1967:3

Spejarna med vindruvsklasen

En m önsterstudie kring en n yfu nn en flam skvävnad i Skåne

Av

Ernst Fischer

D e flamskvävnader, som bevarats i Skå­

ne från den tid, då denna teknik ännu

icke vunnit insteg i provinsens bondgår­

dar och där tillkom mit som alster av en

betydande hemslöjd, är icke många. V ar­

je nytt fynd ger därför ytterligare ett bi­

drag till belysning av denna konstart, så­

dan den bedrivits i hantverksstäder, slot­

tens frustugor och städernas borgerliga

bostäder. Det är därför med glädje man

hälsar varje sådant fynd välkommet och

söker utreda dess tillkom sttid och ur­

sprung.

T ill Malmöhus läns hem slöjdsförening

inlämnades nyligen en vävnad, fig 1, från

en gård i Allerums sn, Luggude hd. Den

är synnerligen märklig och icke lik någon

som tidigare p åträffats i Skåne. Redan

dess mått är mindre vanligt: h. 58 cm,

b. 9 0 cm. Den är vävd på varp av Z-tvin-

nat fint lingarn av två trådar med olika

blekning och med 5— 6 trådar per cm. In­

slaget utgöres av Z-tvinnat ullgarn i

grönt, bordeaux och gult samt vitt lin­

garn. Tandning förekommer icke. De ver­

tikala linjerna är snärjda som rölakan, så

att trådarna bildar åsar på baksidan. Man

kan konstatera stadkanter utmed långsi­

dorna

och

tvärbård

på

kortsidorna.

Mönstret består av i mitten två män med

en lång stång över axlarna. Från denna

nedhänger en stor druvklase. Männen är

klädda i höftlång rock, spolform iga knä­

byxor, på den ene mannen med randigt,

på den andre med prickigt mönster. På

huvudet har de hatt med uppvikta brät­

ten. D e har ansiktena vända mot höger.

Över männen ett otydligt takform at orna­

ment. Figurscenen är inramad av en

krans av vinrankor med starkt stiliserade

blad. Från kransen utgår rankor med lik­

nande blad, stora klasar och mindre blom­

mor. Kransen har upptill och nedtill två

stora rosor, som är stiliserade på ett inom

nordiskt kulturområde vanligt sätt. På

kransens sidor mindre fyrbladiga blom­

mor.

Vävnaden har av den nuvarande äga­

ren påträffats i en låda med skräp på fä ­

dernegården, som tillhört släkten sedan

1820-talet. Om vävnadens äldre historia

vet man tyvärr intet. Den bör dock ha

funnits på gården i närmare 150 år. Äm ­

net är välkänt från 4 Mose bok, kap. 13,

där det berättas om, hur Moses utsände

män för att bespeja Kanaans land: ”De

kommo till Druvdalen; där skuro de av

en kvist med en ensam druvklase på och

denna bars sedan på en stång av två

m än”. Dessa var Kaleb och Josua. Detta

bibliska motiv har mönsterritaren till vår

flamskvävnad velat återge. H an är dock

icke ensam härom, ty motivet upptas ofta

inom konsthantverket. Och icke endast på

textila produkter. Så t. ex. återkommer

det på många av de dop fat av driven mäs­

sing, som så talrikt förekommer bland de

nordiska kyrkornas inventarier. I botten

på dessa fat återfinner vi nämligen o fta

de båda männen med sin stora druvklase,

hängande från en stång över deras axlar.

H elge K jellin1, som har behandlat dessa

fat i den mån de förekommer i skånska

kyrkor, meddelar: ”1 nästan varje skånsk

kyrkas inventarium ingår ett dopfat av

mässing, i de flesta fall försett i botten

med en upphöjd bild2 av gärna bibliskt

innehåll”. Förf. omtalar också, att på den

kyrkliga utställningen i Malmö 1914 var

icke mindre än 65 fat och skålar medtag­

na. A v dessa hade sex de båda spejarna

med sin druvklase i drivet arbete i botten.

Dessa fat är spridda över hela Skåne och

endast ett av faten befinner sig i en kyr­

ka inom O nsjö hd3, granne till Luggude,

där vår vävnad påträffats. A tt något dy­

likt fat varit en direkt förebild för

flamskvävnaden är dock mindre troligt.

Däremot kan dessa m ässingsfat vara oss

till hjälp vid dateringen av motivets före­

komst och därmed också för vävnaden i

fråga. Troligt är nämligen, att mönster av

liknande art legat bakom tillverkningen i

båda fallen. D e har dock under skiftan­

de modeväxlingar förvandlats och omar­

betats. — K jellin uppdelar dopfaten i tre

grupper. En äldre4, där de båda männen

är olika klädda och den främre vänder sig

om, en annan5, där männen är iförda

andra dräkter och den främre endast

mycket litet vänder på huvudet. I handen

håller han en stav. I den yngsta gruppen6

är männen iklädda knälånga rockar, stora

mjuka hattar och den främre har även

här en stav i handen. Båda ser framåt.

1 H. Kjellin : Ornerade mässingsfat och deras inskrifter. Äldre kyrklig konst i Skåne, s. 201, fig. 1 (1929).

2 Utställning av äldre kyrklig konst från Skåne. Katalog nr. 203—207 (1914).

3 A.a. nr. 204. 4 A.a. nr. 202—205. 5 A.a. nr. 206. 6 A.a. nr. 207.

K jellin daterar de båda första grupperna

till 1500-talets förra och senare hälft.

Den yngsta gruppen till det följande år­

hundradet. Ett fat är daterat till 1662.

Inom keramiken förekommer de två

vinclruvsbärarna, vanligen kallade spejar­

na, i botten på fat, målade i nordtyska

verkstäder. Flera av dessa är daterade till

början av 1700-talet7, men motivet är sä­

kerligen älclre även inom krukmakarkons-

ten.

D et är dock främst inom textilkonsten,

som motivet blivit rikligt utnyttjat. V i

finner det i Nederländerna, vars utomor­

dentligt skickliga damastvävare återgav

det på sina dukar och servetter av vitt

linne. Tre olika faser av bibelns berättel­

se plägar återges över varandra, men än­

dock på ett sätt, som gör att kompositio­

nen icke verkar randig utan utgör en hel­

het. Astrid Bugge har i en intressant upp­

sats8 behandlat dessa dukar och deras e f­

terföljare i anledning av ett fyncl i en

norsk kyrka. H on framhåller de neder­

ländska dukarnas popularitet Í Norden,

som bevisats av det stora antal som beva­

rats till våra dagar. F örf. kan med e x ­

empel från Norsk Folkemuseums sam­

lingar påvisa, hur m otivet följt de neder­

ländska vävarna, när de på grund av

1500-talets religionsförföljelser lämnade

sitt hemland och öppnade nya verkstäder

i Sachsen. H är återfinner vi nämligen

spej armotivet i linnedamast med tysk text

och något förenklad mönsterteckning.

D et kan nämligen icke råda något tvivel

om, att en nederländsk duk varit förebild

för den tyska vävnaden. Vad som givit

Astrid Bugge anledning att taga upp

äm-7 Folklig konst i tyg och lera. Ett urval från nordvästtyska museer. Katalog nr. 1 och 2 (1963).

8 A. Bugge: Josva og Kaleb i Sauherad kirke. Foren, for norske fortidsminnesin. bevaring. Årbok s. 119 o.f. (1963).

Spe jarna med vindruvsklasen

67

net till behandling, är fyndet av ett ante­

pendium, som gjorts i Sauherads kyrka.

Detta, som dock ursprungligen torde ha

tjänstgjort som täcke eller duk, är vävt

i damast av vitt och blått lingarn. M oti­

vet är detsamma som på de två nämnda

vita dukarna, men har ytterligare åtstra­

mats. D e olika figurscenerna är strängt

radade över varandra på ett sätt, som

närmar kompositionen till folkkonsten.

Antependiet är dock utan tvivel tillkom­

met i en yrkesvävares verkstad, även om

denne icke står på samma höga nivå som

de vita damastdukarnas vävare. Genom

språket i de invävda texterna och den i

dessa brukade kursivstilen anger sig vä­

varen som tyskspråkig.

Vad spej armotivet på dessa tre damast­

vävnader angår har det genom gått en lik­

nande utveckling som på dopfaten. På

den nederländska duken, fig. 2, kommer

spejarna gående med något böjda knän.

Den främre som anges vara Kaleb ser

rakt fram, medan den andra, Josua, har

ansiktet vänt mot åskådaren. På den äld­

re tyska duken, fig. 3, är deras hållning

stelare, men Josua blickar fortfarande

mot åskådaren. På det blåvita antepen­

diet, fig. 4, ser båda männen framåt, men

här har namnet växlat, så att Josua nu

går främst. På den nederländska duken

bär ingen av männen stav, vilket den

främre gör på den äldre tyska, medan den

andre har sabel vid sidan. På den blåvita

duken bär båda sabel. P å damastutställ­

ningen i Göteborg 19389 fanns tre dukar

av samma slag som de här nämnda — två

av dem tillhör nu Röhsska konstslöj dmu­

seet, Göteborg10. Huvudkom positionen är

9 Utställning av damast och dräll från Göteborg med omnejd. Katalog nr. 17—19 (1938).

10 Röhsska konstslöj dmuseets årstryck 1932, avb. 6, och 1939, s. 12.

densamma som på de föregående. Endast

detaljerna skiljer sig. P å den äldre av de

tyska, fig. 5, går båda spejarna med an­

siktena vända framåt och båda har svärd

vid sidan. Josuas namn står över den

första av dem. D en blåvita står ursprung­

et närmare än dess m otsvarighet i Norge.

D e olika mönsterbilderna är elegantare

utform ade och i texterna är kursiv och

versal om växlande brukade.

E n mycket grovt vävd duk med spej ar-

motivet tillhör Victoria and Albert M u­

seum i London11. D en är helt vit och vi­

sar spejarna med sin från en stake ned­

hängande vinklase. H är går de dock icke

fram för varandra utan vid sidan. Bådas

ansikten är därför vända mot åskådaren.

Josua går före Kaleb. V inrankom a med

sina stora klasar och andra detaljer åter­

finner vi däremot. M önstret upprepas,

men någon text förekommer icke. Trots

det grova materialet har dock vävaren

lyckats återge sitt mönster med en viss

skicklighet. Detta är en omarbetning av

den nederländska förlagan. Med största

sannolikhet är även denna duk vävd i

Tyskland. Forskare på området tvekar

mellan Sachsen och Schlesien, men man

kan nog icke helt utesluta, att den kan ha

vävts på annan plats inom det tyska riket

— i så fall i någon stad i nordväst.

Även inom nordtyskt tygtryck återfin­

ner vi de båda spejarna med druvkla­

sen12. Överensstämmelserna med damast­

mönstret är så stora, att man kan utgå

ifrån att ett sådant varit förebilden, även

om denna något omarbetats. Männen har

även omkastats, så att Josua är den

främ-11 M. Braun-Ronsdorf : Alte Tafeldamaste, fig. 14 (1955).

12 (A. F. Kendrick:) Victoria and Albert Mu­ seum. Brief guide to the western painted, dyed

1. Åkdyna, Flamskvävnad. Nordtyskland 1700-talcts början. Privat ägo

re och Kaleb den bakre. Den förre har

stav i handen och ser på åskådaren. Båda

är iklåclda uniformer och har sabel vid

sidan. Trycket är utfört med figurerna

utsparade mot blå botten. Det har tillskri­

vits en verkstad i västtyskland under se­

nare hälften av 1600-talet.

Som framgår av ovanstående har inom

2. Duk. Linnedamast. Holland 1600-talets förra hälft. N o rsk F olkem useum (in v. nr. 707— 26)

textilkonsten mönstret med de båda spe-

jarna använts av nederländska damastvä­

vare omkr. 1600 och senare upptagits av

deras efterföljare i Sachsen. Astrid Bug­

ge anser att också den blåvita duken i

N orge är av sachsiskt ursprung-. H on mo­

tiverar detta med, att sachsiska vävare i

stor utsträckning vävt tvåfärgad linne­

damast, varvid blåvitt varit den vanli­

gaste kombinationen. H on påpekar också,

att dylik damast icke är känd i Nederlän­

derna och tillägger ”o g forekommer hel­

ler ikke i skandinavisk damast fpr på me­

get senere tidspunkt”. D etta är ju helt

riktigt, om man med Skandinavien menar

endast Sverige och N orge, där tvåfärgad

damast synes ha framträtt först under

1800-talet. V ad däremot Danmark beträf­

far är förhållandet ett annat. I den på

kulturhistoriska uppgifter så innehållsri­

ka kassabok, som fördes av Sophie Brahe

Niel-Spe jarna med vindruvsklasen

69

3. Duk. Linnedamast. Tyskland 1600-talcts scnare hälft. Norsk Folkemuseum (inv. nr. 661— 40)

senn ve f f uer udj Odensse for 47 allne

blott och huit 1 linnet dannsche dreyell i

blommer, 2 allne bret, for huer aln 3 ^

mk” . Som jäm förelse kan nämnas att slät

lärft kostade 2 ^ mk. per aln.13

I Nordvästtyskland förekommer blåvitt

linne ganska rikligt. P å ett kuddvar t.o.m.

en figurscen: bröllopet i K ana14. N ågot

hinder synes mig därför icke föreligga,

13 (H. Paulsen :) Sophie Brahes regnskabsbog 1627—1640 (1955).

14 Folklig konst i tyg och lera. Katalog nr. 101 —102 (1963).

att den yngsta blåvita damastvävnaden i

N orge skulle kunna vara vävd i Nord-

västtyskland i en enklare verkstad. Detta

skulle också förklara den lägre kvaliteten

i jäm förelse med den sachsiska damasten.

D e nederländska damastdukarna kom

att öva ett betydande inflytande fram för

allt under 1700-talet på de s. k. Beider-

wand, som i så riklig mängd vävdes i

Slesvig och H olsten15. I sina mönster är

15 E. Sauermann : Schleswigsche Beiderwand (1909).

4. Antependium. Tyskland 1700-talets början. Sau- 5. Duk. Holland. 1700-talets början, Röhsska hcrad kyrka, konstslöjdmuseet, Göteborg (inv. nr. 10—31)

de o f ta rena efterbildningar av den rika

holländska damasten, men man använder

sig icke i de lantliga verkstäderna uteslu­

tande av lin utan av ylle och lin i en dub­

bel vävnad. Bland de mönster, som man

upptagit från damasten är även våra spe-

jare Kaleb och Josua. Beiderwandvävna-

derna brukar man datera till 1700-talet.

I allmänhet tillverkades de nederländs­

ka dukarna under förra hälften av 1600-

talet och de sachsiska under senare delen

av samma århundrade. Bugge anser sig

bora datera det blåvita antependiet till

samma tid och grundar sin uppfattning

på en uppgift i en synehandling från

1739, där ” 1 blaat og hvidt gammelt A l-

terkläéde” omtalas, vilket hon med all

rätt identifierar med antependiet. Jag

har dock svårt att tro att de båda vävna­

derna är samtida, utan skulle hellre se en

något senare datering till 1700-talets bör­

jan. Vilket stämmer med dateringen av

den göteborgska blåvita duken, vilken icke

har en så långt driven förvandling av det

ursprungliga mönstret och daterats till

omkr. 1700. En vävnad kan säkerligen

uppfattas som gammal, om den är 30 år

och tidigare brukats som sängtäcke, innan

den kom till kyrkan som antependium.

V ivi Sylw an har i en betydelsefull upp­

sats16 fäst uppmärksamheten på samban­

det mellan det holländska damastväveriet

på 1600-talet och de samtida och äldre

tapetvävnaderna, varvid det förra i stor

utsträckning influerats av de senare. Vad

beträffar den nyfunna flamskvävnaden

synes förhållandet vara ett annat. E tt väl­

känt mönster — spejarna med druvklasen

— som upptagits av yrkesmän inom skil­

da fack, har fram för allt influerat vä­

16 V. Sylwan: En damastduk och dess förebil­ der. Röhsska konstslöjdmuseets årstryck 1938, s.

33 o. f .

varna. Jag har kunnat påpeka, hur sär­

skilt damast vävarna i Nederländerna upp­

tagit det och utnyttjat det i stor om fatt­

ning, hur det sedan upptagits i verkstä­

derna i Sachsen och Schlesien för att till

sist som till hälften folkkonst ligga till

grund för en annan slags textil tillverk­

ning i Nordvästtvskland.

A tt spej armönstret på vår flamskväv-

nad har samband med damastvävnader­

nas synes m ig vara otvivelaktigt. Den

som sammansatt mönstret för den förra,

har visserligen inramat den i en krans på

från 1600-talets mitt vanligt sätt, men

denna krans utgÖres av vinlöv och ytorna

på sidan om kransen fylls av vinrankor

på ett sätt som erinrar om damastdukar­

nas likartade fyllnadsgods, fram för allt

på fig. 3 och 4, där rankorna på ett mera

påfallande sätt sammanhänger med Josua

och Kaleb. Den svårtydda detalj, som på

flamskvävnaden förekommer inom kran­

sen och som jag kallat takliknande, är

säkerligen en feltolkad reminiscens av bil­

den av staden Hebron, som på den norska

blåvita damasten just placerats över män­

nen.

Jäm förelserna med och dateringarna

av andra konstslöj ds föremål med samma

m otiv som på vår flamskvävnad ger oss

vissa hållpunkter för en datering även av

denna. Figurerna överensstämmer med

m ässingsfatens och damastvävnadem as

yngsta grupp, vilket för den förra om fat­

tar 1600-talets mitt och för den senare år­

hundradets senare hälft eller början av

1700-talet. Samma tid gäller även för

tygtrycket och damastduken i London.

Denna datering sammanfaller också med

den m önsterfördelning som från N eder­

länderna vid mitten av 1600-talet överför­

des till Nordtyskland och Norden. I stället

för en fyrsidig ram kring en figurscen

S pc jarna mcd vindriiv skias en

71

börjar man inskriva en såclan inom en

krans av varierande slag. Den nyfunna

skånska flamskvävnaden, som företer en

ganska långt driven förenkling av m oti­

vet bör ha vävts i början av 1700-talet.

Den bör även av allt att döma ha till­

kommit i en vrkesutbildad mästares verk­

stad. Denne har dock icke tillhört de

emigrerade nederländarnas krets, men bör

ha fått sin utbildning hos en dylik. Gar­

net, som han använt, är synnerligen fint,

varpens och inslagets täthet är större än

inom folkkonstens vävnader. Dessutom

förekommer här den ovanliga snärj ning,

som åstadkommer åsar på baksidan, nå­

got som är vanligt på kontinenten, men

helt genom förd som på denna vävnad är

sällsynt på nordiska flamskvävnader.

V ar denna verkstad varit belägen kan

icke med säkerhet fastställas, då så litet

av internationellt material är publicerat.

A llt pekar dock på norra Tyskland. M o­

tivet var populärt i dessa trakter inom oli­

ka hantverkstekniker. V i har sett, hur det

inom såväl metallkonsten som damastvä-

veriet genomgått en utveckling just här.

Jag vill nämligen hänföra de blåvita du­

karna hit och icke till Sachsen. Astrid

B ugge tillskriver den norska Sachsen

eller m öjligen Schlesien. Som jag emel­

lertid tidigare påpekat, bryter de sig ut ur

den så skickligt formade sachsiska tradi­

tionen, som fortlevde och utvecklades un­

der generationer. För m ig ligger N ord­

tyskland närmare som tillverkningsom ­

råde — antingen söder om Elbe eller i de

så rikt textilproducerande hertigdömena

norr om floden. Den invävda tyska tex­

ten ger oss tyvärr ingen ledtråd i detta av­

seende, men blåvita linnevävnader har ju

ingalunda varit sällsyntheter på nordtvskt

område, icke ens med figurscener. D ess­

utom har ju inom hertigdömena tillkom­

mit den rika produktionen av tvåfärgad

Beiderwand. Den använda flamskväv-

nadstekniken kan också peka på Slesvig

eller H olsten. Den textilkonst, som fram-

bragtes i Nordtyskland har i mindre ut­

sträckning varit hemslöjd. Man anser att

vrkesverkstäder på landsbygden i stor ut­

sträckning försett även lantbefolkningen

med dess behov av även mera krävande

textila varor. Detta förklarar också den

tekniska skickligheten. I detta samman­

hang kan ett uttalande av Gerd W ietek i

inledningen till katalogen över en utställ­

ning av nordvästtysk

folkkonst cite­

ras17 : ”D et är meningslöst, att numera

av romantiska skäl blunda för det faktum,

att mycket, som förr kallades folkkonst,

endast i fråga om den traditionella an­

vändningen har med ’folk' i här aktuell

bemärkelse att skaffa. ’Bodenbeständig-

keit’ [ortskaraktär] är ett begrepp, vars

reella innebörd o fta grovt misstolkats.

Det blir allt tydligare att exportverkstä­

der, ambulerande konstnärer och andra

liknande kulturförmedlare haft avsevärd

betydelse också för folkkonstens utveck­

ling. Allteftersom utforskandet av sådana

sammanhang fortskrider kommer våra

ögon att undan för undan öppnas för den

vidare gemenskapen hos

folkkulturer­

n a . . . Hantverket var hemmahörande i

de många större landsbygdssamhällena

och städerna, vilket medförde, att man

kom i närmare kontakt med tidens mode-

och stilströmningar än vad fallet var i

Skandinavien.” Gerd W ietek har härmed

velat påpeka, att den nordvästtyska folk­

konsten i stor utsträckning var en hant-

verkskonst och han tillägger beträffande

textilerna: ”Vävarna var visserligen bo­

satta på landsbygden, men de var

utbilda-17 Folklig konst i tyg och lera. Förord av G. Wietek (1963).

de yrkesmän med sin produktion särskilt

inriktad på att fylla böndernas behov.”

Detta påpekande att hantverkare, utbil­

dade i yrket, på landsbygden verkat i stor

utsträckning för böndernas behov ger en

klarare inblick i de icke fullt utredda tex ­

tila förhållandena i Nordtyskland — däri

inbegripet de dansk-tyska hertigdömena.

H är kan man icke i samma utsträckning

som i Sverige och N orge tala om hem­

slöjd. Danmark synes ha intagit en lik­

nande ställning och här har säkerligen

icke i samma utsträckning som i det öv­

riga Norden existerat en hemmatillverk­

ning för eget behov. Ända in i våra dagar

har där t. ex. bedrivits en yrkesmässig lin­

nevävning på Fyn, vilket en nyligen i

Odense hållen utställning till fullo visa­

de18. En m otsvarighet härtill har man

icke i Sverige, där den yrkesmässigt be­

drivna linnevävningen upphörde under

1800-talet och endast kvarlevde inom ett

fåtal fam iljer.19

E fter detta resonemang har ja g alltså

kommit fram till det resultat, att den ny­

funna flamskvävnaden i Skåne är vävd i

en av en yrkesutbildad mästare ledd verk­

stad i början av 1700-talet samt att den­

na varit belägen i Nordtyskland sannolikt

söder om Elbe.

Damask o g drejl i fvnsk eje. Katalog nr 121 o. f. (1966).

10 E. Fischer : Linvävarämbetet i Malmö och lin- neväveriet i Skåne (1959).

Zusammenfassung

D ie M änner m it der Traube

Die P rovinz Schonen (S kåne) in Schweden ist sehr reich an nach 1700 gew irkten volkstüm ­ lichen T extilien. V on älteren Z eiten sind sie doch n u r sparsam bew ahrt. In diesen T agen ist doch noch ein Gewebe au f einem B a u ern ­ höfe, wo es m indestens 150 Ja h re verborgen w ar, gefunden w orden. M otiv die beiden M än­ ner, die M oses nach K an aan sandte und die mit einer grossen T ra u b e zuriiekkam en. M an fin ­ det dasselbe M uster a u f niederländischen D a­ m asttuchen und au f T aufbecken in M essing in nordischen K irchen. D ie W ebereien und die M etallarbeiten sind zum 17. Ja h rh . datiert. U nd man kann au f dieser G rundlage auch die neugefundene W irk erei nach d er letzen H ä lfte

desselben Ja h rh u n d e rts datieren.

D as K issen ist in F arb en und T echnik mit den volkstüm lichen W irk e re ie n Schw edens nicht verw andt. M an h at auch w eder in N o r­ w egen noch in Schlesw ig-H olstein oder D äne­ m ark ähnliche gefunden. Das M u ster findet m an ziem lich allgem ein in verschiedenen kunstgew erblichen G ebieten. M an h a t auch hier T ü ch e r und V o rh ä n g e in L einen z w e ifar­ big gewebt. D arum glau b t der V erf., dass unsere neugefundene W irk e re i aus diesen Ge­ genden — ob nördlich oder südlich der Elbe kan m an noch n icht bestim m t aussprechen — stam m en muss und im A n fa n g des 18. J a h r ­ hu n d erts gearb eitet w urde.

73

Ö V E R S I K T E R O C H G R A N S K N I N G A R

Gö r a n Ro s a n d e r, H crrarbctc. D al­

folkets säsongvisa arb e tsv a n d rin g a r i jä m fö ra n d e belysning. S k rifte r utg. genom Landsm åls- och F olkm innes- ark iv e t i Uppsala. S erie B :13. M it deutscher Z usam m enfassung. U ppsa­ la 1967. 443 s., ill., 16 pl. P ris k r 4 0 : — .

Ä m net fö r denna doktorsavhandling, som nyli­ gen ven tilerad es vid U ppsala u n iv ersitet, m åste sägas v a ra av ce n tral betydelse fö r svensk folk- liv sfo rsk n in g och h a r sam tidigt ett sto rt in te r­ natio n ellt intresse. D et ä r v ä rd e fu llt a tt det bli­ v it förem ål fö r g ru n d lig are bearbetning.

E n tysk vetenskapsm an, S arto riu s von W al­ tershausen, beräknade vid 1900-talets b ö rjan an ta le t europeiska v a n d rin g sa rb eta rc till l 1/? — 2 m iljo n er1 och en landsm an till honom , H an s Seeling, h a r nyligen expressivt sk ild ra t situatio­ nen fö re 1914 med orden : ”R egelrechte Nom a- denziige von A rb eitern w aren jä h rlic h u n te r­ w egs z u r H eu - und G etreideernte, zur W e in ­ lese u nd F lac h sern te , zum H opfenpflücken, zur Reis-, R üben- und K a rto ffe le rn te , zum Ziegeln und T o rfste c h e n .”2

D et ä r i d etta sam m anhang, i ett E uropa, d ä r sto ra d elar av n ärin g sliv et ännu inte v ar in d u stria liserad e och d ä r både de säsongm äs­ sigt bundna arb e tsu p p g iftern a och v a rje nytt fö re ta g av stö rre o m fattn in g krävde en n äs­ ta n o begränsad tillg ån g på a rb e tsk ra ft, som vi h a r a tt se även det dalska h erra rb e tc t.

F ö rf. h a r fö re ta g it vissa av g rä n sn in g a r av sitt äm ne, fö r vilka han red o g ö r s. 19 f. M an g ö r den reflexionen a tt det ändå m åste v ara rä tt v an sk lig t a tt skilja på k v alificerad e och o kvalificerade arb etsu p p g ifter. A tt bygga en klockstapel eller en bro m åste, även om kon­ struktionen u tfö rts av skolade in g e n jö rer, ha v a rit lika sv å rt som a tt m åla en inredning. Vi

1 v. Waltershausen, Die italienischen Wander­ arbeiter, 1903.

2 Seeling, Belgische Ziegel-Wallonen und Feld­ brand-Ziegelei am Niederrhein (Düsseldorfer Tahr- buch 51, 1963, s. 225 ff).

k än n er för litet till, h u r d et gick till n ä r dal­ m åleriet spreds i form av m öbler eller väggde­ k o ratio n er — den sidan av saken h a r inte så m ycket med det kon stn ärlig a a tt göra. V ik ti­ g are ä r kanske a tt fork ö rn in g en läm nats u ta n ­ för, men m an m åste fö rstå a tt det skulle ha blivit en d ry g börda a tt u tred a även denna. Slutligen lägger m an m ärke till a tt fö rf. ger h e rra rb e te t en, såvitt ja g fö rstår, i förhållande till det gängse sp råk b ru k et vidgad om fattning. H a n m en ar näm ligen a tt h it h ör v a rje arbete d ä r m ålorten ä r ”belägen så lån g t frå n hem ­ m et a tt dygnsvilan ej n orm alt äger rum d ä r­ städes” (s. 20). D ra r m an u t konsekvensen av detta skulle h e rra rb e te kunna utövas även in­ om hem socknen. D et v a r dock ett v anligt fö r­ hållande i lan tlig m iljö a tt m an för n å g ra d a­ g a r h jä lp te släkt och v än n e r vid påfallande be­ hov och då också bodde k v ar på arbetsplatsen. Ä ven arb e tet i en grannsocken, som n ä r Sol- lerökullor bakade i S iljan sn äs och M ora, h a r en annan k a ra k tä r än den m an vanligen fö r­ binder med h c rra rb c tc (s. 263).

F ö rf :s fram ställn in g ä r i stora d elar av deskriptiv k ara k tär, helt n a tu rlig t eftersom det relev an ta m a teria let endast delvis blivit fram lag t tid ig are och källorna sam tidigt ä r av ganska d isp a ra t k ara k tär. P å åtskilliga punk­ te r h a r em ellertid en fö rd ju p n in g skett med uppställande av k lara problem ställningar och försök till en verklig analys av o rsaker och verk n in g ar.

D et ä r ett d jä rv t d ra g a tt inledningsvis ge en ganska fyllig aperçu över säsongarbetsvand- rin g a r i utlandet, en fram ställn n ig som ändå m era m åste få form en av en exem pelsam ling, särskilt som fö rf. inte k änner till flera huvud­ arbeten på om rådet (fö ru to m de i n ot 1 och 2 näm n d a: F. F leege-A lthoff, D ie lippischen W a n d erarb eiter, 1928; A. M aissen, W erkzeuge und A rbeitsm ethoden des H olzhandw erks in R om anisch-B ünden, 1943, etc). Om m an g å r så långt a tt m an till h e rra rb e te rä k n a r den p ra k tik a n ttjä n st som de danska bondsönerna tog på N ordtysklands jo rd b ru k (s. 60) bör er­ in ras om a tt d etta v a r m ycket v anligt även i

Skåne (senast h äro m : C hristian B urrau, Min b iografi, 1966). N ä r det gäller fö rhållandena i det fö rrev o lu tio n ära R yssland hade det säkert v a rit k larg ö ran d e a tt ta fasta på sådana f rå ­ go r som erb ju d er direk ta p aralleller till dal­ k a rla rn a s hcrrarb ete. De ry ssar som arbetade i stä d ern a sysslade ju i stor u tsträ ck n in g i sam m a b ran sch er som tim m erm än och m urare etc. De fö r dessa så kännetecknande artelern a, en n ä ra m o tsvarighet till d alk arlarn as arb e ts­ lag, med förm än och gem ensam m a ackord, h a r inte kom m it med i skildringen.

G reppet a tt skildra kom plexen av fö reteel­ ser i kapitel med olika infallsvinklar, utan att e fte rs trä v a någon logisk uppbyggnad i stort, synes i d etta fall ändam ålsenligt. E nligt min m ening faller dock det sista avsnittet, H e r r a r ­ betets folklore och h e rra rb e te t som in sp ira­ tionskälla, åtskilligt u r ram en. D et ä r m agert och h etero g en t och vad d är stå r om anekdo­ ter, vand rin g s- och arbetsvisor och om h e r r a r ­ betet som litte rä rt, m usikaliskt och k o n stn ä r­ lig t incitam ent hade hellre org an isk t bort in­ passas i den tid ig are fram ställningen.

F ö rf. h a r med en energi och ett spårsinne som f ö rtjä n a r allt beröm sam m anfört ett rikt m aterial till belysning av sitt ämne. V ad den m untliga trad itio n en b e trä ffa r h a r han själv m edverkat genom u ta rb e tan d e t av en frå g elis­ ta och genom eget fältarbete. T ill sin fördel fra m trä d e r han inte m inst n ä r det gäller upp­ sp å ra n d et och u tn y ttja n d e t av de historisk-arki- valiska källorna. Som bekant g jorde H elge N elson fö r ett 10-tal å r sedan lyckokastet a tt i L eksands kyrkoarkiv fra m d rag a den s. k. ut- vandringsboken fö r denna socken med kapell­

fö rsa m lin g arn a D ju ra och S iljansnäs. H an kunde m ed h jälp d ära v statistisk t åskådliggöra arbets v a n d rin g a rn a s o m fattn in g och k a ra k tä r fö r n å g ra sam m anhängande tidsperioder. H ä r h a r fö rf. g å tt vidare och fu n n it en m o tsv aran ­ de dokum entering även fö r a n d ra socknar, men också k u n n at in sä tta denna i sitt ganska kom­ plicerade sam m anhang. M en detta m aterial ä r dock b a ra en bråkdel av de arkivaliska sam ­ lingar, både i o ffe n tlig och enskild vård, som han ä g n a t uppm ärksam het. J a g tro r m ig lugnt kunna p åstå a tt en kring sy n th et av detta slag- h ö r till sä llsyntheterna hos av h a n d lin g sfö rfa t- ta re inom v å rt ämne. Som ett exempel kan an fö ra s den bearbetning fö rf. fö r n å g ra å r se­ dan g jo rd e av Stockholm s kyrkogårdsnäm nds

protokoll och ö v riga h an d lin g ar och som då r e ­ sulterade i en elegant liten fö rstu d ie till det nu fram lag d a arbetet.

O ckså den try ck ta litte ra tu re n v isa r sig fö rf. behärska i önskvärd om fattning, även om h ä r sjä lv fallet finns ett och an n a t a tt tillägga. N å ­ got slags fullstän d ig h et kan ju ändå ald rig e r ­ nås. Om ja g i detta fall skulle v ilja peka på något vore det vikten av a tt få med så m yc­ ket som m öjligt av det äldsta m aterialet. F ö rf. sam m anför ett antal sådana belägg på s. 146. De hade n atu rlig tv is k u n n at kom pletteras. Ja g e rin ra r t. ex. om n ä r den m yndige bisko­ pen Johannes Rudbeckius den 22 oktober 1638 besöker dom kyrkans g ård U ppåker u ta n fö r V ästerås och ser på ”then ro tth u g g n in g som 5 d alek arn a hadhe uthi bestelning, och befans i sanning a tt the g jio rd e rick tig t sitt arb ete e ff- te r co n tra cte t nem ligh 5 rijk z d ale r och 5 d a ­ ler k o p p ard aler” jä m te kost och logi. ” H vilken rö jn in g ännu obrend ä r och stängd.”3 L iknande förhållandevis fylliga u p p g ifte r kan häm tas frå n m ånga håll i landet — liksom i V ästcrås- fallet g er de o fta v ärd e fu lla a n ty d n in g ar om organisation och arb e tsfo rm e r. D et gäller t. ex. n ä r Johan Ekeblad sk riv er hem till sin f a r i V ästerg ö tlan d i slutet av m ars 1663 : ”J a g ty c­ ker a tt det ä r fö r m ycket a tt ge 20 rd r för den alebottnen, och m enar a tt d a h le k a ra ra ge b ättcr köp, och vore bäst a tt låta h u g g a litet a f i sän d er a tt man kan då se, om de g ö ra ’t väl.”4

F ö rsik tig h et ä r em ellertid av nöden vid an ­ vändningen av sådana upp g ifter. S. 152 ta la r fö rf. om a tt n å g ra m o rak a rlar 1613 arb e tat vid U lvsunda kun g sg ård och a tt fle ra rek v ire­ rades dit. N u v a r U lvsunda som lig g er i B rom ­ m a u ta n fö r Stockholm ald rig någon kungsgård och det g äller då a tt veta a tt källans U lvsund v a r det senare K ungsör i V ästm anland, vid denna tid säte fö r fogden i U lvsunds län.5

I slutet av avhandlingen h a r fö rf. fram lag t k a rto r ö ver säso n g arb etsv an d rin g arn a vid fy ra olika tid p u n k ter (s. 309 f f) . J a g h a r försökt a tt kon tro llera de d är g jo rd a m a rk e rin g arn a e fte r d et m aterial av egna ex c erp te r och

an-3 B. Rud. Hall, Kulturella interiörer, 1915, s. 86. ~ Johan Ekeblads brev 2, 1915, s. 368.

5 J. A. Almqvist, Civila lokalförvaltningen 4 1922/23, s. 451. — Jag har emellertid gjort samma fel själv i min uppsats Dalfolk på herrarbete, 1951, s. 102!

Översikter och granskningar

75

teck n in g a r som s tå r till m itt fö rfo g an d e och inte fu n n it m ycket a tt an m ärk a på. M en n a tu r­ ligtvis ä r de — utan n åg o t publicerat protokoll och u ta n någon n ä rm a re redogörelse fö r h u r de k o n stru e ra ts — m era a tt b etra k ta som skis­ ser. K u riö st fö re fa lle r det a tt fö rf. på alla fy ra k u n n at lägga in a rb e tsv a n d rin g a r frå n översta N o rrb o tte n till den n o rsk a ishavskusten, vand­ rin g a r som alltså skulle v isat en m ärklig re ­ sistens genom tid e rn a. B eklagligt ä r a tt inte arb e tsv a n d rin g a rn a till F in lan d m edtagits, e f­ terso m de, sä rsk ilt på 1700-talet, spelade en g an sk a stor roll och även h a r förekom m it se­ nare. I det sam m anhanget kan f. Ö. erin ras om den roll d a lk a rla rn a spelade i den statsekono­ m iska diskussionen på k arolinsk tid. D en fra m ­ stående och fra m sy n te Å boprofessorn Israel N esselius skrev i ett av sina m ärkliga memo­

rial 1709 om d et önskliga i a tt D ala rn a så öv erflö d ad e av folk a tt k ronan kunde ta n å g ra h u n d ra d a lk a rla r och sä tta dem i S avolax och K arelen ”a t cu ltiv e ra dem med åker, äng, betz- m a rk e r och bergzbruk, hw arm ed det an d ra --- folket kunde w ähnias till m odig- och strid zb arh et, a tt k u n n a bij springa arm éen, n ä r den behöfw er a g e ra m ot ry ssen ”.0

S. 315 h a r fö rf. i en n o t b erö rt n atu rn am - ncn på D alkarls-, av typen D alk a rlsk ärret. H an h a r em ellertid inte äg n a t d etta m aterial någ o t stö rre uppm ärksam het. Genom a tt dessa o rtn am n i allm änhet inte ä r tid fä sta och väl även stundom kan v a ra m innen av arbetskom - m en d erin g ar och inte av egentliga arb e tsv an d ­ rin g ar, h a r d etta m aterial n a tu rlig tv is ett be­ g rä n sa t värde. E m ellertid h a r ja g g å tt igenom de f. n. om kring 200 nam n av d etta slag som finns reg istre ra d e på O rtn am n sa rk iv et och lå­ tit lägga u t dem på en k arta. H e lt o in tre ssan t ä r inte kartbilden, även om den i sto rt sett be­ k r ä f ta r vad m an v et även frå n an d ra källor.

M an f rå g a r sig f. ö. om d et inte hade v a ­ rit skäl a tt titta n åg o t på de inte så få fall av ’d a lk a rl’ som personnam n (O lo f d., L asse d, Je n s d. etc.) som u p p trä d e r redan i senm edel­ tida källor. V id en flyktig g ran sk n in g fö re fa l­ ler det som om dessa v a r van lig are än m otsva­ ran d e an d ra landskapshärledda nam n. E tt D al­ k a r by (D a la k arlab y ) u p p trä d e r redan 1330 i Ju m a la socken på Å land. M an kan åtm instone

0 Israel Nesseliuksen mietinnot, 1949, s. 14.

m isstänka att dessa nam n ä r minnen av arbets- v an d ra re som blivit bofasta på m ålorten.

D en form ala analysen av trad itio n sk ällo rn a synes genom gående v a ra g jo rd med om sorg och kloka synpunkter på h ithörande frå g o r an- lägges av fö rf. s. 22 ff. E fterso m källkritiken bör tilläm pas även på bildm aterialet kan ja g inte u n d erlåta a tt påpeka a tt n ä r fö rf. s. 244 e fte r utländsk källa beskriver arb e tsv an d rar- nas kläd ed räk t gäller d e tta m o rafo lk et — v a r­ je socken behöll sitt dräktskick även på b o rta­ plan ! M an kan härv id jä m fö ra den plansch 12 avbildade vedsågaren som av fö rf. anges v a ra hem m ahörande i M ora. K anske h a r han förletts av den om ständigheten a tt m ålningen num era in g år i Z o rn sam lin g arn a i M ora. H il- leström själv kallar m ålningen ”En s v a rt dahl- karl med såg och y x a ” och G erda Cederblom h a r i sin sto ra bok om P e h r H illeströ m tänkt sig a tt konstnären med ’sv a rt’ skulle sy fta på h å rfä rg e n .7 S annolikare ä r a tt det s y fta r på rocken. V id denna tid v a r vit rock k änneteck­ nande fö r O vansiljan, m örk fö r N edansiljan, så som m an kan se t. ex. n ä r G u sta f I I I in­ spekterade den dalska frik å re n på D ro ttn in g ­ holm 1789. F olket fick komma i egen dräk t och m an skilde dem i tv å kom panier e fte r f ä r­ gen på rockarna. G erda Cederblom m en ar a tt vedsågaren, som alltså bör v a ra frå n R ättvik, G agnef eller F loda (inte Leksand, eftersom han h a r m örka stru m p o r), ä r a v k o n te rfe ja d i Stockholm . M en H illeström vistades i D ala rn a 1781, så det kan lika g ä rn a v ara en g a ta i F a ­ lun vi ser i bakgrunden.

N ä r det gäller den term inologi som an v ä n ­ des i a rb e tet g å r den i regel a tt fö rstå , men ja g u n d ra r om det inte v a rit fö rd e lak tig t a tt i vissa fall m era konsekvent fa sth å lla vid en gång använda term er. A nvänder m an m ig ra­ tion bör man inom denna tala om em igration och im m igration, men frå g a n ä r om inte u t­ van d rin g och in vandring vore b ättre som un ­ deravdelning till vandring. Se s. 198: ” D en to­ tala utvan d rin g en i fö rv ä rv ssy fte benäm ns ne­ dan säsongm igration.” J f r äv. s. 206 om om­ flyttningen i V åm hus ! D et finns a n d ra ord som antingen fö re fa lle r onödiga a tt tillg rip a eller inte blivit o rdentligt fö rk la rad e eller slut­ ligen i sig själv a ä r rä tt o klara och kontro-7 Gerda Cederblom, Pehr Hilleström som kultur­ skildrare 2, 1929, bild 81.

versiella. E tt älsklingsord ä r ’focus’ och ’focal’ och även m odeordet ’in te g ratio n ’ blir m ycket brukat, fastän fö rf. plötsligt på s. 52 fö r sam ­ m a sak tillg rip er d et värdeladdade ord et ’sam ­ rö re ’ : ” S am rö ret med a rb e tso rtern as befolk­ ning skildras.” N å g ra g ån g er brukas term en ’k u ltu rfix e rin g ’ (s. 119 och 376), ett m ycket o m tv istat och ganska oläm pligt ord, d är förf. b ort ta hänsyn till den diskussion som hölls vid ett symposium över d etta äm ne i H am b u rg 1964 m ed en inledande analys av A n n a-M aja N ylén.8

V ärd efu ll ä r den exkurs som fö rf. ä g n a t det inrikes passväsendet som hittills inte få tt n å ­ gon ö v ersiktlig skildring. N åg o t litet irrite ra s ja g av a tt fö rf. h ä r och konsekvent i hela av­ h andlingen använder o rd et ’fö rp a ssa’ på ett sä tt som inte överensstäm m er med n utida språkbruk. E n lig t SA O B och a n d ra tillgängli­ ga källo r ’fö rp a ssa r’ m an nu m era endast få n g ­ a r och utvisade personer, v arjä m te tull- och p o stförpassniqg ä g e r rum . ’F ö rp a ssa ’ i den äld­ re betydelsen ’u tru sta med pass’ h a r SA O B senast belagd 1863 (om g å rd fa rih a n d la re ). De äldsta u p p g ifter fö rf. a n fö r om pass h ö r egent­ ligen inte hit. D et öppna brev kungen u tfä r d a ­ de fö r 10 d alk a rla r om obehindrad hem resa är inget pass lika litet som de intyg de spann- m ålsköpande sm ålänningarna skulle uppvisa a tt de inte hörde till de upproriska (s. 33).

E x k u rsen om passen sam m anhänger n ära med den statistiska b earbetning av hithörande m aterial som fö rf. fö re tag it i denna av h an d ­ ling. H a n ä r den fö rste inom äm net nordisk folklivsforskning som fra m lä g g er resu ltate t av en datam askinsbehandling av sitt m aterial. M an kunde kanske tycka a tt det borde fö ra n ­ lett honom a tt n åg o t u tfö rlig a re än vad han gör red o g ö ra fö r h u r d e tta skett. N u f å r lä­ saren n ö ja sig med en längre not på s. 199 som em ellertid inte helt tillfre d sstä lle r den vetg i­ rige. In n an ja g återkom m er till d etta vill ja g g ärn a näm na ett p ar tekniska grepp, d ä r ja g också ty ck er a tt fö rf. b o rt göra det bekväm are fö r läsaren. De d iag ram som s. 204 f. belyser M ora och V åm hus socknars m igration liksom m otsvarande fö r an d ra socknar up p tar en to ­

8 Anna-Maja Nylén und W alter Hävernick, ”Kulturfixierung” und ”Innovation”, i Beiträge zur deutschen Volks- und Altertumskunde 9, 1965, s. 7—22.

ta lk u rv a och en k u rv a fö r kvinnor. L äsa ren tvingas a tt med blicken söka u trö n a h u r stor den m anliga andelen är. J a g e rin ra r om a tt H elge Nelson jä m te to ta lk u rv an hade med så­ d ana fö r både män och kvinnor. Om det skulle vara sv å rt a tt få in tre k u rv o r h ä r hade det parit b ättre a tt arb eta med fle ra diagram el. d. D e relationstal, i vilka olika företeelser anges förekom m a vid olika tid p u n k ter och i olika sam m anhang anges än i pro cen t än efte r p rin ­ cipen 1 :1,5 etc. B ä ttre hade v a rit att konse­ kvent ange procenttal.

E n genom gående svaghet, n ä r fö rf. a n g e r u tv an d rin g sfrek v en sen , ä r a tt d etta sker fö r pe­ riod och inte fö r år. S. 209 nedtill anges så­ lunda det to ta la an tale t in v å n are i arb e tsfö r ålder (15— 65 å r) i M ora u n d er 20-årspcrio- den 1860—80 till ca 10.000 personer. N är fö rf. k o n k lu d e ra r: ”K nappt v a r tre d je vuxen indi­ vid söker således någon g å n g f ö rtjä n s t u ta n ­ fö r landskapet”, hade ett sådant påstående k rä v t en fin are statistik med åld ersfö rd eln in g och hänsyn till dödlig bortgång. J f r även s. 215, d ä r den ” sam m anlagda allm ogebefolkning­ en” i M ora anges till 8 500— 9 000 personer, m edan det verk lig a b efolkningstalet v a r un g e­ fä r h älften !

Ja g återkom m er till frå g a n om an vändning­ en av datam askinen. D et fra m g å r som sagt inte av sjä lv a avhandlingen om alla m öjlighe­ te r a tt v innna upplysning tillv aratag its : fö re­ kom m ande yrkesu p p g ifter, civilstånd, arten av det arbete som skall u tfö ra s på m ålorten etc. In te heller om även i detta fall g å rd fa rih a n d ­ lare, h å ra rb e te rsk o r och sk in n are m edtagits eller inte. F ö r a tt så länge som m öjligt bevara frih e te n till b earbetning av olika slag bör ju så m ånga u p p g ifter som m ö jlig t m edtagas.0 I det sam m anhanget h a r m an anledning att rä k ­ na även med an d ra fo rsk a re som kan v ilja be­ arb e ta sam m a m aterial frå n an d ra u tg å n g s­ p unkter. Skulle utrym m et fö r sådana uppgif­ te r inte räcka till kan så d an t vinnas genom ökad användning av sifferkod, n åg o t som även i ö v rig t h a r vissa fördelar. S å kunde den i no­ ten ang iv n a m ålorten N O H A L ju sn e i stället h a uppbyggts så a tt de fö rsta s iffro rn a angav

ö I själva verket visar sig förf :s grundmaterial, som överlämnats till Mora bygdearkiv, vara mycket mera omfattande än vad som fram går av avhand­ lingen.

Översikter och granskningar

77

lä n et (resp. Stockholm ), de senare tjä n a d e till id e n tifierin g av orten. M an hade då inte hel­ ler som fö rf. behövt på förhand uppdela lan­ d et i regioner (s. 2 1 2), eftersom d atam ask i­ nen med enkla a n v isn in g a r kan g ru p p era lä­ nen som m an kan fin n a läm pligt un d er b ea r­ betningens gång.

J a g skall h ä r n åg o t n ä rm a re uppehålla m ig vid d iagram m et s. 217 som åskådliggör fö rh å l­ landet m ellan säsongm igration och u tfly ttn in g i M ora 1860—80. T ill en b ö rjan kan anm ärkas a tt en av fo rm lern a ä r fela k tig t återg iv en och d ä r fö r inte g er det re su lta t som angives. R ä t­ teligen m åste i den fem te form eln även H till­ fogas. J a g h a r f. ö. lå tit k o n tro llräk n a det hela och h a r inte n åg o t a tt invända m ot de approxi- m erade sum m or som angives, fastän ja g inte kan fö rstå, v a rf ö r 5,4 % i form el 5 approxi- m eras till 5 % och 4,2 % i form el 6 till 4 %, m edan 3,8 % an g iv its u ta n appro x im erin g i form el 7. V ik tig a re ä r em ellertid a tt se till, h u r fö rf. kom m it till sitt i tex ten n ä rm a re kom ­ m enterade re su lta t a tt h e rra rb e ta rn a v isar en betydligt högre — kanske dubbelt så stor — fly ttn in g sb en äg en h et än ö v rig ”allm oge” . S. 215 sä g er han, a tt ”arb e tsv a n d rin g a rn a h a r skapat en g ro g ru n d fö r flyttning* H l htnätfftfl- h e t a tt ej tveka in fö r u ppbrott frä n den in v a n ­ da m iljö n .”

S e r m an på fö rf :s siffe rm a te ria l och a n ­ v änder hans sä tt a tt m äta flyttningsbenägen- h eten fin n er m an om m an exlcluderar

”emi-250 g r a n te r ” fö r h e rra rb e ta rn a a tt den ä r =

= 11,1 %. FÖr befolkningen som heihet exklu­ sive h e rra rb e ta re ä r m otsvarande värde =*

1.367 — 250

7— —----^ 14,4 % . F ö rf. f å r stöd fö r 10.000 — 2.250

sin hypotes genom a tt g ö ra beräkningen fö r ”allm ogen” exklusive h e rra rb e ta re och få r då

600 — 250

V ä rd e t' T / 5 0 - 2.250 = 5 A % - A tt reSUltatCt fö r ”allm ogen” sk iljer sig så väsen tlig t frå n d et som gäller h ela befolkningen beror på låg u p p sk a ttn in g av a n ta le t flyttande allmoge. Av to ta la n ta le t till a n d ra socknar i D ala rn a u t­ flyttande, 766 st (E ) anses endast 500 st (F ) tillh ö ra allmogen.

U p p g iften på s. 215 a tt ” v ar fjä rd e fly ttn in g bland allm ogen h a r sin gru n d i h e rra rb e te ”

bygger också på u p p g ifte r som kom m er fram genom en låg u ppskattning av an ta le t allmoge

K + L 8 6+ 48 bland de flyttande. K voten --- = ~ —7“r —

D + F /3 + 500 = 23,3 % blir hög genom den låga u ppskatt­ ningen av D och F. Gör m an jä m fö re lsen mel­ lan h e rra rb e ta rn a och befolkningen som hel-

K + L 8 6+ 48 het f å r m an kvoten-—— — = ——— "Z77— 1 0,0.

C + E 576 + 766

M an frå g a r sig då fö rst och frä m st : vad ä r ”allm oge” ? S jälv a term en ä r ett otin g som enligt min m ening på g ru n d av sin o k lara av- g rän sn in g och sin em otionella b elastning bör av sk affas. SA O B an g e r som ordets enda nu liv sk ra ftig a betydelse : ’landsbygdens befolk­ n in g ; i synnerhet om bonde- (och to rp are-) klassen; b ö n d e r(n a ), bondestånd (e t), bond­ folk’. F ö rf. h a r enligt vad han säger s. 214 som ledtråd a n v ä n t de till personnam nen fogade gårdsnam nen men räk n a t med a tt också en del a n d ra kan ingå i denna grupp. De u tfly ttan d e till europeiska länder (G i tabellen) anses alla v ara allmoge, m edan av de u tfly ttan d e till D a­ la rn a (C ), sam m anlagt 573 personer, endast 75 enligt honom ä r allmoge. J a g k än n e r inte förklaringen till a tt så m ånga ståndspersoner o d i in d u stria rb eta re som 500 skulle h a u tfly t­ ta t frå n M ora un d er perioden men vill g ärn a påpeka a tt dessa s if fro r fö re fa lle r ganska osäkra. D etta ä r av vikt, d ä rfö r a tt v a rje änd­ rin g i proportionen som visats m edför ett an ­ n a t resu ltat än det respondenten kom m it till.

I själv a v erk e t kan det ifrå g a s ä tta s om inte flyttningsbenägenheten hos h e rra rb e ta re ä r läg­ re än fö r andra. D etta stäm m er också med vad fö rf. kom m it till s. 216 ifrå g a om em ig ran ter till utom europeiska länder. R ent allm änt kan man även frå g a sig om inte anledningen till a tt m an gav sig på h e rra rb e te i m ånga fall v ar a tt m an inte ville fly tta frå n bygden. F ö r dem som hade sv å rt a tt fö rs ö rja sig i hem or­ ten bör h e rra rb e te t ha fra m stå tt som ett a lte r­ n ativ till flyttning.

M indre av nyheter erb ju d e r fö rf :s behand­ ling av den påverkan h e rra rb e ta rn a u tö v at på arbetsplatsen, dvs m ålorten, och i hem bygden. H an fra m lä g g er h ä r u p p g ifte r som dels ä r häm tade u r trad itio n sm a te ria le t dels frå n ti­ d igare forskares system atiska undersö k n in g ar av förem ålsgrupper och sedvänjor. D e fö rst­ näm nda ä r som han rik tig t fram håller, o fta be­

h äfta d e med den olägenheten, a tt man inte vet om en innovation f å tt n åg o t v ara k tig inverkan eller endast förblivit en tillfällig kuriositet. V ad det senare m aterialet b e trä ffa r ä r det sp littrat och helt beroende på vad som händel­ sevis blivit förem ål fö r granskning. M ånga g ånger fö re fa lle r dessa påverk n in g ar a tt vara synnerligen osäkra och respektive fö rf. h a r också fra m fö rt dem med alla reservationer. R espondenten gör inte heller något egentligt försök a tt k ritisk t g ran sk a dem och hans fram ställning få r d ä rfö r på dessa punkter en to rr, r ä tt katalogm ässig k a ra k tä r, se s. 365 ff. Ä nnu lösare ä r n atu rlig tv is den av fö rf. s. 368 fram kastade förm odan a tt k onfrontationen med främ m ande språk skulle påv erk at h e rr a r­ betarnas tungom ål. M an tycker eljest a tt ju st dessa frå g o r skulle ha k u n n at v ara av det stö rsta intresse även fö r en m odern etnolog.

D etta gäller n atu rlig tv is särsk ilt den bety­ delse av d ju p a re a r t som fö rf. s. 368 flyktigt an ty tt a tt h e rra rb e te t k u n n at ha fö r de stora folkrörelsernas fram v äx t. A ndre opponenten visade under disputationsakten a tt fö rf. förbi­ sett viktigt m aterial till belysning av de nya religiösa ström ningarnas sam band med h e r ra r ­ betet. Men sannolikt h a r h e rra rb e te t hos oss som på alla a n d ra håll h a f t en betydande in­ verkan även på det politiska klim atet. K a ra k ­ te ristisk t ä r n ä r P. G ahn skriver till G eorg A dlersparre frå n S äte r 28/9 1809: ”J a g h a r hufw udsakligast ålag t m itt fo lk a tt v ara aller- ta och talande sam t rc q v ire ra t pasqviller hit. Ja g h a r äfven recom m enderat å t vederböran­ de nu y tte rsta uppm ärksam het, ty det ä r stra x t efte r M ichaeli, som de flesta u tvandrande dal­ k a rla r återkom m a frå n det så kallade h e rra r- betet, och som desse h e r r a r icke ju s t alla um ­ gås med de sundaste, så bör en m edförd sm it­ ta i tid m otas och läkas.” H a n tillägger en vecka senare : ” Ä nnu h a fv a vi ej h ö rt a f de återkom m ande h e rr-a rb e ta rn a , men sn a rt sker det.”1 D et ä r ju en fö rtr ä ff lig illustration och det finns flera p aralleller till fö rf :s n åg o t rap- sodiska y ttra n d e i sam band med de sm ittosam - ma sju k d o m arn a: ”O ckså rykten kunde spri­ das” (s. 367). S to ra daldansen v a r natu rlig tv is ett utslag även den av de rev o lutionära ström ­ nin g a r som levde på d ju p e t och ja g fö rstå r in­ te rik tig t fö rf :s y ttra n d e s. 356 : ”F ö ru ts ä tt­ 1 Sam Clason, For hundra år sen 2, 1910, s. 38.

ningen fö r denna äng slig t övervakade im age ä r en try g g självkänsla, en fö rv issn in g om det egna värdet, uppbyggt genom v ard a g lig t id lika väl som genom h isto risk a dater. D ä rfö r upplevdes debaclen 1742 som en k a ta stro f.” U pplevde verkligen också d a lk a rla rn a eller n ärm a st h e rra rb e ta rn a detta m isslyckande som n åg o t an n a t än ett så d an t? H e la tankegången, särsk ilt om denna im ages fö ra n k rin g i det ä ro ­ rika fö rflu tn a fö re fa lle r m ig v a ra en ren kon­ struktion u ta n fö ra n k rin g i verkligheten, j f r även s. 376. D et u tg ö r sam tidigt ett exempel på en svaghet hos fö rf. i själv a fra m stä lln in g s­ sättet, näm ligen han s und erstu n d o m fra m trä ­ dande benägenhet fö r svepande och g en erali­ serande form u lerin g ar. M en det skall g ärn a e r­ kännas a tt stilen i allm änhet ä r k la r och ledig och d ärvid även äg e r den nödiga pregnansen.

N atu rlig tv is ä r det em ellertid så a tt h e r r ­ arb e tet hade sin alldeles övervägande betydel­ se fö r a tt uppehålla den ekonom iska balansen i hem orten och fö r a tt råd a bot på befolk- nin g sö v ertry ck et där. N ä r det g äller h ith ö ra n ­ de kom plicerade frå g o r ä r ja g på de flesta p u nkter enig med fö rf. B lott skulle j a g vilj a sta r­ kare betona a tt den p rak tisk t ta g e t ohäm m ade hem m ansklyvningen ägde rum med statsm ak­ te rn a s goda m inne och avsåg a tt genom cen- tra ld irig e rin n g hålla befolkningstillväxten vid liv i dessa viktiga grän sb y g d er.2 Med sund skepsis ser fö rf. på den ro m an tisk a hypotesen a tt befolkningstrycket skulle ha u p p stått redan un d er m edeltiden i sam band m ed a tt m yr- jä rn sh a n te rin g e n förlorade sin betydelse och e fte rträ d d es av b ergsbruket (s. 339). J a g kan också dela f ö rf :s antydda tanke a tt de egentli­ g a d a lk arlarn a s arbete i sam band med driften vid F alu g ru v a v erk a t in sp ireran d e på h e r r a r ­ betet, fastän den m öjligheten inte f å r uteslutas a tt tra d itio n e rn a g å r ännu län g re tillbaka i ti­ den. N ä r d et å te r gäller dess avveckling efter 1800-talets m itt h a r fö rf. la g t huvudvikten vid den då ig å n g satta skogsavverkningen i stö rre skala. J a g kan i huvudsak ge honom r ä tt även på denna punkt. M an ja g vill g ä rn a fram hålla a tt n ä r sågverksbolagen b ö rjad e arb e ta i egen regi och i sy n n erh et u n d er 1860—80-talcn, sk o g sarb etarn a i stor u tsträ c k n in g rek

rytera-2 J f r framställningen hos den av författaren inte åberopade Anders af Bolin, Beskrifning om swens- ka hemman och gods 1, 1755, s. 145 ff.

Översikter och granskningar

79

des av främ m ande v a n d rin g sa rb eta re , främ st värm län n in g ar. De sistnäm nda hade ju redan tid ig are s k a ffa t sig e rfa re n h e t med nya red ­ skap och effek tiv a arbetsm etoder, delvis san­ nolikt genom norsk påv erk an .3 I d etta sam ­ m anhang kan ja g inte u n d erlå ta a tt påpeka den logiska k u llerbytta respondenten u tfö r s. 142 : ” Skogsbrukets uppkom st sam m anhänger med planerna 1851 på en jä rn v ä g G ävle— F a ­ lu n ; banan invigdes 1859.” D et v a r n a tu rlig t­ vis jä rn v ä g sp la n e rn a som sam m anhängde med det planerade skogsbruket och inte tv ä rt­ om.

F ö rf. polem iserar i en n o t s. 241 m ot mig angående h e rra rb e te ts organ isatio n i arb e ts­ lag. H an an ser a tt ja g inte tillräck lig t upp­ sk a tta t de fa sta form er denna hade. J a g skall inte fö rlän g a diskussionen på denna punkt — ja g fru k ta r den skulle kom m a a tt rö ra sig om påvens skägg. D ärem ot tr o r ja g a tt f ö rf a tta ­ ren på alldeles fö r lösa g ru n d e r fo ta r sitt på­ stående om den s. k. fö rm an n ao rg an isatio n en s ”g rad v isa sö n d erfall” fr.o.m . tiden om kring 1800 (s. 313). J a g f ru k ta r a tt han lå tit sig på­ verk as av H a n s J ä rta s av honom själv a n fö r­ da, m oraliserande u tta la n d e 1822 (s. 242). M en det innebar ju endast en rom antisk gam - m alm ansm ålning av h u r väl o rd n at allt v a r fö rr i tiden ! F ö rf :s inställning sam m anhäng­ e r med hela hans syn på lagorganisationen, i d et a tt han enligt m in u p p fa ttn in g g er denna en a lltfö r unik k a ra k tä r. S åd an a lag v a r och ä r ännu idag d et vanliga vid m ånga slags a rb e­ ten — på d etta sä tt a rb e ta r fo rtfa ra n d e sto ra g ru p p er av b y g g n ad sarb eta rn a och på S kansen h a r vi — och inte som en m useal relik t — v å rt ” trä d g å rd s la g ”. S annolikt å te rg å r dessa lag på redan m edeltida och kanske ännu äldre h a n tv erk strad itio n er. D ärem o t h a r de inte m yc­ ken likhet med de lag av allehanda slag, k v a rn ­ lag, såglag, fäbodlag etc., som ä r så k änneteck­ nande fö r övre D ala rn a men som förekom m er också på m ånga a n d ra håll. M an kan med n å ­ gon fören k lin g säga a tt de sen are ä r ett slags konsum ent-, de fö rra ett slags p ro d u ce n to rg a­ nisationer.

V id behandlingen av lag o rg an isatio n en kom ­ m er fö rf. fle ra g ån g e r in på byorganisationen i D ala rn a som han an ser v a ra m ycket hö g t u t­ 3 Antytt av mig i Sledges and wheeled vehicles, 1935. s. 95 f.

vecklad (s. 139 och 371 f f) . D etta ä r m ärkligt, eftersom man b ru k ar anse det ra k t m otsatta v a ra fallet. C entrald irig erin g en s rin g a genom ­ slagskraft, som bl. a. y ttra r sig i avsaknaden av egentliga byordningar, h a r sk ap at an d ra och sm idigare o rg an isa tio n sfo rm er som i stor u tsträ ck n in g byggt på im provisationer. H ärtill bidrog också byarnas storleksförhållanden som i m ånga sam m anhang om öjlig g jo rd e koopera­ tiv t handlande. D et blev i stället de fö ru t be­ rö rd a lagen som kom a tt få den stö rsta bety­ delsen, men de delade o fta byn i m ånga delar, förde vissa av dessa tillsam m ans m ed an d ra by ar etc. Och så tycks fö rh å lla n d en a h a v a rit lån g t tillbaka i tiden. John G ranlund säger re n t u t: ” Som vi se finnes icke m ycket, som tyder på a tt byn tid ig are v a rit sta rk a re o rg a­ n iserad som en ekonom isk enhet. V i ha hel­ ler icke rä tt a tt säga a tt bakom bygdelaget lig­ ger en äldre byorganisation som genom se­ k u n d ära fö rhållanden blivit splittrad , ty byg­ delaget ä r även u tå trik ta t. B ygdelagets sam ­ m anhållning bero r på hela det system av re g ­ ler och sed v än jo r som bestäm m er livsföringen och fö rbindelserna personer em ellan och deras m ånga olika in tre sseg ru p p erin g a r eller lag med olika syften, alla byggda på sam arbete och ge- m ensam hetsprincip.”4

T ill slu t: J a g tycker kanske a tt responden­ ten inte g ö r de em otionella fa k to re rn a full rä ttv isa (s. 340 f.). Y tte rs t v a r väl även ar- b etsv an d rin g a rn a ett utslag av vad R a g n ar N um elin i sin sto ra bok om äm net k allat T h e W a n d erin g S p irit (1936). L än g tan b ort frå n den m onotona vardagen, frih e te n frå n det pat- riark alisk a tvånget, i m ånga fall b ättre föda och bättre levnadsförhållanden än hem m avid, k am ratskap och nya förbindelser! I sjä lv a v e r­ k et alltså n åg o t av det som även i v å ra d ag a r fö r ungdom u t i världen till K ongo och Gaza, K orea och Cypern. O ch så vad E rik A xel K arlfeld t g er u ttry c k å t i sin D alm arsch — respondenten h a r c ite ra t fö rsta stro fen , men han kunde go tt ha fo rts a tt:

H u r lä tt det ä r a tt vandra, I bröder, med h v ara n d ra , n ä r sla n ta rn a i fickan slå ta k t m ot byxans skinn ! 4 Gruddbo på Sollerön, 1938, s. 161.