Kiselalger som surhetsindikator Försöksomgång 2007

(1)

LÄNSSTYRELSEN I VÄRMLANDS LÄN PUBL NR 2008:25

KISELALGER SOM SURHETSINDIKATOR

INOM KALKNINGENS EFFEKTUPPFÖLJNING

(2)

Rapporten är sammanställd av Jens Andersson och Amelie Jarlman. Foto framsida: Frustulia crassinervia, som utgjorde drygt 30 procent av kiselalgssamhället i Nevabäcken i september 2007, Amelie Jarlman. Publ nr 2008:25

(3)

Kiselalger som surhetsindikator

inom

kalkningens effekuppföljning

Försöksomgång 2007

Jens Andersson

Naturvårdsenheten Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 KARLSTAD Telefon: 054-19 71 34, växel: 054-19 70 00 jens.andersson@s.lst.se

Amelie Jarlman

Jarlman HB Stora Tvärgatan 33 223 52 LUND Telefon: 046-14 20 39 jarlman@mac.com

(4)

(5)

INNEHÅLL

Sammanfattning 7 Inledning 7 Metodik 10

Provtagning 10

Kiselalgsanalys och utvärdering 12

Resultat 14

PVX 0001 – Björnklammens utlopp, Stenebäcken 14

PVX 0002 – Rinnälven 15 PVX 0003 - Mangslidälven 16 PVX 0004 – Vågsjöarna 17 PVX 0005 – Pyntbäcken 18 PVX 0006 – Tvällen 19 PVX 0007 – Svartån 20 PVX 0008 – Nevabäcken 21 PVX 0009 – Ålebybäcken 22 PVX 0010 – Trossebäcken 23 Sammanfattning av resultat 24

Slutsatser och diskussion 26

Referenser 27

(6)

(7)

SAMMANFATTNING

Biologiska provtagningar i form av bottenfaunaprovtagningar har genomförts inom kalk-ningsverksamhetens uppföljningsprogram under en lång rad år. Resultaten av dessa hjälper till vid bedömning av surhetsförhållanden och hur framgångsrik kalkningen varit, men ger också ofta motstridiga resultat. Överrensstämmelsen med uppmätta vattenkemiska värden är ibland dålig. En alternativ metodik, surhetsbedömning med hjälp av kiselalger finns dock framtagen. I en jämförelse, gjord av Cecilia Andrén, ITM, Stockholms universitet, mellan bottenfaunaprovtagning och kiselalgsprovtagning i ett annat projekt visade sig kiselalgerna i mycket högre grad korrespondera med hur vattenkemin sett ut.

I Värmlands län har under 2007 ett test av metodiken med kiselalgsprovtagning genomförts på tio lokaler. Metodiken visade sig fungera lika bra, och i flera fall bättre än provtagning med hjälp av bottenfauna både i sjöar och vattendrag. Som försurningsindikator fungerar till synes kiselalger bättre än bottenfauna. Man förlorar dock vid en övergång till enbart kisel-algsprovtagning de extra data om sällsynta/rödlistade man får vid bottenfaunaprovtagningen.

INLEDNING

På uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län har kiselalger undersökts på 10 lokaler, åtta i vattendrag och två i sjöar. Syftet var att se hur väl kiselalgerna speglar surhetsförhållandena på lokalerna och försöka ta reda på om kiselalgsanalyser kan vara ett komplement till, eller en ersättning för bottenfaunaanalyser.

Biologisk provtagning i form av undersökningar av bottenfauna har genomförts under en lång rad år inom kalkeffektuppföljningen i Värmlands län. Resultaten från dessa undersökningar har hjälpt till i bedömningen av surhetsförhållandena, men ger också ofta motstridiga resultat. Överrensstämmelsen mellan pH-analyser och surhetsbedömningen enligt den metodik som använts, Medins surhetsindex, är ibland dålig. Hur stor överensstämmelsen är kan provas sta-tistiskt genom en regressionsanalys, där man får fram en funktion och ett värde (R2) på hur väl denna funktion stämmer överens med de uppmätta pH-värdena. En perfekt överensstäm-melse ger ett R2-värde på 1. För att man skall ha någon egentlig nytta av undersökningen bru-kar man anse att R2-värdet bör ligga över 0,7.

En regressionsanalys, genomförd av Cecilia Andrén, ITM, Stockholms universitet, i ett annat projekt visas i figur 1. Det låga R2-värdet(0,32) visar att Medins bottenfaunaindex här hade en ganska låg överrensstämmelse med hur medel-pH har varit.

(8)

M e d in s b o tte n fa u n a R 2 = 0 .3 4 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 0 4 5 6 7 8 m e d e l-p H M e di ns

Figur 1. Linjär regression. Resultat av Medins surhetsindex jämfört med pH-medelvärde i kalkade och okalkade

vattendrag i den nationella kalkeffektuppföljningen och miljöövervakningen 2004. (Tagen från presentation av Cecilia Andrén vid kalkhandläggarträff i Gävle 2006).

För undersökningar av kiselalger i rinnande vatten har ett nytt surhetsindex, ACID (ACidity Index for Diatoms, Andrén & Jarlman 2008) tagits fram. Motsvarande regressionsanalys för detta index, på samma lokaler som för bottenfaunan, ger ett mycket högre R2-värde, och där-med en högre förklaringsgrad (figur 2). Kiselalgsanalyser bör därför ha stor potential att an-vändas inom kalkningens effektuppföljning.

(9)

Figur 2. Linjär regression. Resultat av ACID surhetsindex jämfört mot pH-medelvärde i kalkade och okalkade

vattendrag i den nationella kalkeffektuppföljningen och miljöövervakningen 2004. (Tagen från presentation av Cecilia Andrén vid kalkhandläggarträff i Gävle 2006).

A C I D b e n t i s k a k i s e l a l g e r R 2 = 0 .8 2 - 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 0 4 5 6 7 8 m e d e l- p H AC ID

(10)

METODIK

Provtagning

Kiselalgsprovtagningen utfördes av Jens Andersson och Sandra Woronin, Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Värmlands län, 2-4 oktober 2007 enligt undersökningstyp ”Påväxt i rinnande vatten – kiselalgsanalys”, Version 2:2, Handbok för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2005) samt SS-EN 13946, ”Water quality. Guidance standard for the routine sampling and pretreatment of benthic diatoms from rivers” (SIS 2003).

Den provtagningsutrustning som användes var (foto 1): Vannor, 2 st Tandborstar, 2 st. Halvlitersflaskor i plast. Denaturerad etanol. Foto 1. Provtagningsutrustning.

På de flesta lokaler insamlades påväxtmaterialet från ovansidan av stenar. Omkring fem ste-nar togs upp och borstades med tandborste. Samtidigt togs ca 0,5 liter vatten från vattendraget upp i en tom burk och användes för att skölja ned avborstat material i vannan. Påväxtmaterial och vatten hälldes sedan ner i burkar och fixeras med etanol.

På en lokal, Svartån, insamlades kiselalger från växter (säv). Istället för borstning klipptes växterna ned i lämpligt stora bitar för att få plats i burken. Sedan skakades provet i några mi-nuter för att kiselalgerna skulle lossna, varefter växtmaterialet silades bort. I övrigt behandla-des proven på samma sätt som ovan.

Provtagningslokalerna finns angivna i tabell 1 och karta 1.

Tabell 1. Lokaler för kiselalgsprovtagning i Värmlands län 2007.

Stations-id Namn

Provtagnings-datum

X-koordinat Y-koordinat Substrat

17PVX0001 Björnklammen 2007-10-03 6585594 1315085 Sten 17PVX0002 Rinnälven 2007-10-03 6615573 1343540 Sten 17PVX0003 Mangslidsälven 2007-10-04 6700327 1339842 Sten 17PVX0004 Vågsjöarna 2007-10-04 6633960 1374592 Sten 17PVX0005 Pyntbäcken 2007-10-04 6661884 1321936 Sten 17PVX0006 Tvällen 2007-10-04 6660736 1321977 Sten 17PVX0007 Svartån 2007-10-02 6631588 1387395 Växt 17PVX0008 Nevabäcken 2007-10-02 6674236 1407261 Sten 17PVX0009 Ålebybäcken 2007-10-04 6638946 1361533 Sten 17PVX0010 Trossebäcken 2007-10-03 6608101 1301692 Sten

(11)

(12)

Kiselalgsanalys och utvärdering

Framställning av kiselalgspreparat och analys av kiselalger i ljusmikroskop utfördes av Ame-lie Jarlman, Jarlman HB, Lund, enligt undersökningstyp ”Påväxt i rinnande vatten – kisel-algsanalys”, Version 2:2, Handbok för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2005) samt SS-EN 14407 ”Water quality. Guidance standard for the identification, enumeration and interpretationof benthic diatom samples from running waters.”(SIS 2005). Minst 400 kiselalgsskal räknades i varje prov.

Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS (Indice de Polluo-sensibilité Spécifique). I gränsfall mellan klasser beaktades även stödparametrarna %PT (Pollution Tolerante valves) och TDI (Trophic Diatom Index). Uträkningen av kiselalgs-index gjordes med hjälp av programvaran Omnidia (www.club-internet.fr/perso/clci).

IPS, Indice de Polluo-sensibilité Spécifique (Coste i Cemagref 1982) är utvecklat för att visa påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i ett vattendrag. Indexet bygger på alla noterade kiselalgsarter och beräknas med hjälp av formeln enligt Zelinka & Marvan (1961):

∑

AjIjVj

∑

AjIj

där Aj är den relativa abundansen i procent av taxon j, Vj är indikatorvärdet hos taxon j (1-3, där ett högt värde betyder att ett taxon endast tål begränsade ekologiska variationer, dvs. är en stark indikator) och Ij är föroreningskänsligheten hos taxon j (1-5, där ett högt värde visar en hög föroreningskänslighet). Resultat erhållna enligt formeln ovan räknas om till skalan 1-20 (enligt 4,75 * ursprungligt indexvärde – 3,75), där 20 är värdet för bästa vattenkvalitet.

Som komplement till IPS-indexet görs en beräkning av TDI, Trophic Diatom Index, och %PT, Pollution Tolerant valves (Kelly 1998) – en klassificering av kiselalger utifrån deras tolerans mot näringsrikedom respektive lättnedbrytbar organisk förorening.

TDI, Trophic Diatom Index, enligt Kelly (1998) beräknas på samma sätt som IPS. Skillnaden är att känslighetsvärdet anger känsligheten mot näringsrikedom, och att låga värden visar en hög känslighet. Observera att Sverige använder TDI-versionen från 1998 och inte den revide-rade versionen, vilken inte fungerar lika bra för svenska förhållanden.

%PT, Pollution Tolerant valves, är summan av andelen kiselalger som är klassificerade som toleranta mot organisk förorening enligt Kelly (1998).

Vidare har surhetsindexet ACID, ACidity Index for Diatoms som visar vilken pH-regim vat-tendraget tillhör, beräknats enligt:

ACID = [log((ADMI/EUNO)+0,003)+2,5] +

[log((circumneutrala+alkalifila+alkalibionta)/(acidobionta+acidofila)+0,003)+2,5]

Not:En täljare eller nämnare = 0 ersätts med 1, när relativa abundansen uttrycks som procent. I Omnidia anges den relativa abundansen av van Dams grupper i promille, varvid 0 ersätts med 10.

Den första delen av indexet baseras på kvoten av den relativa abundansen av artkomplexet

Achnanthes minutissima (Achnanthidium minutissimum, ADMI) och släktet Eunotia (EUNO).

(13)

in-delning enligt van Dam et al. (1994):

 acidobiont – huvudsakligen förekommande vid pH < 5,5  acidofil – huvudsakligen förekommande vid pH < 7

 circumneutral – huvudsakligen förekommande vid pH-värden omkring 7  alkalifil – huvudsakligen förekommande vid pH > 7

 alkalibiont – endast förekommande vid pH > 7

För att få linjäritet logaritmeras båda delarna av indexet och för att undvika log 0 läggs fak-torn 0.003 till (vilket motsvarar det lägsta värdet skilt från 0). En addition av fakfak-torn 2.5 med-för att indexet varierar mellan 0 och 10 och inte ger negativa resultat.

Utvärderingen av resultaten gjordes enligt tabell 2 och 3 (Naturvårdsverket 2007).

Tabell 2. Klassgränser för kiselalgsindexet IPS samt stödparametrarna %PT och TDI. Vidare anges nationellt

referensvärde för IPS samt EK-värden.

Klass Status IPS-värde EK-värde %PT TDI

Referensvärde 19,6 - -

1 Hög  17,5 ≥ 0,89 < 10 < 40

2 God ≥ 14,5 och < 17,5 ≥ 0,74 och < 0,89 < 10 40-80 3 Måttlig ≥ 11 och < 14 ≥ 0,56 och < 0,74 < 20 40-80 4 Otillfredsställande ≥ 8 och < 11 ≥ 0,41 och < 0,56 20-40 > 80

5 Dålig < 8 < 0,41 > 40 > 80

Tabell 3. Bedömning av surheten med hjälp av kiselalgsindexet ACID. De fem klasserna visar olika stadier av

surhet; inte om eventuell surhet har naturligt eller antropogent ursprung. För varje surhetsklass anges motsva-rande medel- och minimum-pH. Medel-ph och pH-minimum är alternativa klassningar och skall läsas separat. Det kan t.ex. förekomma situationer i klass 3 där medel-pH ligger högre än 6,4 men där enstaka värden gått under 6,4. Klass/pH-regim Surhetsklass Surhetsindex ACID Motsvarar medel-pH (medelvärde för 12 mån. före provtagning) Motsvarar pH-minimum 1 Alkaliskt  7,5  7,3 2 Nära neutralt 5,8-7,5 6,5-7,3 3 Måttligt surt 4,2-5,8 5,9-6,5 < 6,4 4 Surt 2,2-4,2 5,5-5,9 < 5,6 5 Mycket surt < 2,2 < 5,5 < 4,8

(14)

RESULTAT

PVX 0001 - Björnklammens utlopp (Stenebäcken):

Karta 2. Belägenhet för lokal PVX 0001. Foto 2. Stenebäcken,lokal PVX 0001.

Lokal PVX0001 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 200 4- 02-01 200 4- 04-13 200 4- 08-24 200 4- 10-11 200 5- 02-14 200 5- 04-17 200 5- 08-10 200 5- 10-30 200 6- 02-12 200 6- 05-02 200 6- 08-15 200 6- 10-18 200 7- 02-05 200 7- 02-06 200 7- 04-12 200 7- 08-30 200 7- 10-11 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk (m ek v/ l)

Figur 3. pH- och alkalinitetsdata från närmast belägna vattenkemiprovpunkt.

Lokal PVX 0001 är belägen i Stenebäcken strax nedströms utloppet från Björnklammen (kar-ta 2).

Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 motsvarade ACID-klassen nära neutrala förhållanden, men ett pH-minimum på 6,0 uppmättes i början av februari 2007 (figur 2). 4-5 vattenprovtagningar/år utförs. Bottenfaunan har genomgående klassats som inte/obetydligt påverkad under perioden 2003-2006.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status och både antalet räknade arter och diversiteten var relativt hög. Surhetsindexet ACID visade måttligt sura förhållanden (medel-pH 5,9-6,5, min-pH < 6,4), men indexvärdet låg i den övre delen av klassintervallet. Resultatet överensstämmer med det förväntade.

(15)

PVX 0002 - Rinnälven:

Karta 3. Belägenhet för lokal PVX 0002. _{Foto 3.}_Rinnälven, _{lokal PVX 0002.}

Lokal PVX0002 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 2004 -02-03 2004 -04-06 2004 -08-18 2004 -10-07 2005 -02-15 2005 -04-19 2005 -08-18 2005 -10-19 2006 -02-20 2006 -05-02 2006 -08-23 2006 -10-17 2007 -02-19 2007 -04-11 2007 -08-23 2007 -10-09 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk ( m ekv/ l)

Lokal PVX 0002 är belägen i Rinnälven strax nedströms utloppet från Rinnen (karta 2). Vat-tenföringen är ibland mycket liten.

Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 motsvarade ACID-klassen nära neutrala förhållanden, men ett pH-minimum på 6,0 uppmättes i februari 2007 (figur 4). 4 vattenprov-tagningar/år utförs. Bottenfaunan har klassats som ej/obetydligt försurningspåverkad 2001 och 2004.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade alkaliska förhållanden (medel-pH > 7,3), men indexvär-det låg tämligen nära gränsen mot nära neutrala förhållanden. Circa 70 % av kiselalgssamhäl-let utgjordes av artkomplexet Achnanthes minutissima. Denna art är en primärkolonisatör och kan vara överrepresenterad om lokalen har utsatts för torrläggning. Eftersom mängden

(16)

PVX 0003 - Manglidsälven:

Karta 4. Belägenhet för lokal PVX 0003. _{Foto 4.}_{Mangslidsälven}, _{lokal PVX 0003.}

Lokal PVX0003 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 2004- 02-16 2004- 03-16 20 04-14 2004- 05-17 2004- 08-17 2004- 11-02 2004- 12-15 2005- 03-15 2005- 04-18 20 05-17 2005- 06-15 2005- 10-17 2005- 11-14 2006- 02-23 20 06-20 2006- 09-18 2006- 11-22 2007- 01-16 2007- 03-28 2007- 05-21 2007- 06-12 2007- 08-13 2007- 10-16 2007- 12-11 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk ( m ekv/ l)

Lokal PVX 0003 är belägen i Mangslidsälven strax nedströms dammen vid Kristinefors (karta 4). Vattenföringen är mycket variabel.

Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 låg på gränsen mellan ACID-klasserna måttligt sura och nära neutrala förhållanden (figur 5). Bottenfaunaklassningen har varierat mellan stark/mycket stark påverkan 2002, betydlig påverkan 2004 och ingen/obetydlig påver-kan 2001, 2003, 2005 och 2006.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Antalet räknade arter var dock lågt och diversiteten mycket låg, vilket tyder på någon form av störning. Kiselalgssamhället dominerades helt av Achnanthes minutissima-gruppen (94 %). Denna art är en primärkolonisatör och massförekomsten tyder på att lokalen har ut-satts för torrläggning/högflödesperioder som stört kiselalgssamhället. Eftersom mängden

Ach-nanthes minutissima ingår direkt i beräkningen, blir ACID-indexet för högt på denna lokal

(17)

PVX 0004- Vågsjöarna:

Karta 5. Belägenhet för lokal PVX 0004. Foto 5.Vågsjöarna,lokal PVX 0004.

Lokal PVX0004 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 20 04- 02-11 20 04-20 20 04- 08-25 20 04- 10-05 20 05- 02-02 20 05- 04-18 20 05- 08-04 20 05- 10-24 20 06- 02-16 20 06- 05-01 20 06- 08-17 20 06- 10-12 20 07- 02-22 20 07- 08-21 20 07- 10-25 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk ( m ekv/ l)

Figur 6.pH- och alkalinitetsdata från närmast belägna vattenkemiprovpunkt.

Lokal PVX 0004 är belägen i Vågsjöarna sydost om Munkfors.

Vågsjöarna har en lång historia av pH-värden under 6,0 trots kalkning. Detta inträffade även 2007, med ett uppmätt pH på 5,8 i februari (figur 6). Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 (3 stycken) låg nära gränsen mellan ACID-klasserna måttligt sura och nära neu-trala förhållanden. Bottenfaunan klassades som betydligt påverkad 2002 samt inte/obetydligt påverkad 2005.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade måttligt sura förhållanden (medel-pH 5,9-6,5, min-pH < 6,4). Resultatet överensstämmer med det förväntade.

Sjön kalkades strax före kiselalgsprovtagningarna, vilket kan ha påverkat resultatet. Framtida provtagningar bör genomföras före kalkning sker.

(18)

PVX 0005 - Pyntbäcken:

Karta 6. Belägenhet för lokal PVX 0005. Foto 6.Pyntbäcken,lokal PVX 0005.

Lokal PVX0005 0 1 2 3 4 5 6 7 8 200 4-0 2-1 7 200 4-0 4-0 1 200 4-0 5-0 3 200 4-0 6-1 5 200 4-1 0-1 8 200 4-1 1-1 6 200 5-0 2-1 5 200 5-0 4-0 4 200 5-0 5-0 2 200 5-0 6-1 5 200 5-1 0-1 7 200 5-1 1-1 6 200 6-0 2-1 3 200 6-0 4-1 8 200 6-0 6-1 2 200 6-0 8-3 0 200 6-1 0-2 6 200 6-1 2-1 1 200 7-0 2-1 1 200 7-0 4-1 5 200 7-0 6-1 0 200 7-0 8-1 3 200 7-1 0-1 6 pH -0,3 -0,1 0,1 0,3 0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 A lk ( m e kv/ l)

Lokal PVX 0005 är belägen i Pyntbäcken, ett tillflöde till sjön Tvällen sydväst om Torsby (karta 6). Varken sjön eller vattendraget har någonsin kalkats och har mycket låg eller negativ alkalinitet (figur 7).

Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 var 5,1 och pH-minimum var 4,7. Detta motsvarar ACID-klassen mycket sura förhållanden. Bottenfaunan klassades 2003-2006 som starkt/mycket starkt påverkad.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade emellertid mycket sura förhållanden (medel-pH < 5,5. min-pH < 4,8). Antalet räknade arter var lågt, vilket är vanligt på sura lokaler, och 99 % av förekommande kiselalger är acidobionta eller acidofila, dvs. trivs bäst i sura miljöer. Resultatet överensstämmer med det förväntade.

(19)

PVX 0006 - Tvällen:

Karta 7. Belägenhet för lokal PVX 0006. _{Foto 7. Tvällen,} l_{okal PVX 0006.}

Lokal PVX0006 0 1 2 3 4 5 6 7 8 2004- 02-0 3 20 04-0 6 2004- 08-1 8 2004- 10-0 7 2005- 02-0 3 2005- 04-2 7 2005- 08-1 7 2005- 10-2 0 2006- 02-1 4 2006- 05-0 9 2006- 08-2 2 2006- 10-2 4 2007- 02-1 9 2007- 04-1 2 2007- 08-2 3 2007- 10-0 9 pH -0,1 0,1 0,3 0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 Al k (m ek v/ l)

Lokal PVX 0006 är belägen på västra stranden av sjön Tvällen, vilken tar emot vatten från bland annat Pyntbäcken (karta 7).

Vattenkemidata, från en provpunkt mitt i sjön, gav 2006 ett pH-medelvärde på 5,9, vilket lig-ger på gränsen mellan ACID-klasserna sura och måttlig sura förhållanden. Alkaliniteten i sjön är ofta mycket låg och ibland negativ (figur 8). Bottenfaunan visade ingen/obetydlig påverkan under 2003-2006.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade sura förhållanden (medel-pH 5,5-5,9, min-pH < 5,6) och indexvärdet låg i nedre delen av intervallet. Resultatet överensstämmer med det förväntade. ACID verkar därmed här ge ett mera trovärdigt resultat än bottenfaunaanalyserna.

(20)

PVX 0007 - Svartån:

Karta 8. Belägenhet för lokal PVX 0007. Foto 8 .Lokal PVX 0007.

Lokal PVX0007 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 200 4- 04-04 200 4- 05-04 200 4- 10-14 200 4- 11-08 200 5- 03-10 200 5- 04-13 200 5- 05-18 200 5- 10-12 200 5- 11-08 200 6- 04-10 200 6- 04-25 200 6- 10-25 200 6- 11-22 200 7- 03-13 200 7- 04-02 200 7- 05-06 200 7- 10-09 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk ( m ek v /l )

Lokal PVX 0007 är belägen i Svartåns nedre del, vid Mohedarna (karta 8). På lokalen påträf-fades inga lämpliga stenar att ta prov från. Istället användes alternativet att ta prov från växter i vattendraget.

Medelvärdet för uppmätta pH-värden under 2007 (5 stycken) var 6,6 men pH-minimum var 5,6 (figur 9) vilket motsvarar ACID-klassen måttligt surt. Bottenfaunan visade ing-en/obetydlig påverkan 2003 och 2006, men stark/mycket stark påverkan 2000.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Antalet räknade arter var relativt högt, liksom diversiteten. Surhetsindexet ACID visa-de måttligt sura förhållanvisa-den (mevisa-del-pH 5,9-6,5, min-pH <6,4). Resultatet överensstämmer med det förväntade.

(21)

PVX 0008 - Nevabäcken:

Karta 9. Belägenhet för lokal PVX 0008. Foto 9.Lokal PVX 0008.

Lokal PVX0008 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 20 04-25 2004- 10-26 20 05-23 2005- 11-13 2006- 05-09 2006- 10-17 2007- 04-22 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk (m ek v/ l)

Lokal PVX 0008 ligger i Nevabäcken, ett litet vattendrag nära gränsen mot Dalarna nordost om Hagfors.

Endast två pH-mätningar görs per år och de uppmätta värdena har de senaste tre åren legat mellan pH 4,9-5,7 (figur 10). Inga bottenfaunaresultat finns från denna lokal.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade emellertid mycket sura förhållanden (medel-pH < 5,5, min-pH < 4,8) och 98 % av förekommande kiselalger är acidobionta eller acidofila, dvs. trivs bäst i sura miljöer. Resultatet överensstämmer med det förväntade.

(22)

PVX 0009 - Ålebybäcken:

Lokal PVX0009 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 2004- 05-27 2004- 10-27 20 05-16 2005- 10-25 20 06-08 2006- 11-01 2007- 06-12 2007- 10-15 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 Al k (m ekv /l )

Lokal PVX 0009 ligger i Ålebybäcken, en bäck som rinner till Rannsjön väster om Munkfors. Endast två pH-mätningar görs per år och de uppmätta värdena har de senaste tre åren legat mellan pH 4,4-5,2 (figur 11). Inga bottenfaunaresultat finns från denna lokal.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade emellertid mycket sura förhållanden (medel-pH < 5,5, min-pH < 4,8) och både antalet räknade arter och diversiteten var låg. 97 % av förekommande kiselalger är acidobionta eller acidofila, dvs. trivs bäst i sura miljöer. Resultatet överens-stämmer med det förväntade.

(23)

PVX 0010 - Trossebäcken:

Lokal PVX0010 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 20 05-31 2005- 10-27 2006- 05-30 2006- 10-25 2007- 05-30 2007- 10-25 pH -0,10 0,10 0,30 0,50 0,70 0,90 1,10 1,30 1,50 A lk (m e kv/ l)

Lokal PVX 0010 ligger i Trossebäcken, ett mindre tillflöde på västra sidan av sjön Stora Gla. Två pH-mätningar görs per år och de uppmätta värdena har de senaste tre åren legat mellan pH 4,7-5,8 (figur 12). Inga bottenfaunaresultat finns från denna lokal.

Kiselalgsresultaten visade att lokalen, ur närings- och organisk föroreningssynpunkt, har hög status. Surhetsindexet ACID visade emellertid mycket sura förhållanden (medel-pH < 5,5, min-pH < 4,8) och antalet räknade arter var lågt. 100 % av förekommande kiselalger är aci-dobionta eller acidofila, dvs. trivs bäst i sura miljöer. Resultatet överensstämmer med det för-väntade.

(24)

Sammanfattning av kiselalgsresultaten

Antalet räknade skal av olika kiselalger redovisas i Bilaga 1. IPS och statusklassning

IPS-indexet visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening. Alla provtagningslokaler hade indexvärden som motsvarar hög status och i samtliga fall var IPS-värdet mycket högt (≥ 19; tabell 4). Värdena för trofiindexet TDI var låga (< 25), dvs. mot-svarade också hög status, och andelen föroreningstoleranta kiselalger, %PT, var försumbar (< 1 %).

Tabell 4. Antal räknade arter, diversitet, olika kiselalgsindex samt statusklassning i vattendrag och sjöar i

Värm-lands län 2007. Stations-id Namn Art-antal Diversitet IPS (1-20) TDI (0-100) %PT Sta- tus-klass Status 17PVX0001 Björnklammen 55 4,25 19,5 19,0 0,4 1 Hög 17PVX0002 Rinnälven 26 1,96 19,6 25,0 0 1 Hög 17PVX0003 Mangslidsälven 11 0,49 20,0 24,3 0 1 Hög 17PVX0004 Vågsjöarna 42 3,39 19,7 22,2 0,2 1 Hög 17PVX0005 Pyntbäcken 13 2,16 20,0 10,4 0 1 Hög 17PVX0006 Tvällen 37 3,46 19,9 6,5 0,5 1 Hög 17PVX0007 Svartån 52 4,27 19,2 18,7 0,6 1 Hög 17PVX0008 Nevabäcken 35 3,74 19,9 5,5 0,2 1 Hög 17PVX0009 Ålebybäcken 13 1,74 20,0 0,2 0 1 Hög 17PVX0010 Trossebäcken 13 2,30 20,0 5,4 0 1 Hög

ACID och surhetsklassning

Den procentuella andelen av släktet Eunotia, som är vanligt förekommande i sura miljöer, var störst i Ålebybäcken (95 %), Trossebäcken (72 %) och Pyntbäcken (65 %). Klassningen en-ligt van Dam et al. (1994) visade att acidobionta + acidofila arter, dvs. de som finns i sura miljöer, dominerade helt i Pyntbäcken, Tvällen, Nevabäcken, Ålebybäcken och Trossebäck-en. Alkalifila + alkalibionta arter, vilka framför allt finns i kalkrika miljöer, fanns endast i mycket små mängder, som mest ca 5 % i Stenebäcken.

En uträkning av surhetsindexet ACID visade att Pyntbäcken, Nevabäcken, Ålebybäcken och Trossebäcken hade lägst indexvärden och klassades som mycket sura, dvs. de bör ha ett un-gefärligt medelvärde för pH < 5,5 och ett årsminimum < 4,8.

(25)

Sjön Tvällen hamnade i den nedre delen av klassen surt, vilket bör betyda ett medel-pH mel-lan 5,5-5,9. Stenebäcken, Vågsjöarna och Svartån bedömdes vara måttligt sura (ungefärligt medel-pH: 5,9-6,5). Här låg framför allt Stenebäcken i den övre delen av indexintervallet. Rinnälven och Mangslidsälven hade indexvärden motsvarande alkaliska förhållanden (unge-färligt medel-pH ≥ 7,3), men Rinnälven låg nära gränsen mot nära neutrala förhållanden och Mangslidsälvens kiselalgssamhälle tyder på någon form av störning (se avsnittet Antal räkna-de arter och diversitet).

Tabell 5. Surhetsindexet ACID samt surhetsklassningar i vattendrag och sjöar i Värmlands län 2007.

Stations-id Namn _{ADMI (%)} _{EUNO (%)} _Aci

dobi ont (‰) Acid of il (‰) ci rcumneural (‰) alk alifil (‰) al kal ib iont (‰)

odefinierad (‰) ACID _{Klass/pH-regim} Surhetsklass 17PVX0001 Björnklammen 22,8 7,7 42 407 475 50 0 26 5,54 3 _{Måttligt surt}

17PVX0002 Rinnälven 69,5 1,6 0 89 862 19 0 30 7,63 1 _Alkaliskt

17PVX0003 Mangslidsälven 94,2 1,5 0 29 971 0 0 0 8,32 1 Alkaliskt

17PVX0004 Vågsjöarna 21,3 7,4 29 645 297 0 0 29 5,11 3 Måttligt surt

17PVX0005 Pyntbäcken 0,5 64,6 9 981 5 2 0 3 1,03 5 _{Mycket surt}

17PVX0006 Tvällen 0,0 9,0 57 894 19 0 0 30 2,42 4 _Surt

17PVX0007 Svartån 31,3 17,7 2 321 640 4 0 33 5,55 3 _{Måttligt surt}

17PVX0008 Nevabäcken 0,0 27,3 386 598 2 0 0 14 1,30 5 _{Mycket surt}

17PVX0009 Ålebybäcken 0,0 95,0 2 969 29 0 0 0 1,65 5 Mycket surt

17PVX0010 Trossebäcken 0,0 71,8 2 995 0 0 0 3 1,34 5 _{Mycket surt}

Antal räknade arter och diversitet

Antalet räknade arter var högst (> 50) i Stenebäcken och Svartån respektive lägst (< 15) i Mangslidsälven, Pyntbäcken, Ålebybäcken och Trossebäcken.

Diversiteten var högst (> 4) i Stenebäcken och Svartån. Den lägsta diversiteten (0,5) notera-des i Mangslidsälven, beroende på en anmärkningsvärt stor förekomst av Achnanthes

minutis-sima-gruppen, som utgjorde 94 % av samhället. Denna art är en primärkolonisatör och

efter-som vattennivån varierar på lokalen – den är belägen nedströms en kraftverksdamm – kan man misstänka att provtagningslokalen utsatts för torrläggning/högflödesperioder som stört kiselalgssamhället. Även i Rinnälven utgjordes en stor del av kiselalgssamhället av

(26)

Slutsatser och diskussion

Samtliga 10 provtagningslokaler hade hög status, när det gäller graden av närings- och lätt-nedbrytbar organisk föroreningspåverkan, enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårds-verket 2007).

Surhetsindexet ACID visade att de flesta lokalerna var surhetspåverkade.

Stenebäcken, Vågsjöarna och Svartån bedömdes som måttligt sura, sjön Tvällen som sur, samt Pyntbäcken, Nevabäcken, Ålebybäcken och Trossebäcken som mycket sura.

Endast Rinnälven och Mangslidsälven hade högre indexvärden och klassades som ej surhets-påverkade.

Mangslidsälven hade emellertid så låg diversitet att man kan misstänka någon form av stör-ning på kiselalgssamhället. Eftersom lokalen ligger direkt nedströms en kraftverksdamm kan anledningen vara stora variationer i vattenföringen. Vid provtagningen är det viktigt att stenar eller växter som provtagningsmaterialet insamlas från har varit täckta av vatten under minst fyra veckor före provtagningen (NV 2005, SIS 2003). Om vattenföringen varierar mycket bör man därför överväga alternativa provtagningslokaler.

Kiselalgsanalysen stämde mycket väl överens med de förväntade resultaten när det gäller de ”mycket sura” vattendragen (Pyntbäcken, Nevabäcken, Ålebybäcken, Trossebäcken).

Detsamma gäller Tvällen och Svartån (”surt” respektive ”måttligt surt”). I Tvällen verkar kiselalgsanalysen ge ett mera trovärdigt resultat än genomförda bottenprovtagningar, en indi-kation på att kiselalgsprovtagning kan ha ett mera rättvisande resultat än bottenfaunaprovtag-ning.

Stenebäcken valdes från början ut som en provpunkt för att visa högt pH. Både Björnklam-men och Stenebäcken har under lång tid haft stabila pH-värden klart över 6,0 och förväntades få ett värde inom ”Nära neutralt”. Under februari uppträdde dock en oväntad pH-sänkning ned till pH 6,0. Dessa värden fanns inte tillgängliga när provtagningen utfördes. Testet blev därför ett dubbelt blindtest, där resultatet dessutom påvisar pH-sänkningen.

Vågsjöarna kalkades nära inpå provtagningen av kiselalgerna, vilka kan ha reagerat på pH-höjningen. Provtagning av kiselalger för surhetsanalyser bör med tanke på detta alltid genom-föras före det att eventuell kalkning sker.

Surhetsundersökningar med hjälp av kiselalganalys bör, med de förbehåll som nämns ovan, ha ett stort värde som antingen ersättning eller kompletterande metodik till bottenfaunaunder-sökningar inom kalkningsverksamhetens effektuppföljning. Som studien gjord av Cecilia Andrén visar, verkar kiselalgerna i högre grad än bottenfauna överrensstämma med pH-värdet. Man förlorar dock vid en övergång till endast kiselalgsprovtagning de extra data man får om förekomster av sällsynta/rödlistade arter av bottenlevande organismer man får vid bot-tenfaunaprovtagning.

(27)

REFERENSER

Andrén, C. & Jarlman, A. 2008. Benthic diatoms as indicators of acidity in stream. Funda-mental and Applied Limnology Vol. 173/3: 237-253.

Cemagref (1982). Etude des méthodes biologiques d´appréciation quantitative de la qualité des eaux., Rapport Q.E. Lyon-A.F.Bassion Rhône-Méditeranée-Corse: 218 p.

Kelly, M.G. (1998). Use of the trophic diatom index to monitor eutrophication in rivers. Wa- ter Research 32: 236-242.

Naturvårdsverket 2005. Handbok för miljöövervakning: Programområde Sötvatten, Under-sökningstyp ”Påväxt i rinnande vatten – kiselalgsanalys” Version 2:2, 2005-07-19 (www.naturvardsverket.se)

Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan be-stämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december 2007. Bilaga A. Bedömnings-grunder för sjöar och vattendrag.

(www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Vattenforvaltning/Handbok-20074/) SIS 2003. Svensk Standard, SS-EN 13946, ”Water quality - Guidance standard for the routine sampling and pretreatment of benthic diatoms from rivers”.

SIS 2005. Svensk Standard, SS-EN 14407:2005, ”Water quality- Guidance identification, enumeration and interpretation of benthic diatom samples from running waters”.

van Dam, H., Mertens, A. & Sinkeldam, J. (1994). A coded checklist and ecological indica- tor values of freshwater diatoms from The Netherlands. 28(1): 117-133.

Zelinka, M. & Marwan, P. (1961). Zur Präzisierung der biologischen Klassifikation der Rein-heit fliessender Gewässer. Arch. Hydrobiol. 57: 159-174.

(28)

BILAGA 1

Artlista

Antal räknade kiselalgsskal

i vattendrag och sjöar i Värmlands län 2007

S: föroreningskänsligheten enligt en skala 1-5, där 1 betyder föroreningskänslighet och 5 betyder

föroreningstolerans.

V: indikatorvärdet enligt en skala 1-3, där 3 betyder att arten är en stark indikator. * efter S-, V- eller surhetsvärde betyder att klassningen är gjord av Amelie Jarlman. Surhet: enligt van Dam et al. (1994), där

1 = acidobiont, dvs. arter med optimalt pH < 5,5

2 = acidofil, dvs. arter som i huvudsak förekommer vid pH < 7

3 = circumneutral, dvs. arter som i huvudsak förekommer vid pH omkring 7 4 = alkalifil dvs. arter som i huvudsak förekommer vid pH > 7

(29)

(30)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Stenebäcken Rinnälven Rattälven Vågsjöarna Pyntbäcken

Tv

ä

llen

Svartån

Nevabäcken _Ålebybäcken _{Trossebäcken}

Achnanthes

abun-dans Manguin AABU 5,0* 1,0* 3* 14 1

Achnanthes altaica (Poretzky) Cleve-Euler AALT 5,0* 2,0* 2 1 1 9 12 2 2 Achnanthes bioretii Germain ABIO 5,0 3,0 3 10 Achnanthes cf.

curtissima Carter ACUR 5,0 1,0 3* 2 Achnanthes flexella

(Kützing) Brun var.

alpestris Brun AFAL 5,0 3,0 3 1 2

Achnanthes flexella (Kützing) Brun var. flexella

AFLE 5,0 3,0 3 1

Achnanthes helve-tica (Hustedt) Lange-Bertalot, Kusber & Metzeltin

AHEL 5,0 2,0 4 1 2

Achnanthes impexi-formis

Lange-Bertalot AIPF 0,0 0,0 0 1

Achnanthes

kuelb-sii Lange-Bertalot AKUE 0,0 0,0 0 2 4 Achnanthes lineari-oides (Bertalot) Lange-Bertalot ALIO 5,0 2,0 3 1 1 1 25 Achnanthes

margi-nulata Grunow AMAR 5,0 2,0 2 9 5 2 Achnanthes minu-tissima group II (mean width 2,2-2,8µm) AMIN 5,0 1,0 3 104 298 490 95 2 152 Achnanthes

pera-galli Brun & Héri-baud

APER 5,0 2,0 3 1

Achnanthes

pseu-doswazi Carter APWA 3,9 1,0 3 1 2 2 Achnanthes pusilla

(Grunow) De Toni APUS 5,0 3,0 3 1

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv ä llen Svartån Nevabäcken Ål ebybäcken Trossebäcken

(31)

Achnanthes suba-tomoides (Hustedt) Lange-Bertalot & Archibald ASAT 5,0 1,0 2 2 5 Achnanthes sp. ACHS 4,8 2,0 0 1 2 1 Amphipleura krie-geriana (Krasske) Hustedt AKRI 5,0 1,0 2 7 Aulacoseira ambi-gua (Grunow)

Si-monsen AAMB 3,0 1,0 4 2

Aulacoseira distans (Ehrenberg) Simon-sen var. tenella

MDTE 5,0 1,0 2* 2 4

Aulacoseira "pseu-dodistans" Lange-Bertalot & Kram-mer

AUPD 5,0* 1,0* 3* 11

Aulacoseira sp. AULS 4,7 1,0 0 2 6 4 3 1 Brachysira

brebis-sonii Ross BBRE 5,0 2,0 2 9 6 18 3

Brachysira

neoexi-lis Lange-Bertalot BNEO 5,0 1,0 2 91 11 3 161 1 130 12 22 2 Brachysira procera

Lange-Bertalot &

Moser BPRO 5,0 1,0 2* 1 1 6 9

Brachysira sp. BRAC 5,0 2,1 0 5

Caloneis tenuis

(Gregory) Krammer CATE 5,0 2,0 3 1 Chamaepinnularia sp. CHSP 5,0 1,0 0 2 4 2 Cyclotella ocellata Pantocsek COCE 3,0 1,0 4 2 Cyclotella radiosa (Grunow) Lem-mermann CRAD 4,0 1,0 4 9 Cyclotella rossii Håkansson CROS 4,0 1,0 3* 2 Cyclotella sp. CYCL 3,7 1,7 0 2

(32)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Encyonema luna-tum (W. Smith)

Van Heurck ENLU 5,0 2,0 0 2

Encyonema cf. minutiforme Krammer

ENMF 5,0* 1,0* 0 6

Encyonema

neo-gracile Krammer ENNG 5,0 2,0 2 9 1 1 4 17 24 Encyonema

pergra-cile Krammer EPRG 5,0* 1,0* 2* 2 2

Encyonema perpu-sillum (A. Cleve) D.G. Mann

ENPE 5,0 2,0 2 1

Encyonopsis cesatii (Rabenhorst) Krammer var. geit-leri Krammer ECGE 5,0* 2,0* 3* 9 Encyonopsis desc-ripta (Hustedt) Krammer EDES 5,0 2,0 0 3 Encyonopsis sub-minuta Krammer & Reichardt

ESUM 5,0* 1,0* 3* 28 2 17 7

Encyonopsis sp. ENCP 5,0 1,0 0 1 Eunotia arculus

(Grunow) Lange-Bertalot & Nörpel

EARL 4,8 2,0 2 2 5 Eunotia bilunaris (Ehrenberg) Mills var. bilunaris EBIL 5,0 2,0 2* 11 4 2 8 2 Eunotia bilunaris (Ehrenberg) Mills var. mucophila Lange-Bertalot, Nörpel & Alles

EBMU 5,0 2,0 2 5 9 10 35 4

Eunotia cf. boreo-tenuis Nörpel-Schempp & Lange-Bertalot

(33)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Eunotia botulifor-mis Wild, Nörpel &

Lange-Bertalot EBOT 5,0 1,0 2* 2 Eunotia chelonia Nörpel-Schempp, Lange-Bertalot & Metzeltin ECHE 5,0 2,0 2* 2 Eunotia elegans Østrup EELE 5,0* 1,0* 2 8 Eunotia eurycepha-loides Nörpel-Schempp & Lange-Bertalot EECP 5,0 3,0 2* 4 Eunotia exigua (Brébisson ex Küt-zing) Rabenhorst EEXI 5,0 2,0 1 9

Eunotia exigua var.

tridentula Oestrup EETR 5,0 3,0 2 4

Eunotia faba

Eh-renberg EFAB 5,0 3,0 2 1 2 2 Eunotia cf. flexuosa (Brébisson) Küt-zing EFLE 5,0 2,0 2 3 3 3 Eunotia genuflexa Nörpel-Schempp EGEN 5,0 2,0 2* 1 4 Eunotia iatriaensis Foged EIAT 0,0 0,0 2* 1 2 Eunotia implicata Nörpel, Lange-Bertalot & Alles

EIMP 5,0 2,0 2 15 5 7 5

Eunotia incisa

Gre-gory EINC 5,0 1,0 2 2 5 162 8 20 37 270 182 Eunotia meisteri

Hustedt EMEI 5,0 3,0 2 1 2 2 4 6 7 3

Eunotia

micro-cephala Krasske EMIC 0,0 0,0 2 1 1

Eunotia cf. minor

(34)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Eunotia muscicola Krasske var. triden-tula Nörpel & Lan-ge-Bertalot EMTR 5,0 3,0 2* 4 Eunotia naegelii Migula ENAE 5,0 2,0 2 4 Eunotia nymannia-na Grunow ENYM 0,0 0,0 2 1 Eunotia praerupta Ehrenberg var. bigibba (Kützing) Grunow EPBG 0,0 0,0 2 1 Eunotia

rhomboi-dea Hustedt ERHO 5,0* 1,0* 2 2 7 82 4 4 3 74 6 Eunotia

rhyncho-cephala Hustedt var. rhynchocepha-la

ERHY 0,0 0,0 0 2

Eunotia serra Eh-renberg var. tetra-odon (Ehrenberg) Nörpel ESTE 5,0 3,0 2 2 Eunotia sudetica O. Müller ESUD 5,0 3,0 2 8 46 Eunotia tenella

(Grunow) Hustedt ETEN 5,0 1,0 2 1 18 15 4 32 62

Eunotia sp. EUNS 5,0 1,0 2* 2 3 2 6 1 Fragilaria capucina Desmazières var. gracilis (Oestrup) Hustedt FCGR 4,8 1,0 3 19 49 10 4 2 53 Fragilaria capucina Desmazières cf. var. rumpens (Küt-zing) Lange-Bertalot FCRU 4,0 1,0 3 15 Fragilaria capucina-grupp FCAP 4,5 1,0 3 5 5 3 5 10

(35)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Fragilaria constru-ens (Ehrenberg) Grunow f. venter (Ehrenberg) Hu-stedt FCVE 4,0 1,0 4 4 Fragilaria exigua Grunow FEXI 5,0 2,0 3 2 Fragilaria nanana Lange-Bertalot FNAN 5,0 2,0 3 1 3 11 Fragilaria nanoides Lange-Bertalot FNNO 5,0 2,0 3* 1 12 2 1 Fragilaria cf. opa-colineata Lange-Bertalot FOPA 4,5 2,0 3* 1 Fragilaria tenera (W. Smith) Lange-Bertalot FTEN 4,0 2,0 2 5 8 11 Fragilaria virescens Ralfs FVIR 5,0 2,0 3 2 12 Frustulia crassiner-via (Brébisson) Lange-Bertalot & Krammer FCRS 5,0 2,0 1 11 6 4 13 1 140 1 Frustulia erifuga Lange-Bertalot & Krammer FERI 5,0* 2,0* 2 5 1 2 31 2 31 Frustulia krammeri Lange-Bertalot & Metzeltin FKRA 5,0* 2,0* 2* 1 Frustulia saxonica Rabenhorst FSAX 5,0 3,0 1 1 9 12 1 Frustulia sp. FRUS 4,8 2,7 0 2 Gomphonema

heb-ridense Gregory GHEB 4,0 2,0 0 1 4

Gomphonema late-ripunctatum Rei-chardt & Lange-Bertalot

(36)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Gomphonema par-vulum Kützing var. exilissimum Gru-now

GPXS 5,0 1,0 3 11 3 11

Gomphonema

trun-catum Ehrenberg GTRU 4,0 1,0 4 2

Gomphonema sp. GOMP 3,6 1,9 0 1 1 1

Navicula cf.

diffi-cillima Hustedt NDIF 5,0 1,0 2 2

Navicula festiva Krasske NFES 5,0 1,0 1 2 Navicula cf. festiva Krasske NFES 5,0 1,0 1 1 Navicula heiman-sioides Lange-Bertalot NHM D 5,0 2,0 2 2 2 2 4 5 Navicula maceria Schimanski NMCE 5,0* 1,0* 2* 2 2 Navicula mediocris Krasske NMED 4,0 2,0 2 2 2 2 3 2 Navicula notha Wallace NNOT 4,8 1,0 2* 1 1 5 1 6 Navicula radiosa Kützing NRAD 5,0 2,0 3 2 1 Navicula soehrensis Krasske var. hassi-ca (Krasske) Lan-ge-Bertalot NSOH 5,0 1,0 2 2 Navicula stroemii Hustedt NSTR 5,0 1,0 4 7 Navicula

subtilis-sima Cleve NSUB 5,0 2,0 1 4 4 2 2 Nitzschia

acidocli-nata Lange-Bertalot NACD 5,0 2,0 3 1 1 4 Nitzschia angustata Grunow NIAN 3,8 3,0 3 2 Nitzschia bavarica Hustedt NBAV 4,0 1,0 3* 1 1 Nitzschia gracilis Hantzsch NIGR 3,0 2,0 3 1 1 2 2 1

(37)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

Nitzschia linearis (Agardh) W. Smith var. subtilis (Gru-now) Hustedt NLSU 3,0 3,0 0 1 Nitzschia perminuta (Grunow) M. Pera-gallo NIPM 5,0 1,0 4 1 Nitzschia sp. NZSS 1,0 2,0 0 2 1 4 Peronia fibula (Brébisson ex Küt-zing) Ross PFIB 5,0 3,0 2 6 2 2 117 24 Pinnularia silvatica Petersen PSIL 5,0 3,0 2* 2 Pinnularia

subcapi-tata Gregory PSCA 5,0 2,0 2 1 1

Pinnularia subgibba var. undulata Krammer PSUN 0,0 0,0 0 1 Pinnularia tirolensis (Metzeltin & Krammer) Kram-mer var. julma

PTJU 0,0 0,0 2 3 Stauroneis anceps Ehrenberg s.l. STAN 5,0 3,0 3 1 Stenopterobia cur-vula (W. Smith) Krammer STCU 5,0 3,0 2 2 Stenopterobia deli-catissima (Lewis) Brebisson ex Van Heurck STDE 5,0 3,0 2 4 Tabellaria binalis (Ehrenberg) Gru-now TBIN 3,0 2,0 1 1 Tabellaria

flocculo-sa (Roth) Kützing TFLO 5,0 1,0 2 21 5 1 50 138 26 8 23 2 82

(38)

Lokalnummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Kod S V

Surhet

Tv

ä

llen

Svartån

ANTAL RÄKNADE SKAL 457 429 520 445 429 423 486 428 417 419 ANTAL RÄKNADE ARTER 55 26 11 42 13 37 52 35 13 13 ACHNANTHES MINUTISSIMA 104 298 490 95 2 0 152 0 0 0 ACHNANTHES MINUTISSIMA % 22,8 69,5 94,2 21,3 0,5 0,0 31,3 0,0 0,0 0,0 EUNOTIA 35 7 8 33 277 38 86 117 396 301 EUNOTIA % 7,7 1,6 1,5 7,4 64,6 9,0 17,7 27,3 95,0 71,8

(39)

(40)