Malmö högskola
Lärarutbildningen Kultur, Språk, MedierExamensarbete
10 poäng
Att vara kvinna, invandrare och
vuxenstuderande
To be a woman, an immigrant and an adult student
Pia Bäckdahl
Lärarexamen 200 poäng
Svenska i ett mångkulturellt samhälle Vårterminen 2006
Examinator: Kent Adelmann Handledare: Pia Jäderqvist
Sammandrag
I uppsatsen undersöks en grupp invandrarkvinnors genuskontrakt. Kvinnorna läser svenska som andraspråk B på Komvux. Syftet är att studera huruvida ett traditionellt genuskontrakt håller dem tillbaka från högre studier. Vidare vill jag veta hur kvinnorna upplever sin studiesituation, varför de läser kursen, om undervisningen lever upp till styrdokumentens intentioner samt om dessa intentioner är i paritet med kvinnornas önskemål och förväntningar på undervisningen. Studien genomfördes med hjälp av fem kvalitativa intervjuer och observationer. Resultatet visar att det inte är fråga om ett traditionellt genuskontrakt, utan att det i stället i kvinnornas genuskontrakt återfinns krav på att de bör studera. Dessa krav i kombination med många års studier i såväl hemlandet som Sverige resulterar i studietrötthet. Många av kvinnorna vill därför inte studera vidare utan hellre arbeta. Vidare visar studien att kvinnornas förväntningar och önskemål är i paritet med styrdokumenten. Däremot lever undervisningen inte helt upp till styrdokumentens intentioner.
Innehåll
Inledning 7 Bakgrund 8 Syfte 11 Frågeställningar 11 Metod 12 Urval 12Datainsamlingsmetod och procedur 12
Resultat 14
Kvinnornas genuskontrakt och studiesituation 14 Skoltrötthet – arbete lockar mer 20
Betygsambitioner 21 Vidare studier 21
Undervisningens paritet med styrdokumenten 22
Diskussion 23
Referenser
Inledning
Att vara vuxenstuderande innebär att vara i en annan studiesituation än gymnasiestudentens. Livssituationen kan innebära ansvar för barn och familj, försörjningsbörda eller andra krav som t. ex. gamla föräldrar som behöver extra uppmärksamhet. Är den vuxenstuderande invandrare kan det också innebära att man måste läsa in delar av en utbildning som man redan läst i sitt hemland. Under den avslutande praktikperioden mötte jag en klass som består av fem invandrarkvinnor som läser svenska som andraspråk B.
Kvinnorna har under samtal med sin svensklärare, tidigare uttryckt att de inte är villiga att anstränga sig för att få ett bra betyg. Många av dem ansåg att det var fullt tillräckligt att få betyget G. Kvinnorna verkande studiebegåvade så jag började fundera på varför de inte siktar högre och på varför de läser på Komvux. Jag blev även nyfiken på hur de upplever sin studiesituation, och om de har några svårigheter med studier och huruvida detta kan kopplas till kvinnornas rådande genuskontrakt (för definition se vidare under rubriken Bakgrund). Anledningen till detta resonemang kan relateras till erfarenheter från tidigare praktikperioder. Under dessa har jag mött många äldre invandrarkvinnor. Många av dem berättade öppet att de studerade på Komvux för att de var tvungna (p.g.a. krav från t ex arbetsförmedlingen eller socialförvaltningen) och inte av eget intresse. Kvinnorna uttryckte explicit att de hellre fortsatt att vara hemmafruar, som de var innan de kom till Sverige.
De frivilliga skolformernas läroplan konstaterar att undervisningen i skolan skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (Lpf 94, 1994, s.4). Vidare skall Komvux ha elevernas tidigare utbildningar och livserfarenheter som utgångspunkt (Lpf
94, 1994, s.7). För att kunna anpassa undervisningen och ha elevernas erfarenheter i åtanke är det viktigt att känna till hur de vuxenstuderande invandrarna upplever sin situation. Jag hoppas med denna uppsats kunna bidra till denna kunskap, genom att undersöka huruvida det är ett traditionellt genuskontrakt som håller kvinnorna tillbaka från högre studier, samt studera deras studiesituation.
Bakgrund
Som mål för svenska som andra språk B anges bl. a. att elever efter avslutad kurs skall vilja och kunna använda det svenska språket för muntlig och skriftlig kommunikation i olika situationer. Eleverna skall även ha ett rikt och varierat ordförråd. Eleverna skall kunna uttrycka sig i tal och skrift på ett nyanserat och idiomatiskt språk för olika syften och mottagare samt kunna presentera klara och tydliga skriftliga och muntliga framställningar för olika målgrupper. Vidare skall de ha utvecklat skrivandet som ett medel för tänkande och lärande som ett redskap i studier och kommande yrkesliv. Samtidigt skall eleverna ha läst skönlitteratur från olika tider med tyngdpunkt på svensk 1900-tals litteratur och kunna reflektera över texterna och i anknytning till dem skriva och samtala om egna och andras upplevelser, värderingar och levnadsvillkor. (Skolverket, Mål för SVA1202- Svenska som andraspråk B, 20/4 2006, http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=17&skolform =21&id=3825&extraId=1585)
Elisabeth Lindmark vid skolverket betonar i artikeln ”Om kursplanen i svenska som andraspråk för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning” särskilt att skolan i litteraturläsningen skall jämföra olika kulturer. Vidare menar Lindmark, att det fokus på att eleverna skall få möjlighet att träna det nya språket som finns i kurs A, måste fortsätta i kurs B. Eleverna måste få hjälp att täppa till de luckor de har i språket, menar Lindmark. De måste också erövra nya begrepp och bygga upp ett rikt ordförråd. Lindmark påpekar att litteraturläsningen bör ske i en annan följd, från nutid och bakåt. Detta för att eleverna först bör bekanta sig med språkliga mönster och skaffa sig ett funktionellt språk, innan de ger sig i kast med de äldre texterna. (Lindmark, 2001, s.110 f.)
I läroplanen för de frivilliga skolformerna står att läsa att ”KomVux […] skall, med elevernas tidigare utbildning och livserfarenhet som utgångspunkt, fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för deltagande i samhällslivet” (Lpf 94, 1994, s. 7). Vidare konstateras att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (Lpf 94, 1994, s.4). Både elevernas tidigare studier och livserfarenhet beror till stor del på kvinnornas
rådande genuskontrakt. Genuskontrakt är kort sagt de krav och förväntningar en man eller kvinna har på sig. Historieprofessorn Yvonne Hirdman har utvecklat begreppet genuskontrakt. Hirdman menar att ordet genus betecknar att människor görs till sitt kön. Det är inte det biologiska könet som bestämmer saker om t ex sociala positioner. Vidare hävdar Hirdman att man kan använda begreppet genus som ett redskap för att plocka isär ord som “manlighet” och “kvinnlighet”( Hirdman 2004b, s.18). Detta kan ses som ett genusordningens regelverk.
Genuskontrakt är, enligt Hirdman, mycket konkreta föreställningar uppspaltade på olika nivåer om hur män och kvinnor ska vara mot varandra. Hon ger exempel som vilka redskap som tillhör vem (i arbetet), vem som ska förföra vem (i kärleken) osv. Hon menar att det även kan plockas ned till detaljer som t ex hur långt håret ska vara.
Den första av dessa nivåer rör de osynliga kontrakten mellan Mannen och Kvinnan alltså de föreställningar som finns om hur en relation mellan en man och en kvinna bör vara, en slags idealtypsrelation. Den andra nivån handlar om genuskontrakt på det sociala planet. Det finns även ett konkret genuskontrakt om könens interaktion på den sociala integrationsnivån, arbetsfördelningens nivå. Den tredje nivån, socialiseringsnivån eller individnivån, menar Hirdman finns mellan mannen och kvinnan, ibland så konkreta att de liknar riktiga äktenskapskontrakt (Hirdman 2004a, s.120 f). Det kan alltså handla om krav från familjen eller samhället.
Hirdman menar att vi genom begreppet genuskontrakt, som alltså reglerar förhållandena mellan könen, tvingas till att sätta relationen mellan maskulinum och femininum i centrum för förståelsen. Genuskontrakten skapar balans men innebär också förhandlingar. Relationen mellan man och kvinna är en styrande och avgörande faktor i den historiska processen. Genom att kalla denna relation för genussystem blir den tydligare, och man kan problematisera det. Då kan man också relatera detta till andra stora system som feodalism eller socialism (Hirdman, 2004a, s.121 ff).
Enligt Hirdman förändrades politiken i Sverige politiken mellan åren 1910-1960, då den skiftade från “husmoderskontrakt” till “jämställdhetskontrakt”. I Husmoderskontraktet delades vardagslivet genusstereotypt upp mellan en försörjare och en försörjd. Detta förändras när kvinnorna i allt större utsträckning blir yrkesverksamma. Hirdman kallar
också Per Albin Hanssons folkhem det mest konkreta, idealtypiska genuskontrakt man kan tänka sig (Hirdman, 2001, s. 147-165.)
Hirdman ser dock vissa problem med själva begreppet genuskontrakt. Frågan är om begreppet är det bästa att använda när man vill beskriva könens relation. Detta genom att själva ordet kontrakt är besvärligt. Tolkningen beror på vem som tänker på det: ekonomer, jurister, arbetstagare osv. Hirdman menar att det trots detta oftast framkallar tankar om två jämbördiga parter som sätter sig ned och skriver under ett papper med överenskommelser. Detta blir då en metafor för manlig aktivitet, eftersom det oftast varit män som haft rätten att skriva under papper. Vidare menar Hirdman att detta ger en föreställning om frivillighet. Att man kan riva sönder detta imaginära papper och kasta det på elden (Hirdman 2001, s.84).
Hirdman har fått mycket kritik för sina teorier. Hennes begrepp genuskontrakt är såväl kontroversiellt som ifrågasatt. Kritiken har emellertid ingen relevans för min uppsats, och därför går jag inte närmare in på den. 1
Eftersom man ständigt lever med sitt genuskontrakt påverkar detta såväl hemförhållanden som studier och arbetsliv. Hemförhållandenas betydelse för vidare studier har undersökts av Medhi Sedigh Zadeh som i sin doktorsavhandling Att studera i
främmande land (1994) har studerat motiv och studiesituation bland utländska
studerande vid svenska högskolor. Sedigh Zadeh menar (1994, s. 83) att motivation till högre studier kan både stimuleras och hämmas av den hemmiljö individen uppfostras och växer upp i. Enligt Sedigh Zadeh visar tidigare undersökningar att föräldrarnas utbildningsbakgrund, yrke och inställning till högre studier är viktiga variabler för huruvida deras barn studerar på högskola eller ej. Just föräldrarnas inställning, menar Sedigh Zadeh är en mycket betydelsefull faktor som kan påverka individen i fråga om högskoleutbildning. Vidare konstateras att vänner och omgivning i övrigt inte har så stor påverkan (Sedigh Zadeh, 1994, s. 85 ff). Sedigh Zadeh använder sig inte av termen
1 För den intresserade läsaren kan nämnas att kritik mot Yvonne Hirdmans teori om
genuskontrakt återfinns i bl.a. Kvinnovetenskapligtidskrift 1992:3 samt i Häften för
genuskontrakt. Dock spelar såväl miljö som uppfostran en stor roll i skapandet av det rådande genuskontraktet.
Samspelet mellan genus, etnicitet och klass har studerats av sociologen Jeanette Hägerström i avhandlingen Vi och dom och alla dom andra på Komvux (2004). Hägerström uppmärksammar särskilt en adopterad kvinna, med medelklassbakgrund. Kvinnligt kön och medelklassbakgrund signalerar ofta att det handlar om en högpresterande elev. Invandrare ses ofta som en lågpresterande grupp. Eftersom kvinnan först togs för invandrare placerades hon av lärarna inte i den högpresterande kategorin förrän det uppenbarats att hon är adopterad. Vidare menar Hägerström att invandrarelever ofta ses som en homogengrupp av såväl andra elever, lärare, kuratorer som studievägledare. Gruppen invandrare sätts i motsättning till en annan grupp som också ses som homogen, nämligen svenskarna. Hägerström påpekar oriktigheten av detta och menar att man bortser från de stora variationer och olikheter som finns inom de respektive grupperna. (Hägerström, 2004, s. 172 ff.) I sin undersökning konstaterar Hägerström även att eleverna med invandrarbakgrund har svårigheter med att få svenska vänner. Dessutom umgås inte svenska elever och elever med invandrarbakgrund i skolan.
Hägerström behandlar även de föreställningar om och förväntningar på eleverna som lärarna på Komvux har. Invandrarkvinnor, menar Hägerström, förväntas p.g.a. sin etnicitet ofta vara tysta, passiva och tillbakadragna, samtidigt förväntas kvinnor genom sitt genus vara verbalt duktigare i skolan. (Hägerström, 2004, s. 112.)
Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka varför en grupp invandrarkvinnor som läser kursen Svenska som andraspråk B på Komvux inte vill läsa vidare, trots att de verkar ha goda förutsättningar att klara av kursen. Finns det något i deras genuskontrakt som håller dem tillbaka från att studera vidare vid högskola eller universitet?
Frågeställningar
Min huvudfrågeställning är följande; Verkar det vara ett traditionellt genuskontrakt som lägger hinder i vägen för kvinnorna att studera vidare vid högskola eller universitet?
Vidare vill jag även söka svaren på frågorna : - Hur upplever kvinnorna sin studiesituation?
- Lever undervisningen upp till styrdokumentens intentioner?
-Är styrdokumentens intentioner i paritet med kvinnornas önskemål och förväntningar på undervisningen i Svenska som andraspråk B?
- Varför läser kvinnorna kursen Svenska som andraspråk B?
Metod
Urval
Undersökningen begränsas till en Komvuxklass, med fem kvinnliga elever som läser svenska som andraspråk, B-kursen. Eftersom klassen är så liten är det fullt möjligt att ingående studera såväl elever som lärare i klassrummet samt intervjua samtliga elever. Sålunda behövde undersökningen inte begränsas ytterligare. Kvinnorna bor och studerar i en stad i Skåne. De kommer från Mellanöstern och olika delar av Balkan och har varit i Sverige mellan 4 och 11 år.
Datainsamlingsmetod och procedur
Jag har valt att kombinera observationer och intervjuer. Intervjuerna ger djuplodande information om kvinnornas situation, samtidigt som observationerna ger information om undervisningen. Tillsammans ger dessa en fördjupad bild.
Under fyra veckor har jag observerat undervisningen, för att jämföra lärarens arbete med styrdokumentens intentioner. Vidare har jag studerat hur eleverna förhåller sig i undervisningen, samt försökt bedöma deras kunskaper i svenska och förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Observationerna har tagit runt 120 minuter per vecka i anspråk. Observationerna har inte systematiserats utan anteckningar om talutrymme, undervisningsform och samspel i klassrummet har förts löpande.
Steinar Kvale (1997) menar i Den kvalitativa forskningsintervjun, att om man vill studera människors beteende och samspel, görs detta bäst genom observationer. Observationer i fält ger vanligen en mer välgrundad kunskap än genom intervjuer.
(Kvale, 1997, s. 100.) Han menar också att intervjuer kan fungera som en hjälpmetod i förhållande till andra metoder.(Kvale, 1997, s.94.) I denna uppsats kan snarast observationerna ses som en hjälpmetod till den kvalitativa forskningsintervjun.
Vidare har individuella intervjuer med de fem kvinnorna genomförts. Genom att använda mig av en kvalitativ intervjumetod utnyttjas det faktum att jag på frågorna kan få svar som jag inte kunnat föreställa mig. Jan Trost menar i Kvalitativa intervjuer (2005) att dessa intervjuer utmärks bland annat av att man ställer enkla och raka frågor och på dessa enkla frågor får man komplexa svar, innehållsrika svar. Det innebär att man när alla intervjuer är utförda sitter där med ett otroligt rikt material i vilket man med tur och hårt arbete kan finna många intressanta skeenden, åsikter, mönster och mycket annat (Trost, 2005, s.7.). Inne på samma linje är Kvale när han menar att styrkan hos intervjusamtalet är att det kan fånga en mängd olika personers uppfattningar om ett ämne och ge en bild av en mångsidig och kontroversiell mänsklig värld (Kvale, 1997, s.14.). Det som kan tala emot att använda kvalitativa data är att de bygger på små urval och inte kan ses som representativa för befolkningen i statistisk mening (Trost, 2005, s. 16.).
I slutet av en lektion, en vecka före intervjutillfällena, fick kvinnorna en lista på de preliminära frågorna. De bad speciellt om att få ta del av frågorna i förväg, så att de kunde förbereda sig. Med preliminära frågor avses de grundfrågor jag ämnade ställa under intervjuerna. Dessa återfinns i bilagan. Eftersom undersökningen använder sig av en kvalitativ metod är de olika följdfrågor som kan komma att ställas inte möjliga att förutse. Kvinnorna informerades även om de forskningsetiska aspekterna. Jag talade noga om för kvinnorna att de skulle få vara anonyma. De upplystes om att de var i sin fulla rätt att när som helst dra sig ur undersökningen.
Under intervjuerna informerades kvinnorna ännu en gång om att deras namn inte kommer att förekomma någonstans. Intervjuerna tog i genomsnitt runt 45 minuter i anspråk, genomfördes i avskildhet och utfördes efter skoltid alternativt under håltimmar. En bandspelare användes vid samtliga intervjutillfällen, för att dokumentera intervjuerna. Kvinnorna blev även införstådda med att banden senare skulle komma att förstöras. Intervjuerna transkriberades sedan utifrån studiens syfte och frågeställningar
och resterande delar av intervjuerna sammanfattades. Kvinnorna ges i uppsatsen fingerade namn.
Resultat
Syftet är att undersöka om det är kvinnornas rådande genuskontrakt som lägger hinder i vägen för kvinnorna att studera vidare vid högskola eller universitet. Först kommer kvinnornas genuskontrakt och livssituation att kartläggas och därefter följer en kategorisering av kvinnorna utifrån uppsatsens underfrågeställningar.
Kvinnornas genuskontrakt och studiesituation
Min huvudfrågeställning är: Verkar det vara ett traditionellt genuskontrakt som lägger hinder i vägen för kvinnorna att studera vidare vid högskola eller universitet? För att söka svaret på denna fråga kommer jag här att redogöra för kvinnornas genuskontrakt. Min första underfrågeställning: Hur upplever kvinnorna sin studiesituation? kommer även den att besvaras här.
Mona är runt 25 år kommer från Mellanöstern. Hon har varit i Sverige i drygt fem år. Kvinnan är sambo med en svensk man, paret har inga barn. Hemma hjälps de åt med sysslorna. Genom att hennes sambo är svensk umgås de mycket med svenska släktingar och vänner. Hemma talar hon uteslutande svenska med sin sambo. Mona upplever att det största problemet med svenskan är uttalet. Hon känner att språket ofta står i vägen för henne.
På lektionerna, även i andra ämnen än svenska, vill hon gärna diskutera, men då det finns många elever med svenska som modersmål i klasserna hämmas hon av sitt uttal. Hon tycker inte att själva ämnena på Komvux är svåra, eftersom hon redan läst det mesta i hemlandet, med goda resultat. Hon tycker att det är lättare att studera i Sverige än i hemland, där skolan var mycket strängare. Mona menar att lärarna i den svenska skolan är så snälla. Undervisningen i hennes hemland var mycket formalistisk. Kraven var högre och ofta skulle t ex dikter läras in utantill, och sedan kunna rabblas upp på begäran. Stor vikt lades även vid små detaljer. Hon känner att det är såväl tråkigt som jobbigt att läsa in gymnasiet igen. Hon kommenterar det såhär: ”Jag vill inte ge upp, jag vill lära mig svenska […] 2,3 år – shit”. Mona anser sig dock vara tvungen eftersom hon
vill ha svensk gymnasiekompetens för att kunna söka arbete. Hon gör sitt bästa för att få bra betyg.
Mona uttrycker klart och tydligt att hon verkligen vill tala korrekt svenska. Uttalet är det kvinnan anser sig behöva träna mest på. Hon upplever att varken sambon, vänner eller lärare rättar henne tillräckligt ofta. Särskilt lärarna tycker hon är för snälla som låter felen passera. Kvinnan menar att hon är rädd för att fastna i felen om ingen påpekar för henne när hon säger fel. Hon tycker att B-kursen med sin litteraturhistoria är intressant. Kraven som ställs på henne tycker hon inte är särskilt stora. Det som är allra svårast är de ålderdomliga ord som ofta förekommer i den äldre litteraturen.
Hennes familj lägger stor vikt vid att kvinnor studerar. Familjen har en stark studietradition. Monas far är apotekare och en farbroder är läkare. De flesta kvinnliga släktingar studerar. Familjen förväntar sig att kvinnan skall studera vidare, De tjatar på henne och hon känner sig stressad och pressad av kraven. Helst hade familjen sett att hon blir läkare. Själv vill hon inte bli läkare utan funderar på datautbildningar. Helst vill hon hitta ett arbete och arbeta i ett par år. Sedan vill hon kanske studera, när hon är säker på vad hon vill.
Sana är runt 30 år och kommer från Balkan, och har varit i Sverige i sex år. Hon är skild och har två barn. Mannen hon tidigare var gift med kommer från samma stad i hemlandet. Han bodde redan i Sverige när de gifte sig, så Sana flyttade även hon. Hon har inga svenska vänner. Svenska talar hon endast under skoltid på Komvux. Egentligen skulle Sana vilja flytta tillbaka till sin familj i hemlandet. Men eftersom barnens far absolut inte vill återvända, eller låta henne flytta med barnen, känner hon sig fast i Sverige.
Barnens far hjälper till med barnen, t ex om de blir sjuka. Huvudansvaret ligger dock på Sana eftersom barnen bor hon henne i veckorna. Innan paret skilde sig fick hon även ta hela ansvaret för hemmet, eftersom mannen inte hjälpte till. Hon tycker att det är svårt att få tiden att räcka till för att vara både mamma och vuxenstuderande.
Hennes familj har en positiv syn på att kvinnor utbildar sig. Det är vanligt att kvinnor läser vid högskola eller universitet i hennes hemland. I hennes familj är det bara hon
som inte studerat på högskola. Detta beror på att hon gifte sig och flyttade till Sverige. Hennes mor var utbildad förskolelärare. En av kvinnans systrar läser pedagogik. En annan syster studerar naturvetenskap och matematik. Hon känner ingen uttalad press på sig att studera. Sana uttrycker att hon är mycket trött på att studera. Hon gick på gymnasiet i tre år i sitt hemland. Sedan hon kom till Sverige har hon studerat i tre och ett halvt år.
Sana har inga planer på att studera vidare efter Komvux. Hon känner att hon inte orkar läsa mer. Istället vill hon ha ett arbete. Syftet med Komvux-studierna är förbättra svenska språket och få betyg i svenska B. Hon strävar inte efter att få högre betyg. Att få godkänt på kursen räcker, känner hon. Egentligen upplever hon att hon har lätt för att studera. Problemet är istället att hon är så studietrött. Sana anser även att skolan är viktig för kontakten med svenskar, eftersom hon inte själv har några svenska vänner. Så här säger hon: ”Synd att man vet och kan men inte har kontakt och pratar”.
Det Sana upplever som svårast på svenska B-kursen är de ålderdomliga orden i den äldre litteraturen. Hon menar att det blivit lite lättare nu när de hunnit fram till realismen. Egentligen tycker hon inte att hon behöver utöka sitt ordförråd. Hon anser att hon behöver få träna mer på att tala svenska. Hon har egentligen orden men behöver få mera hjälp med att formulera sig. Orden kommer inte ut direkt, utan hon behöver tänka efter.
Florije är ungefär 35 år gammal och kommer från Balkan. Hon har varit i Sverige i elva år. Kvinnan är gift med en landsman och de har två barn tillsammans. Hon har inga svenska vänner och talar svenska endast på Komvux. Hennes make arbetar skift och varannan vecka när han är hemma mera, hjälper han till mycket med barnen. Annars ligger huvudansvaret för barnen, matlagning, städning och tvätt på kvinnan. Hennes mamma bor i samma stad och brukar ställa upp när barnen är sjuka.
I sitt hemland studerade Florije under fyra år elektroteknik på gymnasiet. Hon upplever att mäns studier prioriteras i hemlandet. Vidare menar hon att det bara är de högpresterande eleverna som gå på gymnasiet. Många föräldrar satsar mer på pojkarna och ser helst att flickorna gifter sig och blir hemmafruar. Hennes föräldrar ville dock gärna att hon skulle studera. Så här säger hon: ”Familjen ville att jag skulle gå på
universitetet, men jag hade inte lust”. Florije har kvinnliga släktingar som studerat vid universitet, och hennes bror läser data i Lund.
Hon läser på Komvux för att hon vill ha svensk gymnasiekompetens, så att det blir lättare att söka arbete. Florije har inga uttalade mål eller planer på att studera vid högskola eller universitet. Istället vill hon arbeta. Hon har gått på Komvux i tre år och är mycket skoltrött. Florije tycker att det är tråkigt att de bara är fem i klassen. Ibland kommer inte alla, så de kanske är tre elever i klassrummet. Hon upplever att de flesta av dem är ointresserade av svenska B-kursen. Vidare menar kvinnan att detta smittar av sig på läraren, att läraren genom elevernas låga ambitionsnivå blir mindre engagerad. När läraren vid ett tillfälle frågade eleverna vad de hade för ambitioner svarade de att de ville ha godkänt och sedan söka jobb. Hon lägger ingen skuld på läraren utan menar att det är deras eget fel att ambitionsnivån är låg.
Ibland känner Florije att hon slösar bort tiden. Hon menar att hon under B-kursen inte kommer att lära sig så mycket mer. Många av författarna och verken som de läser har hon redan mött under studierna i hemlandet. Istället skulle hon vilja träna mera på att skriva svenska språket. Hon menar att hon har möjligheten att öva. Eleverna har fått möjlighet att lämna in uppsatser för granskning, som en övning inför nationella provet. Men tyvärr blir det inte av, hon orkar inte.
Jasmine är drygt 20 år gammal och kommer från Balkan. Sedan åtta års ålder är hon dock uppvuxen i ett annat västeuropeiskt land, där har hon även gått på gymnasiet. Hon har varit i Sverige i fem år. Jasmine bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och syskon. Oftast talar hon svenska endast på Komvux. Hon talar ofta det språk som talas i det västeuropeiska land där familjen tidigare hade sin hemvist, främst med brodern, eftersom han föddes där. Ibland talar hon lite svenska med sina småsyskon. Familjen har inga svenska vänner.
Jasmine ser det som självklart att studera vidare. Innan familjen flyttade till Sverige hade hon dessutom påbörjat en ekonomisk utbildning. Hon känner sig inte direkt skoltrött, fast hon är tvungen att läsa om gymnasiet nu. Hon tycker inte om att få godkänt på proven, utan hon vill få högre betyg. Jasmine menar att alla kan få godkänt, en åsikt som delas av hennes familj. Hon känner att det är lättare att få höga betyg i
ämnen som datakunskap eller matematik. Det är svårare att få bra betyg i ämnen som kräver att man kan bra svenska.
Jasmine anser att A-kursen var svårare än B-kursen eftersom hon tycker att den svenska grammatiken var svår. Litteraturhistoria upplever hon som mycket lättare. Det hon skulle behöva få träna mer på att är skriva svenska. Att hon blandar svenska och andra språk upplever hon som ett problem. Att inte kunna uttrycka sig så väl som hon önskar föder ilska hos Jasmine. Stödet från lärarna upplever hon som tillräckligt. Det måste komma från henne själv, menar hon. Ofta tänker hon att hon ska skriva en uppsats och lämna in men hon orkar inte och efteråt ångrar hon sig. Hon upplever att hon som invandrare har alla möjligheter. Det går inte att skylla på att man är invandrare om det inte går bra, menar Jasmine.
Ambitionen är hög och hon har funderat på att läsa juridik eller psykologi. Men hon är rädd att det blir för tungt och psykiskt krävande. Jasmine funderar på att läsa språk och för övrigt talar hon redan sex olika språk. Familjens studietradition är stark, i stort sett alla har studerat på en högre nivå. Hennes mor är teknisk ingenjör och hennes moster är professor inom naturvetenskap. Vidare har hon en kvinnlig kusin som är barnläkare. Andra kusiner studerar fortfarande, exempelvis data och kirurgi. Hon känner ingen uttalad press från familjen. Dock vet hon att de gärna ser att hon studerar. Jasmine säger så här: ”Alla studerar. Dom vill att jag studerar. Lite konkurrens nästan…”.
Aida är i 25-årsåldern och kommer från Balkan. Hon har varit i Sverige i fyra år. Kvinnan är gift med landsman som varit i Sverige i sjutton år. Paret har inga barn. De är överens om att kvinnan först ska bli färdig med sina Komvux-studier och skaffa ett jobb. Eftersom hennes man varit i Sverige så länge, händer det att de talar lite svenska hemma. Förutom dessa enstaka tillfällen talar Aida ingen svenska utanför Komvux. Hemma delar de på sysslorna. Både hennes man och hennes far vill att hon studerar. De vill inte att hon arbetar inom vården och får dålig lön. De menar att många invandrarkvinnor fastnar i detta låglöneyrke. Själv vill hon inte heller arbeta inom vården.
Aida har gått en gymnasieutbildning med ekonomisk inriktning i sitt hemland. Efter avslutade studier arbetade hon som sekreterare och hade planer på att studera
management inom ekonomi. Senare började hon studera vid universitetet i hemlandet, med målet att bli lärare. Studierna avbröts eftersom hon gifte sig och flyttade till mannen i Sverige. Aida kommer från en familj som har en positiv syn på att kvinnor studerar. Hennes mamma arbetade som en slags sekreterare, vilket närmast kan beskrivas som domstolssekreterare. Många av hennes kvinnliga släktingar och vänner studerar, bl.a. ekonomi. Hennes syster arbetar med bokföring.
Själv läser hon på Komvux för att lära sig bättre svenska och få betyg i svenska B. Hennes gymnasiebetyg är översatta och godkända i Sverige, så hon behöver inte läsa om ekonomin. Hon behöver bara betyg i svenska B så de andra ämnena hon läser har hon valt utifrån intresse, bara för att få studiemedel. Aida menar att hon har tur jämfört med många andra, som måste läsa om ämnen. Det är lättare för henne att orka studera, eftersom hon bara behöver betyg i ett ämne. Annars hade det förmodligen känts mycket tungt, tror hon. Hon vill gärna ha väl godkänt i svenska B, eftersom hon menar att hon eventuellt vill studera vidare någon gång i framtiden.
Aida behöver mest träna på att tala svenska. Tyvärr pratar hon svenska alldeles för lite. I skolan blir det lätt så att hon pratar sitt modersmål med sina landsmän. Hon säger så här: ”Det var bättre på SFI , där var inga XXXX” Hon förstår allt som sägs på svenska men fattas många ord. Det är svårt att få ut dem. Hon tycker det är synd att läraren inte rättar henne så ofta, det gör att hon tror att säger rätt – fast det är fel. Vidare menar hon att det tyvärr mest är läraren som talar i klassrummet. Litteraturhistoria tycker hon är intressant, men hon har ingen nytta av den, anser hon. Aida upplever den äldre litteraturen som mycket tung. Hon förstår inte de gammalmodiga texterna. De har ingen nytta av litteraturhistorien för att lära sig svenska, menar hon.
Aida menar att det är enklare att studera i Sverige. Kraven var mycket högre i hemlandet. Hon förstår inte att inte alla människor i Sverige studerar. Aida menar att lärarna är mycket snällare och trevligare här. Hon berättar att hon vid ett tillfälle berättat att hon skulle åka hem till släkten på lovet och att hon då fått en kram av svenskläraren. Detta skulle aldrig hända i hemlandet, menar hon. Där skall man tilltala läraren med Ni, och det är överlag mycket strängare.
Kvinnornas livssituationer ser således lite olika ut. Endast två av de fem kvinnorna (Sana och Florije) har barn. Båda får de mycket hjälp av barnens pappor. De uttrycker dock båda svårigheterna med att kombinera barn och studier. Jag anar att kvinnornas genuskontrakt genomgår en förändring även om den går långsamt. Kvinnorna anser själva att de får relativt mycket hjälp med hemarbetet, trots att det visar sig att det alltjämt är kvinnorna som har det övergripande ansvaret för hem och barn. De kvinnor som har barn uppger att det är komplicerat att kombinera barn och studier.
Aida är gift, men paret har inga barn. Hennes man menar att det är viktigare att hon studerar och lär sig god svenska så att hon kan få ett bra jobb innan de skaffar barn. Här spelar alltså genuskontraktet på individnivå en stor roll genom att maken vill att kvinnan studerar.
Tre av kvinnorna (Mona, Florije och Jasmine) har känt press från föräldrar, som vill att de ska studera vidare vid högskola eller universitet. Två av dessa kvinnor (Mona och Jasmine) känner denna press även nu, som vuxenstuderande på Komvux. Gemensamt för alla kvinnorna är att de har kvinnliga släktingar som har någon form av högre utbildning. Flertalet av kvinnorna bär således med sig ett genuskontrakt som ställer krav på studier.
Skoltrötthet - arbete lockar mer
En av mina underfrågeställingar lyder: Varför läser kvinnorna kursen Svenska som andraspråk B? Svaren på denna fråga varierar. Jag kommer i detta avsnitt, samt de två följande att besvara denna fråga.
Tre av fem kvinnor (Mona, Sana och Florije) berättar att de är mycket skoltrötta. Samtliga kvinnor har redan gått på gymnasiet i sina respektive hemländer. För de flesta har skolgången i Sverige inletts med SFI-undervisning, som följts av svenska som andraspråk på grundskolenivå och sedan svenska A. De anser att de har studerat i så många år att de inte orkar läsa vidare vid högskola eller universitet. Mona uttrycker sig så här: ” Jag har redan gått på gymnasiet i mitt hemland, nu måste jag läsa det igen, i Sverige, det är jobbigt och tråkigt. […] Jag vill jobba ett, två år och sen studera, när jag är redo till 100 %.”
Sana som även hon gått gymnasiet i hemlandet menar att ”Jag orkar inte läsa nu, jag är trött på att plugga, jag har gått 3 och ett halvt år i skolan i Sverige”. Florije har gått fyra år i gymnasiet i hemlandet och säger: ”Jag är trött på skolan, jag vill jobba. Har gått tre år på Komvux, SFI, SAS, gymnasiet. […] Jag slösar bort tiden, kommer inte att lära mig mycket.”
Kvinnorna uttrycker en stark önskan om att få arbete. Tre av fem kvinnor har sökt arbete en tid utan framgång. En av kvinnorna, Mona, känner sig nedstämd, eftersom det är så svårt att få tag på en praktikplats, så att hon kan få in en fot någonstans.
Betygsambitioner
Endast två av kvinnorna (Jasmine och Aida) uttrycker att de strävar efter ett högre betyg än godkänt. Jasmine uttrycker sig såhär: ”Jag vill ha bra betyg, jag gillar inte att få godkänt!”. Aida menar att ”Jag vill ha VG, jag har VG i svenska A, man vet aldrig om framtiden, kanske jag studerar”.
Sana och Florije uttrycker mycket klart att de är nöjda med ett G i betyg. ”Bara det blir G”, säger Sana, ”det räcker”. Kvinnorna menar att det är fullt tillräckligt med G i betyg, för att kunna söka arbete. De vill bara ha papper på att de har läst svenska B och alltså har svensk gymnasiekompetens. Kvinnorna verkar övertygade om att gymnasiekompetensen ska underlätta för dem att hitta ett arbete. Mona verkar något uppgiven när hon säger: ”Jag gör mitt bästa”. Hon säger sig vara besviken på livet, för hon tycker att hon borde vara klar med sina studier eller ha ett jobb vid sin ålder. Hon vill inte ge upp, men det är tungt att studera i så många år.
Vidare studier
Bara en av de fem kvinnorna ,Jasmine, ämnar studera vidare. På frågan om hon vill studera vidare svarar hon: ”Ja, klart! […] men vet inte riktigt vad”. Hon säger också: ”Jag vill något, inte bara jobba. Om man vill kan man”. Kvinnan upplever inga särskilda problem med sina studier och menar att det inte är några problem om man har vilja och mål.
De övriga fyra kvinnorna tänker söka arbete efter sina Komvux-studier, eftersom de inte orkar studera vidare. En av dessa kvinnor, Aida, har i sitt hemland påbörjat en universitetsutbildning som senare avbrutits. Eftersom hennes ekonomiska utbildning är godkänd i Sverige, tänker kvinnan söka arbete på kontor efter Komvux. Hon hyser inga konkreta planer på högre studier.
Undervisningens paritet med styrdokumenten
Den andra av mina frågeställningar gällde undervisningens paritet med styrdokumenten. Jag kommer här att redovisa resultatet av mina observationer. Under dessa observationer i klassrummet studerade jag bland annat lärarens undervisning. Eleverna får i sin undervisning mycket god kännedom om skönlitteratur från olika tider. Det är den traditionella västerländska kanon som dominerar. Komvuxeleverna läser kursen på halva tiden jämfört de som läser på gymnasiet. Detta medför att undervisningen blir koncentrerad och håller ett högt tempo. Undervisningen ger eleverna goda möjligheter att reflektera över och diskutera texterna. Såväl egna som andras upplevelser, värderingar och levnadsvillkor diskuteras flitigt. Under intervjuerna framkom att flera av kvinnorna menar att litteraturhistorien visserligen är intressant, men att den inte ger dem något, egentligen.
Vidare noterade jag under mina observationer att det är läraren som har det mesta talutrymmet och därigenom dominerar klassrummet. Detta påpekade även av en av kvinnorna (Mona) under intervjun. Läraren håller oftast föreläsningar om de olika epokernas författare och deras verk. Stor vikt läggs även vid att skapa en bild av hur samhället såg ut vid den aktuella tidsperioden. Detta för att öka elevernas förståelse för hur litteraturen utvecklats. Eleverna läser texter såväl under lektionerna som hemma. Läraren leder sedan diskussioner om vad som lästs. Under diskussionerna deltar kvinnorna flitigt och diskussionerna kan bli både intensiva och långa. Läraren är noga med att fråga eleverna hur det ser ut i deras respektive hemländer. Ibland tenderar dock även dessa diskussioner att i slutändan glida över till att läraren håller en mindre föreläsning.
Läraren arbetar inte med en lärobok. Istället gör hon själv urvalet och berättar om författare och verk. Eleverna har endast en antologi med texter. Ofta plockar läraren in
andra texter som kopierats upp. Många gånger är hon inte nöjd med det urval som finns i antologin. Läraren är mycket noga med att försöka koppla allt till nutid. Hon försöker hela tiden dra paralleller för att det ska kännas aktuellt och relevant med litteraturhistoria, något som ligger helt i partiet med styrdokumenten.
En annan av mina underfrågeställningar gällde huruvida styrdokumentens intentioner är i paritet med kvinnorna önskemål och förväntningar på undervisningen i Svenska som andraspråk B. Jag kan här konstatera att det kvinnorna efterfrågar är helt i linje med styrdokumenten. Enligt Lpf 94 (1994, s.10) är det skolans ansvar att varje elev kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls- yrkes- och vardagsliv och för fortsatta studier.
Endast en av fem kvinnor, Mona, talar svenska utanför Komvux, detta eftersom kvinnans sambo är svensk. Tre av kvinnorna (Mona, Sana och Aida) anser att de först och främst behöver träna på att tala svenska. Två kvinnor ( Florije och Jasmine) behöver enligt egen utsago främst öva på att skriva korrekt. Kvinnorna menar överlag att de inte talar eller skriver så mycket som de skulle önska under svensktimmarna.
De berättar att de egentligen inte är särskilt intresserade av själva kursen, av svenska B. Visserligen tycker de att litteraturhistorien är intressant, och att det föds många bra diskussioner i klassrummet. Men de anser inte att kursen egentligen ger dem så mycket. De vill alla träna sin svenska, något som de enligt styrdokumenten också borde få göra i större utsträckning.
Diskussion
I min huvudfrågeställning undrade jag om det var ett traditionellt genuskontrakt som höll kvinnorna tillbaka från högre studier. Jag förväntade mig att ett av problemen som orsakade den låga motivationen skulle vara kvinnornas genuskontrakt. Jag trodde att kvinnorna hellre ville stanna hemma, som den äldre generationen kvinnor jag tidigare undervisat, tydligt uttryckte. Jag kunde konstatera att så inte var fallet. Jag tycker mig istället skönja en förändring i invandrarkvinnornas genuskontrakt, på samma sätt som den svenska kvinnans kontrakt har gått från husmoderskontrakt till jämställdhetskontrakt. Kvinnorna menar att de alltjämt har det övergripande ansvaret för
barnen. Männen tar dock en relativt stor del av allt praktiskt arbete kring barnen, anser kvinnorna.
Inför min undersökning tog jag avstamp i Yvonne Hirdmans teori om genuskontrakt, i tre nivåer. Alla tre av Hirdmans olika nivåer av genuskontraktet (2004a) kan tänkas påverka kvinnors studiesituation eller möjlighet att studera negativt. Om det i idealtypsrelationen ingår att kvinnan skall vara hemmafru kan detta utesluta eventuella studier för hennes del. Den andra nivån av kontraktet kan innebära att kvinnan ensam skall sköta hushåll och barn - då torde eventuella studier bli lidande. Den tredje nivån kan även den begränsa kvinnors möjligheter att skaffa sig en utbildning om det på individnivån innebär att kvinnan skall t.ex. vara hemma med barn.
Jag kan i mitt material inte finna stöd för att ett traditionellt genuskontrakt håller kvinnorna tillbaka från vidare studier. Snarare visar mitt resultat på motsatsen. Jag tycker mig se att kvinnornas genuskontrakt i flera fall pockar på att kvinnorna skall skaffa sig högre utbildningar. Jag anar att detta förändrade genuskontrakt i många fall innebär att föräldrarna önskar att kvinnorna skall studera. Gemensamt för alla kvinnor i min undersökning är föräldrarnas syn på utbildning. Inte alla föräldrar har en högre akademisk utbildning, dock har samtliga en positiv syn på att kvinnor utbildar sig Kombinationen av dessa förväntningar och många års sammanlagda studier resulterar i skoltrötthet. De flesta kvinnorna hoppas på, och längtar efter, ett arbete. Att föräldrarna har en positiv inställning till studier är enligt Sedigh Zadeh (1994) mycket viktig för eventuella framtida studier. Detta kan förmodligen även upplevas som negativt. Ett par av kvinnorna berättar att föräldrarna förväntar sig att de ska studera vidare på långa utbildningar vid universitetet. En av kvinnorna upplever detta som stressande och känner stor press från föräldrarna. Detta kombinerat med att kvinnan är skoltrött försätter henne i en besvärlig situation.
Jag ämnade även undersöka hur kvinnorna upplever sin studiesituation. Glädjande nog fann jag att de kvinnor jag intervjuat inför denna uppsats inte verkar uppleva att deras möjligheter begränsas för att de är invandrare. Jasmine uttryckte sig så här: ”Jag tycker vi har alla möjligheter som invandrare i Sverige. Kan inte skylla på att man är invandrare, har alla möjligheter”. Aida tycker att lärarna är snälla och inte så stränga i
Sverige och säger så här: ”Jag fattar inte varför ni inte studerar i Sverige!” Här får jag alltså ett resultat som till viss del skiljer sig från Hägerströms studie (2004), där hon menar att man gärna ser invandrare som en homogen, ofta lågpresterande grupp.
I likhet med Hägerström (2004) finner jag att kvinnorna inte har något umgänge med svenskar. Undantaget är kvinnan som sammanbor med en svensk man. Detta är givetvis mycket negativt för kvinnornas svenska. Att de endast talar svenska i skolan gör att det tar längre tid att lära sig språket. Kvinnorna upplever detta som ett problem eftersom de alla uttrycker att de verkligen vill lära skriva och tala korrekt svenska eftersom de anser att detta är avgörande för deras möjligheter att få arbete.
En annan frågeställning gällde undervisningens paritet med styrdokumenten. Jag fann att undervisningen endast delvis uppfyller styrdokumentens krav och mål för Svenska som andraspråk B. Undervisningen ger mycket god kännedom om skönlitteratur, med bra diskussioner och reflektioner. Undervisningen uppfyller däremot inte riktigt målen när det gäller att ge eleverna redskap för att kunna använda det svenska språket för muntlig och skriftlig kommunikation. Kvinnorna upplever själva att de inte får tala eller skriva tillräckligt, utan att själva litteraturhistorien dominerar kraftigt.
Lindmarks teori (2001) om att andraspråkselever bör läsa litteraturhistorien i omvänd ordning, är troligtvis ett bra grepp att använda sig av i undervisningen, för att öka elevernas förståelse för den äldre litteraturen. De kvinnor jag intervjuat uttryckte klart att det svåraste var de ålderdomliga ord som förekommer i de äldre texterna. De torde lättare kunna ta de äldre texterna till sig om de fått utveckla sitt eget språk genom att först arbeta med moderna texter.
Jag ställde även frågan om styrdokumentens intentioner är i paritet med kvinnornas önskemål och förväntningar på undervisningen i Svenska som andraspråk B. Jag kunde konstatera att kvinnorna hade olika förväntningar på undervisningen. En del av dem önskade träna på att tala, och andra på att skriva.
Om eleverna får träna på det de känner att de har störst behov av torde också deras motivation öka. Detta stöds av läroplanen som påpekar att eleverna skall ha möjlighet att utöva inflytande på undervisningen (Lpf 94, 1994, s.4.). Detta borde enkelt kunna
kombineras med den litteraturhistoria som dominerar undervisningen i kvinnornas klassrum. Eleverna är inte fler än fem. Med så få elever i klassrummet borde det vara enkelt för läraren att individualisera sin undervisning. De kvinnor som anser sig behöva träna på att tala kunde sammanfatta en text om en författare eller ett verk och sedan berätta för övriga elever. De som vill träna på att skriva kunde sammanfatta och dela ut kortare texter till klasskamraterna.
En individualiserad undervisning stödjs också av läroplanen (Lpf 94 1994, s. 4.) som säger att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Såväl muntliga som skriftliga redovisningar kunde hållas mycket korta. Den största vinsten skulle vara att eleverna kontinuerligt tränade det de har behov av. Kvinnornas önskemål på undervisningen ligger också i linje med styrdokumenten. Det kvinnorna anser att de behöver öva, är de i sin fulla rätt att få i klassrummet.
Genom att arbeta med ovan nämnda metod skulle man per automatik också komma från att läraren dominerar klassrummet. Dennes uppgift skulle istället för att hålla föreläsningar, bli att rätta elevernas texter, distribuera uppgifter, handleda eleverna i arbetet med dessa, ge tips och råd, samt leda diskussioner. Dessutom skulle läraren, enligt elevernas önskemål, även påpeka när någon säger fel. Härigenom skulle också de flesta av skolverket uppsatta mål för svenska som andraspråk B, kunna uppfyllas.
Att som lärare på Komvux ha i åtanke att eleverna kan vara ytterligt skoltrötta efter många års sammanlagda studier anser jag vara mycket viktigt. Lärarna måste vara lyhörda, vad gäller elevernas önskningar och behov, annars riskerar men att de tappar intresset på vägen. Eleverna blir knappast stimulerade eller motiverade av att läsa en kurs som de inte tycker fyller behoven.
Då det inte varit enkelt att finna relevant litteratur inför denna undersökning, anar jag här ett område lämpat för vidare forskning. Fler undersökningar om hur man bör utforma svenska B-undervisningen på Komvux efter invandrares behov behövs. Här är det också viktigt att inte se invandrarna som en homogen grupp utan att utgå från varje klass och dess individer. Att bara inrikta sig på den traditionella litteraturhistorieundervisningen är långt ifrån tillräckligt. För att kunna ta till sig litteraturhistorien är det av yttersta vikt att eleverna först fått möjligheten erövra språket.
Referenser
Litteratur
Hirdman, Yvonne, 2001: Genus - om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber Hirdman, Yvonne, 2004a: Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala
underordning I: Carlsson Wetterberg, Christina och Jansdotter, Anna (red)
Genushistoria. En historiografisk exposé. Lund: Studentlitteratur
Hirdman, Yvonne, 2004b: Vad är kvinnohistoria? I: (red. saknas) Kvinnohistoria, Stockholm: Utbildningsradion
Hägerström, Jeanette, 2004: Vi och dom och alla dom andra på Komvux. Etnicitet,
genus och klass i samspel. Lund, Sociologiska institutionen, Lunds universitet
Kvale, Steinar, 1997: Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Studentlitteratur Lindmark, Elisabeth, 2001: Om kursplanen i svenska som andraspråk för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning . I: Att undervisa elever med
Svenska som andraspråk – ett referensmaterial. Stockholm: Skolverket/Liber
Distribution
Lpf 94 (1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna)1994: Stockholm: Skolverket /
Fritzes
Sedigh Zadeh, Mehdi, 1994: Att studera i ett främmande land. En studie av motiv och
studiesituation bland utländska studerande vid svenska högskolor. Stockholm:
Almqvist & Wiksell International
Trost, Jan, 2005: Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Internetkällor
Skolverkets hemsida: Mål för SVA1202- Svenska som andraspråk B, 20/4 2006 http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=17&skol form=21&id=3825&extraId=1585
Intervjuer
Bilaga 1
Grundfrågor vid intervju
Från vilket land kommer du? Hur gammal är du?
Hur länge har du varit i Sverige?
Är du gift, ensamstående, sambo eller bor du hemma hos dina föräldrar? Vem tar huvudansvaret för hemmets skötsel och matlagning mm? Har du barn?
Vem tar huvudansvaret för dem?
Vem tar hand om dem om de blir sjuka?
Vilken obligatorisk undervisning finns för kvinnor i ditt hemland? Hur ser man traditionellt på att kvinnor utbildar sig?
Hur vanligt är det att kvinnor skaffar sig högre utbildningar?
Har några av dina familjemedlemmar studerat vid högskola eller universitet? Vad gör dina kvinnliga släktingar; jobbar de, är de hemmafruar, studerar de? Stödjer din familj dina studier?
Varför studerar du på Komvux?
Vad vill du göra när du är färdig med dina Komvux-studier, vill du studera vidare. t ex vid universitetet ?
Har du några problem med studierna? Vad är svårast med svenskundervisningen? Vad tycker du om litteraturen på svenska B? Vad behöver du träna mest på?
Upplever du att du får tillräckligt stöd av skolan? Talar du mycket svenska, förutom när du är i skolan? Har du några svenska vänner?
