ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Familjehemsföräldrars uppfattning om
ensamkommande barns psykiska hälsa under
asylprocessen
-En kvalitativ intervjustudie
Bawan Karimi
Tora Westerberg
FAMILJEHEMSFÖRARS UPPFATTNING AV ENSAMKOMMANDE BARNS
PSYKISKA HÄLSA UNDER ASYLPROCESSEN- EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE Bawan Karimi och Tora Westerberg
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
År 2015 kom det cirka 70 000 barn till Sverige varav hälften var ensamkommande barn. Detta utmynnade i att Sverige upprättade en tillfällig utlänningslag som trädde i kraft 20 juli 2016 och gäller till 19 juli 2021. Utformningen av landets migrationspolitik beskrivs som en bidragande faktor till de ensamkommande barnens psykiska ohälsa, vilket är en problematik som har studerats i hög grad under de senaste åren. Syftet med studien är att belysa hur familjehemsföräldrar upplever att de ensamkommande barnens psykiska hälsa påverkas av asylprocessen och välfärdssystemet samt undersöka hur familjehemsföräldrarna själva påverkas av barnens situation. Studien är kvalitativ och har en hermeneutisk utgångspunkt där fokus ligger på att utforska, tolka och förstå forskningsdeltagarnas tankar och upplevelser. Studiens data har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och resultatet har analyserats med tematisk analys utifrån de teoretiska begreppen makt samt systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Resultatet av studien visar att asylprocessen med väntetider och ovisshet samt myndigheters bemötande och handläggning påverkar de ensamkommande barnens psykiska hälsa negativt. Av resultatet framgår det även att
familjehemsföräldrarna påverkas av de ensamkommande barnens situation och mående. Det går också att uttyda ett behov av förändring och anpassning i arbetet kring målgruppen. Nyckelord: Ensamkommande barn, asylprocess, psykisk ohälsa, familjehem, välfärd
FOSTER PARENTS PERCEPTION OF UNACCOMPANIED CHILDRENS MENTAL HEALTH DURING THE ASYLUM PROCESS- A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY Bawan Karimi och Tora Westerberg
Örebro University, School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2021.
Abstract
In 2015, about 70,000 children came to Sweden where half of them were unaccompanied children. This resulted in Sweden establishing a temporary asylum law which became valid on July 20th, 2016 and applies until July 19th, 2021. The country's migration policy is described as a contributing factor to the unaccompanied children's mental illness. The purpose of the study is to shed light on how foster parents feel that the unaccompanied children's mental health is affected by the asylum process and the welfare system, and to examine how foster parents themselves are affected by the children's situation. The study is qualitative and has a hermeneutical focus where the aim is to explore, interpret and
understand the research participants thoughts and experiences. The data of the study have been collected with semi-structured interviews and the results have been analyzed with thematic analysis based on the mean of power as well as Bronfenbrenner's ecological systems theory. The results show that the asylum process with waiting times and uncertainty as well as the authorities treatment and work have a negative effect on the unaccompanied children's mental health. The results also show that the foster parents are affected by the
unaccompanied children's situation and mental health. It is also possible to interpret a need for change and adaptation in the work around the target group.
Förord
Tack till alla som ställde upp för att delta i studiens intervjuer. Era berättelser och upplevelser berikade vår studie och gjorde den möjlig.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Maria Moberg Stephenson som stöttat, väglett och visat ett stort engagemang i vår studie.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 3
1.2 Definitioner ... 3
2. Bakgrund... 3
2.1 Asylprocessen ... 4
2.2 Familjehemsplaceringar ... 4
2.3 Lagar och förordningar ... 5
3. Tidigare forskning... 6
3.1 Psykisk ohälsa hos ensamkommande barn ... 6
3.2 Ensamkommande barn i familjehem ... 6
3.3 Familjehemsföräldrars psykiska hälsa ... 7
3.4 Asyllagar, asylprocess och välfärdssystem ... 8
3.5 Sammanfattning ... 9
4. Teoretiskt ramverk ... 9
4.1 Systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell... 9
4.2 Makt ... 10 4.3 Sammanfattning ... 10 5. Metod ... 11 5.1 Informationssökning ... 11 5.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 11 5.3 Urval ... 12 5.4 Datainsamlingsmetod ... 12 5.5 Dataanalysmetod ... 13
5.6 Tillförlitlighet och äkthet ... 13
5.7 Etiska överväganden ... 14
6. Resultat och analys ... 15
6.1 Barnets mående ... 15
6.1.1 Familjehemsföräldrarnas uppfattning om asylprocessens påverkan på barnet ... 15
6.1.2 Barnets trygghet i biologisk familj, kultur och familjehem ... 16
6.1.3 Analys av barnets mående... 17
6.2 Stöd och kontakt med myndigheter ... 18
6.2.1 Kontakt med och bemötande från Migrationsverket ... 18
6.2.3 Analys av stöd och kontakt med myndigheter ... 19
6.3 Familjehemsföräldrars mående och förmåga att stötta ... 20
6.3.1 Familjehemsföräldrarnas mående av barnets situation ... 20
6.3.2 Familjehemsföräldrarnas förmåga att stötta barnens mående ... 21
6.3.3 Analys av familjehemsföräldrars mående och förmåga att stötta ... 21
7. Diskussion och slutsats ... 22
7.1 Avslutande slutsats ... 24
1. Inledning
Idag är det cirka 34 miljoner barn på flykt i världen som söker skydd samt en säker och trygg tillvaro (United Nations Children’s Fund [UNICEF], 2020). Många av dem är så kallade ensamkommande barn, vilket innebär att de söker asyl utan sällskap av föräldrar eller vårdnadshavare, oftast inom ett land i Europa. Faktorer som gör att barn söker asyl är att de flytt från förföljelse, vill återförenas med familjen, ekonomiska omständigheter,
människohandel, medicinska problem eller på grund av andra omständigheter (European Migration Network, 2011; Norredam, Nellums, Schmidt Nielsen, Byberg & Holm Petersen, 2018). Barnens Rätt i Samhället [BRIS] (2017) skriver att barn som flytt bevittnar
traumatiska händelser såväl innan, som under och efter flykten från hemlandet. De
traumatiska händelserna kan exempelvis vara förluster av anhöriga, bevittnande av anhörigas död, tvångsrekrytering till att bli barnsoldater, väpnade konflikter, tortyr samt fysiskt och sexuellt våld. År 2015 kom det cirka 70 000 barn till Sverige varav hälften var
ensamkommande barn (Statistiska Centralbyrån [SCB], 2016). Detta utmynnade i att Sverige upprättade en tillfällig utlänningslag som trädde i kraft 20 juli 2016 och gäller till 19 juli 2021 (UNICEF, 2020). Kombinationen av den tillfälliga lagen och de gränskontroller som sedan infördes i Sverige resulterade i att läget förändrades och antalet flyktingar minskade drastiskt allteftersom (Seidel & James, 2019).
Enligt Regeringskansliet (2009) har Sverige tidigare varit en av de mest populära länderna för invandring och asylsökande på grund av att Sverige har ett integrationskoncept som innebär lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla medborgare oberoende av etnisk eller kulturell bakgrund. Integrationskonceptet innebär även att främja integration genom samarbete mellan både svenskar och icke-svenskar samt att invandraren också ska få
möjlighet till att behålla sin kulturella identitet. Seidel och James (2019) skriver att Migration Integration Policy Index jämför integrationspolitik i 38 olika länder där Sverige bedöms vara ett av de bästa länderna gällande invandrares möjligheter till integration och deltagande. Vid en mätning visade sig Sverige vara ett land där möjlighet för permanent uppehållstillstånd, familjeåterförening, tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård samt politiskt deltagande finns (a.a.). I samband med att Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige trädde i kraft ansåg olika aktörer att Sverige har brutit mot barnkonventionen vilken staten undertecknade år 1990, eftersom barn sätts i en rättslig osäkerhet (Barnrättsbyrån, 2018). Sverige har även blivit kritiserat för att inte stödja ensamkommande barn tillräckligt och bedöms ha brustit i mötet med dessa barns multipla och komplexa behov (Seidel & James, 2019). Enligt Socialstyrelsen (2020a) har alla barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och om inte barnets vårdnadshavare kan
tillhandahålla barnet detta är det socialtjänstens uppdrag att stötta barnet. Enligt 6 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] ska Socialnämnden sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna, tas emot i ett familjehem. Socialstyrelsen (2020a) skriver att familjehemmen får uppdrag av Socialnämnden för att ta emot bland annat barn för
stadigvarande vård och fostran där verksamheten inte ska bedrivas yrkesmässigt enligt 3 kap. 2 § Socialtjänstförordningen (2001:937) [SoF]. Ensamkommande barn omfattas av samma regler gällande skydd och stöd som andra minderåriga men inför alla placeringar ska barnets nätverk inventeras för att undersöka om det finns ett lämpligt hem i barnets närhet. Alla omhändertagna barn ska noga stödjas och följas upp regelbundet för att se till att vården fungerar utifrån barnets behov (Socialstyrelsen, 2020a). På grund av att ensamkommande barn kommer till landet utan föräldrar, hamnar dessa ofta i familjehem. Föreliggande studie kommer därför att beröra hur just familjehemsföräldrar uppfattar problemområdet.
Sverige har haft ett starkt system gällande barns rättigheter samt migrations- och integrationspolitik, men trots detta har välfärdssystemet under de senaste åren brustit
(Thommessen, Corcoran och Todd, 2015). Det är utformningen av landets system som är den bidragande faktorn till de ensamkommande barnens psykiska ohälsa och den ökade
ensamheten. Socialarbetare och personal som arbetar med de ensamkommande barnen arbetar utifrån riktlinjer som reglerar deras beteenden samt begränsar personalens
handlingsutrymme och gör att de inte kan skapa en hållbar relation med målgruppen (a.a.). Brist på skapande av hållbara relationer leder till att de ensamkommande barnen känner ytterligare osäkerhet och instabilitet (Herz & Lalander, 2017). Enligt Ramel, Täljemark, Lindgren och Johansson (2015) finns en hög risk för självmord och självskada hos
ensamkommande barn. Statistiken visar att det mellan perioden januari 2017 och september 2017 beaktats att åtta ensamkommande barn begått självmord och 97 fall blivit kartlagda där målgruppen har försökt ta självmord. Seidel och James (2019) skriver att en av de utlösande faktorerna till självmordsförsök har varit Migrationsverkets åldersbedömning där ett barn kan betraktas som vuxen och förlora sina rättigheter som barn i Sverige. När ett barns ålder utvärderas och denne betraktas vara vuxen måste barnet även flytta till ett boende som är till för vuxna flyktingar och förlorar därmed tillgången till barn- och ungdomspsykiatrin. En åldersbedömning kan även innebära att barnet som betraktats som vuxen måste flytta till en annan kommun och möta lägre standard för vård jämfört med det som annars är tillgängligt för barn och unga.
De ensamkommande barnens psykiska hälsa har studerats allt mer med åren och det har visat sig att majoriteten lider av psykiska hälsoproblem som ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom (Derluyn, Mels & Broekaert, 2009). Huvudsakligen finns det uppsamlad
kunskap om ensamkommande barns psykiska hälsa genom rapporter från regeringar och icke-statliga organisationer men den vetenskapliga forskningen brister inom flera områden i förhållande till de ensamkommande barnens psykiska hälsa (Werthern, Grigorakis & Vizard, 2019; Seidel & James, 2019). Enligt Vervliet, Lammertyn, Broekaert och Derluyn (2014) är det stort fokus på effekterna av de traumatiska upplevelserna som de ensamkommande barnen varit med om innan och under flykten medan det är ett mindre fokus på hur de egentligen mår under själva asylprocessen och vilka faktorer det är som påverkar
målgruppens psykiska hälsa. Vervliet m.fl. (2014) menar att dagliga levnadsförhållanden inklusive sociala och materiella stressfaktorer samt diskriminering orsakar psykisk ohälsa hos de ensamkommande barnen. Målgruppen behöver bygga upp ett socialt nätverk samtidigt som de är i beroendeställning till staten då det är brist på pengar och boendena är
otillräckliga. Seidel & James (2019) skriver att det under 2015 var en stor brist på
kvalificerade socialarbetare vilket ledde till att personer med gymnasial utbildning som inte hade en yrkesbakgrund som socialarbetare kunde anställas på grund av den akuta situationen som uppstod. Sierau, Schneider, Nesterko och Glaesmer (2018) menar att socialt stöd har identifierats som en viktig skyddsfaktor i förhållande till personer som genomgått traumatiska upplevelser och särskilt hos unga flyktingar. Det sociala stödet förebygger psykisk ohälsa där även yrkesverksamma, det vill säga socialarbetare, bedöms vara en viktig del i stödet förutom familjemedlemmar till de ensamkommande barnen och människor från samma kultur. Trots att socialt stöd ses som en viktig skyddsfaktor finns det få studier som undersöker sambandet mellan det sociala stödet och de ensamkommande barnens psykiska hälsa. I den föreliggande studien kommer familjehemsföräldrars uppfattning och observationer kring problemområdet skildras och det kan därmed tänkas att studien fyller en del av kunskapsluckan inom området. Studiens resultat kan förhoppningsvis leda till förändring eller granskning av bemötandet från
myndigheter som arbetar med ensamkommande barn, där Migrationsverket och socialtjänsten är mest aktuella.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är således att belysa hur familjehemsföräldrar upplever att de
ensamkommande barnens psykiska hälsa påverkas av asylprocessen och välfärdssystemet samt undersöka hur familjehemsföräldrarna själva påverkas av barnens situation. För att uppfylla studiens syfte kommer följande frågeställningar att besvaras:
- Hur uppfattar familjehemsföräldrar att ensamkommande barns psykiska hälsa påverkas av asylprocessen och välfärdssystemet?
- På vilket sätt har familjehemsföräldrar förmåga och möjlighet till att stötta de ensamkommande barnen i deras mående och situation?
- Hur påverkas familjehemsföräldrarna av de ensamkommande barnens situation och mående?
1.2 Definitioner
Ensamkommande barn
I studien används begreppet ensamkommande barn i enlighet med Socialstyrelsens definition. Ett ensamkommande barn är ”ett barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller annan ställföreträdare” (Socialstyrelsen, 2020a). Det beskrivs som svårt att definiera när barnet inte längre anses vara ensamkommande, men
utgångspunkten är att barnet inte längre omfattas av regler som gäller ensamkommande barn då en förälder eller en annan ställföreträdare kommer till Sverige och tar hand om barnet. Även minderåriga ensamkommande som är föräldrar omfattas av samma regler som alla andra ensamkommande barn när det gäller exempelvis myndigheter, god man, skolgång och utredningsskyldighet. Barnen till den ensamkommande föräldern/ barnet räknas dock inte som ett ensamkommande barn då den har med sig sin förälder (a.a.). Vidare beskrivs ensamkommande barn i lag 1994:137 om mottagandet av asylsökande m.fl. [LMA] :”barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare”.
Psykisk ohälsa
I studien används begreppet psykisk ohälsa som ett begrepp som innefattar många olika tillstånd av olika grader och varaktighet (Folkhälsomyndigheten, 2020). Psykisk ohälsa kan handla om mildare besvär eller långvariga tillstånd som påverkar funktionsförmågan i stor grad och kan visa sig i form av oro och nedstämdhet eller svårare psykiatriska tillstånd som depression, ångestsyndrom eller schizofreni.
2. Bakgrund
I detta avsnitt presenteras bakgrunden till studien i form av en beskrivning av asylprocessen, Lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, samt Lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå och slutligen Dublinförordningen.
2.1 Asylprocessen
När ett barn anländer till Sverige utan sina föräldrar eller andra vårdnadshavare och söker asyl i Sverige inleds en asylprocess (Migrationsverket, 2020a). Detta sker hos
Migrationsverket och de bedömer först om Sverige, enligt Dublinförordningen, är det land som barnet ska pröva sin asylansökan i. Om fallet är så kontaktas socialtjänsten i den
kommun där barnet befinner sig och anmäler även behovet av god man (a.a.). Enligt 5 kap. 1 § SoL ska Socialnämnden verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Det framgår även i 1 kap. 2 § SoL att barnets bästa ska beaktas. Den kommun där barnet först kommer i kontakt med en svensk myndighet blir den kommunen som ska bistå med tillfälligt boende i väntan på att Migrationsverket anvisar vilken kommun som ska ta över ansvaret för det ensamkommande barnet (Migrationsverket, 2020b). Den anvisade kommunen har det långsiktiga ansvaret för barnet och har rätt till statlig ersättning för detta. Migrationsverket (2020a) menar att de efter att kommunen har utsett en god man anvisar en kommun som får ansvar för att barnet får stöd och hjälp där landstinget ansvarar för att barnet får hälso- och sjukvård. Vidare håller Migrationsverket utredningssamtal tillsammans med barnet och dennes god man för att inhämta information om barnets familj och identitet. I nästa skede påbörjas asylutredningen då barnet berättar varför denne söker asyl i Sverige och efter detta ska ett slutgiltigt beslut ges. Vissa ärenden behöver dock utredas vidare innan ett beslut kan tas. Om barnet beviljas uppehållstillstånd kan barnet bosätta sig i Sverige och kan även vid särskilda uppfyllda villkor få sina föräldrar till landet. Om barnet däremot får avslag på sin ansökan kan beslutet överklagas med hjälp av ett offentligt biträde. Vid de fall
överklagan avslås kommer barnet att få ha ett återvändandesamtal och sedan återvända till dennes ursprungsland.
Alla barn som kommer ensamma till Sverige har rätt till en företrädande god man som ska ha regelbunden kontakt med barnet för att se till att de har en trygg tillvaro (Socialstyrelsen, 2021). Den gode mannen ansvarar för en del uppgifter som en förälder annars skulle göra som exempelvis delaktighet kring barnets boende, kontakt med myndigheter, sköta
ekonomin, stöttning i kontakt med anhöriga och biträda barnet i asylprocessen. Barnet får ha en god man tills denne fyller 18 år, om vårdnadshavare kommer till Sverige, om barnet får en särskilt förordnad vårdnadshavare eller om barnet av andra orsaker inte anses ha behov av det. Barnets rätt till att ha en god man upphör vid de fall då Migrationsverket gör en åldersbedömning på att barnet är över 18 år. Socialstyrelsen (2020a) menar att det är socialtjänsten som har ansvar för mottagandet av ensamkommande barn och ska se till att barnen får skolgång, sjukvård samt boende och särskilt stöd. Samverkan mellan socialtjänsten och den gode mannen är av stor vikt där socialtjänsten ska bemöta den gode mannen som om det vore barnets vårdnadshavare. Den kommun som barnet ankommer till är ansvarig för att utreda barnets omedelbara behov av skydd och stöd där socialtjänsten behöver vara
uppmärksamma på om det finns riskfaktorer hos barnet. Vidare är det socialtjänsten i barnets anvisningskommun som har ansvaret att utreda dennes behov av insats. Under
utredningsperioden placeras barnet tillfälligt i exempelvis ett hem för vård eller boende (HVB) eller hos en anhörig som är godkänd av socialnämnden (a.a.).
2.2 Familjehemsplaceringar
Enligt 3 kap. 2 § SoF är familjehem “ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt“. Socialstyrelsen (2020b) menar att familjehem kan vara ett hem i barnets nätverk som exempelvis en släkting eller vän, men det kan också vara en familj som barnet inte har någon tidigare relation till. Oavsett vilken typ av familj det
handlar om måste den vara utredd av en socialnämnd och anses vara lämplig för barnets enskilda behov. För att få uppdraget som familjehem bör vissa krav uppfyllas, där det bland annat krävs att kunna bygga en tillitsfull relation till barnet, dela med sig av vardagen, god omsorg, ge stöd, hantera svåra situationer samt ha tålamod och empati. Ensamkommande barn omfattas av en särskild regel som gör det möjligt att placera barnet i en kommun utanför anvisningskommunen om dessa kommuner har en överenskommelse. Placeringen omfattas av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] eller SoL och det med hänsyn till barnets behov finns synnerliga skäl. Socialnämnden har det yttersta ansvaret för barnet men familjehemmet ska utföra de uppgifter som tydliggörs i avtalet som är
formulerade utifrån barnets vård- och genomförandeplan (Socialstyrelsen, 2020b). I avtalet tydliggörs även uppdragets omfattning, uppsägningstider och ersättning. Hur länge vården i familjehemmet pågår beror på barnets behov men en specifik tidsperiod brukar inte skrivas ut i vårdplanen utan benämns som kortvarig eller långvarig. Vård enligt LVU avslutas då den inte längre behövs och vård enligt SoL avslutas då samtyckets återkallas. Om det föreligger ett fortsatt vårdbehov och den unge samtycker kan vården enligt SoL fortsätta trots att denne har fyllt 18 år. Vård enligt 2 § LVU skall däremot upphöra senast när den unge har fyllt 18 år medan vård enligt 3 § LVU ska upphöra senast då barnet fyllt 21 år. Inför en avslutning av en placering är det viktigt att socialtjänsten i god tid planerar och vidtar de åtgärder som krävs för att underlätta barnets återvändande hem eller anpassning till ett eget boende.
2.3 Lagar och förordningar
Till följd av den stora mängden asylsökande i Sverige år 2015 upprättades en tillfällig lag som trädde i kraft juli 2016. I lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige finns särskilda bestämmelser som reglerar vem som har rätt att få asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Syftet med den tillfälliga utlänningslagen är att minska antalet asylsökande i Sverige och därför har landet infört tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta. Den tillfälliga lagen har även fått Sverige att införa stora
begränsningar i rätten till familjeåterförening och humanitära skyddsskäl (UNICEF, 2020). Lagen som kom år 2016 gjorde det nästintill omöjligt att ges permanent uppehållstillstånd, men tanken var att ensamkommande barn och barn i familjer fortfarande skulle ha chans att få permanent uppehållstillstånd om de ankom till Sverige innan 24 november 2015 (Elsrud, 2020). Fortsatt menar Östman (2019) hur den förändrade politiken ledde till att antal asylsökande sjönk från 162 877 individer år 2015 till 28 939 år 2016. År 2017 var antalet asylsökande 25 666 och år 2018 var det 21 502 individer. De ungdomar som hunnit fylla 18 år i väntan på beslut under asylprocessen och fått avslag på sin asylansökan har rätt att ansöka om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå enligt Lag (2017:353) om
uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå. Den så kallade gymnasielagen möjliggör därmed att personer som skulle ha blivit utvisade kan få möjlighet att stanna i landet för att studera om de uppfyller vissa övriga krav (Migrationsverket, 2020c). Personer som får uppehållstillstånd enligt gymnasielagen blir inte anvisade till en kommun utan får själva välja var de ska bo och studera. Vid en asylansökan bedömer Sverige om personens ansökan kan prövas enligt Dublinförordningen. Denna förordning innebär att om personen har sökt asyl i ett annat EU-land på vägen till Sverige, måste denne åka tillbaka till det landet och söka asyl på nytt (Migrationsverket, 2020d). Enligt Migrationsverket (2020d) gäller
Dublinförordningen alla medlemsstater i EU men även Island, Norge, Liechtenstein samt Schweiz och behöver inte föras in i nationell rätt utan gäller automatiskt. Förordningen syftar till att individer med skyddsbehov så fort som möjligt ska få en asylprövning samt att
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som anses vara relevant för den föreliggande studien. Både nationell och internationell forskning redovisas och aktuell forskning har prioriterats för att få så relevant och tidsenlig information som möjligt. De teman som tas upp i kapitlet är psykisk ohälsa hos ensamkommande barn, ensamkommande barn i familjehem, familjehemsföräldrars psykiska hälsa samt asyllagar, asylprocessen och välfärdssystem.
3.1 Psykisk ohälsa hos ensamkommande barn
Det har under flera årtionden gjorts studier kring ensamkommande barns psykiska ohälsa (Östman, 2019). De flesta studier påvisar en hög grad av psykisk ohälsa bland de
ensamkommande barnen jämfört med andra unga. Detta kan exempelvis urskiljas i en dansk studie som visar att ensamkommande barn har fem gånger större risk att utveckla olika former av psykisk ohälsa som exempelvis depression eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) jämfört med andra unga (Derluyn, Broekaert & Schuyten, 2008). I en återblick på asylprocessen och de ungas mående menar Wallin och Ahlström (2006) att de flesta dåvarande ensamkommande barn nämner att de under denna period hade någon form av psykisk ohälsa eller dåligt mående såsom depressioner eller återkommande mardrömmar, även om de flesta upplever sig ha en god psykisk hälsa en tid efter hela integrationsprocessen. Även Jakobsen, Melinda, Wentzel-Larsen och Heir (2017) menar att den psykiska ohälsan och stressen är som allvarligast just under asylprocessen och den första perioden i det nya landet. Orsakerna till den psykiska ohälsan hos de ensamkommande barnen är flera, där faktorer som separering från familjen, fattigdom och dåliga levnadsförhållanden samt våldsutsatthet bara är några exempel (Norredam m.fl., 2018). Vidare beskrivs undermåligt stöd (Jakobsen m.fl., 2017), åldersbedömningar (Seidel & James, 2019), asylprocessen, traumat av flykten i sig (Vervliet m.fl., 2014), kulturella förändringar, boendeförändringar och den potentiella utsattheten för diskriminering i mottagarlandet (BRIS, 2017; UNICEF, 2020) som bidragande faktorer till de ensamkommande barnens psykiska ohälsa. Ännu en faktor som kan vara både fysiskt och psykiskt belastande för dessa barn är asylprocessen som oftast innebär ovisshet och långa väntetider till besked om uppehållstillstånd (a.a.). Jakobsen m.fl. (2017) och Elsrud (2020) beskriver vidare hur åldersbedömningar i sig inte verkar ha stor psykisk påverkan utan att det är konsekvenserna av det som påverkar den psykiska hälsan. Många ensamkommande barn får sin ålder bestämd till över 18 år, vilket gör att de därefter blir behandlade som vuxna individer. Då de ses som vuxna placeras de exempelvis på stödboenden och liknande där de förväntas kunna sköta sin vardag och utbildning själva samt att de inte heller får det särskilda stöd som svenska myndigheter är skyldiga barn. Åldersbedömningar har visat sig ha en stor negativ påverkan på de ungas psykiska hälsa. Bradby, Liabo, Ingold och Roberts (2019) beskriver att många ensamkommande barn känner en oro och stress över faktumet att de närmar sig 18-årsåldern och därmed kan bli ifrågasatta av myndigheter eller åldersbedömas till en myndig ålder. Många barn upplever även en oro kring deras utseende då de är rädda att landets invånare ska ha förutfattade meningar om deras utseende då de ser ut som “typiska muslimer” och därmed kan känna sig utsatta eller otrygga.
3.2 Ensamkommande barn i familjehem
Att bli placerad i ett familjehem är en insats som ges för att ge barnet en känsla av att ha en trygg grund att kunna falla tillbaka på och få stöd i olika delar i livet. Hur länge en individ får
eller behöver stanna i ett familjehem för vård är individuellt men brukar oftast avslutas när en utbildning är avklarad, när barnet når en vuxen ålder eller när den placerade har fått
tillräckligt med stöttning för dennes trauman (Hedin, 2016). Vidare menar Hedin (2014) att familjehem som låter det placerade barnet vara en del av familjens dagliga sysslor och aktiviteter samt därmed jobbar för att få en god relation till barnet är positivt för barnet. Barn som placeras i familjehem har olika behov och problematik och placeringar stöter ofta på både fram- och motgångar. Bra och lyckade placeringar kännetecknas ofta av att det gynnar det placerade barnets mående genom att barnet får en känsla av tillhörighet. Vidare beskriver Wade (2019) att familjehemsföräldrarnas inkludering av barnet i den egna familjen och ett stort engagemang i fostrandet av den placerade berikar den unges liv och leder till trygga relationer. Däremot är det tydligt att ett föräldraskap som inte inkluderar empati och
engagemang leder till en känsla av instabilitet och ökar risker för att placeringen avbryts till följd av att barnet känner sig otryggt och inte inkluderat i familjen.
Crea, Lopez, Hansson, Evans, Palleschi & Underwood (2018) menar att det viktigaste för ett ensamkommande barn som anländer till ett nytt hemland är att hitta ett så bra och stabilt boende så tidigt som möjligt. Av de olika boendealternativen har familjehem definierats som en av de olika insatserna som har visat sig få de mest gynnande resultaten för just
ensamkommande barn (a.a.). Att familjehemsföräldrarna har samma kulturella och etniska bakgrund kan gynna det placerade barnet då den kan få flera av dennes egna kulturella behov tillgodosedda. En familj med samma etniska ursprung kan vara ett stöd och fungera som en bro mellan det gamla och det nya, men familjen kan också hjälpa till att hitta en identitet inom båda kulturerna. Att familjehemsföräldrarna inte har samma kulturella bakgrund som barnet kan dock även ses som en fördel då barnet får en god inblick i det nya samhällets kultur (Crea, m.fl., 2018; Wallin & Ahlström, 2006; Wade, 2019). Wade (2019) påpekar däremot att många familjehemsföräldrar upplever svårigheter och spänningar avseende det ensamkommande barnets kultur, normer och beteende samt en okunskap om asylsystemet. Det är därmed av stor vikt att familjehemsföräldrar får god förberedelse, utbildning och kontinuerlig stöttning av socialtjänsten i placeringen av det ensamkommande barnet. Vidare beskriver Shuker, Sebba och Höjer (2019) att familjehemsföräldrar till ensamkommande barn behöver extra kunskap och stöd för att kunna vara så bra föräldrar som möjligt till de
placerade barnen.
3.3 Familjehemsföräldrars psykiska hälsa
Forskning kring familjehemsföräldrars egna psykiska hälsa återfinns i betydligt lägre grad än forskning kring familjehemsplacerade barn. Bergsund, Wentzel-Larsen och Jacobsen (2020) menar att familjehemsföräldrar upplever stress i en signifikant högre grad än vad biologiska föräldrar gör och särskilt när de placerade barnen har nått skolålder. Mest stress upplever familjehemsföräldrar som har barn med olika typer av beteendeproblematik, vilket inte anses vara förvånande då dessa barn ofta har obearbetade trauman från tidigare som uppkommer i form av olika psykiska problem och därmed kan ha stor påverkan på familjehemsföräldrarnas eget mående. Familjehemsföräldrar är enligt Geiger, Hayes och Lietz (2013) i stort behov av stöttning i deras emotionella och psykiska hälsa då vissa placeringar kan vara mycket
psykiskt och emotionellt krävande. Familjehemsföräldrar uttrycker själva att de skulle behöva mer uppskattning och respekt i bemötande från socialarbetare och av allmänheten generellt. Förutom att få ett mer respektfullt bemötande önskar många familjehemsföräldrar att få ett ökat emotionellt stöd i svåra situationer under placeringen. Extra emotionellt stöd kan
exempelvis behövas då barn flyttar ut eller då barnet själv går igenom svåra perioder i dennes liv. Därav är socialt och emotionellt stöd i form av uppmärksamhet och ett gott bemötande
från socialarbetare samt emotionell och praktisk stöttning i svåra situationer av stor vikt för familjehemsföräldrarna. I och med detta bör familjehemsföräldrarna kunna förbättra deras eget mående och därefter kunna lägga all energi på att vara en bra förälder och ge stöd till det placerade barnet.
3.4 Asyllagar, asylprocess och välfärdssystem
Den stora mängden ensamkommande barn som emigrerade till Sverige år 2015 fick landets politik att förändras till stor del (Östman, 2019). Det främlingsfientliga och
anti-invandringspartiet Sverigedemokraterna (SD) använde sig av den kaotiska situationen och mobiliserade kampanjer för att stoppa invandringen, vilket ledde till att partiet under denna period ökade i antal anhängare. Valundersökningar visade att SD var det fjärde största partiet i Sverige år 2016 och 2017 för att under år 2018 bli Sveriges tredje största parti. Det som skedde år 2015 samt SD:s stora roll i svensk politik ledde till att flera andra stora partier antog en mer restriktiv migrationspolitik och diskussioner kring ett behov av förändring tvingades att tas upp i alla partier. Nya lagförslag kom för att minimera antal invandrande till landet och frågan om integration försvann i princip helt från den politiska diskussionen (a.a.). Vidare skriver Östman (2019) om hur det politiska systemet tillsammans med faktorer som diskriminering, utbildningssystemet, arbetsmarknaden och bostadsmarknaden bidrar till att integrationen för de som har invandrat till landet blir problematisk. En intervjustudie med ensamkommande barn visar att asylsystemet och de långa väntetiderna på besked om
uppehållstillstånd är något som många upplever stressfullt och leder till känslor av hopplöshet och isolering (Elsrud, 2020). Ovissheten får många unga att vilja söka sig till andra länder då de känner sig chanslösa i Sverige. De nya lagarna leder till ett upplevt hårdare bemötande vilket i sin tur leder till en ekonomisk och socialt utsatt situation för de ensamkommande barnen.
Det framkommer även att bemötandet från myndigheter och socialarbetare samt relationen till dessa påverkar ensamkommande barn negativt i stor uträckning (Herz & Lalander, 2018). De unga upplever sig ha för lite kunskap om deras egen situation vilket leder till en osäkerhet och instabilitet i livet. Flera upplever obehag av en “konstant övervakning” och frekvent dokumentation vilket kan leda till en känsla av omänsklighet. De ensamkommande barnen har svårt att skapa en relation till socialarbetare och mår dåligt på grund av all den
dokumentation som sker i mötet med socialarbetarna. Många av de ensamkommande barnen menar att de inte vet vad dokumentationen används till och att de inte får någon förklaring för dokumentationen. Med anledning av detta brukar målgruppen hålla tyst om saker som händer eller inte säga för mycket som kan leda till något ogynnsamt i deras situation. Ovissheten om deras situation, väntan på besked och bemötandet av socialarbetare visar sig få många
ensamkommande barn att uppleva en känsla av att vara en del av ett system. Därav är det av stor vikt att bemötande, kommunikation och relationer mellan de unga samt myndigheter och socialarbetare bygger på empati och tillit, för att fler ska få ut maximalt stöd (a.a.). Vidare betonar även Sierau m.fl. (2018) vikten av socialt stöd och vägledning från myndigheter och socialarbetare då det beskrivs som en förutsättning för den unge att kunna hantera
asylprocessen och dennes egna mående. Franco (2018) beskriver hur kulturella skillnader och språkskillnader är något som bör tas i beaktning i bemötandet och stödet till de
ensamkommande barnen. Stödet som ges från socialtjänst eller andra vuxna i närheten är ofta dåligt anpassat till barnets eget språk och kultur vilket kan leda till missförstånd och
försämrat psykisk mående. Vidare menar Wallin och Ahlström (2006) att socialt stöd är viktigt för både mental och fysisk hälsa samt är av större betydelse än antalet personer i det sociala nätverket, då många och frekventa kontakter automatiskt inte betyder bättre hälsa i de
ensamkommande barnens situation. De ensamkommande barnen behöver tillgång till emotionellt stöd samt dela sina erfarenheter med personer med samma ursprung och som talar samma språk för att få en hälsosam anpassning till det nya samhället. Vidare betonar Seidel och James (2019) att de ensamkommande barnen har olika behov, kompetenser och viljor i deras integrering till det svenska samhället men har generellt en positiv syn på sina liv i mottagarlandet. Det kan hävdas att det är socialarbetarnas uppgift att stödja de
ensamkommande barnen i att använda sina färdigheter och potential samt att hjälpa barnen att bygga upp ett starkt nätverk för att hantera sociala problem kopplade till deras migrations- och integrationsupplevelse.
3.5 Sammanfattning
Det som har återfunnits i tidigare forskning kring ämnet är psykisk ohälsa hos
ensamkommande barn, ensamkommande barn i familjehem samt asyllagar, asylprocess och välfärdssystem. Det som tidigare forskning fokuserar på är till stor del faktorer till de ensamkommande barnens psykiska ohälsa som exempelvis trauman, krig och
familjeseparationer. Därmed kommer den föreliggande studien fokusera på asylprocessens påverkan på de ensamkommande barnen och hur måendet hanteras i familjehemmen. Tidigare forskning kring familjehemsföräldrar som har ensamkommande barn placerade, deras psykiska hälsa samt påverkan av placeringar är något som ej har återfunnits. I och med detta har en kunskapslucka identifierats och styrker nyttan med att i denna studie lyfta dessa frågor genom intervjuer med familjehemsföräldrar till ensamkommande barn.
4. Teoretiskt ramverk
I följande avsnitt förklaras de teorier och teoretiska begrepp som vi kommer att använda för att analysera studiens resultat. Dessa är systemteori och Bronfenbrenners
utvecklingsekologiska modell samt makt.
4.1 Systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell
Systemteorin handlar om hur olika delar ömsesidigt påverkar varandra och hur människor bildar kommunikationssystem genom att relatera till varandra (Forsberg & Wallmark, 2002). Systemteorins fokus är kommunikation mellan människor i ett gemensamt sammanhang. Ett personligt nätverk består av flera olika system där vissa samvarierar och andra fungerar förhållandevis oberoende av varandra. Det sociala nätverkets samspel och ekologi tydliggörs i Bronfenbrenners socialekologiska modell, eller den utvecklingsekologiska modellen som det även kallas. I Bronfenbrenners modell är syftet att iaktta omgivningen och inte enbart fokusera på den enskilda individen. Modellen är uppdelad i fyra olika system; mikrosystem, mesosystem, exosystem och makrosystem. Vidare beskriver Hwang och Nilsson (2019) hur Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell används för att förstå kopplingarna mellan individ och samhälle. Mikrosystemet i modellen är den minsta övergripande nivån som består av de olika närmiljöerna kring individen som exempelvis syskon, grannar, föräldrar eller vänner och det ömsesidiga samspelet mellan dessa. Ett gott mående utmärks av goda kopplingar mellan de olika mikrosystemen. Ett mesosystem utgör kopplingarna mellan de olika mikrosystemen, det vill säga hur de interagerar med varandra och hur den interaktionen påverkar den enskilde individen. Ett exempel är hur en handling styrs av både familjen och vänner, vilket gör kontakten mellan dessa mycket viktig. I en individs exosystem ryms de miljöer som individen själv inte är delaktig i men som indirekt påverkar relationer och aktiviteter i närmiljö vilket exempelvis kan vara en förälders arbetsmiljö som påverkar den
värderingar samt generella drag och handlar om hur levnadsstandard, familjepolitik, skolpolitik och kulturer påverkar individen utan att denne kan styra över det (a.a.). Ett
makrosystem har även betydelse för mikro- och mesosystemet på så sätt att samhällets syn på en person med ett normbrytande beteende eller ett socialt problem även påverkar familj och personens närmiljö samt personens samspel med andra (Billinger & Hübner, 2009).
4.2 Makt
Enligt Börjesson och Rehn (2009) är makt ett begrepp som används för något som händer mellan människor, även om det inte alltid är en direkt påverkan i ett verkligt möte mellan två individer. Människor kan ha makt över något men även ha makt att göra något. Dessa kan ibland gå in i varandra då många har makt att göra något då de har makt över något. Smith (2008) menar att makt både utövas och upplevs på flera olika sätt från en personlig nivå till en samhällelig nivå. Michel Foucaults syn på makt fokuserar däremot på hur vi alla är fångade i nätverk av makt och att det inte är något som bara vissa utövar (Nilsson, 2008). Foucault menar alltså att makt är något nödvändigt som existerar i alla olika former av socialt varande. En av Foucaults huvudtankar handlar om power/knowledge och förklara hur
begreppen makt och kunskap är sammanflätade. Kunskap är en del av maktapparaten då makten gör kunskapen tillåten, legitim och sedd som nyttig. Genom kunskap ges makt och genom makt kan man tala om kunskap, vilket tyder på att kunskap och makt utvecklas sida vid sida. Börjesson och Rehn (2009) menar vidare att utövning av makt ofta ses som något negativt då det ofta kopplas med kontroll, tvång och bestraffning. Utövning av makt har dock även positiva aspekter då delar som rättvisa och demokrati även räknas in i maktsystemet, vilket generellt ses som mer positivt. Att vara utsatt för makt är i de flesta fallen endast negativt och kommuniceras med exempelvis uppgivenhet, aggression eller motstånd. Att vara utsatt för makt men att inte kunna hävda sig kan utlösa en känsla av maktlöshet då individen är helt inkapabel att handla mot makten och strukturen. Smith (2008) skriver att makt är något som under en lång tid har varit ett obekvämt och skrämmande fenomen för
socialarbetare. Socialarbetare är både medvetna om deras egen maktlöshet i ett strukturellt och organisatoriskt perspektiv medan de även är bekymrade över deras egna maktutövande på klienter. Det är av stor vikt att socialarbetare ser över dessa maktrelationer och är väl medvetna om dem för att klienterna ska ges god rättvisa och effektiva insatser. En annan form av makt, eller en så kallad motkraft, är mikromakt. Mikromakt utgår från att det existerar makt i alla relationer men att all makt inte behöver vara betydelsefull trots att den kunna utnyttjas. Mikromakten definieras som den makt som föds ur den part som anses vara utsatt, förtryckt eller maktlös och kan användas antingen i form av små gester eller i direkt revolt mot makthavarna. Denna makt kan exemplifieras som publikens applåder eller icke-applåder eller en grannes bittra blickar på en som inte hälsar när de möts. Mikromakt kallas således “de maktlösas hämnd”.
4.3 Sammanfattning
De teoretiska begreppen systemteori och makt har valts ut för att kunna föra en diskussion och genomföra en analys kring familjehemsföräldrars uppfattning om ensamkommande barns mående och situation kopplat till asylprocessen. Systemteori och Bronfenbrenners
utvecklingsekologiska modell har valts ut för att skildra hur familjehemsföräldrar uppfattar att barnets olika system påverkar dennes mående och situation samt interagerar med
varandra. Begreppet makt har valts ut för att vi vill belysa och diskutera hur familjehemsföräldrar ser på de olika maktförhållanden som existerar kring det
ensamkommande barnet. De olika maktförhållanden som kommer att diskuteras i studien är hur familjehemsföräldrar ser på deras egen makt att påverka det ensamkommande barnets
mående och situation, deras upplevelse av myndigheternas makt att påverka barnet samt deras syn på hur det ensamkommande barnet själv har makt över sitt egna mående och situation. Begreppen makt och systemteori hänger samman eftersom båda syftar till att förstå hur omgivningen påverkar de enskilda individerna. Genom en analys med dessa begrepp kan de olika nätverken och dess attityder och handlingar studeras på närmare håll.
5. Metod
I följande kapitel beskrivs den metod och tillvägagångssätt som har använts under den kvalitativa studiens genomförande. Kapitlet är indelat i sju delar där studiens
informationssökning, vetenskapsteoretisk utgångspunkt, urval, datainsamlingsmetod, dataanalysmetod, tillförlitlighet och äkthet samt etiska överväganden presenteras.
5.1 Informationssökning
I sökningen av tidigare forskning om ensamkommande barn, psykisk ohälsa och asylsystemet användes databaserna Peer-Reviewed Instructional Materials Online Database (PRIMO) och Social Services Abstracts. Studien syfte och frågeställningar låg till grund för de sökord som användes. Sökorden som användes var foster parents, foster care, unaccompanied children, sweden, mental health, asylum-process, asylum, temporary residence. Informationssökningen avgränsades med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier där artiklar som utgivits innan år 2000 exkluderades, alla artiklar skulle vara skrivna på engelska samt vara peer-reviewed. De olika kombinationerna av sökorden genererade olika antal artiklar och cirka femton artiklar på varje sökning lästes igenom där dess lämplighet bedömdes. Trots att artiklar utgivna innan år 2000 exkluderades tog artiklarnas lämplighet och relevans i förhållande till nuvarande omständigheter i beaktning. Ett flertal vetenskapliga artiklar som har använts i tidigare forskning återfanns i redan funna artiklars referenslista.
5.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Då studien syftade till att undersöka och synliggöra olika individers uppfattning om ensamkommande barns psykiska mående och situation, har studien haft en hermeneutisk utgångspunkt. Enligt Westlund (2015) handlar hermeneutik om att tolka, förstå, förmedla och öka förståelsen mellan människor och samhället i sig, vilket vår studie består av genom en förståelse av andras tolkningar. Andersson (2014) menar att den hermeneutiska cirkeln är en förklaring på hur hermeneutik ständigt utvidgar förståelser genom att den rör sig från delar till helheten. Ju mer förståelse som ges av delarna desto mer förståelse ges om helheten, vilket i sin tur leder till nya frågor. I och med att undersökningen syftade till att undersöka familjehemsföräldrars uppfattning om ensamkommande barns situation, har vi tolkat andras tolkningar av en problematik. Detta är något som Kvale och Brinkmann (2014) beskriver som dubbel hermeneutik, forskarens tolkningar av forskningsdeltagarnas tolkningar. Danermark, Ekström och Karlsson (2018) hävdar att hermeneutik handlar om att inte ta intervjuer, fenomen eller observationer för vad de ser ut att vara utan det handlar mer om att finna den mening som ligger bakom de olika utsagorna. Detta sammanfattar vår studies inriktning då den syftade till att finna mening i forskningsdeltagarnas utsagor och tankar. Den
vetenskapsteoretiska utgångspunkten hermeneutik speglar studiens val av metod, teoretiskt ramverk, tolkning av materialet, analysen och diskussion.
5.3 Urval
Den föreliggande studien har använt sig av ett målstyrt urval vilket innebär att forskaren strävar efter att välja ut forskningsdeltagare på ett strategiskt sätt utifrån det syfte och de frågeställningar som ska undersökas. Vi har valt forskningsdeltagare, platser och
organisationer utifrån den vikt och betydelse de har inför undersökningen samt utifrån deras möjligheter att besvara forskningsfrågorna (jmf. Bryman, 2018). I denna studie är det utformade syftet och frågeställningarna riktade mot ensamkommande barn som specifik målgrupp. Eftersom ensamkommande barn är minderåriga och inte benägna att fatta beslut om medverkan i forskning (Källström & Andersson Bruck, 2017) har inte de fått bidra som forskningsdeltagare i studien. Av anledningen att familjehemsföräldrar anses vara närstående till ensamkommande barn och ha en personlig relation till de har fem familjehemsföräldrar som har eller nyligen har haft ensamkommande barn placerade hos sig blivit utvalda som forskningsdeltagare för att besvara studiens syfte och frågeställningar.
Familjehemsföräldrarna har valts ut som forskningsdeltagare för att bidra med deras
upplevelser och observationer kring de ensamkommande barnens psykiska hälsa, mående och situation. Vi har formulerat inklusionskriterier som Booth, Papaioannou & Suttion, (2016) menar är de villkor för ett visst urval som uppfylls av forskningsdeltagare respektive
exklusionskriterier som syftar till de villkor som inte uppfylls och därmed förkastas där dessa personer inte får medverka i studien. För att göra insamlingen av forskningsdeltagare till studien smidigare har inklusions- och exklusionskriterier formulerats. Studiens
inklusionskriterier är familjehemsföräldrar som har haft familjehemsplaceringar i minst sex månader, familjehemsföräldrar som har eller nyligen har haft minst ett ensamkommande barn placerad hos sig och familjehem som har uppdrag av en kommun. Exklusionskriterierna som använts i studien är: familjehemsföräldrar som har haft familjehemsplaceringar i mindre än sex månader och familjehemsföräldrar som har eller har haft placeringar men inte av ensamkommande barn. Forskningsdeltagare till studien söktes via mejl i fem svenska kommuner varav två kommuners familjehem användes i studien.
5.4 Datainsamlingsmetod
Studien syftade till att undersöka hur familjehemsföräldrar ser på ensamkommande barns psykiska hälsa och situation och har därför utformats som en kvalitativ intervjustudie. Den kvalitativa studien syftar till att komma ifrån en objektiv syn på vetenskap och istället förstå och tolka empirin på en djupare nivå vilket styrker valet av kvalitativ metod (Fejes & Thornberg, 2015). Vid datainsamlingen genomfördes tre av intervjuerna enskilt och en av dem med två personer samtidigt. Intervjuerna genomfördes via den digitala plattformen Zoom där varje intervju varade i cirka 40 minuter och spelades in via inspelningsmaterial som lånats från Örebro Universitet. För att få en så stor förståelse som möjligt kring forskningsdeltagarnas egna tankar om ensamkommande barns situation valde vi att genomföra semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Tanken var att de semistrukturerade intervjuerna skulle ge forskningsdeltagarna en stor frihet att själva utforma svaren där vi som intervjuare endast utgick från en lista med förhållandevis specifika teman som skulle beröras (Bryman, 2018). På förhand konstruerades en intervjuguide med nedskrivna frågeställningar som användes som stöd för oss som intervjuade men det fanns inget krav på att frågorna i intervjuguiden behövde ställas i en viss ordning och frågor som inte på förhand ingick i guiden kunde även ställas (a.a.). Frågorna i intervjuguiden formulerades utifrån studiens syfte och frågeställningar där tre teman kan utläsas: det ensamkommande barnets psykiska
påverkan av välfärdssystemet, familjehemsföräldrarnas förmåga att stötta barnen samt familjehemsföräldrarnas egen påverkan av barnets situation och mående. Intervjuguiden reviderades ett antal gånger under arbetsprocessen innan intervjutillfällena.
5.5 Dataanalysmetod
Analysmetoden som har använts i studien är tematisk analys, då det är en flexibel metod med stort fokus på innehållet i intervjuerna (jmf. Braun & Clarke, 2006). Det insamlade materialet sparades som en ljudfil på ett USB-minne och transkriberades till avidentifierad text i
dokument. Transkriberingarna lästes igenom och teman skapades utifrån resultatet kopplat till studiens syfte (jmf. Bryman, 2018). I sökandet efter teman hade vi extra koll på repetitioner, likheter och skillnader, metaforer och språkliga kopplingar i de olika intervjuerna, vilket beskrivs som fenomen som tyder på återfunna teman. Till en början letade vi efter mer generella koder, fenomen eller påståenden i intervjuerna för att sedan sammanställa ett mindre antal teman utifrån dessa (jmf. Braun & Clarke, 2006). Dessa teman namngavs och definieras tydligare baserat på essensen i de olika uttalanden. Bryman (2018) menar att studiens kärnteman bör skrivas ned i en tabell för att sammanställa vad de olika
intervjudeltagarna hade att tillföra på temat. För att förenkla analysen för oss skapade vi en tabell med teman för att sedan kunna sammanställa analysen. De kärnteman som valdes ut var; barnets mående, stöd och kontakt med myndigheter samt familjehemsföräldrars mående och förmåga att stötta. Den sista delen i den tematiska analysen bestod av en sammanfattning av allt material där exempel och data relaterades till studiens forskningsfrågor, tidigare forskning och teori (jmf Braun & Clarke, 2006). De olika teman som tillslut valdes ut
användes som underrubriker i studiens avsnitt resultat och presenterade närmre intervjuernas material samt användes vidare i en analys.
5.6 Tillförlitlighet och äkthet
Inom kvalitativ forskning används begreppen tillförlitlighet och äkthet istället för begreppen validitet och reliabilitet som kvantitativa forskare använder sig av (Bryman, 2018). Inom tillförlitlighet ryms de fyra kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt
möjligheten att styrka och konfirmera. Trovärdighet handlar om att säkerställa att forskningen har utförts i enlighet med de regler som finns och att resultatet har bekräftats av de som ingår i den sociala verkligheten som har studerats. Överförbarhet handlar däremot om hur pass överförbart resultatet är i en annan kontext. Att studien är pålitlig innebär säkerställandet att det skapas en fullständig och tillgänglig redogörelse av alla faser i forskningsprocessen. Möjligheten att styrka och konfirmera innebär att forskaren ska vara medveten om att det inte går att återfinna fullständig objektivitet och det ska därmed vara tydligt att forskaren inte medvetet låtit sina personliga värderingar påverka studien (a.a.). För att uppnå tillförlitlighet har vi använt oss av citat för att resultatet ska överensstämma med forskningsdeltagarnas åsikter och tankar. För att styrka studiens tillförlitlighet har studien följt en tydlig struktur och studiens syfte har tagits i beaktning i alla delar i skrivandet. Personliga värderingar och förutfattade meningar har motverkats genom att resultatet har presenterats så nära
forskningsdeltagarnas utsagor som möjligt där inga generella antaganden har framställts. Vi kan dock inte säkerställa att studien är tillförlitlig i den mån att resultatet inte är överförbart i en annan kontext. Syftet med den föreliggande studien har varit att få ta del av
familjehemsföräldrars upplevelser och observationer kring ensamkommande barns psykiska hälsa, mående och situation där överförbarhet och generaliserbarhet inte har varit en del av syftet (jmf. Bryman, 2018). Det går dock att motivera studiens genomförande och resultat med att den kontrasterande humanistiska uppfattningen som menar att varje unik situation och varje fenomen har sin inre struktur och logik (Kvale & Brinkman, 2014). Vidare har studien inspirerats av analytisk generalisering som Kvale och Brinkmann (2014) menar innebär att ett resultat i en forskning kan ge vägledning för vad som skulle kunna hända i en annan situation. Vi anser därmed att studiens resultat kan ge råd och hjälp för andra
målgruppen samt en inspiration för vidare forskning kring ensamkommande barns psykiska hälsa kopplat till asylprocessen.
Enligt Bryman (2018) är kriterierna för en studies äkthet att ge en rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet. Studien har med stor sannolikhet givit en tillräckligt rättvis bild av forskningsdeltagarnas olika åsikter och uppfattningar då de i och med semi-strukturerade intervjuer har haft möjlighet att
framföra deras uppfattning kring problemområdet (jmf. Bryman, 2018). Studien har givit utrymme för forskningsdeltagarna att reflektera kring andras upplevelse om problemområdet, deras förmåga att förändra och påverka samt deras möjlighet att vidta åtgärder. Trots att studiens fokus ligger på ensamkommande barns psykiska hälsa anses
familjehemsföräldrarnas deltagande ha fört med sig reflektion och möjlighet att påverka barnen samt ge myndigheterna information som skulle kunna förbättra situationen för barnen.
5.7 Etiska överväganden
Det är av stor vikt att diskutera de etiska konsekvenserna av den egna studien samt att ett etiskt förhållningssätt ska prägla hela studien. Vetenskapsrådet (2017) riktar ett stort fokus på forskarens eget ansvar med studier och att de har ett särskilt ansvar gentemot människor som medverkar i forskningen, men även alla som indirekt påverkas av forskningen och dess resultat. De forskningsetiska krav som studien utgår från är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002; Kvale & Brinkmann, 2014). Informationskravet följdes genom att intervjudeltagarna redan vid första kontakten fick ett informationsbrev om studien, information om vilka villkor som gällde för deras deltagande, information om frivillighet och att studien kommer offentliggöras samt på vilka premisser. Vid anmälan till deltagande i intervjustudien mejlades en
samtyckesblankett ut som informerade deltagarna om att deltagandet var frivilligt och att det skedde på deras villkor. Konfidentialitetskravet beaktades i studien då den innefattar
information och personuppgifter från forskningsdeltagare. För att minimera risken för negativ inverkan av studien på deltagarna avidentifierades alla personuppgifter som namn på
deltagare, namn på barn, orter, mejladresser och telefonnummer. I transkriberingarna av intervjuerna användes inga namn eller andra personuppgifter och inspelningarna förvarades säkert på ett USB-minne för att sedan elimineras helt. All övrig insamlad information i uppsatsen som inte skrivits in direkt, som exempelvis mejlkonversationer och koder för namn, raderas då studien är godkänd.
I studiens genomförande har både risker och nytta identifierats där nyttan har övervägt riskerna. Studien syftade till att undersöka hur familjehemsföräldrar upplever de
ensamkommande barnen vilket gör att resultaten i studien inte direkt skildrar målgruppens egna upplevelser. I och med detta kan inte studien tillämpas som sanning om barnens mående i vidare utveckling av insatser och förbättring i arbete med målgruppen då resultaten är andras uppfattning om deras mående. Vi anser dock att familjehemsföräldrarna står så pass nära de placerade ensamkommande barnen att de bör kunna tillföra betydelsefull information om målgruppen samt information om deras egen roll och mående som kan fylla en
kunskapslucka. Vid genomförandet fanns en medvetenhet kring att forskningsdeltagarna skulle kunna påverkas av att intervjun tog upp känsliga uppgifter kring deras eget mående och de ensamkommande barnens situation (jmf. Kvale & Brinkmann, 2014). Deras frivilliga medverkan och rätt till att avbryta eller inte svara på känsliga frågor förtydligades därmed inför intervjun. Även om genomförandet av intervjuerna med familjehemsföräldrarna innebar en risk ansågs det vara mindre riskfyllt och mer tryggt att intervjua dem än att intervjua
ensamkommande barn som enligt Källström och Andersson Bruck (2017) är en sårbar målgrupp.
Faktumet att ett par intervjuades tillsammans har diskuterats som en risk då de anses kunna påverka varandras svar på frågorna och inställning till undersökningens teman. Deras intervju observerades därmed mer noggrant avseende samspel i kommunikation och uttryck för att förminska risken att resultaten påverkades av att deltagarna var ett par. Forskningsdeltagarnas svar kan ha påverkats av faktumet att de har fått förfrågan till deltagande i intervjun via deras uppdragsgivare på socialtjänsten och kan därmed tänkas inte vilja framföra negativa tankar kring socialtjänsten. Detta har tagits i beaktande i analysen av materialet men det ansågs inte vara något som påverkade utfallet i sin helhet. Bryman (2018) skriver att forskaren spelar en viktig roll inom datainsamlingen i en kvalitativ forskning genom att rikta in sig på sina egna intressen. Tolkningen och analysen av den ostrukturerade kvalitativa datan påverkas därmed av forskarens subjektiva benägenheter och vi ser därför att vår förförståelse har speglat studien till viss mån. Den kvalitativa studien syftar dock till att komma ifrån en objektiv syn på vetenskap och istället förstå och tolka empirin på en djupare nivå vilket rättfärdigar en viss grad subjektivitet i tolkning och analys (Fejes & Thornberg, 2015). I intervjuerna uppstod en maktobalans då studien genomfördes under våra villkor baserat på de krav som utbildningen för med sig. Genom att förenkla språket i intervjuerna och ställa öppna frågor jämnades maktobalansen ut eftersom forskningsdeltagarna fick möjlighet att själva styra över samtalet. Trots en medvetenhet om maktobalansen i intervjuerna sågs inte detta som en stor risk då forskningsdeltagarna uttryckte en nöjdhet och trygghet i att få förmedla sina tankar och upplevelser.
6. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras resultaten utifrån de teman som framgått efter tematiseringen av intervjusvaren. Forskningsdeltagarna bestod av fem familjehemsföräldrar varav två av dessa har placeringar av ensamkommande barn just nu och tre har nyligen haft placeringar. På grund av konfidentialitetskravet nämns inga namn på forskningsdeltagarna utan de benämns som familjehemsförälder 1, 2, 3, 4 och 5. De huvudteman som används är: barnets mående, stöd och kontakt med myndigheter och familjehemsföräldrars mående och förmåga att stötta som därefter följs av underteman. Efter redovisningen av varje tema analyseras
familjehemsföräldrarnas utsagor, det vill säga resultatet med hjälp av begreppet makt samt systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell.
6.1 Barnets mående
Under detta huvudtema presenteras familjehemsföräldrarnas uppfattning om asylprocessens påverkan på barnet samt barnets trygghet i biologisk familj, kultur och familjehem.
6.1.1 Familjehemsföräldrarnas uppfattning om asylprocessens påverkan på barnet En gemensam nämnare för alla familjehemsföräldrar var uppfattningen om att barnet påverkas negativt av ovissheten i dennes situation. Familjehemsföräldrarna uttryckte att väntan på ett beslut om både tillfälligt- och permanent uppehållstillstånd skapar en ovisshet och oro på olika sätt. Vid väntan på att få ett uppehållstillstånd beskrivs barnen uttrycka sitt mående på olika vis där många av barnen var oroliga, tillbakadragna och inte uttrycker sina känslor förrän de har fått ett beslut medan andra kunde gråta och prata ut i stunden. Barnen beskrivs ofta öppna upp sig och berätta om deras dåliga mående, rädsla, ångest och en känsla av att ha misslyckats efter att ha fått ett beslut, vilket familjehemsföräldrarna uppger att de
inte märkte där och då. Det dåliga måendet pågår ofta under längre perioder då väntetiderna också är långa. Vissa familjehemsföräldrar beskriver hur de tror att kultur och bakgrund påverkar uttrycket av deras mående då psykisk ohälsa inte är lika accepterat i barnens
ursprungsländer. En familjehemsförälder uttrycker följande om kulturers påverkan på uttryck av psykisk ohälsa:
...det beror också på lite kulturella skillnader för att i våra länder så vill man inte må psykiskt dåligt. Man vill inte bli förknippad med psykisk ohälsa för då kanske man kan bli kallad för galen och galna människor finns inte liksom ute i samhället utan de låses in i någon form av källare. Så det tar ju lång tid för att förstå att man kan må dåligt psykiskt… att man faktiskt kan få hjälp med det och det är ju också någonting som tar lång tid för ungdomarna som kommer från kulturer som Afghanistan att förstå det…
Familjehemsförälder 1
Flera barn beskrivs även ha svårt att samspela med skolkamrater och lärare i skolan under den perioden som de väntar på att få ett uppehållstillstånd, då de har
koncentrationssvårigheter på grund av asylprocessen. Det framkommer även av
familjehemsföräldrarna att positiva beslut och händelser i barnens liv påverkar deras mående då de känner lättnad vid exempelvis familjeåterförening eller beviljanden av
uppehållstillstånd. Majoriteten av de ensamkommande barnen har endast beviljats ett tillfälligt uppehållstillstånd vilket beskrivs vara en stressfaktor då barnen inte vet hur
livssituationen kan komma att förändras. En av familjehemsföräldrarna uttryckte följande om den ovisshet som råder:
Hon har ju inte fått ett fast uppehållstillstånd ännu. Och det oroar ju jättemycket alltså. Att det liksom skjuts på, nu har hon 3 år framåt, sen vet man inte igen. Så det är ju klart, det har ju påverkat henne hela tiden. Oron att hon ska bli tillbakaskickad den finns ju där hela tiden, det gör den.
Familjehemsförälder 3
Alla familjehemsföräldrar uppfattar att de nya lagarna, det vill säga främst Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som trädde i kraft 20 juli 2016, påverkar situationen för ensamkommande barn i Sverige i hög grad. Några av de ensamkommande barnen har ännu inte fått ett permanent uppehållstillstånd trots att de har integrerats till det svenska samhället. Familjehemsföräldrarna menar att
handläggningstiderna är alldeles för långa där barnets mående påverkas negativt i olika grader, vissa barn blir deprimerade och andra barn får en stressad vardag. Flera av familjehemsföräldrarna uttrycker även en irritation kring orättvisa beslut som inte har
tillräckliga motiveringar. En förälder beskriver hur två besläktade barn kom till Sverige under samma förhållanden där asylprocessen skiljer sig markant då den ena fått permanent
uppehållstillstånd medan den andra fortfarande väntar på ett beslut. 6.1.2 Barnets trygghet i biologisk familj, kultur och familjehem
Den biologiska familjen har enligt flera av familjehemsföräldrarna en betydande roll för barnets mående och situation. En kontinuerlig kontakt med de biologiska föräldrarna under en pågående placering beskrivs av familjehemsföräldrarna vara gynnande för både
föräldrarna och barnen då det leder till en trygghet för de involverade parterna. Detta utmärktes i en utav intervjuerna där barnet beskrivs bli av med en börda och bli komplett i samband med att familjen anländer till Sverige. Några familjehemsföräldrar beskriver
däremot hur en för tät kontakt med de biologiska föräldrarna eller en återförening kan vara psykiskt påfrestande för de ensamkommande barnen och kräva stor ansträngning då barnen etablerats i en ny familj. Å ena sidan känner barnen en lättnad över att ha deras biologiska familjer nära men å andra sidan kan det även vara problematiskt då barnen får ta mycket ansvar för familjens integration i det svenska samhället.
För de barn som har integrerats in i en svensk kultur kräver en återförening med den
biologiska familjen en ansträngning för att återanpassa sig till familjens egen kultur. En sådan anpassning kan innebära förändring i beteende och klädsel för vissa barn medan andra barn inte påverkas av någon kulturkrock då familjehemsföräldrarna har samma kultur som barnet. Här beskrivs ett barns anpassning till den biologiska familjens kultur:
Och hon var ju väldigt orolig med slöja och sa “jag tänker inte ha slöja!”. Och långa naglar och väldigt mån om sitt utseende och tighta kläder, ja du vet vad jag menar. Och det har hon ju inte.. inga långa naglar idag och hon klär sig ju väldigt..Ja hon har ju inte slöja men hon klär sig ju med långa tröjor. Ja och går med huva och lite sådär. Och hon försöker.. ja det där vet inte vi riktigt.. men hon försöker att anpassa sig in i familjen på något vis. Men det är inte lätt alltså.
Familjehemsförälder 4
Att familjehemsföräldrarna och de ensamkommande barnen har samma kultur och språk har enligt familjehemsföräldrarna visat sig innebära en trygghet för de involverade parterna då det möjliggör bättre kommunikation och minskar kontrasterna mellan familjerna. Det går att återfinna en generell uppfattning från familjehemsföräldrarna att tillit och trygghet gentemot dem är av stor vikt för de ensamkommande barnens mående, där exempelvis en fortsatt kontakt med familjehemsföräldrarna efter den biologiska familjens ankomst till Sverige ses som gynnande. Flera familjehemsföräldrar beskriver vikten av att barnen har fortsatt kontakt med familjehemmet trots att den biologiska familjen befinner sig i Sverige då barnen har tillbringat stora delar av sina liv där. Även barnets trygghet till familjehemmet beskrivs som betydande där flera beskriver att en infasning i familjen skapar trygghet, tillit och ett
välkomnande in i den nya familjen. 6.1.3 Analys av barnets mående
I resultatet framkommer det att familjehemsföräldrarna anser att asylprocessen och myndigheter påverkar barnets mående till stor del då myndigheterna fattar beslut som är avgörande för barnets situation och liv. Det framkommer även från familjehemsföräldrarna att den tillfälliga lagen som kom år 2016 påverkade de barn som ankom till landet efter detta datum då restriktiva beslutsfattanden leder till ovisshet och försämrat mående. Detta skulle kunna förstås utifrån begreppet makt eftersom myndigheterna och lagarna kan anses ha en mycket stor makt över barnens situation och mående. Landets lagar och besluten som
myndigheterna tar styr barnens liv och framtid genom att det avgör om barnen får stanna eller inte. Den makt som myndigheterna utövar skulle kunna relateras till den negativa synen på makt som Börjesson och Rehn (2009) beskriver associeras med kontroll, tvång och
bestraffning. Detta eftersom myndigheternas utredning och beslut blir kontrollerande och mer eller mindre tvingar barnen att anpassa sig efter myndigheterna. Av resultatet kan det uttydas att barnen är utsatta av en negativ form av makt från myndigheterna då barnen beskrivs känna sig uppgivna, arga och nedstämda efter att ha fått beslut i deras ärenden (jmf. Börjesson & Rehn, 2009).
