LÄRARUTBILDNINGEN
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Att arbeta med större
barngrupper i förskolan
Working with Large Preschool Groups
Christine Dahlgren
Ing-Marie Karlsson
Lärarexamen 210 poäng
Barndom och ungdomsvetenskap Examinator: Annika Åkerblom Datum för slutseminarium: 2013-11-06 Handledare: Lotta Nyrén
2
3
Förord
Vi har arbetat inom barnomsorgen under många år. Men det var inför studierna på lärarutbildningen i Malmö som vi lärde känna varandra. Arbetet med denna uppsats har skett gemensamt, det har varit många träffar och telefonsamtal. Då projektskissen startades upp, upprättades en tidsplan som vi har försökt att följa. Vi har läst relevant litteratur, diskuterat och samlat in material i form av intervjuer och observationer. Vi upprättade en arbetsfördelning på intervjuerna för att spara tid men bearbetningen skedde tillsammans. Observationerna gjordes tillsammans för att vi skulle kunna se så mycket som möjligt, på detta sätt minimerades risken att missa något intressant. Ett stort tack till våra informanter för att de ville dela sina tankar och handlingar med oss. Vi vill även tacka vår handledare, Lotta Nyrén för stöd och respons på vårt examensarbete.
Christine Dahlgren
Ing-Marie Karlsson
4
Abstract
Dahlgren, Christine och Karlsson, Ing-Marie (2013) Att arbeta med större barngrupper i förskolan. Malmö, Malmö högskola, lärarutbildningen.
Syftet med detta arbete var att få ökad förståelse för hur pedagogerna ser på sitt arbete i en större barngrupp. Vi ville undersöka hur barnens lek, samspel och lärande möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp, och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen i barngruppen. Vi har genomfört observationer i barngruppen samt intervjuat 4 pedagoger med kvalitativ metod på en förskola med en större barngrupp. Det arbetar 7 pedagoger på avdelningen där vi gjort vår studie men de övriga 3 pedagogerna ville inte ställa upp. Samtliga intervjuer och observationer har transkriberats och analyserats var för sig. Vi har haft fortlöpande kontakt med pedagogerna som deltagit i studien. Den teoretiska utgångspunkten i vårt arbete är Mazlows behovshiarki samt tidigare forskning som behandlar begreppen barns relationsskapande i förskolan, de yngre barnens trygghet och leken. Några slutsatser är att pedagogerna ser både möjligheter och begränsningar i en större barngrupp. De yngsta barnen får inte den trygghet de behöver, och omsorgen om de små barnen tar en stor del av pedagogernas tid. Det positiva är att de äldre barnen får fler aktörer att samspela med i en större barngrupp.
5
Innehållsförteckning
1 Inledning………...8
1:2 Syfte och frågeställningar………...9
2 Kunskapsbakgrund………....10
2:1 Förskolans bakgrund……….10
2:2 Intentioner angående gruppstorlek………11
2:3 Tidigare forskning……….12
2.3.1 Barns relationsskapande i förskolan………...13
2.3.2 Trygghet ……….………...13 2.3.3 Leken………..14 2:4 Teoretiskt perspektiv……….15 2.4.1 Abraham Maslov………15 2.4.2 Maslovs behovshiarki………16 3 Metod………..17 3:1 Metodval………...17 3:2 Urval……….18 3:3 Genomförande………..18 3:4 Intervjuer………..19 3:5 Observationer………...19 3:6 Forskningsetiska överväganden………...20
4 Resultat och analys………...21
4:1 Barns relationskapande………...21
4:2 Trygghet ………..22
4:3 Att få möjlighet att komma till ro………...26
6
4:5 Sammanfattning………...30
5 Diskussion………..31
5:1 Resultatdiskussion………31
5:2 Metoddiskussion………...32
5:3 Förslag till fortsatt forskning………....33
Referenser………...34
Bilagor………36
8
1 Inledning
Ett ämne som är aktuellt just nu, och som diskuteras flitigt i medier, bland politiker, pedagoger, föräldrar och forskare är att barngrupperna i förskolan i Sverige blir allt större. I ett blad som vi fick på Malmö högskola står det att läsa om förskollärares perspektiv på barngruppsstorleken i förskolan. Där kan man läsa att många är kritiska och menar att barngruppens storlek kan ha negativa effekter för barns lärande och utveckling i förskola(Rosenqvist 2013). En stor barngrupp är för oss när det finns 20 barn eller fler på en avdelning. I Skolverkets allmänna råd (2005) som bygger på forskning och beprövad erfarenhet, finns inga riktlinjer för gruppstorlek eller personaltäthet i förskolan, utan grupp/personal sammansättningen skall ses utifrån barngruppernas olika förutsättningar. Å ena sidan menar Asplund Carlsson (2001:90–91) och Kihlbom (2013) att gruppstorleken har stor betydelse för den pedagogiska verksamhetens kvalitet. Om barngrupperna är för stora och pedagogerna för få, riskerar de små barnen att bli hämmade i sin identitet- och språkutveckling. Med detta anser författarna att de minsta barnen har behov av att ingå i en mindre grupp, som de vuxna kan ingå i och stimulera till kommunikation, lek och samlärande. Å andra sidan menar Askland och Sataøen (2003) att i en stor barngrupp finns det fler möjligheter för barnen att hitta individer som de kan skapa relationer till, vilket de menar gynnar barnens sociala utveckling.
I Göteborgspostens debattartikel står det att år 2011 var drygt hälften av alla inskrivna barn 0-3 år gamla i Göteborgs kommun. Andelen småbarnsgrupper med 17 eller fler barn har nästan fördubblats de senaste åren. Flertalet studier av hur förskolan påverkar små barns utveckling, som ofta hänvisas till, gjordes på 1980- talet. Professor Anders Broberg som var med och studerade svensk barnomsorg på 1980- talet säger att de senaste 30 åren har det skett stora förändringar av barngruppen i förskolan. Han menar att små barn har samma behov av trygga vuxenkontakter som de hade för 30 år sedan (2013-06-05). Eftersom det råder delade meningar och det pågår många debatter om barngruppsstorleken i förskolan, vill vi som blivande förskollärare undersöka hur barns lek, lärande och samspel möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp. Vi vill också försöka undersöka hur pedagogerna ser på sitt arbete i en större barngrupp, och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen.
9
1:2. Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka hur barns lek, lärande och samspel möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp och vilken roll har tryggheten för de yngre barnen i barngruppen. Vi vill också lyfta pedagogernas uppfattningar på att arbeta i en större barngrupp. Utifrån vårt syfte ställer vi följande frågeställningar:
*Hur resonerar några pedagoger kring barns lek, lärande och samspel i en större barngrupp? *Vilken roll spelar trygghet för barns möjlighet till lek, lärande och samspel i en större barngrupp?
10
2 Kunskapsbakgrund
Förskolan är en politiskt styrd samhällsinstitution där kommunen styr och ansvarar för förskolan. Barn och pedagogantal är något som diskuteras flitigt på den politiska arenan (Skolverket 2013) därför väljer vi att ge läsaren en bild av den svenska förskolans historia samt hur dess funktion skrivs fram idag. Vi tar även upp relevant forskning och ett teoretiskt perspektiv.
2:1 Förskolans bakgrund
Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) har förskolans verksamhet från starten för 150 år sedan präglats av en dubbel roll. Den pedagogiska, där man skall stödja och stimulera barns utveckling och den omsorgsmässiga, där man skall ge barnen tillsyn och omvårdnad medan deras föräldrar förvärvsarbetar. Balansen mellan dessa två uppgifter har dock varierat i takt med att samhällets struktur och syn på barn och barns behov har förändrats. På 1830-talet startades de första småbarnsskolorna i Sverige. Det var arbetarklassens barn i åldern två till sex år, som saknade tillsyn när deras ensamstående mammor förvärvsarbetade, som erbjöds plats i dessa småbarnsskolor. Här blandades omsorg (mat och tillsyn) med undervisning (religion, läsning, räkning och musik). Under andra halvan av 1800-talet ersattes småbarnsskolorna successivt med barnkrubbor, vars syfte begränsades till att ge främst de yngsta fattiga barnen tillsyn och att lära dem ordning och reda. När barnkrubborna startade fick unga mammor en möjlighet att både försörja sig och kunna behålla sitt barn. Barnen badades och fick frukost och därefter kunde de leka med de andra barnen under barnsköterskornas överinseende, och med stöd av deras tillrättavisningar (aga var inte tillåten, men tillrättavisningarna var inte särskilt milda). Vid sekelskiftet 1900 startades de första barnträdgårdarna. De vände sig speciellt till den växande medelklassen, vars barns utveckling skulle stimuleras. Barnens mammor var hemarbetande, så barnträdgårdarna behövde bara tillgodose behovet under några timmar per dag. Detta ansågs räcka för att stimulera de fyra- till sexåriga barnens utveckling (a.a. 2012:14–15).
11
Riksdagen beslutade år 1943 om att verksamheter som handlade om förskolebarn skulle benämnas lekskola (deltid) och daghem (heltid). Socialdepartementet och socialnämnden hade ansvaret för detta. Lekskolan tog endast emot barn tre timmar per dag, antingen förmiddag eller eftermiddag, och de fortsatte i barnträdgårdarnas anda med mer fokus på lek och lärande. I daghemmen var det omsorgen som stod i fokus. I och med kopplingen till socialtjänstlagen fanns det redan från början en ambition att daghemmen skulle vara extra viktiga för barn från utsatta miljöer, och för barn som av andra skäl hade behov av extra stöd och stimulans (a.a. 2012:15).
Förskolan har sedan år 1972, när Barnstugeutredningen kom med sitt betänkande, genomgått en rad förändringar föranledda av politiska beslut. I regeringens proposition Förskola för alla
barn (regeringsproposition 1985:209) betonades utveckling och lärande i större utsträckning
än tidigare, och förskolan har sedan tidigare fått en ny tillsynsmyndighet. Det övergripande ansvaret flyttades från Socialstyrelsen till Skolverket. Skollagen föreskriver att utbildning i förskolan, varhelst den anordnas, ska vara likvärdig, och i läroplanen för förskolan 1998 står det att: ”Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska tas till barnens olika förutsättningar och behov” (a.a. 2012:16).
2:2 Intentioner angående gruppstorlek
Som tidigare nämnts läste vi i ett blad som vi fick på Malmö högskola (Rosenqvist 2013) om att stora barngrupper är ett ämne som diskuteras flitigt i medier och att många är kritiska till barngruppsstorleken i förskolan. Det sista årtiondet i Sverige har medfört en del förändringar som har påverkat barngruppstorleken i förskolan. Det föds allt fler barn, reformer som maxtaxa, krav på plats i förskolan inom rimlig tid och ekonomin är några reformer som sammantaget har bidragit till ökade antal barn i grupperna med oförändrat antal i arbetslaget (Asplund Carlsson m.fl. 2001). Enligt Skolverket finns idag inga klara regler för hur många barn som får placeras i en barngrupp. Skolverket har allmänna råd om förskolans kvalitet som riktar sig mot pedagoger och till respektive kommun (2005).
12
Skolverket ger råd och tips om gruppstorlek, och de menar att ingen barngrupp är den andra lik. Men framhåller att en barngrupps storlek på femton barn är den mest lämpliga storleken för att skapa optimala förutsättningar för barns utveckling (2010). I ett pressmeddelande från Skolverket år 2011 påpekas det att barngruppernas storlek har ökat. Statistiken visar att det finns över 4800 barngrupper i förskolan som har 21 barn eller flera. Samtidigt går 83 procent av Sveriges 1-5 åringar i förskolan, detta är en ökning då 63 procent av 1-5 åringarna gick i förskolan för tio år sedan. Småbarnsgrupper har ökat och personaltätheten minskat (2011). Skolverket anser att de yngsta barnen är i större utsträckning i behov av en tryggare tillvaro med större möjligheter att skapa goda kontakter med vuxna än de äldre barnen. Om barn utsätts för alltför många relationer uppstår stress, vilket i sin tur kan påverka deras inlärningsförmåga långt upp i åldrarna (2005:16).
Den 1 juli 2011 kom reviderade läroplanen som förtydligar förskollärarens och förskolechefens pedagogiska ansvar. Stor vikt ska läggas vid utvärderingen av förskolan för att få en god kvalitet på verksamheten. En god kvalité är för oss pedagogernas förhållningssätt och kompetens, och att ta vara på barnens intresse i verksamheten. Läroplanen säger att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet (2010:5).
2:3 Tidigare forskning
Eftersom vår studie berör barns relationer, trygghet, lek och lärande har vi valt att lyfta fram forskning om barns relationer i förskolan, leken, vikten av barns trygghet och lärande i en större barngrupp. Vi kommer att använda oss av Maslows teori som vi anser vara relevant i vårt examensarbete, då han menar att trygghet är ett grundläggande behov hos människan.
13
2.3.1 Barns relationsskapande i förskolan
I tidsskriften pedagogiska magasinet (3/9 2013) finns en artikel om att oron för de minsta växer. Ett forskarteam i Göteborg söker just nu svar på vad det faktiskt får för konsekvenser. En av forskarna Pia Williams, pekar på en illustration ur den norska forskaren Monica Sealands bok Den moderne barn och den flexible barnehaven. Den visar att en grupp med 9 barn ger 36 relationer, med 18 barn blir det 152 relationer. Och i en grupp med 40 barn blir det 780 relationer att förhålla sig till. Pia Williams anser att det naturligtvis är ett helt orimligt antal relationer. Hon menar också att det är tunnsått med pedagogisk forskning om hur barngruppstorleken påverkar kvalitén i förskolan. I en tidnings artikel från nyheter P4 Göteborg kan man läsa att barngruppernas storlek är ett ämne för ny forskning. Pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson säger att det finns en smärtgräns för hur stora barngrupperna kan vara i förskolan utan att kvalitén går förlorad. Men det är inte den enda faktorn som avgör om förskolebarnen lär och utvecklas, det visar en studie vid Göteborgs universitet säger hon. Studien har gjorts både genom fältstudier och enkäter med personal i förskolan och resultaten visar att det är många faktorer än just barngruppens storlek som avgör kvalitén i förskolan. Enligt Pramling Samuelsson är det lika viktigt med lokalernas utformning, barngruppens sammansättning med till exempel ålder och personalens kompetens (2013).
2.3.2 Trygghet
Broberg, Hagström och Broberg (2012:23) anser att det viktigaste pedagogerna i förskolan kan göra för små barn i allmänhet är att använda sin kunskap och sitt engagemang, för att stimulera barnens lek och lärande på olika sätt. Pedagogerna skall tillämpa kunskapen om små barns behov och få varje barn att känna sig tillräckligt tryggt med en eller flera pedagoger. I stora barngrupper där det finns många barn per pedagog kan det vara svårt att skapa tät kontakt mellan barn och vuxna. Alltför många pedagoger på förskolan kan vara ett hot mot barnets trygghet (Asplund Carlsson m.fl. .2001). Broberg, Hagström och Broberg anser att det finns god anledning att planera olika för de små förskolebarnen jämfört med de äldre barnen.
14
På grund av sin utvecklingsnivå har de små barnen ett annat behov av vuxenkontakt än de äldre. De behöver både mer riktad uppmärksamhet från pedagogen för att utveckla kontakt och samspel och mer fysisk kontakt. De behöver ha färre vuxna omkring sig som de lärt känna väl (2012:19). Författarna menar att andelen trygga relationer i förskolan har minskat särskilt under 1990- och 2000- talet, vilket sammanfaller med ett ökat fokus på utbildning, läroplaner och pedagogisk dokumentation. Och ett mindre fokus på känslomässig utveckling och små barns omsorgsbehov i förskolan. Författarna ser denna trend som mycket oroande, de menar att trygga relationer till pedagogerna är en viktig förutsättning för lek och lärande. Samma författare påpekar att den fysiska miljön har en stor betydelse för de yngre barnen. De menar att små barn har lättare för att koncentrera sig och samspela i mindre grupper. Det är viktigt att förskolans lokaler är anpassade utifrån deras behov, att det finns möjlighet till avskildhet så att barnen kan leka i mindre grupper. I samband med barnstugeutredningen byggdes förskolor med en stor lekhall i mitten och små avdelningar. Tanken var att de äldre barnen skulle mötas över avdelningsgränserna i olika aktiviteter. För barn under tre år behölls de traditionella avdelningarna. Man skiljde tydligt på miljöns utformning för de äldre och de yngre barnen utifrån ålders och utvecklingsbetingande behov. Idag ser vi nya förskolor med stora lekrum och gemensamma lokaler som är utformade för både stora och små barn. (a.a. 2012:201–202).
2.3.3 Leken
Asklund Carlsson, Pramling Samuelsson anser att genom att efterlikna vad andra gör i olika sammanhang lär sig barn samspela utifrån leken (2005:219). Knutsdotter Olofsson menar att lekens föds på skötbordet. Varje barn föddes med en förmåga att leka och tala. Men för att det lilla barnet skall utveckla ett rikt språk, så måste vi tala med barnet, lyssna på det och läsa för det. På samma sätt är det med lekförmågan (2009:31). Författaren anser att förutsättningar för att leken skall utvecklas och fortgå är att harmonin bevaras, man måste känna sig trygg. Harmonin störs av att man känner sig otrygg. Då kan man inte ge sig hän i leken. Harmonin störs också av maktkamp, översitteri och ojämnlikhet. De som leker måste kunna de sociala lekreglerna samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Samförstånd innebär att alla som deltar är införstådda med leken, och ömsesidighet tyder att man leker på lika villkor. Turtagande
15
betyder att man turas om att göra saker (2009:72). Broberg, Hagström och Broberg menar att även om också yngre barn har glädje av varandra i förskolan har de inte samma självklara behov av att öva sig i gruppgemenskap med andra barn som de barn har som är tre år och äldre. De minsta förskolebarnen har inte heller samma förmåga som de äldre att ta till sig instruktion i en grupp- eller att på egen hand organisera gruppaktiviteter som är utvecklande, till exempel som i form av samlek (2012:24). Askland och Sataøen anser att i en stor barngrupp finns det fler möjligheter för barnen att hitta individer som de kan skapa relationer till vilket är gynnande för barnens sociala utveckling (2003).
2:4 Teoretiskt perspektiv
2.4.1 Abraham Maslow
Maslow är en av sin tids största förespråkare för det humanistiska perspektivet. Den humanistiska psykologin tar sin utgångspunkt i föreställningen att människan är en fri och god varelse. Han trodde på en i grunden god människa med en medfödd uppgift, självförverkligande. Maslow var en av våra största forskare kring motivation och han är mest känd för sin behovstrappa, som är en modell som förklarar hur de mänskliga behoven prioriteras (2013).
16
2.4.2 Maslows behovshierarki
Maslow menade att en människas behov kan ordnas i en hierarki. Alla människors behov kan enligt Maslow delas i fem kategorier, och varje kategori har en viss nivå av prioritering för människan. Som små barn börjar vi längst ned i hierarkin och jobbar oss uppåt, men alla når inte till de högre nivåerna och vi kan förflytta oss mellan nivåerna på grund av yttre omständigheter som till exempel skilsmässor (2013). Längst ned finns de fysiologiska behoven såsom till exempel hunger. På nästa steg finns behovet av trygghet, efter detta kommer det sociala behovet. Vidare presenterar han behovet av uppskattning, och högst upp i behovshierarkin finns det som Maslow kallade för självförverkligande. Han ansåg att de lägre behoven har människan gemensamt med alla levande varelser som har ett behov av mat, att stilla sin hunger. Men behovet av självförverkligande delar människan inte med någon annan (Maslow 1987).
I ett examensarbete från 2011 där Isabell Jännebring och Lina Svensson skriver om Maslow, står det att Maslow anser att det behov som befinner sig längre ned i hierarkin är det mest betydelsefulla för människan. Om de tidiga behoven blir tillfredsställda tidigt hos människan, tar de inte längre plats hos individen utan de högre behoven kan ta över. Maslow (1987) menar att de lägre behoven i hierarkin inte kan ge upphov till samma känsla av tillfredsställelse som de högre behoven. Har individen svårt att få de lägre behoven tillfredsställda kan hon inte uppnå de högre behoven, detta leder till att individen mår psykiskt och fysiskt sämre. Är de lägre behoven tillfredsställda hos människan kan hon utveckla kvalitéer som lojalitet, vänskap och samhällsmedvetenhet i ett nästa steg. Maslow anser samtidigt att livet blir mer komplext i de högre behoven eftersom individen möter fler människor, en större scen, det finns fler mål och mening i livet då man söker efter respekt och status än det gör i sökandet efter trygghet och kärlek. Maslows teori har fått utstå kritik då hans teori saknar empiriskt underlägg. Det finns forskare som menar att människan har fler och mer komplexa behov än de Maslow visar i sin teori. Han kritiseras för att vara generaliserande då individens behov och motivation anses vara individuella i större grad än vad Maslow uttrycker. En forskare som ställer sig kritisk till Maslows behovshierarki är Steven Reiss, amerikansk psykolog och psykiatriker. Han utförde en forskningsstudie som visade att människan har sexton basbehov istället för Maslows fem (Karlsson 2007).
17
3 Metod
I detta kapitel beskrivs valet av metod, det vill säga hur det empiriska materialet samlats in, samt en motivering till våra val. Här redogörs även för urvalsgruppen och hur undersökningen genomfördes. Slutligen nämner vi de etiska övervägande vi gjort i studien.
3:1 Metodval
För att få svar på våra frågeställningar, och uppnå vårt syfte har vi använt oss av en kvalitativ undersökningsmetod som inbegriper halvstruktuerade intervjuer och observationer. Med kvalitativ inriktad forskning menar man forskning där datainsamlingen fokuserar på mjuk data t.ex. i forma av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser, ofta verbala analysmetoder av textmaterial (Patel, Davisson 2011:14). Denna metod finner vi relevant då syftet är att undersöka pedagogernas uppfattningar om större barngrupper. Med en kvalitativ forskningsintervju kan vi fånga våra pedagogers uppfattningar och använda dessa som material i analysen (Kvale & Brinkmann 2009). Eliasson menar att de två vanligaste kvalitativa metoderna inom samhällsvetenskapen är observationer och intervjuer (2006:22). I en halvstrukturerad intervju (Stukat 2005:38 ), det vill säga med fastställda intervjufrågor men där frågorna ställs i den ordning situationen inbjuder till har informanternas svar spelats in. Vi använde oss av en intervjuguide med öppna frågor, och försökte vara så lyhörda som möjligt för att skapa ett öppet klimat med intervju personerna. Larsen skriver att fördelen med den kvalitativa metoden är att forskaren möter informanterna ansikte mot ansikte, och detta är en fördel eftersom det minimerar bortfallet av information. Det är inte så många som uteblir från en intervju, men många låter bli att fylla i utsända frågeformulär. En annan fördel är att forskaren kan gå på djupet när det är nödvändigt, och att forskaren vid intervjutillfället kan ställa följdfrågor och få kompletterande svar (2009:25–27). En nackdel med kvalitativa intervjuer är att det kan hända att informanten svarar det hon tror att intervjuaren vill höra, att hon svarar för att göra ett gott intryck, för att dölja brist på kunskap eller det hon tror är allmänt accepterat. I sådana fall är den information som man samlat in inte särskilt värdefullt (Larsen 2009:28).
18
3:2 Urval
Förskolan i vår studie har två avdelningar med fyrtio barn inskrivna på varje avdelning. Här arbetar 7 pedagoger men det var bara 4 pedagoger som ville deltaga i vårt examensarbete. Valet att göra studien på denna förskola är på grund av att den har en stor barngrupp. Här finns två avdelningar med barn som är ett till fem år. Mellan avdelningarna ligger en stor matsal där alla barnen på förskolan äter sina måltider tillsammans. Det löper en lång korridor genom huset, och där finns tvättrum, kapprum, matematikhörna och en språkhörna (se ritning i bilagan). Trost menar att urvalet helst ska vara heterogent inom den angivna homogeniteten (2010:137), det vill säga olika individer i enheten. Därför valde vi att intervjua både förskollärare och barnskötare på avdelningen. Förskolan är nybyggd, med stora fina ytor inomhus. Pedagogerna som heter Lisa 40 år förskollärare, Anna 36 år förskollärare, Gunilla 42 år förskollärare och Lena 39 år barnskötare arbetar på avdelningen i vår studie. De har alla jobbat mer än tio år i förskolans värld. Pedagogerna har olika många års erfarenhet av yrket, detta ser vi som en fördel. I kvalitativa studier är målet att få så stor variation som möjligt (Trost 2010).
3:3 Genomförande
När vi hade bestämt oss för att använda kvalitativ metod för vårt arbete, läste vi in oss på hur man på bästa sätt genomför en kvalitativ intervju. Vi använde oss, bland annat av Jan Trosts bok Kvalitativa intervjuer (2010), detta bidrar till att vi kan ställa relevanta följfrågor. Som tidigare nämnts, blev vårt val att göra enskilda halvstrukturerade intervjuer. Patel och Davidsson menar att kvalitativa intervjuer har så gott som alltid en låg grad av strukturering, det vill säga frågorna som intervjuaren ställer ger utrymme för intervjupersonen att svara med egna ord (2011:81). När vi träffade våra informanter delgav vi dem de etiska forskningsprinciperna vi arbetar efter. Vi var även tydliga med att påpeka att vi anpassade oss efter deras önskemål när de kunde bli intervjuade. Att skapa en god stämning med informanterna var viktigt för oss för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. För att
19
fokusera på vad som sägs under intervjuerna spelades samtalen in. Materialet lyssnades igenom flera gånger, och på så sätt minskades risken att missa något. Intervjuerna gjordes vid olika tillfällen och deltagarna blev tillfrågade om de ville bli inspelade, samtliga personer gav sitt medgivande. Vi valde också att göra observationer för att synliggöra hur barnens samspel, lek, lärande och trygghet möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp. Diskussionerna med pedagogerna har gett oss förslag på olika spännande situationer att observera. Vi har haft diskussioner med arbetslaget på avdelningen om vad vi sett i våra observationer. En fortlöpande kontakt med pedagogerna har således genomsyrat hela arbetet.
3:4 Intervjuer
Intervjuerna genomfördes i personalrummet på förskolan efter pedagogernas önskemål. Pedagogerna stannade kvar efter sin arbetstid eftersom de upplevde at de inte kunde avvara den tiden under dagen. Syftet med intervjuerna var att få ut så mycket information som möjligt om pedagogernas uppfattningar på sitt arbete i en större barngrupp. Kvale & Brinkmann anser att om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem? Att samtala är en grundläggande form av mänsklig interaktion (2009:15). Samtliga intervjuer spelades in och de delar vi fann relevanta för vår studie transkriberades och jämfördes sedan med de observationer vi gjort på förskolan.
3:5 Observationer
Pedagogerna på avdelningen informerades hur observationerna skulle utföras och vi resonerade med pedagogerna vad de tyckte skulle vara intressant för vår studie att observera. Observationerna genomfördes under en heldag på förskolan. Arbetsredskapet var papper och penna och vi förde löpande protokoll. Observationerna genomfördes inomhus, vi valde att sitta vid sidan av verksamheten när vi observerade för att se så mycket som möjligt vilket
20
Patel och Davidson anser kan vara både positivt och negativt. De menar att gruppens naturliga beteende kan störas (2011:96), något vi var medvetna om. Eftersom vi arbetat i par vid observationstillfällena kunde vi diskutera och analysera vad vi sett i våra observationer. Patel och Davidson hävdar att den kunskap man får genom observationer tillsammans med andra tekniker lägger grunden för vidare studier (2011:88). Genom observationerna kunde vi resonera tillsammans för analys och fortsatta studier.
3:6 Forskningsetiska överväganden
Patel och Davidsson menar att vi måste ta hänsyn till undersökningen vad gäller forskningsetiska aspekter. Målet för allt forskningsarbete är att ta fram kunskap som är så trovärdig som möjligt (2011:62). Enligt Vetenskapsrådet är forskning viktig för individens och samhällets utveckling därför finns det höga krav på att forskning bedrivs och ska hålla hög klass. Alla samhällsmedlemmar har full rätt att skyddas mot att utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. I och med detta har vi krav på oss att skydda varje individ som deltagit i undersökningen, därför har Vetenskapsrådets fyra krav har följts. Dessa krav är informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vetenskapsrådet är en svensk myndighet som fördelar medel till forskning, och som har ett övergripande ansvar för frågor om etiska krav på forskning (Patel, Davidsson (2011:62). I vår studie finns inga autentiska namn på de personer som intervjuats. Förskolan är inte namngiven, och pedagogerna som blivit intervjuade har blivit upplysta om att deras deltagande var frivilligt, och att de när som helst kunde säga ifrån att de inte ville fortsätta intervjuerna. Förskolechefen har blivit informerad om vår undersökning på förskolan. När studien är klar kommer allt material som skrivits att lämnas till förskolan eller förstöras, pedagogerna får bestämma hur de vill ha det. Under tiden arbetet skrivs, kommer vi låta pedagogerna ta del av det. De får givetvis läsa uppsatsen, om de vill, innan den skickas in.
21
4 Resultat och analys
I detta kapitel presenteras resultatet från vår studie. Vårt syfte med studien var att undersöka hur barns lek, lärande och samspel möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen. Vi ville även lyfta pedagogernas uppfattningar om att arbeta i en större barngrupp. Efter att ha analyserat våra intervjuer och observationer har vi kunnat urskilja hur pedagogerna ser på sitt arbete, och även deras syn på hur barnens lek, samspel, trygghet och lärande möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp. För att få svar på våra frågeställningar använder vi oss av den forskning och teori som tidigare presenterats. Slutresultatet presenteras i sammanfattningen.
4:1 Barns relationskapande
Det har blivit tydligt för oss under vår analys, att pedagogerna är av uppfattningen att lokalerna på förskolan är anpassade för barngruppen Eftersom det finns många pedagoger på förskolan och det finns många smårum, är det lätt för pedagogerna att dela upp barnen i smågrupper. På detta viset kan man skapa en lugnare miljö. Inne på avdelningen har pedagogerna gjort ett schema på vad var och en av dem skall göra under dagen. De uttrycker att det krävs struktur för att verksamheten skall fungera.
På min avdelning har vi gjort upp ett schema på vilken grupp pedagogerna skall ha den dagen. Annars hade vi sprungit runt som yra höns och inte visst vad vi skulle göra. En dag har jag den yngsta gruppen, nästa barn födda -09, nästa dag -08, och nästa dag de största barnen. Jag känner att jag inte hinner se alla barnen på en dag, och jag kan inte svara alla föräldrar på hur deras barn har haft det på dagen. Detta känns inte bra för mig i min yrkesroll.
22
Pedagogerna menar att genom att strukturera upp verksamheten där varje pedagog vet sin uppgift så kan de erbjuda en verksamhet som strävar efter att nå läroplanens mål. Det vi ser i våra intervjuer är att pedagogerna måste strukturera, eller dela sina barngrupper för att på det viset kunna hantera dagen. Pedagogerna anser att i en större barngrupp ser man inte alla barnen. Genom att dela upp barnen i mindre grupper ges pedagogen en större möjlighet att se det enskilda barnet. Gunilla och Lisa säger att det känns fantastiskt att ha nya ljusa lokaler, och att de upplever att det är en väldigt inspirerande miljö som är anpassad för stora barngrupper. Gunilla menar att det är positivt att man kan dela in barnen eftersom det finns skjutdörrar mellan rummen på avdelningen. Hon anser, för att ha möjlighet att dela in gruppen måste lokalerna vara anpassade både till gruppen och till verksamheten. Anna anser att stora lokaler ger större möjligheter för de äldre barnen att utföra olika aktiviteter, ytorna skapar goda lekmöjligheter. Sammantaget ser vi att pedagogerna på förskolan är eniga om att lokalerna är anpassade för större barngrupper, men att korridoren, matsalen och tvättrummet känns som ”löpande band” principen. Pedagogerna anser att de yngre barnen behöver mindre ytor att vistas i för att få lugn och ro, och känna sig trygga. Det tolkar vi som att de menar att barnen behöver närhet till pedagogerna. Maslow anser om individen känner sig trygg, börjar hon söka efter gemenskap med andra människor (2013). I vår analys framkommer det att samtliga pedagoger ser korridoren som ett problem vid tvätt situationerna. Därför bestämde vi att observera denna situation.
4:2 Trygghet
Observation måndagen 16 september kl.8.20
Det är tjugonio barn i matsalen som äter frukost idag. De flesta barnen börjar bli färdiga och det är väldigt hög ljudnivå i matsalen. Några av de små barnen är ledsna, och det är mycket springande fram och tillbaka. Vissa barn skall hämta mer mat, och de som är färdiga skall gå och tvätta sig. Tre pedagoger har börjat arbeta för dagen, en av dem skall ta hand om disken. Anna tar med sig sju barn för att tvätta sig i tvättrummet. Två av de större barnen springer
23
iväg åt andra hållet i korridoren, pedagogen hjälper de andra fem barnen att tvätta sig. Hon följer dem in på avdelningen där Lena tar emot dem. Sedan går Anna iväg för att leta upp de barnen som sprang iväg, när hon fått in dem på rätt avdelning går hon tillbaka till matsalen för att hämta fler barn.
Anna menar att det ofta är kaos i tvättrummet, det känns lite som ett löpande band. Barnen springer ofta iväg i den långa korridoren. Hon anser att det borde finnas fler pedagoger som tar emot barnen efter frukosten. Gunilla anser att det är väldigt hög ljudnivå i matsalen. Lena menar att barnen får ingen lugn start på dagen, eftersom det är många barn och mycket ljud. Det blir mycket springande fram och tillbaka, eftersom det är frukostbuffé. Lena säger att barnen aldrig har samma plats vid borden, vilket hon menar hade skapat trygghet. Det har blivit tydligt för oss under vår analys att samtliga pedagoger anser att det är för många barn som äter samtidigt, och som skall tvättas efter maten. Pedagogerna har uttryckt att de vill äta måltiderna inne på sina avdelningar (som de gjorde innan de flyttade in i sina nya lokaler) för att få lugnare matsituationer, och trygghet för de yngre barnen. Enligt Maslow (1987) är barnen i den nya miljön inte lika trygga och blir upptagna av att söka trygghet igen. För att barnen skall bibehålla känslan av trygghet krävs en stabil miljö som inte förändrar sig alltför mycket.
Det känns lite kaosartat när man skall ha in alla barnen från frukosten. Det är många barn på samma yta. All personal har inte börjat för dagen då, så vi kan inte dela in barnen i grupper förrän alla pedagoger är på plats. Gunilla
Lena anser att man inte hinner med alla barnen i en större barngrupp. Hon menar att med små barn och ett större krav på innehållet försvinner mycket tid från barngruppen, och att det blir svårare att tillgodose alla barnens. Vi tolkar det som att Lena känner att hon inte hinner med alla barnen och känner sig otillräcklig. Med tydligare strävansmål i läroplanen och ett större krav på pedagogisk dokumentation, blir det inte så mycket tid över till barnen. Men Gunilla däremot anser att dokumentationsarbete får man göra när det är mindre barn eller på planeringstid. Hon menar att man måste se möjligheter i stället för bara begränsningar. Lena
24
säger också att det känns som att vi vuxna alltid är på väg någonstans. Hon menar att det är mycket utöver arbetet med barnen som skall göras. Möten, pappersarbete, fortbildningar också vidare. Hon påpekar också att många barn försvinner i en stor grupp, och blir inte sedda. De blyga barnen vågar inte ta för sig. En del barn är mindre glada och pratar mindre när de är i en stor grupp. Här uttalar sig pedagogerna om att tidsbrist, vara en närvarande pedagog för att skapa trygghet samtidigt som det skall ske ett lärande hos barnen, upplevs som en stor utmaning. Maslow (1987) Menade att människan först måste tillgodogöra de två första behoven i behovshierarkin innan hon kan sträva efter att nå de högre behoven. Han ansåg att utan trygghet kan inte människan gå vidare och sträva efter de mer abstrakta behoven såsom t.ex. självtillit och lärande. Människan kommer att vara upptagen med att söka trygghet tills det behovet är tillfredsställt. Lena uttrycker här en frustration över att hon inte hinner vara en närvarande pedagog.
Observation måndagen 16 september kl. 9.30
Barnen har delats upp i smågrupper, 15 stycken ett till tre åringar vistas i ett rum med två pedagoger. Några barn leker i ”lägenheten”, en pedagog sitter och lägger pussel med några barn. Några av de yngsta barnen springer fram och tillbaka med dockvagnar. En ny inskolad pojke sitter på golvet med napp och snuse. Dörren öppnas och in kommer den pedagog som inskolat pojken. Hon kommer in för att meddela att ett barn är sjukt. Pojken blir ledsen och börjar gråta. Pedagogen säger att detta var ju dumt att jag kom in, men jag måste gå tillbaka till min grupp som är ensamma. Hon går ut och stänger dörren, pojken går bort och ställer sig vid dörren, han gråter förtvivlat. Pedagogen som sitter med barnen som lägger pussel reser sig upp och tar honom i famnen. Pojken gråter fortfarande förtvivlat ett par minuter innan han somnar i pedagogens famn. Barnen som pusslade, tröttnade och kastade ut bitarna på golvet och gick därifrån.
Vi tolkar denna observation som ett exempel på att de yngre barnen inte är trygga. Det är många pedagoger som barnen skall ha en relation med. Här visar pojken tydligt att han inte är trygg. Kihlbom (2003) visar i sin forskning att kontakten mellan den vuxne och barnet behöver vara fysisk och psykisk. Han anser att för en ettåring kan det vara ödesdigert om
25
personalen hela tiden byts ut och barnet aldrig hinner vila i trygg förvissning om att en viss pedagog alltid finns där. Anna anser att pedagogen som kom in genom dörren gjorde fel. Hon visste att hennes inskolningsbarn fanns i rummet, och kunde ha skickat en kollega. Samtidigt menar hon att pojken kunde blivit ledsen i alla fall, då många vuxna går ut och in genom dörrarna under dagen. Annas erfarenheter säger henne att de minsta barnen ser det som att det är mamma eller pappa som kommer eller går när dörrarna öppnas eller stängs. Det framkom i våra intervjuer att trygghet hos barnen är något alla pedagogerna anser är grundläggande för barnens utveckling och lärande. De känner att de inte räcker till för att bekräfta alla barnen varje dag. Men de menar att man måste lita på att deras kolleger hinner med att se de barn som man själv inte hinner med. Lisa menar att man måste var med barnen där de är för att skapa trygghet. Gunilla och Anna menar att tids brist inte är det största problemet utan att de tycker att det är de små barnen som inte får tillräckligt med trygghet. De menar att de små barnen har svårare för att skapa djupare relationer till pedagogerna eftersom de är sju stycken som arbetar på avdelningen. Det blir många pedagoger att knyta an till. Det är en utmaning för oss att hinna se och prata med alla. Pedagogerna på förskolan menar att barnens trygghet måste gå i första hand. I vår analys ser vi att pedagogerna är eniga om att barnens trygghet är viktig. Några av pedagogerna anser att det är tidsbristen som är orsaken till att de yngre barnen inte är trygga.
Den största utmaningen i mitt arbete är att räcka till för barnen. Det känns inte som jag har koll! Vi pedagoger hinner inte ens prata med varandra, det känns inte alls bra. Jag upplever att de minsta barnen inte är trygga här, det är mycket spring fram och tillbaka, både bland barn och vuxna. Jag skulle egentligen vilja ha samma barngrupp hela dagen, ja egentligen hela veckan. Jag har tagit upp detta med chefen men får inget gehör.
Lisa
De små barnen behöver trygghet, lugn och ro, de behöver bli sedda, de behöver omsorg och det får de inte i en sådan här stor barngrupp.
Lena
När vi undrar vad hon menar, säger hon att pedagogerna alltid är på språng. Det är många vuxna att knyta an till eftersom vi är sju pedagoger som arbetar på avdelningen. Lena menar att det är bra med många pedagoger för de äldre barnen, de behöver utmaningar i den pedagogiska verksamheten. Medan det är negativt för de yngre barnen när det är för många
26
pedagoger att knyta an till. Vi tolkar det som att pedagogen anser att det är för många vuxna för de yngre barnens trygghet, men att det är positivt i arbetet med de äldre barnen pga. att man kan dela upp barnen i fler grupper.
4:3 Att få möjlighet att komma till ro
Pedagogerna på avdelningen menar att situationen efter lunch inte fungerar som de vill. Därför ville de att vi skulle observera detta tillfälle, för att de skulle kunna synligöra detta för sig själv och för att få nya idéer till att förändra eftermiddagssituationen. Här uttalar pedagogerna känslan av att inte räcka till.
Observation måndagen den 16 september kl 12.30
Middagen är över och de minsta barnen ska vila. Det är två pedagoger som ska tvätta, byta blöjor och klä på 13 barn som ska ut till vilan, förskolan har uterum där barnen sover. En av pedagogerna börjar tvätta och byta blöjor medan den andre går för att ta fram barnens sovsäckar och kuddar. Efterhand som barnen blir klara skickas de ut till den pedagog som väntar i korridoren. Medan hon börjar klä på ett barn börjar tre av barnen hoppa i en soffa som står i korridoren. En flicka ramlar ner och slår sig och gråter hejdlöst, pedagogen går för att trösta henne. Fyra av barnen som väntar springer runt i tvättrummet och börjar stänka vatten på varandra . Det blir vått och halt på golvet. Två barn halkar och slår sig, de blir ledsna. Den pedagog som har hand om köket får lämna sitt arbete och komma in och hjälpa till. Pedagogen som byter blöjor har ingen möjlighet att ingripa mer än att hon säger ifrån. Det tar nästan fyrtio minuter innan alla barnen är på plats i sina sovsäckar.
Anna säger att alla dagar ” ser likadana ut”. Vi tolkar det som att hon menar att det är för få pedagoger som är på plats för att hjälpa till i denna situation. Det är middagsraster och
27
köksarbete som ställer till det för oss, anser hon. För att få ihop eftermiddagarna måste vissa pedagoger ta sina middagsraster meddetsamma efter maten. Anna har funderat på om man skulle byta blöjorna på barnen innan middagen istället. Då hade tvättsituationen gått lite fortare, och då kunde de varit två pedagoger som klädde på barnen inför vilan. Lisa och Anna anser att det känns lite som en fabrik, som man står vid ett löpande band. Barnen skall flyttas mellan olika ytor då barnen skall ha ny blöja, vid påklädning, matsituationer, vid vilan också vidare. Maslow (2013) anser att då det fysiologiska behoven (ny blöja, mat, luft och vatten) är tillfredsställda börjar individen fokusera på saker som säkerhet och trygghet. Människor har ett behov av en stabil vardag och rutiner för att inte känna ångest och rädsla. Lisa säger att de måste dela in barnen i grupper för att verksamheten skall bli hållbar. Anna och Lisa är båda negativa till denna situation, för att de menar att det är en stressituation, både för barnen och för pedagogerna. Men Anna menar att om man skall se något positivt, så är det ändå en slags lärsituation. Hon säger att när ett barn hoppar i soffan eller springer iväg så tar ofta de andra barnen efter, de imiterar varandra, och hon menar att barnen samspelar genom intresse för varandra Anna menar också att det gäller att fånga alla omsorgssituationer för att ge det enskilda barnet uppmärksamhet, men säger att det känns stressigt att veta att det står så många barn i kö. Anna anser att de inte hinner prata med barnen på skötbordet så mycket som de vill, eftersom det är många barn som det skall bytas blöja på. Det har blivit tydligt för oss i vår analys, att pedagogerna är negativa till situationen efter lunch. Anna ser ändå möjligheter istället för begränsningar genom att hon ser det som en lärsituation eftersom barnen imiterar varandra.
28
4:4 Att få möjlighet att leka sin lek
Vi ville observera barnens samspel, därför valde vi att observera denna eftermiddags situation när alla barnen var tillsammans.
Observation måndagen 16 september kl. 14.00
De minsta barnen har kommit upp från vilan. De större barnen leker buss i ett rum där det inte finns några pedagoger för tillfället, och har tagit fram stolar som de satt i en lång rad. De har ett tydligt samspel i leken, de kommunicerar med varandra. De går in i sina roller som de olika aktörerna på ett väldigt tydligt sätt. En pojke är busschaufför, han bestämmer var de andra barnen skall sitta och då berättar barnen vart de vill åka. Plötsligt säger en annan pojke att han också vill vara busschaufför. Då säger de andra barnen att ”nej, det får du inte för man kan bara ha en chaufför på bussen åt gången”. De involverar de yngre barnen i leken, och de yngre imiterar de äldre barnen genom att de gör likadant som de äldre barnen. En liten flicka låtsas också att hon är busschaufför, hon har en låtsas ratt. Tre äldre pojkar kommer inspringande i rummet. De vill vara med och leka buss, men de ”tar över leken” och det blir lite bråk. De tar över leken genom att en av de som kommer in vill vara chaufför. Då säger pojken som redan är det att ” nej, det får du inte för det är jag redan”. Pojken knuffar bort honom, och då tröttnar barnen och går därifrån”.
När Lisa fick se vår observation, menar hon att det hade varit bra med en närvarande pedagog som hade kunnat styra upp situationen. Då hade kanske inte leken tagit slut! Hon menar inte att hon skall lägga sig i leken, men ändå vara närvarande så att det inte blir bråk. Lisa säger att leken alltid haft en stor roll i förskoleverksamheten. Att leka tillsammans är viktigt för barngruppen eftersom det påverkar det sociala samspelet i gruppen. Enligt Vygotski genom (Bråten) återskapar barnen tidigare erfarenheter i leken och kombinerar olika erfarenheter med varandra, vilket leder till nya kunskaper (1998). Det är genom leken som barnen lär sig anser Lisa och hon anser också att leken möjliggörs i en större barngrupp för det finns fler
29
aktörer i leken, barnen lär av varandra. Här uttalar Lisa vikten av att vara en närvarande pedagog. Hon anser också att barnen måste kunna lekreglerna för att leken skall fungera smärtfritt. Det syns tydligt i observationen att de små barnen imiterar de äldre barnen. Ett tydligt samförstånd syntes mellan dem. Vi såg i observationen att de yngre barnen imiterade de äldre, men de var ändå inte riktigt med i lekgemenskapen. Gunilla och Lena säger att fördelen med en stor barngrupp är att det finns alltid barn. De menar att i en mindre barngrupp kan hela planeringen falla om något barn är sjukt. De anser att ju fler barn det finns i barngruppen desto fler kamrater finns det att samspela med, vilket ger fler tillfällen till samspel.
Barnen lär av varandra, det ser hur de andra gör, barnen härmar varandra både i rörelse och språk.
Lena Barnen blir mer självständiga och tar för sig mer. Gunilla
Gunilla och Lena menar att barnen lär sig vänta på sin tur, lyssna på varandra, ta hänsyn och så vidare. Lisa anser att man ser tydligare samspel mellan barnen och pedagogerna när de blir indelade i mindre grupper. Barnen får större möjlighet att prata, det blyga barnet synliggörs mer i en mindre barngrupp, det är lättare att bli sedd. Barnet vågar kanske mer i en mindre barngrupp, och det är bra för att stärka självkänslan. Gunilla och Lisa säger att det är lätt att det uppstår konflikt situationer på avdelningen när det är många barn, och när barnen blir lämnade ensamma och inte får det stöd de behöver, vilket kan skapa ett negativt samspel mellan barnen. De menar att om det sker en incident bland barnen, och ingen pedagog finns i rummet just då blir det lätt bråk, skrik och springande. I Skolverkets allmänna råd och kommentarer står det att barnens normer och värden grundläggs i samspelet med de andra barnen och barngruppen erbjuder därför förskolan rikliga möjligheter att tillämpa värdegrunden i praktiken. I en grupp som är för stor i förhållande till personalstyrkan riskerar de positiva effekterna av att vistas i en barngrupp att bytas i sin motsats. I en lagom stor grupp kan varje barn skapa relationer till de andra barnen och vara delaktig i det som händer. Är gruppen för stor har barnen svårt att överblicka relationerna och känslan av anonymitet och
30
otrygghet ökar. Höga ljudnivåer och stress är andra negativa effekter som uppstår i för stora barngrupper och som inverkar på hur barn mår, lär och utvecklas.
4:5 Sammanfattning
I vår studie har vi tagit del av pedagogernas tankar om sitt arbete i en större barngrupp. Vi har också kunnat diskutera med pedagogerna både möjligheter och begränsningar i barns samspel, lek, trygghet och lärande i en stor barngrupp genom våra observationer och intervjuer. Det är intressant att det inte finns ett entydigt positivt eller negativt med en större barngrupp. För de större barnen visar vår undersökning att det är många kamratkontakter att samspela med. Leken möjliggörs eftersom det finns fler aktörer i gruppen. Det som verkar oroa pedagogerna är de små barnens situation med många snabba ytliga relationer, vilket leder till otrygghet. Pedagogerna har gett varierande svar på sitt arbete, men samtliga menar att i stora barngrupper krävs det i de flesta fall en uppdelning av barngruppen för att möjliggöra samspel, lek, trygghet och lärande. De uttrycker att det krävs struktur för att verksamheten ska fungera. Vi tolkar det som att pedagogerna anser att stora barngrupper inte ska ses som ett hinder utan som en tillgång till barns lärande. De yngre barnen imiterar de större barnen och pedagogerna menar att barnen lär sig genom detta. Det är positivt med en större barngrupp eftersom barnen lär sig lekreglerna och att vänta på sin tur, menar Gunilla och Lena. Lisa tycker tvärtom, att det är negativt eftersom det skapas lättare konflikter mellan barnen när det är många barn, vilket hon menar skapar ett negativt samspel mellan barnen. Pedagogerna har större möjlighet att se alla barnen i en mindre barngrupp, även de blyga och tillbakadragna barnen. Lisa anser att de minsta barnen är otrygga på förskolan. Hon menar att de vuxna alltid är på språng, det är många vuxna på avdelningen att knyta an till och att man inte hinner med att se alla barnen under en dag, då är det svårt att stödja barnen i deras lärande och utveckling. Hon säger att om barnen inte är trygga då kan inte barnen lära. Läroplanen för förskolan säger att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar (2010:5).
31
5 Diskussion
Vi ville undersöka hur barns lek, lärande och samspel möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp, och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen. Spelar det egentligen någon roll hur stor barngruppen är och hur många pedagoger som arbetar i barngruppen?Det finns ingen garantiför att en mindre barngrupp och fler pedagoger håller en hög kvalitet i förskolan. Det finns förskolor där det råder bristfällig organisation, bristande kunskap och konflikter i arbetslaget. Det är viktigt att kunna lita på varandra, vara flexibla och kunna strukturera upp och dela arbetsuppgifterna. Det är många faktorer som inverkar på kvalitén, inte bara gruppstorlek och personaltäthet. Pedagogernas kompetens, inställning och erfarenheter är också av stor betydelse.
5:1 Resultatdiskussion
Studiens syfte var att undersöka hur barns lek, lärande och samspel möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen i barngruppen. Vi ville också lyfta pedagogernas uppfattningar på att arbeta i en större barngrupp. Utifrån vårt syfte ställde vi följande frågeställningar:
*Hur resonerar några pedagoger kring barns lek, lärande och samspel i en större barngrupp?
*Vilken roll spelar trygghet för barns möjlighet till lek, lärande och samspel i en större
barngrupp?
Slutsatsen av vår studie är att en större barngrupp kan både vara positivt och negativt för barns lek, lärande, trygghet och samspel. Samtliga pedagoger i vår studie anser att en tydlig struktur och uppdelning av barnen krävs i en större barngrupp. En röd tråd genom intervjuerna var att pedagogerna ansåg att de inte hann tillgodose de yngsta barnens behov. Vi såg att de yngre barnen på förskolan behövde mer trygghet och närhet till pedagogerna än de större
32
barnen. De yngsta barnens behov och utveckling skiljer sig också från de äldre förskolebarnen. Det är vuxenstödet, trösten och närheten som är viktigast för de mindre barnen. För att de yngsta barnen ska känna sig trygga måste pedagogerna bekräfta barnens känslor varje dag och detta sker i en nära relation mellan barnet och den vuxne. Det finns en frustration hos några av pedagogerna att de saknar tid till att bekräfta alla barnen i den stora barngruppen och detta skapar en känsla av otillräcklighet hos pedagogerna. Vi såg också att omsorgsbiten av de yngsta barnen tog en hel del tid och det gäller att ta tillvara på omsorgssituationerna där man har möjlighet att fokusera på det enskilda barnet. Men kan man det när man vet att det står 15 barn på tur? Alla pedagoger, utom Gunilla, kände sig stressade, de menade att kravet på verksamheten har ökat, den ska vara dokumenterad och väl planerad. Pedagogerna upplever att mycket tid försvinner från barngruppen.
Verksamheten måste gå vidare oavsett storlek på barngruppen och det gäller att hitta ett positivt sätt att genomföra detta. Resultatet visar att pedagogerna gör sitt yttersta för att verksamheten ska fungera utifrån förutsättningarna. När vi är färdiga med utbildningen vill vi komma in i ett positivt arbetslag som ser möjligheter och inte bara hinder. Det gäller att se möjligheter i barngruppen och se lokalerna som en tillgång för en bra verksamhet. Vi har kommit fram till att det är viktigt att se möjligheter och inte bara begränsningar i en större barngrupp. Det krävs engagerade och kompetenta pedagoger. Att försöka se möjligheter och finna lösningar så gott det går, som pedagog och göra det bästa av situationen för barnens skull.
5:2 Metoddiskussion
Vår tanke var att vi skulle genomföra undersökningen med endast intervjuer, men insåg snart att för att få en djupare förståelse behövde vi också använda oss av observationer. Det har varit givande och intressant och observationerna har gett oss en djupare och mer förståelig bild av gruppstorleken och dess inverkan på verksamheten. Vi är medvetna om att resultatet hade kunnat se annorlunda ut om vi gjort studien på någon annan förskola, eller med andra pedagoger eller under olika årstider. Men vi anser att resultatet kan överensstämma med andra förskolor i Sverige.
33
När vi intervjuade pedagogerna samtalade vi utifrån våra frågor och samtalen flöt lätt och avslappnat. Vi kunde ställa följdfrågor och fick utvecklande svar. Kontakten med pedagogerna har varit viktig för vår studie.
5:3 Förslag till fortsatt forskning
Vår studie har gett oss erfarenheter om hur man kan arbeta med en stor barngrupp. Vi har förstått att mycket handlar om pedagogens synsätt och kompetens. Då vi sett i vår studie att de yngsta barnen behöver trygghet och närhet till pedagogerna och mindre vuxna att knyta an till. Man kan då undersöka hur man skall göra anknytningen så bra som möjligt för de yngsta barnen i förskolan? Kan man använda lokalerna på ett annat sätt för de yngsta barnen för att de skall känna sig mer trygga? Man kan också titta på arbetsmiljön på en förskola med en större barngrupp. Vi har sett i vår studie att pedagogerna känner sig stressade och otillräckliga av för många arbetsuppgifter. Hur kan pedagogerna arbeta för att leva upp till läroplanens mål och intentioner på bästa sätt i en större barngrupp? Man kan även intervjua de äldre barnen om deras lek. Detta för att synligöra om en större barngrupp är positiv eller negativ för de äldre barnen.
34
Referenser
Askland, Leif & Sataøen, Svein Ole (2003). Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns
uppväxt. 1. uppl. Stockholm: Liber
Asplund Carlsson, Maj, Pramling Samuelsson, Ingrid (2005). Det lekande lärande barnet -i
en utvecklings pedagogisk teori. Stockholm Liber
Asplund Carlsson, Maj, Kärrby, Gunni & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001). Strukturella
faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola: en kunskapsöversikt. Stockholm:
Skolverket
Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Broberg, Anders (2012). Anknytning i förskolan: vikten
av trygghet för lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur
Bråten, Ivar (red). (1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur
Eliasson, Annika (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1,1706350-satt-granser-for-barngruppernas-storlek(2013-06-05)
Göteborgs universitet Instution för pedagogik, kommunikation och lärande
www.ipkl.gu.se (2013-11-16)
Karlsson, Lars (2007). Psykologins grunder. 4., [uppdaterade och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Kihlbom, Magnus (2003). Om små barns behov och utveckling [Elektronisk resurs]: nyare
utvecklingspsykologiska och neurobiologiska rön. Stockholm: Myndigheten för
skolutveckling (2013-09-07)
Kutsdotter Olofsson, Birgitta (2009). I lekens värld. Stockholm: Liber
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Kvalitet i förskolan: allmänna råd och kommentarer. (2005). Stockholm: Skolverket
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
http://www.lararnasnyheter.se/print/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan
35
Maslow, Abraham H. (1987). Motivation and personality. 3. ed. New York: Harper & Row Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Pedagogiska magasinet:Pm: Lärarförbundets tidskrift för pedagogisk forskning och debatt.
(1996-). Stockholm: Lärarförbundet
Skolverket (2010). Läroplanför förskolan Lpfö98 Reviderad 2010. Stockholm.Skolverket
www.skolverket.se/press/pressmeddelanden/2011/allt-fler-stora-barngrupper-i-forskolan-1,127557 (2013-10-02)
http://www.skolverket.se/skolformer/forskola (2013-11-12)
Stukat Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap Lund Studentlitteratur
htpp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104 & artikel=5624547 (2013-09-21 Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. 4., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
36
Bilagor
Intervjuguide
Hur länge har du arbetat som förskollärare/barnskötare?
Hur stor barngrupp har ni?
Vilka fördelar finns det med en stor barngrupp?
Vilka nackdelar finns det med en stor barngrupp?
Hur många pedagoger finns det på din avdelning?
Ställs du inför utmaningar i ditt arbete i en större barngrupp ?
Hur leker, lär och samspelar barnen i barngruppen?
Upplever du att du hinner prata med barnen på din avdelning varje dag?
Upplever du trygghet i barngruppen?
37 RUM MATTE/SPRÅK HÖRNA SOVLOFT/VILA LÄGENHET SOVLOFT/VILA ATELJE FÖRRÅD TVÄTTRUM TVÄTTRUM STORA BARNS KAPPRUM
SMÅBARNS KAPPRUM SMÅBARNS KAPPRUM STORA BARNS KAPPRUM
TVÄTTRUM TVÄTTRUM MYSRUM RUM MATSAL LÄGENHET MYSRUM RUM ATELJE FÖRRÅD RUM LÄGENHET MYSRUM
