Som att trycka in en rund boll i ett fyrkantigt hål...
En studie av hur lag (2007:1091) om offentlig upphandling
påverkat inköp av konst
As to squeeze a round ball in a square hole...
A study on how law (2007:1091) public procurement
influenced the purchase of art
Maria Christersdotter Norman
Johannes Nilsson
Ledarskap och offentlig organisation, 60 hp Handledare: Tom Nilsson Kultur och samhälle, Urbana studier Examinator: Per Sederblad
Sammanfattning
Syftet med studien var att söka kunskap om lagstyrda organisationsförändringar i förhållande till det organisatoriska fältet konstområdet. Sedan en prejudicerande dom i Regeringsrätten under september 2009 tillämpas Lagen om offentlig upphandling av offentliga organisationer för inköp av offentlig konst. Detta har skapat debatt i konstområdet då konsten tycks olämplig att upphandla på grund av sina kvalitativa och svårmätta värden. Vi har genom intervjuer och textbaserat material studerat konstenheters, konstnärer och konstnärsorganisationers synsätt och arbetssätt i upphandlingsprocesserna. Resultatet av vår studie är att vi konstaterar att konsekvenser av lagens styrning är mångbottnade och komplexa. Lagens affärslogik krockar med konstområdets logik vilket får konsekvenser för såväl relationerna i det organisatoriska fältet och dess professioner som administrativa oönskade konsekvenser. Bland
konsekvenserna av det nya upphandlingsförfarandet ser vi att annonsering av uppdrag leder till en markant ökning av antalet sökande konstnärer till uppdragen, vilket skapar behov av system för att hantera och sålla ut konstnärer. System och kravställning från t ex
byggbranschen adopteras och juristers inflytande ökar vilket i sin tur både krockar med konstlogiken, och ökar komplexiteten i förfrågningsunderlagen. Möjligheten att balansera och väga in konsthandläggares kunskaper är liten. Trots lagens principer om transparens och likabehandling tycks det inte som om mångfalden främjas.
Nyckelord: LOU, organisationsförändring, offentlig konst, konstnärlig gestaltning, offentlig förvaltning, organisatoriska fält, upphandling, konstområdet
Abstract
The purpose of this study was to learn about organizational changes governed by the law in relation to the organizational field, the field of art. Since a precedent-setting ruling in the highest administrative court in September 2009, the Public Procurement Act is practiced on public organizations for the purchase of public art. This has generated debate in the field of art where art seems inappropriate to procure because of their qualitative and difficult to measure values. We have in interviews and text-based materials studied art units, artists and artist organizations approaches and methods of procurement processes. The result of our study is that we see that the consequences control of law is multifaceted and complex. Act business logic collides with art area's logic, which has consequences for the relations in both the organizational field and its professionals, as administrative unwanted effects. Among the consequences of the new procurement procedure, we see that the advertisement of assignments leading to a marked increase in the number of applicants artists to missions, creating a need for systems to manage and sift out artists. System requirements and position, e.g. from the construction industry and adopted counsel's influence increases, which in turn both clashes with art logic and increasing the complexity of the tender documents. The ability to balance and weigh in art administrator's knowledge is small. Despite the Act's principles of transparency and equal treatment, it does not seem as if diversity.
Keywords: Law on public procurement, Organizational change, public art, artistic representation, the field of art, public administration, organizational fields, procurement, field of art
Innehållsförteckning
1. Inledning ...6
1.1 Problemformulering ...7
1.2 Syfte och frågeställningar...7
1.3 Begrepp och förkortningar...8
2. Tidigare forskning och relevant litteratur ...9
2.1 Undantag av konstnärliga skäl...9
2.2 Enprocentsregeln...10
2.3 Konst och företagande...10
2.4 Upphandling av komplexa tjänster ...11
2.5 Historik kring offentlig gestaltning...12
3. Teoretiskt ramverk...13 3.1 Nyinstitutionell teori ...14 3.1.1 Organisatoriska fält ...15 3.1.2 Isomorfism...17 3.1.3 Legitimitet...19 3.1.4 Institutionell förändring...20 4. Metod...24 4.1 Tillvägagångssätt ...24 4.2 Intervjuer ...25 4.3 Webbenkät ...26 4.4 Urval...27
4.4.1 Avgränsningar...27
4.4.2 Vetenskapligt förhållningssätt ...28
4.4.3 Eget förhållningssätt...29
4.4.4 Etiska överväganden ...29
4.4.5 Validitet, reliabilitet och källkritik...30
5. Bakgrund...32
5.1 Historisk bakgrund...33
5.2 Offentlig upphandling ...35
5.3 LOU:s intåg på konstområdet...36
5.4 Konkurrensutsättning ...38
6. Resultat, analys och teoretisk tolkning ...40
6.1 Vilka olika positioner tar aktörer i debatten om LOU i konstområdet?...40
6.2 Vilka konsekvenser har tillämpningen av LOU för inköpare och konstnärer? ...47
7. Slutsatser och diskussion ...65
7.1 Förslag till vidare forskning ...68
8. Källförteckning...69
9. Bilagor ...73
9.1 Bilaga 1 - Webbenkät...73
1. Inledning
Sedan 1980-talet har styrningsmetoder sammanfattade i New Public Management (NPM) blivit en förhärskande trend för att styra de offentliga organisationerna. Bland styrmetoderna återfinns målstyrning, uppföljningar, utvärderingar och ratings, men även hårda lagregleringar som exempelvis Lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU). Efter en prejudicerande dom i Regeringsrätten i september 2009 fastslogs att LOU skall användas vid inköp och urval av offentlig konst till nybyggnation av byggnader och miljöer, där ett tröskelvärde på för närvarande 505 800 kr överstigs (tidigare 287 000 kr).1Konsten skall av kommunala, regionala och statliga konstenheter upphandlas enligt principer som stipuleras genom den överstatliga upphandlingslagen och konstenheternas inköps- och kriterieformuleringar, processer och administrativa rutiner ska anpassas så att lagen följs. Inom konstområdet har debattens vågor gått höga kring denna fråga - såväl innan som efter den prejudicerande domen 2009. Osäkerheten kring korrekt - och lämpligt - förfaringssätt är stor bland Sveriges
konstupphandlande enheter och engagemanget kring frågan är stort. Stockholms
kulturförvaltning/ Stockholm konst har tagit initiativ till en rad diskussioner, utredningar och uttalanden för att klargöra hur LOU skall förstås. Mårten Castenfors, chef för Stockholm Konst, uttrycker i ett tjänsteutlåtande 2010 en oro över vilka konsekvenser LOU kan få för konsten:
Samrådsgruppen är helt enig om att, om lagen om LOU skall tillämpas utan undantag, kommer kostnaderna att öka avsevärt genom arvodering av
jurygrupper, ökad administration, ökade annonseringsutgifter med mera. Likaså kommer en strikt tillämpning av LOU utan undantag att utarma kvaliteten i den offentliga konsten och stadens offentliga rum.2
I dagens företagsinspirerade styrningsideal utgör LOU ett viktigt redskap för att förverkliga och effektivisera EUs inre marknad. Lagens syfte att bidra till affärsmässighet genom likabehandling, öppenhet och transparens innebär krav på förändrade arbetssätt i ett område där konstens värden, som att erbjuda unika estetiska upplevelser och reflektion, konstnärlig frihet och nytänkande, är absoluta kvaliteter. Komplexiteten i tillämpningen gör att LOU av många ses som en begränsning och ett hinder - inte minst gällande konstenheternas
1http://www.konkurrensverket.se/t/Page____5975.aspx Hämtat 2014-08-06
2Castenfors, Mårten (2010). Tjänsteutlåtande 2010-08-10 från kulturförvaltningen till kulturnämnden i Stockholm stad
och inköpsprocesser samt urval. Andra aktörer ser däremot ett redskap för att bekämpa nepotism och svågerpolitik. Lagen utgör med detta synsätt ett medel för demokratisering och rättvisa. Denna polariserade miljö ser vi som en spännande plats för att ta del av hur ett organisatoriskt område förhåller sig till lagstyrning och krav på förändrade arbetssätt.
1.1 Problemformulering
LOU skall sedan 2009 tillämpas då offentliga organisationer upphandlar konst. Detta har skapat debatt i konstområdet då konsten tycks olämplig att upphandla på grund av sina kvalitativa och svårmätta värden. Det oharmoniska tillståndet förefaller handla om mer än det upphandlingstekniska, samt att den ökande administrationen är resursslukande i ett redan ansträngt område. Genom att studera synsätt och arbetssätt försöker vi förstå det
organisatoriska fältet och aktörernas olika positioner. Avslutningsvis kommer vi att dra slutsatser av de konsekvenser som lagens införande medfört och därigenom förklara hur LOU styr konstområdet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra med kunskap om lagstyrda organisationsförändringar i förhållande till det organisatoriska fältet konstområdet. Förhoppningen är att studien ska kunna bidra med förståelse för hur konstområdets olika aktörer påverkas av lagens styrning. Frågeställningar:
Vilka olika positioner tar aktörer i debatten om LOU i konstområdet?
Vilka konsekvenser har tillämpningen av LOU för upphandlande konstenheter och konstnärer?
1.3 Begrepp och förkortningar
BegreppKonstnärlig gestaltning – Ett byggnadsanknutet/integrerat konstverk beställt för en specifik
plats i byggnader som främst ägs av kommuner, regioner eller staten. Vi använder synonymt med detta även offentlig gestaltning, offentlig konst och även det mer ålderdomliga
konstnärlig utsmyckning3
Relevanta aktörer – Med relevanta aktörer avser vi upphandlande konstenheter,
konstnärsorganisationer samt konstnärer.
Upphandlande konstenheter – Kommunala, regionala och statliga organisationer som köper
in konstnärlig gestaltning
Konstenheter - Kommunala, regionala och statliga förvaltningar med konsten som uppdrag Inköpare/upphandlare – I vårt arbete avses de som för offentlig organisations räkning är
delaktiga i inköpsprocessen av konstnärlig gestaltning
Konstområdet – Konstenheter, konstnärsorganisationer samt konstnärer. Konstvärlden – ett bredare begrepp vilket inkluderar alla konstens aktörer som
konstinstitutioner, konstenheter, fria aktörer, konstnärer, konstkritiker och publiken
1 % -regeln – En 75 år gammal ekonomisk princip om att minst 1 % av en nybyggnations
totala anskaffningsvärde ska avsättas för konstnärlig utsmyckning. Regeln är endast en rekommendation.4
Individuell visningsersättning – Individuell visningsersättning (IV) är ett statligt
budgetanslag som ger ersättning till bildkonstnärer vilkas konstverk visas offentligt.
Förkortningar
LOU – Lag (2007:1091) om offentlig upphandling VGR – Västra Götalandsregionen
KRO – Konstnärernas Riksorganisation NPM – New Public Management KA – Konstnärsförbundet Alliansen
3Konstnärsnämnden (2013). Ingen regel utan undantag – Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av
offentlig miljö: Stockholm; Konstnärsnämnden
4Konstnärsnämnden (2013). Ingen regel utan undantag – Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av
2. Tidigare forskning och relevant litteratur
En viktig utgångspunkt vid studier av offentliga organisationer är utvecklingen av New Public Management och de företagsinriktade styrningsprocesser som genomförts under NPM's flagg i den offentliga sektorn sedan 1990-talet. En rad redskap som t ex målstyrning, utvärderingar, jämförelser och även lagar har sedan dess styrt den offentliga sektorns handlingsmönster. Överstatliga EU-beslut och regionalisering påverkar alla sektorer så även konstområdet, vilket vi valt att undersöka. Lagen om offentlig upphandling är ett exempel på ett sådant styrmedel, och införandet av upphandlingslagen verkar ha fått stora konsekvenser för konstens aktörer. Arbetet innehåller inte någon större fördjupning av New Public Management, men begreppet är ständigt närvarande. Många aktörer har försökt definiera New Public Management vilket har lett till otydlighet för vad NPM verkligen är eller borde vara. För vår studie får NPM agera som ett styrningsideal som växt fram ur en kritik mot den ”tröga” kraftigt
institutionaliserade offentliga sektorn. Vi kan inte bortse från New Public Management eftersom att LOU:s inträde på konstområdet är en direkt konsekvens av överstatliga beslut genomdrivna som ett led i den nya företagsfokuserade offentliga styrningen.5Litteraturen på området är omfattande, men de fakta vi presenterar samt de förklaringar och resonemang vi för kring NPM har vi hämtat från New Public Management – om konkurrensutsättning, kontrakt och kontroll skriven av Roland Almqvist.
Under arbetet med studien har vi även tagit del av avhandlingar, uppsatser och rapporter. Debatten om huruvida upphandling är en lämplig metod för inköp av konst för det offentliga rummet och dess implikationer kan härledas långt bak i vår svenska historia, men huruvida konstens aktörer påverkats av lagen om offentlig upphandling är ännu relativt outforskat. Forskning på området har främst fokuserats kring hur lagen tillämpas vid offentlig upphandling, vilket vi tagit del av med hjälp av följande två arbeten.
2.1 Undantag av konstnärliga skäl
Tidigt i forskningsprocessen fann vi ett examensarbete från Lunds universitet som behandlar de juridiska aspekterna med upphandling enligt LOU på konstområdet. Upphandling av konst – Undantag av konstnärliga skäl är ett arbete skrivet av Charlotta Johansson som undersöker
5Almqvist, R (2006). New Public Management – Om konkurrensutsättning, kontrakt och kontroll: Malmö; Liber s.18-28
hur undantag av konstnärliga skäl tillämpas vid upphandling av konstnärlig gestaltning. Undantag från annonseringsskyldighet vid upphandling har blivit en het potatis och föremål för flertalet rättsliga prövningar i såväl Kammarrätten som Regeringsrätten. Charlotta diskuterar och problematiserar kring vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för att undantaget ska kunna åberopas.
2.2 Enprocentsregeln
Under tiden för detta arbete presenterades en rapport från Konstnärsnämnden med fokus på den så kallade Enprocentsregeln. Denna rapport ligger nära vårt ämne och har således varit en stor inspirations- och kunskapskälla. Regeln går ut på att 1 procent av den samlade kostnaden vid offentligt finansierad ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Regeln är på de flesta orter inte tvingande, utan ses mer som en rekommendation.
Rapporten Ingen regel utan undantag – Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö genomlyser enprocentregelns användning, tillämpning och betydelse för framförallt konstnärerna. Rapporten belyser även hur Lagen om offentlig upphandling (LOU) används och redogör för hur lagen skall användas, hur direktupphandling kan motiveras och de skäl till undantag från användandet av lagen som kan medges. Rapporten menar att många upphandlande myndigheter fortfarande selektivt väljer konstnärer för uppdrag för offentlig gestaltning vilket var det arbetssätt som var det gängse innan en prejudicerande domen 2009.
Bland övrig forskning som vi tagit i beaktan har vi identifierat två arbeten som på olika sätt behandlar konstens särart i förhållande till företagskultur och byråkrati. Emma Stenström, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm problematiserar konst och företagande, medan Staffan Furusten, docent i företagsekonomi, vid Stockholms universitet, har undersökt hur väl lagen lämpar sig vid inköp av komplexa tjänster.
2.3 Konst och företagande
Emma Stenström undersöker i sin avhandling föreställningar om konst och företagande med syfte att ta reda på om dessa ”smittat” varandra i respektive område. Har företagande blivit estetiserat, företagsledning romantiserats och konsten blivit ekonomiserad?
Utgångspunkten är de schablonmässiga bilder som kringgärdar företagandet och konsten. Traditionellt förknippas konsten med föreställningar som frihet, originalitet och något unikt.
Konstnären ses som irrationell och som ett skapande geni med endast inspirationen som motor. Företagandet föreställs styras av rationalitet, marknadslogik och affärsmässighet. Konsten och företagandet framstår som varandras absoluta motsatser. Stenströms iakttagelse är att en förändring håller på att ske men inte genom ett ömsesidigt utbyte mellan respektive föreställningsvärldar utan snarare underordnas konstens logik företagandets. Estetiseringen av företagen sker i termer av ”spektakelkultur” och iklädd en språkdräkt hämtad från
konstnärliga sammanhang. Konstens mörkare och utforskande sidor tycks inte få samma genomslagskraft i företagsvärlden. Konsten å sin sida avkrävs på ökad rationalitet och ”är på väg att bli företag och konstnärerna på väg att bli företagsledare eller entreprenörer i allt högre utsträckning”. Det är företagsmodellen som i synnerhet vunnit legitimitet i det moderna samhället.6
2.4 Upphandling av komplexa tjänster
Staffan Furusten har undersökt hur offentliga organisationer vid upphandling av
konsulttjänster förhåller sig till demokratiska värden och marknadsmässiga principer vilka stipuleras av lagen om offentlig upphandling. Undersökningen problematiserar och
ifrågasätter lagens funktionalitet i områden där komplexa tjänster skall upphandlas, så som konsulttjänster vilka bygger på förtroende och organisatorisk kännedom. Ju högre komplexitet i tjänsten som skall upphandlas desto svårare att tillämpa LOUs stipulerade upphandlingssteg. Lagens mening är bland annat att förhindra korruption, nepotism och upphandling baserad på personliga relationer då detta anses otransparenta och svåra att jämföra. Trots detta menar många av Furustens respondenter sig känna till fall där personlig kännedom och förtroende varit avgörande. Deras bild är att lagen är enkel att kringgå och upphandlingar friseras till förmån för leverantörer som köparen känner förtroende för. Det finns en samstämmighet, både mellan respondenter som använder lagen och de som ignorerar den, nämligen att den är resurskrävande och byråkratisk.
Avslutningsvis har vi tagit del av Jessica Sjöholm Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet som gör en historisk beskrivning av statens involvering vid inköp av offentlig gestaltning. Avhandlingen blir intressant för vårt arbete då den beskriver startpunkten för det nu institutionaliserade arbetssättet för inköp av offentlig konst.
6
2.5 Historik kring offentlig gestaltning
Avhandlingen Skulptur i folkhemmet av Jessica Sjöholm Skrubbe bidrar med forskning och kunskap kring konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet, men även kring politikens engagemang och styrning av konstorganisationer samt uppbyggnaden av Sveriges
kulturpolitiska strukturer. Skrubbe redogör i sin avhandling även för framväxten av svenska konstnärsorganisationer.
De dokument som vi presenterat utgör endast en liten del av vad som skrivits på området, men vi anser att dessa studier är mest relevanta för vårt fokusområde. Vi har inte funnit någon forskning som specifikt behandlar ämnet för vår uppsats, dvs. hur LOU påverkat inköp av konst, dock pågår, som vi tidigare nämnt, en ständig diskussion vilken vi genom intervjuer, telefonsamtal och mejlkontakt haft förmånen att ta del av.
3. Teoretiskt ramverk
I vår undersökning om hur LOU används i konstområdet har vi genom samtal, intervjuer, tjänsteutlåtande, artiklar, juridiska dokument och rapporter tagit del av en livlig debatt om lagens användning vid inköp av offentlig konst. Vi har genom intervjuer studerat
konstenheters arbetssätt vid inköp av offentlig gestaltning och för att beskriva och problematisera lagens användning i konstområdet kommer vi att använda en rad
nyinstitutionella teorier. Dessa utgår från att organisationer är tröga och svårföränderliga men inrymmer även förklaringar till varför förändringar sker. Vi uppfattar konstområdet som ett starkt institutionaliserat område med föreställningar och myter vilka vi hoppas kunna förstå på ett fördjupat vis genom att använda teorierna kring isomorfism och hur organisatoriska fält uppstår genom strukturerings- och homogeniseringsprocesser. Just teorier kring hur fält skapas - och omskapas - blir värdefulla redskap för att fånga den komplexitet som uppenbarar sig när man, med en nyinstitutionell blick, betraktar hur den organisatoriska omvärlden påverkar konstenheternas arbetssätt, val och relationer. Inte minst är dessa teorier intressanta för att förstå den diskussion som i synnerhet handlar om farhågor med tillämpningen av LOU i konstområdet. En teoretisk modell vars användbarhet vi kommer att prova för vår analys hämtar vi hos Greenwood, Suddaby och Hinings i texten Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields. Det som intresserar oss är hur det organisatoriska fältet (om)strukturerar sig med utgångspunkt i en omvälvande händelse och hur processen fram till återinstitutionalisering kan se ut.7Vår intention är att prova teorierna om institutionell förändring på vårt empiriska material och genom detta finna överensstämmelser eller motsägelser med teorin.
Bortvald teori
Då vi intresserar oss för debatten kring LOU låg det närma till hands att söka teorier som förklarar diskursens och språkbrukets styrande funktion. Vi sökte länge efter en
kompletterande teori och fastnade för governmentalityteorin med utgångspunkt i Foucaults teorier om diskursens betydelse. Även begreppet ”conduct of conduct” och de teorier som kringgärdar begreppet hade varit mycket intressant att använda i vår analys. Men eftersom
7
Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields
governmentalityteorin, i likhet med nyinstitutionalismen, är mycket omfattande valde vi – till förmån för möjlig fördjupning - att fokusera på de nyinstitutionella teorierna.
3.1 Nyinstitutionell teori
Grunden för de nyinstitutionella teorierna står bland annat att finna i John Meyer och Brian Rowans text Institutionalized Organizations: Formal Structure as Myth and Ceremony. I texten undersöks de processer som gör att organisationer inom sina organisatoriska omgivningar i allt högre grad kommer att likna varandra. Organisationers val grundas inte enbart i det som tycks rationellt utan styrs av institutionaliserade kraftfulla myter som bestämmer handlingsmönster och arbetssätt. Genom att aktörer härmar andra aktörer i sin omgivning, eller organisatoriska fält, får de legitimitet och bekräftelse vilket är avgörande för deras överlevnad. Genom härmande förverkligar och reproducerar de myter, vilka exempelvis kan utgöras av institutionaliserade teknologier, förhärskande arbetssätt eller professioner. Myter som institutionaliserats bidrar till att skapa legitimitet för organisationer i förhållande till det omgivande samhället och till den organisatoriska omgivningen. Genom att anamma dessa framstår organisationer som rationella och legitima.8
Meyer och Rowans teorier om hur myter medverkar till att institutionalisera organisatoriska områden är av stor betydelse i vår studie. En stark mytbildning som reproduceras såväl i samhället som i konstvärlden är konstnärsmyten.9Mytologiserandet kring konstnären som gudabenådat geni men även som känslostyrd och svårinrättad i ”normalt” administrativa kontexter ger näring åt den debatt i konstområdet som står i fokus för vår studie.
Konstnärsmyten bidrar till att legitimera det institutionaliserade fältet konstvärlden också genom att samhället får del av konstnärens produktion dvs. konsten vilken anses ha ett alldeles specifikt och unikt värde.10Med dessa institutionella omständigheter som bakgrund kommer förståelsen för debatten och de olika positionerna att underlättas.
8Meyer, J & Rowans, B (1977). Institutionalized Organizations: Formal Structure as Myth and Ceremony s.340-341
9Stenström, E. (2008). Konstiga företag: Stockholm; Bokförlaget Natur och Kultur s.42 10Ryan, B. (1991) Making Capital from Culture. Berlin: Walter de Gruyter & Co s.40
3.1.1 Organisatoriska fält
Organisatoriska fält kan uppfattas som mellannivåer mellan organisationer och samhället och definieras av gemensamma meningssystem där lämpligt beteende, arbetssätt och värderingar utgör fältets ramar.11Organisationers anpassning och härmande kallas för isomorfism.
Begreppet organisationsfält belyser det faktum att omgivningen skapas av och skapar organisationer, och isomorfism (från grekiska: iso = lika, morph = form) ger förståelse av hur organisationer tenderar att bli allt mer lika varandra i formen.12
Paul DiMaggio och Walter Powell förklarar sambandet mellan fält och form genom processerna homogenisering och strukturering. De menar att definitionen av ett organisatoriskt fält är summan av alla relevanta aktörer i ett område vilka utgörs av nyckelaktörer, producenter, konsumenter, reglerande aktörer och organisationer som producerar liknande tjänster.13För att förklara hur organisatoriska fält struktureras har vi använt Ulla Eriksson-Zetterquists beskrivning av DiMaggios struktureringsprocess. Processen sker kontinuerligt i fyra steg: (1) Strukturering av ett fält inleds med att aktörer inom ett område ökar sin kommunikation med varandra.(2) Detta medför såväl ökat kunskapsutbyte som interaktion mellan aktörer vilket leder till ömsesidig kunskap. (3) Om personer, organisationer eller aktörer får makt inom fältet uppstår en hierarki av starkare och svagare aktörer – centrum och periferi. De ledande aktörerna kan bli dominerande men kan också hotas av nya aktörer eller politiska förändringar.(4) I det sista skedet har en kollektiv uppfattning om det organisatoriska fältet etablerats.14
I vår undersökning kommer DiMaggios struktureringskedja bland annat att vara till hjälp i förståelsen för relationerna inom det organisatoriska fältet konstområdet.Starka aktörers roll är relevanta i vår studie liksom hur hoten mot institutionaliserade praktiker kan bidra med delförklaringar till motståndet mot de nya inköpsmodellerna som LOU medför. I vår studie finns såväl nyare aktörer, kollektiva uppfattningar etablerade genom professioner som andra urskiljbara stadier i struktureringen. Vi kommer att ta hjälp av struktureringskedjan även i
11Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields
12Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.72
13DiMaggio, P. J. & Powell, W. W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields s.148-149
förhållande till Greenwood, Suddabys och Hinings förändringsteori då vi ser likheter mellan de båda.I inledningen av ett fälts strukturering kan aktörer vara mycket olika varandra men när fältet är strukturerat kommer aktörerna att i allt högre utsträckning att likna varandra i sin strävan efter legitimitet vilket kallas för homogenisering. Genom att uppvisa homogenitet betraktas organisationer som legitima och får därmed lättare att agera, rekrytera och genomföra olika transaktioner. Ett sätt för aktörer att visa att de tillhör samma fält är att anamma ett gemensamt språkbruk.15
Just språkbruket i förhållande till frågan om institutionalisering är svår att gå förbi. Men då vi valt att välja bort governmentalityteorin och dess fokus i diskursanalysen kommer vi inte att ägna diskursen någon större uppmärksamhet, mer än att vi noterar att de aktörer vi intervjuat alla uttrycker sig på ungefär samma sätt i förhållande till inköp av offentlig konst. Ett ord som vi själva har svårt att inte ta för givet är ordet upphandling. Vi har medvetet i uppsatsen försökt att använda synonymer till detta så som exempelvis inköp. Dock med en ständig känsla att upphandling skulle passa bättre.
Konformiteten innebär inte att alla aktörer har samma status inom fältet, utan vissa aktörer blir mer tongivande än andra. Äldre och större organisationer kan genom olika
påtryckningsmetoder dominera såväl fältets spelregler som mindre inflytelserika aktörerna. Det förekommer en växelverkan mellan organisationerna vilket både kan leda till stabilitet och till att organisationsfälten kan komma att bli ”arenor för maktrelationer”.16Hoffman menar att samtliga medlemmar inom fältet inte alltid har inflytande i debatten, men att de mycket väl kan ha olika uppfattningar. Debatter och omförhandlingar inom fältet kan ibland liknas vid ”institutionellt krig”.17
Genom dokument och intervjuer har vi tagit del av en rad motstridiga uppfattningar och strategier vilka vi kan förstå och förklara utifrån DiMaggio och Powells beskrivningar om hur organisatoriska fält blir arenor för maktkamper. Ibland kan t o m Hoffmans uttryck om ”institutionella krig” kännas relevanta.
15
DiMaggio, P. J. & Powell, W. W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields s.150
16Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber s.76
17Hoffman, A. (1999) Instititional evoultion and change: enviromentalism and the US chemical industry.
Ett fält som påverkas av olika logiker kan genom struktureringsprocessen förändras.
Loundsbury (2007) menar att om fält ska genomgå väsentlig förändring måste såväl struktur som dominerande logik ändras.18Organisationer interagerar vanligtvis i många olika
organisatoriska omgivningar och de olika logikerna kan komma i konflikt med varandra.19 Den organisatoriska omgivningen kan således variera och inflytandet från olika fält, rationaliteter och logiker kan komma att ersättas.20
3.1.2 Isomorfism
Det ”koncept” som bäst fångar strukturerings- och homogeniseringsprocesser är ismorfism.21 DiMaggio och Powell menar med hänvisning till Hawley att isomorfism är ”a constraining process that forces one unit in a population to resemble other units that face the same set of environmental conditions”22De tre grenarna av institutionell isomorfism är tvingande, imiterande och normativ isomorfism.23
Tvingande isomorfism
Tvingande krafter – eller tryck – kan bestå av statens reglering och kontroll. Lagstyrning kan utöva ett starkt tryck på organisatoriska omgivningar vilket påverkar organisationer såväl strukturellt som hur de beter sig. Det kan också leda till anammande av specifika teknologier, administrativa system eller metoder vilket skapar legitimitet och erkännande inom fältet. Trycket kan även bestå i att starkare organisationer inom fältet som, såväl formellt som informellt, kräver anpassning av de svagare. Detta kan ske genom olika påtrycknings- och övertalningsstrategier, men också genom inbjudningar att delta i utvalda sammanslutningar, överenskommelser eller grupper.
18Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.102 19Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.96 20Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.102
21DiMaggio, P. J. & Powell, W. W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields s.150
22Hawley, A (1968) Human ecology. International encyclopedia of the Social sciences. New York: Macmillan. Red. Sills, D s.328-337
23DiMaggio, P. J. & Powell, W. W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields s.150
Imiterande isomorfism
Den imiterande isomorfismens betydelse består i att organisationer härmar andra
organisationer vilka de uppfattar som mer framgångsrika och legitima. Genom att härmas behöver de mindre (eller osäkra) aktörerna inte lösa problemet själva vilket betyder att de kan hushålla med sina resurser och därmed inte behöva utveckla egna system eller strategier. Denna resurssparande strategi kan leda till oavsiktlig spridning av beteende och lösningar, men naturligt nog också till minskad variation mellan organisationer.
Normativ isomorfism
Den normativa isomorfismen innebär påverkan från framförallt professioner och olika utbildningars uppfattning om vilka metoder och förhållanden som ska gälla för deras arbete. Specifika yrkesutbildningar och vidareutbildningar reproducerar bestämda förhållningssätt. Personal med samma utbildningsbakgrund och med erfarenhet från liknande organisationer skapar normativ isomorfism. Socialisation mellan aktörerna inom fältet är också normerande och av betydelse.24
Vi har i vår studie genom såväl intervjuer som textmaterial med enkelhet kunnat identifiera samtliga typer av isomorfism. Vi har tagit utgångspunkt i det förändringstryck som lagen utgör dvs. det tvingande. Vi observerar även hur mindre aktörer söker lösningar hos de större i sin osäkerhet, (härmande isomorfism) för hur de ska tillämpa och arbeta enligt LOU. Slutligen ser vi hur de konstprofessionellas inflytande över arbetssätt och metoder påverkar och
reproduceras i konstområdet. Spridning sker genom konferenser, grupper men även i rättsprocesser och de domslut som med intresse studerats av aktörer. Isomorfismen har stor bäring på vår studie – och detta i hänseende på krafter som både verkar för förändring och för stabilitet. Vi kommer att försöka tillämpa vår empiri på Greenwood, Suddaby och Hinings förändringskedja och denna kommer vi att korsbefrukta med teorier om isomorfism.
24DiMaggio, P. J. & Powell, W. W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields s.150-152
3.1.3 Legitimitet
Legitimacy is a generalized perception or assumption that actions of an entity are desirable, proper, or appropriate within the same socially constructed system of norms, values, beliefs, and definitions. 25
Organisationer behöver legitimitet för att framstå som trovärdiga och därmed få tillgång till resurser och bli accepterade i sin organisatoriska omgivning.26För att de ska anses legitima så måste deras aktiviteter stämma överens med mål och normer i det sociala system där de ingår och till samhällets normer. Detta gör de genom att anpassa sig.27Legitimitet uppnås också genom homogenisering med ett organisatoriskt fält. På detta vis begränsas organisationers handlingsutrymme i förhållande till normer och genom att vara en del i fältets
konsensussökande. Om en organisation saknar legitimitet kommer de att bli attackerad och ifrågasatt. 28
Suchman identifierar tre former av organisatorisk legitimitet: pragmatisk, moralisk och kognitiv. Dessa tre grenar är av Suchman uppdelade i olika underkategorier. 29
I korta ordalag är innebörden av pragmatisk legitimitet att det sker en politisk-, ekonomisk-eller social interaktion mellan organisationer och dess närmaste omgivning (publik). Publiken granskar organisationens agerande med egenintresse för att identifiera direkta och praktiska konsekvenser för sig själv. Ett utbyte mellan organisationen och publiken (och dess
eventuella) vinster sker i förhållande till omgivningens syn på lämpligheten i aktionen eller om den kan tolkas som förmåner eller mutor. Pragmatisk legitimitet kan även utvecklas när publiken inkorporeras i organisationernas policy-processer. Detta kallas för
inflytandelegitimitet.30
I vår studie är utbytet mellan organisationer och omgivning tydligt då konstnärer (publiken) bland annat är inbegripen i beslutsprocesser om offentlig gestaltning genom att anta roller som konstkonsulter.
25Suchman, M (1995). Managing legitimacy: Strategic and institutional approaches s.574 26ibid
27Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.104 28Eriksson-Zetterquist, U. (2009) Institutionell teori - idéer, moden, förändring: Malmö; Liber AB s.103-107 29Suchman, M (1995). Managing legitimacy: Strategic and institutional approaches s.577
Den andra kategorin är moralisk legitimitet vars betydelse är att om organisationen gör det rätta i förhållande till omgivningens moraliska system uppfattas den som legitim. Skillnaden från pragmatisk legitimitet är att den utgår från en bredare samhällelig logik skild från den smalare egennyttan. Procedurlegitimitet (vår översättning) innebär att organisationer får legitimitet genom att visa att de anstränger sig att nå sina svårmätta och ibland för publiken osynliga mål genom att visa att de tillämpar korrekta procedurer.31Vi anser att
procedurlegitimitet har relevans i förhållande till exempelvis konstenheters administrativa processer och utformning av upphandlingsunderlag för upphandling av offentlig konst. Den tredje kategorin är den kognitiva legitimiteten vilken representerar det för-givet-tagna tillstånd, som betyder att det är otänkbart att gör på ett annat vis.32I Greenwood, Suddaby och Hinings förändringsmodell är den kognitiva legitimiteten det sista skedet – och innebär återinstitutionalisering av den förändring som pågått.33
Sökande efter legitimitet är något som driver aktörer att anta olika positioner, synsätt och handlingsmönster vilket har självklar relevans för vår studie.
3.1.4 Institutionell förändring
Nyinstitutionell teori syftar till att förklara varför organisationer och aktörer uppvisar tröghet till förändring och en tilltagande likhet med varandra. Detta till trots sker förändring i organisationer och gränserna för organisatoriska fält är i struktureringsprocesserna under konstant omförhandling och omvärdering. Greenwood, Suddaby och Hinings menar att de isomorfa krafterna inte enbart ska tolkas som obenägenhet till förändring, utan även kan tolkas som en rörelse från ett tillstånd till ett annat dvs. förändring.34
För att åskådliggöra sin teori om institutionell förändring har Greenwood, Suddaby och Hinings, med stöd hos en rad forskare, skapat en modell i sex steg: Vi har med inspiration av denna modell skapat en förändringskedja som illustreras i figur 1.
31Suchman, M (1995). Managing legitimacy: Strategic and institutional approaches s.580 32
Suchman, M (1995). Managing legitimacy: Strategic and institutional approaches s.583
33Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.60
34Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.59
Figur 1 - Förändringskedja
Steg 1: Skakning/chock
Det första steget i förändringskedjan utgörs av att en etablerad eller institutionaliserad praktik skakas om av någon form av oväntad händelse. Skakningen kan bestå i såväl tekniska
störningar som reglerande förändringar.35
Steg 2: Avinstitutionalisering
I andra steget kommer nya idéer genom inträdet av nya aktörer, befintliga aktörers förändrade status eller lokala entreprenörskap. De nya idéerna stör det organisatoriska fältets konsensus vilket skapar möjlighet till förändring.36
Pådrivande för avinstitutionalisering kan så kallade institutionella entreprenörskap vara genom att introducera nya idéer vilka kommer att störa det organisatoriska fältets konsensus.37
Steg 3: Förinstitutionalisering
Aktörerna söker självständigt metoder för att hantera den uppkomna situationen vilket exempelvis kan innebära nya och genomförbara tekniska lösningar.38
35Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.59-60
36Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.60
37Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, CR. (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields. Academy of management journal, vol.45, No.1 s.58-80
38Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.60
Steg 4: Teoretisering
Detta fjärde steg beskrivs som ett av de viktigaste i förståelsen av hur institutionell förändring sker. I detta skede kopplas organisatoriska brister till möjliga lösningar. Innovationer och nya praktiker förenklas och förklaras. Under teoretiseringsskedet förklaras således det
organisatoriska tillkortakommandet och presenterar en lösning på problemet.39
Steg 5: Spridning
Spridning av nya idéer sker först om dessa uppfattas som mer lämpliga än existerande lösningar. Nya idéer måste röra sig från teoretiseringsstadiet via en social rörelse till att bli omfattade av fältets konsensus dvs. bli institutionaliserade. När innovationer nått legitimitet i fältet betyder de att de kommer att spridas ännu mer.40
Steg 6: Återinstitutionalisering
Institutionaliseringen innebär att idén ses som naturlig och tas för given som det lämpligaste. När en idé är helt institutionaliserad kan den fortleva under mycket lång tid utan att
ifrågasättas.41
Den viktig fråga som ställs av Greenwood, Suddaby och Hinings är hur nya idéer blir
accepterade. Avgörande, menar de, är hur innovationer inramas för att accepteras av aktörerna och då i synnerhet i relation till professionerna i starkt institutionaliserade omgivningar. För att förstå varför en innovation accepteras så måste man förstå professionens kärna och vad som anses legitimt i fältet.42Viktigt med Eriksson-Zetterquists resonemang runt Greenwood, Suddaby och Hinings förändringsmodell är att den snarare visar på ”fininställningar när organisationerna ständigt reproducerade och förstärkte de redan existerade formerna för organisering”.43
39Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.61
40ibid 41ibid
42Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.40
Denna pendlingsrörelse mellan förändring och stabilitet är för vårt resonemang av relevans då en händelse i ena stunden tycks visa på förändring, och i nästa stund kan tyda på reproduktion av tidigare förhållanden inom fältet. Utifrån sex olika steg i kommer vi i förändringskedjan att föra ett resonemang om förändring med ursprung i lagtvånget LOU. Vi kommer, som vi nämnt ovan, att korsa och ta in flera av de ovanstående teorierna för att komplettera förståelsen i denna komplexa fråga. Vi är medvetna om att den undersökning i vilken Greenwood, Suddaby och Hinings tillämpade sin teori sträckte sig över betydligt längre tid (1977-1997) än vår studie.44Detta hindrar inte att vi tillämpar modellen och provar denna tanke på vårt undersökta material, dock med risk att förändringskedjans samtliga steg ännu inte ägt rum.
44Greenwood, R; Suddaby, R; Hinings, C R (2002) Theorizing change: the role of professional associations in the transformation of institutionalized fields s.58
4. Metod
4.1 Tillvägagångssätt
Detta arbete är resultatet av en process som pågått sedan våren 2013. Då vi som arbetat med uppsatsen har bakgrund dels inom konsten och dels inom managementfältet kände vi att vi ville sammanfläta våra gamla kunskaper med de nyvunna och ämnet för uppsatsen föll sig därför tämligen naturligt. Maria Christersdotter Norman (Mia) som arbetar för en konsthall hade inom ramen för sitt arbete fått kännedom om att det pågick en debatt kring upphandling av offentlig konst och vi valde att fördjupa oss i ämnet. Debatten grundade sig i att
upphandling av konst sedan ett par år tillbaka, genom en dom i Regeringsrätten, numer skulle omfattas av lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU). Det verkade ha spridit sig en osäkerhet inom konstvärlden för vad det innebar både i teorin och i praktiken. Ämnet var tillräckligt intressant för att vi skulle nysta vidare och vi inledde arbetet med att via mejl kontakta kommuner från Malmö till Göteborg.
Vad vi inledningsvis ville ha reda på var dels hur vanligt det var att kommuner använde sig av LOU vid upphandling och dels vilket upphandlingsförfarande man använde. Responsen var dock inte tillräckligt omfattande och vi kände att de svar vi fått in inte kunde representera en generell bild. Vi valde därför att utöka urvalet och för att få ett stort material att arbeta med så inkluderades samtliga Sveriges 290 kommuner. Kontakten skedde via mejladresser som vi hämtat på Sveriges kommuner och landstings hemsida, och frågorna var desamma som tidigare. Vi fick ett bra gensvar, men det märktes tydligt att många kommuner inte hade särskilt bra kännedom om LOU. Svaren verkade i större utsträckning spegla vilken kunskap kommunerna hade om upphandling enligt LOU snarare än hur vanligt det faktiskt var att upphandla enligt lagen. Av den anledningen valde vi att enbart använda enstaka synpunkter snarare än att försöka dra några slutsatser för hur kommunerna gått tillväga vid upphandling av konstnärliga tjänster. Nästa led i vårt arbete bestod i att addera kvalitativa element till studien och nu började arbetet med val av intervjuobjekt. I den pågående debatten, eller diskussionen om man så vill, gällande LOU på konstområdet så identifierade vi inledningsvis två personer vars yrkesroll och aktioner gjort dem intressanta för vår studie. De två
intervjuerna kompletterades under 2014 med ytterligare fyra intervjuer samt en enkät som skickades ut till 2792 konstnärer
4.2 Intervjuer
De intervjuer vi genomförde hade en låg grad av standardisering och strukturering, eftersom att vi ville hålla intervjun mer som ett samtal där intervjuobjektet svarade med egna ord och kunde besvara frågorna utan inbördes ordning. På så sätt fick vi ett bättre flyt i intervjun samtidigt som intervjuobjekten snavade in på intressanta sidospår.45Fyra av de sex
intervjuerna ägde rum på intervjuobjektens arbetsplatser, dels av praktiska skäl, men även för att respondenterna skulle känna sig bekväma i den miljön vi satt. Övriga två intervjuer genomfördes i offentlig miljö, ett bibliotek och en lunchrestaurang, men atmosfären var lugn varpå ljudupptagning var möjlig.46Genom att spela in samtalen så kunde vi som intervjuare ha fullt fokus på samtalet vilket var extra viktigt då vi valt en semi-struktur med utrymme för följdfrågor.47De första två intervjuerna genomförde vi tillsammans, medan de avslutande fyra intervjuerna pga. stor geografisk spridning, genomfördes enskilt.
Den första personen vi valde att intervjua var Cecilia Borgström-Fälth, enhetschef på Göteborg konst. Cecilia var som företrädare för Göteborgs kulturförvaltning inblandad i den rättsprocess som senare slog fast att alla konstinköp (över ett visst tröskelvärde) ska
upphandlas enligt LOU. Ett år tidigare hade man en liknande rättsprocess i Uppsala, men i detta fall så dömde regeringsrätten till upphandlande enhets fördel. Gemensamt för de båda rättsfallen var att upphandlingarna överklagats av samma person, Göteborgskonstnären och dåvarande ordförande för Konstnärsförbundet Alliansen (Konstnärsalliansen), Tony Roos. Det föll sig därför naturligt för oss att vi även ville intervjua Tony Roos, vilket vi gjorde i Göteborg samma dag som vi talat med Cecilia Borgström-Fälth.
Efter att vi bearbetat de två intervjuerna så blev arbetet vilande i ett par månader. Vi ansåg att vi inte skulle hinna slutföra ett tillfredsställande arbete inom den snäva tidsram som återstod och därför blev sommaren och inledningen av hösten 2013 tid för reflektion. När vi
återupptog arbetet så bestämde vi oss för att flytta fokus från kommuner till regioner då det inom regionerna genomförs fler upphandlingar som överstiger tröskelvärdet och således är föremål för LOU. Vi tog kontakt med och intervjuade representanter från Västra Götaland (Richard Sangwill), Halland (Anne Lang och Ingemar Andersson) och Skåne (Helena Trenk)
45Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder- Att planera, genomföra och rapportera
en undersökning: Studentlitteratur AB; Lund s.78
46Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur AB s.65-66 47Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur AB s.74-75
vilka genomfördes på våren och sommaren 2014. Upplägget var detsamma som de föregående två intervjuerna, dvs. samtal med en låg grad av strukturering och standardisering. Vi lät intervjuobjekten redogöra för sitt förhållande till LOU och hur den påverkat deras arbetssätt, och frågorna var för det mesta okontroversiella. Eftersom ämnet skapat en het debatt ville vi fokusera på konsekvenserna av lagens tillämpning snarare än att locka fram extrema åsikter, detta eftersom att vi med vårt arbete vill bidra med kunskap och förståelse kring
upphandlingsförfarandet snarare än att ”hänga ut” enskilda personer.
Utöver de tre regionerna intervjuade vi även Sveriges största konstnärsorganisation,
Konstnärernas Riksorganisation (KRO), samt skickade ut en enkät via deras register. Mötet med KRO skedde i Stockholm, och samtalet hade inte riktigt karaktären av en intervju, utan utvecklades mer till ett samtal där frågorna ersattes med åsiktsutbyte. Det ska tilläggas att intervjun med KRO endast var i syfte att öka vår förståelse för problematiken, och material från intervjun har därför inte redovisats i arbetet.
4.3 Webbenkät
Under arbetets gång hade vi svårt för att bestämma oss för om vi skulle inkorporera konstnärer i studien. Vi tänkte att eftersom vi valt att studera hur LOU påverkat inköp av konst så borde arbetet innefatta konstnärer eftersom förutsättningar och anbudsförfarande förändrats drastiskt. Sagt och gjort så bestämde vi oss för att en enkät skulle skickas ut. Vi ville undersöka konstnärernas attityd gentemot det ”nya” förfarandet, samt undersöka om lagen öppnat upp för fler konstnärer. För att nå ut till så många konstnärer som möjligt så kontaktade vi KRO för att se om de kunde vara behjälpliga. Organisationen visade ett stort intresse för enkäten och gav klartecken för utskick via deras enkätverktyg. KRO ville vidare vara involverade i enkäten varpå den utformades i samråd med representanter från
organisationen. Genom att använda en webbenkät förenklade vi distributionen och eftersom att KRO var involverade så innebar enkäten ingen kostnad för vår del. Sammanställningen skedde per automatik vilket innebar att vi endast behövde formulera frågorna och KRO stod för utskicket.48
Frågorna skickades ut till de konstnärer som av KRO mottagit individuell visningsersättning, vilket var 2792 personer. Eftersom att enkäten skickades ut till ett stort antal konstnärer så
valde vi att ha en hög grad av standardisering och strukturering, detta genom att använda frågor med fasta svarsalternativ. Även om fritextfrågor hade givit enkäten ett större djup så ansåg vi att en hög grad av strukturering var nödvändig för att kunna bearbeta informationen. Vid utformningen av enkäten försökte vi undvika långa och ledande frågor. Även om enkäten ämnade undersöka ett specifikt problem så försökte vi variera svarsalternativen så att
respondenten inte skulle fastna i ett visst svarsmönster.49Enkäten engagerade verkligen och under de första dagarna efter utskick fick vi ett 30-tal meddelanden via e-post med
synpunkter, positiva som negativa. Två veckor efter att enkäten publicerats och
informationsbrev med länk skickats ut, så valde vi att göra ett nytt utskick i syfte att påminna de som ännu inte svarat.50Efter tre veckor valde vi att stänga enkäten och vi hade då fått in 854 svar vilket motsvarar en svarsfrekvens på 31 %.
Vid utformandet av enkäten var inte vårt problem tillräckligt avgränsat, vilket innebar att enkäten trots en hög svarsfrekvens, inte riktigt svarade på de frågor vi intresserat oss för. Detta berodde som sagt dels på att vi stundtals hade svårt att angripa vårt problem, men även för att enkäten utformades i samråd med KRO som sökte lite andra svar än oss. Vidare framfördes åsikter från konstnärer om att fritextfrågor hade varit ett bättre alternativ, men av skälen vi tidigare angav var detta inte administrativt möjligt. En konstnär var väldigt kritisk till utformningen av enkäten och menade att flera av frågorna saknade tillfredsställande svarsalternativ. Eftersom att den inte kunde välja ett passande alternativ så riskerade utfallet att bli skevt. Vi instämmer till viss del i kritiken och förhåller oss ödmjuka till dessa åsikter.
4.4 Urval
Ett urval är skevt om fakta undanhålls som relevanta utifrån det valda perspektivet. Ett urval är skevt om den som har gjort urvalet har anledning att dölja hur urvalet är gjort. Ett urval är skevt om ytterligare information ändrar helhetsbilden.51
4.4.1 Avgränsningar
Det geografiska området valdes utifrån vad som var hanterbart i händelse av framtida
intervjuer, då vi som författat detta arbete för tillfället var bosatta i Malmö och Göteborg. Den
49Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder- Att planera, genomföra och rapportera
en undersökning: Studentlitteratur AB; Lund s.73-75
50Trost, Jan (2012).Enkätboken, Lund: Studentlitteratur s.143-144
initiala undersökningen där vi tog kontakt med kommuner via e-post utökades som bekant till att omfatta hela Sverige, men då detta utskick hade karaktären av en kartläggning hade vi aldrig för avsikt att intervjua respondenterna. Vi hade inledningsvis även problem att avgränsa problem- och fokusområde. Skulle vi inrikta oss på konstnärerna och lagens påverkan på deras yrkesroll eller skulle vi lägga tyngdvikten på inköparna? Vi kom fram till att båda sidor var intressanta och relevanta och i att vi därför behövde inkludera både konstnärer och upphandlare i vår studie. För att kunna inkludera konstnärer behövde vi en kanal att kontakta via, och här fick vi hjälp av Konstnärernas Riksorganisation (KRO). Som vi tidigare nämnt så märkte vi redan inledningsvis av ett stort intresse för vår studie. Flertalet av de personer vi initialt kontaktade önskade ta del av vårt arbete vilket var väldigt inspirerande. Samtidigt så ökade pressen för att verkligen producera någonting användbart, vilket medförde
avgränsningsproblem. Vi ville helt enkelt svara på för många frågor och stundtals undersökte vi frågor som vi från början inte alls avsett att undersöka. När den empiriska insamlingen avslutats hade vi varit konsekventa i vårt geografiska urval, sånär som på en intervju, den med KRO som fick genomföras i Stockholm.
4.4.2 Vetenskapligt förhållningssätt
Det vetenskapliga förhållningssätt som vi tog med oss in i arbetet och som vi försökt förhålla oss till är reflexiv tolkning. Begreppet reflexiv tolkning innebär i stort att man skall visa en stor öppenhet och förståelse inför ett flertal olika forskningsmetoder. Alvesson & Skjöldberg benämner i boken Tolkning och reflektion; vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod, reflexiv tolkning som en central term för att markera det öppna spelet av reflektion över olika
tolkningsskikt. Reflektion å andra sidan uppstår då en form av tänkande konfronteras med en annan. Genom att ha en stor bredd och variation vid val av teori så ökar möjligheten för att skapa ett trovärdigt material. Att sedan belysa de svagheter och problem som finns skapar en större trovärdighet. Enligt den reflexiva tolkningen kan man både göra tolkningar samt använda sig av empirisk forskning. Det centrala i reflexiv tolkning utgörs av fyra element och relationen mellan dessa. De fyra elementen är interaktion med det empiriska materialet, tolkning, kritisk tolkning och självkritisk och språklig reflektion. Reflektion uppstår då elementen spelas upp mot varandra.52
52Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. (2., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur s.489-494
4.4.3 Eget förhållningssätt
Mia arbetar som verksamhetschef för en konsthall och har således en stor kunskap om konst och hur det är att verka inom konsten. Mia sådde fröet till denna uppsats genom att identifiera och lyfta fram den diskussion som pågick, och än idag pågår kring komplexiteten av att upphandla konstnärlig gestaltning enligt LOU. Genom sin yrkesroll har Mia god kännedom om konstens särskilda ställning och har på nära håll kunnat följa den livliga debatten. Mias förkunskaper i området har varit till stor gagn och nyckelaktörer har lätt kunnat identifieras. Då Mias yrkesroll är tätt förknippad med konstvärlden har aktiva avgränsningar gjorts för att studien inte skulle behandla områden som direkt berör Mias arbete. Eftersom Mia har en förförståelse för den så kallade konstlogiken så har vi med enkelhet kunnat se och ta utgångspunkt i det normerande och institutionaliserade synsätt som är viktigt för vår studie, för att därefter på ett medvetet och kritiskt vis kunna granska vår egen ståndpunkt. Det kan dock inte uteslutas att detta påverkat vår förståelse för problematiken. Johannes har bakgrund som managementstudent och hade, till skillnad från Mia, väldigt lite förkunskap på
konstområdet. Vi gick in i detta arbete med en kritisk inställning till lagen om offentlig upphandling, och har fått anstränga oss för att inte bli för påverkade av den stora kritikstorm som föranlett debatten om LOU:s vara eller icke vara på konstområdet.
4.4.4 Etiska överväganden
De intervjuer vi genomfört var som tidigare nämnt utformade och genomförda med låg grad av standardisering och strukturering, vilket gav intervjuerna karaktären av ett öppet samtal. Under samtalen delade intervjuobjekten stundtals med sig av information som vi misstänker kan missgynna dem vid ett offentliggörande. Vi har därför på vissa ställen i våra
transkriberingar utelämnat information och anonymiserat personer, det ska dock tilläggas att vi inte tillrättalagt någon information. Enkäten som skickades ut till konstnärerna var anonym, dels för att få så ärliga svar som möjligt på frågorna och dels eftersom att en personifiering av enkäten inte hade bidragit med någonting ytterligare till vår studie. En del konstnärer
återkopplade till de mejladresser vi angav i introduktionsbrevet till enkäten. Dessa
har valt att även anonymisera dessa åsikter, med hänsyn till konfidentialitets- och anonymitetskravet.53
4.4.5 Validitet, reliabilitet och källkritik
Validitet och reliabilitet är två begrepp som används för att beskriva värdet på det som undersöks. Validitet innebär att det som undersöks är relevant inom sitt sammanhang medan reliabilitet att det sker på ett tillförlitligt och användbart sätt.54
Intresset för vår studie har varit stort och många aktörer såväl inköpare som konstnärer har önskat ta del av vårt färdiga resultat. Denna efterfrågan samt det faktum att Sveriges största konstnärsorganisation ville samarbeta med oss indikerar att ämnet är intressant och att vi faktiskt studerar ett problem (vilket borde bekräfta validitet). Samtliga intervjuer som presenteras i studien är inspelade och transkriberade vilket även borde öka reliabiliteten för den samlade empirin. Att fyra av de sex intervjuerna genomfördes enskilt, kan dock verka hämmande för reliabiliteten, men det behöver inte vara en nackdel. I vissa situationer kan två intervjuare skapa en känsla av maktövergrepp, varpå den intervjuade kan hamna i
underläge/försvarsposition.55Vi upplevde inte vid något intervjutillfälle denna maktkänsla, men kunde ändå känna att intervjuerna då vi samtalade enskilt, blev mer avspända än de vi genomförde tillsammans, detta kan ju dock ha berott på många olika anledningar.
Representanterna för de upphandlande enheterna återgav snarlika svar på en mängd olika frågor och beskrev en liknande problematik vilket ökat sannolikheten för korrekt
information.56
I utformningen av enkäten använde vi ett fåtal frågor som behandlade ett stort problem. Även om vi försökte ta hänsyn till kongruens (att flera frågor ska behandla samma företeelse och därigenom täcka in alla nyanser) så var enkäten inte tillräckligt omfattande.57Det smög sig även in ett formfel i enkäten, då fråga 4 (se bilaga 1) fick ett ogiltigt svarsalternativ. Misstaget kan ha sänkt enkätens reliabilitet då 47 % av respondenterna svarat att de vunnit
0 upphandlingar. Vidare preciserade vi inte att upphandling kan ha skett innan 2009 och därmed blir det svårt att dra slutsatser.
53Bryman. A & Bell, E (2005). Företagsekonomiska forskningsmetoder: Malmö; Liber AB s.557 54
Ejvegård, R. (2009). Vetenskaplig metod. (4. uppl.) Lund: Studentlitteratur AB s.77-84 55Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur AB s.66-67
56Ejvegård, R. (2009). Vetenskaplig metod. (4. uppl.) Lund: Studentlitteratur AB s.74 57Trost, Jan (2012). Enkätboken, Lund: Studentlitteratur s.61-62
Genom arbetsprocessen har vi sett till att förhålla oss till de källkritiska kriterierna: äkthet, tid, beroende och tendens.58När vi sökt litteratur till arbetet har vi i huvudsak sökt primärkällor, som vi oftast identifierat via samlingsverk såsom Eriksson-Zetterquist (2009). Vår studie baseras i huvudsak på nyinstitutionella tankar levererade av DiMaggio & Powell samt Greenwood, Suddaby & Hinings. Den förstnämnda utgör en av grundpelarna till
nyinstitutionell teori, och deras artikel The iron cage revisited: Institutional isomorphism and collective rationality in organizational fields är än idag relevant. Trots att artikeln
publicerades 1983, och att det färskhetskrav som Ejvegård (2009) beskriver passerat, så kan
man argumentera för dess betydelse som trendsättare för andra nyinstitutionella forskare.59 Jessica Sjöholm Skrubbe har skrivit en avhandling som fått väldigt stort utrymme i vårt
arbete. Att förlita sig på en avhandling må vara tveksamt i forskningssammanhang, men vi har inte haft någon anledning att tvivla på den information som presenteras eftersom
avhandlingen är högt ansedd bland konsthandläggare. När vi undersökt några av de fakta som presenterats har vi funnit stor överenstämmighet med andra källor.
58Thurén, T. (2005). Källkritik. (2., [rev. och utök.] uppl.) Stockholm: Liber s.12-78 59Ejvegård, R. (2009). Vetenskaplig metod. (4. uppl.) Lund: Studentlitteratur AB s.72
5. Bakgrund
För att förstå betydelsen av de krav på nya inköpsrutiner som LOU medfört, ger vi här en kort bakgrundsbeskrivning för hur inköp av konst för det offentliga rummet växt fram. Vi ser att det finns en historisk linje från framväxten av betydelsefulla konstnärsorganisationer som Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Statens Konstråd, till hur offentliga inköpsrutiner under decennier vuxit fram och institutionaliserats. I vår historiska beskrivning lutar vi oss i mångt och mycket på avhandlingen Skulptur i folkhemmet av Jessica Sjöholm Skrubbe. Hon beskriver de båda organisationernas symbiotiska tillblivelse i slutet av 1930-talet och de professionaliserings- och legitimeringsprocesser av konstnärskåren som följer på organisationernas tillblivelse.
Men allra först några ord om de starka och romantiska föreställningar om konstnärer som ibland benämns som konstnärsmyten. Myten syftar på synen på konstnärer som kreativa genier med unik talang för att uttrycka sig själv med exceptionell sensibilitet och
originalitet.60Myten föreslår därtill att samhället genom konstnärens praktik, konsten, får del av unik konstnärlig produktion av ibland ovärderligt värde. 61Denna institutionaliserade syn har i mångt och mycket fortsatt inflytande och har medverkat till strukturering av dagens konstvärld. I denna föreställningsvärld står konsten i direkt motsättning till kapitalet och med sitt existensberättigande i skapande och estetik, skiljer sig konsten från företagandets
ekonomiska motiv.62
60Ryan, B.(1991) Making Capital from Culture. Berlin: Walter de Gruyter & Co s.38-41 61Hauser, A. (1982) The Sociology of art. Chicago: Univeristy of Chicago press s.14 62
5.1 Historisk bakgrund
Den offentliga konstens roll från sekelskiftet 1800-1900 och framåt
Konsten i det offentliga rummet har sedan 1800-talets slut spelat olika roll och ofta motiverats utifrån samhälleliga och politiska perspektiv. Den offentliga konsten hade fram till 1800-talets slut bekräftat och gestaltat – såväl den kyrkliga som den sekulära – makten. Den offentliga konsten fick vid sekelskiftet 1800-1900 ett uppsving i samband med en högkonjunktur i den svenska ekonomin och tack vare privata initiativ och donationer. I Sverige fanns ännu ingen kulturpolitik och det var inte förrän på 1930-talet som frågan om offentligt stöd, och utökade möjligheter till försörjning för konstnärerna blev aktuell.63Den dåvarande socialdemokratiska ecklesiastikministern Arthur Engberg – som även hade frågorna kring konst och kultur inom sitt ansvarsområde - uppmärksammade såväl konstnärernas nöd, som den potentiellt
folkbildande roll konsten hade. Engbergs initiativ hade även arbetsmarknadspolitiska implikationer. Flera aktörer var under 1930-talets mitt engagerade i frågorna om den offentliga konsten och konstnärernas situation. Arthur Engberg knöt 1936 till sig ett
sakkunnigt råd och initierade en utredning för ökat statligt stöd till den samtida konsten och denna utredning skulle leda till bildandet av Statens konstråd 1937.64Stödet motiverades av dess samhällsnytta och i direktiven till utredningen menar Engberg:
Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren, har ett konstnärligt inslag vunnit allt högre uppskattning. Denna utveckling bör på alla sätt understödjas. Härigenom skapas ock de naturliga förutsättningarna för att konstens arbetare erhålla gynnsammare ekonomiska villkor. … Ur alla
synpunkter riktigare synes mig vara att för de goda konstnärerna skapa ökade arbetstillfällen genom att i större utsträckning än hittills och på ett mera
planmässigt sätt taga dem i anspråk för konstnärliga kulturinsatser i samhällets
63Sjöholm Skrubbe, Jessica (2007). Skulptur i folkhemmet, den offentliga skulpturens institutionalisering,
referentialitet och rumsliga och rumsliga situationer: Makadam förlag s.49-50
64Sjöholm Skrubbe, Jessica (2007). Skulptur i folkhemmet, den offentliga skulpturens institutionalisering,
