Hur skildras FN:s insatser under
två folkmord på två olika
kontinenter?
KURS:Historia för ämneslärare, 61–90 hp PROGRAM: Ämneslärarprogrammet FÖRFATTARE: Josefine Karlsson EXAMINATOR: Radu- Harald Dinu TERMIN:HT2020
En komparativ studie av svenska mediers
rapportering om folkmordet i Rwanda och
folkmordet i Srebrenica
2
Abstract
The purpose of this essay is to investigate how the Swedish newspapers Aftonbladet and Svenska Dagbladet have reported on the genocide in Rwanda which is a country in Africa and the genocide in Srebrenica, which is a city located in Europe. In both cases, there are elements that affect how much and in what way newspapers chose to report on what was happening. This essay is about two similar events, which took place in two different geographical locations. One of the genocides took place in Europe and the other in Africa. The purpose is to investigate how the differences between the two cases appear in the newspapers. The United Nations (UN) was involved and has been criticized in both events, which makes it an actor that is frequently mentioned on the two newspapers’ editorial pages. The aim of this essay has been on examining how the newspapers have reported the same or different on how the UN was acting in the two genocides. The material that forms the basis for the research is newspaper articles on the two newspapers’ editorial pages, that were published during the current events. The articles have been analysed with the help of a theory on how the image of Africa tends to be portrayed in comparison to the rest of the world in our society. The result of the study shows a difference in the two newspapers' reporting of the genocide in Rwanda and the genocide in Srebrenica. The genocide in Rwanda is not written about to the same extent as the genocide in Srebrenica and The UN's involvement in Rwanda is not as criticized as its involvement in Srebrenica. While the articles about Srebrenica describe how it is the UN's biggest setback, the articles about Rwanda criticize and justify the UNs' actions at the same time. According to the results of the study, there is a clear difference in how the newspapers in question describe the events that took place on two different continents.
3
Innehåll
Inledning ... 4
1. Syfte och Frågeställning ... 5
1.1 Syfte ... 5
1.2 Frågeställning ... 5
2. Källmaterial och avgränsningar ... 6
2.1 Urval och avgränsningar ... 6
2.2 Material ... 6 3. Teori ... 7 3.1 Teori om nyhetsvärdering ... 7 3.2 Teori om Afrikabilden ... 8 4. Metod ... 10 4.1 Massmedieretorisk analysmodell ... 11 4.2 Jämförandeanalys ... 11 5. Forskningsläge ... 12 6. Bakgrund ... 14 6.1 Folkmordet i Rwanda ... 14 6.2 Folkmordet i Srebrenica ... 15 6.3 FN:s medverkan i folkmorden ... 16 7. Resultat ... 17 7.1 Resultatdel Rwanda ... 17 7.2 Resultatdel Srebrenica... 22
7.3 Kvantitativ räkning av artiklarna ... 27
8. Analys ... 27
8.1 I vilken omfattning rapporterar tidningarna om folkmorden? ... 27
8.2 Analys av artiklarna om Rwanda ... 28
8.3 Analys av artiklarna om Srebrenica ... 30
8.4 Jämförande analys med fokus på FN ... 32
9. Sammanfattning ... 33
10. Käll- och litteraturförteckning ... 36
10.1 Tidningsartiklar ... 36
10.2 Tryckta källor ... 36
4
Inledning
Den här uppsatsen är en komparativ presstudie där fokuset kommer vara rapporteringen om två folkmord på två olika kontinenter. Ett folkmord ägde rum i Bosnien 1995 och ett folkmord utspelade sig i Rwanda 1994, långt bort från Sveriges gränser.
Afrika 1994, ett massmord med över 800 000 offer äger rum i den lilla republiken Rwanda belägen i de östra delarna av Afrika.1 I konflikten var de två etniska folkgrupperna Hutuer och Tutsier inblandade där majoritetsgruppen hutuerna hade som mål att utrota alla individer inom gruppen tutsi. Cirka två miljoner tutsier tvingas fly när de blir brutalt mördade och anfallna i deras hem under ett par månader året 1994.2 Europa 1995, cirka 8000 pojkar och män mördas under bara ett par dagar när den bosnienserbiska armén belägrar staden Srebrenica. Folkmordet var en del av de blodiga konflikterna som blossade upp efter att Jugoslaviens upplösning startade under tidigt 1990-tal. Överlevare från Srebrenica har berättat hur de bosnienserbiska styrkorna bombade lokaler där människor var instängda.3 Den brutala händelsen var en del av den etniska rensning som serberna utförde mot de bosniska muslimerna i området.4 Båda händelserna har rubricerats som folkmord av FN utifrån kriterierna att det ska ha ”funnits en avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan”.5 FN var inblandade i båda konflikterna men beskrivs bland annat som ”åskådare” i folkmordet som tog plats i Srebrenica.6 I Rwanda har också FN:s insatser starkt kritiserats och ifrågasatts, FN var närvarande men ändå omkom upp emot en miljon människor. Båda folkmorden var brutala med många civila offer. Hur kan man ändå se att intresset för händelserna varit olika stort i västvärlden? Finns det en tendens att västvärlden vänder ryggen till en händelse som sker långt bort? Rwanda ligger på en kontinent med en helt annan kultur och på en plats långt bort från västvärldens normer och kännedom. Folkmordet i Srebrenica utspelade sig däremot mycket närmre västvärlden, både geografiskt och kulturellt. Hur bidrar avstånd och kultur till hur svensk media har rapporterat om två händlerser med liknande brutalitet?
1 Levande Historia, Folkmordet i Rwanda, Hämtad från:
https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/folkmordet-i-rwanda , Hämtad: 2020-10-28.
2 Kristian Gerner & Klas-Göran Karlsson, Folkmordens historia, 2011, s.137.
3 Levande Historia, Folkmordet i Srebrenica, Hämtad från:
https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/kriget-i-forna-jugoslavien/folkmordet-i-srebrenica , Hämtad: 2020-10-28.
4 Gerner & Karlsson, 2011, s. 259.
5 Anna-Lena Andrews, FN-fakta Folkmord och brott mot, [faktablad], FN-förbundet, hämtad från:
https://fn.se/wp-content/uploads/2016/08/Faktablad-4-12-Folkmord-och-brott-mot-m%C3%A4nskligheten.pdf , hämtad: 2020- 10-28.
5
I den här uppsatsen kommer jag att undersöka ledarsidorna på två av Sveriges största tidningar, Aftonbladet som definierar sin ledarsida som obunden socialdemokratisk och Svenska Dagbladet som definierar sin ledarsida som obunden moderat. Jag kommer granska rapporteringarna om FN:s insatser i händelserna för att undersöka om det finns skillnader eller likheter mellan de båda folkmorden. Valet av de båda tidningarna bygger på att de skiljer sig från varandra då det är en kvällstidning och en morgontidning men framför allt att tidningarna har olika politisk färg. Eftersom tidningarnas ledarsidor tillhör två olika politiska sidor bidrar det till en större bredd i uppsatsen då den visar fler perspektiv av rapporteringen.
Folkmordet i Rwanda och folkmordet i Srebrenica är två händelser som undersökts utifrån olika syften under årens gång. Dels ur ett medieperspektiv, dels ur ett perspektiv som handlar hur folkmorden har behandlats i historieundervisningen. Tidigare forskning har däremot sällan jämfört de två folkmorden genom en analys av ledarsidors rapportering likt den föreliggande uppsatsen. Det är inte någon ny företeelse att det finns skillnader i hur tidningar väljer att rapportera och hur folket intresserar sig för händelser som sker på andra kontinenter jämfört med sin egen. Med den föreliggande uppsatsen ska jag däremot undersöka skillnader mellan just de här två händelsernas rapportering, för att se vilka olikheter eller likheter det finns i tidningarnas rapporteringar. Det är något som tidigare inte gjorts vilket leder till att uppsatsen fyller en lucka i forskningsfältet.
1. Syfte och Frågeställning
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att genom en komparativ presstudie undersöka och jämföra hur Aftonbladets och Svenska Dagbladets ledarsidor rapporterade om folkmordet i Rwanda och folkmordet i Srebrenica med fokus på FN:s insatser.
1.2 Frågeställning
- I vilken omfattning rapporterar tidningarna om folkmorden?
- Hur är artiklarna om folkmorden vinklade på tidningarnas ledarsidor? - Vilka är de huvudsakliga aktörerna i artiklarna och hur framställs de?
- Vad kan man se för skillnader respektive likheter i tidningarnas rapportering om FN:s insatser i de två folkmorden?
6
2.
Källmaterial och avgränsningar
2.1 Urval och avgränsningar
För att uppsatsens frågeställningar skulle kunna besvaras var en viss avgränsning tvungen att göras, eftersom det publicerats många artiklar om de båda folkmorden i svensk media. De två tidningarna Aftonbladet och Svenska Dagbladet som ligger till grund för uppsatsen valdes utifrån deras två olika ideologiska färger. Jag har valt en kvällstidning och en dagstidning då det i Sverige idag inte finns någon stor rikstäckande dagstidning som har beteckningen socialdemokratisk. Vidare avgränsades källmaterialet till tidningarnas ledarsidor, vilket är den plats i tidningen där deras politiska färger främst framgår.7 Eftersom tidningarnas ståndpunkter får komma fram på ett annat sätt på ledarsidan jämfört med den övriga rapporteringen i tidningen kan artiklarna där bli mer ställningstagande från tidningarnas sida. Det blir inte heller någon risk att de artiklar som analyserades är inköpta av utländsk press, vilket hade kunnat komplicera undersökningen.8 För den kvalitativa undersökningen valdes åtta artiklar från vardera tidnings ledarsidor, fyra om folkmordet i Rwanda och fyra om folkmordet i Srebrenica. Det vill säga att det totalt blev sexton artiklar som analyserades där åtta artiklar behandlar folkmordet i Rwanda och åtta artiklar behandlar folkmordet i Srebrenica. Artiklarna som har analyserats i samband med händelserna i Rwanda har alla publicerats mellan april 1994 och juli 1994 vilket är tiden för folkmordet. I de artiklar som har analyserats om händelserna i Srebrenica har urvalet varit juli månad 1995 då det var under juli 1995 intagandet av Srebrenica ägde rum. För den kvantitativa delen av undersökningen sträcker sig valet av artiklar under hela året 1994 för folkmordet i Rwanda och hela året 1995 för folkmordet i Srebrenica. Det valet är gjort på grund av att den tiden som händelserna äger rum skiljer sig åt markant. Folkmordet i Rwanda utspelar sig under tre månader och folkmordet i Srebrenica under 11 dagar. Valet att undersöka hur mycket tidningarna har rapporterat om folkmorden under hela året ger även möjlighet till att få med eventuell rapportering om efterspel samt om tidningarna har rapporterat om upptakten till folkmorden.
2.2 Material
Svenska Dagbladet grundades 1884 och är en morgontidning som sedan tidningens uppstart har den individuella yttrandefriheten i fokus. På ledarsidorna, vilket är det material som har använts
7 Svenska dagstidningar, Läs mer om politiska färger, hämtad från: http://svenskadagstidningar.se/politisk-farg/
hämtad: 2020-11-26.
8 Svenska dagstidningar, Läs mer om politiska färger, hämtad från: http://svenskadagstidningar.se/politisk-farg/
7
för uppsatsen, vilar tidningen på en värdegrund som kombinerar liberalism och konservatism. Svenska Dagbladet har idag totalt på sina kanaler 750 000 dagliga läsare från hela landet.9 Aftonbladet är den andra av de två tidningarna vars ledarsidor undersökts i uppsatsen, den grundades 1830 och är en av Sveriges största kvällstidningar. På tidningens hemsida beskriver Aftonbladet sin ledarsida som obunden socialdemokratisk men betonar att den övriga redaktionen inte går under någon specifik politisk färg. Ett av de huvudsakliga uppdragen tidningen beskriver sig ha är att göra de som inte har någon egen röst hörd, vilket delvis sker genom att granska makthavare i den offentliga sektorn.10
På tidningarnas ledarsidor är artiklarna ofta osignerade vilket gör att en korrekt referens till skribenten inte var möjlig. På Svenska Dagbladets hemsida finns uppgifter om att en osignerad artikel på ledasidan står för hela tidningens åsikt i ämnet medan en signerad är specifik för den skribenten som signerat artikeln.11 Likande information finns inte att hitta om Aftonbladets ledarsida men eftersom inget annat framgår har jag i min referering utgått ifrån att de använder sig av samma system.
3. Teori
3.1 Teori om nyhetsvärdering
En del av den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är kommunikationsforskaren Henk Prakkes teori om nyhetsvärderingen och vad som krävs för att en händelse ska bli en nyhet. Prakke menar att det finns tre faktorer som på olika nivåer i nyhetsflödet påverkar vad som blir en nyhet. De olika nivåerna som mäts är tid, kultur och rum. Det är således mindre chans att det blir en nyhet om en händelse skedde långt bort för längesedan. Är det en händelse som pågår och berör befolkningen i närheten är det däremot större chans att det blir en stor nyhet.12 Nedan framgår en illustration av Prakkes teori om hur nyhetsvärdet påverkas av de olika nivåerna kultur, rum och tid.
9 Ibid.
10 Aftonbladet, Om Aftonbladet, Hämtad från: https://www.aftonbladet.se/a/LOlQ4/om-aftonbladet Hämtad:
2020-11-06.
11 Svenska Dagbladet, Vem skriver vad på SvD:s Ledarsida? Publicerad: 2019-07-17 Hämtad från:
https://www.svd.se/vem-skriver-vad-pa-svds-ledarsida , Hämtad: 2020-12-06.
12Stig Hadenius, Lennart Weibull, L, & Ingela Wadbring, I. Massmedier: press, radio och tv i den digitala
8
Figur 1. Henk Prakkes modell som illustrerar de olika nivåerna.13
Prakkes teori om hur kultur och rum påverkar nyheternas genomslag i medierna blir en relevant utgångspunkt för analysen av undersökningens resultat, eftersom syftet med uppsatsen är att besvara hur tidningarna skriver om två händelser som sker på olika geografiska platser med olika kulturer. Undersökningen kommer inte beröra tidsfaktorn då båda händelserna utspelar sig på 1990-talet och artiklarna som undersökts har publicerats parallellt med de aktuella händelserna. Fokus kommer där med enbart ligga på den kulturella och den geografiska aspekten av Prakkes teori.
3.2 Teori om Afrikabilden
Mai Palmberg har genom två studier forskat om hur Afrikabilden har sett ut i svenska läroböcker. Palmbergs första studie som handlade om gamla och nya fördomar publicerades 1987. Tio år senare valde hon att göra en ny liknande studie då världen ständigt är i förändring, vilket således påverkar skolböckerna.14 Även om jag i den kommande uppsatsen inte behandlar Afrikas bild i läroböcker blir delar av Palmbergs resultat användbart för hur tidningarnas rapporteringar om folkmordet i Rwanda jämfört med folkmordet Srebrenica kan ha påverkats av hur samhället såg ut under 1990-talet. Palmbergs resultat är heller inte någon specifik teori
13 Henk Prakke, Nyhetsvärderingsdiagram, [Diagram], Hämtad från:
https://www.so-rummet.se/sites/default/files/nu_och_da/Nyhetsvardering-diagram-media-SO-samhallskunskap_x.png , Hämtad: 2020-12-05.
9
men med hjälp av hennes resultat kan jag tillsammans med Prakkes teori utforma min egen teoretiska ansats.
I sin studie undersöker och analyserar Palmberg enbart synen om Afrika och hur den afrikanska bilden framställs i läroböckerna, vilket i sig inte blir användbart i uppsatsen då jag undersöker två olika geografiska platser. För att kunna undersöka hur Afrikas samhälle, historia och utveckling framställs måste Palmberg däremot ha en jämförande faktor, vilket i studien är hur andra geografiska platser och kulturer skildras och porträtteras i läroböckerna. Med hjälp av Palmbergs studie kunde jag därför ta ut vissa jämförelsepunkter där hon beskriver problem med hur bilden av Afrika framställs gentemot det övriga innehållet i läroböckerna.
Jämförelsepunkter som kom att användas i uppsatsen: - Osynliggörandet av Afrika
- Generalisering av länder, områden och personer i Afrika - Bilden av folket i Afrika som offer i stället för subjekt
En av jämförelsepunkterna är hur Afrika på flera olika sätt osynliggörs i läroböckerna. Exempelvis osynliggörs den skiftande religiositeten då islams stora utbredning i Afrika inte omnämns i all litteratur trots att religionen är en av de största på kontinenten.15 I många av de historieböcker som Palmberg undersökt är det också brist på inslag om Afrikas frigörelse från kolonialmakterna och hur den tog sig uttryck olika runt om på kontinenten.16 Det finns flera exempel i studien som visar på hur Afrikas historia komprimeras till en osammanhängande och svårtolkad text eller helt enkelt utesluts helt. När Afrikas historia och geografi utesluts från läroböckerna gör det att historia och fakta från andra delar av världen kan ta större plats i läromedel. Det här visar följaktligen hur osynliggörandet av Afrika påverkar på vilket sätt andra delar av världen framställs.
Ett resultat som Palmberg gång på gång kommer fram till är att när invånarna i Afrika beskrivs talar man bland annat i termerna stammar, folkslag och grupper. Det är således sällan specifika stammar omnämns eller studeras närmare utan de beskrivs ofta genom generella begrepp,17medan västvärldens aktörer i större utsträckning beskrivs med specifika namn samt genom att benämna vilka länder man talar om. Ett annat exempel på generalisering i läroböckerna är när industri- och utvecklingsländer definieras. Afrika förknippas ofta med u-länder och dessa u-länder beskrivs ha svåra problem och sämre förhållande än de mer utvecklade
15 Palmberg, 2000, s.131. 16 Ibid, s. 85.
10
delarna av världen. När läroböckerna ytligt skriver om u-länder och bara tar upp Afrika blir risken att hela kontinenten generellt skildras som fattig och outvecklad, hela kontinenten beskrivs således som ett u-land.18
Den tredje jämförelsepunkten är hur invånarna framställs som offer och inte subjekt vilket förstärks bland annat när Afrikas egen historia saknas i läroböckerna och enbart syns när den påverkats av européerna.19 Bilden befästs ännu mer när böckerna utesluter delar av historien där afrikaner har kämpat för sin frihet. När det motståndet som ändå tog plats mot kolonialismen inte alls får ta uttryck i böckerna, gestaltas afrikanerna som hjälplösa offer i sitt motstånd mot européerna.20
Det är Palmbergs resultat i hur Afrika skildras jämfört med den icke nämnda jämförelsefaktorn som jag kommer använda mig av i undersökningen. Srebrenica nämns inte i Palmbergs studie men det är beläget i Europa vilket är en världsdel som får ta mycket plats i läroböckerna. Palmberg nämner även hur Europas vida plats i läroböckerna faktiskt är en bidragande faktor till den bristande gestaltningen av Afrika. Vilket leder till att jämförelsepunkterna på ett tillfredsställande sätt kan bidra till undersökningen om hur svensk media rapporterat om de båda folkmorden.
Uppsatsens utgångspunkt är en integration mellan Prakkes generella nyhetsteori om vilka händelser som blir en nyhet samt jämförelsepunkterna utifrån Palmbergs resultat om Afrikabilden gentemot hur Europa gestaltats. Tillsammans blir det en teori som behandlar massmedian och dess nyhetsvärde men också de geografiska platser uppsatsen är baserad på.
4. Metod
Uppsatsens metod består av två delar, en kvantitativ metod och en kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden användes för att belysa och synliggöra i vilken utsträckning tidningarna har rapporterat om folkmorden. Det gjordes till en del genom att söka på ”Rwanda*” för året 1994 respektive ”Srebrenica*” för ¨året 1995 på både Aftonbladet och Svenska Dagbladets databas för att sedan undersöka hur många artiklar som har behandlat de båda folkmorden. Sedan räknades de artiklar som var skrivna på tidningars ledarsidor över hela året. Den andra delen av den kvantitativa undersökningen var att synliggöra hur stort ordomfång folkmorden fick ta på ledarsidorna. Det gjordes genom att räkna orden i de artiklar som användes i den
18 Ibid, s.124.
19 Palmberg, 2000, s. 57. 20 Ibid, s.80.
11
kvalitativa undersökningen och sedan jämföra folkmorden med varandra. I räkningen av orden har jag försökt göra en så korrekt räkning som möjligt men har avrundat till ett cirka tal och reserverar mig därför för att det inte är ett helt exakt resultat. Materialet i den kvantitativa undersökningen kom att redovisas i en tabell under rubriken resultat. Den kvalitativa delen utgjordes av en innehållsanalys vilket gör att undersökningen fick ett djup då artiklarnas innehåll analyserats. Metoden gjorde det möjligt att ta reda på vem det är som står i fokus samt hur tidningarna gestaltade de olika aktörerna som var inblandade i folkmorden.21
För att göra undersökningen mer säker var det till stor fördel att kombinera en kvalitativ metod med en kvantitativ då den kvantitativa metoden tvingade mig att granska informationen från ett avstånd och enbart objektivt räkna artiklarna och dess omfång. Det resultatet påverkas såldes inte av en egen förutfattad mening som eventuellt hade kunnat förkomma.22
4.1 Massmedieretorisk analysmodell
För att göra den kvalitativa innehållsanalysen konstruerades analysfrågor med hjälp av boken
Nyheter- att läsa tidningstexter där Lundgren, Ney och Thurén beskriver hur man genom en
analys på bästa sätt förvärvar budskapet i en nyhetstext.
Jag valde att använda mig av de analysfrågorna som gjorde det möjligt att besvara mitt syfte om hur FN:s insatser i respektive folkmord har rapporterats på tidningarnas ledarsidor. Fråga nummer två och tre är de frågor som hjälpt till att undersöka hur artikeln är vinklad och vilka aktörer som framkommer i artikeln, däribland FN som är den aktör som huvudsakligen undersöks. Är det någon speciell som fått komma till tals i artikeln och fanns det några skillnader gällande dessa? Den sista frågan behandlar även ordvalen i artikeln, gestaltas de olika aktörerna genom värdeord eller begrepp?23
4.2 Jämförandeanalys
När all data var insamlad och resultatet av de undersökta artiklarna redovisats gjordes en analys av dessa utefter de teoretiska ramverk som uppsatsen vilar på. Efter att analysen var genomförd genomfördes en jämförandeanalys mellan hur FN:s insatser i båda folkmorden har porträtterats och rapporterats om på ledarsidorna. När jämförandeanalysen utfördes var det viktigt att utgå ifrån enheter som går att jämföras. I den här uppsatsen använde jag mig av två liknande händelser som jämfördes utifrån hur rapportering om FN:s insats har beskrivits i massmedia.
21 Henny Olsson & Stefan Sörensen, Forskningsprocessen, Uppl. 3, 2011. s.19. 22 Ibid, s.106.
23 Kristina Lundgren, Birgitta Ney & Torsten Thurén, Nyheter- att läsa tidningstexter, Ordfront förlag, 1999, S.
12
Vad fanns det för likheter och skillnader i rapporteringen om FN:s insatser. Vad särskilde och vad hörde ihop.24 Genom den komparativa analysen kunde jag efter att ha analyserat källorna dra slutsatser som visar på hur de historiska händelserna har gestaltas lika eller olika i tidningarna.
5. Forskningsläge
I artikeln ”The factors of affecting the presentation of events and the media coverage of topics in the mass media” diskuterar Pavelka de båda frågorna “hur väljs ämnena av massmedian?” och “vilka faktorer påverkar dess urval?”. Det artikeln tar upp som är mest relevant för min uppsats är avsnittet där Pavelka diskuterar de olika faktorerna av nyhetsvärde. Han tar upp flera olika forskningsresultat som exempelvis visar på kriterier som avvikelser, nyheter om betydelsefulla personer eller nationer, negativa nyheter, nyheter med hög frekvens etcetera, som alla bidrar med högt nyhetsvärde. Det råder dock delade meningar kring huruvida det är möjligt att konstruera en fullständig lista på nyheter med högt värde eller vilka faktorer som påverkar. Däremot menar Pavelka att när en rapportering om en händelse har varit bra är det ofta många av faktorerna som har varit kombinerade.25 Pavelkas resultat går hand i hand med Prakkes teori om nyhetsvärde som den föreliggande uppsatsen vilar på. En nyhet som täcker alla kriterier har större chans att få en mer heltäckande rapportering vilket kan få betydelse i jämförandet mellan folkmordet i Rwanda och folkmordet i Srebrenica.
Allan Thompson är redaktören till boken The media and the Rwandan Genocide vilken är en gedigen samling artiklar som är av intresse för uppsatsen. Thompson menar att nyhetsrapporteringen inte tog människovärdet i beaktning när det handlar om vad som utspelade sig i Rwanda 1994.26 Linda Melvern är en av skribenterna i boken och har skrivit artikeln ”Media Missing the Story: the Media and the Rwanda Genocide”. Hon gör en analys och diskuterar hur amerikansk och brittisk media rapporterade om folkmordet i Rwanda 1994. Melvern beskriver hur en fransk tidning tidigt använde begreppet folkmord för att förklara den massaker som utspelade sig i Rwanda. Enligt Melvern tycktes begreppet dock ha glömts bort lika snabbt i den brittiska och amerikanska pressen. Där refererade man till händelserna i Rwanda som en ”afrikansk konflikt” och att landet var i en okontrollerbar härva av laglöshet
24 Thomas, Denke, Komperativ metod-förståelse genom jämförelse, 2002.
25 Jiří Pavelka, ”The factors of affecting the presentation of events and the media coverage of topics in the
mass media” Procedia - Social and Behavioral Sciences 140 ,2014 Hämtad från:
file:///C:/Users/josef/Downloads/The_Factors_Affecting_the_Presentation_of_Events_a.pdf
26 Allan Thompson, The media and the Rwanda genocide, 2007. Hämtad från:
13
och terror.27 Den 23 april publicerades en liten artikel i New York Times som refererade till folkmordet som ”vad som liknar ett folkmord sker i Rwanda” vilket var det närmsta erkännandet på folkmord som syntes i median på ett tag. Melvern beskriver hur fokus låg på flera andra händelser när rapporteringen tog plats i stället för själva folkmordet som ägde rum. Melverns artikel fokuserade på den amerikanska och den brittiska pressen och de saker som de valde att fokusera på. Min uppsats kommer däremot ge en inblick i den svenska pressens rapportering om folkmordet i Rwanda förhållande till folkmordet i Srebrenica.
“The blame game – News framing of the Srebrenica massacre 1993–2005” är en artikel skriven av Marina Vujnovic vars syfte är att utreda hur New York Times och The Washington post hanterade rapporteringen om folkmordet i Srebrenica. Vujnovic har tre frågor som hon besvarar i artikeln, vilka är:
- Hur gestaltades händelserna i Srebrenica från mars 1993 till juni 1995? - Hur gestaltades händelserna i Srebrenica från juli 1995 till december 2005?
- Förkom det en förändring i tillskrivningen av skulden från 1995 till 2005, och om det fanns, till vem tillskrevs den?
Frågeställningarna är relevant för min undersökning då dem ger en inblick i hur tidningar i USA har rapporterat och gestaltat folkmordet i Srebrenica. I undersökningen använde Vujmovic sig av kodord för att undersöka i vilken utsträckning begreppen ”folkmord”, ”förintelse” och ”etnisk rensning” användes i artiklarna om händelsen. Resultatet visade att den definitionen som var överrepresenterad under båda perioderna var ”etnisk rensning” medan begreppet ”folkmord” inte förekom alls under första perioden. Efter massakern 1995 visar dock resultatet att händelserna i Srebrenica började framställas som folkmord även om etnisk rensning fortsatt var den mest representerade beskrivningen. Begreppet förintelse visade sig inte användas alls varken för artiklar 1993–1995 eller 1995–2005.28 Resultatet från Vujmovic studie visar på hur de amerikanska tidningarna beskrev och erkände det som hände i Srebrenica som folkmord 1995. Det ger en indikation på att tidningarna i den föreliggande undersökningen använder termen folkmord för att beskriva händelserna men att etnisk rensning kan förekomma som det mest etablerade.
27Originalcitat ‘uncontrollable spasm of lawlessness and terror’.
28 Marina Vujnovic, 2011.” The blame game- News framing of the Srebrenica massacre 1993-2005.” The Journal
of International Communication Volume 15, 2009, Hämtad från:
14
Det finns många forskare och journalister som undersökt svensk medias rapportering om konflikter runt om i världen. I rapporten ”Kosovokonflikten, medierna och medlidandet” har Nohrstedt, Höijer och Ottosen gjort en fallstudie där de analyserat mediernas krigsjournalistik29 Rapporten analyserar hur Sverige, Norge och brittisk press har rapporterat om Kosovokonflikten i mars 1999. Rapporten använde sig av en kvällstidning och en dagstidning samt flera olika sorters texter i medierna för att få en övergripande bild av hur svensk media skrivit om händelserna. På liknande sätt som jag har valt att göra i den föreliggande uppsatsen har de även valt att ha en kvalitativ och en kvantitativ del för att skapa en större trovärdighet till undersökningen.30 Resultatet i rapporten visar att den aktören som styrde innehållet och vars vinkel som syntes var organisationen NATO:s. NATO:s perspektiv var synligt genom nästan alla artiklar eftersom den sida som tidningarna pekade ut som de skyldiga till konflikterna alltid var samma som organisationen hävdade vara skyldiga. Rapporten är relevant för uppsatsen då resultatet speglar hur en världsorganisation framställs i svenskmedia i samband med en stor konflikt. Kosovokonflikten som Nohrstedt, Höijer och Ottosen valt att analysera sker på samma halvö som folkmordet i Srebrenica vilket gör att jag kan använda mig av resulterat i min senare analys.
6. Bakgrund
6.1 Folkmordet i Rwanda
Befolkningen i Rwanda har främst varit uppdelad i två olika befolkningsgrupper, hutuer och tutsier. Uppdelningen skedde redan när folkgrupperna flyttade runt som nomader och slutligen slog sig ner i Rwanda för att kunna ge bete åt djuren. Tutsi var boskapsägare som blev rika på sin boskap medan Hutu var deras tjänare och boskapsskötare. De båda grupperna hade en viss skillnad i utseendet, vilket ledde till den första uppdelningen. Denna uppdelning var dock föränderlig i ett klassystem där boskapsinnehav var det absolut avgörande. Det betyder att den etniska uppdelningen så småningom kom att undermineras av klassystemet, vilket vilade på mängden boskap man ägde i stället för den etniska tillhörigheten.31
Rwanda var först under ett tyskt kolonialt styre som övergick i ett belgiskt styre efter första världskriget. Båda kolonialmakterna styrde landet med ett rasistiskt och socialdarwinistiskt
29Stig Arne Norhstedt, Birgitta Höijer & Rune Ottosen, Kosovokonflikten, medierna och medlidandet, Stockholm:
styrelsen för psykologiskt försvar, 2002, S. 12, Hämtad från:
https://www.yumpu.com/sv/document/read/19721991/kosovokonflikten-medierna-och-medlidandetpdf-myndigheten-for- hämtad: 2020-12-07.
30 Ibid.
15
tänkande vilket ledde till att motsättningarna mellan de båda grupperna blev större.32 De belgier som kom till landet ansåg att tutsierna var närmre besläktade med Europa och delade därför upp de båda folken i två olika raser utefter de folkgrupper som tidigare varit, där hutuer ansågs som den sämre rasen och fick definitionen undersåtar som var av lokalt ursprung. Under kolonialtiden var således den tiden då en riktig uppdelning gjordes av de två etniska grupperna. Befolkningen fick ett ID-kort som klargjorde vilken grupp de tillhörde vilket påverkade den positionen invånarna kunde ha i samhället. När belgarna lämnade landet 1962 var det ett mycket splittrat och rasistiskt klimat som präglade samhället. Hutuerna hade under flera år organiserat grupper som satte sig emot tutsierna vilket ledde till att hutuerna övertog makten några år innan Rwanda blev fritt från Belgien, det var nu i stället tutsierna som levde under förtryck och förföljelser. In på 1990-talet var Rwanda ett splittrat land där hatet mellan tutsier och hutuer var fortsatt stort.33 Den sittande presidenten var impopulär bland invånarna då landet präglades av utbredd fattigdom och dålig ekonomi. För att samla hutuerna till sin sida använde han sig av hatet många av de ledande hutuerna hade mot tutsier och ett blodigt inbördeskrig blev resultatet. 1993 gick FN in i konflikten och satte in en fredsbevarande styrka som skulle ge stöd till de utsatta och se till att vapenvilan som utlovades skulle bevaras. FN:s styrka var dock alldeles för svag men trots det ansåg FN:s säkerhetsråd inte att mer stöd behövdes, vilket gjorde att kriget eskalerade.34 Den 6 april 1994 sköts Rwandas president ner i ett flygplan på väg hem från ett fredsavtal, en händelse har setts som en utlösande faktor för en mer offensiv attack mot landets tutsier då regimen anklagade dessa för händelsen. Folkmordet som skedde till följd av inbördeskriget pågick mellan april och juli 1994, runt 800 000 tutsier och de hutuer som inte sågs stå bakom regimen mördades och våldtogs.35
6.2 Folkmordet i Srebrenica
Bakgrunden till folkmordet i Srebrenica har kopplingar till andra världskriget då slutskedet av kriget resulterade i att republiken Jugoslavien blev en socialistisk stat där diktatorn samt kommunisten Josip Tito styrde fram till sin död 1980. När östblocket senare upplöstes i början av 1990-talet, samtidigt som Titos död tio år tidigare resulterat i att kommunisterna inte hade samma stöd, var det många nationalistiska vindar som blåste över landet. Många folkgrupper med olika religiösa och nationella ursprung hade levt under samma styre när landet blev en sammansatt republik. Staterna som frigjorde sig ville sitt eget bästa i främst politiska och
32 Gerner & Karlsson, 2011. 33 Ibid, s.243–250.
34 Folkmord.se, Folkmordet i Rwanda, Hämtad från https://folkmord.se/folkmordet-i-rwanda/, Hämtad:
2020-11-10
16
religiösa frågor vilket ledde till motsättningar mellan parterna. Det var till följ av att länderna erkände sig självständiga som kriget i Bosnien utlöstes 1992–1995. Det blodiga konflikterna var således inte orsaker till Jugoslavens fall utan de utspelade sig på grund av upplösningen.36 Under 1992 började den bosnienserbiska armén genom våld och fördrivande av muslimer och kroater erövra de landområden i Bosnien som de ansåg tillhörde dem. Den bosnienserbiska armén ville skapa ett homogent område vilket resulterade i att händelserna som utspelade sig i Bosnien har kallats en etnisk rensning37. Många som fördrevs flydde till Srebrenica som den bosniska armén hade lyckats skydda från den bosnienserbiska arméns attacker, vilket betyder att det vid år 1995 var ett stort antal Bosniaker som befann sig i staden. I juli 1995 lyckades till slut den bosnienserbiska armén invadera Srebrenica för att erövra territoriet och rensa ut den muslimska befolkningen. Män och pojkar i åldrarna 15–65 år separerades från kvinnor och barn vilka sedan fördes till olika lagerlokaler, fotbollsplaner eller andra inhägnader som kunde hålla inne fångarna. Under några dagar i juli avrättades mellan 7000–8000 av pojkarna och männen som hållits till fånga runt om i Srebrenica. Eftersom syftet med attacken var en etnisk rensning av ett folkslag är händelsen rubricerad som folkmord av FN.38
6.3 FN:s medverkan i folkmorden
Som tidigare nämnts kom det inte särskilt mycket stöd till folkmordet i Rwanda från internationella aktörer. FN hade en liten fredsbevarande styrka vid namn UNAMIR United
Nations Assistance Mission for Rwanda som bestod av soldater från Belgien, Bangladesh och
Ghana. Soldaterna var däremot förbjudna att gå emellan i konflikten utan de drygt två tusen soldaterna på plats var genom sin närvaro enbart där för att bevara någon sorts fred. Inte heller länder som USA, Frankrike eller Belgien som med militär kraft hade kunnat ingripa för att hjälpa till i konflikten gjorde någon insats. Ländernas enda fokus låg i att vidta de åtgärden som kunde rädda utländska medborgare ut ur Rwanda. En bakomliggande orsak till FN:s och USA:s ovilja att delta i konflikten är deras misslyckande i konflikterna i Somalia. Bara några veckor innan inbördeskriget i Rwanda hade USA dragit tillbaka sina sista trupper från en misslyckad operation i Somalia.39
När folkmordet i Srebrenica utspelade sig var FN på plats för att upprätthålla Srebrenica som en fredad zon. Deras uppdrag var att se till att området skyddades från väpnade konflikter vilket
36 Gerner & Karlsson, 2011, s.251–254. 37 Ibid s. 256–258.
38 Levandehistoria.se, hämtad från:
https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/kriget-i-forna-jugoslavien , Hämtad: 2020-11-10,
17
var den fredsbevarade styrkan på 300 soldaters enda uppdrag. Soldaterna var dock inte stridsförberedda då de inte hade någon utrustning som kunde stoppa någon av de stridande arméerna.40 FN erkände själva i sin rapport om Srebrenica att de misslyckats med sitt uppdrag. Kofi Annan som var ansvarig för FN:s fredsbevarade operationer 1992–1996 har i sin rapport skrivit hur de missbedömde ondskan de ställdes mot och kunde därför inte rädda Srebrenicas befolkning. Annan menar att när man ger löftet att rädda en civilbefolkning ska man vara beredd att vidta nödvändiga åtaganden, vilket organisationen misslyckades med.41
7. Resultat
Nedan följer resultatet av de utvalda artiklarna som analyserats utifrån frågeschemat från metodavsnittet. Först kommer artiklarna som behandlar Rwanda i Aftonbladet och Svenska Dagbladet artiklar och är numrerade från 1–8. Sedan kommer resultatet från de analyserade artiklarna som handlar om folkmordet i Srebrenica vilka är numrerade från 8–16. Det komparativa resultatet kommer redovisas i en tabell i slutet av resultatdelen.
7.1 Resultatdel Rwanda 7.1.1 Artikel 1
Aftonbladet ”Vems Afrika? 1994- 04-12
Den första artikeln om Rwanda som syns på Aftonbladets ledarsida har titeln ”Vems Afrika?” och publicerades 12 april 1994. Artikeln är skriven en vecka efter att Burundis och Rwandas båda presidenter omkommit i flygkraschen som enligt artikeln beskrivs som ett attentat mot regimen. Händelsen som beskrivs är massmördandet som sker i Rwanda samt Burundi och den plats det tar i median runt om i världen. Skribenten menar att FN måste på ett fungerande sätt ta över ansvaret för händelserna i Rwanda och Burundi, då man tidigare lyckats lösa likande konflikter så att motparterna lärt sig att ”i alla fall inte utplåna varandra”. I artikeln menar dock skribenten att FN redan har andra saker att göra för de länder som är villiga att betala mer. Folket i de båda länderna hamnar i bakgrunden då innehållet i texten handlar om vad utomstående anser om vad som pågår i deras länder. Skribenten beskriver det som att ”Nu tycks de gå i döden tillsammans” när hen beskriver hur länderna följs åt och ”har samma etniska sammansättning”. De huvudaktörer som nämns är tutsier, hutuer, FN och ”västvärlden”. Skribenten beskriver hur händelserna inte får stor uppmärksamhet i västvärldens medier vilket
40 Levande historia, Vad händ i Srebrenica, publicerad 2012, hämtad från:
https://www.levandehistoria.se/folkmordet-i-srebrenica/vad-hande-i-srebrenica hämtad: 2020-12-14
41 Levande historia, FN:s rapport om Srebrenica, Publicerad 2012, hämtad från:
https://www.levandehistoria.se/folkmordet-i-srebrenica/efter-folkmordet/fns-rapport-om-srebrenica, hämtad: 2020-12-14.
18
förklaras med att ”länderna betyder ingenting i den internationella politiken”. Slutligen syftar artikeln på att ingen vill ta ansvar eller kännas vid vad som pågår i Rwanda och Burundi då skribenten skriver ”Och så länge blodbaden sker i Afrika kan man vända bort blicken, så cynisk är värden”.42
7.1.2. Artikel 2
Aftonbladet, ”för sent, FN” 1994- 05-18
Den andra artikeln publicerades den 18 maj på Aftonbladets ledarsida vilket var över en månad efter att folkmordet inleddes. Rubriken lyder ”För sent, FN” och spelar på att FN:s insatser i folkmordet kommer för sent då uppemot 200 000 människor redan mördats. Artikel handlar om att FN till slut har bestämt sig för att sätta in 5500 FN soldater i området men att det kan ta flera månader innan de kommer på plats. Skribenten förklarar att FN inte längre kan titta på medan flera hundratusen mördas brutalt och måste nu ingripa. Likväl ifrågasätter skribenten hur FN kan stoppa massmördandet som pågår i Rwanda utan möjlighet till att använda våld. FN är den aktören som artikeln handlar om och beskrivs med begrepp som ”för sent” och ”likgiltighet”. De andra som beskrivs i artikeln är befolkningen i Rwanda och grannlandet Burundi. Massmördandet i Rwanda beskrivs som att ”inte väckt särskilt stor uppmärksamhet” och som ett ”land utan ekonomisk och strategisk betydelse för stormakterna”.43
7.1.3. Artikel 3
Aftonbladet ”Skammen i Rwanda” 1994-06-25
En månad efter att FN beslutat att sända en fredsstyrka till Rwanda publicerar Aftonbladet artikeln ”Skammen i Rwanda”. Artikeln handlar om de europeiska länder som inte har försökt stoppa folkmordet som pågår i Rwanda. Författaren skriver hur FN agerade för sent och menar att det kommer vara ännu mer försent när soldaterna väl anländer till platsen, vilket enligt artikeln kan dröja. Huvudaktörerna i artikeln är de länder i Europa som sagt nej till att ge stöd i Rwanda. Däribland Sverige som enligt artikeln tillsammans med andra länder ”borde skämmas” för deras icke insats. Dagen innan har 6 europeiska länder meddelat att de kommer att stödja Frankrike och den insats de franska soldaterna kommer att göra i kriget. Skribenten problematiserar dock att det är före detta kolonialmakter som kommer med understöd och ger folkgrupperna i landet en röst när hen problematiserar den tudelade entusiasmen. FN:s
42 Aftonbladet, ”Vems Afrika?”. Aftonbladet. 1994-04-12. S. 43 Aftonbladet, ”För sent, FN”. Aftonbladet. 1994- 05- 18
19
ingripande i folkmordet kritiseras fortfarande då skribenten använder uttryck som ”ryckas upp” och ”passivitet” i samband med hur de möter händelserna i Rwanda samt likande katastrofer.44 7.1.4. Artikel 4
Aftonbladet, ”Ska hela folket utplånas?” 1994- 07-05
”Ska hela folket utplånas” publicerades på Aftonbladets ledarsida femte juli 1994 och är en kort artikel som handlar om den tutsidominerade gerillagruppen FPR och dess framfart. Skribenten förklarar hur tutsierna som är den folkgruppen i kriget som förlorat mest folk nu går mot seger, vilket skrämmer hutuerna att det nu är deras tur att drabbas. Händelserna förklaras som ”våldets spiral”. Aktörerna i artikeln är tutsigerillan som vill ”erövra makten” samt hutuerna som enligt journalisten ”fruktar att de nu är deras tur att slaktas”. Utöver aktörerna i inbördeskriget handlar artikeln även om de franska soldater som är på plats i Rwanda. Soldaterna beskrivs ha ”räddat åtskilliga liv” med sitt ingripande men eftersom deras uppgift är att rädda alla liv i Rwanda beskriver artikeln hur de inte får stöd av tutsierna i landet. I bakgrunden hamnar FN som organisation, deras insats i kriget beskrivs som att deras ”senfärdighet knappast kunde visas tydligare” i samband med att skribenten diskuterar huruvida de båda folken måste kunna leva sida vid sida.45
7.1.5. Artikel 5
Svenska Dagbladet, ”Katastrof och vanmakt” 1994- 05-06
”Katastrof och vanmakt” publicerades i Svenska Dagbladet en månad efter att inbördeskriget eskalerat genom flygkraschen som dödat landets president. Vidare beskriver artikeln hur den senaste månanden har kantats av motsättningar mellan de båda folkgrupperna som kostat 100 000 människoliv och än mer som har tvingats fly till grannlandet Tanzania. De aktörer som nämns är folkgrupperna tutsier och hutuer samt FN. Skribenten skriver hur FN försöker få ett stopp på det fruktansvärda som utspelar i Rwanda men att afrikanska stater ”har ställt sig kallsinniga” till hjälp. Han beskriver FN som en organisation som är ”överbelastade med fredsbevarande uppdrag” och har därför svårt att komma till undsättning i Rwanda. Flyktinglägren i Rwanda liknar enligt författaren en humanitär katastrof med vattenbrist och usla sanitära förhållande som lett till epidemier med sjukdomar. Trots detta hävdar skribenten i slutet av artikeln att FN ”inte bör klandras” för vad som händer i Rwanda.
44 Aftonbladet, ”Skammen i Rwanda”, Aftonbladet, 1994-06-25. 45 Aftonbladet, ”Ska hela folket utplånas?” Aftonbladet, 1994-07-05.
20
”Det är inte FN som skall klandras för tragiken i Rwanda och i grannländernas flyktingläger. Så länge den regeringskontrollerade radion i Kigali fortsätter kräva utrotning av alla tutsier och rebelledarna svarar att segern måste bli total- ja då kan inte världen göra mycket mer än att våndas och ge sina bidrag till de organisationer som försöker rädda liv i konfliktens utkanter.”46
Innan ovanstående stycke ifrågasätter han även om det går att mäkla fred i ett krig där båda sidorna verkar likgiltiga till någon form av konfliktlösning.47
7.1.6. Artikel 6
Svenska Dagbladet, ”Orkar FN med Rwanda?” – 1994- 06-19
Artikeln ”Orkar FN med Rwanda” handlar om att FN:s säkerhetsråd har tagit beslutet att skicka 4000 soldater till området då massakrerna nu är så omfattande att även det tvekande USA har fått vika sig. Skribenten skriver att världen nu sätter sitt hopp till världsorganisationen och att de ska sätta stop för det som pågår i Rwanda. Vidare beskriver hen hur bland annat Danmark och Sydafrika har sagt nej till att ge mer understöd då de inte har någon möjlighet att sicka mer styrkor och förnödenheter än vad de redan har bidragit med. Det som står i fokus är hur det civila folket lever under grymma förhållanden med våld och massaker som saknar motstycke. Ögonvittnen förklarar hur de aldrig har sett något liknande tidigare och att det därför blir svårt för de stora länderna att inte ingripa. I artikeln beskrivs det hur USA ”gav vika för trycket” men att de tvekat länge då landet har svårt att se hur 5000 män är avgörande för hur kriget avgörs. Vidare i texten får den svenska biståndsministern Alf Svensson komma till tals då han menar att FN först måste skapa fungerade fredade zoner för att ett en svensk insats ska bli aktuell. Skribenten utrycker i texten att det är en ”fullt förstående tvekan ” som Svensson visar. Svensson utrycker också funderingar kring att andra organisationer som är på plats borde ge sin syn på vad som händer innan beslut fattas. Skribenten till artikeln menar att Svensson perspektiv på FN:s begränsningar är intressanta.48
7.1.7. Artikel 7
Svenska Dagbladet ”Afrikas misslyckande” 1994- 06-13
”Afrikas misslyckande” är en artikel där skribenten förklarar hur de länder som i många år gett bistånd till Afrika nu måste tänka om. De många miljoner som satsats på utvecklingshjälp har inte används på ett sätt som gynnar de nationer som blivit kvar efter 50- och 60-talets
46 Svenska Dagbladet, ”Katastrof och vanmakt”, Svenska Dagbladet, 1994-05-06. 47 Ibid
21
frihetskamp. Forslind som är skribenten till artikeln menar att många länder i Afrika inte gjort några framsteg men blir ett ”90-tal där fattigdomen, svälten och våldet hotar att bli mera fasansfullt än de som tidigare tycktes ofattbart”. I artikeln nämns Rwanda som en av de enda katastroferna som den ”demokratiska och välsituerade världen” förmår att engagera sig i. Utöver det omnämns Afrika som en och samma aktör som ”ännu inte är mogen för demokrati”. Forslind nämner hur Ugandas ledare Yoweri Musenevi anser att omvärlden bör hålla sig borta från konflikterna då de inte vet vad det handlar om. Vidare beskriver Forslind hur de olika länderna inte kan hantera demokratiska val på grund av att ledarna antigen missbrukar makten eller blir mördad efter en kort tid efter valet. I artikeln ligger mycket fokus på att det är de etniska grupperingarna som bestämmer vem det är som får den ledande platsen i nationerna och att det inte bygger på någon social eller ideologisk grund. I ett tidigare skede i artikeln ifrågasätter Forslind ”om det ens går att tala om nationer” när han diskuterar hur nationerna har blivit utsatta för härskare som inte vill väl.49
7.1.8. Artikel 8
Svenska Dagbladet ”För sent för samvete?” 1994 – 06–17
Artikeln ”För sent för samvete” skrevs på Svenska Dagbladets ledarsida dagen efter att nya strider bröt ut trots det vapenstilleståndet parterna kommit överens om. På grund av de nya striderna skjuter FN upp det fredssamtal som var planerat att hållas samma kväll. Vidare beskriver skribenten hur massakrerna har avlöst varandra med resultatet att cirka en halv miljon människor har mist livet. De huvudsakliga aktörerna i artikeln är tutsierna och hutuerna då den handlar om stridigheterna mellan dessa och hur de har utvecklats över tid. Det är fokus på att konflikten kommer hålla på till den tutsidominerade gerillan RPF lyckas ta makten från regeringsstyrkorna. I förgrunden hamnar dock FN:s fredssamtal som återkommer i artikeln samt europiska länder som måste ingripa för att stoppa massakrerna för att inte fler ska drabbas. Främst är det Frankrike som nämns då landets utrikesminister Allan Juppés meddelade att landet kommer ingripa om deras samarbetspartner är villiga att samspela med Frankrike, som hamnar i fokus. Frankrikes eventuella ingripande beskrivs som ett ”hot” mot de stridande i de Rwandiskakriget då andra nationer går in med vapen i konflikten. Vidare också att ett liknande ingripande är ”länge önskat” av omvärlden men ett ingripande som FN inte har mäktat med. I artikeln ifrågasätter skribenten hur ”mycket lidande en civilbefolkning ska behöva utsättas för
22
innan omvärlden ingriper” i samband med att FN:s fredssamtal eventuellt kommer misslyckas.50
7.2 Resultatdel Srebrenica 7.2.1. Artikel 9
Aftonbladet ”Den svarta dagen för FN och Bosnien”- 1995-07-12
”Den svarta dagen för FN och Bosnien” är skriven dagen efter byn Srebrenica blivit intagen av bosnienserbiska styrkor. I artikeln diskuterar skribenten huruvida FN ska strida eller evakuera staden Srebrenica. Det senare alternativet verkar som den enda möjliga lösningen vilket kommer leda till att Srebrenica får samma följder som stora delar av landet tidigare erfarit. Flyktingströmmarna kommer gå norrut så långt folket kommer. Även om landet i tre års tid varit utsatt för terror och massmord beskriver skribenten det som att soldater och flyktingar nu befinner sig i stormens öga. I förgrunden för artikeln befinner sig FN då artikeln handlar om vilka möjligheter FN har och vad de ska göra för att lösa konflikten. I bakgrunden hamnar befolkningen som får ta del av konsekvenserna för FN:s beslut och insats. ”Vilket nederlag för FN, vilket sammanbrott för fred och folkrätt” i detta inledande stycke får man en klar bild av vad skribenten anser om FN och deras insats i kriget. Även senare i artikeln använder skribenten fraser som vittnar om att FN:s insatts hittills inte vad som önskats då hen skriver ”För FN finns nu bara en hederlig utväg, den mista troliga tyvärr”. Stycket är skrivet i samband med att skribenten kräver att det enda FN kan göra är att använda de styrkor som precis anlänt till platsen i krig mot en nation som FN själva har erkänt. Flyktingarna som tvingas fly beskrivs som ”svultna och skräckslagna”.51
7.2.2. Artikel 10
Aftonbladet ”Vad FN kan göra”- 1995- 07-15
Den andra artikeln på Aftonbladets ledarsida handlar också den om vad FN borde göra för att stoppa den etniska utrensningen som pågår i Bosnien. ”Vad FN kan göra” handlar om vad, enligt Aftonbladet, FN har för möjligheter att ”sätta makt bakom ord” som de beskriver det som i texten. Aftonbladet menar att FN har styrkor på plats som borde användas för att visa att ledarna Karadzic och Mladic inte är oövervinnerliga och FN måste riskera lite för att inte serberna ska få fritt spelrum. I artikeln använder sig skribenten av Ulf Henricsson, som var chef för den svenska FN-bataljonen i Bosnien, som beskriver hur situationen i området såg ut. Henricsson beskriver att FN inte är så ”tandlösa” som det verkar och att det faktiskt finns
50 Svenska Dagbladet, ”För sent för samvete”, Svenska Dagbladet, 1994-06-17. 51 Aftonbladet, ”Den svarta dagen för FN och Bosnien”, Aftonbladet, 1995-07-12.
23
resurser att utnyttja. I början av artikeln beskriver skribenten att den etniska rensningen skedde trots att folket trodde de befann sig under FN:s beskydd, något som väljs att uppmärksammas i artikeln. Andra aktörer som artikeln beskriver är serberna, där byn Gorazde är serbernas nästa måltavla som enligt skribenten ska tömmas på muslimsk befolkning. I artikeln är skribenten tydlig med att poängtera att det är Aftonbladet som tidningen som menar att FN borde ta striderna och ingripa i de väpnade konflikterna52
7.2.3. Artikel 11
Aftonbladet ”Dra gränsen vid Gorazde”- 1995- 07-17
När artikeln ”Dra gränsen vid Gorazde” publicerades den sjuttonde juli var både Srebrenica och byn Zepas muslimska befolkning bortom räddning. Aftonbladet skriver efter det en artikel där tidningen menar att FN måste agera innan staden Gorazde intas. Vidare tar artikeln upp hur EU:s utrikesministrar ska mötas för att överlägga vad som bör göras, något de olika länderna är oense om. Skulle inte länderna komma överens om hur de ska sköta sina militära insatser hotar Frankrike med att återkalla sina styrkor i området, vilket enligt artikeln kan ge förödande konsekvenser. När skribenten förklarar hur tidningen tycker FN bör använda sig av natoflyg och insatsstyrkor tillämpar hen termer som ”FN måste” och att serberna ”ostört” får stå i bergen och skjuta oskyldiga. Vidare skriver hen om konsekvenserna av att EU:s utrikesministrar inte kommer komma överens och att utgången för FN-aktionen då blir ”ett totalt fiasko”. Andra aktörer som är med i artikeln är de den bosnienserbiska armén som enligt skribenten utför ”det brutalaste av krigsförbrytelse”.53
7.2.4. Artikel 12
Aftonbladet ”Bomba för fred”- 1995- 07-21
”Bomba för fred” publicerades under almedalsveckan 1995 och en dag efter att Alf Svensson hållit tal om att han anser att det som kan stoppa krigsförbrytarna Karadžićoch Mladić är genom en kraftfull militär insats. Skribenten citerar Svensson ”våld löser inte våld men våld kan stoppa fortsatt våld” vilket beskriver en möjlig utväg för kriget. Vidare handlar artikeln om hur Sveriges politiker har ställt sig till landets agerande i konflikten. Aftonbladet menar att de två svenska politikerna Ingvar Carlsson och Carl Bilda anser att FN inte borde använda sig av flygattacker och andra militära insatser, då det inte borde handla om att FN ska vinna kriget. Något skribenten inte håller med om då hen anser att det inte är en fråga i att vinna men att någon form av attack måste ske för att stoppa rebellstyrkornas framfart. I förgrunden hamnar
52 Aftonbladet, ”Vad FN kan göra”, Aftonbladet, 1995-07-15. 53 Aftonbladet, ”Dra gränsen vid Gorazde”, Aftonbladet, 1995-07-17.
24
tidningens åsikter om att det behövs militära insatser för att skydda offren i kriget. Riskerna är stora att ministermötet som skall ske i London kommer generar liknande ”betydelselösa deklarationer” som tidigare. Ministrarna verkar enligt skribenten ”dessbättre” vara överens om att ”resolutare” åtgärden bör göras. En annan aktör som lyfts i artikeln är Ryssland som belyses som en viktig part för fred i Bosnien. Skribenten menar att Ryssland har ”goda relationer” med serberna och om det ligger i Ryssland intresse att lösa konflikten finns det en god chans att för fred i Bosnien.54
7.2.5. Artikel 13
Svenska Dagbladet ”FN:s största motgång” – 1995-07-12
”FN:s största motgång” är den första artikeln som publicerades på Svenska Dagbladets ledarsida efter att en bosnienserbisk grupp bombat staden Srebrenica. I artikeln beskriver skribenten på vilka grunder den bosnienserbiska armén genomförde anfallet mot byn. De menade att den bosniska regeringsarmén gjort utfall på den fredade zonen vilket ledde till att den bosnienserbiska armén ville ta så mycket land de kunde få tag på innan den blev mer bevakad. Enligt skribenten visar händelsen att FN inte förmår att skydda vare sig soldater eller den civila befolkningen. Den huvudsakliga aktören i artikeln och det som ligger i förgrunden är FN och deras viktiga närvaro i området. Skribenten beskriver intagandet av Srebrenica som en ” mycket allvarlig motgång” för FN men förklarar vidare att FN har gjort handgripliga insatser mot de brott som begåtts i kriget. Även om organisationens huvudsakligen har försökt upprätthålla de fredade zonerna i området. Senare i artikeln beskrivs FN:s prestation som ”Ett snöpt och mestadels handlingsförlamat tetts sig som det minst dåliga av alla usla alternativ”. När skribenten diskuterar andra alternativ som skulle kunna leda till att Ryssland motsätter sig övriga länder i Europa betonar skribenten vikten av att FN inte lämnar området. Men avlutar med att förlusten av Srebrenica är ”organisationens hittills allvarligaste motgång i en serie av bakslag”.55
7.2.6. Artikel 14
Svenska Dagbladet ”Vad ska FN nu ta sig till?” – 1995-07-13
”Vad skall FN nu ta sig till” är en lång artikel på Svenska Dagbladets ledarsida som handlar om hur man inte bör ta FN:s deklarationer och uttalanden på alvar utan mer som ett mått på vad FN skulle vilja åstadkomma. Gång på gång har det lagts hinder i vägen som FN inte tycks ta sig förbi vilket enligt skribenten visar på FN:s dåliga handlingsförmåga. Till en insats i den fredade
54 Aftonbladet, ”Bomba för fred”, Aftonbladet, 1995-07-21.
25
zonen uppskattade FN att det skulle behövas 34 000 soldater. I slutändan och ett år senare var 3500 soldater på plats vilket enligt skribenten skedde efter många led av att FN inte hade möjlighet att få dit tillräckligt med soldater. Srebrenicas fall beskrivs i artikeln som FN:s karma då FN inte ”velat eller kunnat” göra något åt Bosnienserbernas intagande av staden innan det hände och har därför inte möjlighet att göra något åt det i framtiden.
Skribenten i artikeln menar att det inte går att hjälpa de som mist livet och behövt fly Srebrenica genom att ta tillbaka staden med militär kraft men det kan däremot visa att FN menar alvar. Tonen i artikeln är dock att FN är bakbunden och kan inget göra då Mladic har hotat med att bomba flera tusentals flyktingar om FN försöker sig på att ingripa i Srebrenica. Liknande jämförelser görs då skribenten beskriver ett tänkbart scenario för FN men som kommer ”ge bosnienserbiska ledningen blodad tand”. De andra aktörerna i artikeln som är övriga länder i Europa till exempel Frankrike, Holland men även USA beskrivs som oeniga och känslan är att inget kommer ske om de inte kommer överens över ett gemensamt agerande.56
7.2.7. Artikel 15
Svenska Dagbladet ”Medan omvärlden ser på”- 1995-07-15
Artikeln handlar om hur länders politiska ledare uttalar sig och förklarar hur kriget har kunnat gå så långt som det gjort i Bosnien. I förgrunden hamnar USA:s FN-ambassadör Madeleine Albright som tyckte att för mycket missnöje föll på FN:s misslyckande, Natos misslyckande och säkerhetsrådets misslyckande. I stället menade Albright att det borde fokuseras mer på Bosnienserbernas misslyckade, då de inte har kunnat uppfylla de mest grundläggande demokratiska principerna. Skribenten i artikeln menar att det är ”den i genren bästa men i all annan mening sämsta bortförklaringen” som kommit då landets ledare dömts som krigsförbrytare i Haag och att man då inte borde väntat sig något annat. Vidare i artikeln är det övriga politiska ledare som kommer till tals då skribenten nämner hur den franske presidenten inte längre pratar om att rädda Srebrenica utan se till så att inte andra städer drabbas. Hen skriver hur Frankrike tidigare ställt ultimatum om att använda militära krafter för att stoppa armén men att det numera gäller att skydda. I slutet av artikeln får FN-soldaterna, Röda Korsets medhjälpare, Läkare utan gränser och de holländska trupperna på plats i Bosnien beröm av skribenten. Soldaterna har ”vägrat utrymma” trots ”FN:s stigande impopularitet” de finns några
26
individer och insatser som enigt skribenten ”förtjänas att hyllas”. Men de är inte de diplomater och politiker som ”försöker skylla sitt misslyckande” på motparten som sedan länge är känd.57 7.2.8. Artikel 16
Svenska Dagbladet ”Uppvisning i oenighet”- 1995- 07-23
Artikeln behandlar resultatet av ett möte i London mellan de fem stormakterna Frankrike, Storbritannien, USA, Ryssland och Tyskland som alla har bidragande trupper i Bosnien. Enligt skribenten var det ett möte med oeniga länder där alla har sitt lands intresse att ta hänsyn till samtidigt som ledarna ska följa opinionen i hemlandet men ändå göra tillräckligt mycket för att inte riskera att få skuld senare. Stormakterna som artikeln handlar om beskrivs som oeniga då deras förslag slås ner av varandra vilket bidrar till att aktioner och insatser inte blir av. Det diplomatiska spelet som stormakterna ägnat sig åt har gjort att den bosnienserbiska ledningen har kunnat syna bluffar men också backat när det har varit nödvändigt. Enligt skribenten har det bosnienserbiska ledarskapet ”spelat spelet betydligt skickligare än stormakterna”. Vidare tar artikeln upp hur de löften som FN och NATO ger angående att skydda staden Gorazde låter ”tyvärr allt för likartad” tidigare uttalanden som inte uppfyllts. Vilket enligt artikeln beror på att FN:s säkerhetsråds möten inte har tillräckligt med genomslag för att fullfölja sina löften. Artikeln tar upp exempel på oenigheter mellan länderna som enligt skribenten leder till ”brist på handlingar” på grund av att länderna inte kan se förbi det politiska spelet mot varandra. Kan länderna komma överens är det inte möjligt för ”det så kallade världssamfundet” att föra en gemensam politiks och militär linje.58
57 Svenska Dagbladet, ”Medan omvärlden ser på”, Svenska Dagbladet, 1995-07-15. 58 Svenska Dagbladet, ”Uppvisning i oenighet”, Svenska Dagbladet, 1995-07-23.
27
7.3 Kvantitativ räkning av artiklarna
Nedanstående tabell skildrar det kvantitativa resultatet i uppsatsen vilket vidare kommer analyseras i analysdelen.
Folkmordet i Rwanda
Folkmordet i Srebrenica
Hur ofta händelsen omnämns på tidningarnas ledarsidor under hela det aktuella året
12 23
Hur stort utrymme i ordantal händelsen får i Aftonbladet i de artiklar som är analyserade för studien
Ca. 1150 Ca. 1700
Hur stort utrymme i ordantal händelsen får i Svenska Dagbladet för de artiklar som är analyserade för studien
Ca. 2010 Ca. 3380
Totalt antal ord i båda tidningarna Ca. 3160 Ca. 5080
8. Analys
8.1 I vilken omfattning rapporterar tidningarna om folkmorden?
Enligt den tidningstjänst som använts för att söka artiklar om de båda händelserna visar det sig att tidningarnas ledarsidor har uppmärksammat händelserna i Srebrenica omkring dubbelt så många gånger som om händelserna i Rwanda. Aftonbladet och Svenska Dagbladet väljer att belysa och diskutera folkmordet i de östra delarna av Europa på deras ledarsidor 26 gånger under det aktuella året jämfört med 12 gånger för folkmordet som tar plats i Afrika. Det visar tydligt hur händelser i närområdet får en uppmärksamhet som är något större än de som sker på en annan kontinent. Prakkes diagram om hur en händelse uppmärksammas kan appliceras på de båda folkmorden och visa på hur händelser som direkt påverkar och ligger nära får en annan sorts fokus och uppmärksamhet på tidningars ledarsidor. Även i ordomfång för de artiklar som användes i den föreliggande uppsatsen visar resultatet att artiklarna om Srebrenica har varit betydligt längre. Det resultatet kan bero på olika faktorer men eftersom lika många artiklar är använda och räknade blir också det här resultatet intressant för studien. Tidningarna lägger fokus på att belysa och låta Srebrenica ta plats i tidningen mer än Rwanda. Både antalet artiklar och artiklarnas omfång visar ett aktivt val av tidningarna att göra läsarna medvetna om vad som sker och att delge tidningarnas åsikter om folkmorden med olika prioriteringar för de olika geografiska platserna. Folkmordet i Rwanda tar givetvis upp plats och diskuteras på
28
ledarsidorna men händelserna i Srebrenica synliggörs mer vilket går hand i hand med Afrikabilden som Palmberg presenterar i sin studie. Händelser i Europa synliggörs medan händelser i Afrika i större utsträckning osynliggörs.
8.2 Analys av artiklarna om Rwanda
Skribenterna av artiklarna om Rwanda har många olika fokusområden samt spridda åsikter om vad FN borde och inte borde göra i konflikten. I artiklarna ”Vems Afrika”59 och ”För sent, FN”60, vilka är skrivna på Aftonbladets ledarsidor precis i början av folkmordet, är det centrala innehållet att det inte finns någon som vill eller kan ta ansvar för vad som sker i Rwanda. Skribenterna använder uttryck som ”man kan vända bort blicken” så länge ett blodbad utspelar sig i Afrika samt att Rwanda inte har någon politiks eller ekonomisk betydelse för i länderna i väst. Skribenten till ”Vems Afrika?” skriver också hur händelsen inte har tagit stor plats i västvärldens media och hänvisar återigen till det bristande intresset landet har för omvärldens politik. Jag tolkar att Aftonbladet delvis använder dessa uttryck för att kritisera länderna som inte verkar vilja ta ansvar i konflikten men också för att förklara, reda ut och ge en anledning till att länderna agerar som de gör. I artiklarna blir ett visst osynliggörande av händelserna i Rwanda tydligt då Aftonbladet i två artiklar lägger stort fokus på att förklara varför ingen vill ta ansvar över eller delta i det som sker eftersom det inte påverkar västvärlden. När händelser inte påverkar eller direkt involverar västvärlden menade Palmberg att det är lätt att osynliggöra vad som sker i Afrika, vilket blir tydligt här. Att den handlingsförlamade världsorganisationens agerande försvaras och inte kritiseras mer på tidningarnas ledarsidor är ett direkt resultat av just hur enkelt det är att vända bort blicken och enbart fokusera på vad som är av vikt för politiken och ekonomin i mer betydelsefulla områden. Det går därmed att dra paralleller som tidigare nämnts till Palmbergs resultat men också Prakkes illustration som visar hur kultur och plats spelar roll i hur tidningar rapporterar om olika händelser.
I artikeln ”Ska hela folket utplånas?” beskrivs det som händer i Rwanda som en ”våldets spiral” där folkgrupperna ”slaktar” varandra på sin väg till att erövra makten.61 Begreppen som används för att beskriva vad som sker i Rwanda är genomgående barbariska vilket kanske ger en bild av hur det faktiskt såg ut under konflikten. Även om skribenten tydligt skildrar hur omständigheterna ser ut för de drabbade i kriget skiftar skribenten fokuset från de som utgör konflikten till de FN-soldater på plats som lyckats rädda flera liv. Det verkar finnas en vilja från
59 Aftonbladet, ”Vems Afrika?”. Aftonbladet. 1994-04-12. 60 Aftonbladet, ”För sent, FN”. Aftonbladet. 1994- 05- 18
