Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp Grundnivå
Självständigt examensarbete i omvårdnad, 15 hp
Författare: Ellen Spångberg & Elina Tenhunen Handledare: Kerstin Sluys & Charlotta Tegnestedt Examinator: Kent-Inge Perseius
Psykiatrisk omvårdnad i svenska
sjuksköterskeprogram
En tvärsnittsstudie
Psychiatric Nursing in Swedish
Nursing programs
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Psykisk ohälsa är en växande folkhälsosjukdom globalt och nationellt. Suicid och suicidförsök är en allvarlig konsekvens av den psykiska ohälsan. Människor med psykisk ohälsa blir stigmatiserade av samhället såväl inom hälso- och sjukvård, vilket leder till att människor undviker att söka vård. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med psykisk ohälsa i alla verksamheter. Stigmatisering utgör ett hinder för god och jämlik vård. Utbildning leder till mindre fördomsfulla attityder. Sjuksköterskeutbildningen i Sverige är ett treårigt högskoleprogram som leder till yrkes- och kandidatexamen inom ämnet omvårdad. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga omfattningen av psykiatri och psykiatrisk omvårdnad inom svenska sjuksköterskeprogram på grundnivå. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Resultat: Resultat från 24 av 25 sjuksköterskeprogram i Sverige.
Omfattningen beträffande kurser inom psykiatrisk omvårdnad varierar mellan lärosätena. Det är upp till varje enskilt lärosäte att bestämma omfattningen, både gällande högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning. Procentandelen för kurser inom psykiatrisk omvårdnad i relation till utbildningens 180 högskolepoäng ligger mellan 3,1 till 11 procent. Slutsats: Omfattningen av utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad ser olika ut på
respektive lärosäte. Klinisk betydelse: Den ojämna omfattningen kan påverka omvårdnaden för patienter i den kliniska verksamheten. Nyckelord: Psykisk ohälsa, Suicid, Stigmatisering, Omvårdnad, Utbildning.
ABSTRACT
Background: Mental illness is a growing public health disease globally and nationally. Suicide and suicide attempts are a serious consequence of mental illness. People with mental illness are stigmatized by society and within health care, resulting in people avoiding to seek care. Nurses have a key role in interacting with patients and will encounter patients with mental illness in all settings. Stigma is an obstacle of equitable health care. Education leads to less prejudiced attitudes. Nursing education in Sweden is a three-year undergraduate program leading to a vocational and bachelor’s degree in Nursing. Aim: The aim of the study was to identify the extent of Psychiatric Nursing courses in Swedish nursing programs at the
undergraduate level. Method: A cross-sectional study with a quantitative approach. Results: Results from 24 of the 25 nursing programs in Sweden regarding the scope of courses in psychiatric nursing. The extent varies between institutions, both in theoretical and clinical training, and it is up to each institution to decide the scope. The percentage of courses in psychiatric nursing in relation to the 180 credits is between 3.1 to 11 percent. Conclusion: The extent of Psychiatric Nursing courses varies in each institution. Clinical implications:
The variation of these courses can affect the care of patients in the clinical practice.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING
ABSTRACT ... iii
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 2
Definition av psykisk ohälsa ... 2
Psykisk ohälsa globalt och nationellt ... 2
Stigmatisering av psykisk ohälsa ... 4
Psykiatrisk omvårdnad ... 5
Sjuksköterskeutbildningen ... 7
Betydelsen av utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad ... 9
PROBLEMFORMULERING ... 10
SYFTE ... 11
METOD ... 11
Design ... 11
Urval och datainsamlingsmetod ... 11
Dataanalys ... 12
Etiska aspekter ... 12
RESULTAT ... 13
Kontakt med UKÄ ... 16
DISKUSSION ... 17
Metoddiskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 18
Slutsats ... 20
Klinisk betydelse ... 20
Förslag på vidare forskning ... 20
REFERENSER ... 21
INLEDNING
Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i Sverige och internationellt. Psykisk ohälsa klassificeras som en folkhälsosjukdom. Som studenter i termin fem på
sjuksköterskeutbildningen på Röda Korsets Högskola har vi upplevt en otillräcklig mängd av psykiatrisk omvårdnad i utbildningen. Detta väckte intresse för hur det ser ut gällande
BAKGRUND
Definition av psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar lindriga psykiska besvär och psykiska sjukdomar (Socialstyrelsen, 2013). Nedstämdhet och oro är lindriga psykiska besvär som inte alltid behöver behandlas men kan störa individens välbefinnande och upplevas som en påfrestning. Psykisk sjukdom kan definieras till det sjukvården förmår att diagnostisera som exempelvis depression och schizofreni (Socialstyrelsen, 2013).
Psykisk ohälsa globalt och nationellt
Votruba, Eaton, Prince och Thornicroft (2014) uppger att psykisk ohälsa är ett växande problem internationellt och står för nästan en fjärdedel av den totala sjukdomsbördan i världen. Ur ett globalt perspektiv är detta ett större hälsoproblem än vad hjärt- och kärlsjukdomar och cancer utgör tillsammans (ibid.). Molarius et al. (2009) beskriver att mellan 20-40 procent av Sveriges befolkning lider av psykisk ohälsa. Det inkluderar lindriga psykiska besvär så som ångest, nervositet och sömnproblem men också mer allvarliga psykiska sjukdomar som exempelvis psykossjukdomar (ibid.). Vidare rapporterade
Folkhälsomyndigheten (2016) att 30 procent av Sveriges befolkning under 2015 led av någon form av psykisk ohälsa. Hadlaczky, Stefenson och Wasserman (2012) beskriver att omkring 5-10 procent av Sveriges befolkning är i behov av psykiatrisk behandling, men endast 3-4 procent av dessa människor söker vård. Molarius et al. (2009) uppger att symtom på psykisk ohälsa har ökat i Sverige sedan början av 1990-talet. Samtidigt beskriver Molarius, et al (2009) att incidenten av allvarliga psykiska sjukdomar inte har ökat de senaste decennierna. Socialstyrelsen (2013) rapporterar att oro och ängslan hos ungdomar är ett växande problem i samhället. Att psykiska besvär ökar bland ungdomar är ett varningstecken för att senare drabbas av en psykiatrisk sjukdom och innebär även högre risk för att begå suicid
(Socialstyrelsen, 2013). Psykisk ohälsa i form av ångest, ängslan och oro, ökar i synnerhet bland unga kvinnor i åldrarna mellan 16-24 år (Socialstyrelsen, 2016). I en tidigare rapport från Socialstyrelsen beskrivs att människor i alla åldrar kan drabbas av psykisk ohälsa och att det även sker en ökning bland män, men i mindre utsträckning (Socialstyrelsen, 2013). Ångestsyndrom och depression räknas idag som stora folksjukdomar (Socialstyrelsen, 2010).
Den psykiatriska vården i Sverige står inför utmaningar, vilket bland annat är att minska väntetiderna samt utöka evidensbaserade behandlingsmetoder inom psykiatrin (Hadlaczky, Stefenson, & Wasserman, 2012). Immigranter som kommer till Sverige drabbas oftare av depression, ångest, psykoser och paranoia än svenskfödda, samt har en ökad risk för att drabbas av post traumatisk stress (Gilliver, Sundquist, Li, & Sundquist, 2014). Psykiatrin behöver rikta fokus för att kunna möta dessa patienters behov (Hadlaczky, Stefenson, & Wasserman, 2012). I en stor forskningsstudie vid Röda Korsets Högskola framgår det att mellan 1 till 76 procent av flyktingar har blivit utsatta för tortyr. I studien har 41
vetenskapliga artiklar inkluderats med ungefär 12 000 deltagare, där det framgår att psykisk ohälsa är två till tre gånger vanligare bland tortyrutsatta flyktingar jämfört med andra flyktingar (Sigvardsdotter, Vaez, Rydholm Hedman, & Saboonchi, 2016).
Under år 2016 har Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag av regeringen att med anledning av psykisk ohälsa fokusera specifikt på den psykiska hälsan för barn och unga vuxna
(Folkhälsomyndigheten, 2016). Folkhälsomyndighetens arbete är bland annat ”att förstärka tidiga insatser och förbättra vården och omsorgen för personer med psykisk ohälsa”. Myndigheten har som ansvar att “bygga upp, utveckla och samordna det nationella arbetet som syftar till att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa i hela befolkningen” (ibid.).
Crump, Sundquist, Sundquist och Winkleby (2014) uppger att psykisk ohälsa och speciellt depression är relaterat till suicid.Enligt World Health Organization (WHO, 2016) avlider drygt 800 000 människor globalt varje år till följd av suicid (World Health Organization [WHO], 2016). År 2012 var suicid den näst vanliga dödsorsaken i världen för 15-29 åringar
(ibid.). WHO (2016) förklarar vidare att flertalet suicidhandlingar sker impulsivt i stunder av kris med en bristande förmåga att hantera livets påfrestningar (WHO, 2016). Största ökningen för suicidförsök sker bland unga kvinnor. Denna ökning utgör en oro då suicidförsök har visat sig vara en riskfaktor för att begå ett fullbordat suicid i ett senare skede (ibid.). Crump, et al (2014) förklarar även att alla psykiska besvär är starka riskfaktorer för suicid bland både kvinnor och män. Ett effektivt förebyggande av suicid kräver ett mångskiftande synsätt inom både psykiatrin och primärvården, med särskilt inriktning på psykiska sjukdomar såsom depression, specifika somatiska sjukdomar och indikatorer för socialt stöd (ibid.).
psykiska besvär och suicidtankar inte söker vård och därmed inte får den hjälp de behöver (WHO, 2016).
Jiang, Hadlaczky och Wasserman (2014) uppger att under år 2013 dog 1600 personer, alla över 15 år, på grund av suicid i Sverige. Bland dessa människor var 1104 män och 496 kvinnor (Jiang, Hadlaczky, & Wasserman, 2014). Statistik över suicid i Sverige under åren 1980-2013 visar en ökning bland unga kvinnor, främst bland åldersgruppen 10-24 (Jiang et al., 2014). Den vanligaste dödsorsaken i Sverige år 2013 bland män i åldrarna mellan 15-44 var suicid, och bland kvinnor den näst vanligaste dödsorsaken (ibid.).
Stigmatisering vid psykisk ohälsa
Enligt Winship (2009) beskrivs stigmatisering som en personlig upplevelse av skuldkänslor och att bli avvisad, som grundar sig i en negativ social värdering från samhället. Forskning visar enligt Winship (2009) att rädslan för att bli stigmatiserad hindrar och fördröjer
människor från att söka vård. Samhällets stigmatisering kan prägla ens identitet och därmed leda till hälsoproblem hos befolkningen (ibid). Clarke, Usick, Sanderson, Giles-Smith, & Baker (2014) menar att människor med psykisk ohälsa inte tas på lika stort allvar som
patienter med fysiska besvär när de söker akut vård. Dessa patienter får lägre prioritering samt blir skuldbelagda för sina problem och anses endast söka uppmärksamhet. De upplever en känsla av att inte bli respekterade. Stigmatiseringen präglar även sjuksköterskans arbete vilket påverkar kliniska beslut. Detta är viktigt att ha i åtanke vad det gäller utbildning inom psykisk ohälsa samt för att bidra med att minska stigmatiseringen av denna patientgrupp (Clarke, Usick, Sanderson, Giles-Smith, & Baker, 2014). Ihalainen-Tamlander, Vähäniemi, Löyttyniemi, Suominen och Välimäki (2016) förklarar vidare att konsekvenserna för stigmatisering av personer med psykisk ohälsa ser ungefär likadana ut i alla kulturer och samhällen.
Kaite, Karanikola, Merkouris och Papathanassoglou (2015) beskriver patienters olika upplevelser av psykisk ohälsa och hur det är att leva med en psykiatrisk sjukdom. I artikeln nämns flera studier som visar att människor med psykiatriska sjukdomar upplever ett enormt lidande där de blir exkluderade från sociala sammanhang bland vänner och familj. Att leva med en allvarlig psykiatrisk sjukdom kan upplevas som “ett rent helvete” för många. Flera av
dessa patienter blir isolerade och upplever känslor av skam, maktlöshet och hopplöshet. Dessa upplevda känslor kan ses som konsekvenser av samhällets stigmatisering av psykisk ohälsa (Kaite, Karanikola, Merkouris, & Papathanassoglou, 2015). I en studie med narrativ
forskningsansats beskriver författaren och sjuksköterskan Deacon (2015) sina personliga erfarenheter av att drabbas av depression. Hon upplever skam över sin diagnos, att hon inte borde må psykisk dåligt eftersom hon har ett gott liv med en kärleksfull partner och ett fint hem. Under åren som hon arbetat som sjuksköterska uppmärksammade hon kollegornas syn på depression som betraktades som ett lindrigt tillstånd och förminskades till att inte vara så allvarligt. Detta synsätt anser Deacon (2015) bidrar till ökad stigmatisering.
Psykiatrisk omvårdnad
Socialstyrelsen (2010) har arbetat fram specifika riktlinjer för vård av personer med
depression och ångestsyndrom samt utvecklat evidensbaserade metoder och behandlingar för människor som lider av dessa sjukdomar. Enligt Socialstyrelsen (2010) ska psykiatrisk omvårdnad vara personcentrerad och individuellt anpassad utifrån patientens behov. Vården ska ges med lyhördhet och respekt för patientens integritet och självbestämmande och även patientens egna förväntningar och värderingar (Socialstyrelsen, 2010). Sjuksköterskor bör bemöta alla patienter utifrån den enskilde individens sociala situation. För att patienter ska ha inflytande och vara delaktiga i sin vård och behandling förutsätter det att patienten erhåller väsentlig information (ibid.). Därför bör sjuksköterskor skapa ett klimat för en relation som bygger på tillit mellan sjuksköterska och patient, detta genom att kommunicera med gott bemötande som genererar trygghet. Hur patienten tar emot information har att göra med vilken slags relation vårdgivaren och patienten har. Närstående bör involveras tidigt då de ofta kan bidra med viktigt stöd för patienten (ibid.). Enligt Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH, 2014) är risken även stor för närstående själva att drabbas av psykisk ohälsa.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen 2 a § HSL 1982:763 ska god vård och omsorg kunna erbjudas alla människor på lika villkor. Vården ska vara jämlik, kunskapsbaserad, säker, individanpassad, tillgänglig och effektiv. Dessutom ska personer med störst behov av vård ges företräde. Lag (1997:142). Socialstyrelsen (2016) avser att “personer med psykisk ohälsa ska ha tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god kvalitet”.
Patienter bör bli sedda med ett holistiskt synsätt (Clarke, et al, 2014). Att ge omvårdnad utifrån ett holistiskt perspektiv innebär att se hela människan, vilket innebär att identifiera människans biologiska, psykologiska, sociala och andliga behov (ibid.). Zamanzadeh, Jasemi, Valizadeh, Keogh och Taleghani (2015) beskriver att ett holistiskt synsätt bygger på respekt för människans värdighet där tankar, känslor, åsikter lyssnas till för att tillgodose patienters behov samt för att främja patienters tillfrisknande (Zamanzadeh, Jasemi, Valizadeh, Keogh, & Taleghani, 2015). Lindgren, Söderberg och Skär (2015) menar att för patienter med psykiska besvär är det viktigt att sjuksköterskan skapar en vårdande relation som ger dem
självförtroende och hopp. Det är inte så viktigt vad de gör, utan det är viktigare hur de kan relatera och att det finns ett förtroende mellan sjuksköterska och patient. För att stödja ett framtida tillfrisknande hos patienter är det betydelsefullt att sjuksköterskor försöker förstå patienternas tankar och resonemang, ger stöd, uppmuntrar patienter till att uttrycka känslor och att det finns en stöttande miljö (ibid.).
Ihalainen-Tamlander et al. (2016) framhåller även att empati är en viktig resurs för att stödja patienternas tillfrisknande. Det allra viktigaste som patient är att bli sedd som människa (Lindgren et al., 2015). Lindwall, Boussaid, Kulzer och Wigerblad (2012) uppger att när sjuksköterskor har mod till att vara närvarande i mötet med patienten, visar tålamod och tar sig tid till att lyssna samt bekräftar patientens känslor medför det att patienten kan behålla sin värdighet och respekt. Detta visar på att sjuksköterskan vill arbeta tillsammans med patienten och ser hela människan (Lindwall, Boussaid, Kulzer, & Wigerblad, 2012).
International Council of Nurses (ICN, 2014) uppger att sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att lindra lidande, främja hälsa, återställa hälsa och förebygga sjukdom (International Council of Nurses [ICN], 2014). Omvårdnad handlar om att skydda, främja och optimera hälsa och förmåga hos människor (American Nurses Association [ANA], 2016). Omvårdnad innefattar även att förebygga sjukdomar, stödja tillfrisknande och lindra lidande (ibid.). Inom omvårdnaden finns centrala begrepp som är viktiga för sjuksköterskan att förstå, eftersom dessa präglar sjuksköterskans arbete. Svensk sjuksköterskeförening (SSF, 2010) beskriver att omvårdnad utgår ifrån en humanistisk grundsyn. Det innebär att människan ses som en unik, aktiv och skapande varelse som bemöts individuellt utifrån sina förutsättningar (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2010). Att ha förståelse för vad en människa är i
relation till hälsa och omvårdnad är av stor betydelse, eftersom denna insikt ligger till grund för värderingar inom omvårdnad (SSF, 2010).
SSF (2010) beskriver att varje människa kommer någon gång under livet uppleva lidande, detta är en viktig aspekt som sjuksköterskan bör ha förståelse för i omvårdnaden. Lidande är en subjektiv upplevelse som är unik för varje individ. För att kunna lindra patienters lidande är det viktigt att sjuksköterskan ger bekräftelse. Allt onödigt lindande för patienter, som exempelvis en vårdskada eller kränkande beteende ska undvikas (SSF, 2010). Dahlberg (2002) förklarar att vårdlidande uppstår när patientens lidande inte blir uppmärksammat. När patienten inte tillåts ha en aktiv roll i sin hälsoprocess leder det till att patientens värdighet kränks. Upplevelser av att bli utesluten från sitt eget vårdande kan skapa känslor av
maktlöshet hos patienten (Dahlberg, 2002). I en vårdrelation mellan patient och sjuksköterska är det viktigt att se varandra som likvärdiga och att det finns en ömsesidig öppenhet. Eftersom relationen är asymmetrisk på grund av patientens beroendeställning gentemot vårdgivaren är det viktigt att som sjuksköterska reflektera över sin maktposition och inse vårt ömsesidiga beroende av varandra som människor (SSF, 2010). Patienten är beroende av sjuksköterskans omvårdnad och sjuksköterskan har makt över omvårdnaden samt inflytande över patientens upplevelse av sig själv och situation. Patientens tillfrisknande är i beroende av
sjuksköterskans kunskaper och färdigheter, samt dennes förhållningssätt gentemot patienten (ibid.).
Sjuksköterskeutbildningen
Sjuksköterskeutbildningen i Sverige är ett treårigt program vid högskola eller universitet som leder till yrkes- och kandidatexamen inom ämnet omvårdnad. Svensk författningssamling (SFS, 1993:100) uppger att sjuksköterskeprogrammet omfattas totalt av 180 högskolepoäng (Svensk författningssamling [SFS], 1993:100). Vid en studietakt på heltid motsvarar 1,5 högskolepoäng en veckas studier, vilket är 40 timmar per vecka (Centrala
Studiestödsnämnden, u.å).
Socialstyrelsen (2016) beskriver att yrkestiteln är skyddad, vilket innebär att endast dem personer med svensk legitimation får kalla sig för sjuksköterska. En legitimation är ett bevis på att personen som arbetar innehar rätt kompetens och är lämplig för yrket (ibid.). Vid
avslutad sjuksköterskeutbildning finns det möjlighet att studera vidare inom ett flertal olika specialistutbildningar i Sverige. Specialistsjuksköterskeprogrammet inom psykiatrisk vård omfattas av 60 högskolepoäng och ger lärdom om samhällets inverkan på människors psykiska hälsa samt förberedelser för att arbeta inom psykiatrisk vård (Karolinska Institutet [KI], u.å).
Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska från 2005 har använts i vårdverksamheter och på alla sjuksköterskeutbildningar i landet som riktlinjer, men nu ansvarar inte längre Socialstyrelsen för uppdraget (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2015). Nu har varje enskild verksamhetschef inom hälso- och sjukvård själva ansvar för att säkra rätt kompetens i verksamheten (SSF, 2015). Svensk sjuksköterskeförening anser att det är nödvändigt att en nationell kompetensbeskrivning finns för professionen, därför har de startat ett projekt år 2016 som ska upprätta en ny kompetensbeskrivning. För närvarande finns därför inga nationella riktlinjer för hur sjuksköterskans arbete ska bedrivas (ibid.). Alla
högskoleutbildningar i Sverige granskas och kvalitetssäkras av universitetskanslersämbetet, UKÄ (Universitetskanslersämbetet [UKÄ], u.å). Det är en statlig myndighet som arbetar på uppdrag från Sveriges regering. När UKÄ granskar sjuksköterskeutbildningar utgår dem ifrån de nationella målen som återfinns i Högskoleförordningen, bilaga 2 (1993:100). Dessa
återfinns även i de nationella målen för sjuksköterskeutbildningen.
Ur ett internationellt perspektiv finns det länder som har specifika nationella riktlinjer för sjuksköterskeprogrammet. American Association of Colleges of Nursing (AACN, 2008) beskriver att det finns tydliga nationella riktlinjer inom sjuksköterskeprogrammet och dess kursinnehåll i USA, exempelvis kurser inom psykiatrisk omvårdnad. National Council of State Boards of Nursing (NCSBN, u.å.) har i uppdrag att kontrollera att legitimerade
sjuksköterskor kan ge en säker vård. Detta uppdrag uppfylls genom att redogöra för de normer som utgör säker omvårdnad samt att utveckla examineringsprov såsom National Council Licensure Examination-Registered Nurse (NCLEX-RN), vilket sjuksköterskestudenten måste klara av efter avslutad sjuksköterskeutbildning, för att sedan kunna erhålla legitimation (NCSBN, u.å.).
Betydelsen av utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad
Enligt Winship (2009) är ökad kunskap inom psykisk ohälsa en förutsättning för att minska stigmatisering som också anses vara det största hindret för psykiatrisk omvårdnad. Ju mer kunskap sjuksköterskestudenter har om psykisk ohälsa, desto mer kompetenta känner de sig och desto bättre vård kan de ge (Winship, 2009). Samma sak gäller i samhället; ju mer kunskap inom ämnet, desto färre fördomar och mindre stigmatisering (ibid.).
Avstigmatisering av psykisk ohälsa gör att människor med större sannolikhet vågar söka vård för sina psykiska besvär (ibid.). Ihalainen-Tamlander, et al (2016) förklarar att yngre
sjuksköterskor och dem sjuksköterskor utan specialistutbildning inom psykiatri uttrycker rädsla för patienter med psykisk ohälsa. Särskild uppmärksamhet bör ägnas till
sjuksköterskeutbildningen och verksamhetsförlagd utbildning för att förhindra att unga sjuksköterskor utvecklar stigmatiserade attityder gentemot patienter (Ihalainen-Tamlander, et al, 2016).Mårtensson, Jacobsson och Engström (2014) förklarar vidare att diskriminering utgör ett stort hinder inom psykiatrisk vård. Begränsad kunskap, låg utbildningsnivå,
otillräcklig professionell erfarenhet eller otillräcklig personlig erfarenhet med människor med psykisk ohälsa är alla faktorer som påverkar attityder gentemot denna patientgrupp negativt (Mårtensson, Jacobsson, & Engström, 2014). Även arbetsgivaren och arbetsplatsens kultur kan påverka attityder gentemot psykisk ohälsa (ibid.). Enligt Gough och Happell (2009) kan attityden mot psykisk ohälsa förbättras genom att som student vara väl förberedd inför sin kliniska placering inom psykiatri (Gough & Happell, 2009).
Happell och Gaskin (2013) menar att sjuksköterskestudenter som har en större teoretisk förberedelse samt fler praktiktimmar i grundutbildningen har en mer positiv attityd gentemot psykiatrisk omvårdnad och att arbeta inom psykiatrin. Det som även påverkar attityden är om dem känner att de kan göra skillnad för patienter och för samhället (Happell & Gaskin, 2013). Happell och Gaskin (2013) förklarar att även om sjuksköterskestudenter inte vill arbeta eller specialisera sig inom psykiatrisk omvårdnad, är det ändå viktigt att satsa på kursen i
grundutbildningen eftersom det förbättrar omvårdnaden för alla patienter (bid.).
Sjuksköterskor kommer att vårda patienter med psykisk ohälsa oavsett om de arbetar inom psykiatrisk vård eller annan verksamhet inom hälso- och sjukvård (Happell & Gaskin, 2013). Byrne, Happell, Welch och Moxham (2013) menar att det är svårt för sjuksköterskestudenter att ge omvårdnad utifrån ett holistiskt synsätt utan att ha en bredare förståelse för de
människor som lider av psykisk ohälsa (Byrne, Happell, Welch, & Moxham, 2013). Byrne et al (2013) föreslår att undervisning inom psykiatrisk omvårdnad ska inkludera undervisning av en person som själv lider av psykisk ohälsa för att kunna öka studenternas kunskap och förståelse. Denna kunskap är nödvändig för alla studenter oavsett inom vilket område de sedan väljer att arbeta inom (ibid.).
Enligt van der Kluit och Goossens (2011) lider 43,7 procent av patienter som vårdas på rehabiliteringsavdelning för kroniska somatiska sjukdomar även av psykiska besvär.
Sjuksköterskors kunskap om psykiatrisk omvårdnad behövs inte bara inom psykiatrin, då de flesta patienter lider av både fysiska och psykiska besvär. Patienter som mår psykiskt dåligt finns inte bara inom psykiatrin utan också på somatiska avdelningar, inom hemsjukvården och rehabilitering (van der Kluit & Goossens, 2011). Barley och Lawson (2016) beskriver att sjuksköterskor inom alla verksamheter bör ha kompetens till att göra en
omvårdnadsbedömning av hela människan. Det innebär att ha förmåga att kunna identifiera fysiska, såväl som psykiska behov (Barley & Lawson, 2016).
PROBLEMFORMULERING
Psykisk ohälsa är ett växande problem globalt och nationellt och räknas som en
folkhälsosjukdom. Stigmatisering av människor med psykisk sjukdom finns inte bara i samhället, utan även inom sjukvården bland sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Alla människor har rätt till jämlik vård oavsett hälsoproblem. Stigmatisering utgör ett hinder för jämlik och god omvårdnad och är ett problem som kan leda till diskriminering, utanförskap och känslor av skam för människor som drabbas av en psykiatrisk ohälsa. Stigmatisering kopplad till psykisk ohälsa kan i sin tur leda till att denna patientgrupp undviker att söka vård. Psykisk ohälsa innebär även högre risk för suicidförsök och suicid. Sjuksköterskor är
omvårdnadsexperter och ska kunna vårda från ett holistiskt perspektiv och se hela människan. Sjuksköterskors utbildning ska bidra till att kunskapen ökar så att stigmatiseringen minskar som i sin tur leder till att omvårdnaden för patienter med psykisk ohälsakan förbättras. Forskning visar att sjuksköterskor med en kandidatexamen har en otillräcklig kunskapsnivå vad gäller psykisk ohälsa. Patienter med psykisk ohälsa finns i alla verksamheter inom hälso- och sjukvård och sjuksköterskor bör ha tillräcklig kompetens för att möta alla patienter, även
de patienter som lider av psykisk ohälsa. Sjuksköterskans grundutbildning utgör basen för sjuksköterskans framtida arbete.
SYFTE
Syftet med studien var att kartlägga omfattningen av teoretisk och praktisk utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad på svenska sjuksköterskeprogram på grundnivå.
METOD
DesignDenna studie är en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enligt Polit och Beck (2012) kännetecknas en tvärsnittsstudie av att datainsamlingen sker under ett enskilt tillfälle. En tvärsnittsstudie är en lämplig metod för att beskriva statusen av ett fenomen samt relationer mellan olika fenomen vid en fast tidpunkt (ibid.).
Urval och datainsamlingsmetod
Urvalet var samtliga sjuksköterskeutbildningar i Sverige på grundnivå och obligatoriska kurser inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad inom respektive sjuksköterskeprogram. Datainsamlingen utfördes genom att information hämtades från svenska lärosätens hemsidor som bedriver sjuksköterskeprogram på kandidatnivå. När informationen var bristfällig på lärosätenas hemsidor togs kontakt med programansvarig eller studievägledare via telefon och/eller e-post. Frågorna vi ställde till programansvarig eller studievägledare löd: Vilka kurser på sjuksköterskeprogrammet innehåller psykiatri eller psykiatrisk omvårdnad? Samt: Hur många högskolepoäng innefattar dessa vad gäller teori och verksamhetsförlagd
utbildning? Dessa frågeställningar sökte vi även svar på via internet, telefon och e-post från två olika källor - lärosäten och Universitetskanslersämbetet (UKÄ).
Vi utgick från hemsidan Sjuksköterska.nu och fick fram en lista på 25 lärosäten i Sverige med sjuksköterskeutbildningar. Dessa kontrollerades på UKÄ:s hemsida där lärosätena finns listade som har examensrätt för kandidatexamen för sjuksköterskeprogram. Vidare fick vi
fram respektive lärosätes hemsida och där undersökte vi respektive sjuksköterskeprograms kursplaner från vårterminen/höstterminen 2016, alternativt vårterminen 2017. Genom högskolornas hemsidor (som alla var uppdaterade senast i januari 2016, förutom Högskolan Väst som var uppdaterad mars 2015) fick vi fram information angående obligatoriska psykiatriska omvårdnadskurser för sjuksköterskeutbildningen på kandidatnivå.
För att få information om det fanns några riktlinjer som sjuksköterskeprogrammen måste följa vid utformning av utbildningen, gick vi in på universitetskanslersämbetets hemsida,
www.uka.se. På hemsidan fann vi en kvalitetsgranskning av sjuksköterskeprogrammen som utfördes 2013. Denna gav oss ingen information gällande riktlinjer, därför beslöt vi oss för att kontakta UKÄ via telefon. UKÄ uppmanade oss att kontakta Britt-Marie Ternestedt,
ordförande i UKÄ:s bedömargrupp av kvalitetsgranskningen som utfördes år 2013.
Dataanalys
Analysen av den kvantitativa datan sammanställdes i en tabell där andelen högskolepoäng räknades ut i procent i relation till utbildningens totala 180 högskolepoäng för respektive lärosäte. Exempelvis, om ett lärosäte hade 7,5 högskolepoäng i kurser inom psykiatri eller psykiatrisk omvårdnad räknades procenten ut manuellt genom räknesättet 7,5 hp delat på 180 hp som blir 4,2 procent, avrundat till närmsta tiondel. Denna uträkning genomfördes manuellt för samtliga lärosäten.
Etiska aspekter
Polit och Beck (2012) menar att det är viktigt att ta hänsyn till människors rättigheter vid omvårdnadsforskning. I denna studie har ingen fysisk person varit delaktig, däremot har författarna varit i kontakt med personer som delgett information. En vital del i forskningsetik enligt Gustafsson, Hermerén och Petterson (2011) berör hur personer som ingår i studier får behandlas. Personer som medverkar i studier ska skyddas från skador och kränkningar i samband med dessa (Gustafsson, Hermerén, & Petterson, 2011). Vid kommunikationen med UKÄ samt lärosätena har författarna uppgett syftet med kontakten vid efterfrågan. Författarna har även delgett kort information om examensarbetet. Genom detta har ingen person under
datainsamlingen stått inför otydligheter. Helsingforsdeklarationen lyfter också fram vikten av konfidentialitet och att skydda medverkandes integritet och privatliv (ibid.). För att uppnå kvalitet och tillförlitlighet måste studien ha ett klart syfte och kunna besvara tydliga frågeställningar. Metoder ska kunna förklaras och motiveras. Potentiella felkällor ska
identifieras och överläggas. Hela studien bör kännetecknas av tydlighet, ordning och struktur (ibid.). Detta har författarna haft i åtanke under examensarbetets gång.
RESULTAT
Sammanlagt fick vi fram information från 24 av 25 lärosäten i Sverige vad beträffar omfattningen av psykiatri och psykisk omvårdnad i relation till de 180 högskolepoäng som sjuksköterskeprogrammet på kandidatnivå omfattar. Ersta Sköndals högskola hade högst högskolepoäng (20 hp) och Högskolan i Skövde hade minst högskolepoäng (5,5 hp) av samtliga lärosäten. Medelvärdet av högskolepoängen från alla lärosäten gemensamt är 10 hp. Medianvärdet av högskolepoängen från alla lärosäten är 9 hp. Dessa siffror inkluderar både teoretisk och verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom psykiatrisk omvårdnad. Inom VFU hade Högskolan Kristianstad högst antal högskolepoäng (12 hp) och Högskolan i Skövde, Uppsala Universitet och Högskolan i Dalarna hade minst högskolepoäng (1,5 hp) av samtliga lärosäten. Inom teoretisk utbildning hade Dalarnas Universitet och Ersta Sköndals Högskola högst antal högskolepoäng (10 hp), medan Karlstad Universitet, Linnéuniversitetet,
Linköpings universitet och Blekinge Tekniska Högskola hade minst antal högskolepoäng (0 hp). Ersta Sköndals Högskola har den längsta utbildningen inom psykiatri- och psykiatrisk omvårdnad med 20 högskolepoäng, vilket motsvarar 13,5 studieveckor, varav hälften är VFU inom psykiatriska verksamheter på 6,5 studieveckor. Högskolan i Skövde har den kortaste utbildningen inom psykiatri- och psykiatrisk omvårdnad med 5,5 högskolepoäng som motsvarar 3,5 studieveckor, varav 1,5 vecka innehåller teoretisk utbildning samt 2,5
studieveckor är VFU inom psykiatriska verksamheter. Information om antal högskolepoäng inom psykiatrisk omvårdnad på sjuksköterskeprogrammet på Högskolan Jönköping gick inte att finna på lärosätets hemsida. Vi fick inte heller kontakt med någon programansvarig eller studievägledare på högskolan per telefon eller e-post. På åtta lärosäten var kursinnehållet på hemsidorna tydlig och data kunde samlas in, på de resterande 16 lärosäten samlades data in genom e-post och telefon. Resultatet av datainsamlingen har kategoriserats och sammanfattats
genom att lista samtliga lärosäten i fallande ordning i procent, i relation till den totala summan av de 180 högskolepoängen. Detta redovisas i tabell 1.
Tabell 1: Översikt av utbildning i psykiatri och psykisk omvårdnad inom svenska sjuksköterskeprogram på grundnivå, 180 högskolepoäng (hp).
Lärosäte Kurstitel Teori (hp)
VFU (hp)
Procent av 180hp Ersta Sköndals Högskola Att förstå psykisk ohälsa
Psykiatrisk vård och verksamhetsförlagd utbildning 10 10 11 %
Högskolan Kristianstad Psykiatrisk omvårdnad VFU
3 12
8,3 %
Lunds Universitet Personcentrerad vård vid psykisk ohälsa
VFU
7,5 7,5
8,3 %
Umeå Universitet Vård vid speciella sjukdomstillstånd VFU
7,5 7,5
8,3 %
Högskolan i Borås Psykisk ohälsa och sjukdom
Klinisk omvårdnad: Psykisk hälsa, ohälsa och sjukdom
(varav 4 veckor VFU (6hp) sammanlagt från båda kurserna)
4,5
9
7,5 %
Mälardalens Högskola Människan vid psykisk ohälsa
VFU
5 7,5
6,9 %
Karolinska Institutet Vård vid psykisk ohälsa och sjukdom
VFU
4,5
7,5
6,7 %
Högskolan Dalarna Personcentrerad vård inom olika sammanhang (psykiatrisk vård ingår) Metoder och teorier vid symtom och tecken på hälsa/ohälsa I (Psykisk ohälsa/hälsa ingår) VFU 6* 4* 1,5 6,4 %*
Högskolan Väst Omvårdnad vid psykisk ohälsa VFU
6,5 4,5
6,1 %
Mittuniversitetet Medicinsk vetenskap psykiatri, pediatrik, obstetrik (7,5hp, varav 3-3,5hp psykiatri) VFU öppna vårdformer och psykiatri (15hp, varav 7,5 hp psykiatri) 3-3,5* 7,5 5,8 - 6,1 %* Blekinge Tekniska Högskola VFU 10,5 5,8 % Göteborgs
Universitet Psykisk ohälsa VFU psykiatrisk vård
3,5 5,5
5 %
Linköpings universitet VFU den äldre människan komplexa situationer 9 5 % Sophiahemmets Högskola Psykiatrisk omvårdnad VFU 1,5 7,5 5 %
Uppsala Universitet Hälsa och förebyggande av ohälsa I (psykiatri ingår) Ohälsa och förebyggande av ohälsa II (psykiatri ingår) Komplexa vårdsituationer (psykiatri ingår) VFU psykiatrisk vård 7,5* 1,5 5 %*
Malmö Högskola Psykisk hälsa och ohälsa VFU
4 4
4,4 %
Högskolan i Gävle Folksjukdomar och långvariga sjukdomstillstånd ur ett vårdande och medicinskt perspektiv omfattar (22.5hp, varav Psykisk ohälsa 1,5 hp) VFU Omvårdnad och hälsopromotion – Klinisk utbildning inom primärvård, äldrevård och psykiatrisk/pediatrisk/obstetrisk vård omfattar (22,5hp, varav VFU psykiatri 4v, 6 hp) 1,5* 6 4,2 %*
Linnéuniversitetet VFU Professionskunskap (15) 7,5 4,2 % Luleå Tekniska
Universitet
Omvårdnad vid psykiatriska sjukdomstillstånd, (7,5hp) VFU
1,5 6
4,2 %
Röda Korsets Högskola Psykiatri och psykiatrisk omvårdnad
VFU
1,5 6
4,2 %
Örebro Universitet Specifik omvårdnad inom psykiatrisk ohälsa
VFU
3
4,5
4,2 %
Högskolan i Halmstad Human biomedicin I (psykiatri ingår)
Omvårdnad vid hälsa och ohälsa
(psykiatri ingår)
Omvårdnad vid komplexa situationer (psykiatri ingår)
VFU 0,5* 0,5* 0,5* 5 3,6 %*
Karlstad Universitet VFU psykiatri 6 3,3 %
Högskolan i Skövde Omvårdnad vid ohälsa och sjukdom II (psykiatri ingår) VFU
4* 1,5
3,1 %*
Högskolan Jönköping _ _ _
Not: VFU=Verksamhetsförlagd utbildning; hp=Högskolepoäng; * Antal högskolepoäng i kursen som innefattar psykiatri/psykiatrisk omvårdnad som är uppskattat av lärosätet. Procentenheter är avrundat till närmaste 10-del.
Kontakt med UKÄ
Enligt B-M. Ternestedt (personlig kommunikation, 26 september 2016) ordförande i UKÄ:s bedömargrupp av högskolegranskningen 2013 tittade UKÄ inte på kurser inom psykiatri specifikt, utan på vetenskapligheten och måluppfyllelsen av de nationella målen för
sjuksköterskeutbildningen som återfinns i Högskoleförordningen, bilaga 2 (1993:100). B-M. Ternestedt (personlig kommunikation, 26 september 2016) menar att det är upp till lärosätena själva att utforma hur programmen ska se ut, så länge de uppfyller de nationella målen.
DISKUSSION
MetoddiskussionDatainsamlingen för denna studie hämtades primärt från alla 25 lärosätenas hemsidor. Då ett flertal hemsidor inte hade tydlig information kontaktades även programansvariga, alternativt studievägledare, via telefon eller e-post som en kompletterande metod. Även UKÄ
kontaktades via telefon och e-post för att kartlägga om det finns specifika riktlinjer eller mål som sjuksköterskeprogrammen i Sverige bör följa när de utformar kursinnehållet i
programmet.
Enligt Friberg (2012) ska valet av metod i en studie värderas genom reflektion av författarna. Datainsamlingen genomfördes primärt från lärosätenas hemsidor. När lärosätenas hemsidor inte hade den information som söktes kompletterades datainsamlingen genom att kontakta lärosätena per e-post och/eller telefon. Denna datainsamlingsmetod kan ses som en styrka i studien. Författarna har följt vetenskapsrådets riktlinjer då studien har haft ett klart syfte och frågeställningarna har kunnat besvaras (Gustafsson, Hermerén, & Petterson, 2011). Henricson (2012) uppger att tidsbegränsning för ett examensarbete kan påverka kvaliteten. Som
författare var vi medvetna om detta och att det kan ses som en svaghet i studien. Datainsamlingen och dataanalysen kan ha påverkats av att det var första gången som författarna skrev ett examensarbete (Henricson, 2012). Denna oerfarenhet av att skriva ett examensarbete på kandidatnivå kan anses som en svaghet och för att stärka studiens trovärdighet utfördes datainsamlingen av båda författare. Gunnarsson & Billhult (2012) förklarar att reliabilitet handlar om att få samma resultat vid flera mätningar, då anses
reliabiliteten vara hög. Båda författarna i denna studie dubbelkollade hemsidorna för att vara säkra på att informationen som tagits därifrån stämde och på så sätt stärktes reliabiliteten (Wallengren & Henricson, 2012; Polit & Beck, 2012). Detta anser vi är en styrka. Wallengren och Henricson (2012), samt Polit och Beck (2012) förklarar att validitet handlar om giltighet, att kunna redovisa att det som var för avsikt att studeras verkligen blir studerat. Författarna hade för avsikt att ta reda på omfattningen av psykiatri och psykiatrisk omvårdnad inom de svenska sjuksköterskeprogrammen på grundnivå. Författarna anser att studiens syfte blev besvarat då det som var tänkt att studeras blev studerat. Författarna har kartlagt omfattningen av dessa kurser och detta presenteras i resultatet.
Faktorer som kan ha påverkat resultatet av denna studie var att telefonsamtalen och e-posten kan ha gett felaktig information. Informationen på hemsidorna kanske inte var korrekt även om båda författarna kontrollerade att hemsidorna nyligen var uppdaterade. En del
programansvariga och studievägledare som författarna var i kontakt med var inte fullt insatta i sjuksköterskeprogrammet, men försökte ändå svara så gott de kunde på frågorna. Att vi har gjort en totalundersökning på alla svenska lärosäten som bedriver sjuksköterskeprogram på grundnivå och att vi haft flera komplementära datainsamlingsmetoder kan ses som en styrka i studien och stärker validiteten.
Resultatdiskussion
Resultatet i denna studie visar tydligt att kurser inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad på sjuksköterskeutbildningen i Sverige är varierande mellan lärosätena, både vad gäller teori, verksamhetsförlagd utbildning och antal högskolepoäng. Procentandelen för kurser inom psykiatrisk omvårdnad i relation till hela utbildningens 180 högskolepoäng ligger mellan 3,1 till 11 procent. Denna procentandel kan ses som en relativt liten del på en treårig
högskoleutbildning, men det är en variation mellan 3,5 - 13 studieveckor. En systematisk litteraturöversikt som utförts av Happell och Gaskin (2013) framhåller att utbildning inom psykiatri för sjuksköterskor på grundnivå har betydelse för patienternas omvårdnad inom hälso- och sjukvård. En finsk studie av Ihalainen-Tamlander, et al (2016) medger att resurser bör tilldelas sjuksköterskeutbildningen för att minska stigmatiserande attityder mot personer med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen (2010) uppger att psykisk ohälsa räknas idag som en folksjukdom i Sverige. Som författare av denna uppsats ställer vi oss frågan om de blivande sjuksköterskorna har tillräcklig kunskap för att kunna möta det ökade behovet av psykiatrisk omvårdnad i samhället då kurser inom psykiatri förekommer i en så låg utsträckning som det visats sig göra under den treåriga sjuksköterskeutbildningen. Det behövs svensk forskning inom detta område.
I denna studie framgår det att de svenska sjuksköterskeprogrammen inte är styrda av
nationella riktlinjer. Enligt B-M. Ternestedt (personlig kommunikation, 26 september 2016) är det upp till varje lärosäte att bestämma kursinnehållet i utbildningen. I en studie gjord av Happell och McAllister (2014) framgår det tydligt att sjuksköterskeutbildningarna i
Australien inte förbereder studenterna tillräckligt väl inom psykiatrisk omvårdnad. Den otillräckliga förberedelsen i utbildningen leder till att studenterna har ett bristande intresse för arbeta inom psykiatrin (ibid.). Även Neville och Goetz (2014) som också gjort en studie i Australien, beskriver att det är oroväckande att grundutbildade sjuksköterskor varken är förberedda för att möta människor med psykisk ohälsa eller överväger att arbeta inom psykiatrisk vård. Vidare förklarar Happell och McAllister (2014) att det framgår att kurser inom psykiatrisk omvårdnad skiftar mellan skolor och detta anses vara ett problem. Detta överensstämmer med hur det ser ut i Sverige, enligt resultatet i denna studie. Happell och McAllister (2014) framhåller att faktorer som avgör för hur mycket skolorna satsar på psykisk ohälsa är skolornas eget intresse för ämnet, vilka personer som arbetar där och om de har expertiskunskap om psykisk ohälsa. Neville och Goetz (2014) förklarar att det kan vara fördelaktigt att satsa på psykiatrisk omvårdnad redan tidigt i sjuksköterskeprogrammen. Detta kan påverka hur studenterna förhåller sig till ämnet längre fram i utbildningen (ibid.). Vi frågar oss om den ojämna fördelningen av psykiatrisk omvårdnad i de svenska
sjuksköterskeutbildningarna även kan leda till en ojämn fördelning i kunskapsnivån hos de blivande sjuksköterskorna. B-M. Ternestedt (personlig kommunikation, 26 september 2016) ordförande i UKÄ:s bedömargrupp menar att utbildningarna var mer styrda förr och det kanske inte alltid var optimalt, men att det nu kanske är för fritt vilket också har sina nackdelar då det kan bli en ojämn utbildningsnivå på de olika lärosätena. Som författare ställer vi oss frågan om sjuksköterskeutbildningens längd behöver utökas med fokus på mer psykiatrisk omvårdnad för att kunna möta det ökade vårdbehovet i samhället. I en
litteraturstudie av Ross och Goldner (2009) föreslås att lärare och personer som ansvarar för utbildning inom omvårdnad bör se över utbildningens upplägg. De bör lyfta diskussion angående läroplanen i sjuksköterskeutbildningen, både under inledande utbildning och även inför kommande upplägg. Sjuksköterskeprofessionen har varit framgångsrik i att lyfta många andra problem som lett till positiva resultat för att lindra lidande för befolkningen, att ge medkänsla och omsorg (Ross & Goldner, 2009). Som författare reflekterar vi över hur utbildningarna utformas och att det kanske är nödvändigt att det finns tydliga nationella riktlinjer som styr upplägget av sjuksköterskeprogrammet. Mer forskning behövs för att undersöka hur detta kan eventuellt bidra till en mer jämn kunskapsnivå bland studenterna på de olika lärosätena i Sverige, vilket i sin tur kanske bidrar till en mer jämlik vård.
Slutsats
Studien bidrar till ökad kunskap gällande omfattningen av kurser som innefattar psykiatri och psykiatrisk omvårdnad inom respektive sjuksköterskeprogram på grundnivå i Sverige.
Resultatet är tillräckligt för att kunna dra slutsatsen att omfattningen av kurser inom psykiatrisk omvårdnad ser olika ut på respektive lärosäte och att det förekommer en ojämn utbildningsnivå på de svenska sjuksköterskeprogrammen inom psykiatrisk omvårdnad.
Klinisk betydelse
Den ojämna utbildningsnivån inom psykiatrisk omvårdnad i de svenska
sjuksköterskeprogrammen kan påverka omvårdnaden för patienter i den kliniska
verksamheten. Författarna föreslår att lärosätena överväger att utöka utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad i sjuksköterskeprogrammen på grundnivå i Sverige.
Förslag på vidare forskning
Vidare forskning föreslås angående hur sjuksköterskors utbildning inom psykiatri och
psykiatrisk omvårdnad påverkar kvaliteten av omvårdnaden hos patienter med psykisk ohälsa. Ytterligare forskning rekommenderas kring hur utökandet av utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad på sjuksköterskeprogrammen på grundnivå kan minska
REFERENSER
American Association of Colleges of Nursing. (2008). The Essentials of Baccalaureate Education for Professional Nursing Practice. Washington: American Association of Colleges of Nursing. Från http://www.aacn.nche.edu/education-resources/BaccEssentials08.pdf
American Nurses Accociation. (2016). What is Nursing? Hämtad 23 oktober, 2016, från American Nurses Accociation, http://www.nursingworld.org/EspeciallyForYou/What-is-Nursing
Barley, E., & Lawson, V. (2016). Using health psychology to help patients: common mental health disorders and psychological distress. British Journal of Nursing, 25(17), 966-974. Byrne, L., Happell, B., Welch, A., & Moxham. L. (2013). Reflecting on holistic nursing: the contribution of an academic with livedexperience of mental health service use. Issues In Mental Health Nursing, 34(4), 1096-1473. doi:10.3109/01612840.2012.745038
Clarke, D., Usick, R., Sanderson, A., Giles-Smith, L.,& Baker, J. (2014). Emergency
department staff attitudes towards mental health consumers: A literature reviewand thematic content analysis. International Journal of Mental Nealth Nursing, 23(3), 1445-8330.
doi:10.1111/inm.12040
Crump, C., Sundquist, K., Sundquist, J., & Winkleby, M.A. (2014). Sociodemographic, psychiatric and somatic risk factors for suicide: a Swedish national cohort study.
Psychological Medicine 44, 279–89. doi: 10.1017/S0033291713000810
Centrala Studiestödsnämnden. (u.å). Heltid eller deltid? Hämtad 23 oktober, 2016, från Centrala Studiestödsnämnden, http://www.csn.se/hogskola/hur-mycket-kan-du-fa/heltid-deltid-1.2559
Dahlberg, K. (2002). Vårdlidande - det onödiga lidandet. Vård i Norden, 22(1), 4-8. Från https://www.yumpu.com/sv/document/view/19958245/vardlidande-det-onodiga-lidandet-moodle-2
Deacon, M. (2015). Personal experience: being depressed is worse than having advanced cancer. Journal of Pscychiatric and Mental Health Nursing, 22(6), 1351-0126.
doi:10.1111/jpm.12219
Folkhälsomyndigheten. (2016). Självrapporterad psykisk ohälsa i befolkningen. Hämtad 8 september, 2016, från Folkhälsomyndigheten,
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/sjalvrapporterad-psykisk-ohalsa-i-befolkningen/
Friberg, F. (red.) (2012). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Gilliver, S.C., Sundquist, J., Li, X., & Sundquist, K. (2014). Recent research on the mental health of immigrants to Sweden: a literature review. European Journal of Public Health, 24, 72-79. doi:10.1093/eurpub/cku101
Gough, K., & Happell, B. (2009). Undergraduate nursing students attitude to mental health nursing: a cluster analysis apporach. Journal of Clinical Nursing, 18(22), 3155-3164. doi: 10.1111/j.1365-2702.2008.02764.x
Gunnarsson, R., & Billhult, A. (2012). Mätinstrument och diagnostiska test. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 151-159). Lund: Studentlitteratur.
Gustafsson, G., Hermerén, G., & Petterson, B. (2011). Vad är god forskningssed (Vetenskapsrådets rapportserie, nr 1:2005). Stockholm: Vetenskapsrådet. Från https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/
Hadlaczky, G., Stefenson, A., & Wasserman, D. (2012). The state of psychiatry in Sweden. International Review Of Psychiatry, 24(4), 356-62. doi:10.3109/09540261.2012.690338
Happell, B., & Gaskin, CJ. (2013). The attitudes of undergraduate nursing students towards mental health nursing: a systematic review. Journal of Clinical Nursing, 22(1-2), 148-58. doi:10.1111/jocn.12022
Happell, B., & McAllister, M. (2014). The views of heads of schools of nursing about mental health nursing content inundergraduate programs. Issues In Mental Health Nursing, 35(5), 1096-4673. doi:10.3109/01612840.2013.863413
Henricson, M. (2012). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 471-478). Lund: Studentlitteratur.
HSL 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 15 september, 2016, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763
Ihalainen-Tamlander, N., Vähäniemi, A., Löyttyniemi, E., Suominen, T., & Välimäki, M. (2016). Stigmatizing attitudes in nurses towards people with mental illness: a cross-sectional study in primary settings in Finland. Journal of Psychiatric Mental Health Nursing, 23(6-7), 427-37. doi:10.1111/jpm.12319
International Council of Nurses. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Rev.utg.). Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad från http://www.swenurse.se/ globalassets/publikationer/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf
Jiang, G-X., Hadlaczky, G., & Wasserman, D. (2014). Självmord i Sverige: Data: 1980-2013. (NASP, nr 978-91-87517-19-8). Stockholm: Karolinska Institutet & Stockholms läns
Kaite, C., Karanikola, M., Merkouris, A. & Papathanassoglou, E. (2015) An Ongoing
Struggle With the Self and Illness”: Α Meta-Synthesis of the Studies of the Lived Experience of Severe Mental Illness. Archives of psychiatric nursing 29(6), 458-473.Från
http://dx.doi.org/10.1016/j.apnu.2015.06.012
Karolinska Institutet (u.å). Specialistsjuksköterskeprogrammet - psykiatrisk vård. Hämtad 23 oktober, 2016, från Karolinska Institutet,
http://ki.se/utbildning/2pv13-specialistsjukskoterskeprogrammet-psykiatrisk-vard-0
Lindgren, E., Söderberg, S., & Skär, L. (2015). Swedish young adults’ experiences of psychiatric care during transition of adulthood. Issues In Mental Health Nursing, 36(3), 182-9. doi:10.3109/01612840.2014.961624
Lindwall, L., Boussaid, L., Kulzer, S., & Wigerblad, A. (2012). Patient dignity in psychiatric nursing practice. Journal Of Psychiatric And Mental Health Nursing, 19(7), 1365-2850. doi:10.1111/j.1365-2850.2011.01837.x
Molarius, A., Berglund, K., Eriksson, C., Eriksson, HG., Lindén-Boström, M., Nordström, E., Persson, C., Sahlqvist, L., Starrin, B., & Ydreborg, B. (2009). Mental health symptoms in relation to socio-economic conditions and lifestyle factors--a population-based study in Sweden. BMC Public Health, 9(302), 1471-2458. doi:10.1186/1471-2458-9-302
Mårtensson, G., Jacobsson, J.W., & Engström, M. (2014). Mental health nursing staff’s attitudes towards mental illness: an analysis of related factors. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 21(9), 782-788. doi: 10.1111/jpm.12145
National Council of State Boards of Nursing. (u.å.). Allmänt om NCSBN. Hämtad 10 oktober, 2016, från National Council of State Boards of Nursing,
https://www.ncsbn.org/index.htm
Neville, C., & Goetz, S. (2014). Quality and substance of educational strategies for mental health in undergraduate nursingcurricula. International Journal of Mental Health Nursing, 23(2). Från http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/inm.12025/pdf
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. (2014). Anhörigprojektet - Vem hjälper den som hjälper? Hämtad 24 oktober, 2016, från Nationell Samverkan för Psykisk
Hälsa, http://www.nsph.se/wp-content/uploads/2014/07/Faktablad-Anhorigprojektet-1.pdf Polit, D., & Beck, C. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer.
Ross, C.A., & Goldner, E.M. (2009). Stigma, negative attitudes and discrimination towards mental illness within the nursingprofession: a review of the literature. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 16(6), 558-567. doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01399.x
SFS 1993:100. Högskoleförordningen. Hämtad 14 september, 2016, från Riksdagen,
Sigvardsdotter, E., Vaez, M., Rydholm Hedman, A-M., & Saboonchi, F. (2016). Prevalence of torture and other warrelated traumatic events in forced migrants: A systematic review. Torture, 26(2). Från
http://www.psykologforbundet.se/Documents/Psykologtidningen/Aktuellt%202016%20pdf/St udie%20tortyr%20flyktingar.pdf
Socialstyrelsen. (2016). Psykisk ohälsa. Hämtad 15 september, 2016, från Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/psykiskohalsa
Socialstyrelsen. (2016). Tillståndet och utveckling inom hälso- och sjukvård samt tandvård - Lägesrapport 2016. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20105/2016-3-16.pdf Socialstyrelsen. (2015). Sjuksköterska. Hämtad 10 oktober, 2016, från Socialstyrelsen, http://legitimation.socialstyrelsen.se/sv/utbildad-utanfor-eu-och-ees/sjukskoterska
Socialstyrelsen. (2013). Psykisk ohälsa bland unga: Underlagsrapport till barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19109/2013-5-43.pdf
Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndom 2010: Stöd för styrning och ledning. Västerås: Socialstyrelsen. Från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17948/2010-3-4.pdf Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Ny kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 30 september, 2016, från Svensk sjuksköterskeförening,
http://www.swenurse.se/vi-arbetar-med/utbildning/ny-kompetensbeskrivning-for-legitimerad-sjukskoterska/
Svensk sjuksköterskeförening. (2010). Värdegrund för omvårdnad (ISBN, nr 978-91-8560-16-0) Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Från
http://www.genia.dinstudio.se/files/Ssf_vrdegrund.pdf
Universitetskanslersämbetet. (u.å). Uppdrag och verksamhet. Hämtad 22 september, 2016, från Universitetskanslersämbetet, http://www.uka.se/om-oss/uppdrag-och-verksamhet.html van der Kluit, MJ., & Goossens, PJ. (2011). Factors Influencing Attitudes of Nurses in
General Health Care Toward Patients with Comorbid Mental Illness: An Integrative Literature Review. Issues in Mental Health Nursing, 32(8), 1096-4673.
doi:10.3109/01612840.2011.571360
Votruba, N., Eaton, J., Prince, M., & Thornicroft, G. (2014). The importance of global mental health for the Sustainable Development Goals. Journal of Mental Health, 23(6), 283-286. Från http://dx.doi.org/10.3109/09638237.2014.976857
Wallengren, C., & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till
examination inom omvårdnad (s. 481-495). Lund: Studentlitteratur.
Winship, G. (2009). Faith-based mental health education: a service-learning opportunity for nursing students. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(6). Från
http://eds.b.ebscohost.com/eds/pdfviewer/pdfviewer?sid=fc4c5c4e-69d0-41ac-852c-2e1137448278%40sessionmgr102&vid=7&hid=103
World Health Organization. (2016). Mental health: Suicide data. Hämtad 8 september, 2016, från World Health Organization,
http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/suicideprevent/en/
Zamanzadeh, V., Jasemi, M., Valizadeh, L., Keogh, B., & Taleghani, F. (2015). Effective factors in providing holistic care: a qualitative study. Indian Journal of Palliative Care, 21(2), 214-24. doi:10.4103/0973-1075.156506
