Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15 hp
När det ofattbara inträffar –
Identifiering av anhörigas omvårdnadsbehov och
bemötande från vårdpersonal vid plötsligt och
oväntat dödsfall.
Frida Magnusson
Ej avsett för publikation Justerat och godkänt Datum
……… Handledare: Margareta Ankarberg Examinator: Carina Persson
Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15hp
NÄR DET OFATTBARA INTRÄFFAR –
IDENTIFERING AV ANHÖRIGAS OMVÅRDNADSBEHOV OCH
BEMÖTANDE FRÅN VÅRDPERSONAL VID PLÖTSLIGT OCH
OVÄNTAT DÖDSFALL.
Frida Magnusson
SAMMANFATTNING
Bakgrund: att plötsligt och oväntat förlora en anhörig innebär en sorg och krissituation för
den som drabbas. Det är viktigt att de som förlorar en familjemedlem får den hjälp och stöd de behöver för att kunna gå vidare i sin sorgeprocess. Det är betydelsefullt att vårdpersonal som möter människor i kris och sorg har kunskap om att bemöta dem som drabbas. Syftet: med denna litteraturstudie var att bidra till att öka kunskapen om anhörigas omvårdnadsbehov och vårdpersonals bemötande vid plötsligt och oväntat dödsfall. Metod: studien bygger på åtta vetenskapliga artiklar som söktes i vetenskapliga databaser: Cinahl, PsychINFO och Elin@Kalmar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: tre teman
framkom; Information med underrubriker: dödsbeskedet, kommunikation. Omhändertagande med underrubriker: att se personen som avlidit, uppföljning. Vårdpersonalen med
underrubriker: kommunikation mellan kollegor, vårdpersonalens egna känslor samt kunskap och utbildning. Slutsats: är att det saknas utbildning och kunskap hos vårdpersonal inför att möta anhöriga vid plötsligt dödsfall. Det visar sig genom att de anhöriga beskriver en bristande kommunikation och information från vårdpersonalen och att de drabbade upplever att de inte fått den hjälp de önskat. Det framkommer att det är värdefullt för de anhöriga att de individuella behoven tillgodoses och att någon form av uppföljning erbjuds.
”Att visa medkänsla
med andra
innebär inte
att glömma sig själv,
snarare att minnas hur man själv
har känt det i svåra situationer”
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ...1
BAKGRUND ...2
SORG……...2
KRIS……...2
KRIS- OCH SORGEPROCESSEN………...3-4 SORGEREAKTIONER………..…………..5-6 ATT MÖTA EN MÄNNISKA I KRIS OCH SORG……….…..………7
STYRMEDEL………..7 OMVÅRDNADSTEORETISKT PERSPEKTIV………... 8-9 PROMBLEMFORMULERING...10 SYFTE……...10 METOD...11 INKLUSIONSKRITERIER...11 EXKLUSIONSKRITERIER………..11 ETISK ASPEKT...11 SÖKNINGSFÖRFARANDE……...11 URVAL...12 KVALITETSGRANSKNING………....12 ANALYS……….13 RESULTAT………...14 TABELL 1………..14 TEMA 1 - INFORMATION...14 DÖDSBESKEDET……….15 KOMMUNIKATION...15 TEMA 2 - OMHÄNDERTAGANDE...16
ATT SE PERSONEN SOM AVLIDIT...17
UPPFÖLJNING…...17
TEMA 3 - VÅRDPERSONALEN...18
KOMMUNIKATION MELLAN KOLLEGOR………..………... 18
VÅRDPERSONALENS EGNA KÄNSLOR……….………18
UTBILDNING OCH KUNSKAP……….……….18
DISKUSSION ...19 METODDISKUSSION...19 RESULTATDISKUSSION...20-26 SLUTSATS...26 FRAMTIDA FORSKNING………..………...27 REFERENSER ...28-30 BILAGOR BILAGA 1. SÖKMATRIS BILAGA 2. GRANSKNINGSMALL BILAGA 3. ARTIKELMATRIS
1
Inledning
Varje år dör ca 90 000 människor i Sverige, av dem dör ca 15000 en plötslig död. Vanligaste dödsorsaken vid plötsligt dödsfall är hjärtinfarkt, yttre påverkan som exempelvis olyckor, självmord och plötslig spädbarnsdöd (Socialstyrelsens dödsorsaksregister, 2007). Sorg är en naturlig och normal reaktion på en förlust och det drabbar alla människor någon gång
(Friedman & James, 2003). Att plötsligt och oväntat förlora en älskad anhörig innebär en sorg och krissituation för den som drabbas. Det betyder i många fall att tillvaron helt förändras för familjen och inget blir detsamma igen. En familj som drabbas av sorg behöver mycket stöd och hjälp från omgivningen. Ett arbete inom sjukvården innebär många möten med olika människor. Detta medför att vårdpersonal dagligen får möta både glädje och sorg i sitt arbete. En familj som drabbas av en krissituation kommer ofta i kontakt med sjukvården i det akuta skedet.
Kock-Redfors (2002) skriver om generella sanningar angående anhörigas reaktioner på plötsliga och oväntade dödsfall som exempelvis; ju mer oväntad död – desto svårare
sorgreaktion och bearbetning. Anhöriga kommer i efterloppet att utgöra en högriskgrupp då det gäller fysisk och psykisk ohälsa. Ett gott omhändertagande i akutskedet kan underlätta den fortsatta sorgeprocessen för de anhöriga.
Jag har själv förlorat en familjemedlem plötsligt och oväntat och tyvärr fått erfara bemötande från sjukvårdspersonal som inte var hjälpande för mig. Jag vill därför att detta område ska belysas och att det är viktigt att ämnen som död, sorg, kris och lidande aktualiseras, just för att det är en del av livet som människa.
2
Bakgrund
Sorg
Enligt Lundmark (2007) är alla människor olika och det finns inga normala eller onormala sätt att reagera på vid den svåra förlust som det innebär att mista en anhörig. Sorgen är individuell och kan ta sin egen väg som inte liknar andras. Döden är en naturlig del av livet, men det är en del av livet som är skrämmande och smärtsam för de flesta människor. Många vill helst inte prata om döden och det är naturligt att det inte går att vänja sig vid tanken på att det värsta kan hända. Lundmark (2007) skriver vidare att ju mera oväntat och plötsligt döden kommer desto svårare kan sorgebearbetningen bli. Anhöriga har då inte kunnat förbereda sig och har inte fått möjlighet att få ta avsked. Cullberg (2006) beskriver känslor som
övergivenhet, tomhet och förtvivlan, en kaosupplevelse med ångestkänslor och panikartat sökande efter meningen med livet och det som har hänt. Med sorg följer ofta en aptitlöshet och försummande av egna och andras behov. Sorgen kan också upplevas som en fysisk smärta, en känsla av att en del av det egna livet vore avskuret. Men Lundmark (2007) belyser att sorg inte är någon sjukdom och smärta är ingen psykisk ohälsa, utan en naturlig reaktion av en svår förlust. Sörjandet och bearbetningen efter att ha förlorat en anhörig är ett hårt arbete som tar lång tid. Eftersom sorgen är individuell går det inte att säga hur lång tid, det kan handla om många år. Kunskap om kris och sorg gör oss tryggare och trygga människor klarar bättre av djup och smärtsam sorg.
Kris
Hagström och Jonsson (2005) beskriver att en kris uppstår när en människa drabbas av problem och händelser som individen själv inte kan lösa på ett naturligt sätt med de inre resurserna. Det uppstår en obalans mellan händelsens svårighetsgrad och förmågan att nå fram till en lösning. Att förlora en nära anhörig beskrivs som en traumatisk kris. Cullberg (2006) definierar kris som individens psykiska situation vid en yttre, plötslig och oväntad händelse som är av den omfattningen att den fysiska existensen, sociala identiteten och tryggheten i tillvaron hotas. Birkehorn (1998) skriver att en människa som hamnat i en kris upplever en stor rädsla och skräck. Skräck inför det som har hänt som inte gick att kontrollera och rädsla för att inse hur liten man är som människa. Varje människa går igenom sin kris på sitt sätt och förmågan att hantera en kris beror på hur man är som människa, tidigare livserfarenhet och
3
hur förberedd den drabbade är på att möta krisen. Är händelsen oväntad blir chocken och krisen djupare.
Kris- och sorgeprocessen
Enligt Lundmark (2007) brukar kris- och sorgprocessen delas in i olika faser. Det finns inga klara gränser mellan faserna utan de går in i varandra, den sörjande kan också pendla fram och tillbaka mellan de olika faserna. Det ser olika ut för varje människa och sorgens väg är individuell. De fyra faserna som ofta beskrivs i samband med sorg och kris är:
1. Chockfas 2. Reaktionsfas 3. Bearbetningsfas
4. Nyorienteringsfas
1. Chockfasen
Människor reagerar och uttrycker sig mycket olika under denna fas, många gånger leder det till att omgivningen har svårt att förstå att personen är i chock. Därför är det viktigt att känna till de olika tecknen på chock. Chocktillståndet börjar precis efter att den drabbade har tagit emot det svåra beskedet, det är ett intensivt tillstånd och tidsuppfattningen försvinner ofta. En minut kan kännas som en evighet, det kan kännas som att tiden står helt stilla (Lundmark, 2007). Den första fasen kan vara från ett ögonblick till några dygn. Under chockfasen håller den drabbade verkligheten ifrån sig, men all sin kraft. Den sörjande kan inte ta in vad som har skett och kan därför inte bearbeta förlusten. En del människor kan under chockfasen skrika, upprepa samma mening igen och igen, eller börja tala om helt andra saker. Det är inte sällsynt att den sörjande visar aggressivitet och vrede. Det är inte heller ovanligt att den drabbade i chock ligger helt orörlig och tyst. Det kan verka på utsidan som att allt är i sin ordning men på insidan råder känslor som kaos och förtvivlan. Det är vanligt att personen efteråt har svårt att komma ihåg vad som har sagts och gjorts, det är därför viktigt att information upprepas om igen till den drabbade (Cullberg, 2006).
2. Reaktionsfasen
Chock- och reaktionsfasen är tillsammans den akuta krisen. Den andra fasen innebär att den sörjande börjar inse vad som har inträffat, verkligheten kommer ifatt. Här försöker ofta den
4
drabbade att finna en mening i den kaosartade situationen. Frågan varför och funderingar kring orättvisa kommer fram. Ofta söks en förklaring till det som har skett. Den döde finns med i medvetandet hela tiden och den sörjande kan tycka sig exempelvis höra den avlidnes röst (Cullberg, 2006). Lundmark (2007) skriver att reaktionsfasen visar sig både fysiskt och psykiskt. Hela kroppen skriker av smärta och tomhet, det gör ont. I denna fas är det vanligt med skuldkänslor, den drabbade kan anklaga sig själv för något som hon sagt och gjort eller inte gjort. Under denna period är isolering och förändring av sociala vanor vanligt hos den drabbade. Själmordstankar och dödslängtan är inte ovanligt, dels för att slippa smärtan men också för att få återförenas med den bortgångne. En enorm trötthet och meningslöshet är vanligt hon en sörjande människa. Förtvivlan kräver mycket energi och det krävs mycket energi för att klara av de enklaste vardagssysslorna.
3. Bearbetningsfasen
Cullberg (2006) beskriver att i denna fas börjar bearbetningen av det som har hänt och det akuta skedet lämnas. Hur länge bearbetningsfasen pågår är individuellt och beror på den inre och yttre innebörden av traumat. I bearbetningsfasen börjar individen tänka på framtiden igen. Lundmark (2007) beskriver också bearbetningsfasen. Övergången mellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen sker sakta, steg för steg. De starkaste känslorna lättar och det blir ett avstånd till det som har skett. Den drabbade får börja lära sig att leva med förlusten.
Bearbetingsfasen kan också kallas för reparationsfasen, den innebär reparation och läkning för att den sörjande ska kunna känna sig hel en igen. Cullberg (2006) skriver att om det inte blir en övergång mellan den akuta krisen och bearbetningsfasen kan professionell hjälp behövas till den drabbade. Friedman och James (2003) skriver att en ofullständig bearbetning av en förlust kan ha en livslång negativ inverkan på förmågan att kunna känna lycka igen.
4. Nyorienteringsfasen
Den sista fasen beskriver Lundmark (2007) inte som ett avslut, utan den är resten av livet. Många ser det som ett liv före och ett liv efter krisen. Den sörjande accepterar det som har skett och får lära sig att leva med det. En förutsättning för att kunna gå över i
nyorienteringsfasen är att personen har kunnat sörja. Ett svårt sorgearbete tar lång tid och det är viktigt att den som sörjer får göra det så länge som behövs.
5
Sorgereaktioner
Enligt Friedman och James (2003) finns det inga givna fakta om sorgreaktioner, de belyser också att alla upplevelser är unika och det finns inga uppenbara mönster eller reaktioner som alla går igenom. De beskriver några normala och naturliga reaktioner hos en sörjande
människa. Reducerad koncentrationsförmåga innebär att den drabbade är upptagen med de känslor som sorgen har väckt och är helt oförmögen att koncentrera sig på något annat.
Känsla av bedövning kan vara både en fysisk och psykisk upplevelse. Denna bedövning varar
olika länge för olika människor. Oregelbunden sömn är vanligt förekommande hos sörjande människor. Det kan handla om att antingen sova väldigt mycket eller att inte kunna sova alls. Författarna menar också att det är vanligt med förändrade matvanor, här också att antingen att inte äta alls eller väldigt mycket. De skriver också vidare att sörja innebär en känslomässig
bergochdalbana, känslorna varierar mycket, vilket leder till att den drabbade ofta känner sig
både känslomässigt och fysiskt utmattad.
Försvarsmekanismer
Enligt Birkehorn (1998) är kunskap och förståelse om försvarsmekanismer lika betydelsefullt som kunskaper om de olika krisfaserna. När en människa inte mår väl och befinner sig i en kris används försvarsmekanismer omedvetet för att skydda sig själv. Det är viktigt att vara lyhörd och uppmärksam på detta. Cullberg (2006) beskriver försvarsmekanismer som de psykiska reaktionssätt som uppkommer för att minska upplevelsen av hot och fara för jaget. I den akuta krisen är ofta dessa reaktioner värdefulla och hjälper den drabbade att successivt möta den smärtsamma verkligheten. Men ibland kan de även leda till att de förlänger och försvårar övergången till bearbetningen av det som har hänt. Det finns en mängd olika
försvarsmekanismer. Det kan exempelvis vara förnekelse som enligt Birkehorn (1998) innebär att den drabbade skjuter ifrån sig det som har hänt därför att det är för svårt att hantera.
Individen förnekar situationens existens, samtidigt som omvärlden är medveten om vad som är verkligt. Cullberg (2006) beskriver bortträngning som en av de vanligaste
försvarsmekanismerna, vilket innebär att individen tränger bort hela händelseförloppet från medvetandet. Ibland med symtom som minnesförlust, förvirring, förlamningssymtom.
Projektion innebär att den sörjande förlägger sina skuldkänslor på omgivningen. Syftet med
detta försvar är att lägga över ansvaret för händelser som det finns omedvetna skuldkänslor för. Ett vanligt försvar är isolering av känslor, som ofta förekommer vid smärtsamma
6
upplevelser. Den sörjande kan då berätta lugnt om det som har hänt utan några känslor. Det innebär ett förnekande av sina känslor, dessa undertryckta känslor kan senare visa sig som ångestsymtom. Regression innebär att den drabbade övergår till beteenden och tankemönster som är typiska för tidigare utvecklingsskeenden. Det kan exempelvis visa sig genom ett barnsligt uppträdande, magiskt tänkande, okontrollerade känsloutbrott och individen kan falla in i beroenden som sprit- eller tablettmissbruk.
Stressreaktioner
Birkehorn (1998) tar upp att det är viktigt att känna till de olika stressreaktionerna i samband med en krissituation, i det akuta skedet. Det är viktigt att förstå att normala stressreaktioner just är normala och att de inte innebär någon sjukdom. Författaren menar att det är normala reaktioner och känslor som kommer fram i en onormal och ohanterlig situation.
Stressreaktioner kommer genom att kroppen reagerar fysiskt på den psykiska stressen. Det kan exempelvis visa sig genom hjärtklappning, pulsökning, yrsel, svaghetskänsla, illamående och ångest. Även magsmärtor, skakningar, huvudvärk och hyperventilation är framträdande symtom.
PTSD – Posttraumatic Stress Disorder
PTSD, Posttraumatic Stress Disorder, kan också kallas traumatisk kris. Detta tillstånd kan
inträda när en människa utsätts för mycket svåra påfrestningar. Denna krisreaktion kan komma direkt i samband med händelsen eller kan den också komma långt senare. Det som händer är att plågsamma minnen kommer fram och det händer både i vaket tillstånd och under sömn. Det kan framträda som mardrömmar eller tränger de plågsamma minnena fram genom att en doft eller ljud påminner om det som har hänt. Det gör det svårt för den drabbade att leva sitt liv och fungera normalt i familj och arbetsliv, det leder till en upplevelse av isolering. Denna isolering kan ske fysiskt och framförallt känslomässigt. Det är vanligt att den som är drabbad känner koncentrationssvårigheter, irritation, misstänksamhet och en överdriven vaksamhet vilket kan påverka de dagliga relationerna. PTSD kan också visa sig genom symtom som sömnsvårigheter, mardrömmar, depression, skuldkänslor, självmordstankar, minskat intresse för dagliga aktiviteter och starka känsloyttringar (Birkehorn, 1998).
7
Att möta en människa i kris och sorg
Enligt Cullberg (2006) är målet med krisbehandling att stödja den drabbades egna läkningsresurser så att krisen får genomgå en naturlig utveckling till bearbetning och nyorientering. Vårdpersonal som möter sörjande har inte till uppgift att ge tillbaka vad den drabbade har förlorat inte heller att förneka den smärtsamma verkligheten, utan däremot varsamt stödja den drabbades konfrontation med det som har hänt. Det är viktigt att låta den sörjande ge uttryck åt sina känslor som sorg, smärta, skuld och aggressivitet. Lundmark (2007) skriver att i den första fasen är ett gott omhändertagande det viktigaste. När det värsta tänkbara händer krossas grundtryggheten helt. I kontakt med sjukvården är det viktigt att den drabbade känner sig snabbt omhändertagen och att de som hjälper är kunniga och trygga. En människa som är i chock bör inte lämnas ensam. Lundmark (2007) menar att det som behövs i detta tillstånd är vätska, vila, värme och vänlighet. Eide och Eide (1996) beskriver att genom stöd, förståelse och uppmuntran kan vårdpersonalen hjälpa den drabbade till att bearbeta och genomleva krisens olika faser. Vårdgivarens uppgift är att bidra till att de sörjande klarar av situationen och krisens olika faser så bra som möjligt. Det förutsätter hos personalen en god kompetens i att kommunicera och förmåga att lyssna. Det måste också finnas en vilja till att hitta den drabbades förutsättningar, resurser och möjligheter för att bidra till anpassning till situationen som sörjande befinner sig i och måste leva vidare med.
Styrmedel
Hälso- och sjukvården har enligt (HSL 1982:763) ansvar och uppgifter vid dödsfall. Det står att hälso- och sjukvårdens uppgifter skall fullgöras med respekt för den avlidne samt att de efterlevande skall visas hänsyn och omtanke. Enligt International Council of Nurses (ICN) etiska kod har sjuksköterskan fyra grundläggande ansvarsområden: att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. I kompetensbeskrivningen för sjuksköterskan är bemötande, information och undervisning ett kompetensområde som sjuksköterskan ska ha förmåga till. Här ingår att ha förmåga att kommunicera med patienter och närstående på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Här ingår också att ha förmåga att informera närstående och att försäkra sig om att de förstår given information (Socialstyrelsen, 2005).
8
Omvårdnadsteoretiskt perspektiv
Joyce Travelbees teori om omvårdnadens mellanmänskliga aspekter har valts som
omvårdnadsteoretisk grund för denna studie. Denna har valts för att teorins viktigaste begrepp är människan som individ, lidande, mening, kommunikation samt mänskliga relationer. Nedanstående presentation bygger på en tolkning enligt Kristoffersen, Nortvedt och Skaug (2006).
Omvårdnadens mål och syfte är att hjälpa den sjuke och lidande personen att bära, hantera och finna en mening i den situation som han eller hon befinner sig i. För att förstå vad omvårdnad är, bör en förståelse finnas för vad som sker i mötet mellan vårdare och patient. Det bör finnas en förståelse för hur relationen kan upplevas och vilka konsekvenser den kan få för patientens tillstånd. Teorins människosyn är att varje människa är unik. Som person får människan ta del av en rad allmänmänskliga erfarenheter. En person blir patient när han eller hon söker hjälp på grund av problem eller kris.
Lidande
Upplevelsen av lidande och förlust har en central roll i omvårdnadssammanhang. Smärta och lidande är en del av livet som är oundviklig, alla människor kommer någon gång under sitt liv uppleva lidande. Det finns många olika orsaker till upplevelse av lidande exempelvis:
sjukdom, fysisk och psykisk smärta och alla former av förluster är förhållanden som kan ge upphov till lidande. Alla människor reagerar olika på lidande men det finns något som är gemensamt i det mänskliga lidandet; nämligen att finna en orsak eller förklaring till det som sker. Det är naturligt att människor söker efter en mening i den upplevda situationen.
Mellanmänsklig relation
Omvårdnadens mål och syfte kan endast uppnås om en mellanmänsklig relation uppstår. En mellanmänsklig relation är en relation som grundas mellan människor då de bortser från roller som t.ex. sjuksköterska och patient och istället ser varandra som unika individer. Denna relation etableras genom det första mötet, framväxt av identiteter, empati, sympati och etablerande av ömsesidig förståelse och kontakt. Första mötet bygger på en första intryck av varandra som baseras på uppträdande, handlingar och språk. Det är här vårdarens uppgift att bortse från sina förutfattade meningar och se personen som en unik människa. För detta krävs en förmåga att gå utanför sig själv och att intressera sig för personen och se människan som
9
en unik individ. När en kontakt etableras och individens identitet framträder uppkommer empati och sympati.
Empati är förmågan att vara närvarande i, eller förstå det psykologiska tillstånd som en annan person befinner sig i. I omvårdnadssammanhang ger empatisk förståelse värdefull information när det handlar om att förstå den andres inre upplevelse och yttre beteende. En upplevelse av närhet och kontakt uppstår i situationer där empatisk förståelse finns. Empati bygger på parternas erfarenhetsbakgrund och en förutsättning är att det finns en vilja till att förstå den andres upplevelse. Denna vilja att förstå kan ha sin motivation i en värdegrund och önskan om att hjälpa andra. Sympati är ett resultat av den empatiska utvecklingen. Sympati har en
koppling till en önskan om att få hjälpa. Denna önskan grundar sig i den insikt och förståelse som utvecklats i empatifasen. Sympati är en attityd eller inställning som uppkommer när en önskan och en vilja att hjälpa finns. Att uttrycka sympati innebär att förmedla ett engagemang och en förståelse för den andres situation.
Den sista fasen i etablerandet av en mellanmänsklig relation är en ömsesidig förståelse och kontakt. Denna fas är resultatet av de tidigare faserna. Vårdaren har i handling visat både förståelse och en önskan om att hjälpa. För att denna kontakt ska utvecklas krävs en önskan om att hjälpa andra samt att kunskaper och färdigheter finns som behövs för att genomföra omvårdnadsåtgärder utifrån den andres behov.
Kommunikation
Kommunikation är en process där människor förmedlar sina känslor och tankar till varandra. När människor möts utspelar sig en kontinuerlig kommunikation, både verbalt och icke-verbalt. Alltså både med ord och genom mimik, tonfall, rörelser och beröring.
Kommunikation mellan vårdare och patient är av betydelse för att garantera att de åtgärder som utförs överensstämmer med patientens behov. Att använda sig själv terapeutiskt innebär i omvårdnadssammanhang att använda sin egen personlighet på ett medvetet och användbart sätt. Syftet med detta är att främja en önskad förändring hos patienten, som är terapeutisk när den bidrar till att minska eller lindra lidande. En förutsättning för att använda sig själv terapeutiskt är att vara uppmärksam på hur ens eget beteende påverkar andra människor. En insikt behövs om människans villkor och att ha ett genomtänkt förhållande till egna
10
Problemformulering
När det handlar om att ta hand om människor med sorg, har vi mycket kvar att lära. Vi behöver börja förstå vad sorg är och vilka följder den får för många människor (Lundmark, 2007). Att förlora en älskad anhörig i ett plötsligt dödsfall innebär för de allra flesta en svår kris och sorg. Det kan drabba vem som helst när som helst. Många människor tycker att det är svårt att tala om döden och att det är svårt att möta en sörjande människa. Att arbeta inom vården innebär ofta möten med människor som bär på traumatiska upplevelser och sorg. Att förlora en anhörig vid ett oväntat dödsfall medför ett lidande. Det jag vill belysa med denna studie är vikten av att omvårdnadspersonal är beredda på att möta krisreaktioner och sorgens olika faser hos anhöriga. Det finns hos många som arbetar inom vården, en rädsla och okunskap inför att möta anhöriga i sorg. Denna brist i mötet kan leda till att de anhöriga inte får den hjälp de behöver. Enligt Kock-Redfors (2002) kan ett gott omhändertagande i
akutskedet underlätta den fortsatta sorgeprocessen för de anhöriga. Kristoffersen et al. (2006) skriver att i Travelbees omvårdnadsteori är omvårdnadens mål och syfte att hjälpa människan att hantera, bära och finna en mening i upplevelser som följer med lidande och sjukdom. Omvårdnad innebär också att förebygga sjukdom och främja hälsa.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att bidra till att öka kunskapen om anhörigas omvårdnadsbehov och vårdpersonals bemötande vid plötsligt och oväntat dödsfall.
11
Metod
Systematisk litteraturstudie valdes som metod till detta arbete. Enligt Forsberg och Wengström (2008) innebär det att systematiskt söka, kritiskt granska och sammanställa litteraturen inom ett problemområde. De skriver också att i en systematisk litteraturstudie utgör litteraturen informationskällan och det som redovisas ska byggas på vetenskapliga tidskriftsartiklar eller andra vetenskapliga rapporter. Studien ska fokusera på aktuell forskning inom det valda området och även syfta till att finna en mening för klinisk verksamhet.
Inklusionskriterier
Vetenskapliga artiklar som är skrivna på engelska har valts. De artiklar som inkluderats har varit baserade på aktuell forskning och publicerade i vetenskapliga tidsskrifter efter 1990. De valda artiklarna avsåg att identifiera de anhörigas omvårdnadsbehov samt beskriva
vårdpersonals bemötande mot anhöriga vid plötsligt och oväntat dödsfall. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar har använts, för att både fånga upplevelser och även kvantifierbara data.
Exklusionskriterier
Vetenskapliga artiklar som avsåg att beskriva upplevelser vid självmord och plötslig spädbarnsdöd exkluderades i urvalet, på grund av en tanke om att det inte fanns utrymme i denna studie för att utveckla det problemområde som ett självmord kan medföra eller fördjupa den situation som det kan innebära att förlora ett barn.
Etisk aspekt
Enligt Forsberg och Wengström (2003) bör etiska överväganden göras vid systematiska litteraturstudier när det handlar om urvalet och presentationen av resultatet. Det är vikigt att välja artiklar som har fått tillstånd från etisk kommitté eller där omfattande etiska
överväganden har gjorts. Alla artiklar som ingår i litteraturstudien ska redovisas samt arkiveras. Alla resultat ska redovisas, de menar att det är oetiskt att endast presentera de artiklar som stöder egna åsikter. Dessa aspekter har använts i studien för att öka trovärdighet och kvalitet.
Sökningsförfarande
Vetenskapliga artiklar har sökts och hittats i databaserna Cinahl, PsychINFO och
12
PsychINFO är en databas inom psykologisk medicin och omvårdnad (Forsberg &
Wengström, 2003). Elin@Kalmar är en fulltextdatabas. Sökorden formulerades utifrån syftet och de som användes är: bereavement, bereaved family, family member, sudden death,
nursing, grief och survivors. Den booleska operatorn AND användes också tillsammans med
sökorden i olika kombinationer för att hitta relevanta artiklar. I de databaser där möjligheten fanns söktes enbart artiklar som var peer-reviewed. Många artiklar som hittats i de olika
databaserna har inte funnits i fulltext, ändå lästes titlar och abstract på artiklar som inte fanns i fulltext för att inte missa material som kunde inverka på resultatet. I sökningen i Cinahl med sökorden bereaved family inkluderades artiklarna nummer 1, 2, 3 och 7. I sökningar i
Elin@Kalmar hittades med sökorden bereaved family och sudden death artiklarna nummer 4,5 och 6. I sökningar i databasen PsychINFO med sökorden bereaved family och sudden
death inkluderades artikel nummer 4 som är en dubblett (se bilaga 1). Artikel nummer 8
hittades genom manuell sökning, vilket innebär att sökningen kompletterats med sökningar i tidsskrifter och artiklars referenslistor (Forsberg & Wengström, 2003).
Urval
Artiklar som använts har valts utifrån inklusionskriterier som tidigare nämnts. Relevanta titlar för syftet och abstrakt lästes och utifrån dessa gjordes ett första urval för granskning. De valda artiklarna lästes i sin helhet flera gånger och kvailtetsgranskades utifrån granskningsmall enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006, se bilaga 2).
Kvalitetsgranskning
Först kontrollerades den vetenskapliga strukturen på artiklarna genom att se att abstract, syfte, metod, resultat, diskussion, referenser fanns med. Sedan granskades varje artikel enligt mall från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006, se bilaga 2). Två olika mallar har använts för granskning, en mall för kvalitativa studier där 15 frågor bedömts och poängsatts. Ett poäng för ja-svar på varje fråga. Sedan bedömdes kvaliteten efter poängsystem: 1-9 = låg, 10-12 = medel och 13-15 = hög. För kvantitativa studier har 16 frågor bedömts, ett poäng för ja-svar på varje fråga. 1-9 = låg, 10-13 = medel och 14-16 = hög.
13
Analys
Artiklarna har lästs upprepade gånger för att få ett sammanhang och förstå att de verkligen svarade på syftet i denna studie. Det är studiernas resultat som har studerats ingående och resultaten i de olika artiklarna har jämförts med varandra för att finna likheter och skillnader. När artiklarna lästs upprepade gånger framträdde några meningar som var centrala i
artiklarna. Dessa meningar blev grunden för de teman som växte fram. Dessa teman är framställda grundade på gemensamma nämnare i de åtta granskade artiklarna som svarade på syftet. Hela tiden har syftet varit grunden för de teman som tagits fram, därför har upplevelser från anhöriga och vårdpersonal fångats upp som centrala. Det material som tagits fram
sammanfattades för att få en bra översikt av de delar som ansågs viktiga. Forsberg och Wengström (2003) skriver att analys innebär att minska stora mängder av data, göra data förståeliga samt att identifiera mönster. På detta sätt presenteras kärnan i resultatet. Det grundläggande arbetssättet i innehållsanalys karakteriseras av att forskaren på ett systematiskt och stegvist sätt indelar data för att lättare kunna identifiera mönster och teman.
De viktigaste punkterna som kom fram i artiklarna och var gemensamma för studierna var: - Information
- Dödsbeskedet - Kommunikation - Omhändertagande
- Att se personen som avlidit - Uppföljning
- Kommunikation mellan kollegor - Vårdpersonalens egna känslor. - Utbildning och kunskap
Dessa punkter har delats in i tre olika teman; Information, omhändertagande samt vårdpersonal (se Tabell 1, sid. 14).
14
Resultat
Efter att ha läst de valda vetenskapliga artiklarna noggrant och en kvalitetsgranskning gjorts har en del genomgående ämnen framträtt som mest viktiga. Resultatet av artiklarna kommer att presenteras som tre olika teman med underrubriker. De olika teman som återkommit reflekterar de anhörigas omvårdnadsbehov och upplevelser samt bemötande från vårdpersonal.
Tabell 1.
1. Information 2. Omhändertagande 3. Vårdpersonalen
- Dödsbeskedet - Att se personen som avlidit
- Kommunikation mellan kollegor - Kommunikation - Uppföljning - Vårdpersonalens
egna känslor - Utbildning och
kunskap
Tema 1 - Information
Ett viktigt tema som framträdde ut artiklarna var behovet av information. De allra flesta anhöriga som intervjuats i artiklarna uppgav att de alla haft ett stort behov av att få information och svar på sina frågor om vad som hade inträffat, för att kunna gå vidare i sorgeprocessen. Många upplevde att de inte hade fått den information som de önskade från vårdpersonalen (Brysiewicz, 2006; Hallgrimsdottir, 2000;Li, Chan & Lee, 2002; Wisten & Zingmark, 2006). Många beskrev också i intervjuerna en känsla av att ha blivit lämnade ensamma på akutmottagningen och att de själva fått söka efter svaren och fått tvinga fram informationen från personalen (Wisten & Zingmark, 2006; Brysiewicz, 2008). Några av studierna visar att de är värdefullt för de anhöriga att få en kontaktperson. En som sitter hos dem, ger information och svarar på frågor (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Li et al., 2002). Att få information på olika sätt och vid flera tillfällen beskrivs som värdefullt av de närstående. Att plötsligt förlora en anhörig innebär för de flesta en kris och ett chocktillstånd, därför är det viktigt att förstå att de anhöriga har svårt att ta in och förstå information med en gång. Några av artiklarna visar att det är bra att ge både skriftlig och muntlig information och
15
gärna upprepa den givna informationen (Brysiewicz & Uys, 2006; Li et al., 2002). Det är även viktigt för de anhöriga att få sina medicinska frågor besvarade av en läkare. Det är
betydelsefullt för de anhöriga att få information om dödsorsaken, att få veta om deras
anhörige hade smärtor eller fick lida innan döden, de beskriver att det är viktigt att få en klar bild av hur allting gick till och vilken vård och behandling som utförts. Några anhöriga berättade också att det var av stor vikt att få höra att sjukvårdspersonalen gjorde allt de kunde för att rädda livet på den som avlidit (Brysiewicz, 2006; Tye, 1992; Li et al., 2002; Wisten & Zingmark, 2006).
Dödsbeskedet
Det har genom tiderna varit läkarens uppgift att meddela de anhöriga om dödsfall. Det framgår dock i studier att det är viktigt med en mellanmänsklig relation och att den som förmedlar dödsbeskedet har förmågan att kunna anpassa sitt sätt att förmedla information i varje enskild situation och att det överstiger vikten av att den som meddelar har en
professionell roll (Brysiewicz & Uys, 2006; Tye, 1993). Det framgår att personalen inser att akutvårdares handlingar och bemötande har stor påverkan på de anhörigas fortsatta
sorgeprocess. Många av akutvårdarna som intervjuats uppger att de inte tycker sig ha adekvat utbildning till att meddela de anhöriga om dödsfall, men de tycker att dödsbesked ska ingå i akutvårdarens arbetsuppgifter. Det framgår att många inte tycker att de har tillräcklig kunskap till att hjälpa de anhöriga med deras sorg (Feldman & Smith-Cumberland, 2005). Beskedet om en anhörigs död bör ske klart och tydligt, ord ska användas som kan förstås på endast ett sätt (Wisten & Zingmark, 2006). Det är viktigt för vårdpersonal att de förstår att sättet de meddelar dödsfallet på kan ha en livslång inverkan på de anhöriga. Den som ger detta svåra besked kommer för alltid finnas kvar i minnet hos familjen som drabbats. De anhöriga ska få besked i avskildhet för att de ska slippa att oroa sig för att det är andra människor som iakttar dem (Brysiewicz & Uys, 2006).
Kommunikation
Något som framkommer i artiklarna är vikten av god kommunikation mellan vårdpersonal och de drabbade. I den akuta situationen är det extremt viktigt att sjukvårdspersonalen närmar sig omtänksamt och varsamt (Wisten & Zingmark, 2006). Kommunikationen mellan
vårdpersonalen och familjen som drabbats bör vara så öppen, ärlig, empatisk och ansvarsfull som möjligt. Många som arbetar i vården upplever att det är svårt med kommunikation i en
16
krissituation. Anledning till detta kan vara att det är möten som sker för första gången, kort och snabbt, i en svår situation för de anhöriga och det ges inte möjlighet att öppna för en djupare relation till varandra. Vårdpersonal som möter anhöriga i kris bör vara mycket medvetna om deras icke- verbala kommunikation och att visa mänsklighet och sympati är viktigt för en god kommunikation (Brysiewicz & Uys, 2006). Många anhöriga uppger dock att det finns brister i kommunikationen hos personalen, de berättar att de upplevt en ”kyla” från sjukvårdspersonal och att de upplevt att de inte tagit situationen på allvar (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Wisten & Zingmark, 2006). Att vårdpersonalen lyssnar till familjens känslor, tankar och frågor är värdefullt och att de sätter sig ner och tar sig tid till att lyssna är mycket viktigt för de anhöriga (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Li et al., 2002;
Wisten & Zingmark, 2006). Vårdpersonal som intervjuats i en studie beskriver att vårdaren har till uppgift i möte med sörjande att följa med och finnas bredvid den drabbade. Det innebär att lyssna, vara närvarande, vara ärlig, bekräfta lidandet och ge smärtan plats (Fleiszer, Glasgow, Moules, Prins & Simonsen, 2007).
Tema 2 - Omhändertagande
Ett snabbt och omedelbart omhändertagande är betydelsefullt för de anhöriga (Tye, 1992). Familjemedlemmarna ska inte bli lämnade ensamma (Li et al., 2002). Det är viktigt att komma ihåg att ofta sätter sig detaljer på minnet hos en krisdrabbad. De anhöriga beskriver att det är värdefullt om de individuella behoven uppmärksammas av sjukvårdspersonalen. De menar att det som hjälper en människa i kris kanske inte är nödvändigt för en annan drabbad. Ett
exempel på detta som tas upp är att ofta kommer en präst i samband med dödsfall för att möta de anhöriga. För vissa kan detta kännas självklart och för andra kan detta upplevas
provocerande (Wisten & Zingmark, 2006). På samma sätt beskriver några anhöriga att det är små enkla handlingar som är oerhört värdefullt, exempelvis att personalen erbjuder något att dricka eller äta och att de frågar om de anhörigas behov, detta visar enligt några av de intervjuade att vårdpersonalen verkligen bryr sig (Brysiewicz, 2006). För andra kan dessa basala handlingar upplevas som oviktiga och inte alls hjälpsamma eller underlättande för de anhöriga (Li et al., 2002; Tye, 1992). I en studie beskrivs att vårdpersonalen bör ta initiativ till att hjälpa de anhöriga att meddela släkt och vänner om vad som har inträffat så att de kan finnas där för familjen som stöd i krisen (Li et al., 2002). Att vårdpersonalen erbjuder lugnande
läkemedel upplevs inte som viktigt eller underlättande av de anhöriga (Li et al., 2002; Tye, 1992). En vanlig reflektion från de drabbade är att det finns ett lika stort behov av stödrutiner i fall där
17
det är en som avlidit som när det är många avlidna på samma gång. De menar att det behövs någon som ”tar över” och tar kontroll över situationen (Wisten & Zingmark, 2006).
Att se personen som avlidit
Möjligheten till att se den avlidnes kropp ska erbjudas så fort som möjligt efter dödsfallet, men det ska uppmuntras och inte tvingas fram (Brysiewicz & Uys, 2006). Att se den döde är viktigt för de anhöriga för att de ska kunna greppa om situationen och för att de ska få chans att säga farväl (Li et al., 2002; Wisten & Zingmark, 2006). Att få vara nära och sitta hos den döde känns väldigt betydande enligt de anhöriga. (Wisten & Zingmark, 2006). Enligt Li et al., (2002) uppger däremot de anhöriga att de tycker att vårdpersonalen inte bör uppmuntra de
anhöriga till att se kroppen om den är svårt skadad eller vanställd. Många av de anhöriga uttryckte att de var ledsna över att de inte varit med vid dödsögonblicket och att de hade velat vara
närvarande vid återupplivningsförsök (Li et al., 2002; Wisten & Zingmark, 2006). Enligt en studie som gjorts (Tye, 1992) visade det sig att många sjuksköterskor anser att det är mindre viktigt att uppmuntra de anhöriga att se den som avlidit.
Uppföljning
Flera av studierna tar upp vikten av uppföljning av vården. Många av de anhöriga som intervjuats berättar att de saknat någon form av uppföljning. De anser att uppföljning hade varit värdefullt för dem och deras fortsatta sorgearbete (Brysiewicz, 2006; Brysiewicz & Uys, 2006; Wisten & Zingmark, 2006). Uppföljning kan innebära att den inblandade personalen ringer hem till familjen för att höra hur de har det, eller att de skriver ett brev eller kort till de anhöriga (Brysiewicz & Uys, 2006). Många av de anhöriga som intervjuats uttrycker en önskan om att det funnits en broschyr som de fått med sig hem. Den kunde innehålla namn och telefonnummer till personer de kunde ringa till när de behövde någon att prata med. Det kunde också finnas med information om sorgeprocessen och rådgivning (Brysiewicz, 2006). Några av de anhöriga berättar att de fått bra stöd i det akuta skedet men i de följande faserna i sorgeprocessen saknades någon form av stöd. Det framgår också att de hade uppskattat att få komma tillbaka till akutmottagningen för att få träffa den inblandade personalen och få en genomgång om vad som hänt där. Det skulle vara av värde för dem att få informationen upprepad då de inte är i chocktillstånd och lättare kan ta del av den givna informationen (Wisten & Zingmark, 2006). I en studie där sjuksköterskor intervjuats visar det sig att de inte tycker att det är viktigt med ett uppföljande samtal till familjer som drabbats. De beskriver en rädsla för att ett telefonsamtal skulle störa de anhöriga och att det skulle kännas som ett
18
intrång på den privata sorgen och som en smärtsam påminnelse för familjen (Tye, 1993). I en studie gjord av Hallgrimsdottir (2000), där sjuksköterskor intervjuats framkommer det att de inte använder sig av uppföljning i deras arbete med familjer som förlorat en anhörig. Men de uttrycker dock en önskan om att det skulle finnas ett uppföljningsprogram.
Tema 3 - Vårdpersonalen
Kommunikation mellan kollegor
En studie belyser att det finns ett behov hos sjukvårdpersonalen att prata med sina kollegor efter svåra situationer på arbetet. Det är viktigt att få prata ut, få stöd i sina egna känslor och bearbeta det som har hänt. Personalen behöver känna att de har stöd från sina arbetskamrater (Brysiewicz & Uys, 2006; Hallgrimsdottir, 2000). Att ta hand om anhöriga vid plötsligt dödsfall innebär en stor stress för personalen (Hallgrimsdottir, 2000; Tye, 1992). Det är viktigt att vårdpersonalen pratar om sina känslor och upplevelser. En bra hjälp som stresshantering är samtal i arbetsgruppen där chansen ges att utbyta erfarenheter med sina kollegor som vet vad det innebär att vårda människor och hur det är att hamna i svåra situationer. Genom att höra andras upplevelser finns en möjlighet att lära sig något om sitt eget handlande i krissituationer (Brysiewicz & Uys, 2006).
Vårdpersonalens egna känslor
Det framkommer att det finns en bristande vilja hos vårdpersonalen att visa sina egna känslor för de anhöriga. Medan de drabbade i krissituationen upplever att det känns som att
vårdpersonalen verkligen bryr sig om och tar situationen på allvar, om de visar sina känslor (Tye, 1992). Personalen bör bestämma för sig själva hur de bäst hanterar krissituationer. Några av de intervjuade sjuksköterskorna menar att det är genom livserfarenhet,
arbetslivserfarenhet och utbildning som de lär sig att hantera dessa situationer (Brysiewicz & Uys, 2006).
Utbildning och kunskap
Många av dem som arbetar i akutvården anser sig inte ha lämplig utbildning för att ta hand om anhöriga vid plötsligt och oväntat dödsfall (Feldman & Smith-Cumberland, 2005;
Hallgrimsdottir, 2000; Tye, 1993). Deltagarna i studien beskriver att de inte har rätt utbildning och kunskap för att meddela familjer om dödsfall eller hjälpa de drabbade med deras sorg. De
19
känner sig obekväma och oförberedda för att ta hand om familjer i krissituation (Feldman & Smith-Cumberland, 2005). I en studie blev sjuksköterskor intervjuade och frågan ställdes om de höll sig uppdaterade och läste litteratur inom området, majoriteten svarade då att de inte höll sig uppdaterade (Hallgrimsdottir, 2000).
Diskussion
Metoddiskussion
Syftet med denna litteraturstudie är att bidra till att öka kunskapen om anhörigas omvårdnadsbehov och vårdpersonals bemötande vid plötsligt och oväntat dödsfall. En systematisk litteraturstudie har gjorts baserad på 8 vetenskapliga artiklar. Tre olika databaser har använts för att hitta artiklar: Cinahl, Elin@Kalmar och PsychINFO. Det visade sig när sökningar påbörjades att det fanns del forskning inom det valda området, men dock fanns inte mycket att hämta som fulltext i Kalmar. Att söka artiklar blev ett moment som tog mycket tid och artiklar fick beställas. Några av de beställda artiklarna visade sig senare vara
litteraturstudier och kunde ej användas till studien. Eftersom få artiklar fanns att hitta i fulltext, finns en risk för att intressanta och användbara artiklar har missats. Sökningar har även gjorts i andra databaser som Chochrane, Medline, PubMed och SveMed, men dessa sökningar gav inga inkluderade artiklar då det inte fanns artiklar att hämta som fulltext. De artiklar som inkluderats har upplevts som fullt tillräckliga att svara för syftet. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar har valts. Vilket har gjort att både upplevelser från
drabbade anhöriga och vårdpersonal har fångats och även kvantitativ data finns med i studien. De åtta artiklarna som använts har kvalitetsgranskats enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006). Fem av artiklarna uppnådde hög kvalitet och tre av artiklarna var av medelkvalitét. Vid kvalitetsgranskningen av artiklarna då granskningsmall användes, var det ibland svårt att besvara vissa frågor och mallarna som användes för granskningen gav möjlighet till att bedömningen kunde påverkas av egna tolkningar. En medvetenhet finns om att egna tankar och värderingar kan ha haft inverkan på granskningen då detta har varit ett ensamarbete. Vid kvalitetsgranskningen bedömdes artiklarna mycket utifrån metodens beskrivning och även resultatets innehåll och upplägg.
Artiklar har inkluderats som har haft engelskt språk. Då lexikon har använts för översättning finns en risk för feltolkning av texten. För att undvika detta har studierna lästs upprepade gånger. Tanken var från början att endast inkludera vetenskapliga artiklar som gjorts i Europa.
20
Men då få relevanta artiklar hittades togs detta inklusionskriteriet bort och artiklar från hela världen har använts. Det visade sig dock att forskning som gjorts i Afrika, Kina, Sverige, Island, England, Kanada och USA har ett överensstämmande resultat. Också fanns en tanke från början att använda studier som utförts från år 2000 och framåt, men tidsperspektivet fick utvidgas på grund av att få artiklar hittades. Därför inkluderades även studier från 1993 och framåt. Innehållet i de äldre och nyare artiklarna ansågs dock överensstämma och valdes därför att inkluderas.
De artiklar som har varit av hög kvalitet har visat tydligt att de är granskade av en etisk kommitté. Men i några av de artiklarna med medelkvalité framgår inte den etiska aspekten tydligt. De har ändå valts att inkluderas i denna litteraturstudie för att det framgår att deltagarna har samtyckt till att vara med i studien och att de är med frivilligt.
Travelbees omvårdnadsteori har använts som grund för denna studie. Då originalkällan är mycket svår att få tag på har Kristoffersen et al. (2006) använts som källa. Alltså finns en medvetenhet om att det är en andrahandskälla och en tolkning av teorin. Den har ändå använts för att den ansågs mycket relevant då den bygger på den mellanmänskliga relationen.
För att få statistik över plötsligt dödsfall, kontaktades socialstyrelsens dödsorsaksregister via mailkontakt. Denna kontakt hittades på dödsorsaksregistrets webbsida (Socialstyrelsens dödsorsaksregister, 2007).
Resultatdiskussion
Resultatet visar de mest framträdande omvårdnadsbehoven som finns hos anhöriga vid plötsligt dödsfall, även vårdpersonals åsikter och upplevelser kommer fram ur de artiklar som lästs. De vetenskapliga artiklarna visade ett likartat resultat och det var lätt att urskilja olika teman i materialet. Jag har valt att dela in resultatdiskussionen utifrån de olika teman och underrubriker som tas upp.
Information och dödsbeskedet
Ett av det mest framträdande behovet hos de anhöriga visade sig vara att få information från sjukvårdspersonalen. Det framkommer tydligt att informationen från vårdpersonalen brister och att många anhöriga har saknat klar och tydlig information om situationen (Brysiewicz, 2006; Li, Chan & Lee, 2002; Wisten & Zingmark, 2006). Några anhöriga berättade också att det var värdefullt att få höra att sjukvårdspersonalen gjorde allt de kunde för att rädda livet på
21
den som avlidit (Brysiewicz, 2006; Tye, 1992; Li et al., 2002; Wisten & Zingmark, 2006). I kompetensbeskrivningen för sjuksköterskan är bemötande, information ett kompetensområde som sjuksköterskan ska ha förmåga till. Här ingår att ha förmåga att kommunicera med patienter och närstående på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Det innebär också att ha förmåga att informera närstående och att försäkra sig om att de förstår den givna
informationen (Socialstyrelsen, 2005). Cullberg (2006) beskriver att det är viktigt med saklig information till den som hamnar i en krissituation. Ofta när det handlar om medicinsk
information bör den upprepas flera gånger, på grund av att den sörjande har svårt att uppfatta och ta emot den information som ges. Upprepning bör göras för att den drabbade bör få betrakta sin situation för att kunna bedöma det som sägs. Under chockfasen håller den drabbade verkligheten ifrån sig och den sörjande kan inte ta in vad som har skett och kan därför inte bearbeta förlusten.
Det visade sig i några av studierna att det varit värdefullt för de anhöriga att få en kontaktperson. En människa som suttit hos dem, gett information och svarat på frågor (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Li et al., 2002). Kock-Redfors (2002) skriver att stödkontakt ska erbjudas. Det kan innebära kuratorkontakt och kontakt med sjukhuskyrkan. Det känns tryggt för de anhöriga att ha någon utomstående, som inte tillhör vårdpersonalen, att prata med.
Kommunikation
Det är anmärkningsvärt att det framkommer att så många av de intervjuade i studierna är så missnöjda med vården. Många anhöriga uppger att det finns brister i kommunikationen hos personalen, de berättar att de upplevt en ”kyla” från sjukvårdspersonal och att de upplevt att de inte tagit situationen på allvar (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Wisten & Zingmark, 2006). Eide & Eide (1997) skriver att empati är grunden för all hjälpande
kommunikation. För att empati ska utvecklas krävs en förmåga och en vilja till att vara öppen och lyssnande för den andres förutsättningar. Att lyssna och vara mottaglig innebär inte bara att höra vad den andre har att säga, utan också att vara aktivt närvarande och ta ansvar i förhållande till den andra personen. Enligt Travelbees omvårdnadsteori ger empatisk
förståelse i omvårdnadssammanhang värdefull information när det handlar om att förstå den andres inre upplevelse och yttre beteende. En upplevelse av närhet och kontakt uppstår i situationer där empatisk förståelse finns. Empati bygger på parternas erfarenhetsbakgrund och en förutsättning är att det finns en vilja till att förstå den andres upplevelse (Kristoffersen et al., 2006).
22
Vårdpersonal som möter anhöriga i kris bör vara mycket medvetna om deras icke- verbala kommunikation (Brysiewicz & Uys, 2006). Att vårdpersonalen lyssnar till familjens känslor, tankar och frågor är viktigt och att de sätter sig ner och tar sig tid till att lyssna är mycket betydelsefullt för de anhöriga (Brysiewicz, 2008; Brysiewicz & Uys, 2006; Li et al., 2002;
Wisten & Zingmark, 2006).
Enligt Travelbees omvårdnadsteori är grunden för omvårdnad att det uppstår en
mellanmänsklig relation (Kristoffersen et al., 2006). Många som arbetar i vården upplever att det är svårt med kommunikation i en krissituation. Anledning till detta kan vara att det är möten som sker för första gången, kort och snabbt, i en svår situation för de anhöriga och det ges inte möjlighet att öppna för en djupare relation till varandra (Brysiewicz & Uys, 2006). Enligt Travelbees teori bygger den mellanmänskliga relationen på flera faser; det första mötet, framväxt av identiteter, empati, sympati, etablerande av ömsesidig förståelse och kontakt (Kristoffersen et al., 2006). Birkehorn (1998) skriver att kunskap och förståelse för försvarsmekanismer är värdefullt. En människa använder sig av försvarsmekanismer omedvetet för att skydda sig själv. Det är viktigt att vara uppmärksam och lyhörd på dessa reaktioner. Det är viktigt att tänka på att som vårdare är inte uppgiften att rasera detta försvar innan personen vill ha hjälp eller är motiverad att möta problemet.
Omhändertagande
En av Kock-Redfors (2002) generella sanningar är att ett gott omhändertagande i akutskedet kan underlätta den fortsatta sorgeprocessen för de anhöriga. Enligt Travelbees
omvårdnadsteori är omvårdnadens mål och syfte att hjälpa den person som lider att hantera, bära och hitta en mening i det som sker (Kristoffersen et al., 2006). Enligt International Council of Nurses (ICN) etiska kod har sjuksköterskan fyra grundläggande ansvarsområden: att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Wisten & Zingmark (2006) belyser att det är viktigt att komma ihåg att ofta sätter sig detaljer på minnet hos en krisdrabbad. De anhöriga beskriver att det är ovärderligt om de individuella behoven uppmärksammas av
sjukvårdspersonalen. Små enkla handlingar från vårdpersonalen kan kännas betydelsefulla, exempelvis att personalen erbjuder något att dricka eller äta och att de frågar om de anhörigas behov, detta visar enligt några av de intervjuade att vårdpersonalen verkligen bryr sig
(Brysiewicz, 2006). I Travelbees teori beskrivs att vårdaren ska använda sig av ämneskunskap och insikt för att identifiera patientens omvårdnadsbehov och bestämma hur dessa behov ska tillgodoses på bästa sätt (Kristoffersen et al., 2006).
23
Ett omhändertagande och bemötande som upplevs som icke-hjälpande för den drabbade kan leda till det som Eriksson (1994) beskriver som vårdlidande i sin omvårdnadsteori, ett onödigt lidande. Vårdlidande kan uppstå av utebliven vård genom att vårdpersonalen har en bristfällig förmåga till att se och bedöma vad patienten behöver. Travelbees omvårdnadsteori beskriver lidande som en ofrånkomlig del av livet. Alla former av förluster kan skapa lidande
(Kristoffersen et al., 2006).
Ett bra bemötande och omhändertagande kan hjälpa de anhöriga att undvika det som beskrivs som PTSD, Posttraumatic Stress Disorder, som också kallas traumatisk kris. Det som händer vid PTSD är att plågsamma minnen kommer fram och kan visa sig med symtom som
koncentrationssvårigheter, irritation, misstänksamhet och en överdriven vaksamhet. Också symtom som sömnsvårigheter, mardrömmar, depression, skuldkänslor, självmordstankar, minskat intresse för dagliga aktiviteter och starka känsloyttringar är vanliga (Birkehorn, 1998). Cullberg (2006) skriver att PTSD är en vanlig reaktion med en förekomst 20-30% i traumautsatta grupper.
Att se personen som avlidit
Möjligheten till att se den avlidnes kropp ska erbjudas så fort som möjligt efter dödsfallet, men det ska uppmuntras och inte tvingas fram (Brysiewicz & Uys, 2006). Hälso- och sjukvården har ansvar och uppgifter vid dödsfall. Hälso- och sjukvårdens uppgifter skall fullgöras med respekt för den avlidne samt att de efterlevande skall visas hänsyn och omtanke (HSL 1982:763). Att se den döde kan underlätta för de anhöriga att kunna på allvar förstå att förlusten är verklighet. Detta kan göra att sorgearbetet blir mera påtagligt (Cullberg, 2006). Att se den döde är viktigt för de anhöriga för att de ska få chans att säga farväl till sin familjemedlem (Li et al., 2002; Wisten & Zingmark, 2006). Kock-Redfors (2002) skriver också att det är viktigt att de anhöriga
rekommenderas att se den som avlidit. Det är viktigt att familjen får möjlighet att får vara ensamma med deras anhörige som avlidit, att de får vara i lugn och ro i avskildhet.
Uppföljning
Det framkom tydligt i artiklarna att uppföljning efter inträffat dödsfall är något som varit viktigt för de anhöriga. Många av de anhöriga berättar att de saknat någon form av
uppföljning, de anser att det hade varit värdefullt för dem (Brysiewicz, 2006; Brysiewicz & Uys, 2006; Wisten & Zingmark, 2006). Uppföljning kan innebära att den inblandade
24
kort till de anhöriga (Brysiewicz & Uys, 2006). Enligt Kock-Redfors (2002) är
uppföljningssamtal en av de viktigaste delarna i ett bra och professionellt omhändertagande av en familj som plötsligt har förlorat en familjemedlem. Det är ett tillfälle för de anhöriga att få svar på medicinska frågor, i lugn och ro få gå en genomgång av händelseförloppet åter igen av de som var inblandade. Det är också en möjlighet att de anhöriga får ge återkoppling på den vård som givits och det omhändertagande som gjorts. Det är viktigt för de anhöriga att få svar på de frågor de har angående behandling och dödsorsak. Det är en förutsättning för ett fortsatt sorgearbete att de sörjande har förstått vad som har hänt och att de vet vad
dödsorsaken var. Om det finns funderingar som är obesvarade eller om dödsorsaken är oklar finns det en risk för att de anhöriga i efterloppet fastnar i ett ältande kring dessa frågor. Uppföljningssamtal ger också ett tillfälle för vårdpersonalen att reda ut om det finns
eventuella missförstånd när det gäller behandlingen eller bemötandet. Det är väldigt väsentligt för anhöriga att få komma tillbaka när chocken har lagt sig något, att få träffa de inblandade och en chans att uttrycka sina känslor och frågor. Enligt Kristoffersen et al. (2006) beskrivs i Travelbees omvårdnadsteori att den som vårdar ska i efterhand göra en utvärdering av given vård för att se om patientens behov har blivit helt eller delvis tillgodosedda.
I en studie där sjuksköterskor intervjuats visar det sig att de inte tycker att det är viktigt med ett uppföljande samtal till familjer som drabbats. De beskriver en rädsla för att ett
telefonsamtal skulle störa de anhöriga och att det skulle kännas som ett intrång på den privata sorgen och som en smärtsam påminnelse för familjen (Tye, 1993).
Kommunikation mellan kollegor
Det finns ett behov hos sjukvårdpersonalen att prata med sina kollegor efter svåra situationer på arbetet. Det är viktigt att få prata ut, få stöd i sina egna känslor och bearbeta det som har hänt. En bra hjälp som stresshantering är samtal i arbetsgruppen (Brysiewicz & Uys, 2006). Birkehorn (1998) skriver att debriefing bör vara obligatoriskt för människor som arbetar med krissituationer. Debriefing innebär ett själsligt omhändertagande för dem som arbetar med krisdrabbade och innebär att återföra dem till reaktioner och känslor kring det som hänt. Debriefing kan innebära att arbetsgruppen samlas med en handledare och pratar om krissituationen. De som inte vill prata får lyssna. En genomgång görs av vad som hänt och möjligheten görs att med ord få förstå vad situationen handlade om. På detta sätt kan gruppen med hjälp av sin kunskap, sitt yrkesval och arbetskamrater få hjälp att prata om sina
25
Vårdarens egna känslor
Det framkommer i en studie av Tye (1993) att det finns en bristande vilja hos vårdpersonalen att visa sina egna känslor för de anhöriga. Cullberg (2006) skriver att sjukvårdspersonal ofta undviker närmare kontakt med akut drabbade människor. Han menar att detta kan bero på att personalen skyddar sig själva mot tanken på att en katastrof kan hända. Att möta en människa som är drabbad av en svår krissituation kan väcka tankar på att katastrofen kan drabba vem som helst, när som helst. Medan de anhöriga i studien gjord av Tye (1993) upplever att det känns som att vårdpersonalen verkligen bryr sig om och tar situationen på allvar, om de visar sina känslor.
Birkehorn (1998) skriver att människor som arbetar med krishjälp stänger av sina egna känslor och reaktioner för att använda sina kunskaper och hjälpa på ett snabbt och effektivt sätt. Enligt Brysiewicz och Uys (2006) bör personalen bestämma för sig själva hur de bäst hanterar krissituationer. Detta kan kopplas till Travelbees omvårdnadsteori och terapeutisk användning av sig själv. Att använda sig själv terapeutiskt innebär att vårdpersonal behöver en insikt om människans villkor och ha ett genomtänkt förhållande till sina egna värderingar och förhållningssätt när det handlar om sjukdom, lidande och död. Terapeutisk användning av sig själv som person är kopplat till förnuft och intellekt och vårdaren använder sig själv på ett medvetet och genomtänkt sätt i relationer till andra människor (Kristoffersen et al., 2006).
Utbildning och kunskap
Ett område som framstår som viktigt i de inkluderade artiklarna är utbildning och kunskap. Det är påfallande i studierna att många av dem som arbetar i akutvården anser sig inte ha lämplig utbildning för att ta hand om anhöriga vid plötsligt och oväntat dödsfall (Feldman & Smith-Cumberland, 2005; Tye, 1993). Enligt Birkehorn (1998) styr kunskapen handlandet i olika situationer. Kunskapen om chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och
nyorienteringsfasen är viktig samt kunskap om de olika försvarsmekanismerna och
stressreaktionerna är viktigt för att veta hur den krisdrabbade försvarar sig. Det är värdefull kunskap för att kunna bemöta dessa människor i olika situationer. Kunskap skapar en förståelse för dem som drabbas av kris och sorg och en trygghet grundas för att hjälpa sörjande människor. Kunskap tillsammans med ett intresse av att hjälpa människor i kris gör att engagemanget och det personliga ansvaret ökar. Lundmark (2007) skriver att kunskap om kris och sorg skapar trygghet. Saknas det utbildning om sorg och krishantering i
26
vårdutbildningarna idag kan detta enligt Lundmarks resonemang ge konsekvenser för stödet som erbjuds till de anhöriga.
Några av de intervjuade sjuksköterskorna menar att det är genom livserfarenhet,
arbetslivserfarenhet och utbildning som de lär sig att hantera dessa situationer (Brysiewicz & Uys, 2006).
Slutsats
Utifrån resultatet framgår det tydligt att det saknas utbildning och kunskap samt att det finns en rädsla hos vårdpersonal inför att möta anhöriga vid plötsligt dödsfall. Det visar sig genom att de anhöriga beskriver en bristande kommunikation och information från vårdpersonalen och att de drabbade upplever att de inte fått den hjälp de önskat. Det framkommer att det är värdefullt för de anhöriga att de individuella behoven tillgodoses och att någon form av uppföljning erbjuds. Kommunikation mellan kollegor är också en viktig faktor som framkommer. Kunskap och utbildning skapar en grundtrygghet hos personal som möter sörjande, känslan av trygghet är viktig för en människa som hamnat i en krissituation. Sammanfattningsvis kan nedanstående punkter vara till hjälp och användas i möten med anhöriga vid plötsligt och oväntat dödsfall.
- Snabbt och direkt omhändertagande är mycket viktigt.
- Lämna inte en människa i chock ensam. Ett rum i avskildhet är värdefullt. - En människa i chocktillstånd behöver vätska, vila, värme och vänlighet.
- Informationen är viktig. Gärna både skriftlig och muntlig. Upprepa informationen. - Lyssna. Var närvarande.
- Våga finnas vid den sörjandes sida.
- Visa respekt för att varje människa är unik och var öppen för individuella behov. - Erbjud, men tvinga inte fram, att de anhöriga få se deras familjemedlem som avlidit. - Ge möjlighet till familjen att få ta avsked. Stressa inte. Låt avskedet få ta den tid som
de anhöriga önskar.
27
Framtida forskning
Det finns få studier gjorda som beskriver anhörigas omvårdnadsbehov och vårdpersonals bemötande. Därför anser jag att mer forskning bör göras. Eftersom det framkommer tydligt att det saknas kunskap och att det finns en rädsla att möta människor i kris och sorg anser jag att detta ämne bör aktualiseras, för de anhörigas skull och även för vårdpersonal som möter de som drabbas.
28
Referenslista
Birkehorn, R. (1998). Krishantering i praktiken. Tierp: Meyer Information & Förlag AB. Brysiewicz, P. (2008). The lived experience of losing a loved one to sudden death in KwaZulu-Natal, South Africa. Journal of Clinical Nursing, 17 (2): 224-31.
Brysiewicz, P., & Uys, L.R. (2006). A Model for Dealing With Sudden Death. .Advances in
Nursing Science, 29 (3): E1-E11.
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
Eide, H., & Eide, T. (1997). Omvårdnadsorienterad kommunikation (I. Almquist övers.). Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1996).
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB.
Feldman, R.H., & Smith-Cumberland, T.L. (2005). Survey of EMTs’ attitudes towards death.
Prehospital and Disaster Medicine, 20, 184-188.
Fleiszer, A.R., Glasgow, B., Moules, N.J., Prins, M., & Simonson, K. (2007). The Soul of Sorrow Work. Grief and Therapeutic Interventions With Families. Journal of Family Nursing, 13 (1): 117-141.
Friedman, R., & James, J. (2003). Sorgbearbetning. (A. Magnusson, övers.). Lund: Anders M AB. (originalarbete publicerat 1998).
Hagström, A., & Jonsson, S. (2005). En bro över mörka vatten. Örebro: Cordia AB
Hallgrimsdottir, E. M. (2000). Accident and emergency nurses´ perceptions and experiences of caring for families. Journal of Clinical Nursing, 9, 611-619.
29
(HSL 1983:763). Hälso- och sjukvårdslag. [Elektronisk].
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763. Socialdepartementet. Tillgänglig: [091123].
ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.[Elektronisk] http://www.icn.ch/icncodeswedish.pdf. Tillgänglig: [091118]. Stockholm.
Jahren-Kristoffersen, N., Nortvedt, F., & Skaug, E-A. (2006). Grundläggande Omvårdnad 4. Stockholm: Liber AB.
Kock-Redfors, M. (2002). Plötslig oväntad död- Att ta hand om anhöriga i akut kris. Göteborg: Warne Förlag.
Li, P.S., Chan, W.H.C. & Lee, T.F.D. (2002). Helpfulness of nursing actions to suddenly bereaved family members in an accident and emergency setting in Hong Kong. Journal of
Advanced Nursing, 40 (2): 170-80.
Lundmark, A-K. (2007). Sorgens olika ansikten. Ingarö: Columbus Förlag AB.
Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Artikelnummer 2005-105-1. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2007). Dödsorsaksregistret. [Elektronisk]
http://www.socialstyrelsen.se/register/dodsorsaksregistret. Tillgänglig [091124] Stockholm: Socialstyrelsen.
Swärd, A. (2005). Stillsamheter. Helsingborg: LJ Boktryck AB.
Tye, C. (1993). Qualified nurses´ perceptions of the needs of suddenly bereaved family members in the accident and emergency department. Journal of Advanced Nursing, 18, 948-956.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad - en bro mellan
30
Wisten, A. & Zingmark, K. (2007). Supportive needs of parents confronted with sudden cardiac death – A qualitative study. Resuscitation, 74(1), 68-74.
Bilaga 1
Sökmatris
Cinahl – 090930
Sökord Träffar Peer-reviewed Titlar - lästa Abstrakt – lästa Valda artiklar för kvalitetsgranskning Artiklar som inkluderats i studien 1. Bereaved family 108 108 11 4 4 st. Nr: 1,2,3,7 2. Nursing 291685 3. Sudden death 1150 4. Grief 3824 5. Family member 1435 6. Survivors 10792Bilaga 1
ELIN Kalmar – 091008
Sökord Träffar Titlar – lästa Abstract – lästa Valda artiklar för kvalitetsgranskning Artiklar som inkluderats i studien 1. Bereaved family 189 2. Nursing 122831 3. Sudden death 11402 4. Grief 2484 5. Family member 28975 6. Survivors 20263 1 AND 3 11 11 11 4 Nr: 4,5,6
