ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete
Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
HT 2020
“För relationens betydelse tror jag att det
påverkar, ganska mycket att man behöver
använda tolk”
En kvalitativ studie om socialsekreterares upplevelser och
förhållningssätt vid samtal genom tolk
Författare:
Maria Halvarsson
Samar Sawme
Handledare:
”FÖR RELATIONENS BETYDELSE TROR JAG ATT DET PÅVERKAR, GANSKA MYCKET ATT MAN BEHÖVER ANVÄNDA TOLK”
EN KVALITATIV STUDIE OM SOCIALSEKRETERARES UPPLEVELSER OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID SAMTAL GENOM TOLK
Maria Halvarsson och Samar Sawme Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Studien syftar till att undersöka socialsekreterares upplevelser av att samtala genom tolk med fokus på relationen mellan socialsekreterare och klient, samt undersöka och förstå hur
socialsekreterarna förhåller sig och agerar med stöd av professionella kunskaper i samtal med klienter. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på semi-strukturerade intervjuer med sju socialsekreterare som samtliga arbetar som utredare på olika enheter inom socialtjänsten i Sverige. Insamlad empiri har framställts i en tematisk analys där tre teman har identifierats, vilka tolkats med en teoretisk ram som utgår från professionsteori och begreppen
yrkeskompetens och handlingsutrymme. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever att flera faktorer begränsar eller möjliggör en god relation till klienten vid tolkanvändning. Socialsekreterarna upplever bland annat att relationen begränsas om sättet de vill förmedla information på går förlorad, medan en bra dynamik och en professionell tolk bidrar till att möjliggöra relationen. Resultatet visar att socialsekreterarna förhåller sig och agerar
annorlunda genom att vara övertydliga, mer frågvisa, uppmärksamma på kroppsspråk, samt vidtar åtgärder som att avbryta samtal eller omboka möten. Studiens slutsatser är att
socialsekreterarna anpassar sitt förhållningssätt och agerande vid samtal genom tolk med stöd av professionella kunskaper, vilket sammantaget tolkas och förstås som ett professionellt förhållningssätt vid tolkanvändning.
“FOR THE IMPORTANCE OF THE RELATIONSHIP I THINK IT AFFECTS, QUITE A LOT THAT YOU NEED TO USE AN INTERPRETER”
A QUALITATIVE STUDY ON CASEWORKERS EXPERIENCES AND APPROACHES DURING CONVERSATIONS THROUGH AN INTERPRETER
Maria Halvarsson och Samar Sawme Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020.
Abstract
The aim of this study is to examine caseworkers experiences of and strategies for conversing through interpreters with focus on the relationship between caseworkers and clients, and to examine and understand how caseworkers relate and act with the support of professional knowledge when conversing with clients. The study has an qualitative approach and is based on semi-structured interviews with seven caseworkers who all work as investigators at various departments within Swedish social services. Collected empirical data have been presented in a thematic analysis where three themes have been identified which have been analyzed with a theoretical framework based on theory of professions and the terms of professional
competence and discretion. The results show that the caseworkers experience that several factors limit or enable a good relationship with the client when using interpreters.
Caseworkers experience, among other things, that their relationship to the client is limited if the way they want to mediate their information gets lost in translation, but that a good dynamic and a professional interpreter contribute to enabling the relationship. The results show that the caseworkers relate and act differently when using interpreters by being too clear, more inquisitive, attentive to body language, and take measures such as interrupting conversations or rescheduling meetings. Conclusions in this study are that the caseworkers adapt their approaches and acts with the support of professional knowledge, which all together are analyzed and understood as a professional approach when using interpreters. Keywords: social work, caseworker, interpreter, relation, client, Sweden
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till socialsekreterarna som ville dela med sig av sina upplevelser och tog sig tid att delta i vår studie. Ytterligare ett stort tack till vår handledare Ann-Britt Sand för lärorika synpunkter och vägledning under vårt uppsatsskrivande. Slutligen ett tack till oss själva för ett gott samarbete.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering... 2 1.2 Syfte ... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Definition av begrepp ... 32. Bakgrund och lagstiftning ... 4
2.1 Lagstiftning ... 4
2.2 Reglering av tolktjänster ... 4
2.3 Att samtala genom tolk ... 5
3. Tidigare forskning ... 5
3.1 Möjligheter/begränsningar vid tolkanvändning ... 5
3.2 Tolkanvändning och kulturella aspekter ... 6
3.3 Relationen mellan socialarbetare och klient. ... 7
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 8
4. Teoretisk ram ... 8 4.1 Professionsteori ... 8 4.2 Yrkeskompetens ... 9 4.2.1 Handlingskompetens ... 10 4.2.2 Relationskompetens ... 10 4.3 Handlingsutrymme ... 11 5. Metod ... 11 5.1 Litteratursökning ... 12 5.2 Metodansats ... 12 5.2.1 Förförståelse ... 12
5.3 Datainsamlingsmetod och urval ... 13
5.3.1 Genomförande av semi-strukturerade intervjuer ... 14
5.4 Dataanalysmetod ... 14
5.5 Studiens tillförlitlighet ... 15
5.6 Metoddiskussion ... 16
6. Etiska överväganden ... 16
7. Studiens resultat och analys ... 17
7.1 Presentation av intervjudeltagare ... 17
7.2 Kommunikation ... 18
7.2.1 Brister i översättningen och missförstånd, samt förlorade nyanser ... 18
7.2.2 Socialsekreterarnas förhållningssätt/agerande vid brister i översättningen och missförstånd, samt förlorande nyanser ... 20
7.3 Relationens olika dimensioner... 22
7.3.1 Dynamiken i samtalet och direktkontakt med klienten ... 22
7.3.2 Relationen mellan klienten och tolken ... 24
7.4 Organisatoriska förutsättningar ... 26
7.4.1 Regler, rutiner och tekniska hinder ... 26
7.4.2 Tidsåtgång ... 27
8. Slutdiskussion... 28
8.1 Slutsatser ... 28
8.2 Diskussion ... 30
8.3 Studiens styrkor och svagheter ... 31
8.4 Studiens betydelse för socialt arbete ... 31
8.5 Förslag till vidare forskning ... 32
8.6 Avslutning ... 32
1
1. Inledning
Sverige har under en längre tid varit ett mångkulturellt land, men under de senaste åren har antalet utrikesfödda personer och antalet människor som flytt till Sverige ökat (Røkenes & Hanssen, 2016). Under år 2015 tillkom det 162 877 nya asylsökande till Sverige, därtill har andelen utrikesfödda personer som folkbokfört sig i Sverige ökat under 2000-talet, från 11,3 procent år 2000 till 19,6 procent år 2019 (SCB, 2016; SCB, 2020). Det ökande antalet asylsökande och andelen utrikesfödda kan antas medföra att en stor andel av Sveriges befolkning kommunicerar på andra språk än svenska, vilket kan orsaka problem i vissa sammanhang som exempelvis vid behov av samhällets tjänster. Alla människor kan någon gång vara i behov av stöd eller hjälp från samhället. I Sverige har kommunernas socialtjänst det yttersta ansvaret för att människor ska få hjälp och stöd som de behöver (Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] 2 kap. 1 §). För att kommunen ska kunna erbjuda människor hjälp och stöd måste socialsekreterarna som arbetar inom socialtjänsten möta och samtala med enskilda personer och utreda vad som är deras behov. Enligt Tolkutredningen (2018) förekommer tolkanvändning i delar av socialtjänstens verksamhet i upp till 80-90 procent av
förvaltningens ärenden. Många socialsekreterare kommer att möta och behöva kommunicera med människor där det föreligger språkliga hinder, därmed uppstår ett tolkbehov. Därtill föreskriver förvaltningslagen [FL] (2017:900) 13 § att en myndighet ska använda tolk i
kontakt med människor som har ett tolkbehov för att de ska kunna ta till vara sin rätt. Hanssen & Røkenes (2016) beskriver att samtala genom tolk inte är helt okomplicerat och kräver både tid och kunskap av socialsekreteraren. Under socionomutbildningen fokuserar flera delar av utbildningen på betydelsen av goda kommunikationsfärdigheter och förmågan att skapa en ömsesidig förståelse i mötet, för att skapa goda förutsättningar för uppbyggandet av en god relation. Inom socialt arbete anses det enligt Bruhn och Källström (2018) att “en väl
fungerande relation mellan socialarbetare och klient är ett nödvändigt villkor för
professionellt socialt arbete” (s. 9). Den goda relationen eller den bärande relationen ses som ett medel för att sådana förändringar som socialt arbete syftar till ska skapas (Bruhn & Källström, 2018).
Tolkanvändning innefattar flera olika typer tolktjänster, som exempelvis språktolk,
teckenspråkstolk, dövblind-eller skrivtolkar (Tolkutredningen, 2018). Studien avgränsas till att fokusera enbart på språktolkning, det vill säga när tolken muntligt återger yttranden i ett samtal mellan myndighetsrepresentanter och enskilda individer som är i behov av samhällets olika tjänster (jfr. Tolkutredningen, 2018). Det finns ingen enhetlig benämning för personer som arbetar som tolk, då de har olika kompetensnivåer (a.a.). I studien har tolkens
kompetensnivå inte efterfrågats.En tolk kan både närvara fysiskt i ett rum och via telefon, vilket innebär att det blir en tredje person som deltar i samtalet. Relationer och interaktioner mellan tre parter är sällan okomplicerat, då det är flera parter som påverkar mötets utgång (Wiking, Saleh-Stattin, Johansson & Sundquist, 2009). Studier visar att det finns flera svårigheter, men också strategier för att kommunikationen i samtal genom tolk ska fungera effektivt (se exempelvis: Kriz & Skivenes, 2009; Tipton, 2016; Westlake & Jones, 2018). De svårigheter som kan uppstå i tolkförmedlade samtal är exempelvis att det förekommer
felöversättningar i samtalet och missförstånd i kommunikationen (Westlake & Jones, 2018; Gustafsson, Norström & Fioretos, 2011). Kommunikationsbrister och språkhinder i mötet mellan socialsekreterare och klienter med tolkbehov kan negativt påverka de interaktioner som är nödvändiga för skapandet av en god relation (Westlake & Jones, 2018; Kriz & Skivenes, 2009; Tipton, 2016). Studier visar även att socialarbetare upplever att det är tidskrävande att använda tolk i mötet och att de får bristfällig information från klienter som har tolkbehov, samt att tolkförmedlade samtal ger sämre förutsättningar att skapa tillit i mötet (Kriz & Skivenes, 2009). Det är viktigt att kommunikationen mellan socialarbetaren och
2 klienten fungerar i samtal genom tolk för att klienter ska få det stöd som de har rätt till, samt för att inte förvärra maktobalansen mellan socialsekreteraren och klienten (Kriz & Skivenes, 2009; Sawrikar, 2015; Westlake & Jones, 2018). Trots att det finns en del tidigare forskning och litteratur kring tolkanvändning beskriver Tipton (2016) att det finns ett behov av vidare forskning på individnivå av samtal genom tolk. Ett flertal studier belyser även att det finns behov av att socialarbetare utbildas och får mer kunskap om tolkanvändning, samt att
kunskapen om vilka konsekvenser som kan uppstå för personer med tolkbehov ökar (Chand, 2005; Sawrikar, 2015; Tipton, 2016).
1.1 Problemformulering
Våra erfarenheter från vår verksamhetsförlagda utbildning inom socionomprogrammet, samt tidigare arbete inom socialtjänsten väckte ett intresse hos oss att närmare undersöka
tolkanvändning inom socialtjänsten. Socialtjänstens arbete bygger på grundläggande principer för offentliga verksamheter, vilka är likhets- och objektivitetsprincipen som föreskrivs i 1 kap. 9 § regeringsformen [RF] (1974:152). Principerna innebär att alla människor ska behandlas lika och opartiskt inför lagen, därtill har socialtjänsten det yttersta ansvaret för att människor ska få stöd och hjälp. När socialarbetaren möter klienten är det inte enbart två människor som möts, utan en process och en relation skapas där människorna förhåller sig till varandra på olika sätt. Inga människobehandlande arbeten kan utföras utan möten där interaktion och kommunikation skapar någon form av relation (Svensson, Johnsson & Laanemats, 2008). Det professionella mötet mellan en socialsekreterare och klient är dock enligt Johansson och Hertz (2016) långt ifrån okomplicerat. I det professionella mötet träffar klienten inte endast en socialarbetare utan en myndighetsperson som representerar en institution som styrs av regler och riktlinjer, vilket kan göra att klienten upplever en viss osäkerhet på grund av det
asymmetriska maktförhållandet. Därför är relationen mellan klient och socialarbetare inom socialt arbete en viktig aspekt, eftersom den utgör en stor del av arbetet (a.a.). Betydelsen av relationen mellan socialarbetare och klient lyfts ofta som en viktig aspekt och är ett väl diskuterat ämne inom socialt arbete (Bruhn & Källström, 2018).
Inom socialtjänsten är det vanligt förekommande att klienter har bristande språkkunskaper i svenska, vilket innebär att det inte sällan föreligger ett behov av tolk (jfr. Tolkutredningen, 2018). Risken med språkliga hinder mellan socialarbetare och klient kan enligt Kriz & Skivenes (2009) leda till att klienter med tolkbehov får en mindre rättvis behandling, samt att brister i beslutsunderlag kan uppstå som försvårar val av interventioner. För att enskilda ska få rätt interventioner, samt kunna ta till vara sina rättigheter, ska myndigheter lösa eventuella kommunikationssvårigheter genom tillhandahållandet av tolk (proposition, 2016/17:180).
Tidigare forskning beskriver dock att samtal genom tolk är komplicerade, och samtal genom tolk kan även försämra förutsättningarna för skapandet av en god relation (jfr. Westlake & Jones, 2018; Kriz & Skivenes, 2009; Tipton, 2016). Däremot genererade eftersökandet av tidigare forskning gällande tolkanvändning inom socialt arbete ett begränsat antal studier publicerade efter år 2005 som är som utförda i Sverige. Även om det finns litteratur om vad socialarbetare bör tänka på vid samtal genom tolk har vi inte kunnat finna några studier om möjligheter eller begränsningar för att skapa en god relation mellan socialarbetaren och klienten vid tolkanvändning, därav anses det finnas en kunskapslucka gällande
tolkanvändning i socialt arbete i Sverige med fokus på relationen mellan socialarbetaren och klienten. Relationen mellan socialarbetare och klient är ett väl diskuterat område som är av relevans för socialt arbete, eftersom relationen är av vikt för det förändringsarbete som socialt arbete syftar till. Därför avser denna studie att undersöka relationen mellan socialarbetare och klient vid samtal genom tolk, då relationen blir än mer komplex med en tredje part som medverkar i mötet.
3
1.2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares upplevelser av att samtala genom tolk med fokus på relationen mellan socialsekreteraren och klient. Studien syftar även till att
undersöka och förstå hur socialsekreterarna förhåller sig och agerar med stöd av professionella kunskaper i samtal med klienter, när samtalen sker genom tolk.
1.3 Frågeställningar
• Vilka möjligheter eller begränsningar upplever socialsekreterarna i samtal genom tolk med fokus på relationen mellan socialsekreterarna och klient?
• Hur upplever socialsekreterarna att deras förhållningssätt/agerande i kontakt med klienten påverkas vid samtal genom tolk?
• Hur går det utifrån socialsekreterarnas upplevelser att förstå vad som kan anses vara ett professionellt förhållningssätt vid samtal genom tolk?
1.4 Definition av begrepp
Socialsekreterare/socialarbetare:Titeln socialsekreterare är en yrkesbefattning som innehas av den socionom som arbetar inom socialtjänsten. I tidigare forskning och litteratur används ofta begreppet social workers eller socialarbetare. I vår studie används begreppen socialsekreterare och socialarbetare synonymt, där begreppet socialarbetare används när vi refererar till tidigare forskning eller litteratur och begreppet socialsekreterare för att syfta till studiens forskningsdeltagare.
Platstolk:
En platstolk är en tolk som är fysiskt närvarande i ett samtal där tolkens funktion är att översätta språket. I vår studie har vi och forskningsdeltagarna använt oss av begreppet platstolk, vilket syftar till att beskriva en fysiskt närvarande tolk.
Telefontolk:
När en tolk inte kan närvara fysiskt i ett samtal kan de medverka via telefon och då oftast via högtalarsystemet i telefonen, vilket vi och forskningsdeltagarna benämner som telefontolk.
Klient:
Det finns olika synonyma definitioner när det gäller begreppet klient. I vissa sammanhang används hjälpsökande, brukare, patient eller medborgare, vilka alla syftar till den person som den professionella yrkesutövaren möter i sitt arbete. I vårt arbete har vi valt att använda begreppet klient, då det vanligtvis används inom socialtjänsten och för att det har använts återkommande av våra forskningsdeltagare.
Relation:
Med begreppet relation syftar vi till den arbetsrelation som socialarbetaren har till klienten och tolken vid samtal genom tolk, men också till andra typer av relationer, som tolkens relation till klienten. Därav har vi valt att genomgående använda begreppet relation för att studien inte endast begränsas till att syfta till arbetsrelaterade relationer.
4
2. Bakgrund och lagstiftning
I följande avsnitt presenteras aktuell lagstiftning. Lagstiftningen som beskrivs är förvaltningslagen [FL] (2017:900) och (1986:223), samt propositionen (2016/17:180). Vidare beskrivs reglering av tolktjänster och slutligen en del aspekter av att samtala genom tolk.
2.1 Lagstiftning
Tolkanvändning inom socialtjänsten regleras i 13 § FL som föreskriver att:
“En myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.
En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.” (13 §)
Tidigare föreskrev 8 § FL (1986:223) att “När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk.” (8 §). Föreskriften gällande tolk har därmed förändrats från att myndigheter bör, till att myndigheter ska använda tolk. Regeringen menar trots att det nu finns ett krav på att myndigheter ska använda tolk, gäller kravet enbart om det behövs för att enskilda ska kunna ta till vara sina rättigheter, vilket innebär att myndigheter i vissa fall kan avstå från att använda tolk (Proposition, 2016/17:180). Vidare påpekar regeringen att det ytterst är myndigheten som bedömer behovet av tolk, men att myndigheten även har möjlighet att använda sina egna resurser, som exempelvis flerspråkiga tjänstemän, för att tillgodose den enskildes behov av tolk. Slutligen vill regeringen understryka att en förändring i lagen inte kommer hindra myndigheterna från att använda tolk i andra syften än att säkerställa att enskilda kan ta till vara sin rätt (a.a.).
2.2 Reglering av tolktjänster
Anställda vid Sveriges kommuner och regioner (tidigare Sveriges kommuner och landsting) har ett behov av tolkar när de i sina verksamheter möter människor som inte behärskar det svenska språket. Möjligheten att använda tolk anses vara en förutsättning för likabehandling och att människor ska få en rättssäker samhällsservice. Yrkestiteln tolk är ingen skyddad titel i Sverige, vilket innebär att vem som helst kan utföra ett tolkuppdrag och många
tolkanvändare har påtalat brister hos yrkesverksamma tolkar och efterfrågat högre kvalité av tolktjänster (Dahlerus & Olsson, 2016). Tolkutbildning ges inom högskolan, folkbildningen och övriga studieförbund som erbjuder grundutbildningar i tolkning (Tolkutredningen, 2018). Därtill kan en tolk ansöka om att auktorisera sig som tolk genom att genomföra ett prov hos Kammarkollegiet. Yrkestiteln auktoriserad tolk är en skyddad titel som innebär att tolken genom ett godkänt prov visar att denne har en viss kompetens. Det går även att auktorisera sig som tolk inom olika specialistområden, som hälso- och sjukvård och juridik (Dahlerus & Olsson, 2016). Kammarkollegiet erbjuder auktorisation i drygt 40 språk, vilket innebär att det inte finns möjlighet att auktorisera sig som tolk i alla talade språk i Sverige. Det är oklart hur många yrkesverksamma tolkar det finns i Sverige, men Tolkutredningen (2018) visar att år 2017 fanns endast 883 auktoriserade tolkar i Sverige av uppskattningsvis cirka 5000-6000 tolkar. En auktoriserad tolk ska följa de krav som Kammarkollegiets tolkföreskrifter, KAMFS 2016:4, föreskriver och ska iaktta god tolksed, vilket Kammarkollegiet har ett tillsynsansvar över. En god tolksed innebär att tolken ska uppträda professionell och yrkesmässig i alla sina
5 yrkeskontakter genom att vara opartisk, korrekt och säga till om uppdraget inte kan utföras i enlighet med vad som avtalats. Tolken har även tystnadsplikt och får inte använda
information som framkommit i ett tolkuppdrag för att skada någon annan, eller till sin egen eller någon annans fördel. Även ej auktoriserade tolkar bör följa god tolksed, samt
Kammarkollegiets föreskrifter och rekommendationer, men för dessa tolkar har myndigheten inget tillsynsansvar (a.a.). Slutligen anses det viktigt att nämna att Olsson (2019) beskriver att kommuner och regioners behov av kvalificerade tolkar är stort och upphandlingen av
tolktjänster är en tjänst som är kostsam. En konsekvens av att tolkar inte håller hög kvalité, är att kostnaden för kommunen kan öka genom att samtal behöver upprepas eller att beslut om insatser bygger på ett bristande underlag, vilket kan leda till att individen inte får adekvata insatser (a.a.).
2.3 Att samtala genom tolk
Tolkanvändning i samtal med människor kräver enligt Hanssen och Røkenes (2016) en specifik förberedelse av den yrkesverksamma, som exempelvis att avsätta längre tid för samtalet eller säkerställa att tolken är lämplig med hänsyn till exempelvis, kön, etnisk
tillhörighet eller modersmål. För att professionella ska få vägledning i att samtala genom tolk har region Västmanland tagit fram en webbutbildning för tolkanvändare vid namn
Grundläggande utbildning för tolkanvändare (Dahlerus & Olsson, 2020). Utbildningen är öppen och finns tillgänglig för allmänheten på Sveriges kommuner och regioners webbsida. Ytterligare kunskap gällande tolkanvändning finns att tillgå via Socialstyrelsen (2016) som framställt en folder med information och vägledning om tolkens funktion, den professionelles ansvar och specifika aspekter som tolkanvändaren behöver vara uppmärksam på. Foldern belyser att tolken ska översätta allt, vara opartisk, inte ta sig an några andra uppgifter, samt har tystnadsplikt. Tolken ansvarar inte för korrektheten i någon av samtalspartnernas
uttalanden och tolken företräder inte någon av parterna. Dessutom är tolken skyldig att avsäga sig uppdrag vid förekomst av jäv, samt om tolken inte kan genomföra en korrekt översättning. Därtill har tolken inte i uppgift att komma ihåg information som växlas mellan deltagarna, vilket innebär att tolkanvändaren har ansvar för sina yttranden och hur samtalet struktureras. I foldern beskrivs vikten av att samtala direkt till samtalspartnern och inte om denne med tolken, samt att ge utrymme för pauser, då det är ansträngande att tolka. Därtill bör
tolkanvändaren vara medveten om att ansiktsuttryck och kroppsspråk har mindre betydelse vid tolkade samtal och att betydelsen av gester kan variera på grund av olika språkkulturer (a.a.).
3. Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras en överblick av forskningsfältet gällande tolkanvändning. Avsnittet inkluderar framförallt kvalitativa studier, men även kvantitativa studier. Majoriteten av den tidigare forskningen inom området är från internationella studier, det vill säga att det finns begränsat antal studier utförda i svensk kontext inom socialt arbete. Ett fåtal studier som valts ut berör även tolkanvändning inom hälso- och sjukvården, vilket vi anser är ett angränsande område och resultaten har bedömts vara intressanta.
3.1 Möjligheter/begränsningar vid tolkanvändning
Ett flertal tidigare studier visar att det kan förekomma begränsningar vid tolkanvändning i socialt arbete, exempelvis inom socialtjänstens utredningar gällande barn och unga. En kritisk litteraturgranskning av studier visar att språkliga barriärer skapade frustration hos
hjälpsökande klienter med tolkbehov och socialarbetare kunde i mindre utsträckning få klienterna engagerade i sin egen situation (Chand, 2005). I en studie från England och Norge framkom det att socialarbetare upplever att de förlorar information och förtroende i möten
6 med klienter som har tolkbehov, samt att det är tidskrävande att använda tolk i mötet (Kriz & Skivenes, 2009). Tidigare studier belyser att det förekommer felöversättningar och
missförstånd i kommunikationen vid tolkanvändning. Det framkommer att socialarbetare inte agerar vid upptäckten av felöversättningar, samt att det finns en motvilja att eftersöka
förtydliganden av förekommande missförstånd, vilket kan underminera klientens rättigheter (Westlake & Jones, 2018; Gustafsson m.fl., 2011). Vidare beskriver Sawrikar (2015) att kommunikationssvårigheter i tolkförmedlade samtal kan relateras till alla tre parter i mötet, det vill säga till socialarbetaren, tolken och klienten. Socialarbetaren kan exempelvis försvåra mötet genom att avsätta för kort tid, ha för lite erfarenhet i att samtala genom tolk eller ha bristfällig kunskap gällande hur väl tolken matchar klienten och situationen. Tolken kan exempelvis påverka mötet negativt genom att inte översätta korrekt eller genom att ha för lite kunskap om känsliga ämnen. Svårigheter som kan relateras till klienten är att användandet av tolk kan upplevas som integritetskränkande, vilket kan innebära att klienten motsätter sig användandet av tolk eller att klienten vill att deras barn ska agera som tolk. Därtill kan det även förekomma att det inte finns några professionella tolkar tillgängliga, vilket ses som en organisatorisk brist (a.a.). Resultaten från Westlake och Jones (2018) studie visar att mer erfarna socialarbetare använde sig av vissa strategier för att skapa en god kommunikation, som att se till att småprat tolkades, utforskade klienternas svar, såg till att reflektioner tolkades, klargjorde missförstånd och tog kontroll över samtalssituationen. De erfarna socialarbetarnas strategier skilde sig från de mindre erfarna som istället kunde förvärra kommunikationen och maktobalansen mellan socialarbetaren och klienten genom att samtala med tolken om klienten istället för att samtala med klienten (a.a.). En studie utförd av
Gustafsson m.fl. (2011) belyser att socialarbetare vänder sig till tolken för förtydliganden istället för att vända sig till klienten i fråga. Enligt Keselman m.fl. (2010) svenska studie, har socialarbetare en oro gällande tolkens korrekthet i översättningen av det som sägs i ett samtal. Studien visar att de flesta översättningarna var korrekta, dock förekom det att tolkarna
ignorerade eller förbättrade uttryck och betydande detaljer (a.a.). Bortsett från vissa individuella faktorer som kommunikationsförmåga, erfarenheter, språkkunskaper och
socialarbetarens syn på sin egen samt tolkens roll, kunde Westlake & Jones (2018) konstatera att det var möjligt att kommunicera effektivt via en tolk, trots tolkrelaterade utmaningar.
3.2 Tolkanvändning och kulturella aspekter
Tolkanvändning och behov av tolk, för att människor ska kunna kommunicera med varandra, har enligt Gustafsson m.fl. (2011) visats vara vanligt förekommande inom
människobehandlande yrken. Användningen av tolk omsätter mycket pengar, trots det finns det ingen garanti att personer med tolkbehov får tillgång till en professionell tolk. Hur arbetsplatserna är organiserade och vilka nationella regler och riktlinjer som styr organisationen, påverkar tillgången av tolktjänster och vilken tolk som blir tillgänglig i arbetet. Socialarbetare är beroende av att använda en professionell tolk i mötet med klienter som är språksvaga, dock kan socialarbetaren välja att byta ut tolken mot en annan tolk, vilket skapar maktobalans mellan offentliga tjänstemän och den som arbetar som tolk (a.a.). Det är inte tillräckligt att tolken enbart behärskar språket som ska översättas, utan det är även viktigt att tolken behärskar specifika yrkestermer för att inte riskera att översätta fel (Chand, 2005). Keselman m.fl. (2010) betonar vikten av att tolken är utbildad och har kunskap om
exempelvis syftet med att använda öppna frågor i mötet. Tolken som deltagare i mötet har en viss maktposition som kan vara avgörande för vilken information som framkommer i samtalet (a.a.). Språkliga hinder i mötet mellan socialarbetare och klient kan enligt Kriz & Skivenes (2009) leda till att klienter med tolkbehov får en mindre rättvis behandling. Språkhinder som uppstår i mötet kan medföra att socialarbetaren inte får en rättvis bild, varken av klienten eller
7 klientens situation, vilket i sin tur kan försvåra exempelvis val av interventioner eller insatser (a.a.).
Tidigare forskning berör även en del kulturella aspekter som kan tänkas vara av vikt vid tolkanvändning. Tolkens kulturella ursprung kan enligt Tipton (2016) påverka
kommunikationen mellan socialarbetaren och klienten, men även kontexten och vilka förväntningar som finns gällande tolkens roll, kan påverka mötet. Tolken kan genom sitt arbete bidra till att underlätta kommunikationen och överbrygga kulturella skillnader (a.a.). Beroende på sammanhang och ämne för samtalet kan det vara mer eller mindre känsligt att en tolk är närvarande. Vem som agerar tolk har också betydelse, då exempelvis en tolk med gemensam kulturell bakgrund kan förstärka skamkänslor kring att prata om vissa tabubelagda ämnen (Eide & Eide, 2006). Det är av vikt att tolkar är korrekta i sin språkliga tolkning, likväl sin kulturella tolkning (Wiking m.fl., 2009). Enligt Gustafsson m.fl. (2011) kan tolken
uppleva en viss osäkerhet när det gäller korrektheten i översättningen, det vill säga om tolken ska översätta det som sägs ordagrant eller på ett förklarande sätt som möjliggör för klienten att förstå vad som menas (a.a.). En annan studie belyser att tolkar som delar samma språk med klienten inte nödvändigtvis delar samma kultur. Tolken och klienten kan befinna sig på
motsatta sidor av en etnisk, religiös eller politisk konflikt på grund av familjehistorisk eller sociohistorisk bakgrund. Dessa faktorer kan påverka tolkens förmåga till att förhålla sig neutral i mötet, samt påverka klientens känsla av trygghet (Brämberg & Sandman, 2013).
3.3 Relationen mellan socialarbetare och klient.
Alla möten påverkas av strukturella, organisatoriska och mellanmänskliga förutsättningar för möten (Johansson & Hertz, 2016). Relationen mellan professionella hjälpare och klienter har enligt Skau (2016) en grundläggande brist på jämlikhet där makt är ständigt närvarande. Professionella socialarbetare måste ta hänsyn till maktaspekten i den egna yrkesrollen för att förstå dess betydelse i relationen mellan dem och klienten (a.a.). Det finns enligt Eide och Eide (2006) en risk att professionella socialarbetare utövar mer makt än nödvändigt i relationen till klienten och därmed tar ansvar från personen istället för att ta ansvar för personen. Genom att aktivt lyssna och reflektera över sin egen maktposition kan den professionelle finna en bättre balans i förhållande till klienten (a.a.). Eide och Eide (2006) beskriver att “Den som behärskar ett språk har större makt än de som inte gör det.” (s. 84). Det är genom vårt språk vi människor begreppsliggör vår förståelse av världen, men delar personer inte samma erfarenheter och upplevelser går det inte heller att förvänta sig att de ska förstå varandras språk och vilka associationer som görs genom olika ord. Däremot bör
professionella hjälpgivare göra sitt yttersta för att förstå klienten utifrån att den professionelle förväntas vara medveten om den begränsade förståelsen av varandras värld (a.a.). Flertal studier belyser att bristen på gemensamt språk och dålig förståelse av kommunikationen i mötet kan negativt påverka interaktioner som är nödvändiga för skapandet av goda relationer (Kriz & Skivenes, 2009; Tipton, 2016). När det kommer till relationen mellan socialarbetaren och klienten fann Westlake och Jones (2018) studie att socialarbetarna upplevde att det var svårare att bygga upp en relation med klienten vid samtal genom en tolk. Socialarbetarna i studien uttryckte två orsaker till svårigheterna, vilka var möjligheten att använda tekniker för att bygga en kontakt och tekniker för att uttrycka empati. Socialarbetarna upplevde att det var svårt att övertyga klienten om att de förstod klienten och upplevde att reflektioner inte
översattes lika ofta, vilket inverkade på hur ofta de använde sig av olika bekräftande tekniker (a.a.). En annan studie visar att socialarbetarnas tendens att ställa slutna frågor och reflektera mindre i mötet med klienter som behöver samtala via tolk, samt att missuppfattningar i kommunikationen, kan leda till en mer ytlig relation mellan socialarbetare och klient (Kriz & Skivenes, 2009). En ytlig relation kan innebära att klienten riskerar att inte få det stöd denne
8 behöver eller blir erbjuden rätt insatser (a.a.). Relationer och interaktioner mellan tre parter är sällan okomplicerat, då det är flera parter som påverkar mötets utgång och det finns begränsad forskning som belyser alla tre perspektiv av ett trepartsmöte (Wiking m.fl., 2009). Ett lyckat möte kräver enligt Berthold & Fischman (2014) att socialarbetaren och tolken utvecklar en koppling till klienten, det vill säga en form av personlig kontakt, vilket hjälper till att främja tillit i relationen.
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att det förekommer brister i tolkanvändning, det finns olika sätt att se på tolkens roll, samt att relationen mellan socialarbetaren och klient kan påverkas negativt vid samtal genom tolk. Därtill visar flera studier på att det finns ett behov av mer kunskap om och utbildning kring tolkanvändning, dels behöver tolkar utbildning kring facktermer (Chand, 2005) och dels behöver tolkar kunskap i hur de ska samtala om känsliga ämnen (Berthold & Fischman, 2014; Sawrikar, 2015). Men framförallt pekar flera studier på att det finns ett behov av att socialarbetare utbildas i hur de kan förbättra sin förmåga att samtala genom tolk, för att motverka de brister som kan uppstå vid tolkade samtal (Chand, 2015; Gustafsson m.fl., 2011; Sawrikar, 2015; Tipton, 2016). Trots att det finns en del
forskning, kommer flera studier fram till att det finns ett behov av ytterligare forskning genom djupgående intervjuer om kommunikationsprocessen i möten där samtal genomförs via tolk (Chand, 2005; Wiking m. fl. 2009). Därtill menar Tipton (2016) att det finns ett behov av mer forskning kring hur interaktionen i samtal genom tolk på mikronivå kan komma att påverka relationen mellan socialarbetare och klient. Av de studier som var publicerade från år 2005 och framåt gällande tolkanvändning i socialt arbete är få utförda i Sverige. Flera studier nämner relationen mellan socialarbetaren och klienten, men ingen av studierna fokuserade på att undersöka möjligheten till att skapa en god relation. Dock belyser flera studier vikten av en god relation för att gynna klientens möjlighet till rätt stöd. Då nyare forskning gällande en svensk population och tolkanvändning inom socialtjänsten är begränsat, anser vi att det finns ett behov av att undersöka hur socialsekreterare i Sverige upplever att samtala genom tolk, med fokus på relationen mellan socialsekreteraren och klienten.
4. Teoretisk ram
Den teoretiska ramen som valts för studien utgår från professionsteori och begreppen yrkeskompetens och handlingsutrymme. I yrkeskompetens ingår begreppen
handlingskompetens och relationskompetens. Teorier om profession, yrkeskompetens och handlingsutrymme kommer att användas för att tolka och förstå socialsekreterarna
förhållningssätt/agerande. Hur socialsekreterarna väljer att förhålla sig och agera relaterat till kommunikationen i samtal genom tolk, kommer analyseras utifrån begreppen
handlingskompetens och relationskompetens. Därefter kommer socialsekreterarnas
förhållningssätt och agerande för att förbättra relationens olika dimensioner, att analyseras utifrån yrkeskompetens, maktförhållandet i mötet (vilket presenterades i tidigare forskning), samt kulturell lyhördhet. Slutligen kommer socialsekreterarnas förhållningssätt och
agerande, utifrån deras organisatoriska förutsättningar, analyseras med begreppen explicit och implicit kunskap, samt handlingsutrymme.
4.1 Professionsteori
Professioner bygger på och tillämpar vetenskaplig kunskap, där vetenskapliga teorier integreras och sammanlänkas med praktiskt utövande, det vill säga att yrket vilar på sammansmältning av vetenskap och beprövad erfarenhet (Brante, Johansson, Olofsson & Svensson, 2015). Professioner definieras även som professionella yrken som är organiserade, relativt autonoma bärare och förmedlare av samhälleligt sanktionerade, abstrakta
9 kunskapssystem som ger dem förmågan att utföra handlingar som uppfattas som svåra,
skickliga och värdefulla av allmänheten/klienten. Det finns tre olika professionstyper, vilka är klassiska professioner, semiprofessioner och preprofessioner. Klassiska professioner omfattar exempelvis läkare, civilingenjörer och arkitekter. Semiprofessioner är de professioner som utvecklats under andra hälften av 1900-talet i takt med utbyggnaden av välfärdssystemen, vilka innefattar professioner som exempelvis socialarbetare, lärare och sjuksköterskor. Preprofessioner innefattar nyare yrken som exempelvis fastighetsmäklare, fritidsledare och systemanalytiker (a.a.). Professionella på mikronivå, som exempelvis socialarbetare, har direktkontakt med klienter och har i uppgift att ta hand om klienternas sociala problem, vilket kallas gräsrotsprofession (Brante, 2014). Gräsrotsprofession syftar till Michels Lipskys begrepp street level bureaucrats, som på svenska brukar översättas till gräsrotsbyråkrat eller gatubyråkrat, vilket innebär att den yrkesverksamme står i direktkontakt med andra människor (Svensson m.fl., 2008). För att ta tillvara på professionellas intressen organiserar professioner ofta förbund där etiska riktlinjer, för vad som är professionellt och icke-professionellt
beteende, finns inskrivet i förbundets stadgar. Förbunden har även möjlighet till kontroll och sanktioner mot oprofessionella beteenden. Professionella inom en profession representerar en
högre form av kunskap som baseras på teoretiska principer. Professionella anses, utifrån
exklusiva och yrkesspecifika kunskaper, själva kunna avgöra hur de ska handla i en viss situation. Professionsbegreppet sammanlänkas ofta med kunskap och särskild kompetens (Brante m.fl., 2015). Vidare kan kunskap enligt Brante m.fl. (2015) delas in i två kategorier, vilka är explicit kunskap och implicit kunskap. Explicit kunskap som även benämns som “know-why” syftar till teoretisk kunskap, samt kunskap om regler och normer, men även kunskap om fakta och egenskaper. Den explicita kunskapen erhåller den professionella genom utbildning och fortbildning. Den andra kategorin, implicit kunskap som handlar om
“know-how” omfattar kunskap som kopplas till praktiska kunskaper och färdigheter, samt till
kunskapen att känna igen fenomen, upptäcka och bedöma mönster. Implicit kunskap utvecklas genom erfarenhet och kallas därför även för erfarenhetskunskap. När implicit kunskap kan verbaliseras och förklaras teoretiskt kan den övergå till att bli explicit kunskap. Genom att kombinera explicit kunskap och implicit kunskap i den professionella praktiken kan professionell kompetens skapas (Brante m.fl., 2015).
4.2 Yrkeskompetens
Den professionella kompetensen som beskrivs ovan kan kopplas till begreppet
yrkeskompetens som enligt Svensson m.fl. (2008) bygger på den kunskap som socialarbetaren har erhållit från professionen och har utvecklat på dennes specifika arbetsplats. Begreppet yrkeskompetens kommer i följande avsnitt beskrivas på det sätt som psykologen och
specialisten i klinisk psykologi Odd Harald Røkenes definierar och beskriver begreppet, samt hur han tillsammans med Per-Halvard Hanssen, även han psykolog och specialist i klinisk psykologi, beskriver dess betydelse för kommunikationen och relationen i arbetet med människor. Yrkeskompetens innebär enligt Røkenes (2016) “en yrkesutövares förmåga att förstå och förhålla sig till de krav hen möter i professionella sammanhang” (s. 7). En professionell yrkesutövare behöver kunna förhålla sig till andra människor genom att både kunna möta en annan människa och samverka med denne och kunna agera, handla och göra något för den andre (a.a.). Yrkeskompetensen består av två ben, handlingskompetens och relationskompetens, vilka tillsammans bildar en helhet, yrkeskompetens. Handlingskompetens och relationskompetens består av olika kunskaper och färdigheter (a.a.). Därför kommer begreppen handlingskompetens och relationskompetens i följande text beskrivas var för sig.
10
4.2.1 Handlingskompetens
Handlingskompetens består av de instrumentala färdigheter och faktakunskaper som en person har anskaffat sig för att denne ska kunna göra något för eller med en annan person (Røkenes, 2016). Till viss del handlar det om att handla på samma sätt som man gör med ett objekt eller ett föremål, exempelvis kunna ge någon en spruta, montera ihop ett hjälpmedel eller strikt följa regler, ett schema eller en rutin för hur något ska utföras. Om en professionell yrkesperson som arbetar med människor endast använder sin handlingskompetens, finns det enligt Røkenes (2016) en risk att den andra människan objektifieras, vilket kan leda till att personen känner sig förtingligad och kanske kränkt i sin rätt till integritet och
självbestämmande. För att den professionelle ska kunna utföra ett framgångsrikt arbete måste denne även ta hänsyn till personen den möter och kunna förhålla sig till den andra personen i mötet, vilket är något som ingår i den professionelles relationskompetens (a.a.).
4.2.2 Relationskompetens
Alla människor har enligt Røkenes (2016) en medfödd kommunikationsförmåga, vilken är relationskompetensens utgångspunkt. Kommunikation med andra människor kan ske på flera olika sätt och Røkenes (2016) skriver att Hilde Nordahl Karterud beskriver två sätt att se på kommunikation, vilka är ändamålsinriktad eller förståelseinriktad. Den ändamålsinriktade kommunikationen syftar till att få den andra personen att acceptera den professionelles förståelse, medan förståelseinriktad kommunikation innebär att de tillsammans skapar en förståelse som kan leda till meningsfull samverkan. Relationskompetens innebär att den professionella yrkesutövaren kan kommunicera med andra människor på ett sätt som skapar mening och förståelse i mötet med andra och att på ett ändamålsenligt sätt kunna samverka med andra människor. Relationskompetens innebär även att kunna skapa kontakt och upprätta en relation till personen som den professionelle möter, men det innebär också att kunna upprätthålla och avsluta relationen på ett bra sätt. Genom att möta en annan människa som subjekt och förhålla sig på ett sätt som skapar förutsättningar för en god kommunikation i mötet innebär det att den professionelle använder sin relationskompetens (a.a.). Ett
övergripande synsätt för vad som kan anses som en god kommunikation, är enligt Røkenes och Hanssen (2016), när budskapet överensstämmer med det budskap som uppfattas. En god kommunikation kan främst ses som en effektiv informationsförmedling, där parterna förstår varandra, det vill säga förståelse för vad den andre menar med informationen. Eide och Eide (2006) beskriver att kommunikation kan bestå av verbal och icke-verbal kommunikation, vilket innebär att kommunikation både sker genom vårt verbala språk, men även genom vårt kroppsspråk som exempelvis ansiktsuttryck, gester och tonfall. Kommunikationen, som då kan bestå av olika former och signaler, måste tolkas i kombination med sammanhanget för att parterna ska förstå varandra (a.a.). Att kommunicera med den andre handlar dock inte bara om att förmedla information, utan även om att bevara värden som främjar samverkan. Värden som främjar samverkan är exempelvis trygghet, tillit, välmående, känsla av kontakt, men även självtillit, utveckling och självständighet är värden som tas hänsyn till i kommunikationen för att främja samverkan. I det fallet innebär en god kommunikation att förhålla sig på ett sätt så att dessa värden bevaras. Vad som anses vara en god kommunikation påverkas och avgörs även av sammanhanget (Røkenes och Hanssen, 2016).
Relationskompetensen innefattar även att den professionelle har förståelse för sig själv och för situationen, kulturell lyhördhet och en empatisk förmåga som gör att denne kan förstå
personen den möter för att kunna verka för en god relation (Røkenes, 2016). För att skapa en god relation finns det enligt Hanssen & Røkenes (2016) tre viktiga faktorer, vilka är sättet att vara, empati och bekräftelse. Sättet att vara handlar om hur socialarbetaren uppträder, där faktorer som utseende och kläder, ett vänligt bemötande, förmedling av trygghet, tydlighet
11 och att vara strukturerad har visats vara av betydelse för klienter. Empati syftar till att
socialarbetaren har förmåga att kunna leva sig in i någon annans upplevelse, samt att både förstå innehållet i en berättelse och förstå den andres känslor utan att själv fångas av dem. Bekräftelse innebär att socialarbetaren genom verbalt språk eller kroppsspråk speglar och tonar in den andra personen och därigenom visar förståelse för vad den andra personen upplever och vill förmedla (a.a.). Relationskompetens innebär därmed att den professionelle ser till hela människan och kontexten, samt kommunicerar och handlar på ett sätt som främjar att den andre känner trygghet, tillit, öppenhet och respekt (Røkenes, 2016).
Sammanfattningsvis kan relationskompetens ses som den professionelles sociala och relationella färdigheter, vilka kan utvecklas, men som också måste kompletteras med en grundläggande handlingskompetens bestående av instrumentala färdigheter och faktakunskap för att därefter tillsammans utgöra den professionelles yrkeskompetens (a.a.).
4.3 Handlingsutrymme
Socialarbetare som arbetar inom en organisation representerar enligt Svensson m.fl. (2008) organisationens uppdrag, vilket innebär att de ska följa de regler som reglerar och styr organisationen, och dessutom vara i direktkontakt med människor som är eller kan vara i behov av organisationens tjänster. Socialarbetaren som gräsrotsbyråkrat har i uppgift att förena organisationens uppdrag med den enskilde individens behov, vilket innebär att socialarbetaren hamnar i ett dilemma i positionen mellan att vara medmänniska och att vara organisationsrepresentant. Socialarbetarens möjligheter till att förena dessa positioner skapas och begränsas av socialarbetarens handlingsutrymme som i sin tur påverkas av
organisationen, men också av rutiner, professionella tolkningar, traditioner, individuella faktorer, allmänhetens uppfattningar och interaktionen mellan socialarbetare och klient. En socialarbetare har ofta stor frihet att hantera sitt handlingsutrymme och hur den enskilde socialarbetaren går tillväga rent praktiskt kan se olika ut. För att kunna utföra sin uppgift behöver socialarbetaren bland annat ha kunskap från professionen och förståelse för organisationens regelverk (a.a.). Vidare beskriver Svensson m.fl. (2008) att ha ett
handlingsutrymme innebär möjligheten att kunna göra val och agera mellan de regler som är uppsatta av organisationen, men även att ha möjlighet att bedöma rimligheten i sina val. Därtill måste socialarbetaren vara medveten om, att i relationen till en klient, har
socialarbetaren genom sin yrkesposition tolkningsföreträde om hur regler ska tolkas, vilket ger socialarbetaren en viss makt. (a.a.). När en socialarbetare hamnar i dilemmat att denne måste göra ett val, har socialarbetaren enligt Svensson m.fl. (2008) fyra möjliga sätt att hantera valet. Ett alternativ är att socialarbetaren kan välja att följa organisationens riktlinjer genom att säga: “jag följer bara reglerna”. Det andra sättet är att socialarbetaren kan välja att försöka förändra organisationen genom att lyfta dilemman hos chefer eller medarbetare för att utöka handlingsutrymmet. Det tredje sättet handlar om att väcka debatter eller med stöd i professionen, hoppas få till en förändring. Det fjärde, och sista sättet, är att finna en lösning på problemet utan att påtala detta för någon annan. Slutligen menar Svensson m.fl. (2008) att det är “ett professionellt ansvar att använda handlingsutrymmet” (s. 27), framför allt i ett
samhälle där stort fokus ligger på ideal om att det sociala arbetet ska vara kostnadseffektivt, snabbt, målinriktat och verksamt.
5. Metod
I följande avsnitt beskrivs inledningsvis litteraturanskaffningen, studiens metodansats och vår förförståelse. Därefter redogörs för valet av datainsamlingsmetod, urval och genomförandet av intervjuerna. Slutligen presenteras studiens dataanalysmetod och vi avslutar med att diskutera studiens tillförlitlighet och metod.
12
5.1 Litteratursökning
Systematiska litteratursökningar genomfördes mellan 9/11 och 13/11 2020 på databaserna Social Service Abstract och Swepub för att finna information om tolkanvändning i socialt arbete. Sökorden var socialt arbete, tolk och relation, vilka översattes till engelska för att inkludera internationella vetenskapliga artiklar. Sökningarna avgränsas till att inkludera artiklar som var peer reviewed, skrivna på engelska och exkludera artiklar publicerade före år 2005, för att få nyare, läsbara artiklar som blivit vetenskapligt granskade. En första sökning på sökorden (interpreter* OR translator*) AND ("social work*" OR "social service*") AND (relationship) genererade i 15 träffar på Social Service Abstract och en träff på Swepub. Efter genomläsning av abstract ansågs en artikel vara relevant utifrån studiens syfte då övriga berörde olika användningsområden för metoder eller tolkanvändning inom hälso- och sjukvård. En ny sökning genomfördes för att bredda antalet träffar, där endast sökorden (interpreter* OR translator*) AND ("social work*" OR "social service*") användes. På databasen Social Service Abstract genererade sökningen, med ovanstående avgränsning, i 90 träffar och på databasen Swepub i 26 träffar. Efter genomgång av samtliga titlar och
exkludering av dubbletter, samt artiklar gällande teckenspråk- och döv/blindtolk, var 40 artiklar relevanta där samtliga abstracts lästes. Efter läsning av abstrakt framkom att flertalet av artiklarna var kopplade till hälso- och sjukvården, vilka exkluderades. Därefter lästes elva artiklar i sin helhet. Efter genomläsning av artiklarna, samt granskning av referenslistor ansågs tio artiklar relevanta utifrån studiens syfte.
5.2 Metodansats
Studiens syfte är att undersöka ett antal socialsekreterares upplevelser av att samtala genom tolk med fokus på relationen mellan socialsekreterare och klient. Studien syftar även till att
undersöka och förstå hur socialsekreterarna förhåller sig och agerar med stöd av
professionella kunskaper i samtal med klienter, när samtalen sker genom tolk. Beroende på vad en studie syftar till att undersöka är en kvalitativ eller kvantitativ metod olika lämplig att använda (Hjerm & Lindgren, 2014). Utifrån studiens syfte ansågs en kvalitativ metod lämplig att använda, då metoden enligt Kvale och Brinkmann (2014) kan skapa större möjligheter för respondenterna själva att få tolka och beskriva hur de upplever ett fenomen eller situation. En kvalitativ metod bidrar därför med information om respondentens upplevelser av dennes livsvärld (a.a.). Studien tog även avstamp i en hermeneutisk vetenskapsteoretisk
utgångspunkt, då vi avsåg att tolka och förstå hur socialsekreterarna förhåller sig och agerar med stöd av professionella kunskaper. Den hermeneutiska utgångspunkten innebär att sanningar ses som relativa och skapas av oss människor utifrån vår förförståelse och subjektiva uppfattning (Andersson, 2014). Inom hermeneutiken förstås kunskap som
föränderlig över tid och är kontextbunden, därför kommer den kunskap som erhålls i en studie med hermeneutisk utgångspunkt inte vara generaliserbar eller allmängiltig. Däremot kan kunskapen bidra med ökad förståelse för ett fenomen och vara överförbar på andra liknande kontexter (Andersson, 2014.). I studien behövde vi vara medvetna om vår egen förförståelse då Andersson (2014) förklarar att en forskare inte står utanför det samhälle och det subjekt denne undersöker. Forskaren kommer göra tolkningar av andra människors tolkningar, vilket kallas för dubbel hermeneutik (a.a.). Därtill hade studien en abduktiv ansats, vilket enligt Lindgren (2014a) innebär att växla mellan att utgå från det empiriska materialet för att finna olika teman och att utgå från teman som testas gentemot det empiriska materialet.
5.2.1 Förförståelse
Utifrån studiens hermeneutiska utgångspunkt blir vår förförståelse viktig att lyfta. Vår förförståelse bestod av att vi, utifrån pågående socionomutbildning, har kunskap om samtalsmetodik för att skapa goda förutsättningar i mötet med den andre. Vi hade även,
13 utifrån vår verksamhetsförlagda utbildning, praktisk erfarenhet av att använda tolk i samtal med klienter inom socialtjänsten. Därav hade vi en viss kännedom om hur tolkanvändning diskuteras på två olika arbetsplatser inom socialtjänsten. Utifrån våra erfarenheter hade vi en förförståelse om att det förekommer begränsningar och svårigheter vid tolkanvändning, samt att ämnesområdet sällan berörs på arbetsplatsen eller under vår utbildning.
5.3 Datainsamlingsmetod och urval
Studiens deltagare består av sju socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten i sex olika kommuner runt om i Sverige. Samtliga socialsekreterarna arbetar som utredare inom
familjehemsenheten, utredning barn och unga, försörjningsstöd och mottagningsenheten. Vi använde ett målinriktat urval för att få kontakt med relevanta respondenter. Målinriktat urval syftar enligt Bryman (2011) till att välja respondenter utifrån förutbestämda kriterier för att skapa överensstämmelse mellan forskningsdeltagare och forskningsfrågor.
Inklusionskriterierna för studien var att socialsekreterarna skulle ha minst tre års
arbetslivserfarenhet inom socialtjänsten, samt erfarenhet av både plats- och telefontolk i arbetet med klienter. Socialsekreterarna bör även haft kontinuerliga träffar med klienter som har tolkbehov. Exklusionskriterier som användes var erfarenhet av teckenspråkstolk,
dövblind- eller skrivtolk, då den erfarenheten ligger utanför ramen av vårt syfte. Vi eftersökte forskningsdeltagare på två olika sätt, dels genom att vi skrev ett inlägg om vår studie i ett forum för socionomer via sociala medier, dels genom att vi skickade mail till
socialsekreterares offentliga mailadresser hämtade från olika kommuners hemsidor.
Uppskattningsvis skickades cirka hundra mail till olika socialförvaltningar inom en region i Sverige, där alla socialsekreterare inom utredningsenheterna barn, ungdom och vuxen, samt familjehemsgrupper inkluderades. Sammantaget besvarade tio personer vår fråga, men tre uppgav de inte uppfyllde inkluderingskriterierna gällande arbetslivserfarenhet, därav bokades sju intervjuer in. Rekommendationen utifrån studiens tidsplan var att utföra fem till åtta intervjuer, därmed ansågs sju intervjuer vara tillräckligt. Fyra av forskningsdeltagarna kontaktade oss via inlägget och tre kontaktade oss via deras arbetsmail. Samtliga
forskningsdeltagare var okända för oss sedan tidigare, vilket anses positivt då vi inte hade någon förförståelse gällande deltagarna. Forskningsdeltagarna erhöll ett informationsbrev och en samtyckesblankett gällande deltagande i studien (se bilaga 1 & 2).
Studiens datainsamlingsmetod bestod av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer (se bilaga 3). Kvalitativ datainsamlingsmetod syftar enligt Rienecker & Stray Jørgensen (2018) till att fånga särskilda kvalitéer och egenskaper av ett fenomen som sällan leder till generaliserbar empiri. Vi avsåg att undersöka socialsekreterarnas upplevelser i den kontext de befann sig i. En kvalitativ datainsamlingsmetod ansågs vara lämplig, då den skapade förutsättningar att undersöka en mindre mängd data som kunde tolkas mer på djupet. Vid genomförandet av semi-strukturerade intervjuer användes en intervjuguide som enligt Nilsson (2014) ska bestå av övergripande teman för att hjälpa forskaren att följa en viss struktur, samtidigt som det finns utrymme för forskaren att ställa följdfrågor som syftar till att fånga upp respondentens egen berättelse. En fördel med att använda semi-strukturerade intervjuer är att respondenten får möjlighet att utforma sina svar på ett öppet sätt. Frågorna bör således vara öppna och neutrala, för att inte riskera att ställa ledande frågor som kan styra respondentens svar i en viss riktning. Forskare är deltagare i intervjun och behöver därmed vara uppmärksamma på sitt eget kroppsspråk och tonfall (Nilsson, 2014). Merparten av frågorna i vår intervjuguide utformades som öppna, medan resterande utformades som stängda för att vi inte ville att frågorna skulle innebära att vi exempelvis antog att det fanns riktlinjer på deltagarnas
arbetsplats. Vi var noggranna med att de stängda frågorna ställdes med ett nyfiket tonläge och att de efterföljdes av följdfrågor, vilket anses bidrog till deltagarna mer fritt kunde berätta om
14 sina upplevelser. Slutligen har majoriteten av tidigare forskning inom ämnet använt en
kvalitativ metod, vilka innefattar semi-strukturerade intervjuer. Utifrån studiens fokus gällande socialsekreterares upplevelser och utifrån den tidigare forskningen inom detta fält, valde vi att använda oss av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer som
datainsamlingsmetod.
5.3.1 Genomförande av semi-strukturerade intervjuer
Utifrån rådande omständigheter och lokala restriktioner under hösten år 2020 gällande Covid-19, valde vi att utföra intervjuerna digitalt via programmen Zoom och Teams istället för att fysiskt delta i intervjuerna. Vi genomförde intervjuerna via videosamtal för att inte gå miste om icke-verbal kommunikation och respons via ansiktsuttryck. Intervjuerna spelades in med hjälp av ljudinspelningsutrustning som fanns att tillgå på Örebro universitet. Fördelen med digitala intervjuer ansågs vara att respondenter från olika delar av Sverige kunde delta, vilket ökade chanserna att hitta forskningsdeltagare. Vid de digitala intervjutillfällena befann vi oss tillsammans i ett klassrum på universitet där vi kunde försäkra oss om att vi satt avskilt. Vi turades om mellan att anteckna och att leda varannan intervju. Samtliga deltagare hade undertecknat samtyckesblanketten, vilken skickades tillbaka digitalt till oss innan
intervjutillfället. Intervjuerna inleddes med att forskningsdeltagarna återigen fick information om syftet med studien, samt information om frivilligt deltagande och att de när som helst under intervjun kunde avbryta och återkalla samtycket. Deltagarna informerades även om att det inspelade materialet kommer transkriberas och förvaras på två USB-minnen, samt att materialet raderas efter att uppsatsen blivit godkänd. Forskningsdeltagarna fick visa upp id-handling, någon form av anställningsavtal eller visitkort för att säkerställa att deltagarna var yrkesverksamma socialsekreterare. Samtliga intervjuer genomfördes under vecka 48 och tog mellan 35-55 minuter att genomföra. I slutet av intervjutillfället frågade vi vardera deltagare om de var intresserade av att få ta del av studien när den var färdigställd, varpå alla deltagare önskade att få det.
5.4 Dataanalysmetod
Tematisk analys har valts för att analysera studiens insamlade datamaterial, vilket är en av de vanligaste analysmetoderna som används vid analys av kvalitativ data (jfr. Bryman, 2011). Tematisk analysmetod syftar till att finna centrala teman i det insamlade datamaterialet för att sedan kunna förstå meningen i materialet (Bryman, 2011). Kvalitativa analysmetoder används enligt Fejes och Thornberg (2019) för att tolka olika textmaterial, som exempelvis
transkriberade intervjuer. Transkriberingsprocessen påbörjades tätt inpå intervjutillfället för att inte riskera att glömma bort detaljer som exempelvis ansiktsuttryck eller känslor som förmedlades under intervjun. Vid transkriberingen delades materialet upp och vi lyssnade var för sig på hälften av varje inspelad ljudfil, för att skapa möjlighet att kontrollera varandras transkribering och därmed minska risken för felskrivningar. Vi använde oss av
datorprogrammet VLC media player där ljudhastigheten saktades ner för att möjliggöra en noggrann transkribering och för att minska risken för egna tolkningar av materialet. Därefter lyssnade vi på ljudfilerna i sin helhet, samt normal hastighet, dels för att kontrollera att allt material transkriberats korrekt och dels för att bekanta oss mer med det insamlade materialet. Det transkriberade materialet bestod av 82 datasidor. Vid en kvalitativ analys ska
datamaterialet inledningsvis reduceras och sorteras övergripande genom att belysa det väsentliga i materialet utifrån mönster och nyckelord, så kallade koder. Därefter ordnas materialet mer noggrant i teman som analysen sedan utgår från (Lindgren, 2014b). Vi kodade vårt datamaterial var för sig för att få möjlighet att koda fritt utan att begränsa varandras tankar om vilka koder vi kunde utläsa ur det empiriska materialet. De kodade dokumenten slogs sedan ihop till ett gemensamt dokument. Koderna sorterades och sammanställdes i en
15 tabell där vi kunde utläsa 32 koder. Därefter utgick vi från vår första frågeställning om
möjligheter eller begränsningar för att ordna koderna, vilket resulterade i åtta subteman;
Brister i översättningen och missförstånd, Förlorade nyanser, Dynamiken i samtalet, Direktkontakt med klienten, Relationen mellan klienten och tolken, Regler, rutiner och tekniska hinder, Tidsåtgång, samt Förhållningssätt/strategier, som därefter tematiserades in i
tre huvudteman (se bilaga 4). Våra huvudteman bestod av Kommunikation, Relationens olika
dimensioner och Organisatoriska förutsättningar. Efter tematiseringen tolkande och förstod
vi det tematiserade materialet utifrån vår teoretiska ram, vilket Kvale och Brinkmann (2014) benämner som teoretisk förståelse. Vår teoretiska ram bestod av professionsteori och
begreppen yrkeskompetens, samt handlingsutrymme, vilket valdes utifrån vad som framkom i det empiriska materialet. Vår teoretiska ram ansågs även vara lämplig för att kunna tolka och förstå vad som kan anses vara ett professionellt förhållningssätt vid tolkanvändning.
5.5 Studiens tillförlitlighet
Viktiga kriterier för att kunna avgöra kvaliteten av en kvalitativ studie beskriver Bryman (2011) utifrån begreppet tillförlitlighet, vilket motsvarar begreppen reliabilitet och validitet som används vid kvantitativ forskning. Begreppet tillförlitlighet består av delkriterierna
trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet
innebär att undersökningen utförs i enlighet med de regler som finns gällande forskning, samt att forskningsdeltagarna får möjlighet att ta del av studiens resultat för att kunna bekräfta om deras sociala verklighet uppfattats på ett korrekt sätt (a.a.). Vår studies trovärdighet anses ökat genom att vi vid genomförande av studien följt forskningsetiska principer, samt att vi erbjudit deltagarna att få ta del av studien efter färdigställande. Vid redovisning av resultatet har vi noggrant kontrollerat att citat inte tas ur sitt sammanhang och att vår beskrivning stämmer överens med deltagarnas upplevelser. Vi har ingen personlig koppling i förhållande till det vi studerar, mer än att vi har egen erfarandet av tolkanvändning utifrån vår verksamhetsförlagda utbildning. Dock har vi förhållit oss kritiska gentemot vår tolkning av resultaten, genom att under utformningen och utförandet av studien reflekterat kring hur våra tidigare erfarenheter kan ha påverkat utformningen av intervjufrågor, samt val av teman och teoretisk ram. Överförbarhet i kvalitativ forskning innebär att fokus riktas på den unika kontexten och på betydelsen av den aspekt som studeras (Bryman, 2011). Kunskapen som genereras i en kvalitativ studie blir subjektiv och kan därför inte generaliseras. En detaljerad redogörelse av studiens resultat möjliggör för läsaren att lättare bedöma huruvida resultaten kan överföras till en annan kontext. Vidare uppnås pålitlighet i en studie genom att alla faser av
forskningsprocessen beskrivs (a.a.). Vi har under hela forskningsprocessen återkopplat till studiens syfte och frågeställningar, dock har vi utifrån det insamlade datamaterialet gjort ändringar i två av våra frågeställningar. Ändringarna har däremot inte påverkat studiens övergripande syfte, utan endast berört vårt val av teoretisk ram, därav anses det inte ha påverkat studiens kärna. Vid intervjutillfället framkom det att en av deltagarna inte uppfyllde ett av kriterierna i vår urvalsram, då denne endast hade 1,5 års erfarenhet istället för 3 år. Utifrån att vi hade få intressenter vid urvalsstadiet valde vi att inkludera deltagaren med motivering att övriga deltagare hade många års erfarenhet och att det inte skulle påverka resultatet i helhet. Genom att noggrant beskriva studiens tillvägagångssätt och resultat med citat från deltagarnas utsagor, anses studiens överförbarhet och pålitlighet öka. Styrka och konfirmera är det sista delkriteriet som handlar om att forskaren har insikt i att
undersökningen inte är helt objektiv och att forskaren försöker att säkerställa att denne inte medvetet låtit personliga värderingar eller teoretisk inriktning påverka studiens utformning (Bryman, 2011). För att styrka och bekräfta att våra personliga värderingar inte har påverkat
16 studien, har vi kontinuerligt under hela forskningsprocessen reflekterat kring vår förförståelse och hur den skulle kunna påverka vår forskning.
5.6 Metoddiskussion
En kvalitativ metodansats anses som ett lämpligt val, då metoden gav oss ett innehållsrikt datamaterial med utförliga beskrivningar av socialsekreterarnas upplevelser av att samtala med klienter genom tolk. Vidare innebar en abduktiv ansats att vi först fann olika mönster och teman i det empiriska materialet som vi utgick från när vi utformade vår teoretiska ram, för att därefter återgå till det empiriska materialet och söka efter fler koder och mönster. Den
abduktiva ansatsen anses ha bidragit till att vi arbetat oss fram mot en teoretisk mättnad utifrån vårt empiriska material (jfr. Lindgren, 2014a). Studien hade en hermeneutisk utgångspunkt där vi valde att beröra begreppen dubbel hermeneutik och förförståelse. En praktisk hermeneutisk analys är avancerad att genomföra och hermeneutiken kan istället användas som ett komplement i analysen (Westlund, 2019). Därav användes dubbel
hermeneutik som stöd för att belysa att vi tolkar socialsekreterarnas tolkningar, samt för att skapa medvetenhet om hur vår förförståelse kan komma att påverka studien. Vår förförståelse innebär att vi har egna förutfattade meningar (jfr. Andersson, 2014) av svårigheter med att samtala genom tolk inom socialtjänsten, såsom att tidsåtgången är otillräcklig och att det sker felöversättningar. Förförståelsen kan tänkas begränsa vår förmåga att vara objektiva vid intervjuerna och vid analysering av det empiriska materialet. Därav var vi noggranna med att tillsammans reflektera över vår förförståelse inför intervjuerna och analysen för att vi båda skulle vara medvetna om eventuella förutfattade meningar och minska risken för att dessa skulle påverka studien. Däremot anses vår förförståelse bidragit med att vi kunde ställa fler följdfrågor vid intervjuerna för att vi haft en viss kännedom om hur socialtjänstens arbete kan utföras. Därtill kommer en intervjusituation enligt Kvale och Brinkmann (2014) att påverkas av interaktionen mellan forskaren och intervjupersonen. Det är svårt att veta hur vi kan ha påverkat intervjupersonernas svar och därmed studiens resultat. Det kan tänkas att vår
begränsade erfarenhet av att leda intervjuer påverkade vår förmåga att följa upp det väsentliga i respondenternas svar. Å ena sida kan det ha inneburit att intervjupersonerna gett ytliga svar, å andra sidan kan det ha inneburit att de självmant utvecklade sina svar mer fritt. Intervjuaren bör förhålla sig professionellt, samt skapa en så förtroendefull och avspänd miljö som möjligt för att motverka att intervjupersonens svar påverkas (Nilsson, 2014). Det faktum att
intervjuerna genomfördes digitalt begränsades användningen av kroppsspråk för att skapa en avspänd miljö. Därför fokuserade vi på att vara noggranna med att verbalt och genom tonläge bekräfta intervjupersonerna, då de ibland var osäkra på om deras svar var tillräckliga.
Förhoppningen är att vårt förhållningssätt bidrog till att intervjupersonerna vågade svara mer fritt och öppet.
6. Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2017) belyser att forskare har ett ansvar att ta hänsyn till att
forskningsdeltagare inte påverkas negativt av forskningsresultaten. Forskare behöver göra etiska överväganden, vilket innebär att forskaren väger riskerna med studien gentemot vikten av kunskapen som kan genereras av studien (a.a.). Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer som syftar till att skydda forskningsdeltagarnas integritet som forskaren ska förhålla sig till. De etiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (a.a.). Vi har i linje med informationskravet informerat
forskningsdeltagarna om studiens syfte. Deltagarna fick information om att deras deltagande i studien är frivilligt och att de har möjlighet att avbryta eller undvika att svara på våra frågor, samt att ett deltagande kräver ett skriftligt samtycke. En samtyckesblankett skickades digitalt till alla deltagare, vilken samtliga deltagare undertecknade och skickade tillbaka till oss.
