LANDSMÅLS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA
Ser. C: 1
H. GRUNDSTRÖM:
LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH
LULELAPSK ORDBOK
PÅ GRUNDVAL AV K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGARUTARBETAD AV
HARALD GRUNDSTRÖM
MIT DEUTSCHER OBERSETZUNG
F a s c. 3 kärkutit—lönät
A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA
Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesf ond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmännings-
fond samt Gällivare kommun.
LUND 1948
skårkutit SG skörkuti,t; NJ J skötkutit; slamra gång på gång / immer wieder klappern SG svänga med hornen hit och dit (om rentjurar i brunsttiden; de slå då hornen mot varandra, var-av ett slamrande ljud uppstår) / mit dem Geweih hin und her schwenken (von Renntierstieren in der Brunftzeit; sie stoBen dann die Geweihe gegeneinander, wo-durch ein klapperndes Geräusch entsteht).
kårhkå SG käPhko; N.12 köNko, npl kirkoh; J 1c61°(h)ko, gsg kacka; bjällra (NJ2 sluten, rund)/Schelle, Glocke (NJ2 von geschlossener, runder Form).
kärkåt SG köPkot; NJ2, J UP-kot, 1 sg prs körko; 1. rinna (om vatten, blod m.m.) / flieBen, rinnen (von Wasser, Blut usw.)/; strömma (om bäck m.m.) / flie-Ben, strömen (von einem Bach usw.) h 2. ströva omkring, luffa / sich herumtreiben, vagabun-dieren.
kållåtis J körkohtis, gsg -ä; utgjutning/ErguBh mällå-k. blod-fläck / Blutfleck.
kårlatit NG13 kånahtlt, SG kål`kohtit; NJ 2, J körkohttt; låta rinna, utgjuta, tömma (en vätska) / rinnen, flieBen lassen, ausgieBen, vergief3en h J tåktår kdrkdtij tjei-tjEv tjåivEs doktorn tömde ut vatt- net ur magen (på patienten); NJ2 Kristusa varra tu dutas cirkus-kårkdtum Kristi blod för dig ut-gjutet.
kårkåvis NG" /061°lotims, SG
kaeköns; NJ2, J köNövzs, gsg -Ft; en som alltid far och färdas, inte har ro att vara stilla (människa
21
och hund) / einer, der immer un-terwegs ist, nicht soviel Ruhe in sich hat, dal3 er sich stille halten kann (Mensch und Hund).
kållå NG1 (TL) ko-11å-r6inio; NJ 2 ffi, J Hi; = njåhkkå.
skållarasEt skållårastel NG1 ptc prt act. *sko-llaragtåm; NJ, J skellärabtbt; NG1 skingras / sich zerstreuen, auseinanderlaufen NJ, J stiga upp (och avlägsna sig) från viloplatsen (om ren-hjord) / aufstehen (und sich vom Ruheplatz entfernen) (von einer Renntierherde)h jfr så I låra stfit. skållat NG skb-llat, neg. skb-lah; SG skalat ••••• sköellat; NJ m; J sköllat, 3 sg prs sko-11ä; slamra, skramla, bullra (SG även = sk ål-la t, vilket enligt J betecknar ett hårdare ljud) / klappern, rasseln, poltern (SG auch = skållat, ein Wort, das nach J ein stärkeres Geräusch bezeichnet).
skållat NG1 8kb-ilat; NJ ska-lat, 3 sg impf sk31a1; J 3 sg prs skollä; NG1 ströva i spridd ord-ning kring en avbetad tjiekar (om renhjord) / zerstreut fiber ein abgeweidetes tf. umherstreichen (von einer Renntierherde) NJ, J gå och ströva i en gammal tjiekar I auf einem alten tf. urn-herstrei fen h ällö skållä tjiehkarav hjorden går och strövar i etc.; jfr skallat.
kållb" NG" lull, elat. sg kållån; SG kållö; NJ2 k611, asg kållby.; J kal, elat. sg lealös; guld / Gold h tjaPnw-ledlle- pupillen i ögat/ die Pupille im Ange.
kille (adv.) se kåla.
känt" NJ kb-11ö, asg kb-l; NJ 2 ko`-11ö; fåran på undersidan av
en skida / Laufrinne ah der Un-terseite eines Skis samk-k. id. kål161akkir, se låhkkär, ållä.
kålles se kålas.
skållit NG skaht; NJ }H, J ffi; sållit.
kållö (attr.) J2 kalC); kållö såvvä, söm, smil ser ut som en upp- stående kant / Naht, die wie eine in die Höhe stehende Kante aus-sieht h jfr kållöt 2.
kållö NG kaki), npl k6/6)h; SG, NJ2 k6//6); J k6116), gsg k6/6); jökel- spricka / Gletscherspalte h spricka i stenblock, berg, is (SG även mellan strand och is på älv 1. sjö om våren)/ Spalte in einem Stein-block; im Gesteinsgrund, im Eis (SG auch zwischen dem Ufer und dem im Frilhjahr auf einem Flul3 od. See noch liegenden Eise).
kållö NG (ruhta-)k3ll6a; SG köllek); NJ2, J (Otnak-)kalCo; pen- ningåtgång att det går åt mycket pengar), utgift / Geld-verbrauch (= der Umstand, da13 vid l Geld draufgeht, verbraucht wird), Ausgabe.
kållös NG c hbv//cDs; SG köllCos, asg köllusau; NJ 2 npl kellusah; J körN/Cas, asg kelluk,t; mavärtis-k. gjord som går runt bakändan på renen och är fäst i bördorna på klövjerenens rygg för att hindra dessa att åka fram-åt / Gurt, der um das Hinterteil des Saumtieres geht und an den Lasten auf dessen Räcken be-festigt ist, damit diese nicht nach vorn rutschen eiutårtis-k. gjord som går runt klövjerenens bringa o. är fäst i klövjesadeln på ömse sidor, för att bördorna icke skola åka bakåt / Gurt, der um die
Brust des Saumtieres geht und an beiden Seiten des Saumsattels festgemacht ist, damit die Lasten nicht nach hinten rutschen.
kållöstit NG" kövlgsht, SG könastit; NJ2, J kellastzt; binda fast fram- och bakgjordarna (kål-lös) på en klövjeren/einem Saum-tier die Vorder- und Hintergurte (kållös) anschnallen /; binda fast något efter en kieris, så att det får släpa (t.ex. en annan kieris) / etw. hinten an einem kieris fest-binden, so.dal3 es hinterherschlei-fen kann (z.B. ein anderer kieris).
kållöt NG1 k6//cbt, SG kaliot; J }H; skala av det innersta lagret av barken i träd (att användas till föda åt människor) / die in-nere Rindenschicht eines Baumes abschälen (för menschliche Nah-rung).
kållöt (adv.) NG1 köllåt, NJ2 kölloSht, J kalcDht; k. kårröt .NG1, NJ sy en söm på följ. sätt/eine Naht in der Art der folgenden Zeichnung nähen:
NJ2, J sy så att sömmen ser ut som en uppstående kant/ so nä-hen, dal3 die Naht wie eine nach oben stehende Kante aussieht:
jfr mållöt.
kållöt NG1 k6//dt; NJ2 HI, J ffi; sy ihop kant på kant / Kante gegen Kante zusammennähen:
kållöt SG köel1C)t; NJ 2
impf Ulan; frysa (om levande väsen och om kroppsdelar/frieren, kalt sein (von lebenden Wesen und von Körperteilen).
kållötahtfft J kellcotahttöt;
ut-sätta någon för köld, låta någon frysa / jdn der Kälte aussetzen, jdn frieren lassen I; kållötahtij fat tav svai'nasav taina miehttsö-mannusijn han skickade drängen ut i kylan på den där skogs-färden.
kållötit NG13, NJ 2 kb^llCottt; J
kellcDttt; åstadkomma att någon fryser (ihjäl); subj. (t.ex. ett ovä-der) / verursachen, daB jemand (er)friert (subj. z.B. ein Un-wetter).
kållötit NJ 2 Hl; J 1co^l16)tit;
grädda en kaka på glöd /ein Brot auf gliihenden Kohlen backen.
skållålit SG, NJ, J skallolzt; ge
sig i väg en efter en från den vilande hjorden (om enstaka re-nar, som börja stiga upp) / sich eins nach dem anderen von der ruhenden Herde davonmachen (von einzelnen Renntieren, die aufzustehen anfangen) /; jfr sål-lånit.
skållånit NG skallanit; NJ
NJ 2 Hi, J Hi; komma bort, för-svinna från hjorden (om renar) / von der Herde wegkommen, verschwinden (von Renntieren)/; minskas (om renhjorden) så att det tydligt märks / sich vermin-dem, abnehmen, so daB es deut-lich merkbar ist (von der Renn-tierherde) /; jfr sållånit.
skållårit skållårit NJ 2
sköl-lönt, J skalönt; försvinna, sking-ras i småflockar eller en och en t.ex. från kåtaplatsen (om renar)
/ in kleinen Rudeln od. eins nach dem anderen verschwinden z.B. vom Zeltplatz sich entfernen (von Renntieren)/; ällö mahttä sk. ljuva-safts hjorden kan försvinna från viloplatsen; jfr sållårit.
kållåt NJ 2, J kanot, neg. Mö;
vissna (om gräs) / welken, ver-welken (vom Gras) /; ai'kö kållå ja mån iv maitek hahppitah tiden går och jag hinner ingenting.
kållåt NG kallat, SG kanot;
NJ 2, J kanot, 1 sg prs kalk; göra av med (pengar) / (Geld) ver-brauchen, los werden I; sån lä åtna pietnikijt kållåm han har gjort av med mycket pengar.
kållåtit NJ2, J kallotzt; 1. låta
någon göra av med (pengar), allt-för mycket anlita (någons hjälp) / jdn (sein Geld) verbrauchen, los werden lassen, allzu viel (die Hilfe jds) in Anspruch nehmen /; iv mån sitäh nuorra årmäv nåv ilä k. jag vill inte låta en ung man göra av med så mycket pengar; sån lä ilä kållåtam stått-tav han har anlitat staten för mycket (genom att begära hjälp); 2. äiköv k. låta tiden gå / die Zeit verstreichen lassen.
kålmakts NJ 3 kelmakts;
tre-enig / dreieinig I; kålmakts Jup-möl den treenige Guden /der drei-einige Gott.
kålmaktNvuohta NJ 3
kelmak-tösvitOhta; treenighet, trefaldighet (relig.) / Dreieinigkeit, Dreifaltig-keit /; kålmaktösvuota ai'kö tre-faldighetstiden / die Zeit um Tri-nitatis.
kålmät NG" Uv/mät, NG"
ki -lmät, SG köelmät; NJ 2, J kb-'l-mät; tredje / dritte /; NG tii'må
lä kålmätij klockan är över 2, går på 3 / es ist fiber 2, die Uhr geht auf 3 h kålmät-åss". tredjedel / Drittel h jfr kålmatis.
kålmåtts NG1°
kol-måtls-bss, NG" köDlmät2s, SG köelmatts; NJ 2, J kölmatts, asg 4t,4; tredjedel / Drittel.
kålmätis NJ2 kfrlmätts; för tredje gången / zum dritten Male. kårmi NG" kagmt; SG, NJ2, J hasmi; tre gånger / dreimal.
kålmuk NG2 kölm,uhk; SG, NJ2, J kamuk; tre (personer) / drei (Personen) h itiet mlf pähtsep k. i morgon bli vi lämnade på tre man hand, bli bara tre kvar; mlf jåht-0 k. vi äro tre på flyttningen.
kål'må NG4,6 köl°ma, NG 6 k6/°
-mo, NG" köl°ma; SG k6/°mo; NJ 2 köl°mo, gsg kamo; J köl°mo, iness. sg -kölmon; tre (kardinaltal) / drei (Kardinalzahl) kålmå-kielak se kielak; kålmå-läkätj tre slags / drei Sorten, Arten h tuttar kål-måin Icråunetin är du nöjd med tre kronor? mulna läh kål'må påtnaka jag har tre hundar; NG kålmait ruvnöit valtin de togo tre kronor för var och en; NJ2 kål-måita, nieljijta låkijta mannih miesEh Civesjånnån renkalvarna gå till (försäljas till) 30, 40 kronor stycket på auktion; kålmåi kål-mål tre och tre (var gång) /je drei.
kålmål se kål'må.
kårmåkis NJ2, J köl°mokis, asg -4; tre renar / drei -Renntiere. kålmås NG13 Urnas, SG
köl-mos, asg k6Mmosau;NJ 2, .1 kölmos, gsg köNnosa; tre (personer)/ drei (Personen) h NG13 mlf läp kål-mas tå kåMn vi äro tre i den här
kåtan; J fallne lä kål'måsa närr -piebmö här finns mat för tre.
kålnåt"-kållåt NG1 kanat, neg. kolna; SG kalnot; F kanot, neg. kölno; NJ 2, J köllot, neg. kölö; vissna (om gräs) / welken, ver-welken (vom Gras).
kå1'0 NG" kov/e.s.e SG kölssö, npl kölså; F ko-Ms-6, asg kershy, apl kör set; NJ 2 1co-18så, npl såll; J k°nlesö, asg kontsby; skrake (sjöfågel) / Säger (Seevogel) h J kutsåk-kåls8 storskrake, Mergus merganser / Gänsesäger, Säge-taucher vuopta-kål'så småskra-ke, Mergus serra tor / Mittlerer Säger.
kårMstit NG1 körtöstit, F br-agd; N.12, J körtbstd; ta upp ett fast föremål ur en vätska (t.ex. ett köttstycke ur grytan 1. ett före-mål ur vattnet i en sjö upp på stranden) / einen festen Gegen-stand aus einer Fliissigkeit her-ausnehmen (z.B. ein Stäck Fleisch aus dem Kessel od. einen Gegen-stand aus dem Wasser eines Sees herausholen und an den Strand bringen).
kåltet NG" költöt,.imp. köra; SG kaltät; NJ 2 10610, 1 sg prs köttölt;. J kart, 1 sg pis körtby, 3 sg impf ketty körtbl; ösa upp, taga upp något föremål ur en vätska / einen Gegenstand aus einer Flässigkeit (heraus)schöp-fen, herausnehmen; J sån kårtij (kårtåi) pier` kön ruih tas han öste upp köttet ur grytan.
skårtjas NG1 8kb-reks, npl
skelaasah; NJ ffi; J skört'ias; styv, hård (om läder som torkat för hårt) / steif, hart (von Leder, das zu stark getrocknet ist) h se
även sk al`tj a s, (s) k å r.` tj as och (sj)kår<tjös.
kårtå NG ffi; SG kato; NJ 2, J kört°, asg k62tokay; en slags not, som är sex alnar djup och omkr. tjugo famnar lång; användes att ringa in fisk med / ein Zugnetz, das sechs Ellen tief und ungefähr 20 Klafter lang ist; wird zum Ein-kreisen von Fischen gebraucht SG liten not, bestående av två hopbundna nät / kleines Zugnetz, das aus zwei zusammengebun-denen Netzen besteht.
kål`tåtit NG köttahtd, SG kör-totit; NJ 2, J ketohtit; 1. fiska med kårtå I mit kårtå fischen 2. (ironiskt) ta för sig kött ur grytan, t.o.m. innan köttet är fär-digkokt (liksom när man griper fisken ur kårtå) / (ironisch) sich aus dem Kessel Fleisch heraus-langen, sogar, bevor das Fleisch fertiggekocht ist (wie wenn man die Fische aus kårtå herausholt).
kålutit NG1, SG kautzt; NJ2 J Hå; skala av innersta lagret av barken på träd, att användas till föda / die innerste Rindenschicht von Bäumen abschälen, zur Ver-wendung als Nahrung h jfr kål-1t 1.
kålutj kålitj, attr. -is NG" SG kö/ut., attr. köluths; NJ 2 attr. kö/ua2s; J klå, attr. költats; frusen = ömtålig för kyla (levande varelser) / verfro-ren, frostig = empfindlich gegen Kälte (von lebenden Wesen) /; NG kålutjis-varäk se -varåk.
kålåtit NG kö/ähtit, SG 1c6/öhttt; NJ2 HI, J HI; göra av med (pen-gar) / (Geld) verbrauchen, an-
bringen, durchbringen h jfr kål-låtit.
kåmktit NG kölnY'tzt, SG ki3- matzt; NJ 2 J könzöhtzt; vända upp och ned (t.ex. en båt så att kölen kommer upp), välta om-kull (ett kärl), hälla ut / umdre-hen (z.B. ein Boot, so dal3 der Kiel nach oben kommt), um-stfirzen (ein Gefä13), ausgieBen (trans.; även fig.) stjälpa / (um-) kippen, umwerfen, umstfirzen (trans.; auch bild!.)!; J vai tån ih ietjat kån- fetah bara du inte stjälper dig själv (= betalar mer än du har råd till); lägga på magen, framstupa / auf den Bauch legen, aufs Gesicht legen.
kåmijtit NJ2, J könn'tzt; SJ 1 könntit; dåna, ljuda dovt (t.ex. när trollkarlen slog på trumman) / donnern, dumpf dröhnen (z.B. wenn der Zauberer, Schamane, auf die Trommel schlug).
kåminähtti NG' kommähtta; NJ2 ffi, J ffi; tjuodtju tekå k. står orörlig på en plats utan att ut-rätta något, »liksom då man skall fotograferas» / steht unbeweglich an einer Stelle, ohne etw. zu tun, »wie wenn man photographiert werden sol!».
kåmö (attr.) NG", SG, NJ2, J 1c6m6.); omvälvd (med den kon-vexa sidan upp), omstjälpt, lig-gande upp och ned / umgestfilpt (mit der konvexen Seite nach oben); umgekippt, verkehrt lie-gend kåmö kiehta omvänd hand (d.v.s. med innersidan vänd ned-åt) / umgedrehte Hand (d.h. den Handteller nach unten gedreht)h kåmö vanäs omstjälpt båt / um-gekipptes, »kieloben» liegendes
Boot h J kåmö piegga medvind / gfinstiger Wind, Nachwind.
kåmötit
SG k6nuDlitit; NJ2, J köntiahtit; vända upp och ned (så att bottnen kommer upp) / um-stfilpen, umstärzen (so da13 der Bo-den nach oben kommt)h stjälpa (trans.) / (um)kippen, (um)stfir-zen (trans.) /; lägga på magen, framstupa / auf den Bauch, aufs Gesicht legen h jfr k åm ö tit.kåmpä,
attr. -s NJ kohpä, attr. -s; besynnerlig, konstig, underlig / sonderbar, eigentfimlich, abson-derlich I; kåmpäs znållänakäh konstiga uttryck (sades om tid-ningsspråk) / sonderbare Aus- drficke (sagte man von der Spra-che in Zeitungen).lamcpal,
attr.kåmpalis
NJ 2 köm`pal, attr. ko-htpalzs; J köld-pol, attr. k°r9hpalts; besynnerlig, konstig, som man inte riktigt vet vad det är (om ting) / sonderbar, absonderlich, merkwfirdig, wovon man nicht recht wei13, was es ist (von Gegenständen) h som hittar på allt möjligt besynnerligt, särsk. i fråga om snickeri (om männi- ska) / wer allerlei Sonderbares ausheckt, erfindet, besonders in bezug auf Tischlerei (von einem Menschen) mait kåntpalift läh tån tahkamin vad är det för be-synnerligt du arbetar med?kåm`partit
NG kövmpartit (sålls.); SG ffi; NJ2, J kölnpdltit; bedriva onyttiga saker! unnfitzes Zeug treiben, sich mit unniitzen Sachen abgeben h krångla till något, göra något så besynnerligt, att man inte förstår vad det skall vara till (t.ex. en sak) / etw. (hin)pfuschen, etw, so absonder-lich machen, dg!, man nicht wei13, wozu es verwendet werden sol! (z.B. einen Gebrauchsgegen-stand) h knyta en knut på ett sådant sätt, att man inte förstår huru det gått till / einen Knoten auf so eine Art knfipfen, daiS man nicht begreift, wie es vor sich ging h mait läh tån keuncpat-timme vad är det du håller på och krånglar till?
kån4ök
NG köm`påhk, SG kömcifek, NJ 2 köm`påhk, J bmc-påhk; konkav (om skål, lappsläde, nahpp-e m.m.) I konkav, nach in-nen ausgehöhlt (von einer Schale, einem Lappenschlitten, einem nahpp2' usw.) h NG konkav på sådant sätt, att kanterna kon-vergera / konkav, bauchig (von einem Gefä.6), in der Art, da13 die GefäBöffnung enger ist als die Ausbauchung NJ2 endast om nahppä I nur von nahpp-e.khdpis
NG ess. sg ki»Kptsin; NJ 2 ffi, J kamrat, kompanjon / Kamerad, Kompagnon.kåmpå NG'
r(u)Outå-k6fdpa, npl -k6m`pah; NG stfOr-k694a, SG ruöutö-kömmpo; NJ 2 , J rubetb-köktpo, up! -köm`poh; NG1på (en mindre skalbagge) / (ein kleinerer Kårer) h NG stuor-k. = ruoutö-kårränis;NJ2, J ruou tte--k. svart skalbagge (enl. Qvigstad: Carabus?)/schwarzer Käfer (nach Qvigstad Carabus?) SG ruoutå k. (en skalbagge i vatten; väl: dykare) / (ein Schwimmkäfer; wahrscheinlich: Dytiscus) kär-ränis-kåmpå (en stor dylik på land) / (ein graGer am Lande lebender Käfer).
attr. -is; djup o. rund, konkav / tief und rund, konkav/; jfr j c-k öc-k, sjåuc-ka.
kåmu (adv.) NG13 könzuhk, NG1
kömu; SG, NJ 2 komu(k); J kö,» iliu; likväl, i alla fall / dennoch, trotz-dem, auf jeden Fall h NJ2 kåmu mån idk kat kav vuol' ket jag skall i alla fall fara dit; J huoman kåmu mån vattäv täv dtåkav Lassij hur som helst så ger jag L. den här val-pen; huoma(n) kåmu mån vattäv (av par`növ jag tar i alla fall den här pojken (till man); NJ2 kdmu-ham tån (åk katkah vuol'kåt du skall ju i alla fall fara dit; NG12, SG if komu(k) alls inte / gar nicht, auf keinen Fall, keines-falls.
kåmuk (adv.) se kåmu. kåmåttahttR NJ, NJ2, J
k6-möltahttåt; åstadkomma ett då-nande ljud / ein donnerndes Ge-räusch hervorbringen h komma att dåna / zum Donnern, Dröh- nen bringen kåmåitahtij (av stuorra piellöv tåppå han ringde med den stora klockan där.
kåmåtit NG1 kömöhtit; NJ2
J komöhtit; NG1 dåna (om isen, då den rämnar) / dröhnen, kra- chen (vom Eise, wenn es springt)/; J slå så att det dånar (kånnjt)/ schlagen, da13 es kracht (kdmijt).
kallnat se kåtnat.
kånatit NG1 kb-knatit; NJ 2, J
könatt; kontin. av kätnat; NJ 2 kånatah tån lik te (av munji knåpa ihop det här åt mig! kå-natav mån tuov täv jag sysslar (»knåpar») med litet av varje.
kånjåt NG", NJ2 kfrliät, J kehöhk; konjak / Kognak.
kånjåk se k å nj ä t.
kånnåk se kånnek (-åk). kånne (-å) (adv.) NG, SG
kön-ni; NJ 2 könno; J bitne, könno; 1. (intern) var, varest / wo I; k. läh tån var är du? tietäh-k, k. lä vet du, var han är? NG även: var-ifrån / auch: woher, von wo h 2. (velat.) där, var(est) / wo h J jdhtih tdhku, k. ar r yötuvvd puo-r8p kuohtöm kal ikå tuostöt man flyttar dit, där man förmodar att man skall finna bättre bete; 3. någonstädes, någonstans / irgend- wo / kånnek); J katkaime kähttjat tait åtnamift, fas Mine mahttin njålötit jalä åh vi skulle titta på de markerna för att ut-röna, om man kunde ha vajorna där någonstans under kalvnings-tiden eller icke.
kånnek (-åk) (adv.) NG1
kön-nek, NG könntihk, NJ 2 könnok, J könnek (-ok); någonstädes, någon-Stans / irgendwo h med negation: ingenstädes, -stans / mit Negie-rung: nirgendwo, nirgends h NG, NJ 2 vehi kcinntik kånndk) litet varstans / so gut wie fiberall, da und dort.
kånnik-kåhM J köink-kb-htä;
tillfällig liten kåta, gjord av på stället huggna späda trädstam-mar, resta med spetsarna mot varandra och en kåtaduk om-kring; kallas även suoyör-kå1zte-1. tjupuk-kåhM I behelfsmäläges kleines Lappen zelt, hergestellt aus an Ort und Stelle gefällten jungen Baumstämmen, die mit den Spitzen gegeneinander auf-gestellt und mit einem Zelttuch umkleidet werden; wird auch s.-k. od. tj.-k. genannt.
kånnåk se k å nn e k.
kånnåvuohta NG könnavuOhta; NJ 2 Hi, J 111; arglistighet / Arg-list, Hinterlist.
kån'sta NGI kosta; SG könn-sta, npl köensta; F könasta, npl ködsta könsta; NJ 2 kenesta, asg ködstay; J k°nnesta, asg könstay; trolleri-, taskspelerikonst / Trick, Zauber-, Taschenspielerkunst NJ2 kån`stait tahkat göra konster (trollerikonster) / Kunststiicke,
Zauberkfinste machen.
kån'stå, attr. -s NG u; SG kön-stås, attr.; NJ2 ko^n"stå, attr. -s; J k°nnustås, attr.; konstig, be-synnerlig, . märkvärdig (om män-niskor o. ting)/ absonderlich, son-derbar, merkwärdig (von Men-schen und Dingen) NJ2 kån'stäs &Inuti besynnerlig människa / sonderbarer Mensch SG kånstås påna konstig hund/ wunderlicher Hund!; NJ2 te lij kån 'stå, kå ittjij lik tav takåh det var besynner-ligt, att han inte gjorde det.
kån`stalatj NG kirnstala.§, npl .ah; NG2 komp. kirnstalup; SG köenstalat4; NJ 2 köncstalaå, pred., attr.; J könstalai; konstig, underlig, märkvärdig, illfundig / absonderlich, wunderlich, merk-wiirdig, arglistig h som kan göra trolleri- 1. taskspelarkonster/ kun-dig in Zauber- und Taschenspi6 lerkiinsten h (om ting:) NJ2 kons-tig, underlig, märkvärdig / (von Dingen:) NJ2 absonderlich, son-derbar, wunderlich, merkwiirdig.
kåristät (adv.) NJ2 kenestät;
konstigt, besynnerligt / absonder-lich, merkwärdig, sonderbar.
kånkatit NG hb^n`tahtzt, SG hönctatit; NJ 2 HI, J Hi; gå med
stela ben / mit steifen Beinen gehen.
kåntt NG reva-keit`tä; NJ2 J Hi; ren 1. människa som går
med stela ben / mit steifen Beinen gehend (von einem Renntier od. Menschen).
kånti se kåntå.
kånkör kåntår NG" 1a3n`t6e, npl köntkah; NG kon'tår, npl tåra"; SG kådtör, gsg könntbra; NJ 2, J ködtdo, npl köhturah; litet gärde vid sidan av och i förbindelse med ett större renskiljningsgärde; i sådana mindre gärden samlas de skilda ägarnas renflockar var för sig vid skiljningen/kleines bege neben einem grösseren Ge-bege för die Renntiersscheidung, mit dem es in Verbindung steht; in solchen kleineren Gehegen werden die Renntierrudel der ver-schiedenen Besitzer bei der Schei-dung gesondert gesammelt.
kåntså, attr. -s NJ 2 kefitså, attr. -s; konstig, besynnerlig (om män-niska o. ting) / absonderlich, son-derbar (von Menschen u. Dingen).
känksahit NJ2, J ködtsaint; anse, tycka att något är konstigt, besynnerligt (med obj. i ack.) / etw. als absonderlich, sonderbar ansehen, för sonderbar halten.
kånksalussjat NJ 2 ködtsaluggat, J könctsaluMat; =kån'tsahit.
kånksas J frödtsas, pred., attr.; npl = k ån tså.
kåntå NG kiih; SG könnta, npl köedta; NJ 2 konto, npl kon'toh; J kofito, gsg kon'to; kont, ränsel av näver 1. spånor / Ränzel aus Birkehrinde od. aus &Innen Holz-spånen.
kånåkis NG" konåkm, SG k6-Ka2s; NJ 2 hånats, npl -Insäh; J halas, gsg -kaså och -kzså; konung / König. h NG' även = pahta-fiellö den stora vakaren vid notkilens mynning/der gro& Schwimm(körp)er am Eingang des Fangsackes (des Hamens, Beutels) des . Zugnetzes.
kituök NG n; SG köygg; NJ2 H, J u; puckelryggig / buckelig krummrfickig h jfr kå ku ök.
kåuka NG gsg kiryha; NJ 2 ffi; J gång / Mal (Zeitpunkt) måtte kåyka åtskilliga gånger / mehrere, verschiedene Male.
skåuka NG1 skeYka, npl skb-K-kah ; NJ ffi; J sk°nyka, npl sköKka; honren som vill löpa till skogs och inte lyder hundarna / weib-liches Renntier, das ausreil3en will und den Hunden nicht ge-horchth .sklyka-oltö, skåyka-välja id.; jfr (s)kuuka, skuou kö, svuoukö, vuouka.
kkokålatj NG" köykälag, SG köyykålat.§, NJ 2 köYkålak (litt.), J köykålai; kunglig / königlich.
kåijkalit kånjkalit NG
ko-*-kala, SG kbykal2t,NJ 2 kokalit; J ri; hålla igen (en ren) / (fest)hal-ten, zuräckhalten (ein Renntier)h NJ2 hålla fast en liten stund (en körren åt någon, medan han springer in i en gård ett slag)/ ein Weilchen festhalten (ein Zugrenn-tier för einen anderen, während der Betreffende schnell in einem Hof etwas ausrichtet)h NG U kånj-kalah-ke man kan inte hålla den, den drar så kraftigt, att man inte orkar hålla igen (om snarad ren).
kåukat NJ2 kebkat, 2 sg
im-per. kw /ca; J k°r,bhat, linim-per.
k -ÖK/cal; hålla fast (en ren) / (ein Renntier) (fest)halten kåyckah munji tav hierck -ev håll den här köroxen åt mig!
kåkataHat NJ2 köyckahta//at; gå och vandra omkring utan att beta (om ren) / herumwandern, umherstreichen, ohne zu weiden (von einem Renntier).
käuckatit SG köKkatzt; NJ 2
J 111; gå, sträcka sig .(t.ex. om väg)/ gehen, sich erstrecken, (ver) laufen (z.B. von einem Weg)
gå
utefter / entlang gehen h hålla igen (om ren) / zuriick halten, straff, fest halten (ein Renntier) jfr (sDkänj`katit.skåulatit NJ ili; J sköKkahtit, J2 sköKkatzt; gå och vandra hit och dit, utan ro (om ren)/ ohne Ruhe hin und her gehen, wan-dern (von einem Renntier) tat skdyka skåyckatzj den där luffar-renen bara vandrade.
kitucktlit J k(inyktit; stanna
ett litet tag / ein Weilchen ste-henbleiben, Halt machen.
kluikötit NJ2 key`k6)htzt, J k9nyckcahtzt; hålla igen (t.ex. en körren 1. en häst för att de inte ska springa för fort 1. renhjorden, om den vill fara till fjälls för tidigt) / straff halten, an-, zuräck-halten (z.B. ein Zugrenntier od.. ein Pferd, damit es nicht zu schnell läuft, od. die Renntier-herde, wenn sie zu frilk his Gebirge will) h hindra hjorden från att fara från viloplatsen 1. sammanhålla den däri die Herde daran hindern, sich vom Ruhe-platz aufzumachen, od. sie auf diesem zusammenhalten.
framåtlutad / krumm, gekriimmt, vornfibergeneigt kånö tja vek kutrygg / krummer Räcken h jfr kågijöt.
kåpakaddat NG leirpakaddat,
NJ 2 köpakaddat, J köpakaddat; NG =jår`makaddat; N.12 frekv. av kåpakit; J dra sig (om trä, som blötes och torkas om vart-annat) / sich verziehen, sich wer-fen (von Holz, das abwechselnd n aBgemacht und getrocknet wird).
kåpakit NJ2 kåpakt; slå sig,
dra sig, bli skev / sich werfen, sich verziehen, windschief wer-den /; kåpakani lä uksa, if tas läukah dörren har slagit sig, den sluter inte tätt.
skåhpat NG, NG' slob-hpat; NJ
sköhpat, 3 sg prs sko‘-hp -ä; J sköh-pat, 3 sg prs skb-hpå; skrapa, prassla, krafsa (t.ex. om mus) / schaben, rascheln, kratzen (z.B. von Mäusen)h syssla med knåp-arbete, knåpa / herumbasteln od. sich mit einer zeitraubenden, »pusseligen», Kleinarbeit beschäf-tigen h NG även: slamra / auch: klappern, klirreh.
skåpatit NG skirpatit, SG
sköe-pattt; NJ, J sköpatat; NG, SG dundra, slamra / donnern, klap-pern, klirren h NG, NJ knåpa, syssla med knåparbete/sich mit ei-ner zeitraubenden, heiklen Klein-arbeit beschäftigen h må läm tan-ne skåpatam åpmö k -Omalen jag har här sysslat, knåpat med gamla skor; NJ, J knastra, frasa (t.ex. med papper) / knistern, knittern (z.B. mit Papier) h knapra, frasa (om en gnagande råtta 1.d) / knabbern, rascheln (von einer nagenden Ratte od. dgl.).
kåNA' NG13 köbö, npl kip";
SG költpö; NJ 2, J köhpö, gsg köpö; urholkning / Aushöhlung h rund (trängre) sänka i marken / runde (etwas enge) Einsenkung im Bo-den.
kåp& SG köpa; NJ 2, J köpöhk,
pred., attr.; urholkad / ausge-höhlt h J kåpök vihtör lä tät, if tåhkkih kärran det här masur-stycket är (av naturen) urholkat (på yttersidan) och duger inte till skål; NJ2 kåpele råka urhol-kat tråg / ausgehöhlter Trog.
kåpnik se hilla-kupmö och
ihtus-kåpmö.
kåpniblit NG köpmör`tit, NG'
ki)Pmertit; SG leöbbmörtlt, köpp-mörtzt; NJ 2 köpmörcht, J lcoPmörc-lit; NG, SG buga sig, bocka / sich verbeugen, sich verneigen, sich bäcken SG även: lägga sig framstupa / auch: sich nach vorn auf den Boden legen h NJ2 (endast litt.) buga sig / (nur lit.) sich verbeugen h J sitta lutad över något / fiber etw. gebeugt sitzen h mait tån kåpmör`tah ja kåröh vad sitter du lutad över och syr?
kåpmMit NG13 köpmbizt; NJ2
m, J ili; buga sig, bocka / sich verbeugen, sich verneigen, sich bäcken. kåpmöt (adv.) se kåbmöt. kåpmåhit se kåbmåhit. kåpmånit NG köpmänd; SG köbbmönzt köppmömt; NJ2 köpB-m-önit, J köPBmönzt; 1. stjälpa (intr.) omkull, Upp och ned / umkippen, umstärzen (intr.) /; vanäs kåpmånij båten stjälpte, kantrade / das Boot kippte um, kenterte h 2. gå på tok, över styr,
omkull / schief gehen, fehlschla-gen, Pleite machen, »umschmei-Ben» h NJ2 kåpmånij barn te tat det där gick på tok; kåpmånij te fan åses (afåra) hans affär gick omkull.
kåpmår se kåbmåris. kåpmåt NG1 kbpmat, ptc prs npl k6bmåh; NJ2 ffi, J ffi; dåna (om isen, då den rämnar) / kra-chen, dröhnen (vom Eis, wenn es spring° h kdbmaz jieyah då-nande isar / krachendes Eis (von den Eisdecken der Seen usw.) jieyah kåpmih isarna dåna.
skåhppa NJ skehppa, asg sköh-pay; J skeinhppa, gsg sköhpa; skåp / Schrank.
kåppätj (endast attr.) NG13 kirpped; NJ 2, J ko-pptd; båda, vardera / beide, jeder von bei-den h kåppåtj påtnakah båda hundarna / beide Hunde kåp-påtj pielen på vardera sidan / auf beiden Seiten, auf jeder der bei-den Seiten fat kuhti lij kåppåtj tai åsij padjela han som hade överinseendet över dessa båda avdelningar.
kåppätjah (plur.) NG13 Upp-paaah, NG keppWah, SG köp-pät§a; NJ 2, J keppEtaah; (både subst. och adj.) båda två, båda / (subst. und adj.) alle beide, beide h kåppåtjah lipä påhtäm båda två ha kommit; kåppåtjijn kietjijn i båda ändar / an beiden Enden kåppätjtj pielijta till (på) båda sidorna / an (auf) beide Seiten.
kåppätjakä - - ja J ko^ppEtaa-kä - - ja; både — och / sowohl - - als auch.
kåppätjakäh NJ2, J keppEtaa-
keih, subst.; båda två / alle beide 1; vårtij kåppätjakäis parkåv han tog lön av båda; vattij kåppå-tjakäita mauhsöv han gav båda lön.
skåhplA NJ sk6hppå, asg pb y; J sk6hppä; J2 sköltpp, asg skap; 1. den nedre till en säck ihopsydda ändan av ett täcke 1. en fäll / der untere zu einem Sack zusammengenähte Teil einer Decke od. eines Felles h 2. säck- formig fördjupning 1. inbuktning i en berg- 1. fjällsluttning / sack- förmige Vertiefung od. Einbuch-tung in einem Bergabhang h se även skubmö, skuhppå och skuhppö.
kåhppg NG13 kovhppa; SG, H kbhppa, gsg -a; F kov,t3d; NJ2 kinhppd; J könhppb1, gsg -a; tjä-derhöna, Tetrao urogallus 9 / Auerhenne; se tj u k tj ö.
kåppdt (adv.) NJ2, J keppOt; (intern) från vilketdera hållet / von welcher der beiden Seiten. kåhppit J köhpptt; koppa (med kopphorn)/ schröpfen (mit einem Schröpfkopf).
kåppus (adv.) NG k,Uppus; SG köppus, köppus; NJ2, J köppus; åt vilketdera hållet, längs vilken- dera leden /nach welcher von den beiden Seiten, nach welcher Seite? welchen von beiden Wegen?/; k. tån vuorkäh åt vilketdera hål-let far du? mannat akta k. gå åt vilketdera hållet som helst (då man inte vet, vart skiljovägarna leda) / gehen »einerlei, in welcher der beiden Richtungen» = in ir-gendeiner der beiden Richtungen (wenn man nicht wei13, wohin die Scheidewege ffihren) h mån
vuorkäv akta k. jag far vilken-dera leden som helst.
kåppusik NJ2, J köppustk; åt
vartdera hållet, åt båda hållen / nach jeder der beiden Seiten, nach beiden Seiten h med nega-tion: åt intetdera hållet / mit Ne-gierung: nach keiner der beiden Richtungen h sån ålij k. han räckte till åt båda hållen, d.v.s. han gick ut med både ont och gott; iv mån k. päsah jag slipper inte (kan inte komma) åt något-dera hållet.
kåhppå NG13 köhppa, gsg kåpa;
SG köÅpo, gsg id.; NJ2, J köhppo, gsg köhpo; kopp / Tasse, Napf SG »juo lä tal tå kåhppå slåhk-kalam» säger man åt barn, då man blir led vid dem, då man vill slippa ifrån dem / »juo - -» sagt man zu Kindern, wenn man ihrer ilberdriissig wird und sie loswerden will NJ 2 kdhppå te slåhkai säges om någon, som plötsligt slutar ett arbete, som han åtagit sig men blivit led på / sagt man von jdm, der plötzlich mit einer ilbernommenen Arbeit aufhört, die ihm iiber geworden ist!; se slåhkkat o. slåhkkalit.
kåppål NG Hl; SG köppol, asg köbbolau; NJ 2 köppol, asg köp-polay; J köppol; SG nätflöte / Netzflöf3e, Schwimmer NJ2, J flöte, som håller upp notkilens ända / Schwimmerkörper, der das Ende des Fangsackes (des Ha-mens) des Zugnetzes in der Höhe hält h jfr juppul, Isupppul.
kåppårtit NG köppartit, SG
köppoltit; NJ 2 , J köpporttt; flyta omkring på vattnet / auf dem Wasser umhertreiben, -schwim-
men I; maites tuot vanäs kåppart
return
varför flyter den därbå-ten omkring på sjön? mij litj te tåt mi keippått vad kan det där vara, som flyter omkring?
kåpst kåksa NG' köljsbt,
neg. kögwsb; NG13 kö/J.9a, 3 sg impf kögwse; SG köppat; F kopc-söt, neg. köps å (köp'så); NJ 2 köp'såt, 3 sg prs kbp'sö; J köp'söt, 1 sg prs fröpsåu, köpsött; göra att nå-gon (ack.) blir utan andel i något (t.ex. mat, dryck, pengar, nyhets-meddelande etc.), förfördela, ta brorslotten ifrån / machen, dafå jemand (acc.) seines Anteils an etw. verlustig geht (z.B. an Essen, Trinken, Geld, an Neuigkeiten usw.), ilbervorteilen, jdm den be-sten Teil wegnehmen h te kåuhsij nuppå han tog den andres andel.
kåpsut kåksut NJ 2 köp`sut,
J köp`sut; bli utan (mat, genom att en annan äter upp den), råka ut för att en annan tar brors-lotten / nicht bekommen (z.B. Essen, weil ein anderer es aufif3t), in die Lage kommen, dal3 ein anderer den besten Teil an sich nimmt h se kåpst; kåpsui
jäf-föis, käffais blef utan mjöl, kaffe.
kåpsutallat kåpsåtallat SG SG köppsuhtallat, J köpsöhtallat;
råka ut för att bli utan del 1. få för litet av något / in die Lage kommen, seines Anteils verlustig zu gehen od. von etw. zu we-nig zu bekoinmen jfr kåpst, kåpsut. kåpsåtallat, se kåpsutallat. kåpts NG13 ffi; SG köpts, gsg köbetåsa; NJ 2 kfrptbs, gsg ko-betä; J kö-ptös, gsg k°nbettt; troll-trumma / Zaubertrommel.
kipEstit J kö-p-Mit; bete sig
som om man trollade, bära sig besynnerligt åt / sich wie ein Zauberer gebaren, sich sonderbar benehmen I; mavva läh lån kåp-te7stimmö vad håller du på med för besynnerligheter?
kåptttit kåkfftit, NG12
köld-tätzt, NJ2 köp`Utzt, J köptötit; göra bred(are), bredda (t.ex. en väg) / breit(er) machen, verbreitern (z.B. einen Weg).
kåptijtit J köptillit; flyta upp
på vattenytan / an die Oberfläche des Wassers auftreiben h komma upp på snön / »auf den Schnee (hinauf)kommen» (d.h. nicht mehr in ihn einsinken) /; ällö kåptijt hjorden börjar kunna gå ovanpå snön (på skaren).
kåptjås ••••, kåuhtjas NG4
kw-t'.as; SG köpt§os, kom. sg -in; NJ 2 käpaos, asg köbdaosa,tf; J köpaos, gsg köpfflosa; något att täcka över med (kåptjåt), täckelse / etw. zum Verdecken, Zudecken (k.), Decke tjal'm6kåptjås -kåuhtjas), se under tjal'm.
kåptjåt kåktjåt kålitjåt
NG2 kåk`eiat; NG4 3 sg prs kökYää, 1 sg prs käuwaan; SG käpUot; F kob°tUot *kopekt, 2 sg imper. kopeio; NJ 2 k60aot, neg. köpao; J köpSoaot, 1 sg prs kåpekoo; täcka, täcka över / dek-ken, verdecdek-ken, zudecken.
kåptjåtit NJ2, J käpaotit;
kon-tin. av kåptjåt.
kåptjåtit SG köpt.§ohtzt, J
köp-ekohtit; låta täcka över något / etw. iiberdecken lassen, verdek-ken lassen.
kåptötit J2 kbptiahtzt; 1. hålla
flytande, hålla uppe / schwim-
mend, »flott» erhalten, nicht sinken lassen h påhtsakah kåp- tölih vier`mäv pajås flötena hålla nätet uppe (så att det inte sjunker ihop); 2. hålla sig flytande, hålla sig uppe. (i vatten 1. snö) / sich schwimmend halten, sich oben halten (äber dem Wasser od. auf der Schneedecke) h gå med lätta steg för att inte sjunka ned / mit leichten Schritten gehen, damit man nicht einsinkt I; mån kåp-täta manniv tav asitis jieyav jag gick med lätta steg på den tunna isen för att inte fara igenom.
kåptuk (pred.) SG kbptuk, F
köpTtuk; NJ 2 HI; J köptuk, pred.; bred / breit.
kåptutahka kåktutahka NG13
käktutahka, SG köptuhta; NJ 2, J köptuhtahka; nätmärke (som visar var nätet ligger i vattnet) / Netz-zeichen, Netzknäppel (die ange- ben, wo das Netz im Wasser liegt) SG vad som helst som flyter (båt 1. annat) / irgendetw., das schwimmt (Boot od. dgl.).
kåptåkit NG HI; SG köptok2t; NJ 2 Fil, J HI; bli träig, ihålig (om rovor) / holzig, hohl werden (von Räben).
kåptåtahka kåktåtahka NG
köp`tåtahk kök`tåtahk; NJ 2 HI; J käptötahka; skare genom vilken man ej sjunker ned / Schnee-decke, auf der man nicht ein- bricht saMk-k. skare som bär skidorna / Schnee, der die Skier trägt.
kåpun NG ifi; SG köpun, asg
köpunau; NJ 2, J köpun, gsg -a; SG = k å,hk ä-; NJ2, j sämskskinns-kåpan omkring lappvaggan (kierc-kav) I der Oberzug aus Sämisch-
leder, mit dem die Lappenwiege (kier`kav) ilberzogen ist.
kåpunahtta NG ffi; SG, NJ2, J köpunahttbt; kier'hkamav k. sätta kåpun omkring lappvaggan / die Wiege mit dem Lederbezug (kå-pun) ilberziehen.
kåhpå se kåhppå.
kåpåk NG köpåhk; SG köpök, npl -a; NJ2 Fil; J köpöhk; konkav/ nach innen gewölbt/ (jfr k å p k). kåhpålahka SG költpola; NJ 2 ffi; J kohpolahka, gsg -lakå; kåhpålis.
kåhpålastO -lusta NG ka-palaåtåt; SG költpolaWt, -1u§kt; NJ2, J kapola4kt; få vattenblem-mor 1. blåsor i huden av något som skaver, bli behäftad med blåsor / (Wasser-)Blasen an der Haut bekömmen durch etw., was aufreibt, mit Blasen behaftet werden.
kåhpålis^,kåhpånis NG13 kök-valts; NJ 2 költponts, npl. -Eth; J kapolts; vattenblåsa i huden (uppstår av tryck 1. skav) / Was-serblase an der Haut (entsteht durch Druck od. Reibung) /; jfr skåhpålis NG1 skohpölts, npl -/isäh; NJ HI; J ffi; tjähtft-sk. säll-synt åkomma hos renen: plom-monstora blåsor som hänga fast vid bukväggen med korta strängar och äro fyllda med en gul, sur vätska; upptäckes ej förrän man flått renen / eine seltene Krank-heit des Renntieres: pflaumen-gro& Blasen, die an der Bauch-wand an kurzen Strängen hängen und mit einer gelben, sauren Flilssigkeit geföllt sind; sie sind erst zu sehen, wenn man das
Renntier abgedeckt, ihm die Haut abgezogen hat /; jfr kåhpålis. kåhpidit NJ2, J költpoltt; få vattenblemmor av något / durch etw. Wasserblasen bekommen /; muiste lä kiehta-vuotö kåhpålam jag har fått en vattenblemma på innersidan av handen. kåhpåluvvat SG köÅpoluttyat; NJ2, J k,6hpoluwwat; = kåhpålit. kåhpånis se kåhpålis. kåhpåt NG" kapat, SG ka-pat; NJ 2, J köhpot, 1 sg prs köpölk; urholka / aushöhlen. kåpåtit NG13 köpähltt, imp. köpähtal; SG köpöht; NJ2, J kö-p-61'W; urholka / aushöhlen /; J vier'htiv k. allasin puokna-kuvh-sa) jag måste urholka en skopa åt mig att ha i barmen (att dricka med).
kårannit SG neg. koranm; NJ2, J 3 sg prs korannt; det går an / es geht, es macht sich, es geht an. skårådahka NG1 slarråtahk, SG sköeräta; NJ sko'^rätahka, J skir-råtahka, J2 sko‘^råt(ahka); skar-före som är sådant, att det upp-står ett frasande 1. fräsande ljud (jfr skårrat) då man skidar; företrädesvis sådan skare som bär skidorna men inte renarna / Schneebahn auf H arschschnee,die beim Skifahren ein rauschendes od. zischendes Geräusch (s. skår-rat) hervorbringt; i. aug. ein Schnee, der zwar die Skier, aber nicht die Renntiere trägt.
kårätit NG5 kirråttt, SG köeråttt, NJ 2 kb-råttt, J Wråttt; sy i hast några styng / in Eile einige Stiche nähen.
kårait J kb7)rålitit; förringa, nedsätta, anse mindervärdig / ver-
ringern, heruntersetzen, herab-wiirdigen, als minderwertig an-sehen.
kåhrijtit kårhijtit se under
karhijtit.
(s)kårijtit NJ 2 sköratt, J 2
skj-SJ 1 köritit; fräsa (om ska- ren, när man åker skidor), skallra (t.ex. om ett torrt ihåligt träd, när man slår i det) / zischen (vom Harschschnee, wenn man Ski läuft), klappern, dröhnen (z.B. von einem dill-ren, hohlen Baum, wenn man dagegen schlägt) /; skårijt muorra kå tjuoggu trädet skallrar när hackspetten hugger i det; även: åstadkomma ett skallrande ljud / auch: ein klapperndes Geräusch hervor-bringen /; tjai'hnå skårijt, kå muo-rav tjuoggu hackspetten åstad-kommer ett skallrande ljud, när den hugger i trädet.
kår"jatit NG1* keriatit, SG kör&
jatit; NJ 2, J kergatzt; ligga hoprullad (om hunden, vargen, järven, räven) / zusammengerollt liegen (vom Hund, Wolf, Viel-fralS, Fuchs).
kår'ptit NG1 ker9tit, SG
körgåtzt, NJ 2 kerefdat; J (G) reparera; sopa bort, avlägsna (sopor 1. dyl.) / reparieren, weg-fegen, fortschaffen (Kehricht od. dgl.) /; NG' (ironiskt) k. varas-vuota fara i väg med hälsan (om skadlig medicin) / (ironisch) die Gesundheit mit sich fortfähren (von einer schädlichen Medizin)/; (NJ2) taga vara på (t.ex. bort-sprungna renar) / sorgfältig auf- sammeln, an sich ziehen (z.B. weggelaufene Renntiere).
kår'jö NG2 ko^eCo; NJ2
J ffi; reparation / Reparatur, Aus-besserung.
kår'jöt NG' ko-rdicbt; N.12
ko-14-)64, 2 sg imp. ko-ri6); J kersicot, neg. kergo; lägga sig hoprullad (om hund, varg, björn, räv m.fl.) / sich zusammengerollt hinlegen (vom Hund, Wolf, Bär, Fuchs u. a) I; kårjöh sjåa& Muohtäsav lägg dig tyst ned, MuoWs! (till en hund).
kår'jå NG kör2ja, asg
k6rja;-SG asg körjou; NJ 2 k6r5o, asg körjoy; J kor°,1o, asg korlo; trut / Maul, Schnauze /; stuor-kår'jå stortrut / Gramaul /; kårjåv tsag-gat skrika, domdera / schreien, . poltern, herumkommandieren /; bjäbba emot högljutt, skrika med full hals / laut und unverschämt entgegenreden, entgegenbelfern, aus vollem Halse schreien.
skårlkat NJ, J skerahkat;
knarra (t.ex. om staven i snön 1. när man går i frusen snö) / knarren, knirschen (z.B. vom Stab im Schnee od. wenn man auf hartgefrorenem Schnee geht)/; såbbå-kiehtfå skår'hkä muottakirk ändan av staven knarrar i snön; jfr kitjärctit, kitjr`tit.
skår"Ut NG sho^r2köt, 3 sg impf
skår`kt ); NJ ffi, J Hi; skrapa i bottnen 1. mot en sten (keirckäi), fastna helt lätt (om not) / am Grund od. gegen einen Stein (kär'kiä) schleifen, ein klein we-nig hängenbleiben (vom Zugnetz).
kårlkå NG2 körahka, SG
k6r0h-ko; F2 kor°xko, npl kork6r0h-ko; NJ 2, J k6r°hko, npl k6r`koh; myra, For-mica / Ameise /; kår'hkå-piess8 myrstack / Ameisenhaufen.
NJ 2 kerDna, asg kör`nay; J kOrena, gsg Ut-5%a; kvarn! Möhle käffa-k. kaffekvarn / Kaffeemilhle pierikö-k. köttkvarn / Fleisch-mähle.
kår'n SG körEnö; NJ2 körsnö,
apl körtniit; J k6r8ng, gsg kör`n-e; (sädes)korn / (Getreide-)Korn korn (sädesslag) / Gerste.
kår'nit NJ2, J ko-reyetnzt;
hänga upp sig (t.ex. ett träd mot ett annat, ett fallande föremål på en trädgren, en kläpp i en klocka)/ hängenbleiben, sich fest- klemmen (z.B. ein Baum an einem anderen Baum, ein fallender Ge-genstand an einem Zweig, ein Klöppel in einer Glocke) vuoh-On-årr-e järnij ja kårtyänij åuhse tuohkäi den skjutna ekorren dog och blev hängande bakom en gren; piellös kår inänij njuouhtjav, ij tas skuolah kläppen hängde upp sig i skällan, så den låter inte; kår'yänim-muorra träd som i fallet blivit hängande mot ett annat träd / Baum, der beim Fal-len von einem anderen aufgehal-ten wurde und sich festgeklemmt hat.
kår'rjöt SG körEyiat; NJ2 ko-I-a-våt, 1 sg prs kercyc'ow; J kersgåt, 1 sg prs kercycbw, supinum kögnu-att; klättra / klettern NJ2 mån kår`völy tuon muorrai, tuon vörräi jag klättrar upp i det trädet, upp på det berget.
kårö(h) NG köre7P,NG 2,3,4 kå-re, NG" köQcoh, NG" kåröih; SG, NJ2, J körcD; vänster/ link h kårö kiehta vänstra handen / die linke Hand h NG' kårö-pålte vänster sida / die linke Seite kårö pållai åt vänster / nach hinks h J kårö-
pel-juhtusin naptustallih käihtsav man kallar geten för ett vänster-sidans djur (jfr hihi. historien).
kårgh)-kietak NG" kårcohkå-tahk; NJ2, J köröi-08tak; vänster-hänt / linkshändig, Li nk shänder.
kårös NG kö-ras; SG köeriös, gsg köerriosa; NJ 2 kb^r(Ds, npl kår-rusalt; J k,d^r6)s, kom. sg körrusun; något att sy! etw. zu nähen h NG måne I k. jag har något att sy; NJ2 åtna kårös (kårrusah) lä mulna jag har mycket att sy.
kåröt NG1 körcDt; SG köreöt, asg -au; NJ2, J kbrcDt; NG1 slaktkropp; även: bålen på levande djur / ge-schlachtetes Stäck Vieh; auch der Rumpf eines lebenden Tieres 1; NJ2, J slaktad renkropp / ge-schlachtetes Renntier.
kårötit NG" Icb"pcbint köDebh-ht; KV, J kirrCohtzt; kausat. av kårröt 1.
kårlpi NG la,r2h.pt , npl kör`pth; NJ2 ni, J Hi; latratnis.
skårra NG1 skerra, npl skb-r-rah; SG skårra, asg sköerrau; NJ sOnrra, asg skörrau.; J s1c°,-49-a; J2 sk°,-,tra, asg skörray; avhårad päls / Pelz, der die Haare ver-loren hat.
skårra J2 skärra, asg sköray; svärta (sjöfågel), Oedemia fusca / Sammetente.
kårrälahka NG" ffi; SG köer-Kila; NJ2, J kö-r-srrälahka; isbark på marken]. i träd /Eisrinde, EiS- kruste an den Bäumen, Glatteis.
skårrälahka J2 skerrälahka, asg -laköu; tunn skare som sjun-
ker ned i flak, när man beträder den med skidor / dönne Schnee-kruste, die in Schollen zerbricht
und einsinkt, wenn man sie mit Skiern betritt.
kårrasit SG köerrasit, NJ2
kör-rastt, J körrast; (komma att) bli sydd / (dazu kommen,) genäht (zu) werden fas lij fat muoddå kårrasit om bara den där pälsen bleve sydd / wenn der Pelz doch genäht wiirde (wenn man aus Artigkeit eine persönliche Auf-forderung unterläI3t).
kårrat, attr. kårris NJ körrat,
attr. krinrrts; J attr. 10,--Nrns; häf-tig, snarstucken, brysk / hefhäf-tig, leicht beleidigt, schroff I; kårris-håll ö som talar barskt och högt, som om han vore ond / barsch und laut, wie im Zorne, spre-chend.
kårriit J k'gr-NITät, 1 sg impf
k°rArreilzw; börja sy / anfangen zu nähen.
skärrat NG1 skirrrat, neg. slå-ra; NJ shörrat, 3 sg prs sko'^rrå;• J skörrat; skörrat, 3 sg impf skral; fräsa, skrapa / zischen, kratzen, scharren NG' alö skåra, vai .if ällö palä kåi'vö-min skrapa inte (med staven), så att hjorden blir rädd och slutar beta; NJ tjar'va skårrii sapökijta skaren fräser mot skidorna.
kiirr NG" hbvQ2ö; NJ2 HI; J .ko^rrö, asg ko`^rby; rimfrost på träd / Rauhreif an • Bäumen.
skårr&muoddå NG1
sherrb-mu0Ddä; NJ ut, J Hi; avhårad päls (=- skårra) / kahl, schäbig gewordener Pelz sk årra).
kårris (attr.) se kårrat. kårristahka J k°nrristalzka
kårritahka.
kårrit NG' kiirrit, 2 sg imp.
SG hörrit, NJ 2 kerrzt, J 22
k°,-,rrzt; fara upp på stranden, gå uppför en brant 1. uppför ett berg, gå in (i en stuga) / auf den Strand hinauffahren, einen Abhang od. einen Berg hinaufgehen, (in ein Haus) hineingehen h klättra upp (t.ex. i ett träd) / hinaufklettern (z.B. auf einen Baum).
kårritahka NG1 *körnhtahk, NG" kkohtahka, NJ 2 kerrih- tahka, J k°,-,rrthtahka; ställe där vägen om vintern tar upp från sjön / Stelle, wo der (iibers Eis fiihrende) Winterweg aufs Land hinaufgeht h uppförsbacke, mot-lut (i allm.) / Steigung, ansteigen, des Gelände (i. allg.).
kårritit SG körrthht, NJ 2
ker-mitt, J k°nrrztit; gå in i en stuga 1. gård ett slag (kortare besök) / auf einen Moment in ein Haus od. in einen Hof hineingehen (auf einen kiirzeren Besuch) h fara upp, stanna ett slag (i en by 1.. en gård) / hinauffahren, ein Weil-chen (in einem Dorf od. in einem Hof) einkehren.
kårröt NG' kb-Yråt, SG
köer-rcot; Risappi kbarr6A, 2 sg imp. kbar; NJ2 ko‘^n^Cot, 1 sg prs kr(Div; J kb-rrCit, 1 sg prs kirrcow; sy / niihen I; töih pirsah läh kårröm-lähkäi de här kort-håriga renkalvskinnen äro fär-diga att sys (till pälsar).
kårröt NG" 3 sg prs köeo.u;
NJ 2 x; J k°,-NrrCat; (opers.) det blir rimfrost på träd / (unpers.). es bildet sich Rauhreif an den Bäumen kårru muorait det blir rimfrost på träden; kårrum lä det har blivit rimfrost på träden.
kårrötit NG 3 sg prs kb-rriata,
(opers.) det blir isbark på trä-den, marken 1. snön / (unpers.) es bfidet sich Eisrinde, Eiskruste an den Bäumen, Glatteis auf dem Erdboden od. auf dem Schnee /; kårrötam lä muorait det har bli-vit isbark på träden.
larrusit J körrusit = kårrasit. kårrå NG" m; SG körro, gsg kör(); NJ2, J körro, gsg körö; NJ 2 avlång, låg landrygg, beväxt med tallskog; längre och högre än kielas I länglicher, niedriger, mit Kiefernwald bewachsener Land-räcken, länger und höher als kielas I; J fristående bergås (låg) / freiliegender (niedriger) Berg-räcken.
kårråt NG körrat, 2 sg imp. köräh; SG, NJ2, J körrot, 1 sg prs körög; fästa ihop (med snören, vidjor, Lågor, pinnar 1.d.) / zusam-menbinden, -heften (mit Schnii-ren, Ruten, Wurzelfasern, Holz-stäbchen od. dgl.) /; (obj. t.ex.
feu'lö, en provisorisk korg 1. skopa av näver, en ren-hud vecklad omkring slaktkött som skall bäras någonstans) /
(obj. z.B. ein
behelfsmäl3ger Korb od. Schöpf-becher aus Birkenrinde, eine Renntierhaut, in die man Schlachtfieisch eingeschlagen hat, um es irgendwohin zu tragen) /; knyta ihop (t.ex. mynningen av en säck) / zusammenbinden, -schniiren (z.B. die Öffnung eines Sackes).
kår'sä, attr. -s NG13 kovrysti, SG kötsä; NJ2 kor Lsii, attr. -s; J k°nr8sti, attr. -s; skrytsam, stor på sig / prahlerisch, groBtuerisch. kår'sästallat SG körsästallat,
NJ 2 kervsästallat, J k°nrssästal-lat; uppträda skrytsamt / prahle-risch, gratuerisch auftreten.
kår'sustallat J Ic0nr8sustanat =-k å r'såstallat.
kår'sut SG kårssut, NJ 2 ko-resut; J k°,--,r8sut, 3 pl. prs k0r,r8supp skryta / prahlen, gratun.
kirsulallat SG körsuhtallat;NJ 2 rei, J HI; uppträda skrytsamt / prahlerisch, gratuerisch auf-treten.
kår'så NG1 kår°sa kör°so, npl köroh; NG2 köre'sD, npl kör'sa;: SG kör?so; F kor46, npl kor's6; NJ 2, J kör°so, gsg kår`so; smal ådal 1. bäckdal med branta väg-gar (jfr ruoutåtj-k. under ruou-tåtj 1) / schmales F1u13- od. Bachtal mit steilen Wänden (vgl. r.-k. unter ruoutätj 1) /; NG' kår'sa-vaggö bäckdal av något rymligare dimensioner än kår'så (i fjällen) / Bachtal von etw. ge-räumigerem Ausmail als k. (im Hochgebirge).
kår'så NG1° rässå-kötsa; NJ 2 Hi, J HI; grässtrå / Grashalm.
kårlta NJ2 ko-Tv/da, gsg kör`ta; J k°r,rehta, gsg kör`ta; kvarter (längdmått), 1/4 aln / Viertelelle (= 0,148 m).
kiirctal NG2 kövr`tal; NG13 köP9`tal, gsg kö"khtala; SG körtal, asg köretalau; NJ 2 kör`tal, asg ko-rehtalay; J Hl; 1. kvarter (längd-och rymd)mått; 2. kvarterställe, där man tar in tillfälligtvis; NJ2 endast bet. n:o 2/(1. Längen- od. Raum-)MaB (0,148 ni resp. 0,827 1);
2. Quartier, Stelle, wo man gele-gentlich einkehrt und ilbernach-tet; NJ2 hat nur die Bedeutung Nr. 2/; jfr kår'hta.
kårliladdat NG 3 sg prs kerg-teiladd`ä, SG 3 sg prs kbiläladdä; NJ 2 111, J HI; bränna, gassa (om solen) / brennen, sengen (von der Sonne).
liår`taltallat NG1 ker`tatallat, NJ2 kör`tartallat; J HI; 1. NG1 mäta i kvarter (NJ2 har ej denna bet.) / mit »Vierteln» (s. kår`tal) messen (NJ2 hat diese Bedeutung nicht)/; 2. NG1, NJ2 vara inkvar-terad, ha sitt kvarter någonstädes en längre tid / irgendwo eine län-gere Zeit einquartiert sein, sein Quartier haben.
kbctaltit SG kör`ta/t2t, NJ2 kör`-tal`td; J HI; SG mäta i kvarter (NJ2 har ej denna bet.) / mit »Vierteln» messen (NJ2 hat diese Bedeutung nicht) /; NJ2 vara in-kvarterad / einquartiert sein.
laitastallat J kör`tastanat; mäta med kvartersmått (vanligen med tummen och pekfingret ut-sträckta) / mit Viertelellenmal3 messen (gewöhnlich durch Aus-strecken des Daumens und Zei-gefi n gers).
kårctiitahka NG" koVtähtahk, SG kör`teihta; NJ2 HI; J k°r-Nr`täh-tahka; (peirvo-)k. solhetta / Son-nenhitze.
kåitlitallat NG 3 sg prs ko^r`-tähtallä, SG 3 sg prs kör`tähtanå; NJ ker`tähtallat; NJ2 id.; J k°,-Nrc-tiihtallat; 1. NG, SG bränna (om solen) / brennen, sengen (von der Sonne) /; kår`tåtallä solen bränner; 2. NJ, NJ2, J bli bränd av solen / von der Sonne gesengt, abgebrannt werden /; k. peive åutån id.; NJ, J även: bli bränd av solen och skrumpna (om lä-
der) / auch: von der Sonne ver-sengt werden und einschrumpfen (von Leder).
kår`tätallat NJ 2 ker`tåtallat, J le,°(-)r`tåtallat; så småningom tina upp (trans.) — t.ex. frusen fisk, frusna kläder 1.d. / allmählich auftauen (trans.) — z.B. gefrorene Fische, steifgefrorene Kleider od. dgl. /; steka på glöd 1. eld / auf glfihenden Kohlen od. am Feuer braten /; kår`tåtaläh pier`köv hiläi nanne stek köttet på glöden!
kår'Mlit NG" 1covQ8tbht, NJ2 ker€teht, J k°,-Åretblit; i hast steka på glöden 1. framför elden / in Eile auf glfihenden Kohlen od. vor dem Feuer braten /; kår'telah kuollo-piehlav stek en fiskbit i hast!
kåifft NG" koppetåt; SG Uret-ä, neg. kört, 3 sg impf kör`ti; NJ 2 1cer8töt, 3 sg impf kör`te; J k0,-,9.80, neg. Or,r`tå; 1. bränna, steka, gassa (om solen, elden) / bren- nen (= sehr hela scheinen), Glut strahlen, (ver)sengen, abbrennen (trans.) (von der Sonne, vom Feuer) /; NG13 päi've kår'tä solen steker; NJ2 udni lij nåv reiMs, at kår`tij muotöv idag var solen så stark, att den brände (brynte) ansiktet; J pei' vå lä kår 'tänt käma-ruodjasijt solen har bränt skoskaften; 2. NG13, J vuor'pEs keir'Mt förstöra sin lycka (genom att stjäla annans egen-dom) / sein Glfick zerstören (in-dem man das Eigentum eines anderen stiehlt).
krtitjakuvvat NG kirrWakuw-wat, SG kör`t§akuvvat; NJ 2 ffi, J }H; =kår'tjöt.
skörceias, pred., attr.; J ffi; ----(spkår`tjös. kiwi* NG13 köpt', SG kör6tg; NJ2, J leåreaö, gsg kör`tW; vat-tenfall / Wasserfall. (sj)kårctjös NG kercekos, SG §kbgtåcos; NJ2 sko^rY§Cas, npl sker6ausah, pred., attr.; J Hi; hård och styv (om läder, t.ex. sämskskinnskolt, gjordar) / hart und steif (von Leder, z.B. von einem Kolt aus Sämischleder od. von Gurten) /; se även: s k a 1 ctj a s, skål`tjas.
kårljeit NG kergacåt, SG kbt-tt; NJ2 HI, J Hl; bli hård och styv (om läder) / hart und steif werden (von Leder).
kår'hts NG1 kerehtså; NJ2 J Hi; karra k. säges om föremål (spec. läder-), som äro hårda, styva, fast de borde vara mjuka (Lex. handskar, rep) / karm k. sagt man von Gebrauchsgegen-stånden (bes. von Ledersachen), die hart, steif sind, während sie weich sein sollten, z.B. Hand-schuhe, Seilen.
kårltå NG ker3hta, npl kö^r`- tali; SG kbreta; NJ2 U1.'3 /å°, gsg kör`to; kort (i allm., även foto), spelkort / Karte (i. aug.) Photo-graphie, Spielkarte /; NJ 2 kår`tått spållat spela kort! Karten spielen. kårustahka NG" kkustahka, SG körusta; NJ2, J körustahka, gsg -stakä; något som man syr med (tråd, garn, senor etc.) / etw. woinit man näht (Zwirn, Woll-garn, Sehnen usw.).
kårutij (adv.) SG köruhtt, NJ 2 köruhti, J köruhtz,); till vänster, åt vänster / nach links.
kårutit NG8 kbrutit, ger. 1
kalkrutattrin; SG, NJ2, J körutit; sy ihärdigt 1. länge 1. om flera subj. nähen (emsig od. lange od. von mehreren subj.) kaskan kårutattijn mitt under det hon håller på och syr.
kår'vt, attr. kårsts J ko rev , attr. ko'^rvös; reslig (om man) / stattlich, gra (von einem Mann). kårås- se under kåråstahka. kåråstahka NG körästahk, SG brösta; N.P, J Uröstahka; NG rem, varmed man tvingar sam-man brädändarna i näbben på lappsläde / Riemen, mit dem man die Bretterenden im Schnabel des Lappenschlittens zusammen-zwängt /; SG något (snöre 1.d.) varmed man fäster ihop håll etw. (Schnur od. dgl.), womit man Löcher zusammenzieht /, NJ2, J vidja 1. band med vilka man fäster ihop något (se kårråt) / Gertenstrang od. Band, womit man etw. zusammenbindet (s. k.)/; NG kåräs-padd = kåråstak; NJ 2 kårås-snuorri snöre, med vilket man kårrå (se kårråt) / Schnur, mit der man näht (k.).
kåråstit NG körästit; NJ2, J köröstit; 1. —kårråt i hast in Elle nähen (kårråt) I; 2. (NG) tvinga samman brädändarna i näbben på lappsläde / die Bret-terenden im Schnabel eines Lap-penschlittens zusammenzwängen.
kås (adv.) NG kb-s, ko-s (in-terr.) när? / wann? /; NJ He jfr kåsse.
kåsatit NG kb-satt; NJ2, J kösatit; styra och ställa så smått (med matlagning 1.d.), knåpa med allehanda arbete / ein wenig sich zu schaffen machen (mit der Zu-
bereitung des Essens u. dgl. m.), an allerlei »pusseligen» Arbeiten basteln.
kåsttis -tus NG1 kNsbtus; SG köesähtts köesatus; NJ ko‘^sötts ••••• -tus; J Idir'Nsåhtts ••••• -htus; hanren (tjur I. oxe) i åldern ungefär 4 1/4 —5 1/4 år (detta namn får den i augusti) / männliches Renntier (Stier od. Ochse) im Alter von unge fähr 41/4--:51/4 Jahren) (den Namen bekommt der Hirsch im August) ; kåsåtus-nul'hpö (-sar-os) k. som fällt hornen (detta namn får hanrenen under 5. lev-nadsåret i slutet av nov.—början av december) / k., der sein Ge-weih abgeworfen hat (diesen Na-men bekommt das männliche Renntier im 5. Lebensjahr, Ende November—Anfang Dezember) h kåsaus-tjår(v0-tahkIce k. som börjar få nya horn (detta namn får hanrenen vid utgången av 4. levnadsåret: slutet av april) I; k., der neues Geweih aufsetzt (die-sen Namen bekommt das månn-liche Renntier am Ende des 4. Lebensjahres [Ende April]).
kåsi(s) (adv.) NG kbm (i di-rekt fråga), SG kön; NJ 2 kim (i in dir. fråga), köns (i direkt fråga); J kög-th, köns; 1. (interr.) vart, varthän? var, varest? (den senare översättningen vid verb, där det i motsats mot svenskt språkbruk i lapskan kräves rörelseuttryck) / wohin? wo? (die letztere Ober-setzung hej Verben, hej denen im Gegensatz zum schwedischen [und deutschen] Sprachgebrauch im Lappischen ein Bewegungs-ausdruck erforderlich ist) h kåsis läh tån vart är du på väg? kåsis
jämij var dog han ?/ wo starb er?/; kåsis tal almatj kal'kä vart skall man då ta vägen? kåsis kanukij var stannade han? 2. (relat.) dit, varthän / (dort [od. ä],) wohin kåsi mån vuorkiiv, tåhku tån ih påsah dit jag far, dit kan du inte komma; 3. kåsi kuhtik, se kuhtik 1.
kåsik NJ2, J kösik; någonstans hän; med negation: ingenstans hän / irgendwohin; mit Negie-rung: nirgendswohin, nirgends-hin I; kanak tån kåsik vuol'ka skall du fara någonstans? iv mån kåsik vualah jag far ingenstans (jfr kåsåk).
kåsjkö (-1) se tj å h tj - k å sj k 6. kåsjktis se tj å h tj ö - k å sj k rö. kåske (adv.) NG8 koks; NJ 2 ffi, J ffi; if kåske aldrig / nie- mals, nie.
kåskö NG1 HI; MG" ko^åU (ob-solet); SG kb.§U; elat. sg köeskås; NJ 2 kok, asg ko'skby; J ko-åk asg ko‘^skOk, kom. sg kösken; mos-ter, som är äldre än mor / Mut-terschwester, Tante miltterlicher-seits, die älter ist als die Mutter!; SG även: äldre kvinnlig kusin till mor / auch: ältere Kusine, Base der Mutter.
kåsköm NG kölam; NJ 2 J Hi; (namn på en rensjukdom) / (Name einer Renntierkrankheit). kåsköm SG kUkäm; F koaRkäm, npl -a; NJ 2 ko-åkbm; J k°,-,sslam; kungsörn, Aquila chrysaötus / Steinadler, Goldadler.
kåsköv NG1 ffi; SG kbgav; NJ 2 keskbo; J Hi; systerbarn i för-hållande till kåsU I Schwester-kind im Verhältnis zu kåsla, der älteren SchWester der Mutter.
kåskijtit NJ2 köskettt, J kös/n-id; bli gammal och skröplig 1. få något fel (och försvinna; om ren) / alt und hinfällig, kraftlos werden od. irgendein Gebrechen bekommen (und verschwinden; von Renntieren) kåskijtam Ulf tänk, kå kätöi den (renen) har väl fått något fel, då den blev borta.
kismstit J kö-smöstit; tjat' tn kåstnes ja kanjärt det skaver i ögat, ögat ömmar och tåras (or- det betecknar den känsla, som uppstår i ögat vid snöblindhet och användes endast i detta sam- manhang) / es kratzt im Auge, das Auge schmerzt und tränt (das Wort bezeichnet das Gefähl, das im Auge bei Schneeblindheit ent-steht und wird nur in diesem Zusammenhang gebraucht).
kåsös NG kb-scDs; SG köescos; NJ 2 kirsiDs; J kö-seas, gsg kössusa; (adj.) sval (om vädret på som- maren) / käbi (vom Wetter im Sommer) (subst.) svalt väder om sommaren / kähles Wetter im Sommer KV kåsös piegga sval vind (om sommaren) / kiihler Wind (im Sommer) h kåsös peii- im; il' 1214 tal'hl& sval dag, svalt väder (om sommaren) / kilhler Tag, kiihles Wetter (im Som-mer) I; kåsös lä udni det är svalt i dag.
kisötit NG1, NJ2, J hö-scottt; (opers.) det blir svalt, svalare väder (om sommaren)/ (unpers.) es wird kfihl, es wird, es kommt kfihleres Wetter (im Sommer). kissat NJ kössat, 3 sg impf kösal; gå sakta och trevande i mörker (= tj år,S s a 0 / in der Dun-
kelheit langsam und vortastend gehen (= tj.).
kåsse(s) (adv.) SG kösse, NJ 2 kesse(s), J h07.4se(s); 1. (direkt och indirekt frågande adv.) när / wann (direkt und indirekt fra-gend)h kåsse(s) tån vuorkäh när far du? sån katjätij, kåsse tån eiiköh vuol'at han frågade, när du tänker fara; kåsse ihkuns när helst (som) / wann immer, wenn, jedesmal wennh kåsse kuhtik den ene. då, den andre då / bald der eine, bald der andere h 2. då, när (= vid den tidpunkt då) / wenn (= zu dem Zeitpunkt, da, wo)!; J kåsse påhttsuh läh livva-saftn, te sån suohppi sånWs pänulav då renarna befinna sig på viloplat-sen, kastar han fast någon tand-ren; na, pändeisav tal kähtjatjav, kåsse håhpå nå, jag ser väl till att barnet får en tandren, när det passar.
kåssek NJ 2 ko^ssek, J k°,-,ssek; någonsin / je, jemals h med ne-gation: aldrig / mit Negierung: niemals, nie.
kissö NG' kb-ssea; NJ2, J kirssCo, asg kö-sc'ow; svalt väder om som-maren (innebär, att en sval vind lindrar solskenet och hettan) / kales Wetter im Sommer (be-sagt, dalS ein kfihler Wind den Sonnenschein und die Hitze mil-dert) kåsöv taktil det blev svalt / es wurde kiihl NG1, J
kåssö-i
l'må svalt väder (om sommaren) / kfihles Wetter (im Sommer).
kåssåt NG" kasat, SG kössot; NJ 2 kåssot, 1 sg prs kösk; J kös-söt, 1 sg prs kösjw; hosta / hu-sten!; jfr kuor'sat.
