J U R I D I C U M
Sveriges skyldigheter att förebygga människohandel för
sexuella ändamål genom lagstiftning
En folkrättslig studie med nationell inblick
Anna Vernqvist
HT 2016JU101A Examensarbete inom juristprogrammet, 30 högskolepoäng Examinator: Kerstin Nordlöf
Förord
Åren på juristprogrammet har varit en resa. En resa i kunskap och lärdom men också en resa för mig som person. Med mig på resan har jag haft många människor, varav jag vill tacka några av dem lite särskilt.
Först, tack till min familj, särskilt till min mamma för att du alltid har funnits där på ett speci-ellt sätt, till min pappa för ditt stöd och till min faster och farbror för ert öppna hem och era öppna hjärtan. Jag vill också tacka mina juristvänner, särskilt Emma och Sara. Att få dela stu-dieåren med er har varit fantastiskt på så många sätt!
Slutligen vill jag också rikta ett stort tack till min handledare Maria Sjöholm för goda råd och värdefulla kommentarer under uppsatsens skrivande. Ditt glada bemötande och din kompe-tens har inspirerat mig!
Sammanfattning
Människohandel utgör vår tids slaveri. Uppskattningsvis lever 27 miljoner människor som offer i det moderna slaveriet. Internationella överenskommelser förbjuder handeln med män-niskor och ålägger fördragsslutande stater att, genom olika åtgärder, förebygga handeln. En av dessa överenskommelser, Förenta nationernas protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet), regle-rar exklusivt frågan om människohandel och ålägger också stater att förebygga handeln. De flesta åtgärderna anges dock som andra åtgärder än lagstiftning.
På regional nivå förbjuds människohandel genom bland annat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). I det mycket viktiga och uppmärksammade fallet Rantsev v. Cyprus and Russia fastslogs att människohdel är förbjudet genom artikel 4 EKMR om förbud mot slaveri och tvångsarbete. I fallet an-förde Europadomstolen att det även föreligger positiva förpliktelser för de fördragsslutande staterna att säkerställa att artikel 4 EKMR inte kränks. Detta ska bland annat ske genom anta-gande av lagstiftning, oberoende utredningar och operativa åtgärder. Således är lagstiftnings-åtgärderna en viktig del i det förebyggande arbetet.
Huruvida den svenska rätten står i överenstämmelse med de folkrättsliga instrumenten kan besvaras både jakande och nekande. Förbudet i 4:1a BrB om människohandel överensstäm-mer väl med definitionen nedlagd i Palermoprotokollet. Bestämmelserna om koppleri, köp av sexuell tjänst samt icke-straffrättslig lagstiftning, såsom den migrationsrättsliga, utgör en vik-tig del i det förebyggande arbetet. Dock finns vissa brister vad avser lagstiftningens effektivi-tet, tydlighet och tillämpning. Detta kan bero på brister i den folkrättsliga regleringen och brister i dess implementering.
I folkrätten finns ingen särskild reglering vad avser människohandel för sexuella ändamål. Att ingå överenskommelser på global nivå gällande känsliga frågor som människohandel för sex-uella ändamål, vilket även aktualiserar frågor om prostitution och köp av sex, är svårt, särskilt när många stater ska komma överens. Frågorna grundar sig på staters olika värderingar och kulturer samt berör känsliga frågor kopplade till människors privatliv. Principen ’margin of
appreciation’ aktualiseras här och får en särskild roll i frågor likt dessa. Istället för att komma
överens om tydliga regleringar har istället övergripande sådana skapats där utrymme i hög grad givits varje stat att själva bestämma hur den nationella rätten ska utformas. Vad avser den svenska regleringen finns, som nämnts, vissa brister. Tillämpningsproblematik och en snäv gärningsmannakrets försvårar fällande domar. Trots detta och andra brister anses Sverige ha ett gott förebyggande arbete. Bristerna behöver dock rättas till och lagstiftningen effektivi-seras.
Förkortningar
1 Inledning ... 1
1.1 Sveriges skyldigheter att förebygga människohandel för sexuella ändamål ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Avgränsningar ... 2
1.4 Metod och material ... 3
1.5 Terminologi ... 5 1.6 Etiska överväganden ... 6 1.7 Disposition ... 6 2 Människohandel i folkrätten ... 7 2.1 Då och idag ... 7
2.2 Palermoprotokollet och begreppet människohandel ... 7
2.2.1 Handelsåtgärder ... 8
2.2.2 Medel ... 8
2.2.3 Utnyttjande ... 8
2.2.4 Hur människohandel ska förebyggas enligt Palermoprotokollet ... 9
2.3 Övriga instrument från FN ... 11
2.4 Europarådets konvention om människohandel ... 12
2.5 Europakonventionen ... 13
2.5.1 Siliadin v. France ... 15
2.5.2 Rantsev v. Cyprus and Russia ... 15
2.5.3 Röster om domstolens bedömning i Rantsev v. Cyprus and Russia ... 17
2.5.4 Övrig praxis ... 19
2.6 Sammanfattning ... 21
3 Människohandel i svensk rätt ... 22
3.1 Sveriges skyldigheter enligt folkrätten ... 22
3.2 Hur människohandel regleras och förebyggs i den svenska lagstiftningen ... 22
3.2.1 Människohandel enligt 4:1a brottsbalken ... 22
3.2.2 Vikten av kriminaliserade handlingar ... 23
3.2.3 Den icke-straffrättsliga lagstiftningens roll ... 25
3.3 Sammanfattning ... 27
4 Folkrättens tillräcklighet ... 28
4.1 Den folkrättsliga regleringens brister ... 28
4.1.1 Palermoprotokollet och Europakonventionen – brister och de lege ferenda ... 28
4.1.2 Bristen på övervakningssystem ... 31
4.1.3 Förbudet mot människohandel som jus cogens ... 32
4.2 Människohandel för sexuella ändamål - brottets osynliga plats i folkrätten ... 33
5 Den svenska rättens tillräcklighet ... 36 5.1 Behov av förändring? ... 36 5.2 Sammanfattning ... 38
6 Sammanfattning och slutsatser ... 40
Källförteckning ... 45
Förkortningar
Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter
BrB Brottsbalken (1962:700)
CEDAW FN:skonvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
dec. decision
ECHR, Europadomstolen European Court of Human Rights
EKMR, Europakonventionen Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighet-erna och de grundläggande friheträttighet-erna
EU Europeiska unionen
Europarådets konvention Europarådets konvention om bekämpande av människohandel
f. följande sida
ff. följande sidor
FN Förenta Nationerna
FN-deklarationen FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ICC International Criminal Court, Internationella
brottsmålsdom-stolen
ICC-stadgan Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen ICJ International Court of Justice, Internationella domstolen ICJ-stadgan Stadgan för den Internationella domstolen
IKMPR FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Jfr Jämför
JT Juridisk Tidskrift
kap. kapitel
Palermoprotokollet Förenta nationernas protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn Prop. Proposition RF Regeringsformen (1974:152) SFS Svensk författningssamling Skr. Skrivelse Slaverikonventionen 1926 års slaverikonvention
SOU Statens offentliga utredningar
st. stycke
SvJT Svensk Juristtidning
SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter
T.ex. Till exempel
UNODC United Nations Office on Drugs and Crimes
UNTS United Nations Treaty Series
UtlL Utlänningslagen (2005:716)
Wienkonventionen Wienkonventionen om traktaträtten
1 Inledning
1.1 Sveriges skyldigheter att förebygga människohandel för sexuella ändamål
När vi blickar tillbaka till den tid då slavhandeln var en naturlig del av samhället gör vi det med skam och med känslan ”aldrig igen”. Trots detta finns idag en ny form av slaveri, ett modernt slaveri.1 Dagens handel med människor utgörs av en industri som drabbar både vuxna och barn, män och kvinnor, och är den tredje största brottsliga verksamheten i världen.2
Hur många som lever som offer för handeln är svårt att fastställa men forskare uppskattar antalet till 27 miljoner.3 Smaka på den siffran och låt den sjunka in. 27 miljoner.
Ett av rekvisiten i människohandelsbrottet är syftet att exploatera någon för exempelvis sla-veri, tvångsarbete, sexuella ändamål eller avlägsnande av organ.4 Enligt Europol utgör ex-ploateringen för sexuella ändamål 90 % av handeln i Europa.5 Brottet är sammanlänkat med andra handlingar6 och kan således bli startpunkten för en följdkedja av andra brott där offret exempelvis tvingas till ett liv i prostitution. Ämnets allvar, omfattning och aktualitet torde inte gå någon obemärkt förbi.
Under 2000-talet har flera internationella överenskommelser träffats där människohandeln förbjuds och fördragsslutande stater åläggs att förebygga den.7 Att förebygga människohandel har blivit centrala politiska mål8 men trots det växer industrin och är, som ovan nämnts, idag den tredje största brottsligheten i världen. Sverige är inte undantaget problemet. Statistik visar att 175 fall av människohandel för sexuella ändamål och 525 fall av koppleri/grovt koppleri polisanmäldes mellan 2008 och 2014 i Sverige.9 Trots ratificering av internationella instru-ment fortsätter således handeln som en lönsam verksamhet. Kan detta härledas till brister i implementeringen eller brister i den folkrättsliga regleringen?
På regional folkrättslig nivå är Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighet-erna och de grundläggande friheträttighet-erna (EKMR) en viktig konvention där dess övervakningsor-gan, Europadomstolen, på senare år har behandlat frågan om människohandel som en kränk-ning av de mänskliga rättigheterna. För att bekämpa människohandel krävs enligt Europa-domstolen ett övergripande tillvägagångssätt där det förebyggande arbetet är en viktig del.10 Detta sker, eller ska åtminstone ske, genom bland annat lagstiftning, operativa åtgärder och oberoende utredningar för att verka avskräckande och motverka att förövarna upprepar dessa
1 Se t.ex. Scarpa, s. 4; Pati, s. 139.
2 UNICEF, ”https://unicef.se/fakta/handel-med-barn”, lydelse 2016-09-15. 3 TIP Report, 2013, s. 7.
4 Artikel 3.a Palermoprotokollet. 5 Europol Situation Report, s. 19.
6 T.ex. prostitution, köp av sex och koppleri.
7 Se t.ex. artikel 4 EKMR; artikel 9 Palermoprotokollet. 8 Pati, s. 82.
9 Lägesrapport 16, s. 8. Jag valde att inkludera statistiken över koppleri då det är ett brott som inte sällan kan bli
ett följdbrott till människohandelsbrottet. Statistiken redovisas även tillsammans med statistiken för människo-handel för sexuella ändamål i Lägesrapport 16.
oönskade handlingar.11 Således är en effektiv och ändamålsenlig lagstiftning, följd av en kor-rekt tillämpning av denna, en viktig del i att förebygga framtida kränkningar.
I Trafficking In Persons Report12 gav USA:s utrikesminister John Kerry sin syn på saken med följande ord:
”[…] just because a certain abuse has taken place in the past doesn’t mean that we have to tolerate that abuse in the future or that we can afford to avert our eyes. Instead, we should be asking ourselves—what if that victim of trafficking was my daughter, son, sister, or brother?”13
Följaktligen, det faktum att en kränkning har begåtts betyder inte att vi ska låta det hända igen. Att förebygga människohandel är därför en av våra viktigaste uppgifter; för att alla människor har rätt att leva i frihet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens primära syfte är att utröna vilken skyldighet Sverige har, enligt folkrätten, att ge-nom lagstiftning förebygga människohandel för sexuella ändamål. Syftet är även att granska hur väl den svenska regleringen överensstämmer med folkrätten.
Uppsatsens syfte kan delas in i följande två frågeställningar: Hur regleras människohandel för sexuella ändamål i folkrätten? Hur ska brottet, enligt folkrätten, förebyggas genom lagstift-ning? Fokus kommer främst placeras på den straffrättsliga lagstiftningen och endast utblickar mot annan lagstiftning, såsom migrationsrättslig, kommer göras. Angränsade frågeställningar såsom hur den svenska lagstiftningen är utformad, hur väl den överensstämmer med folkrät-ten samt hur eventuella brister i både den folkrättsliga och den svenska regleringen kan åtgär-das, kommer likväl diskuteras.
1.3 Avgränsningar
Då uppsatsen avser behandla människohandel för sexuella ändamål kommer människohandel för andra syften inte att behandlas. Dock kommer ämnet i viss mån behandlas generellt, dels för att ge läsaren en övergripande förståelse men också då det inte finns särskild reglering gällande handeln för sexuella ändamål. Vidare kommer fokus inte uttryckligen ligga på sär-skilda grupper av människor. De flesta som utsätts för människohandel för sexuella ändamål är dock kvinnor.14 Brottet är således ett könsspecifikt sådant varför fokus ändock i viss mån kommer ligga på denna särskilda grupp.15
11 Se t.ex. Rantsev v. Cyprus and Russia, §§ 285-286, 288.
12 Trafficking in Persons Report, TIP Report, är en årlig rapport utgiven av USA:s regering för att engagera
värl-dens regeringar i arbetet mot människohandel. I rapporten granskas varje land utifrån deras överensstämmelse med de minimikrav för att bekämpa människohandel som uppställs i USA:s Trafficking Victims Protection Act. TIP Report är den mest omfattande statliga rapporten om människohandel och används av både organisationer och regeringar för att se var behoven är som störst, U.S. Department of State,
”https://www.state.gov/j/tip/rls/tiprpt/”, lydelse 2016-11-22.
13 TIP Report, s. 2.
14 Europol Situation Report, s. 20. 15 A.st.
Av utrymmesmässiga skäl krävs att en avgränsning görs avseende genomgången av folkrätts-liga instrument. Då uppsatsen behandlar folkrätt är de globala instrumenten av intresse. Sam-tidigt är syftet att utröna vilken skyldighet Sverige har, varför instrument på regional nivå likväl är av intresse. Fördjupningsvalen grundar sig dock främst i instrumentens vikt och ak-tualitet varför fördjupning främst kommer ske i Förenta nationernas protokoll om förebyg-gande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet), och EKMR. Palermoprotokollet är av intresse för fördjupning då det är det enda globala instrument som uteslutande behandlar människohandel. EKMR behandlar olikt Palermoprotokollet inte människohandel explicit men har ett övervakningssystem i form av Europadomstolen, vars praxis är av intresse för uppsatsens ämne. Således är ett djupare studium av EKMR av intresse då det är ett viktigt instrument på regional nivå. Palermoproto-kollet och EKMR kommer således tillsammans med några få andra instrument redogöras för i kapitel två varvid fördjupning därefter främst kommer ske i Palermoprotokollet och EKMR. Avslutningsvis kommer uppsatsen inte behandla EU-rätt. EU-rätten är en del av den internat-ionella rätten men inte en del av folkrätten varför den exkluderas.
1.4 Metod och material
Många författare inom rättsvetenskapen väljer ofta att definiera sina verk som rättsdogma-tiska. Dess innebörd har länge varit diskuterad och kan förklaras som en metod där gällande rätt fastlås genom att den beskrivs och systematiseras. Metoden innebär att en analys av gäl-lande rätt sker där fokus främst läggs på tolkningen. Detta sker till stor del på ett övergripande sätt och inte främst till syfte att lösa en specifik situation. Till hjälp härav används lagstift-ning, förarbeten, prejudikat och doktrin som rättskällor, med en auktoritet som följer nämnda uppräkning där alltså lagstiftningen står högst i rang.16Övrigt material kan användas för ana-lysen men dessa tillmäts dock endast mycket liten betydelse på grund av dess ställning som icke rättskällor.17 Istället skulle de snarast kunna beskrivas som material som rör sig i perife-rin till rättskällorna nämnda ovan. Val av metod för uppsatsen har således fallit på den rätts-dogmatiska då uppsatsens syfte är att, inom nämnda ramar, granska och analysera gällande rätt.
Då uppsatsen skrivs inom det folkrättsliga området används dock material som ter sig an-norlunda från den materialanvändning som sker när en rättsdogmatisk metod används för en uppsats i svensk rätt. Istället följs artikel 38.1 stadgan för den Internationella domstolen (ICJ-stadgan) där de folkrättsliga källorna stadgas. Uppmärksammas bör dock att i uppsatsens de-lar om den svenska rätten brukas ovan nämnda rättskällor som det främsta materialet. Av artikel 38.1 ICJ-stadgan framgår att rättskällorna som ska användas är internationella överenskommelser, internationell sedvänja, allmänna rättsgrundsatser samt rättsliga avgöran-den och doktrin. De två sistnämnda utgör dock subsidiära rättskällor. Av artikel 38.1 ICJ-
16 Sandgren, s. 43 f. 17 A.a., s. 44.
stadgan framgår således en folkrättslig modell av rättskälleläran, vilken ligger till grund för min användning av materialet i uppsatsen. Således skiljer sig rättskälleläran här från den klas-siska svenska rättskälleläran.
Då flertalet internationella överenskommelser om människohandel har ingåtts finns flera pri-mära rättskällor. Människohandel är dock ett relativt nytt ämnesområde inom folkrätten varför det utöver överenskommelserna endast finns subsidiärt material tillgängligt. Varken sedvänja, utöver regleringen avseende slaveri, eller rättsgrundsatser har ännu skapats. Tilläggas kan att trots att praxis utgör en subsidiär rättskälla så är denna av vikt. Palermoprotokollet har inte någon domstol som tillser staternas efterlevnad av protokollet, varför endast praxis från Euro-padomstolen finns. Fördragsslutande stater har en skyldighet att följa EuroEuro-padomstolens praxis även om de inte med rättsliga medel kan tvingas till detta. Således skulle domstolen kunna liknas med att ha en konstitutionell roll då den skapar en gemensam rätt för de för-dragsslutande staterna, vilken gentemot staternas inhemska rätt inte får strida.18 Observeras bör dock att en stat vilken ett klagomål har anförts mot och prövats av domstolen måste följa avgörandet. Staten kan annars drabbas av åtgärder beslutade av Europarådets ministerkom-mitté.19 Att Europadomstolen skulle ha en näst intill konstitutionell roll har även indirekt ut-tryckts av domstolen själv.20 Till sist kan även nämnas att domstolens bedömning i fallet
Rantsev v. Cyprus and Russia har ansetts vara av sådan vikt att utomeuropeiska regioner bör
ta rygg på domstolens sätt att hantera frågan om människohandel.21 Således har praxis en vik-tig funktion trots dess karaktär av subsidiär källa. Användningen kommer därför, bortsett från internationella överenskommelser, till stor del bestå av praxis från Europadomstolen samt doktrin.
Hur konventionstext ska tolkas och tillämpas framgår av artikel 31-32 Wienkonventionen om traktaträtten (Wienkonventionen).Av konventionen framgår att en konvention ”[…] skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte.”22 Detta innebär att tolk-ning ska göras främst utifrån konventionstexten som sådan, ingressens innehåll och eventuella bilagor. Utöver detta läggs även vikt vid överenskommelser mellan parterna, praxis samt in-ternationella rättsregler. Om en konventions innebörd inte kan utrönas med hjälp av detta kan andra tolkningsmedel såsom omständigheterna vid konventionens ingående och eventuella förarbeten användas. Jag har av uppenbara skäl anslutit mig till detta förfaringssätt vid tolk-ning av konventionstext eftersom Wienkonventionens stadgande utgör gängse förfaringssätt.
I och med bland annat Palermoprotokollets antagande 2000 samt Europadomstolens dom i
Rantsev v. Cyprus and Russia 2010 betraktas människohandel idag som en kränkning av
mänskliga rättigheter. Trots att detta har skett först på senare år är forskningsläget på området relativt gott. Material finns i stor utsträckning, om än detta till stor del utgörs av subsidiära
18 Jfr Danelius, s. 41 f.
19 Artikel 46 EKMR. Ministerkommitéen kan exempelvis besluta om uteslutning ur Europarådet för stat som inte
följer domen, Ehrenkrona, SvJT, s. 3.
20 Rantsev v. Cyprus and Russia, § 197. 21 Pati, s. 141.
källor. Det material som har använts i uppsatsen utgörs av konventions- och författningstext, praxis, doktrin samt i viss mån svenska förarbeten. Förarbeten har endast använts vid tolk-ningen av den svenska rätten då folkrättsliga förarbeten utgör ett supplementärt tolkningsme-del av internationella instrument.23 Som grund för statistik och likande har även rapporter från myndigheter och organisationer använts. Gällande praxis har enbart Europadomstolens praxis använts. Endast ett fåtal domar behandlar frågan om artikel 4 EKMR och människohandel. Trots detta har ett visst urval skett på grund av bristande tillgänglighet vad avser språket. Några få domar har endast funnits tillgängliga på franska varför dessa ej behandlas i uppsat-sen, alternativt endast behandlas utifrån tillgänglighet på engelska via exempelvis samman-fattningar. Dock finns den mest väsentliga praxis tillgänglig varför urvalet inte torde ha någon påverkan på uppsatsen i sak. I sammanhanget bör även EKMR:s ställning i svensk rätt berö-ras. EKMR har inkorporerats som svensk lag varför den inte endast har ställning som folk-rättsligt bindande instrument; lagen kan även åberopas av enskilda.24 Lagen har även givits en särskild ställning i och med stadgandet i 2:19 regeringsformen (1974:152) (RF). Av stadgan-det följer att ingen författning får antas i strid med EKMR:s bestämmelser. Således har kon-ventionen en speciell ställning i förhållande till övrig svensk lagstiftning; EKMR utgör inte grundlag men har ändock en överordnad ställning i förhållande till övrig lagstiftning.
Slutligen kommer argumentationen till viss del föras de lege lata. Dock, för att finna svar på samtliga uppsatsens frågeställningar, och för att stå i linje med uppsatsens syfte, krävs att ar-gumentationen också förs de lege ferenda.
1.5 Terminologi
Avseende begreppet människohandel kommer uppsatsen utgå från Palermoprotokollets defi-nition då denna tillämpas globalt.25 Denna benämns i uppsatsen som Palermoprotokollets
definition eller den globala definitionen. Åsyftas annan definition kommer läsaren
uppmärk-sammas på detta. Avseende samlingsnamn för internationella konventioner, protokoll och liknande används överenskommelser eller instrument respektive internationella
överenskom-melser eller internationella instrument.
I uppsatsen används begreppet stat och fördragsslutande stat synonymt, det vill säga de båda syftar på fördragsslutande stater. När annat åsyftas kommer läsaren göras uppmärksam på detta.
Avslutningsvis görs ingen distinktion mellan handel och försäljning av människor.
Människo-handel avser inkludera dem båda.26
23 Artikel 32 Wienkonventionen.
24 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
25 Åström, s. 19.
26 I barnkonventionen talas om försäljning och handel med barn, artikel 35 barnkonventionen. Jag har dock valt
att ansluta mig till gängse bruk av begreppet vilket följer Palermoprotokollets definition där ingen åtskillnad görs.
1.6 Etiska överväganden
Då uppsatsen behandlar människohandel för sexuella ändamål kan känsliga och integritets-kränkande uppgifter förekomma i praxis. Endast praxis från Europadomstolen behandlas och klaganden har i flera av fallen beviljats anonymitet av domstolen varför inga identitetsuppgif-ter nämns. Således kan inte eventuella känsliga uppgifidentitetsuppgif-ter härledas till specifika personer. I de fall där klaganden inte är anonym har jag inte funnit anledning att avstå från användning av deras namn i uppsatsen. Anledningen härtill är att uppgifterna som förekommer i domarna inte är av sådan känslig karaktär att klaganden torde skadas vid nämnandet av dessas namn. Deras namn förekommer därutöver så pass mycket inom detta rättsområde, exempelvis i an-nan praxis eller doktrin, varför ett uteslutande inte skulle få någon faktisk betydelse. Tilläggas bör dessutom att inga andra personuppgifter, såsom personnummer, adress eller andra uppgif-ter motsvarande sådana som förekommer i svenska domar, förekommer i Europadomstolens domar. Hade dessa förekommit hade min bedömning sett annorlunda ut.
1.7 Disposition
Uppsatsen är indelad i sex kapitel där kapitel två ger läsaren en övergripande bild av den folk-rättsliga regleringen avseende människohandel. Definitionen av människohandel redogörs för tillsammans med skyldigheten för stater att förebygga handeln. Central och viktig praxis från Europadomstolen gås igenom och en diskussion förs kring denna. Kapitel tre ger därefter en redogörelse för hur människohandel för sexuella ändamål regleras och förebyggs genom den svenska lagstiftningen.
I kapitel fyra behandlas sedan den folkrättsliga regleringen ur ett de lege ferenda-perspektiv. Problem med nuvarande reglering identifieras och eventuella lämpliga ändringar diskuteras. En diskussion förs därefter i kapitel fem kring huruvida den svenska rätten står i överens-stämmelse med folkrätten och om ändringar behöver göras.
Uppsatsen avslutas därefter med en sammanfattning och analys där slutsatser dras och uppsat-sens tidigare fynd diskuteras och analyseras.
2 Människohandel i folkrätten
2.1 Då och idag
Handeln med människor har pågått länge. Blickar vi tillbaka i tiden ser vi hur slaveriet hade en tydlig plats i samhället. Flertalet internationella överenskommelser har behandlat frågan om slaveri och handel med människor.27 När 1926 års slaverikonvention (slaverikonvention-en) antogs kom för första gången en definition av slaveri.28 Konventionen har dock kritiserats
för dess restriktiva definition och för att inte vara tillräckligt effektiv då den bland annat inne-höll undantag från förbudet mot slaveri.29
Oavsett konventionens genomslagskraft blev dess antagande första steget mot avskaffandet av slaveriet. Samtidigt som detta arbete pågick började även en annan slags handel uppmärk-sammas; den gränsöverskridande handeln med kvinnor i syfte att utnyttja dem i prostitution.30 Trots att det dåtida slaveriet sedan kom att avskaffas fortsatte handeln med människor att växa. Människohandel för sexuell exploatering som idag utgör mer än hälften av upptäckta fall av människohandel, har tillsammans med övrig människohandel tagit det dåtida slaveriets plats, och benämns idag som det moderna slaveriet.31
2.2 Palermoprotokollet och begreppet människohandel
I november 2000 antog FN:s generalförsamling det s.k. Palermoprotokollet. Protokollet, som är ett komplement till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, har till syfte att förebygga och bekämpa människohandel, skydda och bistå offer för människo-handel samt främja samarbete stater emellan.32 Genom dess antagande formades även en glo-bal definition av begreppet människohandel. Definitionen lyder enligt följande:
”’Trafficking in persons’ shall mean the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of persons, by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or re-ceiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another per-son, for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution of others or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs.”33
Definitionen är uppdelad i tre delar; handelsåtgärder, medel och utnyttjandesyfte där samtliga måste vara uppfyllda för att en situation ska utgöra människohandel.34
27 Se t.ex. International Agreement for the Suppression of the "White Slave Traffic", International Convention
for the Suppression of the Traffic in Women and Children och Convention for the Suppression of the Traffic in Persons and of the Exploitation of the Prostitution of Others.
28 Se artikel 1 slaverikonventionen för definition. 29 Gallagher, s. 179; Pati, s. 107 f.
30 Åström, s. 56.
31 Global Report on Trafficking in Persons, s. 33; Rantsev v. Cyprus and Russia, § 281. 32 Artikel 2 Palermoprotokollet.
33 Artikel 3.a Palermoprotokollet. 34 Åström, s. 19.
2.2.1 Handelsåtgärder
Handelsåtgärder innefattar den första delen av stadgandet; rekrytering, överföring, transporte-ring, inhysning eller mottagande av personer. Rekrytering sker inte sällan via personer som offren känner. Barer och strippklubbar kan också vara forum för människohandlare att få kon-takt med sina offer på. Således använder människohandlare vanligtvis informella kanaler för att få kontakt med sina offer. Formella kontakter förekommer likväl men är inte lika vanliga. Även internet har blivit en lukrativ plattform för människohandlare att verka på.35 Vid rekry-tering för människohandel för sexuella ändamål är det vanligt att offren får löfte om jobb eller äktenskap med uppfattningen om att de ska kunna skapa sig en bättre framtid.36
Offren överförs och transporteras med vanliga färdmedel såsom färja, bil, buss eller flyg från ursprungslandet genom ett eller flera transitländer för att till slut komma till destinationslandet där de mottas eller inhyses.37 Då handeln ofta, men inte alltid, sker över landsgränser klassas människohandel som ett gränsöverskridande brott.38 Inom EU är det vanligt att offren flyttas mellan och inom olika länder bland annat för att undvika upptäckt av myndigheter.39
2.2.2 Medel
Medel omfattar den andra delen av definitionen: ”[…] by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person […].”40 När handeln avser barn finns dock inget krav på användning av dessa medel.41
Medlen kan exempelvis bestå i våld eller hot av olika slag. Vanligt är hot riktade mot offret direkt, eller indirekt, exempelvis genom hot mot offrets familj. Även subtila medel, såsom att avskärma offret från samhället eller att försätta offret i beroendeställning, exempelvis genom ekonomisk skuld, är vanligt förekommande.42
2.2.3 Utnyttjande
Den tredje och sista delen i begreppet människohandel utgörs av utnyttjningssyfte för någon av de i definitionen angivna situationer såsom sexuell exploatering, slaveri, tvångsarbete eller avlägsnande av organ. Exemplen i artikeln är inte uttömmande utan utrymme ges även för
35 A.a., s. 20. 36 Amiel, s. 9.
37 Lägesrapport 16, s. 19. 38 Åström, s. 20.
39 Europol Knowledge Product, s. 7. 40 Artikel 3.a Palermoprotokollet. 41 Artikel 3.c Palermoprotokollet. 42 Åström, s. 21 f.
andra situationer.43 Samtyckte till utnyttjandet är irrelevant när något av ovan nämnda medel har använts.44
Viktigt att uppmärksamma är att det inte är utnyttjandet i sig som utgör människohandel utan handelsåtgärden tillsammans med medlet i syfte att utnyttja offret.45
2.2.4 Hur människohandel ska förebyggas enligt Palermoprotokollet
Palermoprotokollet har ett brett tillämpningsområde då det tillämpas på alla sorters männi-skohandel. Dock har det till syfte att förebygga och bekämpa människohandel med fokus på kvinnor och barn.46 Således läggs extra vikt vid dessa grupper, om än andra grupper inte ute-sluts. Protokollet tillämpas när människohandeln sker gränsöverskridande och är företagen av en organiserad kriminell grupp.47
Protokollet kan sägas vara uppdelat i tre delar; förebyggande av människohandel, bekäm-pande av människohandel och skyddade av offer.48 Tyngdpunkten ligger främst vid kriminali-seringen av människohandel, men utrymme har även givits för skyldigheten för fördragsslu-tande stater att förebygga brottet.
Till skillnad från andra instrument från FN49 utgörs inte en obetydlig del av Palermoprotokol-let av artiklar avseende staternas skyldighet att förebygga handeln med människor.50 De före-byggande åtgärderna syftar främst till att företas i offrens ursprungsländer.51 Artikel 9.1 Pa-lermoprotokollet stadgar att fördragsslutande stater ska förebygga och bekämpa människo-handel, samt skydda offer från att åter igen falla offer för handeln, så kallad ’revictimization’. Detta ska ske genom att införa program, fastställa övergripande strategier samt vidta andra lämpliga åtgärder. Staterna ska även anta lagstiftning eller vidta andra åtgärder för att mot-verka efterfrågan på exploatering av människor, som i sin tur kan leda till att dessa människor faller offer för människohandel. Sistnämnda avser främst exploateringen av kvinnor och barn.52 Sexuell exploatering är den vanligaste formen av utnyttjande53 där 97 % är kvinnor.54 Således utgör Palermoprotokollets stadgande om skyldigheten att motverka efterfrågan av exploateringen, främst avseende kvinnor och barn, ett mycket viktigt stadgande i förebyggan-
43 Jfr med artikelns ordalydelse vilken anför att ”Exploitation shall include, at a minimum [min kursivering], […]
or other forms [min kursivering] of sexual exploitation, […] or practices similar to [min kursivering] slavery, […]”, artikel 3.a Palermoprotokollet.
44 Artikel 3.b Palermoprotokollet. 45 Åström, s. 85.
46 Artikel 2.1 Palermoprotokollet.
47 Artikel 4 Palermoprotokollet. Undantag för tillämpningsområdet görs när så stadgas i protokollet. 48 Åström, s. 84.
49 Se avsnitt 2.3.
50 Se artikel 9-13 Palermoprotokollet. 51 Åström, s. 89.
52 Artikel 9.5 Palermoprotokollet.
53 FN rapporterade att 53 % av upptäckta fall globalt sett under 2011 rörde sexuell exploatering, Global Report
on Trafficking in Persons, s. 33. Motsvarande siffra för handeln inom Europa mellan 2013-2014 var 90 %, Euro-pol Situation Report s. 19.
54 Global Report on Trafficking in Persons, a.a., s. 37. Statistiken avser upptäckta fall mellan 2010-2012 eller
det av människohandel för sexuell exploatering. Även utbildning av anställda inom exempel-vis rättsväsende och migrationsmyndigheter, stärkta gränskontroller samt lagreglering i syfte att förebygga transportering av offer, är åtgärder som ska vidtas av fördragsslutande stater för att förebygga handeln med människor.55
Protokollet har dock både kritiserats och prisats. Kritiken ligger i att protokollet är ineffektivt. Bland annat uttrycks att för stort fokus ligger på förövarna,56 att många länder ännu inte har anpassat sina definitioner av människohandel och att FN saknar makt att göra någonting åt detta.57 Samtidigt anges att protokollet i sig inte är det stora problemet utan att protokollet är det viktigaste internationella instrumentet som behandlar människohandel, om än vissa andra instrument kanske kan förse offer med bättre skydd.58 Istället torde problemen ligga i för-dragsslutande staters bristfälliga efterlevnad.59 Trots kritiken har protokollet fått global ge-nomslagskraft, blivit en förebild i skapandet av andra internationella instrument60 och används av Europadomstolen vid behandling av människohandel.61
Slutsatsen kan dras att Palermoprotokollet uppställer en tydlig skyldighet för fördragsslutande stater att förebygga människohandel. Skyldigheten uttrycks olika i de olika artiklarna och ger således staterna själva ett spelrum att vidta åtgärder i den mån de bedömer det lämpligt.62 Att
staterna ska förebygga handeln med lagstiftningsåtgärder uttrycks endast i ett fåtal artiklar.63 Utöver dessa nämns att andra åtgärder ska vidtas.64 Således är inte förebyggande genom lag-stiftning det som fokus främst ligger på. Istället ligger vikten vid andra åtgärder. Kan detta, tillsammans med det spelrum som givits staterna att själva besluta om lämpliga åtgärder, vara en konsekvens av principen om staters suveränitet?65 Inte heller förebyggande av människo-handel för sexuell exploatering nämns särskilt trots att detta är den vanligaste formen av män-niskohandel. Beror det på att dessa frågor är känsliga sådana där stater har olika uppfattning om hur det ska vara reglerat? Frågorna lämnas obesvarade tills vidare men kommer att utredas och diskuteras i kapitel fyra.
55 Artikel 10.2, 11.1 och 11.2 Palermoprotokollet. 56 Seideman, s. 3.
57 A.a., s. 6.
58 Pati, s. 115 och 117. Jfr Seideman, s. 9. 59 Seideman, a.st.
60 Se Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. 61 Se t.ex. Rantsev v. Cyprus and Russia, § 285.
62 Jfr exempelvis artikel 9.1 Palermoprotokollet vilken stadgar att staterna ”[...] shall establish [min kursivering]
comprehensive policies [...]” med artikel 10.1 Palermoprotokollet vilken stadgar att staterna ”[...] shall, as
ap-propriate [min kursivering], cooperate [...]”.
63 Se artikel 9.5 och 11.2 Palermorprotokollet.
64 Se exempelvis artikel 9.4, 11.4 och 12 Palermoprotokollet.
65 Suveränitetsprincipen innebär att stater har rätt att själva bestämma över sina egna angelägenheter utan andra
2.3 Övriga instrument från FN
Några år efter FN:s bildande antogs den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (FN-deklarationen).66 Av artikel 3-4 FN-deklarationen framgår att var och en har rätt till frihet
och att ingen får hållas i slaveri eller träldom. Förbud mot detsamma uttrycks även i artikel 8 konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (IKMPR). Det bör observeras att dessa dokument inte nämner begreppet människohandel. En distinktion finns då slaveri, träl-dom och tvångsarbete grundar sig i utnyttjandet av människor medan människohandel utgörs av handlingar som vidtas i syfte att utnyttja människor.67 Således torde dessa förbud inte in-kludera människohandel.68 Observera dock att en diskussion kan föras huruvida bedömningen blir densamma i de fall då också syftet att utnyttja någon har realiserats. Då har människohan-delsbrottet inte endast inkluderat syftet att utnyttja, utan också ett faktiskt utnyttjande. Frågan har inte berörts i praxis och doktrin varför det svar som finns att tillgå är att slaveri och män-niskohandel har likheter men inte är samma företeelse.69
Två konventioner av intresse är konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) som var för sig riktar sig mot två olika specifika grupper och uttryckligen behandlar människohandel. CEDAW ålägger fördragsslutande stater att vidta åtgärder, såsom lagstiftning, för att be-kämpa handeln med kvinnor.70 Således ses här en skyldighet för stater att, genom lagstiftning, också förebygga handeln då förebyggandet är en viktig del i arbetet med att bekämpa den.71 Avseende barnkonventionen åläggs de fördragsslutande staterna att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra handeln med barn.72 Även det fakultativa protokollet angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, vilket är ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen, ålägger varje fördragsslutande stat att förbjuda försäljning av barn73 och vidta
lagstiftningsåt-gärder, samt andra åtlagstiftningsåt-gärder, för att förebygga kränkningarna som avses i protokollet.74
Skyldighet att förebygga människohandel stadgas således i CEDAW, barnkonventionen samt i nämnda tilläggsprotokoll till barnkonventionen. Det uttrycks att det bland annat ska ske ge-nom lagstiftningsåtgärder.75 Stadgandena riktar sig dock mot människohandel generellt och föreskriver inte särskilda förebyggningsåtgärder mot människohandel för sexuella ändamål.
66 Tilläggas kan att 1950 kom the Convention for the Suppression of the Traffic in Persons and of the
Exploitat-ion of the ProstitutExploitat-ion of Others. Trots att denna i många år var den enda konventExploitat-ionen som behandlade handel med människor fick den ingen större genomslagskraft och kom i skymundan. Konventionen torde därför, enligt Åström, kunna sägas vara, eller snart bli, obsolet då ett fördrag förfaller om inte parterna tillämpar det under en viss period, Åström, s. 61 ff.
67 Johansson, s. 110. 68 Åström, s. 112 f.
69 Se exempelvis a.a., s. 159; Pati, s. 104. 70 Artikel 6 CEDAW.
71 Rantsev v. Cyprus and Russia, § 285. Jfr Johansson, s. 105. 72 Artikel 35 barnkonventionen. Jfr artikel 4 barnkonventionen.
73 Artikel 1 fakultativa protokollet angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. 74 Artikel 9.1 fakultativa protokollet angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
75 Se t.ex. artikel 6 CEDAW; artikel 9.1 fakultativa protokollet angående handel med barn, barnprostitution och
Något som i sammanhanget är intressant är att de olika instrumenten förpliktigar fördragsslu-tande stater att inkorporera instrumenten på olika sätt. Exempelvis framgår av IKMPR att fördragsslutande stater ”åtar sig [min kursivering] att […] vidta nödvändiga åtgärder för att, genom lagstiftning eller på annat sätt, tillförsäkra de rättigheter i konventionen som inte redan är förverkligade.”76 I CEDAW åläggs istället staterna att uppfylla konventionens stadgande då
den anför att ”[k]onventionsstaterna skall [min kursivering] vidta alla lämpliga åtgärder […].”77 En fördragsslutande stat har ansvar att implementera de båda konventionerna trots skillnaderna i stadgandenas utformning och det kan därför vid en första anblick ge intrycket av att skillnaderna endast föreligger i teorin. Dessa skillnader kan dock få betydelse vid en eventuell granskning avseende korrekt implementering av staterna. Även individuellas möj-ligheter att anföra klagomål över bristande implementering kan påverkas härav.78
2.4 Europarådets konvention om människohandel
Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (Europarådets konvention) antogs av rådet 2005. Dess definition av människohandel bygger på Palermoprotokollets defi-nition och konventionen har även andra likheter med Palermoprotokollet, exempelvis vad avser staternas skyldighet att förebygga handeln.79 Konventionen tillämpas på alla former av människohandel och begränsas inte till handel kopplad till organiserad brottslighet.80
Som tidigare nämnts benämns ofta handeln med människor som det moderna slaveriet, samti-digt som skillnader föreligger mellan människohandel och slaveri. Intressant är att det också i ingressen till Europarådets konvention görs en distinktion mellan slaveri och människohandel. Det uttrycks att ”[…] människohandel kan leda till slaveri för brottsoffren […]”81, inte att handeln de facto utgör slaveri.
Artikel 5-6 Europarådets konvention reglerar staternas skyldighet att förebygga människo-handel. Likt Palermoprotokollet uttrycks de förebyggande åtgärderna i konventionen främst som andra åtgärder än lagstiftningsåtgärder. Dessa är ämnade att förebygga handeln generellt och inte endast handeln för sexuell exploatering. Åtgärder för nationellt samarbete mellan de organ som är ansvariga för förebyggandet av handeln, sociala och ekonomiska insatser, kam-panjer för ökad medvetenhet, samarbete mellan organisationer, specialiserade myndigheter samt samarbete mellan staterna är några av de åtgärder som fördragsslutande stater ska vidta.82 Varje fördragsslutande stat ska även vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att motverka efterfrågan som främjar alla former av utnyttjande som leder till människohan-del. Likt Palermoprotokollets stadgande betonas här särskilt utnyttjandet av kvinnor och barn.83 Denna skyldighet är, som ovan nämnts, av särskild betydelse när det kommer till att
76 Artikel 2.2 IKMPR. 77 Artikel 6 CEDAW. 78 Sevastik m.fl., s. 212.
79 För definitionen i Europarådets konvention se artikel 4 i densamma. 80 Artikel 2 Europarådets konvention.
81 Ingressen till Europarådets konvention.
82 Artikel 5.1-2, 5.6, 29 och 32 Europarådets konvention. 83 Artikel 6 Europarådets konvention.
förebygga människohandel för sexuell exploatering.84 Åtgärderna som exemplifieras är inte uttömmande utan utrymme har givits för varje stat att själv bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga.85
De fördragsslutande staterna ska även vidta lagstiftningsåtgärder för att kriminalisera handeln med människor samt överväga att vidta lagstiftningsåtgärder för att kriminalisera användning-en av sådana tjänster som är följdanvändning-en av utnyttjandet av ett offer för människohandel, exem-pelvis köp av sex från ett människohandelsoffer.86 Intressant är att sistnämnda begränsas till de fall då ”användaren”, det vill säga exempelvis den som köper sex, har vetskap om att per-sonen är offer för människohandel, något som inte sällan är svårt att veta.87 Detta väcker frå-gan huruvida all användning av sådana tjänster, oavsett vetskap om att personen är offer för mänskohandel eller ej, bör kriminaliseras. Frågan lämnas således till staterna att själva av-göra. I övriga instrument nämnda ovan behandlas inte frågan varför det även i dessa fall torde vara överlämnat till staterna att själva avgöra. Detta öppnar för en diskussion kring effektivi-teten och ändamålsenligheten i dessa folkrättsliga stadganden. Vissa forskare anser att efter-frågan på sexuella tjänster främjar handeln med människor och att en lösning kunde vara att förbjuda köp av sex oavsett om den som säljer är offer för människohandel eller ej.88 Frågan behandlas djupare i kapitel tre och fyra.
Avslutningsvis kan sägas att konventionen, ur en positiv synvinkel, är ovanlig vad avser det sätt den kombinerar straffrättsliga stadganden och mänskliga rättigheter utan att det ena ham-nar i skymundan.89 Konventionen har en helhetssyn90, något som enligt Europadomstolen är av vikt för att bekämpa handeln med människor.91
2.5 Europakonventionen
I Europakonventionen, eller EKMR, återfinns de centrala medborgerliga och politiska rättig-heterna, och tillsammans med dess tilläggsprotokoll täcks ett brett område av mänskliga rät-tigheter. Konventionen innehåller inga stadganden om dess tolkning och tillämpning men då den har ett övervakningssystem i form av Europadomstolen har tolkningsprinciper och väg-ledning givits staterna genom domstolens praxis.
En viktig tolkningsprincip utformad av Europadomstolen är principen ’margin of
appreciat-ion’.92 Genom principen ges staterna ett visst utrymme att skönsmässigt bedöma hur
konvent-ionens stadganden, gällande de rättigheter där inskränkningar under vissa förutsättningar får göras, ska införlivas i den nationella rätten. Principen ger ett olika stort utrymme beroende på
84 Se ovan under avsnitt 2.2.4.
85 Se exempelvis artikel 5.2 Europarådets konvention. 86 Artikel 18-19 Europarådets konvention.
87 Seideman, s. 10; Kelemen & Johansson s. 248. 88 A.st.
89 Amiel, s. 42. 90 Eriksson, s. 349.
91 Rantsev v. Cyprus and Russia, § 285.
92 Se Handyside v. the Unted Kingdom, §§ 48-49 där Europadomstolen utformade principen margin of
vilket skyddsintresse som avses men allmänt kan sägas att större utrymme ges när saken avser egendomsskydd, frågor som rör statssäkerhet samt frågor som mer har karaktären av moral-frågor. Margin of appreciation innebär således att viss beslutanderätt har kvarlämnats hos varje fördragsslutande stat och att inget konventionsbrott sker så länge staten inte överträder utrymmet.93 Då margin of appreciation är olika stor vid olika frågor ankommer det i
slutän-dan på Europadomstolen att bedöma huruvida en fördragsslutande stat har agerat korrekt eller ej.
Utöver margin of appreciation och övriga tolkningsprinciper, såsom exempelvis proportional-itetsprincipen, ligger Wienkonventionen till utgångspunkt för tolkningen av EKMR. Således ska bland annat konventionstextens lydelse, ändamål och syfte ligga till grund för tolkning-en.94 EKMR är dock ett levande och dynamiskt instrument som ska tolkas i ljuset av nutida samhällsförhållanden varför innebörden av konventionstexten kan förändras genom sam-hällets utveckling samt rättsutvecklingen i de fördragsslutande staterna.95
Av artikel 1 EKMR framgår att konventionens rättigheter ska tillförsäkras alla som vistas under de fördragsslutande staternas jurisdiktion. Artikeln specificerar inte hur rättigheterna ska tillförsäkras men vanligtvis sker det genom lagstiftning och rättstillämpning. Skyldigheten som stadgas i artikel 1 EKMR innebär inte endast en skyldighet för de fördragsslutande sta-terna gentemot enskilda, utan innebär också en folkrättslig skyldighet för de fördragsslutande staterna emellan att respektera konventionens innehåll.96 Rättigheterna kan tillförsäkras
ge-nom negativa och/eller positiva förpliktelser. Negativa förpliktelser, vilka utgör de vanligaste förpliktelserna, innebär att staten ska tillförsäkra den enskilde konventionens rättigheter ge-nom att inte aktivt kränka dem. Ett tydligt exempel är artikel 3 EKMR vilken stadgar förbud mot tortyr. Den negativa förpliktelsen innebär att staten inte får utsätta människor för tortyr. På det här sättet är konventionen till stora delar uppbyggd; staten ska avhålla sig från att kränka den enskildes rättigheter. Det finns dock situationer där detta inte är nog, där det likväl krävs att staten aktivt handlar för att inte kränka den enskildes rättigheter. När så är fallet talas det om positiva förpliktelser. Positiva förpliktelser innebär en skyldighet för staten att aktivt vidta åtgärder för att säkerställa att rättigheterna inte kränks. Ett exempel är att anta lagstift-ning som kriminaliserar vissa handlingar och säkerställa att lagstiftlagstift-ningen tillämpas effek-tivt.97 Detta kan ske exempelvis genom att effektiva och oberoende utredningar genomförs och att operativa åtgärder vidtas.98 Gällande exemplet om förbudet mot tortyr finns också en positiv förpliktelse; staten måste således agera så att den enskilde inte utsätts för tortyr av varken staten eller någon enskild.
Avslutningsvis, finns inget uttryckligt förbud mot människohandel i EKMR. Artikel 4 EKMR stadgar ett förbud mot slaveri och tvångsarbete och Europadomstolen har i ett fåtal fall be-handlat människohandel i förhållande till artikeln. Då ingen definition av människohandel
93 Ehrenkrona, s. 18.
94 Artikel 31.1 Wienkonventionen; Ehrenkrona, s. 17 f. 95 Ehrenkrona, a.a., s. 17.
96 A.a., s. 29. 97 A.a., s. 19.
finns att hitta i EKMR har domstolen till hjälp för att fastställa stadgandets ändamål och syfte lagt andra internationella instruments definitioner till grund vid behandling av ämnet, bland annat Palermoprotokollets.99 Nedan följer en genomgång av relevant praxis på området.
2.5.1 Siliadin v. France
2005 avgjordes målet Siliadin v. France där domstolen slog fast att positiva förpliktelser in-ryms under artikel 4 EKMR. En togolesisk flicka blev förd till Frankrike av en kvinna med löfte om skolgång. Genom hushållsarbete skulle hon betala av sin flygbiljett. Istället för skol-gång jobbade hon dock långa dagar, sju dagar i veckan, i kvinnans hem och efter en tid i en annan familjs hem. Hon fick inte lämna hemmet förutom vid vissa enstaka tillfällen. Hennes pass fråntogs henne och hon fick inte betalt för sitt arbete. Situationen utgjorde inte ett brott mot den franska strafflagen. I sin ansökan till Europadomstolen anförde Siliadin att Frankrike hade brutit mot de positiva förpliktelserna att förebygga och straffa sådana handlingar.
Europadomstolen slog fast att fördragsslutande stater har en skyldighet att kriminalisera hand-lingar som faller under artikel 4 EKMR samt effektivt åtala förövare av sådana handhand-lingar.100 Således fastslog även domstolen bland annat en skyldighet för staterna att förebygga dessa handlingar.
Intressant är att domstolen i fallet inte uttryckligen behandlade frågan om människohandel. Sökande hävdade att situationen utgjorde människohandel101 men domstolen fokuserade en-bart på utnyttjandet, trots att omständigheterna torde ha kunnat utgöra människohandel.102 Dock har domstolen i senare praxis anfört att frågan om människohandel behandlades i
Silia-din v. France.103 I doktrinen uttrycks både att domstolen behandlade frågan som människo-handel104 och att den inte gjorde det.105 Klart är dock att domstolen inte benämnde frågan som människohandel. Frågan huruvida artikel 4 EKMR omfattar människohandel lämnades såle-des obesvarad i några år till.
2.5.2 Rantsev v. Cyprus and Russia
I fallet Rantsev v. Cyprus and Russia behandlade Europadomstolen frågan om människohan-del i förhållande till artikel 4 EKMR. Bakgrunden i fallet utgjordes av följande omständighet-er. Sökandens dotter, Oxana Rantseva, en rysk medborgare, kom till Cypern för att arbeta som artist på en cabaret. Två veckor efter ankomst lämnade hon lägenheten där hon bodde. Hon återfanns av cabaretägarens bror, tillika anställde, på en krog. Hon fördes av honom till poli-sen där han anförde att hon vistades i landet illegalt eftersom hon hade slutat med sitt arbete. Polisen fann dock att Rantseva ej vistades i landet illegalt och meddelade brodern att han an-tingen skulle komma och hämta henne eller så skulle de låta henne gå. Brodern hämtade
99 A.a., § 282.
100 Siliadin v. France, § 112. 101 A.a., § 92.
102 Gallagher, s. 187.
103 Rantsev v. Cyprus and Russia, § 279. 104 Pati, s. 93.
Rantseva varvid han fråntog henne hennes pass och förde henne till en lägenhet där de, till-sammans med paret som bodde i lägenheten, skulle övernatta. Morgonen efter hittades Rantseva död på gatan nedanför lägenhetens balkong. Det påstods att hon, trots att hon enligt brodern var där frivilligt, hade flytt genom balkongen.
Sökanden anförde att Cypern och Ryssland hade kränkt flera artiklar i EKMR.106 Cypern hade enligt sökanden brustit i sin skyldighet att utreda Rantsevas död, skydda henne när hon levde och straffa förövarna. Sökanden anförde även att Ryssland hade brustit i dess skyldighet att utreda dotterns död och det påstådda faktum att hon fallit offer för människohandel. Han an-förde även att Ryssland brustit i sin skyldighet att skydda dottern mot risken för människo-handel.107
Domstolen inledde med att behandla frågan om fallet kunde anses falla inom tillämpningsom-rådet för artikel 4 EKMR. Inledningsvis konstaterades att EKMR är ett levande instrument som ska tolkas i ljuset av nutida förhållanden.108 Frågan huruvida människohandel kunde
an-ses falla inom tillämpningsområdet för artikel 4 EKMR utan att hänföras till någon av grun-derna däri behandlades och domstolen anförde att ”[…] trafficking in human beings, by its very nature and aim of exploitation, is based on the exercise of powers attaching to the right of ownership.”109 Domstolen liknade således människohandel med slaveri110 och anförde att
handeln hotar mänsklig värdighet och att den varken är förenlig med värdena som konvent-ionen ger uttryck för eller grundläggande demokratiska värderingar. Domstolen likställde dock inte uttryckligen människohandel med slaveri utan fastslog med bakgrund av det ovan nämnda att artikel 4 EKMR inkluderar människohandel utan att det behöver hänföras till nå-gon av grunderna i artikeln.111
Vidare, angående klagomålen i sak, fastslog domstolen att Cypern hade brutit mot artikel 4 EKMR genom att inte skydda Rantseva mot människohandel. Domstolen fann att lagstift-ningen gällande migration och de omdiskuterade artistvisumen inte var nog för att tillförsäkra Rantseva ett effektivt skydd.112 Domstolen anförde att artikel 4 EKMR medför en skyldighet för staterna att reglera de verksamheter som ofta används som täckmantel för människohan-del, i det här fallet cabareterna, och en skyldighet att ha en migrationsrättslig reglering som riktar sig mot problem kopplade till människohandel.113 Cypern hade tidigare fått kritik för sin migrationsrättsliga reglering, särskilt avseende att den anställde inte kunde ansöka om inrese-tillstånd själv utan att detta var tvunget att göras av arbetsgivaren vilket, genom det uppstådda beroendeförhållandet, ökade risken för människohandel.114 I det nu aktuella fallet hade
ka-
106 Endast domstolens bedömning avseende artikel 4 EKMR kommer behandlas. Resterande lämnas därhän då de
ej är av relevans för uppsatsen.
107 Rantsev v. Cyprus and Russia, § 3. 108 A.a., § 277.
109 A.a., § 281.
110 Se definitionen av slaveri, artikel 1.1 slaverikonventionen. 111 Rantsev v. Cyprus and Russia, §§ 281-282.
112 A.a., § 293. 113 A.a., § 284. 114 A.a., § 291.
baréägaren ansökt om visum för Rantseva115 och domstolen uppmärksammade denna regle-ring som en av flera brister i den cypriotiska migrationsrättsliga regleregle-ringen.116
Domstolen hänvisade vidare till Siliadin v. France där skyldigheten att kriminalisera och åtala handlingar som faller under artikel 4 EKMR, det vill säga slaveri, träldom, tvångsarbete och annat påtvingat arbete, anfördes.Domstolen anförde att ”[i]n order to comply with this obli-gation, member States are required to put in place a legislative and administrative framework to prohibit and punish trafficking.”117Således fastslog domstolen en skyldighet för staterna att kriminalisera och lagföra människohandelsbrott. Domstolen anförde vidare att detta endast är en del i arbetet för att bekämpa människohandel. Endast tillsammans med andra åtgärder för att förebygga brottet och skydda offer kan kriminalisering och åtal verka effektivt i arbetet mot människohandeln.118 Domstolen anförde även att det finns en skyldighet att vidta opera-tiva åtgärder i fall där myndigheterna vet om, eller borde ha vetat om, att någon har blivit eller riskerar att bli utsatt för människohandel,119 samt en skyldighet att självständigt och opartiskt utreda möjliga människohandelsbrott.120 Brister fanns hos polisen som inte uppmärksammade
tecken på att situationen kunde utgöra människohandel. Domstolen hänvisade till Palermopro-tokollet och Europarådets konvention och anförde att poliserna saknade kunskaper för att kunna förebygga mänskohandel. Bristerna var således omfattande.121
Angående klagomålet mot Ryssland fann domstolen att även Ryssland hade brustit i sin skyl-dighet att utreda den påstådda människohandeln. Ryssland hade en skylskyl-dighet att utreda huruvida nätverk eller enskilda aktörer, verksamma i Ryssland, varit delaktiga i rekryteringen av Rantseva. Då ingen utredning genomfördes gällande hur och var Rantseva hade rekryterats hade staten brutit mot artikel 4 EKMR.122
2.5.3 Röster om domstolens bedömning i Rantsev v. Cyprus and Russia
Efter det att domen kom har den varit mycket omtalad. Intressant är hur det uttrycks att do-men, tillsammans med avgörandet i Siliandin v. France, ”indikerar” att artikel 4 EKMR om-fattar människohandel när Europadomstolen i Rantsev v. Cyprus and Russia uttryckligen slår fast att så är fallet.123 Två som ingående har diskuterat fallet är Jean Allain, professor i folkrätt vid Queen’s University Belfast och Roza Pati, professor i juridik vid St. Thomas University School of Law. De båda är överens om fallets vikt men har olika inställningar vad avser dom-stolens sätt att behandla frågan om människohandel. Pati anför att fallet är en rättslig fram-gång i arbetet mot människohandel124 medan Allain anser att det har stora rättsliga brister.125
115 A.a., § 15. 116 A.a., §§ 291-293. 117 A.a., § 285. 118 A.st. 119 A.a., § 286. 120 A.a., § 288. 121 A.a., §§ 296-298. 122 A.a., §§ 307-309. 123 Åström, s. 114. Jfr a.a., § 282. 124 Pati, s. 98. 125 Allain, s. 557.
Allain menar att fallet utmärks av juridiska fel och begreppsmässiga förvirringar126 och anser att domstolen i sin bedömning inte gör någon rättslig distinktion mellan slaveri och männi-skohandel när det de facto föreligger en distinktion däremellan.127 Artikel 4 EKMR förbjuder mänskligt utnyttjande i sig och Allain menar därför att domstolens behandling är mycket in-tressant ur en normativ aspekt och hävdar att domstolen exkluderar stora delar av definitionen av människohandel genom att föra in brottet under artikel 4 EKMR.128 Allain menar vidare att domen har lämnat en oklarhet kring artikelns egentliga innebörd då domstolen å ena sidan likställer människohandel med slaveri men samtidigt säger att människohandel omfattas av artikel 4 EKMR utan att behöva hänföras till någon av grunderna däri.129 Allain uttrycker att domstolen kanske inte borde ha behandlat frågan om människohandel överhuvudtaget.130 Diskussionen är intressant, inte endast för innebörden av begreppet människohandel, utan också för frågan om staters skyldighet att förebygga människohandel genom lagstiftning. Som kommer redogöras för ytterligare i senare kapitel skulle ett likställande av slaveri och männi-skohandel höja männimänni-skohandelsbrottets rättsliga status.131 Stater skulle då också omfattas av ett förbud mot människohandel oavsett tillträde till internationella överenskommelser eller ej eftersom slaveri utgör sedvanerätt och är en s.k. jus cogens-norm.132 Om en stat omfattas av ett förbud mot människohandel grundat på förbudet mot slaveri medföljer också en skyldighet att förebygga människohandel då förebyggande och förbud, genom exempelvis kriminali-sering, går hand i hand.133 Därför torde ett samband finnas mellan likställande av slaveri och
människohandel gentemot staters benägenhet att förebygga människohandeln, och således även benägenheten att kriminalisera handlingar som kan utgöra människohandel. Resone-manget lämnas därhän för stunden och upptas för djupare diskussion i kapitel fyra.
Pati har, till skillnad från Allain, välkomnat fallet med öppna armar, uttrycker att fallet är ”ett milstolpebeslut” och menar att domstolens bedömning till och med är av sådan vikt att icke-europeiska stater borde ta rygg på dess behandling av frågan om människohandel.134 Pati jäm-för inte människohandel med slaveri men anjäm-för att det finns stora likheter däremellan.135 Hon lägger inte fokus på de rättsliga beståndsdelarna på samma sätt som Allain utan granskar istäl-let falistäl-let ur ett mer övergripande perspektiv. Intressant är att Pati tydligt lyfter fram att männi-skohandel i Rantsev v. Cyprus and Russia behandlas med utgångpunkt i mänskliga rättigheter och med fokus också på offret och inte endast på förövaren. Pati påpekar vidare att fallet tyd-ligt banar väg för korrekt rättslig tolkning av människohandel, helt motsatt uppfattning än Allain.136 Pati yttrar dock det med de positiva förpliktelserna som grund och lyfter således
126 A.a., s. 551 och 555. 127 A.a., s. 546 och 554. 128 A.a., s. 550 f och 553 f. 129 A.a., s. 555. 130 A.st. 131 Jfr Gallagher, s. 135. 132 A.st.
133 Jfr Rantsev v. Cyprus and Russia, § 285. 134 Pati, s. 83 och 141.
135 A.a., s. 104. 136 A.a., s. 98 och 103.
frågan om vikten av att bland annat förebygga handeln, något som ej framkommer i Allains kritik.137
Oavsett ovan nämnda kritik så står en sak klar i och med domen; människohandel är förbjudet under artikel 4 EKMR och positiva förpliktelser föreligger för staterna vad avser människo-handel. Således blev det här fallet banbrytande. Intressant är hur de två professorerna argu-menterar. De synes föra sina argument utifrån två olika perspektiv där Allain djupare granskar fallet utifrån ett mer rättsteoretiskt perspektiv medan Pati för en diskussion om domstolens bedömning från ett mer övergripande perspektiv med mänskliga rättigheter som grund. Tyd-ligt är att de inte endast för argumentationen med respektive åsikter som grund utan de även har tydliga argument för sina påståenden. Därför hade det varit önskvärt om domstolen tyd-liggjort sin tolkning av artikel 4 EKMR och dess relation till människohandel för att undvika dessa olika uppfattningar.
Avslutningsvis kan nämnas att fokus till stor del, av både Allain och Pati, läggs på domstolens tolkning av artikel 4 EKMR i förhållande till människohandel. Dock utgör frågan om de posi-tiva förpliktelserna en stor del av domstolens bedömning. Det hade därför varit intressant om detta hade givits större utrymme av de båda författarna i respektive diskussioner. Det är ju trots allt en mycket viktig fråga.
2.5.4 Övrig praxis
Efter avgörandena Siliadin v. France och Rantsev v. Cyprus and Russia har Europadomstolen prövat ytterligare ett fåtal fall rörande artikel 4 EKMR och dess tolkning. Återkommande i domstolens bedömningar är vikten och innebörden av artikel 4 EKMR. Upprepade gånger stadgar domstolen att artikeln speglar de grundläggande värderingarna för ett demokratiskt samhälle och att artikel 4.1 EKMR är absolut.138, 139
I L.E. v. Greece hade klaganden, en nigeriansk medborgare, kommit till Grekland och på plats blivit tvingad in i prostitution. Domstolen anförde att Grekland hade brutit mot artikel 4 EKMR då de inte hade företagit operativa åtgärder med tillräcklig skyndsamhet samt brustit i sin processuella skyldighet under artikel 4 EKMR. Exempelvis hade inte tillräckliga åtgärder för att hitta den misstänkte förövaren vidtagits och klagandes anmälan hade inte behandlats tillräckligt snabbt.140 De processuella skyldigheterna bedömdes även i M. and Othersv. Italy and Bulgaria där domstolen underströk vikten av att staterna utreder påstådda fall av
skohandel. I fallet sa domstolen att det inte kunde uteslutas att sökande varit offer för männi-skohandel men att det inte kunde bekräftas på grund av den undermåliga utredningen som vidtagits av Italien.141 Domstolen framhävde även vikten av att staterna genomför effektiva,
137 A.a., s. 103.
138 Se exempelvis C.N. and V. v. France, § 68; C.N v. the United Kingdom, § 65.
139 Vid nödläge får avsteg göras från förbudet mot tvångsarbete och annat påtvingat arbete, artikel 15.1-2
EKMR.
140 L.E. v. Greece, sammanfattning.
oberoende och opartiska utredningar där åtgärder vidtas för att säkra bevis.142 Domstolen stadgade också att myndigheterna måste agera så snabbt som situationen tillåter för att föra någon som misstänks vara i fara i säkerhet.143
Europadomstolens bedömning torde i viss mån kunna kritiseras. I fallet hävdade Italien att omständigheterna skulle kunna utgöra vanliga omständigheter i ett äktenskap varför det inte var fråga om människohandel. Detta accepterades inte av domstolen som anförde att situat-ionen eventuellt hade kunnat anses utgöra människohandel om en ordentlig utredning vidta-gits.144 Domstolen avvisade dock klagomålet avseende artikel 4 EKMR och anförde att
”The Court has already held above that the circumstances as alleged by the applicants could have amounted to human trafficking. However, it considers that from the evidence submitted there is not sufficient ground to establish the veracity of the applicants’ version of events […]. In
consequence, the Court does not recognise the existence of circumstances capable of amounting to [human trafficking]. It follows that the applicants’ allegation that there had been an instance of actual human trafficking has not been proved and therefore cannot be accepted by the Court.”145 Domstolen menar alltså att utredningen var undermålig, samtidigt som domstolen lägger denna till grund för sin bedömning för frågan om människohandel, något som är mycket in-tressant.
I V.F. v. France avsåg Frankrike att utvisa klaganden till Nigeria. Klaganden anförde att hon skulle riskera att bestraffas av de personer hon flytt från och att dessa åter skulle tvinga henne till prostitution. Hon menade att de nigerianska myndigheterna inte skulle kunna skydda henne från detta och att Frankrike därför hade en positiv förpliktelse att inte utvisa henne i egenskap av potentiellt människohandelsoffer. Europadomstolen anförde dock att polisen inte visste eller borde ha vetat att hon var offer för människohandel när de tog beslut om att utvisa henne, och att de nigerianska myndigheterna dessutom borde kunna förse henne med skydd vid återvändande. Ansökan avvisades därför.146 Även i F.A. v. United Kingdom avvisade domstolen ansökan. F.A., medborgare i Ghana, hävdade att hennes utvisningsbeslut till samma land behövde stoppas då hennes rättigheter enligt artikel 3 EKMR annars riskerade att kränkas. Hon anförde även att Storbritannien hade en positiv förpliktelse under artikel 3-4 EKMR att förse henne med den vård hon behövde då hon fått HIV till följd av sexuell exploa-tering.147 Domstolen avvisade hennes ansökan då hon inte hade uttömt de nationella
rättsmed-len.148
Avslutningsvis har Europadomstolen även behandlat frågan avseende kriminalisering av handlingar som faller under artikel 4 EKMR. Domstolen har anfört att offer för människohan-del kan ha blivit utsatta för andra brott samtidigt, såsom bland annat människorov, olaga hot 142 A.a., § 100. 143 A.a., §§ 100, 102. 144 A.a. § 106. 145 A.a., § 154. 146 V.F. v. France, factsheet. 147 F.A. v. United Kingdom, § 44. 148 A.a., § 57.
