in på djupet av datamaterialet (ibid.). En kvalitativ dokumentgenomgång ansågs därmed vara relevant då studiens syfte var att få en förståelse för hur barnets talan framkommer i familjerättens

utredningar och tingsrättens domslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Studiens empiri består således av familjerättsliga utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge samt domslut från tingsrätten. I enlighet med offentlighetsprincipen, som återfinns i

tryckfrihetsförordningen (1949:105) 1 kap. 1§, har vi som enskilda individer haft möjlighet att begära ut domslut från tingsrätten samt familjerättens utredningar då de är offentliga handlingar och inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagens (2009:400) 1 kap. 1§ bestämmelser. Studiens empiri är inhämtad genom att vi kontaktade aktuell tingsrätt via mail och åkte sedan till tingsrätten för att läsa igenom 80 domslut på en lånedator. Slutligen begärde vi ut 13 stycken av dessa offentliga handlingar från en tingsrätt i en medelstor stad i Sverige. Empirin i form av familjerättens utredningar och tingsrättens domslut inhämtades elektroniskt för att datamaterialet skulle bli mer lättillgänglig att arbeta med och hantera under studiens gång.

Urval

Den urvalsmetod som legat till grund för studiens val av data är ett målinriktat urval.

Urvalsmetoden syftar till att strategiskt välja ut empiri med egenskaper eller kännetecken som är av relevans för studiens forskningsfrågor och syfte (Bryman, 2012). Urvalsmetoden

användes på grund av tydliga inklusionskriterier i form av endast utredningar och domslut avseende tvister gällande vårdnad, boende och umgänge. Studiens omfattning krävde en begränsning i data och således inkluderades endast utredningar och domslut avslutade under år 2019. Under år 2019 har endast domslut och utredningar från januari till oktober inhämtas för att nå en aktuell empiri, vilket resulterade i 121 träffar. Mot bakgrund av studiens syfte exkluderades mål avseende särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV

)

och antalet träffar minskades till 80 domslut. Valet att exkludera mål gällande SFV motiverades genom att studien syftar till att undersöka barnets talan i mål avseende vårdnad, boende och umgänge, vilket dessa mål inte uppfyllde då enligt domslut vårdnaden tillfallit modern eller fadern utan tvist. De 80 domsluten lästes igenom där sedan 13 domslut valdes ut på grund av intresse för studiens syfte. Domsluten hade ett intresse för studien på grund av att barnets talan till beslutet på något sätt framgick i text.

Vid genomgången av de 13 domarna användes ett protokoll (bilaga 1) med noteringar kring varje specifikt domslut. Dessa noteringar ledde till valet att begära ut familjerättens utredning till vardera domslut. Valet av att begära ut familjerättens utredning motiverades med

möjligheten att få bakomliggande information till det slutgiltiga domslutet i tingsrätten. Ytterligare genomgång av materialet genomfördes med hjälp av protokollet med innehåll:

(20)

15 målnummer, yrkanden, familjerättens rekommendation, slutgiltigt domslut, barnets talan och analyspotential. Vid genomgången av varje ärende, gjorde vi enligt noteringen

“analyspotential”, en notering i form av godkänd, tvivelaktig och underkänd. Kriteriet

godkänd innebar att domslutet och utredningstexterna innehöll text där barnets talan framkom gällande vårdnad, boende och umgänge. Tvivelaktigt innebar att barnets talan framkom i text, men inte med en tillräcklig analyspotential för studien. Kriteriet underkänd avgjordes genom granskning av mängd information i text av barnets talan gällande vårdnad, boende och umgänge. Därav exkluderades 5 ärenden på grund av att de blev underkända enligt

protokollet med motivering till att barnets talan inte framgick i text, varken i domslutet eller familjerättens utredning. 1 av de 5 ärendena exkluderas på grund av dess irrelevans för studiens syfte, då ärendet skickats med av misstag från tingsrätten. Vid ytterligare

genomgång av de 8 kvarvarande ärenden var 5 av dessa tvivelaktiga med hänvisning till att föräldrarna i tvisten var sams kring beslutet samt att barnets talan, likaså i de underkända, inte framgick i text med tillräcklig analyspotential. Enligt protokollet med noteringar blev 3 domslut med tillhörande familjerättslig utredning, vilket innefattar 8 barn, godkända och ligger till grund för denna studie.

Inkluderingskriterierna för urvalet blev således barn i åldern 7 till 17 år och syskonpar för att skapa en möjlighet att jämföra syskonparens talan kring vårdnad, boende och umgänge och hur dessa tas i beaktande. Dessa 3 godkända ärenden inkluderades med motivering till en variation av ålder samt möjlighet till jämförelse mellan syskonpar och dess talan i

familjerättsliga utredningen och domslut. Ytterligare ett inkluderingskriterium var valet av att inkludera all problematik som ligger till grund för att ett ärende ska bli aktuellt för en

familjerättslig utredning gällande vårdnad, boende och umgänge. Problematik som

inkluderats blev således våld, missbruk och psykisk ohälsa med motivering att studien avsåg att undersöka barnets talan i en familjerättslig utredning och tingsrättens domslut oavsett de bakomliggande faktorerna till en aktualisering.

Förförståelse

Inom hermeneutiken beskrivs förförståelse som ett centralt begrepp. Enligt Dalen (2018) karaktäriseras förförståelse som de uppfattningar eller åsikter författaren på förhand har om det studerade fenomenet (ibid.). Vidare beskrivs att ingen tolkning kan ske förutsättningslöst och att förförståelsen hjälper författaren att tolka fenomenet. Utan författarens förförståelse om fenomenet kan inte en förståelse uppstå. Förförståelsen ligger därmed till grund för att skapa tolkningar om det studerade fenomenet och uppnå en förståelse (Vikström, 2005). Enligt Thornberg och Fejes (2015) krävs dock en typ av relation till fenomenet studien har som avseende att undersöka för att nå en möjlig tolkning (ibid.). Det är av vikt att både distansera sig, men också närma sig textmaterialet, vilket har skett utifrån delar och helhet i enlighet med den hermeneutiska cirkeln. Den förförståelse som vi besitter kring det studerade fenomenet kan förstås som liten på grund av låg erfarenhet av domstolsförhandlingar samt utredningsarbete hos familjerätten. Genom vår distansering till materialet kan vi bibehålla en objektiv syn på innehållet i utredningarna och domsluten, vilket antas möjliggöra en god tolkningsprocess och därmed gynnas analysen av förförståelsen. Samtidigt innehas en viss förförståelse för studiens område på grund av den kunskap som återfåtts kring ämnet via den pågående socionomutbildningen som författarna studerar. Den förförståelse som vi besitter kring det valda området som studien syftade till att undersöka var även att barnets talan enligt tidigare forskning inte framkommer i utredningsarbetet och domsluten, trots lagar och

rättigheter som påvisar det. Förförståelsen motiverade därmed valet av studiens område och således att undersöka hur barnets talan framkommer i text och skapa en förståelse för vilka faktorer som påverkat barnets möjligheter att komma till tals och därmed bli delaktig under

(21)

16 processens gång.

Analysmetod

En tematisk analysmetod med en hermeneutisk ansats har använts i studien för att bearbeta de familjerättsliga utredningarna och tingsrättens domslut som ligger till grund för studien. Bryman (2011) beskriver att analysmetoden har som fokus att finna centrala teman och mönster i datamaterialet (ibid.). Till att börja med genomfördes en förberedelse för analysarbetet genom att de familjerättsliga utredningarna samt tingsrättens domslut lästes igenom noggrant för att skapa oss en uppfattning av texternas generella innehåll. Detta beskriver Lindgren (2014) som en strategi för att få en första överblick av datamaterialet genom att arbeta sig igenom materialet och koda det i grova drag för att sedan kunna ägna sig åt en mer detaljerad kodning som kan utmynna i kategorier och slutligen teman. Sedan

skapades en enklare matris (bilaga 2) med tänkbara ämnen där varje familj fick en egen kolumn för att som Larsen (2009) skriver kunna få en snabb överblick av informationen i utredningarna och domsluten. Matrisen bidrog sedan till att det blev lättare att göra

jämförelser i texterna och fungerade som ett hjälpmedel för att kunna skapa en översikt av datamaterialet samt för att se olika mönster och ämnen (ibid.). Efter en andra läsning av familjerättens utredningar samt tingsrättens domslut som valts ut började mer stabila koder att formas utifrån texten då vi färgkodade och strök under återkommande kategorier som

förekom i texterna. Efter detta var det dags att börja förfina analysen som Lindgren (2014) förklarar är den nivå av analysen som kallas för tematisering. Här handlade det om att försöka identifiera tematiska relationer mellan de kodade kategorierna som tidigare i processen har skapats och som bedömts vara relevanta kopplat till studiens syfte samt teori (ibid.). Tematiseringen utmynnade slutligen i följande centrala teman som resultatet och analysen haft som utgångspunkt: barnets talan kring vårdnad, boende och umgänge, barnets talan kring familjeproblematiken och barnets talan kring föräldrarnas konflikt/samarbete. De teman som identifierats kan även bidra till en djupare förståelse för hur barns talan

framkommer i familjerättens utredningar och tingsrätten domslut gällande vårdnad, boende och umgänge. I studiens frågeställning efterfrågas faktorer som påverkat barnets delaktighet och möjlighet att komma till tals, tematiseringen bidrog till att finna de faktorer som

efterfrågas.

Forskningsetiska överväganden

Etiska överväganden och riktlinjer är av stor vikt för forskningens kvalitet, genomförande samt hur forskningens resultat kan användas på ett eftertänksamt sätt för att bidra till en samhällsnytta (Vetenskapsrådet, 2017). I denna studie har vi utfört noggranna överväganden gällande forskningsetiken genom att vi förhållit oss till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Utgångspunkten för de forskningsetiska övervägandena är individskyddskravet som innefattar fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera berörda gällande forskningens syfte, frivillighet och vad ett deltagande innebär. Samtyckeskravet handlar om att samtycke ska inhämtas från de som deltar i studien och att deltagarna själva har rätt att bestämma kring sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2017). Mot bakgrund av att vi i denna studie använt oss av familjerättsliga utredningar och tingsrättens domslut som är offentliga handlingar har vi valt att inte informera de berörda parterna i utredningarna och domsluten. Då vi inte har informerat parterna kring deras medverkan i studien har inte heller samtycken från parterna inhämtats. Eftersom informationskravet och samtyckeskravet inte beaktats blir konfidentialitetskravet särskilt viktigt att förhålla sig till. Konfidentialitetskravet innebär att inga uppgifter kring personer i studien som kan röja personernas identitet avslöjas