Akademin för hälsa, vård och välfärd
HUR UPPLEVER UNGA ICKE VITA
KILLAR BEMÖTANDET FRÅN
POLISEN?
En studie om upplevelser med Stockholmspolisen i ett segregerat
bostadsområde
BEZZA ALEMAYEHU
DENISE NYORI
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt
arbete
Handledare: Mehrdad Darvishpour Seminariedatum: 21-01-15
SAMMANFATTNING
Studiens syfte var att få en inblick i vad unga icke vita killar har för syn på Stockholmspolisen och vilket bemötande de får av polisen i sitt bostadsområde. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod som har genomförts med tio individuella intervjuer med unga icke vita killar mellan åldrarna 16-19 år. Alla deltagare i studien hade bakgrund från subsahariska Afrika och Mellanöstern och bodde i samma segregerade bostadsområde i Stockholm. Under studiens gång har fyra olika teman identifierats som var, unga icke vita killars syn på polisen, unga icke vita killars upplevelser med polisen, klädselns inverkan på polisens bemötande och unga icke vita killars förtroende till polisen. Vidare har resultaten analyserats med hjälp av tidigare forskningar och teoretiska tolkningsramar som stämplingsteorin och stigmatisering och begreppen strukturell diskriminering och rasifiering. Resultatet i studien tyder på att unga icke vita killar från socialt utsatta områden har en skev syn på polisen och ett lägre förtroende för polisen och arbetet de utför. Den negativa synen på polisen bottnar i att de unga icke vita killarna har tidigare erfarenheter av polisens negativa bemötande och de anser att deras hudfärg, utseende och bostadsområde är anledningen till de kontinuerliga
poliskontrollerna. Detta resultat i koppling till beskrivning av rasprofilering har sina likheter då begreppet handlar om att människor särbehandlas utifrån ras/etnicitet.
Nyckelord: Unga killar, Icke vit, Segregerat område, social utsatt område, rasprofilering, etnisk profilering, polisbrutalitet, särbehandling
ABSTRACT
The aim of this study is to gain an insight of which views young non-white males have of the Stockholm police and what sort of treatment they receive from the police in their residential areas. The study is based on a qualitative research method that was based on ten individual interviews with young non-white males between the ages of 16–19. All the participants in the study were of sub-saharan African and Middle Eastern descent and resided in the same socially segregated area in Stockholm. Four themes were identified during the study, namely: young non-white male’s views of the police, young non-white male’s experiences with the police, young non-white male’s trust in the police and lastly the impact of attire on police treatments. Furthermore, the results have been analyzed with the help of previous research, theoretical frameworks such as stamping theory and stigma, and concepts such as structural discrimination and racism. The results in these studies showed that young non-white males have a skewed view of the police and a low confidence in the police and the work they
perform. The negative view of the police is based on the fact that the young non-white males have had previous experiences of negative police treatments and believe that their skin color, appearance, and residential areas are in fact the reason for the police stops. This result in connection with the descriptions of racial profiling has its similarities as the concept is about people getting treated differently due to their race/ethnicity.
Keywords: Segregated area, socially disadvantaged areas, racial profiling, police brutality, police violence, special treatment
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Centrala begrepp ... 2
2 TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.1.1 Ras-/etniskprofilering inom svensk polis ... 3
2.1.2 Sämre syn på polisen i hemlandet än polisen i Sverige ... 4
2.1.3 Förtroendet till den svenska polisen i segregerade områden ... 5
2.1.4 Internationella studier om synen på polisens bemötande med icke vita människor ... 5
2.1.5 Sammanfattning och reflektion kring tidigare forskning ... 7
3 TEORI ... 7
3.1 Stämplingsteorin ... 7
3.2 Stigma ... 8
3.3 Rasprofilering som praktik i relation till stämpling och stigma ... 10
3.4 Begreppet rasifiering ... 10
4 METOD ... 12
4.1 Val av metod ... 12
4.2 Urval ... 13
4.3 Datainsamling och genomförande... 13
4.4 Databearbetning och analysmetod ... 14
4.5 Tillförlitlighet ... 14
4.6 Etiskt ställningstagande ... 15
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 16
5.1 Unga icke vita killars syn på polisen ... 16
5.1.1 Analys av unga icke vita killars syn på polisen ... 18
5.2.1 Analys av unga icke vita killars upplevelser med polisen ... 21
5.3 Klädstilens inverkan på polisens bemötande ... 22
5.3.1 Analys om klädstilens påverkan på polisens bemötande ... 23
5.4 Unga icke vita killars förtroende till polisen ... 24
5.4.1 Analys av unga icke vita killars förtroende till polisen ... 25
6 DISKUSSION ... 26
6.1.1 Frågeställning 1... 27
6.1.2 Frågeställning 2... 27
6.1.3 Frågeställning 3... 27
6.2 Implementering av resultatet i praktiken ... 28
6.3 Diskussion tidigare forskning och teorier ... 28
6.4 Metoddiskussion ... 29 6.5 Etik ... 31 7 SLUTSATS ... 32 REFERENSLISTA ... 32 Bilagor: BILAGA 1 – MISSIVBREV BILAGA 2 – INTERVJUGUIDE
1
INLEDNING
Enligt 2 § Polislag (1984:387) har polisen skyldighet att skydda allmänheten och skapa en känsla av trygghet för invånarna. Det finns dock flera studier som tyder på att icke vita unga killar från segregerade områden oftast har en negativ uppfattning av polisen och deras agerande (Skinnari, Marklund, Nilsson, Stjärnqvist & Vesterhav, 2018, s.53–54). En
anledning till den negativa inställningen kan vara att ungdomarna i bemötande med polisen känner sig utpekade och diskriminerade utifrån hur dem ser ut och vart de kommer ifrån (Wästerfors & Burcar, 2019). Det antas att en ung man med en annan etnisk bakgrund än svensk från ett utsatt område lätt kan vara ett fokus för polisen (Wästerfors & Burcar, 2019). Brottsförebyggande rådet har i sin forskning visat på att yngre icke vita män i synnerhet har ett lägre förtroende för polisen (Skinnari m.fl., 2018, s.10). De unga männen i studien har uttryckt ett missnöje kring polisens agerande och menar att de inte behandlas med respekt. Vidare har en större del av de icke vita yngre deltagarna i forskningen yttrat om hur dem blivit oskyldigt stoppade och att dem många gånger varit tvungna att följa direktiv från polisen utan att ha fått veta självaste orsaken. Dessa upplevelser är en del av anledningarna till att förtroendet är lågt bland dem unga killarna med icke vit bakgrund.
Polisen har i sin forskning definierat att utsatta områden har hög brottslighet, låg
socioekonomisk status och är geografiskt avgränsat (Nationella operativa avdelningen 2017, s. 10). Vidare i polisens rapport listats 61 områden som anses vara Sveriges mest utsatta områden, då dem är resurssvaga och har hög kriminalitet. Flera av områdena på listan är segregerade områden där majoriteten av invånarna har en utländsk bakgrund. I segregerade resurssvaga områden i Sverige har antalet fattiga ökat och har oftast ett ursprung av
människor från Afrika, Asien, Latinamerika och Sydeuropa (Darvishpour & Westin, 2015, s.27–28). Studier visar att individer som rasifieras i de områdena där flest brott begås upplever ofrivillig poliskontakt och invånarna beskriver en känsla av generalisering (Schclarek, 2017, s. 12).
Socialt arbete handlar i stort sett om att lösa olika uppgifter som behöver tacklas i ett samhälle (Meeuwisse & Swärd, 2016, s.72). De ovanstående forskningarna visar på att fenomenet är ett socialt problem då flera respondenter vittnar om skeva upplevelser med polisen. Det behöver finnas ett förtroende mellan myndigheter och samhällets alla grupper, där inga upplever diskriminering och särbehandling. Det sociala arbetet behöver jobba för att eliminera dessa sociala problem.
1.1 Problemformulering
Som tidigare har nämnts finns det studier som tyder på att polisen har ett negativt bemötande gentemot unga killar med utländsk härkomst i segregerade områden. Denna forskning utgår oftast ifrån etniskdiskriminering/profilering som är riktade mot invandraren och andra generations invandraren. I USA och Storbritannien finns det en del forskning
kring rasprofilering vid polisens bemötande med icke vita killar (Schclarek, 2017, s. 8). I Sverige finns det däremot liknande undersökningar om rasprofilering och rasifiering dock är forskning inom dessa ämnen begränsat (Wästerfors & Burcar, 2019). I svenska studier belyses diskriminering/profilering oftast utifrån etnicitet, vilket i själva verket i många fall handlar om icke vita som rasdiskrimineras/profileras (Schclarek, 2017). Vi vill därmed i vår studie fokusera på att belysa icke vita ungdomars upplevelser av polisens bemötande trots att dem också kan uppfattas som invandrarkillar/etniska minoriteter. Vi vill se om de icke vita ungdomarna anser och upplever att polisens bemötande skiljer sig ifrån hur de bemöter vita svenska killar.I denna studie har vi valt att fokusera på att belysa unga icke vita killars upplevelser av polisens bemötande och ungdomarnas syn på polisen i deras område.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att få en inblick i unga icke vita killars syn på Stockholmspolisen och bemötandet de får av polisen i sitt bostadsområde. Undersökningen baseras på intervjuer med tio icke vita killar i åldrarna 16–19 år i ett socialt utsatt område i Stockholm.
Våra frågeställningar är följande:
Vad har dessa ungdomar för syn på polisen?
Upplever dessa ungdomar ett negativt bemötande av polisen och i så fall vad anser dem att det beror på?
Har dessa ungdomar ett förtroende till att vända sig till polisen?
1.3 Centrala begrepp
Icke vit
Begreppet icke vit i denna studie syftar till amerikanernas definition av “people of color”. People of color omfattas av personer från ett område i världen där majoriteten av
befolkningen har en mörkare hudton, ögonfärg och hårfärg. Detta är människor från Afrika, Asien, Sydamerika, Mellanöstern och södra Europa (Vidal-Ortiz, 2008, s.1037).
Rasprofilering
Om vi först tittar på ordet rasism så konstateras det att individer diskrimineras utifrån ras/etnicitet på grund av ojämlika maktförhållanden som bildats genom historiskt förtryck (Schclarek, 2017, s.8). Rasprofilering har en liknande utgångspunkt och handlar om att särbehandla människor, där vissa raser/etniciteter inspekteras mer än andra (s. 9).
Att tala om människor i olika raser har eliminerats i den vetenskapliga forskningen, istället används ras som en konstruktion för att beskriva diskriminering och olika maktförhållanden som kan uppstå i samhället (Molina, 2005, s.95), vilket även vi gör i denna studie.
Segregerat bostadsområde
Begreppet segregation i förhållande till bostadsområde handlar om hur människor med olika härkomst och bakgrunder delas upp i olika bostadsområden. Ett bostadsområde anses som
segregerat då de med tiden förändras och allt fler likartade individer bosätter sig i samma område (Darvishpour & Westin, 2015, s. 35). Segregerade bostadsområden anses som resurssvaga då den socioekonomiska statusen är låg, det finns en bred trångboddhet, hög brottslighet och dessa områden har en majoritet av människor med utländsk bakgrund (Lindström, 2019).
2
TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt sammanställs relevant forskning som tidigare utförts inom detta ämne. De tidigare forskningarna är valda utifrån vårt forskningssyfte och våra frågeställningar. Majoriteten av artiklarna som valts har hittats genom Mälardalen högskolas databas där sökorden racial profiling, Sweden, youth, ethnic minorities, police och police brutality har använts. Martens m.fl. (2008) och Skinnari m.fl. (2018) är artiklar skrivna av myndigheten Brottsförebyggande rådet och hittats genom Googles databas. Sökorden som användes var polis, särbehandling, polisbrutalitet, etnicitet, rasprofilering och segregerade
bostadsområden. De studier som redovisas nedan belyser människors och i synnerhet ungdomar med utländsk bakgrund/icke vit hudfärgs upplevelser vid möte med polisen i segregerade bostadsområden.
2.1.1 Ras-/etniskprofilering inom svensk polis
Brottsförebyggande rådet har framtagit en rapport om strukturell diskriminering inom rättsprocessen som beror på etnisk tillhörighet (Martens, Shannon & Törnqvist, 2008). Studien är baserad på två delstudier av kvalitativ och kvantitativ karaktär. Webenkät, intervjudata och analyseringar har använts för att få individers upplevelser av etnisk
diskriminering och rättsliga aktörers erfarenhet av missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Brå hade i studien fått ta del av 214 anmälningar som kommit från
diskrimineringsombudet som de sedan analyserade. Anmälningarna var riktade mot kriminalvården, domstolen, polisen, åklagare och advokater inkomna av personer med utländsk bakgrund (Martens m.fl., 2008). Brå utförde även webenkäter med individer som arbetar för rättsväsendet samt hade gruppintervjuer med dem. Webenkäten besvarades av 435 personer och totalt genomfördes nio gruppintervjuer med sammanlagt 32 deltagare. Martens m.fl., (2008) har i sin forskning nämnt att poliser har en del omedvetna och medvetna stereotypiska uppfattningar om olika minoritetsgrupper. Författarna hävdar att människor med utländsk bakgrund ofta blir kopplade till kriminalitet samt blir häktade i större utsträckning än svenskar. Vidare belyser Martens m.fl., (2008) att polisarbetet kan få negativa konsekvenser när individers ”rastillhörighet” kopplas med brott som förekommer i olika områden. Allt fler individer med utländsk bakgrund hade anmält upplevelser av
rasprofilering och kränkande bemötningar vid poliskontroller. Martens m.fl., (2008) hävdar att poliser dels grundar sina kontroller utifrån individer med specifika kännetecken och att det beror på förställningar om kriminalitet hos vissa etniska grupper (Martens m.fl., 2008). I denna forskning utfördes intervjuer med individer som är afro svenskar, muslimer och romer från segregerade bostadsområden i Sveriges storstäder. Det har även utförts intervjuer
med 17 poliser i syfte av att undersöka om profilering är förekommande i Sverige. Den kritik som förekommer mot polisen avfärdas då de inte anser att individer rasifieras vid kontroller, medan etniska minoriteter beskriver att dem ständigt pekas ut och särbehandlas (Schclarek, 2017). Polisen påstod i undersökningen att det inte kan kallas för rasprofilering då särskilt utsatta områden med hög kriminalitet har en majoritet av människor med utländsk bakgrund och det gör att just de människorna i området kontrolleras. Poliser menar på att ras, etnicitet eller religion inte är anledningen till att individer stoppas utan att det beror på att dem bor i ett utsatt område med hög brottslighet. Minoritetsgrupperna i studien hävdade dock att de även blev kontrollerade av polis utanför sitt bostadsområde (Schclarek, 2017). Fortsättningsvis lyfts det av intervjupersoner från de segregerade bostadsområdena att de redan i tidig ålder blivit stoppade av polisen och att det fortfarande sker. En del blev stoppade upp till flera gånger i månaden och ibland flera gånger på en dag (Schclarek, 2017).
Undersökningen visade att polisen kan behandla individer som misstänkta gärningsmän trots att det är de som kallat dit polisen och är målsägande. Vidare beskrevs hur de icke vita intervjupersonerna ofta visiterades utan några förklaringar av polisen och att dem känt sig nedvärderade, speciellt när det skedde framför förbipasserande bekanta (Schclarek, 2017). Den kvalitativa undersökningen som är baserad på intervjuer med unga som tillhör etniska minoritetsgrupper tyder på att de flesta ungdomarna upplevde polisens bemötande som negativ. Trots att polisens uppgift är att få allmänheten att känna sig trygg, bidrar dem med rädsla och otrygghet för vissa människor (Schclarek, 2017).
2.1.2 Mer negativ syn på polisen i hemlandet än polisen i Sverige
Wästerfors och Burcar (2019) har utfört en undersökning som bygger på 20 intervjuer med ungdomar med etnisk minoritetsbakgrund i utsatta stadsdelar i Sverige. Forskarna framförde respondenternas syn och upplevelser av polisen. Ungdomar som bor i områden där polisen riktar sitt arbete mot kritiserar polisen mer än andra människor i Sverige. Studien visade bland annat hur respondenterna skildrar polisen som ibland profilerande och rasistiska, ibland rättvisa och legitima, och hur det sker genom jämförelser, identifieringar och
erfarenheter (Wästerfors & Burcar, 2019). Ungdomarna med etnisk minoritetsbakgrund hade negativa bedömningar till den svenska polisen, dock när de jämförde sina upplevelser med kontroller av polisen i ursprungsländerna var bedömningarna positiva mot svensk polis (Wästerfors & Burcar, 2019).
Studiens respondenter beskriver även polisens särbehandling mot dem som ett resultat för stigmatiseringen av deras bostadsområde. Att bli stoppad för att man förknippas med ett bostadsområde eller ett utseende beskrevs djupt orättvist och diskriminerande belyste forskarna. Unga icke vita män är mest utsatta för rasprofilering och tenderar att bli stoppade av polis i tidig ålder visade undersökningen. När de bor i områden som klassas som utsatta av kriminalitet är de även mer benägna att bli stoppade (Wästerfors & Burcar, 2019). De unga kvinnorna i forskningen hade haft en bättre erfarenhet av polisen i Sverige än männen. Männen påpekar bland annat att svensk polis är långt ifrån perfekta (Wästerfors & Burcar, 2019). Trots att de haft sämre upplevelser med polisen i sina hemländer kände de ändå av rasprofilering av svensk polis. En av intervjupersonerna uttryckte att han blev hårdare
bemött av polisen än sin blonda vän. Respondenterna beskriver även hur de oftast endast blir särbehandlade av polisen i sitt bostadsområde. När de är utanför bostadsområdet så upplever
de mer att polisen håller ett extra öga på dem, de får aldrig vara fria (Wästerfors & Burcar). Resultatet skildrade även hur polisen inte dyker upp för att skydda stadsborna när något rapporteras i området, det vill säga att polisen tar extra lång tid på sig när händelser sker i utsatta områden (Wästerfors & Burcar, 2019).
2.1.3 Förtroendet för den svenska polisen i segregerade områden
Det finns en del studier som uppmärksammar att det finns brist på förtroende till polisen och rättsväsendets organisationer bland människor med icke vit bakgrund. Vilken relation
människor från etniska- och ekonomiska segregerade områden har till rättsväsendet och polisen skildras i en rapport av Skinnari, Marklund, Nilsson, Stjärnqvist och Vesterhav (2018). Rapporten undersökte 6 av de 23 särskilt utsatta områden som utnämnts av polisen. Dessa områden är utsatta i form av låg socioekonomisk status och ett inslag av kriminella verksamheter. Två typer av datainsamling genomfördes som sedan förhålls till varandra, dessa var trappuppgångsundersökning och intervjuer. De som bor i de socialt utsatta
områdena i Sverige har relativt lågt förtroende till rättsväsendet i jämförelse med resterande områden i landet. Statistik visar att cirka 55 procent har förtroende till polisen och domstolen (Skinnari m.fl., 2018). Vidare i undersökningen angav majoriteten att polisen uppträdde respektfullt, men minoriteten som också är en majoritet av unga män med utländsk
härkomst tyckte inte att polisen var respektfull. De som hade lägre förtroende för polisen var de yngre männen och i intervjuerna beskrev de hur de inte blir rättvist behandlade och att oskyldiga ständigt kontrollerades. En intervjuperson påpekade att polisen är strängare mot invandrare och behandlar de annorlunda gentemot hur de behandlar svenskar. Andra respondenter höll sig på polisens sida och beskrev att man inte kan förvänta sig att bli behandlade med respekt om man inte sköter sig. Vissa menade även att polisen är mycket snällare i Sverige än i andra länder och att man därför inte borde klaga (Skinnari m.fl., 2018). Fortsättningsvis upplevde respondenter att okunskapen om området är en bidragande faktor till orättvis behandling och felaktiga misstankar av polis. Rapporten skildrar hur polisen försökte undvika att behöva kontrollera oskyldiga människor men hamnar då i kläm med stadsborna som anser att polisen arbetar ineffektivt mot brottsligheten (Skinnari m.fl., 2018). Utifrån polisens rapporter så är den högsta andelen som utför brott i de segregerade
områdena unga män vilket leder till att unga män i utsatta områden generaliseras av polisen. Rapporten visade att detta bidrar till att unga män i dessa områden inte litar på polisen och känner sig hårt behandlade (Skinnari m.fl., 2018). Invånarna i områdena beskrev hur de väljer att inte ta kontakt med polisen när de själva utsätts för brott på grund av lågt
förtroende. Invånarna i socialt utsatta områden nämnde i rapporten att polisen inte dyker upp i tid när saker sker vilket skapar en dålig bild av polisen (Skinnari m.fl., 2018).
2.1.4 Internationella studier om synen på polisens bemötande med icke vita människor
Schclarek och Keskinen (2020) gör en övergripande analysering av maktförhållanden kring uttrycket rasprofilering inom de nordiska välfärds kontexterna. Studien utgår från två intervjustudier om rasprofilering i Sverige och Finland. Den svenska studien som artikeln är baserad på har använt åtta individuella intervjuer och fem fokusgruppsintervjuer med 28 deltagare för att diskutera individers upplevelser av rasprofilering. Majoriteten av deltagarna i den svenska studien var människor som identifierade sig som afro svenskar, romer eller
muslimer samt ungdomar från områden som är territoriellt stigmatiserade. Det gjordes även intervjuer med sju polis representanter. I den finländska studien intervjuades 26 poliser om hur de arbetar och 145 personer intervjuades i grupp eller individuellt kring deras
upplevelser av rasprofilering.
Det har uppmärksammats i Norden att de existerar spänningar mellan polisväsen och etniska minoriteter och att konflikterna mellan icke vita och polisen alltid existerat. Rasprofilering i form av polis stopp har beskrivits som en form av skrämseltaktik och anses som en
förödmjukelse för den etniska minoriteten som blir stoppad utan vidare skäl. Deltagare i studien uppger hur de blivit förföljda i affärer, stoppas när de kör bil och i vissa fall varit tvungna att följa med till polisstationen utan rimliga skäl. Rasprofilering anses i studien som komplex då polisen befinner sig i socialt utsatta områden på grund av den höga
brottsligheten. Dock presenterar resultatet att det är ett faktum att flest etniska minoriteter bor i utsatta områden och riskerar därmed att bli utsatt för rasprofilering och delas in i kategorier.
Vidare i resultatet lyfter Schclarek och Keskinen (2020) hur begreppet vithet spelar en stor roll i de nordiska kontexterna. Det är vanligt att människor i allmänheten kopplar vithet till europeiskhet, dock i de nordiska samhällena kan en del vita klassas utanför vitheten på grund av ens nationella tillhörighet. Till exempel människor från central- och östeuropeiska länder, romer, finska romer är vita men uppfattas inte som det i Norden och kan därför uppleva rasprofilering och etnisk diskriminering. Detta ser Schclarek och Keskinen (2020) som ett strukturellt problem som brister i den nordiska välfärdsmodellen då diskriminering är förbjudet enligt lag men ändå arbetas det med att dela in människor i kategorier. I studiens resultat så poängteras det att man inte lyfter rasismen inom polisväsendet och
brottsbekämpningen som en avvikelse utan som en sammankoppling mellan
maktförhållandena av ras och polis på en lokala och global nivå. (Schclarek & Keskinen, 2020).
European Union Agency For Fundamental Rights (2017) har utfört en kvantitativ undersökning på etniska minoritetsgrupper i 28 länder inom EU. Forskningen har ett segment i undersökningen som belyste etniska minoritetsgruppers möten med polisen. Resultatet synliggjorde att 14 procent av respondenterna blivit stoppade av polisen någon gång de senaste 12 månaderna. Av dessa 14 procent var det 40 procent som konstaterade att detta har en relation till deras etniska tillhörighet och att de blev etniskt profilerade. Det märkbara i undersökningen var att subsahariska afrikaner var mest utsatta för
diskriminerande polistopp i Sverige, Italien och Österrike i jämförelse med de andra
länderna (European Union Agency For Fundamental Rights, 2017). Vidare visade resultatet att kontrollerna i Sverige berodde på deras subsahariska afrikanska ursprung. Yngre
respondenter blir stoppade av polis i större utsträckning och även mer män än kvinnor. 73 procent med turkisk härkomst i Sverige upplevde att de blivit behandlade med respekt vid polisstopp, detta skiljer sig från de subsahariska afrikanska respondenterna. Forskningen visar att en majoritet har tillit till polisen i sitt bostadsområde dock finns det etniska minoritetsgrupper som visar att dem har mindre förtroende än andra. I det stora hela upplyste undersökningen att etniska minoritetsgrupper kan uppleva etnisk profilering av polis och att de är utpekade i större utsträckning än andra grupper i samhället (European Union Agency For Fundamental Rights (2017).
Weitzer och Brunson (2016) skildrade i sin forskning hur unga män från tre mindre gynnande förorter i St. Louis, USA haft för bemötande av polisen. Studien hade sitt huvudfokus i vilka taktiker unga killar använder för att undvika ofrivillig polisinitierad kontakt. Djupintervjuer genomfördes med 45 unga killar i åldrarna 13–19 år. Intervjuerna är utförda i tre förorter med liknande socioekonomiska nackdelar och med variation av ”ras” i området. Spänningen mellan medborgare och polis hade att göra med vart man bor, då det förekommer mer patrullering av polis i områden som är mer socioekonomiskt utsatta och har hög brottslighet. Att poliser var mer närvarande medförde att invånarna i området blev betraktade med större misstänksamhet än invånaren från andra områden (Weitzer & Brunson, 2016). Weitzer och Brunson (2016) beskriver att ungdomarna i de tre områdena inte hade något förtroende till polisen och tyckte att polisen inte borde bevaka deras område såvida inte de blev tillkallade. De unga männen i studien hade olika sätt att undvika
bemötande med polisen. Taktiker som förekom var exempelvis att gömma sig eller springa när de såg en polis. Weitzer och Brunson (2016) presenterade i studien att en majoritet av respondenterna har rapporterat att de upplevt att polisen använt psykisk misshandel och övervåld samt att de stoppat på grundlösa villkor på grund av hudfärg och bostadsområde.
2.1.5 Sammanfattning och reflektion kring tidigare forskning
De valda tidigare forskningarna fastställer att unga icke vita män med utländsk bakgrund tenderar i större utsträckning att bli utsatta för ofrivilliga poliskontroller där det ibland går så långt att oprovocerat polisvåld uppstår. Polisstopp i utsatta områden beror på den höga brottsligheten enligt polisen och inte med anledning av hur en individ ser ut dock framför forskning att icke vita upplever att dem kontrolleras mer än vita. Den särbehandlingen minoritetsgrupper i socialt utsatta områden får utstå av polisen har lett till det låga
förtroendet, främst från unga män. Detta är en bidragande faktor till att unga män har blivit en intressant målgrupp för vår uppsatsstudie.
3
TEORI
I denna del skildras begrepp och teoretiska utgångspunkter som är relevanta för arbetets ämne. Nedan presenteras rasifiering, strukturell diskriminering, stigma och
stämplingsteorin. Vidare kommer dessa att återkomma i avsnittet analys för en koppling samt jämförelse med vårt empiriska resultat.
3.1 Stämplingsteorin
Teorin om stämpling handlar om hur avvikelser inte är egenskaper som individer eller grupper besitter utan snarare att avvikelser sker i samspel mellan icke-avvikare och avvikaren (Meeuwisse & Swärd, s.82). Enligt Becker (2006, s. 24) så sker stämpling av individer när en handling betraktas som avvikande enligt en grupp människor i samhället och väcker en reaktion hos dem. Stämpling sker för att människor med makt och större inflytandet i samhället vill upprätthålla regler som en tycker ska följas av alla människor
(Becker, 2006, s. 22–23). När en individ eller en grupp blir stämplad eller tilldelas en etikett så sker det ifrån sociala aktörer som exempelvis personer i samhället, polisen, socialtjänsten och rättsväsendet. Det finns flera faktorer än enbart handlingar som beaktas vid stämpling såsom kön, etnicitet och klasstillhörighet (Jacobsson, Thelander & Wästerfors, 2013, s. 99) och dessa hör ihop med maktskillnader och i vilken utsträckning olika grupper kan bli stämplade på (Darvishpour & Westin, 2015, s.29). De olika handlingar som vi människor definierar som avvikande förändras ständigt beroende på samhället och tidsramen (Pettersson, 2015, s. 332). Enligt Pettersson (2015, s.332) så innebär det att liknande handlingar kan få olika reaktioner beroende på vem som utfört självaste handlingen och Becker (2006, s. 25) menar på att en del regler appliceras mer på vissa personer och grupper än andra. Becker (2006, s. 25) drar exempel på hur medelklass killar löper mindre risk än killar från utsatta områden att bli tagna av polisen, de blir därmed inte stämplade i samma utsträckning.
Teorin i förhållande till människor med utländsk bakgrund lyfts av Pettersson (2015, s.333) då hon menar att det redan är anmärkningsvärt att ha utländsk bakgrund, det kan leda till att omgivningens reaktioner blir hårdare mot individens handlingar och löper högre risk att stämplas. När personer som är icke vita stämplas så behöver man ta hänsyn till exkluderande mekanismer som Darvishpour och Westin (2015, s. 35) nämner såsom diskriminering, fördomar, stigma, etnifiering, vi och dem tänkande och många fler. De nämnda
mekanismerna är ofta påföljden för de som betraktas som stämplad då dem riskerar att bli exkluderade från konventionella grupper. När en individ blir stämplad så uppstår även olika mekanismer hos individen som bygger på den bilden som människor har av en (Becker, 2006. s. 41) och det kan bidra till att samhällets stämpling och stigma av unga icke vita kan leda till en negativ självbild (Darvishpour, 2015, s. 415). Stämpling kan även riskera att bli en självuppfyllande profetia. Vilket innebär att den som blir utsatt för kontroller börjar själv se sig som en avvikare och fortsätter istället med det avvikande problemet (Jacobsson m.fl., 2013, s.99).
Från sitt sociologiska synsätt lyfter Becker (2006, s.22) hur samhället består av flera grupper och att bryta regler hos en grupp, genom att exempelvis följa en annan grupps regler inte innebär att man är en avvikare men individen riskerar ändå att bli stämplad. Människor som upplever stämpling och utanförskap söker sig då oftast till de grupper av människor som blivit stämplade utifrån liknande avvikelser (Becker, 2006, s.22). Vi vet att segregation beror på att människor med samma etnisk härkomst, språk och kulturella bakgrunder söker sig till varandra för trygghet (Darvishpour & Westin, 2015, s. 29) och det kanske beror på rädslan för att hamna utanför i andra grupperingar. Gemenskapen som växer mellan dem med samma anledning för stämpling kan dock leda till konsekvenser som gör det svårare för den enskilda individen att sluta utföra avvikande handlingar eller bryta sig från sin stämpling (Becker, 2006, s. 44).
3.2 Stigma
Stigma är ett begrepp som det har forskats om en del och har använts för att uppmärksamma etnisk- och rasdiskriminering. Begreppet stigma definieras som en form av nedvärderande kännetecken som används för att skilja människor åt (Goffman, 1963, s.10). Goffman anser att stigmatisering av individer sker vid första intryck och redan då tillskrivs individen en virtuell social identitet. Detta innebär att människor uppfattas utifrån en social identitet som
är baserad på yttre kännetecken som exempelvis klädstil och inte efter sin faktiska identitet (Goffman, 1963, s. 10-11). Inom stigma talar Goffman (2011) om två begrepp som kallas för misskrediterad och misskreditabel. Om en individs stigma är synlig eller om andra har kännedom om vad stigmat är så är personen misskrediterad. Om stigmat däremot är osynligt/dolt från omgivningen så är individen misskreditabel.
Vid stigmatiseringsprocesser förekommer mekanismer som diskriminering, stämpling och stereotyper som är kopplade till begreppet och dessa används mot dem som stigmatiseras för att skapa en åtskiljande känsla mellan vi och dem (Palmar, 2012, s. 242-243). Goffman (2014, s. 10) menar på att stigma sker när en individ innehar ett kännetecken som skiljer en åt från andra människor i samhället eller som andra människor upplever som annorlunda. Vidare beskrivs det att stigma processen sker när människor i samhället med högre position eller påverkan anser att personen är en fara för andra eller har ett mindre värde (Goffman, 2014, s.53). En nedvärderande egenskap kan leda till att individen diskrimineras och blir utstött.
Diskriminering som sker utifrån stigma kan påverka en person på individnivå och strukturell nivå och leda till statusförlust eller exkludering. Människor som blir stigmatiserade är de som uppfattas av samhället som svaga, fattiga eller kriminella och enligt (Goffman, 2014, s.11) beror denna uppfattningen på relationen mellan människor i samhället. Han menar på att egenskaper enbart blir negativa när en grupp människor ser det som negativt och ger individen en liten chans att kunna påverka den sociala marginaliseringen (Goffman, 2014, s.11-12).
Människor som blir diskriminerade utifrån sitt stigma tenderar att dras till människor med liknande kännetecken eller sammanhang där stigmat är en norm. De kallas ”de egna och de visa”, vilket är människor med liknande tillskrivna egenskaper av samhället (Goffman, 1963, s. 158-159). Eftersom att en individ som bär på stigma exkluderas av de ”normala” i samhället är det lätt att förtroendet minskar och att man väljer att ansluta sig till dem med liknande kännetecken för att få känna sig som ”normal” (Goffman, 2011, s. 28). Goffman (2011, s.22) belyser att människor som ges stigma oftast har en känsla av fördömelse och att de är ifrågasatta av omgivningen. Vidare beskriver författaren att de stigmatiserade upplever att även småsaker kan speglas som märkliga eller anmärkningsvärda för de ”normala” i samhället, saker och situationer som egentligen inte borde vara märkvärdiga. Fler studier som exempelvis Kamali (2005) har uppmärksammat hur stämpel och
stigmatisering av människor med en annan etnisk härkomst kan förstärka diskriminering mot etniska minoriteter och vise versa. Detta kan ske inom arbetsmarknaden,
boendeområdet, rättsväsendet och skola genom stigmatisering kring deras hudfärg, nationalitet, religion eller namn. Kamali (2005, s.57) menar att stämpel, stigma och
strukturell diskriminering inom till exempel boendeområden i förorter som kännetecknas av personer med invandrarbakgrund, kan ge invånarna en negativ stämpel som leder till mer problem. Många människor som tillhör etniska minoriteter upplever att det är svårt att få bostäder på andra håll på grund av faktorer som etnisk diskriminering, ekonomiska skäl eller svårigheter att få jobb. De får därför lägenheter i områden där majoriteten är av utländsk härkomst, där lägenheterna ofta är av sämre attraktion och är billigare att bo i eller med anledningen av det är lättare att få en bostad i dessa områden. Dock finns det en oro bland utländska grupper för trakasserier och diskriminering i svenska områden och därför väljer man att bo kvar i marginaliserade och stigmatiserade områden (Kamali, s.54-59). Detta har
därmed bildat uppfattningar hos hyresvärdar och politiker att människor med utländsk bakgrund vill bo nära sina egna landsmän/landskvinnor (Kamali, 2005, s.62). För utländska grupper är även sociala problem, utanförskap och kriminalitet något som präglar områdena med låg ekonomi och hög arbetslöshet (Kamali, 2005, s.65). Kamali (2005, s. 109) betonar vidare att en del invandrare har uppfattningen att polisen och rättsväsendet behandlar de med utländsk bakgrund allt hårdare och mer orättvist än dem med icke utländsk bakgrund. Det kan tyckas att polisen har en del förutfattade meningar kring invandraren och hur de agerar mot dem (Kamali, s.118). Det kan innebära att invandraren i segregerade områden bär på ett visst stigma.
3.3 Rasprofilering som praktik i relation till stämpling och stigma
Trots att polisen påstår att de endast arbetar utifrån fakta och inte har stereotyper de går efter i sina kontroller (Schclarek, 2017, s. 26) så visar forskning att profilering sker som ett strukturellt arbetssätt (s.10). I deltagande observationer och intervjuer med poliser så framförs det att profilering ibland är ett nödvändigt arbetssätt i jakten på personer som inte har rätt att vistas i Sverige.
Romer har varit en specifik grupp som utsätts för utpekanden av polis som ett vardagligt arbetssätt (Schclarek, 2017). ”De intervjuade poliserna åberopar fingertoppskänsla och intuition, att människor stoppas för att de ser ”skumma ut” eller ”inte passar in” (Schclarek, 2017, s.10). Eftersom ”utlänningar” och personer som inte är vita är prioriterade i dessa kontroller blir de klassade som de skumma och de som inte passar in. Detta arbetssätt kan kopplas till en form av stigma- och stämplingspraktik då polisen beskriver att de bär på egenskaper och kännetecken som skiljer sig från andra grupper i samhället som bidrar till att de behöver utstå polisstopp (Schclarek, 2017). I vissa fall menar polisen att de måste arbeta på ett sätt som kan tendera att bli rasprofilerande (s.10) vilket bidrar till att icke vita blir stämplade och stigmatiserade i praktiken. I polisensarbete blir en individs hudfärg en avvikande del i samhället som leder till att de behöver kontrolleras extra i vissa fall.
3.4 Begreppet rasifiering
Det här avsnittet ämnar till att presentera begreppet rasifiering för att ge en förståelse över hur användbar begreppet är för att öka kunskap om diskriminering i nutida Sverige mot icke vita grupper. Rasifiering är ett av de viktigaste elementen för att förstå ojämlikheter i
samhället (Anthias, 1993, s.1). Molina (2005, s.95) beskriver begreppet som
“...kategoriseringar, tankemodeller och associationer som gör rangordningar mellan
människor och till ett naturligt inslag i såväl sociala relationer som maktstrukturer.”. Ras är en social konstruktion som bidragit till att rasifiering blivit en process som tillämpas i samhället (Anthias, 1993, s.11). Rasifieringsprocesser är kopplade till en syn på människor som gör den sociala rangordningen legitim utifrån föreställningen om olikheter som inte går att förändra, det vill säga kulturella och utseendemässiga tillskrivningar (Molina, 2005, s.95). Delen “-ering” i ordet rasifiering tyder på något som görs och det som ämnas är rasistisk stigmatisering, rasindelningar och rasdiskriminering (Molina, 2005, s.96). Mekanismer där vissa människor involveras i samhällsarenor och andra exkluderas ur dessa på grund av ens hudfärg (Anthias, 1993, s.1). Molina (2005, s.97) beskriver att det finns två närrelaterade
förklaringar till begreppet rasifiering. Första förklaringen är att rasifiering är en
samhällskonstituerande process eller ett system där samhället rasifieras, det vill säga att det delas upp i hierarkier och skikt utifrån samhällets uppfattning om rasskillnader. Det andra förklaras som en process där individer rasifieras, alltså specifika grupper. Dessa förståelser om begreppet kompletterar varandra, de motsäger inte varandra (Molina, 2005, s.97). Händelser har bekräftat att rasifiering i det svenska samhället har pågått och pågår idag, Molina (2005, s.98) berättar om en rasistisk utställning på Historiska museet där huden av en “n-ordet” visas. Denna utställning år 1999 fick ingen reaktion av pressen eller människor som besökte utställning. Rasifiering pågår men förnekas.
Sverige har även styrts av idén om den moderna staten “folkhemmet”, där människor exkluderades från samhället då de ansågs kunna vara en negativ faktor till den svenska stammen. Att Sverige på 1930-talet bedrev en steriliseringspolitik mot “icke vita” och andra exkluderade grupper i samhället (Molina, 2005, s.99) tyder på att rasifiering kan pågå, men förnekas. Molina (2005, s.100) framför att forskare redan under 1960-talet skrev om att Rasifieringsprocesser tillskrivit rasism. Segregation av de invandrade i Sverige har varit avgörande för att visa på rasifieringen i svenska förhållanden, olika grupper i samhället hålls skilda från varandra (Molina, 2005, s.105). Rasifieringsprocesser har pågått i flera hundra år i Sverige där diskriminering och exkludering sker (Molina, 2005, 109).
Genom att utgå från Molinas (2005, s.97) första förklaring om rasifiering kan strukturell diskriminering lyftas upp. Detta innebär att diskriminering enbart inte riktar sig på en individnivå utan även på en samhällsnivå (Elmroth, 2018, s.58). Strukturell diskriminering handlar om att vissa grupper/individer exkluderas från inflytande och makt (Reyes & Kamali, 2005, s.15). Beroende på vem du är och hur du ser ut så har du förutbestämda
förutsättningar i livet vilket styrs av maktstrukturer (Elmroth, 2018, s. 58).
När rasifiering beskrivs ovan kan vi se att rasifierade grupper inte alltid gynnas av samhällets strukturer och detta bidrar till att de utsätts för den strukturella diskrimineringen. Elmroth (2018, s. 58) belyser att grupper i samhället gynnas mer än andra av att individer skiljs åt och benämns som “vi och dem”. När diskrimineringen är på en strukturell nivå är den inte
slumpmässig då strukturerna är historiskt skapade och bidragit till att individen/gruppen diskrimineras (Elmroth, 2018, s.58). Vid närmandet mellan människor är det vanligt förekommande att en uppsättning av förutfattade meningar sker av stereotyper, fördomar och erfarenhet. Denna uppsättning har en påverkan i hur individer agerar mot varandra och kan i sin tur ligga till grund för och vidmakthålla en strukturell diskriminering i samhället (Elmroth, 2018). De skeva maktrelationerna mellan makthavare och icke vita syns på vardaglig basis (Elmroth, 2018, s.14) och därför är det den strukturella rasismen det ämnar fokus på att diskutera kring.
4
METOD
4.1 Val av metod
Studien baseras på kvalitativa metoder och intervjuer med unga icke vita killar i ett segregerat område för att belysa deras upplevelse av polisens bemötande. Kvale och Brinkmann (2011) beskriver att kvalitativa metod används för att få en djupare förståelse i intervjupersoners erfarenheter och synvinklar av ämnet. Det centrala för den kvalitativa metoden är konstruktionen av ord och meningar och finna intresse i vad respondenten säger (Alvehus, 2019, s. 20). Att använda kvalitativa metoder innebär inte att grunddrag från kvantitativa metoder är uteslutna. Det går att hitta återkommande samband bland
intervjupersoner med kvalitativ metod, vilket Alvehus (2019) menar är grundläggande inom kvantitativa metod.
I undersökningar är det viktigt att de empiriska resultaten har förankring i de teoretiska referensramarna då det annars brukar leda till generella beskrivningar av ett fenomen, medan de teorier som inte har anknytning till empirin endast kan ses som spekulationer. För att undvika detta i forskning kan man välja att utgå från en induktiv, deduktiv eller abduktiv ansats (Bryman, 2018, s. 478). I kvalitativ forskning är det vanligast att utgå från ett
abduktivt tänkande då abduktion handlar om att forskaren grundar en teoretisk uppfattning av de individer de undersöker, utifrån de perspektiv som formar deras syn på fenomenet (s. 478).
När forskaren förstått och beskrivit deltagarnas verklighet behöver forskaren sammanställa en samhällsvetenskaplig redogörelse för informanternas sociala verklighet med grund för dessa perspektiv (s. 478). Det vill säga att den teoretiska beskrivningen vid abduktion har sin grund i deltagarnas förklaring av sin verklighet (s.478). Under arbetets gång används en abduktiv synvinkel för att utveckla det empiriska området gradvis. En abduktiv ansats
används då fokuset ligger på deltagarnas syn på verkligheten och utifrån deras svar utvecklas det teoretiska under arbetets gång. För att kunna beskriva deltagarnas verklighet av
relationen till polisen kommer kopplingar göras med teoretiska ramverk som ligger till grund för analysen i uppsatsen. Teorierna korrigeras och förbättras för att det ska passa med det empiriska materialet. Genom uppsatsen kommer empirin och teorin gå hand i hand för att följa den abduktiva ansatsen.
Till denna studie valdes en semistrukturerad intervju som metod för att samla in data. Det som definierar en semistrukturerad intervju är att det finns en sammanställd intervjuguide men metoden lämnar utrymme för avvikelser som kan ske under intervjuns gång (Justessen & Mik-Meyer, 2011, s. 46). Semistrukturerade intervjuer gör det möjligt att identifiera och skapa teman som en vill beröra under intervjun och ger plats till att vara flexibla (Bryman, 2018, s. 563). Inom denna metod så använder intervjuaren följdfrågor så att respondenterna får möjlighet till att reflektera och vidareutveckla sina svar. Det innebär att man är en aktiv lyssnare och är redo för följdfrågorna så samtalen ständigt flyter på (Justessen & Mik-Meyer, 2011, s. 88).
4.2 Urval
För att hitta lämpliga respondenter för denna studie så användes bekvämlighetsurvalet. Den här formen av urval innebär att personer blivit valda för att dem funnits tillgängliga och varit villiga att delta (Bryman, 2018, s. 243). Bekvämlighetsurvalet anses enligt Alvehus (2019) lämplig att använda när det är en mindre forskning och begränsat med tid.
Vi kom i kontakt med våra respondenter genom att besöka en fritidsgård i ett segregerat område i Stockholm och frågade dem unga killarna som var på plats om de frivilligt ville delta i vår uppsatsstudie. Våra avgränsningar för studien var tydliga från start, då målet var att intervjua unga killar i åldrarna 16–19 år som var icke vita och bodde i ett segregerat bostadsområde. Avgränsningarna var relevant för studiens undersökning då syftet och frågeställningarna berörde enbart vilka erfarenheter, upplevelser och syn de unga icke vita killarna hade kring Stockholmspolisen. Fyra av deltagarna i studien är 19 år, två är 18 år, en är 17 år och tre är 16 år. Majoriteten av deltagarna har bakgrund från Mellanöstern varav tre deltagare har ursprung från subsahariska Afrika.
4.3 Datainsamling och genomförande
Intervjuerna genomfördes på en fritidsgård i bostadsområdet som hade en åldersgräns på 15–19 år och detta möjliggjorde att vi fick tag på de respondenterna vi behövde. Det gjordes ett besök på fritidsgården två veckor innan dagarna för intervju för att få kontakt med en fritidsledare som kunde hänvisa oss till relevanta informanter. Fritidsledaren informerades om undersökningens syfte och vi bemöttes med positiv respons. Han gav oss ett
godkännande att komma och prata med ungdomar om vårt arbete för att kunna få potentiella intervjupersoner men fritidsledaren kunde inte garantera att det skulle vara tillräckligt många på plats på grund av rådande pandemi. Fritidsgården besöktes tre gånger, där den andra och tredje gången tillägnades åt intervjuer.
Inför intervjuerna utformades semistrukturerade intervjuguider för att få så öppna och fria intervjuer som möjligt samt för att teman lyfts upp i en sådan intervjuguide (Bryman, 2018, s.260). Intervjuernas teman var de unga killarnas syn på polisen, upplevelser med polisen och förtroende till polisen. Detta var vårt tillvägagångssätt för att på ett smidigt sätt få studiens syfte och frågeställningar besvarade. En annan anledning var även för att få en ordning i intervjuerna dock fanns det en medvetenhet om att ordningsföljden kunde justeras beroende på hur informanterna väljer att besvara varje fråga.
Intervjuguiden innehöll ett frågeschema med 18 frågor, dock ställdes följdfrågor under intervjuerna, vilket kännetecknar semistrukturerade intervjuer. Varje intervju tog upp emot 20 minuter och spelades in med programmet “röstmemo” som finns tillgängligt på Iphone. Innan intervjuerna fick varje intervjuperson läsa missivbrevet vi hade konstruerat med information kring undersökningens syfte samt svenska forskningsetiska principerna.
Respondenterna fick även en muntlig genomgång kring detta där dem också fick ställa frågor. Under intervjuerna intervjuade en uppsatsförfattare och den andra observerade för att ta upp reaktioner och känslor, totalt utfördes 10 semistrukturerade intervjuer. Det var viktigt för oss att intervjuerna skulle vara fysiska då detta kan vara ett berörande ämne för vissa och då kan det vara av vikt att intervjupersonernas emotionella reaktioner observeras (Bryman, 2018, s. 68).
För att pröva intervjuguiden genomfördes pilotundersökning före intervjuerna på fritidsgården (Bryman, 2018, s.128). Pilotundersökningen utfördes på en bekant till
uppsatsförfattarna och som var icke vit från ett segregerat bostadsområde. Genom att göra en pilotundersökning så ledde det till att en fråga kunde uteslutas och en ny fråga som ansågs mer relevant tog plats i intervjuguiden. Pilotintervjuns syfte var även för att fånga upp
ledande frågor som skulle undvikas vid originalintervjuerna. Ledande frågor har som tendens att rikta intervjupersonen åt ett specifikt håll (Bryman, 2018, s. 325) och detta har vi strävat efter att utesluta under intervjudagarna.
4.4 Databearbetning och analysmetod
Efter intervjuerna är färdiga så görs en analysering av arbetet genom att transkribera de inspelade intervjuerna och det kan göras på olika sätt (Ahrne & Svensson, 2015, s.51). Varje intervju har transkriberats ordagrant dock har vi uteslutit skratt och instämmanden som ”mm, ehh” för att bättre förstå intervjuerna. En del ord har korrigerats vid transkribering så att talspråket blir skriftspråk (Alvehus, 2019, s. 89) och efter sammanställning har
transkriberingarna lästs igenom för att få ett helhetsintryck.
Tematisk analys har valts som analysmetod då vi identifiera fyra teman utifrån intervjuerna. Bryman (2018) beskriver att teman uppstår från olika faktorer som ord, meningar eller händelser som hittats i intervjuerna och tematisk analys används för att dela resultatet i olika teman. De teman vi identifierat utifrån metoden var unga icke vita killars syn på polisen, unga icke vita killars upplevelser med polisen, klädselns inverkan på polisens bemötande och unga icke vita killars förtroende till polisen.
4.5 Tillförlitlighet
Bryman (2018, s. 75) beskriver validitetens och reliabilitetens benämning inom kvalitativ forskning och presenterar tillförlitlighet. Tillförlitligheten delas upp i fyra delar:
Trovärdighet: Begreppets betydelse är motsvarande den kvantitativa forskningens interna
validitet och handlar om hur sannolika resultaten är som framförts. Innebörden är att uppsatsförfattarna följer reglerna som har sammanställts för studien och att deltagarna i studien informeras om det insamlade resultatet så att det framförs på ett korrekt sätt
(Bryman, 2018, s. 467). Vi har genom studien följt reglerna och även informerat deltagarna.
Överförbarhet: Innebörden är motsvarande extern validitet inom kvantitativ forskning som
handlar om vilken utsträckning som resultaten kan generalisera på andra miljöer eller situationer (Bryman, 2018, s.75). I kvalitativ forskning är det viktigt att syftet och
frågeställningarna besvaras djupgående vilket leder till att forskarna endast kan fokuserar på en mindre grupp som oftast har gemensamma egenskaper. Vår studie har lagt fokus på tio deltagare som djupgående fått besvara studiens frågor. Bredden av deltagarantalet i en kvalitativ studie är inte avgörande för studien utan det är djupet. Att fånga aspekten av den sociala verkligheten. I kvalitativ forskning avstår man oftast från anspråk om generalisering då studien är icke representativ (Bryman, 2018, s. 467).
Pålitlighet: Detta är motsvarande till den kvantitativa forskningens reliabilitet. Pålitlighet
innebär att det finns en redogörelse för varje del av forskningsprocessen (Bryman, 2018, s. 468). Det vill säga exempelvis ”forskningsfrågor, val av undersökningspersoner,
fältanteckningar, intervjuutskrifter, beslut rörande analysen av data och så vidare.” beskriver Bryman (2018, s.468). Genom studiens gång har detta gjorts flitigt, Bryman (2018, s. 468) säger att detta ska göras senast mot slutet av undersökningen (s. 468).
Möjligheten att styrka och konfirmera: Denna del motsvarar kvantitativa forskningens syn
på objektivitet (Bryman, 2018, s. 467). Betydelsen med detta är att som författare ha insikt om att det inte går att få fullständig objektivitet i samhällelig forskning men ändå utfört undersökning utan att medvetet ha tendenser av att vinkla resultatet mot ens egna värderingar. Författarna ska inte dra egna slutsatser utan istället ska goda analyser
genomföras utifrån resultatet (s. 470). Denna del har behandlats noggrant genom uppsatsens gång för att undivka egna slutsatser och ett vinklat resultat.
4.6 Etiskt ställningstagande
När en undersökning ska genomföras och människor är direkt inblandade i undersökningen ska etiska ställningstaganden tas (Bryman, 2018, s.171) och dem har vi tagit hänsyn till genom att ha informerat deltagarna om dem. Intervjupersonerna fick även informationen via ett missivbrev. De svenska forskningsetiska principerna presenteras nedan:
Informationskravet är en av de etiska principerna och innebär att forskarna har som ansvar
att informera studiens deltagare om undersökningens syfte (Bryman, 2018, s. 170). Vidare belyser författaren vikten i att informera om att deltagandet är frivilligt och att
respondenterna får hoppa av utan att behöva ange några skäl. Varje ungdom i studien ställde upp frivilligt efter att vi hade presenterat studiens syfte.
Samtyckeskravet är den andra principen och betyder att deltagaren har rätt till att bestämma
över sin medverkan (Bryman, 2018, s.170). Varje deltagare gav samtycke till deras
medverkan och de fick själva styra hur länge de ville att intervjuerna skulle fortsätta samt på vilka villkor de skulle delta. Om deltagarna är minderåriga behöver vårdnadshavare samtycka till medverkan (s. 170). Fyra av tio deltagare i studien var ej myndiga dock behövs inte
föräldrarnas samtycke om de är över 15 år vilket våra deltagare var. Om respondenterna skulle velat avsluta sitt deltagande så var vi tydliga med att vi inte skulle pressa dem till att fortsätta.
Konfidentialitetskravet är den tredje principen och Bryman (2018, s.170) beskriver att det
handlar om varje deltagares rätt till största möjliga konfidentiellt och att informanternas personuppgifter ska bevaras säkert. Inför intervjuerna bekräftade respondenterna att vi fick spela in och vi talade om för dem att detta endast kommer användas för uppsatsens syfte och att det raderas när arbetet är färdigt. En majoritet respondenter delade med sig av privata händelser som de gärna inte ville skulle spridas och därför var vi tydliga med denna information.
Nyttjandekravet är den fjärde principen och förtydligar det senast ovan nämnda kravet. Denna forskningsetiska princip menar att all information som samlas in om enskilda individer endast får användas för forskningsändamål (Bryman, 2018, s.171). Ungdomarna fick det förtydligat att vi endast använder materialet till studien och kommer inte användas ytterligare i framtiden. Fritidsledaren och informanterna blev även informerade om att arbetet kommer skickas till dem när det är färdigt.
5
RESULTAT OCH ANALYS
Detta avsnitt består av fyra teman: unga icke vita killars syn på polisen, unga icke vita killars upplevelser med polisen, klädselns inverkan på polisens bemötande och unga icke vita killars förtroende till polisen. Vi har valt att först presentera resultatet för att sedan analysera i koppling till relevanta teorier och tidigare forskningar och sedan presenteras nästkommande tema. Informanterna benämns utifrån siffror mellan 1-10 för att de ska förbli anonyma.
5.1 Unga icke vita killars syn på polisen
En central del av studien är att belysa ungdomarnas syn på polisen och vad de har för åsikter om dem samt vilken syn de tror att polisen har på dem. Synen blir ett viktigt tema som i detta avsnitt kommer uppmärksammas. En gemensam nämnare var att varje respondent hade en dålig syn på polisen på grund av tidigare bemötanden eller för att ens omgivning hade haft en dålig upplevelse. Dock belyser respondenterna att det finns poliser som utför ett bra jobb. När informanterna intervjuades fick de frågan om vilken syn de har på polisen, nedan sammanställs utvalda svar:
När jag var yngre tyckte jag om polisens arbete, jag hade stor respekt för polisen, jag har fortfarande stor respekt för polisens arbete för det kan vara ett jobbigt arbete men jag har själv varit med om händelser som har gjort det tumultartat, ändrat min åsikt (Informant 9). Polisen? Det beror på vilket, från vilket perspektiv alltså. Polisen dem kolla dem har, dem gör inte alltid ett dåligt jobb men det är inte alltid heller det är ett bra jobb och häromkring så ser man nog mer det dåliga jobbet än det bra jobbet (Informant 10).
Informant 1:
”
Vissa finns bara där bara för att liksom förstöra ett liv.”Informant 2:
”
Alltså kan inte säga att jag gillar dem. Men jag kan inte säga…Alltså inte hatar dem men jag kan inte säga att jag gillar dem.”Intervjupersonerna uttryckte alla att de hade en negativ syn på polisen samtidigt som de kunde lyfta fram bra saker. Det var endast informant 4 och 8 som inte hade något positivt att säga om polisen. Likt informant 10 uttryckte respondenterna att polisens arbete kan vara bra,
men inte i deras område. På fördjupande frågor om respondenterna kan se positiva och negativa delar var det endast tre informanter som kunde se positiva och negativa delar och resterande sju av de unga icke vita killarna kunde bara uppge det negativa. Nedan
presenteras resultat från frågeställningen:
Informant 3:
”
Nej. Jag tycker inte det finns något positivt med arbetet.” Informant 4: ”Alltså allt arbete de gör här är dåligt. Ingenting positivt” Informant 7:Alltså ja och nej. Alltså personligen jag har inte sett något som polisen har gjort på sistone som har gynnat oss här på det sättet. Det är alltid samma sak, dem åker in i torget kollar runt och åker iväg, så det är inte någonting som jag har...vad ska jag säga som lyser upp om man säger så. Men det har varit vissa tillfällen där tillexempel när folk har bråkat eller någon kvinna har blivit av med 10000 kontanter där någon snodde dem och det var kanske bra grejer som dem gjorde men annars det har inte varit något som har gynnat oss här.
Informant 9:
Ja självklart, jag tror deras...hela deras arbete för det första är ju positivt så i grunden ska det ju vara positivt men ibland går det snett, och där det går snett är det ofta med det här med generalisering och att dem drar alla över en kam och andra sidan kanske det är det dem måste göra för att kunna hitta dem riktiga brottslingarna. Så då kanske man måste som medborgare acceptera att man blir lite visiterad här och var för att kunna hitta dem som verkligen har gjort brotten.
Inom detta tema gav vi även intervjupersonerna utrymme till att svara på vad dem trodde polisen hade för syn på unga icke vita killar i området:
Informant 10:
”
Som snorungar. Som svarta djur som springer runt. Som små djur.” Informant 1: ”De beror ju också på hur polisen är, ifall den är rasist eller inte. Men allapoliser bryr sig inte om varifrån man är eller hur man ser ut, men det finns rasistiska poliser och dem är kaos.”
Oj, jag tror dem har, dem försöker ha en syn och sen finns det en syn som dem har på riktigt. Så dem försöker kanske bemöta allihopa på samma sätt, alltså lika med alla andra som är vita också men att det på något sätt ligger underbyggt i undermedvetandet att dem har en tanke om att här ska det finnas brott, här ska det vara på det sättet och dem här personerna är så. Så jag tror att dem försöker men ändå på något sätt det finns redan underbyggt (Informant 9).
När denna fråga presenterades till informant 7 kopplade han det till en situation där han fick utstå polisbrutalitet och en av poliserna uttryckte hur han kände för personer som såg ut som honom och det var bland annat att ”de är parasiter”. Utefter den händelsen kunde
intervjupersonen beskriva vad han tror polisen har för syn på icke vita killar i området. Informant 7 formulerar “Men asså baserat på den här killen vad han sa om parasiter och den här grejen, alltså det är väldigt nedvärderande, så kan jag säga.” (muntlig kommunikation, 2020-11-19).
5.1.1 Analys av unga icke vita killars syn på polisen
Generellt kan vi se att en majoritet av ungdomarna har en negativ syn på polisen samt att de upplever att polisen även har en skev syn på dem. Wästerfors och Burcar (2019) lyfter fram detta i sin undersökning och menar att ungdomar som bor i områden där polisen har stora insatser oftast har en mer negativ syn på polisen än andra individer i samhället.
European Union Agency For Fundamental Rights (2017) visade att subsahariska afrikaner var mest utsatta för polisstopp samt hade dålig syn på polisen detta kan kopplas till vårt resultat då de tre subsahariska afrikanerna i vår studie var de som kunde se positiva och negativa delar med polisens arbete i området. De resterande respondenterna i vår studie var från mellanöstern och beskrev en mer negativ syn på polisen. Detta skiljer sig från European Union Agency For Fundamental rights (2017) då de från subsahariska Afrika hade en sämre syn än de från mellanöstern. Vår studie var inte representativ av individer med subsaharisk afrikansk bakgrund, resultatet hade möjligen blivit annorlunda om de var fler med den bakgrunden i studien.
I sin forskning har Martens m.fl., (2008) visat att poliser har en del omedvetna och medvetna stereotypiska uppfattningar om olika minoritetsgrupper, i resultatet visades det att poliser kan ha en kritisk bild mot ungdomarna i undermedvetandet. Informanterna kunde även belysa den medvetna stereotypiska synen av polisen genom det bemötandet de utstått där polisen namngav icke vita personer som parasiter. Den händelsen bekräftar varför rasifiering är viktigt att förstå då personen blev dömd av polisen på grund av sitt icke vita utseende. Rasifieringsprocesser kopplas till en syn på individer som gör den sociala rangordningen legitim utifrån föreställningen om olikheter som inte går att förändra, det vill säga kulturella och utseendemässiga tillskrivningar (Molina, 2005, s.95). Utifrån en informant benämnde polisen en hel grupp som parasiter på grund av sättet de ser ut på vilket inte går att justera, med det sagt kan det förstås som att informanterna upplever sig rasifierade av polisen. I Wästerfors och Burcars (2019) undersökning skildras polisen som ibland profilerande och rasistiska och vissa respondenter i vår studie uttryckte att alla poliser inte är rasister, bemötandet beror på vilken polis det är. Detta presenterades i frågan om vad dem trodde polisen hade för syn på unga icke vita killar. Informanternas syn på vad polisen hade för syn på dem var hård och de beskrev bland annat hur polisen såg dem som svarta djur och att de flesta poliser är rasister i det undermedvetna. I Schclareks (2017) rapport förnekade polisen anklagelser om profilering och menade att dessa personer visiteras i områden där
kriminaliteten är hög och att det inte går att undvika att flest utlandsfödda stoppas då de är av majoritet i dessa områden. Trots att polisen framför detta går det inte att undan gå att unga icke vita killar i undersökningen upplever att polisen har en syn på dem som skiljer sig åt från andra individer i samhället. Detta kan tyda på stigmatisering då de beskriver att polisen tillskriver dem egenskaper och kännetecken utifrån deras utseende för att skilja dem från andra precis som Goffman (2014) lyfter om stigma. Den synen unga icke vita killar belyser att polisen har på dem skiljer sig från synen de upplever att de har på vita killar vilket gör att stigmatisering blir centralt. Rasprofilering bekräftas även av polisen i vissa fall
(Schclarek, 2017) vilket kan vara anledningen till respondenternas känsla av att bli
generaliserade utifrån utseende. Intervjupersonerna berättar upprepade gånger om polisens skeva syn på dem men å andra sidan kan detta inte bekräftas stämma då polisen inte
5.2 Unga icke vita killars upplevelser med polisen
Under detta avsnitt presenteras resultat utifrån intervjufrågor som var baserade på de unga killarnas upplevelser med polisen, för att kunna få en bättre förståelse av deras erfarenheter, tankar och känslor kring ämnet.
Första frågan som ställdes utifrån detta tema var vilken känsla eller tanke de unga killarna fick när dem såg en polis. Resultatet visade att alla respondenterna yttrade om att de upplevt ett obehag eller att deras första tanke var att avlägsna sig från platsen för att därmed undvika poliskontakt. En del av svaren vi fick var:
Informant 1: ”Att jag ska gå härifrån, jag orkar bara inte prata med dem överhuvudtaget” Informant 7: ”Otrygg, polisen ska ju symbolisera trygghet, dem ska symbolisera att dem går att prata med om det skulle vara något, men oftast så är det inte så, det är mest...jag får bara skumma känslor, det är blandat faktiskt.”
Informant 8: ”Att dem kommer stoppa mig. För att jag har blivit stoppad flera gånger för ingen anledning.”
Informant 5 var den enda som inte hade upplevt någon poliskontakt. Dock hade han bevittnat hur de i hans omgivning blivit bemötta av polisen. Vidare kunde vi se att en
majoritet av respondenterna hade liknande åsikter om hur dem upplevde polisen trots att det fanns en spridning i deras åldrar och etniciteter. De övriga respondenterna yttrade om att dem kommit i kontakt med polisen ett flertal gånger och vissa ibland flera gånger per dag, de har upplevt att polisen inte alltid haft ett bra bemötande och att de i samband med mötet antingen blivit visiterad eller utfrågade.
Informant 1: ”Alltså, oftast så blir det visitering, frågor om vad jag gör, varför jag är här och sådant. Det är just vissa poliser som jag tycker är mer respektlösa.”
Informant 2: ”Alltså det kan vara aggressivt ibland men ibland vill de bara prata typ. Typ vad som händer och vad gör jag här.”
Informant 10: ”Ganska respektlöst, som jag säger maktmissbruk och härskarteknik använder dem sig av. Dem visar verkligen att det är dem som har makten.”
Informant 4:
De behandlar en på ett dåligt sätt. De frågar hela tiden om ens legitimation, vart man bor. Det var en polis som sa till mig någon gång, jag känner igen dig det är du som säljer knark i området. Han trodde jag var någon annan kille, sen jag sa men nej jag säljer inte knark eller någonting. Mitt fokus är på skolan bara. Sedan tog han mina uppgifter och såg att jag inte var den personen som han trodde.
När vi frågade deltagarna om dem upplevde att det fanns många poliser som patrullerade i området så svarade fem av respondenterna att det fanns många poliser som patrullerade i området, fyra respondenter tyckte att det inte förekom lika ofta som förut och en respondent tyckte att det inte patrullerade mycket poliser.
