Återgång till arbete : En undersökning om sjukskrivnas upplevelser av det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan

SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Återgång till arbete

En undersökning om sjukskrivnas upplevelser av det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan

Return to work

A survey of sick leave’s experiences of the strengthened collaboration between the Swedish Social Insurance Agency and the Swedish Public Employment Service

Ann Bengtsson

Lina Kronvall

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Datum för uppsatsseminarium: 2021-06-02

Examinator: Niklas Gustafson Handledare: Pål Brunnström

Sammanfattning

Sjukskrivningar i Sverige är ett aktuellt samhällsproblem som orsakar stora kostnader och mänskligt lidande för de drabbade. Sjukskrivnas situation påverkas av både personliga och kontextuella faktorer vilket medför utmaningar i deras återgång till arbete. Dessa utmaningar kräver samlade stödinsatser från samhället, varav det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är en del. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sjukskrivna upplever sin rehabiliteringsprocess inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmö. Vidare undersöks vilka faktorer som de upplever har hämmat respektive främjat deras rehabiliteringsprocess. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta intervjuer med sjukskrivna som är eller har varit inskrivna i det förstärkta samarbetet. Studiens teoretiska utgångspunkter är Careership Theory av Hodkinson och Sparkes (1997) och Social Cognitive Career Theory av Lent (2005). Begreppen vi utgår från är brytpunkter, handlingshorisont, upplevd självförmåga, förväntat utfall samt personliga mål.

Resultatet visar att sjukskrivnas upplevelser av att ingå i det förstärka samarbetet samt vad som hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess skiljer sig åt. Det framkommer i intervjuerna att informanter tagit del av få vägledningsinsatser inom det förstärkta samarbetet och att arbetsträning som är en insats har varit mycket betydelsefull. Intervjuerna visar att informanter har fått ett gott bemötandet från handläggarna på Arbetsförmedlingen vilket varit främjande i rehabiliteringsprocessen. Ett intressant resultat visar att handläggarna behövt arbeta bromsande med informanterna i större utsträckning än motiverande för att förhindra en försämring av hälsotillstånd. Det framkommer under intervjuerna att informanternas olika personligheter samt varierade tilltro till sin egen förmåga medför att de har olika förutsättningar för en återgång till arbete. Slutsatsen är att god samverkan runt sjukskrivna, ett gott bemötande, socialt stöd samt individanpassade stödåtgärder i rehabiliteringsprocessen, varav vägledning är en del, främjar sjukskrivnas återgång till arbete.

Förord

Vi vill tacka informanterna för att de tog sig tid till att medverka i undersökningen. Utan dem hade studien inte varit möjlig att genomföra. Vi vill även passa på att tacka de kontakter som vi haft i vårt nätverk som förmedlat kontakter till informanterna. Vi tackar även vår handledare Pål Brunnström för ett vägledande och betydelsefullt stöd genom hela skrivprocessen. Sist men inte minst vill vi ge oss själva en stor klapp på axeln för ett bra utfört arbete och ett välfungerande samarbete. Arbete har verkligen varit en gemensam ansträngning. För oss har det varit viktigt att vi båda varit involverade under hela arbetsprocessen. Vi har tillsammans skrivit, bearbetat och korrekturläst arbetets olika delar.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7 1.1 Syfte ... 8 1.2 Frågeställningar ... 8 2. Tidigare forskning ... 9 2.1 Samhällsperspektiv ... 9 2.2 Handläggarens perspektiv ... 11

2.3 Den sjukskrivnes perspektiv ... 12

2.4 Sammanfattning ... 13

3. Teoriförankring ... 14

3.1 Careership ... 14

3.2 Social Cognitive Career Theory ... 15

3.3 Sammanfattning ... 16

4. Metod ... 17

4.1 Metodval och metoddiskussion ... 17

4.2 Urval av undersökningsenheter ... 17 4.3 Tillvägagångssätt ... 18 4.4 Datainsamling ... 18 4.5 Analysform ... 19 4.6 Etiska ställningstagande ... 20 5. Resultat ... 22

5.1 De sjukskrivna och deras upplevelser av det förstärkta samarbetet ... 22

5.1.1 Brytpunkten från sysselsättning till sjukskrivning ... 23

5.1.2 Samverkan ... 23

5.1.3 Handläggarnas betydelse och stöd för den sjukskrivne ... 25

5.2 Vägledningsinsatser i det förstärkta samarbetet ... 26

5.2.1 Arbetsträning - en insats i det förstärkta samarbetet ... 27

5.3 Vad hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess ... 29

6.1 Sjukskrivnas upplevelser i det förstärkta samarbetet ... 31

6.2 Arbetsträning - en viktig insats ... 33

6.3 Handläggarnas vägledande stöd i det förstärkta samarbetet ... 34

6.4 Hämmande och främjande faktorer i rehabilitering ... 35

6.5 Sammanfattning ... 35

7. Diskussion ... 37

7.1 Resultatdiskussion ... 37

7.1.1 Sjukskrivnas upplevelser av det förstärkta samarbetet ... 37

7.1.2 Vägledningsinsatser och betydelsen av dessa för de sjukskrivna ... 38

7.1.3 Egna reflektioner om resultat och analys ... 39

7.2 Metoddiskussion ... 42

7.3 Teoridiskussion ... 43

7.4 Förslag till fortsatt forskning ... 43

8. Referenslista ... 45

Bilaga 1 ... 49

1. Inledning

Sjukfrånvaron i Sverige är hög och är ett aktuellt samhällsproblem. Bakom de höga sjuktalen finns det både ett stort mänskligt lidande och stora kostnader för samhället. Situationen som sjukskrivna och i en del fall även arbetslösa individer befinner sig i påverkas både av individuella och kontextuella faktorer vilket bidrar till en komplexitet i återgång till arbete (Andersén et al 2017, 1). Dessa utmaningar kräver samlade stödinsatser från samhället och utifrån vårt perspektiv och frågeställningar vägledningsinsatser. Enligt Bengtsson och Arvidsson (2017, 1-5) har sjukskrivningarna ökat betydligt de senaste åren, de betonar att chansen att komma tillbaka till arbete minskar ju längre tid en individ är borta från arbetsmarknaden. Ända sedan 2013 har de långa sjukfallen ökat. Utöver problematiken med de höga sjuktalen i Sverige betonar Hallqvist (2015, 294) att det finns en brist på forskning av vuxnas övergångar.

Vi har gjort en kvalitativ studie med sjukskrivna som varit eller är inskrivna i det förstärkta samarbetet (DFS), vilket är vår valda förkortning för att underlätta läsningen. Samarbetet sker mellan AF och Försäkringskassan (FK) och syftar till att underlätta och förkorta sjukskrivningsperioden för sjukskrivna samt utreda arbetsförmåga. En del av handläggarna på AF är utbildade studie- och yrkesvägledare. Vårt intresse för målgruppen har stärkts under utbildningen och uppfattningen är att målgruppen ibland bortprioriteras och att sjukskrivna står inför stora utmaningar när det gäller återetablering på arbetsmarknaden. Få studier har gjorts utifrån sjukskrivnas uppfattning om vad som hämmar och främjar dem i processen att återta sin egen arbetsförmåga (Popay och Williams 1996, 759-768).

Trots omfattande preventiva samhällsinsatser finns det ett stort antal individer som ändå faller ifrån arbetsmarknaden vilket medför ett ständigt behov av stödinsatser från samhället för att få dem tillbaka till arbetsmarknaden (Bengtsson och Arvidsson 2017, 1-5). Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har en viktig funktion, tillsammans i DFS erbjuds sjukskrivna olika stödinsatser för att underlätta övergången mellan sjukskrivning och arbetsliv (Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan 2019, 10-11). I Norge finns det en liknande problematik kring att förhindra samt reducera sjukfrånvaro (Strandvik 2019, 1-2). Strandvik (ibid.) menar att Norges nationella karriärvägledningsutbud troligtvis är för okänt för patienter och sjukvården vilket är dåliga nyheter för folkhälsan. I de fall där

jobbförändring (karriärövergång) eller kompetensutveckling är nödvändig kan karriärvägledning förebyggande bidra till att minska utmaningar vid övergångar och därmed också sjukfrånvaro (ibid.).

Samhällsproblematiken kring Sveriges höga sjukfrånvaro kräver samlade stödinsatser från samhället för att underlätta sjukskrivnas återgång till arbete. Det finns därför ett behov av mer forskning och kunskap kring sjukskrivnas upplevelser av rehabiliteringsprocesser och vägledningens del i dessa processer, vilket går att koppla till Studie- och yrkesvägledardisciplinen. Studien är av hög relevans då den utifrån de sjukskrivnas perspektiv ökar medvetenheten kring rehabiliteringsprocesser och vägledningens betydelse samt vad som hämmar och främjar rehabiliteringsprocessen.

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sjukskrivna upplever sin rehabiliteringsprocess inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmö. Vidare undersöks vilka faktorer som de upplever har hämmat respektive främjat deras rehabiliteringsprocess.

1.2 Frågeställningar

Hur upplever de sjukskrivna att det är eller har varit att ingå i det förstärkta samarbetet?

Vilka vägledningsinsatser har de sjukskrivna tagit del av och vilken betydelse upplever de att dessa haft för dem i deras rehabilitering mot en återgång till arbete?

Vilka faktorer upplever de sjukskrivna har hämmat respektive främjat deras rehabilitering?

2. Tidigare forskning

Karriärvägledning är inte ett vedertaget begrepp i rehabiliteringssammanhang. I mycket av den tidigare forskning vi hittat ser vi dock att många av de främjande insatser som ges till sjukskrivna i olika samverkansprojekt är av vägledande karaktär men benämns inte direkt som vägledningsinsatser. Vi har hittat forskning kring vikten av samverkan och olika samverkansprojekt men inte specifikt om DFS och endast lite kring vägledningens betydelse för sjukskrivna i rehabilitering. Däremot har vi hittat forskning om betydelsen av bemötandet från professionella runt den sjukskrivne samt om vilka faktorer som påverkar och främjar en individs rehabiliteringsprocess. Tidigare forskning har tematiserats utifrån samhällets, handläggarens, samt den sjukskrivnes perspektiv därför att de alla berör och påverkar varandra.

2.1 Samhällsperspektiv

Många förändringar har gjorts i sjukförsäkringen de senaste åren i syfte att motverka långa sjukskrivningar samt sänka kostnaderna i samhället. Rehabiliteringskedjan är central, det vill säga införandet av fasta tidsgränser för bedömning av arbetsförmåga och rätt till ersättning. Förändringarna var avsedda att förbättra sjukskrivningsregler och samarbetet mellan olika myndigheter och aktörer. Ansvaret för att stötta individer vid återgång till arbete delas mellan flera offentliga aktörer såsom Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, arbetsgivaren och den sjukskrivne själv. Det delade ansvaret leder till att individen har kontakt med många olika aktörer efter en kortare eller längre period av sjukfrånvaro (Müssener 2012, 169-170).

I rapporten av Svenskt Näringsliv (2019, 1) framgår det att sjukfrånvaron i Sverige är hög. Vidare framgår det att sjukfrånvaron inte enbart beror på arbete. Bakomliggande orsaker kan finnas och lyfts fram som påverkningsfaktorer till sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Genom att skaffa sig mer kunskap om dessa går det att bättre sätta in rätt insatser för att förebygga ohälsa och lättare hjälpa individer under återgången till arbete. Svenskt näringsliv (2019, 18-27, 37) lyfter att företag arbetar aktivt med både förebyggande och rehabiliterande insatser för medarbetaren. Vidare lyfts även att aktörer

ytterligare effekt i rehabiliteringskedjan. Det framgår även att samverkan mellan olika aktörer är en viktig del i en individs sjukskrivningsprocess “ett bra samarbete mellan alla inblandade i rehabiliteringskedjan är nödvändigt för att minska sjukskrivningar och nå en låg och stabil sjukfrånvaro”. Även Ekholm et al. (2015, 147-148) belyser vikten av samverkan: ”Ett syfte är att uppnå en effektivare resursanvändning och ett annat syfte är att förhindra en rundgång av klienter mellan olika organisationer, till exempel mellan de olika myndigheterna inom rehabiliteringsområdet”. Andersén et al (2017, 5) menar att samverkan mellan olika aktörer minskar risken för att klienter hamnar mellan de olika aktörerna och deras ansvarsområden.

Forskning visar att det inte enbart är vilken typ av rehabilitering eller andra insatser som är avgörande i återgången till arbete. Hur sjukskrivna personer upplever bemötandet från olika aktörer har betydelse för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen (Östlund et al, 2001, 285-291). Bemötandet från olika aktörer påverkar hur personer som varit sjukskrivna hanterar sin situation utifrån de förändringar som genomförts i sjukförsäkringen samt deras möjlighet att återgå till arbete. Möten där individens styrkor och förmågor på olika sätt lyfts fram tycks påverka självförtroendet och synen på den egna arbetsförmågan (Müssener 2012, 169). Även vid en nekad insats kan ett möte ändå upplevas positivt av en individ om denna blivit förstådd, stöttad, sedd och lyssnad på. Vidare kan ej ändamålsenliga möten, dåligt bemötande, otillgänglighet från myndigheter försena åtgärder för den sjukskrivne och därmed förlänga individens sjukskrivningsperioder (a.a., 175). Personliga, respektfulla och stödjande möten med rimliga kravställande från professionella på den sjukskrivne lyfts fram som positivt då det gäller hur den sjukskrivne ser på sin egen förmåga att hantera den situation denne befinner sig i (Svensson et al. 2006, 57-65).

Tidiga yrkesvägledande-rehabiliteringsinsatser som är individanpassade, insatta vid rätt tidpunkt samt med ett uppföljningsstöd kan avbryta långa sjukskrivningar. Även multidisciplinära team runt den sjukskrivne underlättar vägen tillbaka till arbete (McLennan och Ludvik 2020, 1). Detta ligger i linje med vad Lytsy (2010, 1480) menar för att undvika förtidspension och långvarig sjukfrånvaro nås bäst resultat om en multimodal behandling kombineras med yrkesinriktad rehabilitering. Vidare visar forskning på att en längre tids sjukfrånvaro kan vara negativ för individers hälsa och bidra till inaktivitet, social isolering, nedstämdhet och minskat självförtroende. Faktorer som i sin tur kan vara hinder för en återgång till arbete (SBU 2003, 15-16).

2.2 Handläggarens perspektiv

I Dekkers-Sánchez et al. (2011, 481-493) studie framkommer enligt de professionella vägledarna, fem viktiga och främjande faktorer för en hållbar återgång för långtidssjukskrivna; medarbetarbaserad yrkesvägledning i arbetsrehabilitering, effektiv kommunikation och samarbete med den sjukskrivne och andra aktörer i rehabiliteringsprocessen, att den anställde sjukskrivne är aktiv i sin egen rehabilitering, en stödjande arbetsplats och en stimulerande social miljö. De betonar också att se varje sjukskriven som en unik individ med specifika problem och behov. En god matchning mellan arbetsplats och individ samt typen av arbete är ytterligare en faktor som framhålls för en framgångsrik rehabiliteringsprocess. Vidare framkommer det att informationssamling om den sjukskrivne ses som betydelsefull för att kunna hjälpa och stötta i processen framåt. Att prata med klienter seriöst, bemöta dem med respekt samt att visa empati nämns som några främjande faktorer i processen tillbaka till arbetet (a.a., 483-484).

Dekkers-Sánchez et al. (2011, 485-487) belyser värdet av en väl fungerande samverkan med andra aktörer runt den sjukskrivne. Vägledarna menar att de sjukskrivna ofta har oklara eller många olika problem som kräver experters kunnande. Genom ett nära samarbete kan en skräddarsydd stödinsats samordnas där alla inblandade arbetar i samma riktning. Det framkommer att den sjukskrivne kan ses som en främjande faktor genom att ha en aktiv roll i sin rehabiliteringsprocess. Olika positiva personlighetsdrag hos de sjukskrivna påverkar deras förmåga att inta en aktiv roll i sin rehabiliteringsprocess. Dessa är arbetsmotivation, tron på sin egen självförmåga, flexibilitet, arbetsmoral, accepterandet av sitt eget sjuktillstånd, samt en god självkänsla och självförtroende. Motiverade sjukskrivna kan lättare själva utforska möjligheter i hur de ska kunna återgå till arbete och nå sina mål. En viktig del i vägledarnas arbete är att vidga de sjukskrivnas perspektiv och få dem att inse att de har olika val. Vänner, grannar och familjemedlemmar kan också ha en positiv och uppmuntrande roll i en sjukskrivens väg tillbaka till arbete. Att ha en stabil social situation är en främjande faktor.

Arbetsförmedlingen (2018, 3-6) har tagit fram åtgärder för att stärka myndighetens karriärvägledning. Åtgärderna omfattar såväl arbetslösa som andra grupper och såväl kvinnor som män. Handläggarna på AF ska med nya digitala verktyg, karriärvägledning på distans, kompetensutveckling kring karriärvägledning och dialogstöd för samverkan

erbjuda ett förbättrat karriärvägledningsstöd. Målet är att stärka förutsättningar för att fler arbetssökande ska utbilda sig.

2.3 Den sjukskrivnes perspektiv

Müsseners (2012, 169-173) svenska studie syftar till att ge djupare kunskap om sjukskrivna individers upplevelser av bemötande från aktörer inom exempelvis Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. I undersökningen observerades att tidsaspekten var återkommande, dels längden av sjukskrivningstid och betydelsen av att aktören inte stressade igenom inbokade möten. Även betydelsen av väntetid för att komma i kontakt med de aktörer den sjukskrivne har behov av att träffa alltså tillgängligheten framkom. Det framgår att bemötandet från olika myndighetspersoner påverkar sjukskrivnas motivation och möjlighet att hantera svårigheter i rehabiliteringsprocessen. Sjukskrivna berättar om möten med myndighetspersoner där egna styrkor, förmågor och möjligheter lyfts fram vilket på olika sätt påverkat självförtroendet. Samtidigt visar studien på att nonchalans och misstroende från myndighetspersoner bidrar till försenad återgång till arbete. Sjukskrivna upplever att personal inte visar intresse samt saknar kunskap om hur stöd för att underlätta återgång till arbete kan användas. Berättelserna präglades av en brist på flexibilitet från handläggarna i avseende bedömningen av arbetsförmåga, vilket en del menade var en anledning till brister i hanteringen från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Andersén et al. (2017, 1-10) redovisar långtidssjukskrivnas upplevelser av individanpassad yrkesrehabilitering i ett samarbetsprojekt med rehabiliterande aktörer. Det framgår av resultatet att de långtidssjukskrivna upplevde att de fick mer tid med deras handläggare och att de fick individanpassat stöd i form av guidning, emotionellt stöd, coachning och ökad motivation. Vidare visar resultatet att de långtidssjukskrivna har fått en bättre tro på sin egen självförmåga i relation till arbete och att denna självförmåga ses som en nyckel till återgång till arbete. En annan positiv effekt som framkommer utifrån klienternas upplevelser är att deras handläggarna har och får en bättre helhetsbild av deras situation genom samverkan med andra aktörer. Med bättre kommunikation och dialog mellan klient och de professionella ökar klientens självförtroende. Vidare framkommer det att klienterna uppskattar det nära samarbetet med olika aktörer då de upplever en teamkänsla vilket bidrar till en bättre förståelse för klientens situation.

2.4 Sammanfattning

Forskning visar att sjukfrånvaron i Sverige är hög och är ett aktuellt samhällsproblem och att samlade samhällsinsatser i rehabiliteringsprocessen krävs för att minska antalet sjukskrivna. En helhetssyn och god samverkan mellan olika aktörer runt den sjukskrivne krävs för att främja och stärka chansen för deras återgång till arbete. Vidare visar forskning att många faktorer hämmar och främjar en individs rehabiliteringsprocess vilket bidrar till en komplexitet i processen. Ett återkommande tema i forskningen är att det bemötande den sjukskrivne får från involverad personal i rehabiliteringsprocessen är mycket betydelsefullt. En god relation mellan den sjukskrivne och professionella samt ett individanpassat stöd lyfts fram som några främjande faktorer i rehabiliteringsprocessen. Forskning visar även att sjukskrivna upplever ett missnöje kring myndighetspersoners bemötande och förhållningssätt. Nonchalans och misstroende upplevs vilket har en hämmande effekt i rehabiliteringen. Professionella lyfter också fram samverkan och en effektiv kommunikation som främjande faktorer i rehabiliteringsprocessen och vikten av att se varje sjukskriven som unik med olika personlighetsdrag vilket påverkar deras förmåga att inta en aktiv roll i deras rehabilitering. Individanpassade stödinsatser blir därav en viktig del. Arbetsförmedlingen arbetar med att stärka myndighetens karriärvägledning för att förbättra förutsättningarna för att fler ska utbilda sig och öka sina möjligheter till arbete. Då studien undersöker hur sjukskrivna upplever rehabiliteringsprocessen inom ramen för DFS samt vilka faktorer som hämmat och främjat deras rehabiliteringsprocess anses ovanstående forskning vara av stor betydelse då den utgår från samhällets, handläggarens och den sjukskrivnes perspektiv vilka alla på olika sätt påverkar den sjukskrivnes rehabilitering och upplevelsen av denna.

3. Teoriförankring

I detta kapitel presenteras de teorier som används i studien. Careership Theory (Hodkinson 2009) är en reviderad upplaga av Hodkinson och Sparkes Careership Theory från 1997. Teorin ser vi som användbar och går att koppla till tidigare forskning när det gäller individers brytpunkter, handlingshorisonter samt karriärval i livet och går att applicera på ett mer generellt och strukturorienterat perspektiv. Vidare anser vi att Social Cognitive Career Theory (SCCT) Lent (2005) är ett bra komplement då den går att applicera utifrån ett individorienterat perspektiv då den bland annat berör individens upplevda självförmåga. Teorin lämpar sig därför väl då utgångspunkten i studien är de sjukskrivnas upplevelser. Frågeställningarna tillsammans med teorierna och centrala begrepp ger en övergripande bild.

3.1 Careership

I Careership (Hodkinson 2009, 6-7, 11) beskrivs karriärsbeslut som en komplex process som aldrig är en individuell akt utan alltid en del av ett unikt samspel mellan relationer såsom miljö, handling och aktör. Enligt teorin påverkas karriären av dessa olika faktorer men bestämmer inte en individs karriärväg. Enligt Careership sker karriärval till viss del via olika brytpunkter (turningpoints). Dessa brytpunkter delas in i tre kategorier. De strukturella brytpunkterna, de självinitierade brytpunkterna samt de framtvingade brytpunkterna (Hodkinson 2009, 9). Vidare begränsas individens karriärmöjligheter av dennes handlingshorisont (horizons for action), det vill säga vilka möjligheter individen kan se sig själv ha från sin nuvarande position. En persons handlingshorisont påverkas av den position personen har och ser sig befinna sig i. En del individer kan se långt, andra är mer begränsade i sitt synfält och på så sätt är en individs karriärutveckling sammankopplad med dennes handlingshorisont (Hodkinson 2009, 5-6). Både individen och det område individen befinner sig i förändras under hela livet (a.a., 19). I longitudinella studier över individens karriärprocesser framkommer det att karriärer oftast inte är linjära “sometimes life change dramatically and so can careers” (a.a., 15). Teorin beskriver vidare att lärande är något som sker genom hela livet och inte någonting

som äger rum vid ett tillfälle. Konstruerandet av karriärbeslut blir då en process som sker livet ut (ibid.).

Hodkinson (2009, 17-19) hävdar att karriärvägledning fungerar bäst om vägledaren arbetar efter klientens perspektiv samt om vikten av att utgå från klientens handlingshorisont, det vill säga att inte prata om saker som ligger för långt ifrån individens handlingshorisont. Klientens handlingshorisont behöver utforskas tillsammans i ett tidigt stadie med hjälp av vägledning. Vägledare kan också vara till stor hjälp när det kommer till att få klienten att bli mer aktiv i sin framtid. Enligt Hodkinson (2009, 18-20) är bra vägledning den som innefattar information om begränsningar såväl som möjligheter dels för att minimera prestation och stress vilket kan uppstå vid orealistiska förväntningar. Vidare påtalar Hodkinson att det krävs samverkan, träning, professionalitet och utbildning för att klara av att bedriva ett bra vägledningsarbete.

3.2 Social Cognitive Career Theory

Social Cognitive Career Theory (SCCT)- (Lent 2005) agerar som ett ramverk som förenar

delar från olika karriärteorier. Centralt i SCCT är individers förmåga att styra sitt yrkesbeteende. Vidare lyfts miljömässiga och personliga faktorer fram som påverkar en individs karriärval såsom sociostrukturella hinder, stöd och funktionshinderstatus. Dessa kan bidra till att stärka eller försvaga individens karriärutveckling (Lent 2005, 101-103). SCCT bekräftar vikten av att intressen, förmågor och värderingar är viktigt i karriärprocessen. Fokus ligger på hur individer under hela livet förhandlar och utvecklar karriärval utifrån olika hinder och tidigare bortvalda möjligheter. En annan viktig aspekt är den dynamiska och situationsspecifika ingången att individer och miljöer är föränderliga och påverkar varandra. Individer och deras miljö förändras och ibland dramatiskt. SCCT belyser individers förmåga att förändras, utvecklas och reglera sina egna beteende över tid och i olika situationer vilket medför att karriärval är en process som sker över tid.

Enligt teorin (2005, 104-107) samspelar tre nyckelbegrepp vilka är; upplevd

självförmåga (self-efficacy), förväntat utfall (outcome expectations) och personliga mål

(personal goals). Upplevd självförmåga är ett dynamiskt självförtroende kopplat till specifika prestationer och aktiviteter. Det är situationsbaserat och varierar i olika

sammanhang. Genom att via olika intresse utöva olika uppgifter och att få kontinuerlig feedback både positiv och negativ om prestationer utvecklas och formas en persons självförmåga samt utfallen kring de uppgifter och de områden som de tar sig an (a.a., 106). En individ kan exempelvis ha hög självförmåga i ett sammanhang men låg i ett annat. Teorin bygger på idén om att själveffektivitet formas av fyra olika sorters lärande erfarenheter: personlig prestationsförmåga, vilken påverkar självförmågan mest, observationslärande, sociala influenser och fysiskt och emotionellt tillstånd. Förväntat utfall handlar om en individs tro om tänkbara konsekvenser av handlingar. Självförmåga och förväntat utfall tillsammans bestämmer vilka aktiviteter individer väljer att utföra och avstå ifrån. Personliga mål definieras av en individs avsikt att ingå i en särskild aktivitet eller att uppnå ett särskilt utfall. Genom att ha uppsatta mål kan individer lättare styra sina beteende under längre tid. Målen som sätts upp är påverkade av den upplevda självförmågan samt det förväntade utfallet. Vidare förklarar teorin hur förmågor och värderingar formar vilka intressen och mål en individ tar sig an.

3.3 Sammanfattning

Hodkinson (2009) menar att karriärval och karriärutveckling sker i samverkan mellan miljö, handling och aktör samt att det är en komplex process. En del karriärval sker genom olika brytpunkter som kan vara strukturella, självinitierade och framtvingade. Vidare påverkas en individs karriärmöjligheter av dennes handlingshorisont och den position som individen ser sig ha. Lent (2005) menar att förmågan att göra olika val påverkas av bland annat en individs upplevda självförmåga vilken i sin tur påverkas av olika händelser och kan variera i olika sammanhang. En individs tro på tänkbara möjligheter samt konsekvenser av handlingar påverkar utfallet och vilka målbilder individen har. Målbilderna som leder till hur utfall blir skapas utifrån den handlingshorisont som individen har. Dessa faktorer har alla en betydande roll och påverkar en individs karriärutveckling.

4. Metod

Kapitlet inleds med en beskrivning av undersökningens valda metod och går sedan in på urval och tillvägagångssätt vilken följs av en redogörelse för hur insamlingen av data har gått till. Därpå beskrivs undersökningens analysmetod och avslutningsvis beskrivs vald målgrupp och etiska ställningstagande.

4.1 Metodval och metoddiskussion

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod då studiens syfte och frågeställningar handlar om att få ökad kunskap och bättre förståelse för sjukskrivnas upplevelser i DFS. Empirin har samlats in via åtta enskilda intervjuer. Metoden var optimal då vi ville fånga informanternas upplevelser av vägledningsinsatser i DFS, en kvantitativ studie kan inte ge samma förståelse. Genom att använda en kvalitativ metod gav det oss möjlighet att ställa följdfrågor. Enligt Larsen (2018, 36-37) kan eventuella missförstånd klargöras och följdfrågor ställas vilka kan ge mer utvecklade svar vilka kan bidra till fördjupning av ämnet och ses därför som en fördel i en kvalitativ metod. En nackdel med ett kvalitativt metodval kan vara kontrolleffekten, det vill säga att det finns en risk att informanterna svarar utefter vad de tror att vi som intervjuar vill höra, för att göra ett gott intryck samt att metoden är tidskrävande.

4.2 Urval av undersökningsenheter

Då vi ville fånga de sjukskrivnas upplevelser av vägledningsinsatser i DFS har vi genomfört åtta enskilda intervjuer med sjukskrivna individer som är eller har varit inskrivna i det förstärkta samarbetet i Malmö. Variabler såsom kön, ålder, utbildning och yrke var inte av relevans för undersökningen. Urvalet begränsades till att enheterna är eller har varit inskrivna i DFS, att de har varit sjukskrivna i minst sex månader och kommit en bit på vägen i sin rehabiliteringsprocess eller idag stå till arbetsmarknadens förfogande.

Detta sorts urval kallas för godtyckligt urval (Larsen 2018, 125). Vidare har vi använt oss av urval genom självselektion (ibid.) då enheterna själva har fått välja om de vill delta i undersökningen. Snöbollsmetoden (ibid.) har använts då vi kontaktat personer som arbetar med målgruppen och de i sin tur kontaktat personer som möjligen ville delta. Kontakter på AF hjälpte oss att få kontakt med informanter som vid skrivandet av studien är inskrivna i DFS och andra nätverkskontakter hjälpte oss med att nå informanter som både är, och har varit inskrivna i DFS.

4.3 Tillvägagångssätt

Efter att våra nätverkskontakter fått kontakt med och fått godkännande om att lämna ut de potentiella informanternas kontaktuppgifter skickades ett missivbrev ut med kort information om studien till informanterna (se bilaga 1). Intervjuer bokades därefter in efter informanternas önskemål. Under kontaktskapandet framkom individuella behov och önskemål vilka vi tog hänsyn till såsom att någon blev trött av digitala möten och därav ville träffas fysiskt och någon ville hellre ha en telefonintervju framför en digital eller fysisk intervju. Vi har behövt vara mycket anpassningsbara och flexibla i denna del av forskningsprocessen.

4.4 Datainsamling

Vi valde att samla in empirin via en kombination utav strukturerad- och semistrukturerad intervju, vilket innebar att vi utgick från en intervjuguide (se bilaga 2) vilka till största del ställdes i samma ordningsföljd för att reducera informationsmängden och för att säkerställa att informanterna svarade på samma frågor. För att skapa en bra inledning och ett bra avslut på intervjun valde vi att ha en första fråga som var lättsam och inte så direkt på området. Denna användes som en ingång till intervjun för att underlätta relations skapandet och för att skapa en avslappnad stämning mellan oss och informanten. Sista frågan valde vi att ha med för att informanten skulle känna att det de säger var värdefullt och gav dem en känsla av kontroll samt säkerställa att de fått möjlighet att berätta fritt om det de önskar och tycker är viktigt. Samtidigt försökte vi som samtalsledare att inte styra intervjuerna för mycket och var flexibla. Under intervjuerna fick vi möjlighet att ställa kompletterande frågor och få förtydligande, vilket enligt Larsen (2018, 138-139) bidrar

till ökad förståelse av området. Frågorna i intervjuguiden var tematiskt uppdelade efter de tre forskningsfrågorna, tidigare forskning och teorier. Larsen (2018, 129) betonar att vid utformandet av frågor är det av stor vikt att de utformas med utgångsläge från frågeställningen så att hög validitet och reliabilitet under arbetsprocessen säkerställs. Hög validitet i kvalitativa studier innebär att undersöka det vi säger att vi ska undersöka. Larsen (2018, 81) förklarar reliabiliteten som exakthet eller precision. Genom att formulera frågor efter valda frågeställningar, tidigare forskning samt teori anser vi att vi haft förutsättningar för att undersöka syftet med studien.

Vi planerade in 30-45 min intervjuer men det kom att visa sig att intervjuerna i snitt tog cirka 50 min. Ljudinspelningar gjordes då samtycke medgetts. Inspelningarna gjordes via två Ipads röstmemon som endast lämnade våra hem under de två fysiska intervjuerna. Ljudfilerna lades sedan över på ett USB minne och raderades från iPads för att ingen utomstående skulle kunna komma åt materialet.

På grund av rådande Covid19 pandemi samt den riskgrupp informanterna befann sig i erbjöd vi både fysiska och digitala intervjuer. Fyra av intervjuerna genomfördes via Zoom, en digital plattform för videomöten. Två intervjuer gjordes per telefon samt två intervjuer skedde genom fysiska möten hemma hos informanten samt på ett café. Vi var medvetna om att kontextuella faktorer kunde påverka intervjuerna. Under de digitala samt telefonintervjuerna kunde vi gå miste om värdefulla kroppsspråkssignaler från informanterna. Ellingsson refererad i Kvale och Brinkman (2020, 132) menar att så mycket som 90 procent av meningen är icke-verbal och att den förmedlas via kroppsliga signaler och inte via det talade språket.

4.5 Analysform

Vi inspirerades av abduktiv metod gällande hur vi fått kunskap och hur vi kommit fram till slutsatser. Denna är en kombination av induktion där empirin ligger till grund för hur materialet tolkas och deduktion där forskarens utgångsläge är teorin och utvalda begrepp. Den abduktiva metoden beskrivs som mer processuell där insamlandet av materialet sker simultant med teoriutveckling och hypotestestande (Andreasson och Johansson 2020, 22).

För säkerställande av hög validitet och hålla fokus på rätt ämnesval hade vi under arbetsprocessen syfte och frågeställning nära till hands. Intervjumaterialet avlyssnades

och valda delar som vi ansåg vara av relevans för studien valdes ut och transkriberades selektivt. Vi använde oss av en innehållsanalys vilket innebär att texterna kodades, tematiserades, kategoriserades samt sorterades. Utifrån materialet identifierades betydelsefulla mönster i förhållande till forskning och teorier (Larsen 2018, 159-166). Vidare tog vi hänsyn till reliabiliteten genom färgkodning av data vilket bidrog till att vi inte blandade ihop vem av informanterna som sagt vad, vilket underlättade arbetet med bearbetning, resultat och analys. Mycket tid av avlyssning lades ner för att utvalda citat skulle bli korrekta. Vi sparade intervjumaterialet samt en utskriven komprimerad kopia av transkriberingen med många stödanteckningar som vi arbetade med för att få en bättre översikt. Materialet sparades i vår ägo till dess att studien var klar och examination genomförd och godkänd.

4.6 Etiska ställningstagande

Vi utgick från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning i vilka informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är de viktigaste (Larsen 2018, 16-18). Informationskravet följdes genom att vi i förväg till potentiella informanter skickade ut

ett missivbrev med kort information om studien samt en samtyckesblankett där syfte framgick. Syfte och frågeställningar presenterades även i början av alla intervjuer.

Samtyckeskravet följdes genom att vi skickade ut en samtyckesblankett med

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Före intervjun påbörjades gick vi igenom dessa principer för att säkerställa att informanten tagit del av informationen och förstått den och för att få ett godkännande av ljudinspelningen. Vi inhämtade även godkännande för att få lov att analysera deras svar. De som deltog i studien ställde upp frivilligt och informanterna blev informerade om att de när som helst kunde välja att avbryta intervjun utan att ange anledning. Konfidentialitetskravet efterlevdes genom att vi informerade informanterna om att avidentifiering utlovas det vill säga att namn, kön, ålder och arbetsplats inte presenteras. Vi valde fiktiva namn och i en del fall ändrades könsidentitet för att skydda informanternas identitet. Nyttjandekravet säkerställde vi genom att insamlat material endast används till undersökningen vilket informanterna blivit informerade om.

Den valda målgruppen var individer som var eller har varit inskrivna i DFS. De hade olika personligheter, livserfarenheter och olika sjukdomshistoria exempelvis en fysisk skada och eller psykisk sjukdom. Måendet varierar och en del har fått permanent funktionsnedsättning och andra en tillfällig. De befann sig alla i olika stadier i livet och i rehabiliteringsprocessen. Synen på framtiden och deras olika behov av stöd skilde sig åt. Utifrån denna variation såg vi det som extra relevant att diskutera eventuella etiska dilemman som kunde uppstå under intervjuer med målgruppen. För att skapa så bra förutsättningar som möjligt för deltagarna under intervjuerna behövde vi tänka på att ha ett empatiskt förhållningssätt, vara lyhörda och anpassningsbara. Om informanterna inte orkade fullfölja intervjuerna behövde vi vara beredda på att avbryta.

Utifrån ovanstående tankar kring målgruppen diskuterade vi etiska dilemman som kunde uppkomma såsom: Vilka känslomässiga följder får intervjuerna för informanterna? Finns det en risk för en maktobalans under intervjun? Kan informanterna uppleva sig som marginaliserade eller känna en tillhörighet på grund av att de blivit tillfrågade av att delta i studien? Kan informanternas beroendesituation mot myndigheterna påverka deras svar? Vi frågade i förväg om informanterna godkände att vi var två som intervjuade och var extra tydliga med att en avidentifiering kommer att göras. Genom att diskutera eventuella dilemman och medvetandegöra dessa var vi bra rustade för eventuella situationer som kunde uppstå.

5. Resultat

I det här kapitlet redogörs för studiens resultat. De åtta informanterna har fått fiktiva namn Alice, Armand, Björn, Carina, Cecilia, Karin, Masha och Pim. Alla är eller har varit inskrivna i DFS i Malmö. Resultatet har tematiserats utifrån tre huvudteman: De

sjukskrivna och deras upplevelser av det förstärkta samarbetet, Vägledningsinsatser i det förstärkta samarbetet och Vad hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess.

5.1 De sjukskrivna och deras upplevelser av det

förstärkta samarbetet

Informanterna beskriver att sjukskrivningen inneburit en omställning som påverkat dem på olika sätt. Det framkommer att informanter trots sin funktionsnedsättning har ett stort driv, vilket främjat rehabiliteringsprocessen. Under tiden de ingår i DFS framkommer det att deras motivation att komma tillbaka till arbete och deras förväntningar på sig själva samt vilka målsättningar de har skiljer sig åt. Det framstår att informanter kommit olika långt kring insikten om att de troligtvis inte kommer att kunna arbeta heltid igen och inte med det de arbetat tidigare med, men de önskar kunna arbeta så mycket som möjligt efter sin förmåga. De vill hitta en långsiktig lösning med en god balans mellan arbete och fritid. Det framgår av intervjuerna att de kommit olika långt i att acceptera sin nya livssituation vilket påverkar hur de ser på framtiden. Pim berättar om sina nya förutsättningar och att det är en kamp då huvudet vill så mycket mer än kroppen. “Det är jättesvårt att acceptera och det är något jag har jobbat med i många år och något som jag får jobba med fortfarande”.

Andra informanter berättar om att de kommit längre i sitt accepterande och har lyckats vända sjukskrivningen till något positivt som de lärt sig mycket av. Carina berättar om att när FK ville göra henne till sjukpensionär tackade hon bestämt nej då hon inte ville ge upp utan tänkte att det måste finnas något jobb för henne “det måste finnas nåt på arbetsmarknaden som jag kan göra”.Informanter berättar om att de har fått ta ett stort egenansvar under tiden i DFS. Ansvaret för att hålla kontakten med handläggare har till

stor del legat på dem själva. Karin uttrycker det så här: “Som vanligt måste man vara frisk för att kunna vara sjuk”.

5.1.1 Brytpunkten från sysselsättning till sjukskrivning

En rehabiliteringsprocess föregås av en brytpunkt mellan arbete alternativt studier till sjukskrivning. Resultatet visar att upplevelsen av denna brytpunkt varierar. Informanter upplever att det varit en lång och utdragen process då de under en längre tid inte mått bra vilket bidragit till att omställningen inte blivit lika märkbar. För andra har brytpunkten blivit mer abrupt och omställningen då mer märkbar. Vidare framkommer det från intervjuerna att informanter haft en tvådelad upplevelse av brytpunkten, både positiv och negativ. Å ena sidan beskriver de att det var skönt att någon sa till dem att gå hem då det var en befrielse för kroppen. Å andra sidan upplevdes en identitetskris då de inte längre kunde arbeta.

Karin beskriver brytpunkten:

Det vände upp och ner på hela mitt liv […] jag kan inte göra det jag gjort förut men jag har också lärt mig med åren att det finns jobb jag kan göra sittandes[...] det har varit en stor omställning men intressant och lärorik...

Citatet tydliggör upplevelsen av att omställningen från arbete till sjukskrivning kan vara jobbig och svår att acceptera. På ett liknande sätt beskriver Pim sin upplevelse av brytpunkten: “det är ju jobbigt och känns ju som ett nederlag”. Upplevelsen av brytpunkten som jobbig stärks av Alice, Carina och Cecilia.

5.1.2 Samverkan

Att vara sjukskriven innebär att många olika aktörer samverkar runt individen. Informanter upplever att olika aktörer samarbetar bra och individfokuserat för att hjälpa och stötta dem i deras återgång till arbete. AF och FK är de som nämns mest då de ingår i DFS men även aktörer, såsom sjukvården, socialen, gode män, arbetsgivare och kommunen nämns. Ett framträdande begrepp i upplevelserna kring samverkan är ordet förståelse. Intervjuerna visar att informanter önskar förståelse från de olika aktörerna för att kunna få rätt stöd. Alice berättar: “man behöver hjälp när man inte riktigt är frisk ännu liksom det är just det vi får i det här samarbetet, att FK och AF är tillsammans med den som behöver hjälpen”. Vidare framkommer det från intervjuerna att samverkan inte

fungerat bra, att de inte har insyn i vad som sägs och görs kring dem. På frågan om hur de upplever samarbetet mellan AF och FK svarar informanter att de tror att de pratar med varandra för de verkar veta vad den andra har gjort. Under intervjuerna framkommer känslan av en beroendeställning när flera aktörer är involverade i rehabiliteringsprocessen. Cecilia berättar:

“...alltså man har ingen talan om sitt eget liv liksom, det är dem som har mig i sin hand liksom, så känns det. Jag får bara flyta med”. Känslan av att inte ha någon egenkontroll stärks av Carina.

Informanter upplever att det tar lång tid i systemet. Masha berättar om de olika aktörernas handläggningsprocesser och regler: “det tar ju tyvärr tid vilket jag förstår…när folk säger har du varit sjukskriven i två år? ja men kanske ett år av dem är för att vänta på olika moment så att säga”. Vidare framkommer berättelser om slarv vid ansökningsprocessen vilket orsakat förseningar. Utöver dessa olika faktorer som orsakar förseningar befinner sig de sjukskrivna också mitt i rådande Covid-19 pandemi som på olika sätt påverkar deras återgång till arbetet. Exempel som framkommer vid intervjuerna är uppsägning från sitt arbete, avbruten arbetsträning, svårighet i att hitta arbetsträningsplats, att inte kunna träffa sin handläggare fysiskt samt inställda gruppaktiviteter både på AF och på fritiden. Det visar sig i intervjuerna att informanter upplever en känsla av utanförskap på grund av sjukskrivningen och de sociala begränsningar som covid19 fört med sig. Utanförskapet upplevs utmanande. Även ekonomiska aspekter gällande minskad inkomst visar sig påverka måendet. Björn beskriver sin upplevelse kring att inte längre kunna göra det man är van vid och hur det påverkade honom negativt: “Man hade inga pengar, man kunde inte göra något...och då kom man in i en riktigt depression”

Utöver de utmaningar informanter beskriver kring hur det är att vara sjukskriven och att vara en del i ett större system samt att ha en funktionsnedsättning framkommer det under intervjuerna att stress uppkommer på grund av ovisshet kring bland annat; brist på information, lång väntan, dålig ekonomi samt en bristande förståelse från omgivningen. Upplevelser av oro och stress framkommer i resultatet som en följd av att inte veta vad som kommer att hända framöver. Frågor som upptar informanters tankar är till exempel; Hur många procent kommer jag att kunna arbeta, vad händer om jag inte klarar av att nå målen som är uppsatta, kommer FK att bevilja min nya arbetsförmåga? Denna ovisshet påverkar måendet negativ och hämmar rehabiliteringsprocessen.

5.1.3 Handläggarnas betydelse och stöd för den sjukskrivne

Något som framgår tydligt i resultatet är att informanternas handläggare på AF har haft betydelse i rehabiliteringen mot en återgång till arbete. Handläggarnas stöd har gett en trygghet som bidragit till att en del av dem vågat ta sig an nya utmaningar. Vetskapen om att handläggarna finns där som ett stöd bakom dem upplevs positivt. Vid intervjuerna framgår det att informanter inte är lika rädda för att misslyckas då det vet att de får hjälp om det inte fungerar. Däremot skiljer sig informanternas upplevelser av hur stor betydelse stödet från handläggarna haft i deras rehabilitering. Björn beskriver handläggarstödet som mycket betydelsefullt:

Det går inte att beskriva den känslan när jag träffade ******* hon lyfte upp mig på något konstigt vis…man tyckte om att jobba i och med man hade stöd bakifrån man visste att man kunde vända sig till henne om det var nånting [...] hade jag inte fått den hjälpen så hade jag nock, jag hade inte vetat var jag hade befunnit mig om jag ska vara riktigt ärlig.

Pim har varit sjukskriven flera gånger tidigare, denna gång upplever hon inte att stödet från DFS varit särskilt bra. “När jag har varit i detta innan har jag fått mycket mer stöd och hjälp men det upplever jag inte att jag fått nu. Jag har i stort sett fått fixa allt själv” Upplevelsen av uteblivet stöd från handläggaren stärks av Karin. Både Pim och Karin tillägger dock att handläggaren svarat på frågor vid behov och peppat dem längs vägen.

Ett framträdande resultat när det handlar om stödet från handläggare och dess betydelse är att bromsning förekommer för att undvika försämring av hälsotillståndet. Handläggarna hjälper de sjukskrivna med att bromsa sig själva i rehabiliteringsprocessen, i huvudsak under arbetsträningen, i större utsträckning än att arbeta motiverande. Alice berättar om att handläggaren har hjälpt henne att ta halva steg framåt och inte de två kliv som Alice är van vid att ta. Vidare nämner Alice att hon numera med hjälp av sin handläggare jobbar efter målet att komma upp i sex timmar igen och att det är ett ”prova på mål” vilket innebär att om det inte fungerar, så går det bra att ta ett steg tillbaka. Även Carinas handläggare hade en bromsande funktion genom att be henne att ta det lugnt. Carina berättar att handläggaren i DFS hade egna liknande erfarenheter vilket hon upplevde bidrog till förståelse för hennes situation. Hon berättar även att hon inte upplevt detta tidigare då hennes funktionsnedsättning inte är synlig.

Informanter berättar om att de tillsammans med sin handläggare i DFS har eller har haft som mål att ta reda på hur mycket de klarar av att arbeta i framtiden. Det framgår i intervjuerna att även studier är eller kan vara ett alternativ. Armand studerar just nu på

universitet, Carina funderar på det. Även Pim berättar att hon och hennes handläggare börjat prata om studier i framtiden, men att det just nu inte är aktuellt. Trots att viljan finns är studier numera inget alternativ för Cecilia. Detta på grund av en arbetsplatsolycka som bland annat orsakar smärta som påverkar hennes koncentrationsförmåga. Det blir tydligt att informanterna har olika syn på framtiden och deras individuella förutsättningar påverkar deras uppsatta mål och karriärval.

Intervjuerna visar på att informanter upplever att de fått ett gott och professionellt bemötande från handläggarna på AF och deras förhållningssätt varit bra. Det framkommer att de blivit sedda och lyssnade på av sin handläggare, vilket bidragit till en god relation. Vidare framstår upplevelser om att de och handläggaren är ett team som hjälps åt. Cecilia berättar att handläggaren har varit bra på att fråga hur hon mår och känner samt att handläggaren lyssnat in henne. När det inte fungerade i upptrappningen av arbetsträningen var handläggaren lyhörd och sänkte kraven.

5.2 Vägledningsinsatser i det förstärkta samarbetet

Informanternas upplevelser av vägledningsinsatser i DFS skiljer sig åt markant. Det framkommer en variation av vilka och hur många insatser de tagit del av. Även upplevelsen av hur mycket ansvar informanter själva behövt ta skiljer sig åt, framför allt när det gäller att hitta en arbetsträningsplats. Carina beskriver bristen av vägledningsstöd i DFS:

…annars kan man lika bra lägga sig ner som sjukskriven, man har inget stöd från någon annan, det är upp till en själv och nära och kära omkring en liksom framförallt en själv […], det är där jag tycker det saknas otroligt mycket…

Informanter berättar att de fått hjälp med att skriva CV. När vi under intervjun ger andra exempel på vägledningsinsatser såsom: gruppvägledning, enskilda samtal, vidgande av perspektiv, ökad valkompetens och målsättning berättar informanter att de inte tagit del av detta. Armand däremot upplever att handläggaren har vidgat hans perspektiv med olika förslag på arbetsträningsplats när hans kropp inte längre kunde utföra det han arbetat med tidigare. Handläggaren hjälpte även till att utesluta vissa alternativ. Björn berättar att han fick uppgift av sin handläggare att skriva lappar om vad han tyckte om att göra, och hur han upplevde saker och ting som de sedan diskuterade tillsammans. Denna övning gjorde att han fick börja tänka och lära känna sig själv igen. Masha berättar att hon fått

individanpassade stödinsatser i DFS vilket innebar att hon fick hjälp med det hon var i behov av för att komma vidare i sin rehabiliteringsprocess:

...det är första gången sen jag blev sjukskriven som jag har fått den här hjälpen. Jag är jätteglad med detta samarbetet. Jag önskar att alla kan få samma möjlighet att må som jag mår, det är inte alla som får det nämligen.

Vid intervjuerna visar det sig att informanter upplever att de fått bra generell information från handläggarna i DFS om saker de haft frågor kring. Informationen kan till exempel handla om anställningsformer, försäkringar, ansökningsprocesser och regler. Även individuell information förekommer, Alice berättar om att hon fick information om hur viktigt det är att passa tider när man har ett arbete. Därefter fick hon hjälp och stöd med att sätta struktur för sina morgonrutiner vilket resulterade att hon kom i tid på hennes arbetsträningsplats. Handläggarna upplevs kunniga och tillgängliga.

5.2.1 Arbetsträning - en insats i det förstärkta samarbetet

En stor del i DFS är arbetsträning, vilket är en insats som erbjuds för att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga. Arbetsträningen sker stegvis och syftar till att hitta lämpliga arbetsuppgifter samt hur mycket den sjukskrivne kan arbeta. Informanterna beskriver ett successivt arbete där upptrappning sker i ett nära samarbete med AF, FK och arbetsgivaren. Informanter berättar om att de själva fått ordna arbetsträningsplats vilket varit en utmaning. Karin och Carina hade bilden av att AF och FK samarbetade med olika företag, men förstod tidigt att så var inte fallet. Det framgår i resultatet att de informanter som har ett kontaktnät och eget driv själva har ordnat en arbetsträningsplats. Pim däremot berättar om hjälpen hon önskat i sökandet av arbetsträningsplats:

De hade kunnat säga att dessa har vi samarbetat med förr och fått numret, så hade man själv kunnat ringa och presentera sig, det hade varit toppen. De hade inte behövt fixa åt en men att man kanske fått namn på företag på nån man kunde kontaktat, förslag på ställen man hade kunnat höra av sig till. Man låser sig lätt, eller i alla fall jag låser mig på vad är det jag kan och ser kanske inte hur många arbetsplatser där egentligen finns. Där finns ju säker 100 arbetsplatser till som jag egentligen inte vet att dem finns som kanske hade varit toppen för mig att kunna vara på.

Informanterna har varierande upplevelser av sin arbetsträning och av betydelsen av denna. Armand berättar att hans självförtroende har ökat under sin arbetsträning. Alice beskriver att arbetsträningen var viktig för att hon inte ännu skulle klara av ett riktigt

arbete. Hon berättar att hon skulle känna sig misslyckad utan arbetsträningen. Enligt Pim är målet med arbetsträningen att ta reda på hur mycket hon klarar av att arbeta och berättar att hon hellre arbetar 50 procent än går hemma och tappar allt det sociala. Det framgår i resultatet att arbetsträningen inte bara handlar om att utreda arbetsförmågan utan även värdet av den sociala biten framkommer. Även möjligheten att få prova på ett nytt yrke i en ny bransch ses som positivt.

Det framkommer från intervjuerna att det är viktigt att hitta en bra arbetsträningsplats där de trivs och där de känner att de kan bidra med något. Att hamna på fel arbetsplats kan få negativa konsekvenser. Det har Karin och Alice upplevt. Karin hamnade på en arbetsträningsplats där hon inte hade något att göra och blev därav understimulerad. Alice däremot hamnade på en arbetsträningsplats där kraven var alldeles för höga för henne och i kombination med en oförstående handledare resulterade det i försämrat hälsotillstånd. Vidare visar sig att rätt arbetsträningsplats varit gynnsam för informanter och har lett till fast anställning, ibland med hjälp av lönebidrag.

Informanterna lyfter värdet av att ha en förstående och involverad arbetsgivare på arbetsträningsplatsen för en framgångsrik rehabilitering mot återgången till arbete. Att arbetsgivaren är delaktig och förstående i rehabiliteringsprocessen anses viktigt. Carina berättar:

Att ha en arbetsgivare som inte ser en som annorlunda, att man är en i gänget det är inget konstigt nån behöver gå och pausa, någon går och röker, man är bara en i gänget, det var för mig jätteviktigt.

Informanter beskriver att arbetsgivare och handledare på arbetsträningsplatsen varit med på uppföljningsmöten med AF och FK vilket upplevts positivt. Parallellt med arbetsträningen berättar informanter om att de har ett vägledande stöd från handläggarna på AF. Stödet innefattar kontinuerliga uppföljningar och handläggarna i DFS fungerar som bollplank och samtalsstöd och att detta anses viktigt. Det framgår att handläggarna på AF har en viktig roll i att se till att anpassningar utifrån individernas behov görs ute på arbetsträningsplatsen för att insatsen ska bli lyckad och leda till att sjukskrivna går framåt i sin rehabilitering. Anpassningar som nämns är extra pauser, undvika kontorslandskap, anpassning av arbetsuppgifter samt att kunna välja arbetstider.

5.3 Vad hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess

På frågorna om vad som varit viktigt för informanterna och vilka faktorer som de upplever har hjälp respektive försvårat rehabiliteringsprocessen framgår olika faktorer:

Hämmande faktorer som nämns är; ett otillräckligt individuellt stöd från handläggare

samt press från FK. Informanternas fysiska och psykiska utgångsläge med en nedsatt funktion. Pim säger: ”kroppen är min värsta fiende”. Andra hämmande faktorer som beskrivs är felmatchning i arbetsträningsplats samt möten med oförstående läkare som inte tar dem på allvar. Vidare nämns en försämrad ekonomi och följderna av detta som en hämmande faktor. Även oron och stressen som uppstår på grund av ovisshet under rehabiliteringsprocessen upplevs hämmande. Carina beskriver hur oron kring ekonomin påverkar henne negativt och tillägger att hon önskat att personal på myndigheter haft mer kunskap och förståelse om hur denna oro försämrar måendet och därmed försenar rehabiliteringen:

Där har de mycket att lära för att få folk ut tidigare, för den oro och den stressen som det bygger upp förvärrar hela situationen [...] jag gick på smärtrehab i Lund och vi var väl tio stycken och alla hade samma, alla hade ont i magen så fort det ringde från Försäkringskassan eller det kom ett brev.

Främjande faktorer som framkommer under intervjuerna är förstående läkare och

Smärtrehabilitering som informanter tagit del av före DFS. Vidare lyfts stödet från betydelsefulla personer i deras omgivning såsom vänner och familj, vilka har hjälp informanterna med sin motivation till att fortsätta kämpa. Även samverkan mellan arbetsgivare, gode män och handläggare från de olika myndigheterna är av betydelse. Ett gott bemötande och förhållningssätt från handläggare upplevs som främjande. Stödinsatser som erhållits i form av att sätta mål, tänka nytt och planera för sin framtid nämns som positiva. Att informanterna själva har accepterat sin nya situation med förändrade förutsättningar nämns vara en viktig del för att komma vidare i rehabiliteringen och en process som informanterna kommit olika långt i. Vidare beskrivs eget driv och fokus som en främjande faktor samt att arbetsträning har en främjande funktion. Att arbetsträningsplatsen är individanpassad och att upptrappningen sker successivt nämns som viktigt. Förståelse och stöttning från AF handläggaren där bromsning är en del upplevs betydelsefullt. Även kunskap och förståelse från omgivningen, allt i från myndigheter och arbetsgivare till vänner och familj upplevs främjande för informanterna i deras rehabilitering mot en återgång till arbete.

5.4 Sammanfattning

Informanterna är eller har varit sjukskrivna och inskrivna i det förstärka samarbetet mellan FK och AF. De som inte längre är sjukskrivna arbetar, studerar eller är arbetslösa. Resultatet visar att informanternas upplevelser kring brytpunkten mellan sysselsättning och sjukskrivning varierar och att omställningen påverkat dem på olika sätt. Det framkommer i resultatet att informanter önskar förståelse från de olika aktörerna och att bemötandet är en viktig del. Deras upplevelser av att ingå i DFS skiljer sig åt, de har olika handläggare, de har olika behov av stöd och de har fått olika mycket stöd. Upplevelser av stort eget ansvar framkommer. Även upplevelserna av vägledningsinsatser de tagit del av under inskrivningen i DFS skiljer sig åt, en avsaknad av vägledningsinsatser framkommer såväl berättelser om att de fått ett bra vägledningsstöd. Vidare visar det sig att informanter upplever att de fått bra hjälp och stöd från deras handläggare i DFS. Det framkommer från intervjuerna att stödet från handläggarna har varit betydelsefullt och en avgörande faktor i rehabiliteringsprocessen. Något som framkommer i resultatet är att flera aktörer samverkar runt de sjukskrivna i rehabiliteringsprocessen och upplevelserna kring hur samverkan fungerar skiljer sig åt. En insats i DFS är arbetsträning vilken upplevs som mycket betydelsefull. Arbetsträningen innebär en viktig del i informanternas rehabilitering och karriärutveckling och har för flera lett till arbete. Vidare framgår det i resultatet att hämmande och främjande faktorer i rehabiliteringsprocessen varierar. Vad som hämmar informanternas rehabilitering varierar, deras funktionsnedsättning, stress som uppkommer av ovisshet samt möten med oförstående aktörer nämns som några exempel. Exempel på främjande faktorer som framkommer i resultatet är arbetsträning, förståelse och stöd från personer i deras omgivning samt ett gott bemötande och stöd i form av bromsning från handläggarna på AF. Även informanternas acceptans av deras nya livssituation samt personligt driv och fokus nämns som främjande i rehabiliteringen.

6. Analys

I det här kapitlet har vi analyserat det empiriska materialet med hjälp av teorin Careership av Hodkinson (2009). Vi har även använt oss av Lents teori Social Cognitive Career Theory (2005). De analysbegrepp som används är: brytpunkter, handlingshorisont,

upplevd självförmåga, personliga mål samt förväntat utfall.

Utifrån övergripande syfte och frågeställningar: Hur upplever de sjukskrivna att det är eller har varit att ingå i det förstärkta samarbetet? Vilka vägledningsinsatser har de sjukskrivna tagit del av och vilken betydelse upplever de att dessa haft för dem i deras rehabilitering mot en återgång till arbete? Vilka faktorer upplever de sjukskrivna har hämmat respektive främjat deras rehabilitering?, har analyskapitlet delats in i fyra olika teman: Sjukskrivnas upplevelser i det förstärkta samarbetet, Arbetsträning - en viktig

insats, Handläggarnas vägledande stöd i det förstärkta samarbetet och Hämmande och främjande faktorer i rehabilitering.

6.1 Sjukskrivnas upplevelser i det förstärkta samarbetet

Det finns olika anledningar till att en individ blir sjukskriven, det kan handla om en skada, sjukdom eller en funktionsnedsättning. Informanterna har olika bakgrund och personligheter och behöver individanpassat stöd. Gemensamt är att de är eller har varit sjukskrivna och befinner sig i eller har befunnit sig i flera brytpunkter i sin karriär vilket i deras fall innebär en övergång mellan arbete till sjukskrivning och sedan från sjukskrivning och i bästa fall arbete eller studier. Enligt Hodkinson (2009, 9) har dessa brytpunkter föranletts av någon av tre följande anledningar, en strukturell brytpunkt, en självinitierad brytpunkt eller en framtvingad brytpunkt. Både individen och det område individen befinner sig i förändras under hela livet (a.a., 19). I longitudinella studier över individens karriärprocesser framkommer det att karriärer oftast inte är linjära “sometimes life change dramatically and so can careers” Hodkinson (a.a., 15).

Oavsett anledning till informanternas brytpunkt mellan sysselsättning och sjukskrivning innebär det ett avbrott i karriären, en riktningsförändring vilket kräver stöd och vägledning från samhället. DFS fungerar som en stödfunktion för sjukskrivna i deras

som det innebär att bli sjukskriven samt upplevelserna i DFS skiljer sig åt för informanterna. Enligt Careership har en individs position betydelse för vilka möjligheter som finns och vilka möjligheter som uppfattas som möjliga för individen (Hodkinson 2009, 5). Vidare begränsas individens karriärmöjligheter av dennes handlingshorisont, det vill säga vilka möjligheter individen kan se sig själv ha från sin nuvarande position. En del individer kan se långt, andra är mer begränsade i sitt synfält på så sätt är en individs karriärutveckling sammankopplad med dennes handlingshorisont (Hodkinson 2009, 5-6). En sjukskrivning innebär en förändring av position då de inte längre kan arbeta. Det framgår att informanter upplevde en identitetsförlust när de inte längre kunde arbeta. En förändring av deras position har skett och vad de ser som möjligt har förändrats. Deras handlingshorisont har förändrats och i många fall blivit snävare vilket begränsar dem. Personliga egenskaper visar sig spela en avgörande roll för hur de tar sig framåt i rehabiliteringen och livet.

Informanternas stora driv och höga tilltro till sin egen förmåga har varit främjande i deras rehabilitering och karriärutveckling. I STCC framgår att en individs tilltro till att klara av en handling i en särskild situation påverkar individens förmåga att styra sin karriär och att miljömässiga och personliga faktorer påverkar karriärvalen (Lent 2005, 101-102).

Det framgår av resultatet att informanter upplever att de har ett stort egenansvar i DFS främst vid anskaffandet av arbetsträningsplats. Ansvaret upplevdes olika utmanande. För informanter med ett brett kontaktnät, ett gott självförtroende samt stort driv upplevdes ansvaret inte som ett hinder. Informanterna är aktiva i sin egen karriärutveckling, vilket enligt Hodkinson (2009, 18) ökar deras chanser till att få en tillfredställande karriär. För de informanter som inte hade lika stort kontaktnät, med sämre självkännedom och lägre självförtroende har det varit svårare att hitta arbetsträningsplatser. I den här specifika situationen har en del informanter låg självförmåga. Enligt Lent (2005, 104-107) är ett dynamiskt självförtroende och den upplevda självförmågan kopplad till specifika situationer och varierar i olika sammanhang.

Resultatet visar att informanterna har kommit olika långt i att acceptera sin nya livssituation med de förändrade förutsättningar som de nu har, både fysiska och psykiska. För en del är steget redan taget och de är på väg mot nya karriärval och mål, för andra är de mitt uppe i förändringsprocessen och accepterandefasen. SCCT (Lent 2005, 103) belyser individers förmåga att förändra, utveckla och reglera sina egna beteenden över

tid. Karriärval är en process som sker över tid. På ett liknande sätt beskriver Hodkinson (2009, 15) karriärbeslut som en livslång process som sker genom kontinuerligt lärande.

6.2 Arbetsträning - en viktig insats

Det framgår av resultatet att arbetsträning, vilket är en insats i DFS, har haft en stor betydelse för informanterna då den utöver att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga har flera andra funktioner. Dels bidrar den till att vidga de sjukskrivnas perspektiv, stärka deras självförtroende och självkänsla genom att de får testa på nya arbetsuppgifter, inom olika branscher, i miljöer och genom att arbeta med nya kollegor. Arbetsträningen bidrar också till att de inte hamnar i ett utanförskap och för vissa informanter har den brutit en ond cirkel av social isolering.

Enligt Lent (2005, 106) formas och utvecklas en individs självförmåga genom att testa på olika aktiviteter utifrån intressen och få feedback på prestationen eller uppgiften. Informanterna får genom arbetsträningen testa på olika arbetsuppgifter och får kontinuerlig feedback genom uppföljningar med handläggare och arbetsgivare. Nya förmågor och kunskaper samt att självinsikten ökar påverkar deras målsättningar och förväntade utfall, det vill säga vad de ser som möjligt i framtiden. Resultatet visar att arbetsträningen bidragit till personlig utveckling och att de nu ser fler karriärmöjligheter. De har också via arbetsträning lärt sig sina begränsningar vilket också påverkar deras kommande karriärval. Detta ligger i linje med vad Lent (2005, 103) anser kring att individer i hela livet förhandlar och utvecklar karriärval utifrån olika hinder och tidigare möjligheter.

Enligt Lent (2005, 104-107) formas en individs själveffektivitet genom olika lärandeerfarenheter. Via arbetsträning har informanterna utvecklat sitt lärande. Hodkinson (2009, 15) menar också att lärande är något som sker genom hela livet, vilket resultatet visar. Vidare har informanternas position förändrats genom arbetsträning vilket gett dem nya möjligheter. Hodkinson (2009, 5-6) menar att en persons position förändras genom hela livet vilket påverkar individens handlingshorisont.