Mediekonsumtion och identitetsförhandlingar - tio möten med persiska kvinnor

Mediekonsumtion och identitetsförhandlingar

Tio möten med persiska kvinnor

Jennifer Emam

Förord

Jag vill här ta tillfället i akt och tacka alla dem som på ett eller annat sätt medverkat till att denna uppsats blivit skriven. Jag vill tacka de föreningar och organisationer som har hjälpt med informanter till min studie. Ett stort tack vill jag även rikta till de informanter som anförtrott mig sina erfarenheter och sin kunskap. Utan er medverkan hade den här uppsatsen inte varit möjlig. Jag vill även tacka nära och kära som uppmuntrat mig vid tillfällen då arbetet gått trögt. Min handledare, Tommy Lindholm vill jag tacka för goda råd, uppmuntran och inte minst intressanta och givande litteraturtips. Tack!

Abstract

Titel: Mediekonsumtion och identitetsförhandlingar – Tio möten med persiska kvinnor Författare: Jennifer Emam

Handledare: Tommy Lindholm

Ämne: Medie- och Kommunikationsvetenskap

Nivå: C-uppsats tillsammans med gestaltande del (Pånyttfödelse), 20 poäng. Termin: Vårterminen 2005

Skola: Konst, Kultur och Kommunikation – Malmö Högskola

Innehåll: Dagens svenska samhälle har blivit allt mer etniskt och kulturellt diversifierat. Detta nya moderna och mångkulturella samhälle förändras både lokalt och globalt. Medier spelar en viktig roll i denna process. Utifrån ett postkolonialt feministiskt perspektiv undersöker denna uppsats mediekonsumtionen hos tio persiska kvinnor i Malmö. Hur denna konsumtion avspeglar sig i kvinnornas identitetsförhandlingar, etniska härkomst samt deras kulturella och transnationella position i samhället. Med hjälp av litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer kartläggs deras mediekonsumtion för att sedan kopplas till deras genus, identitet och etnicitet.

Nyckelord: Mediekonsumtion, identitet, etnicitet, diaspora, transnationalitet, persiska, kvinnor.

Innehåll

Abstract ...2

1 Inledning ...5

1.1 Problembeskrivning och syfte ...6

1.2 Frågeställningar ...6

1.3 Metod och tillvägagångssätt ...6

1.3.1 Intervjupersoner ...8 1.3.2 litteratururval ...10 1.4 Avgränsningar ...11 1.5 Begreppsförklaringar ...12 2 Vetenskaplig bakgrund ...13 2.1 Tidigare forskning ...13

2.2 Feministisk postkolonial forskning ...13

2.3 Kvinnor och mediekonsumtion ...15

2.4 Kultur och kulturell identitet ...17

2.4.1 Identitet ...19

2.4.2 Jaget och självet ...19

2.5 Etnicitet i multikulturell diskurs...21

3 Resultat ...25 3.1 Intervjuer ...25 3.1.1 Nila ...25 3.1.2 Zohre ...27 3.1.3 Parasto ...28 3.1.4 Sara ...29 3.1.5 Nadia ...30 3.1.6 Rana ...33 3.1.7 Soraya ...34 3.1.8 Nilofar ...35 3.1.9 Amatis ...36 3.1.10 Maryam ...38

3.2 Attityder och föreställningar ...42

4 Avslutande diskussion ...46 5 Källor ...49 5.1 Muntliga ...49 5.2 Litterära ...49 5.3 Artiklar ...50 5.4 Digitala ...50 Bilagor Appendix

1. Inledning

Som mediestudent och mediekonsument har jag under årens lopp fått ta del av olika schablonbilder av invandrarkvinnan. Dessa kvinnor stereotypifieras och befästs med bland annat begreppen hjälplösa, passiva, hotade och traditionella. Mitt eget ursprung är från Iran, men även jag själv som tillhör andra generationens invandrare bär på vissa fördomar. Därför vill jag i denna studie fördjupa mig i persiska kvinnors mediekonsumtion. Den här studien baseras på möten med tio persiska kvinnor. Hur ser deras vardag ut? Vad konsumerar de? Och hur förhandlar dessa kvinnor om sin identitet? Av egen erfarenhet vet jag att en stor igenkänningsfaktor då man närmar sig invandrartäta områden är alla parabolantenner som sitter uppe på väggar och tak. Här dyker även många fördomar upp om människan som förbrukar eller konsumerar dessa utländska kanaler. Är hon arbetslös? Kan hon svenska? Slår hennes man henne? Varför jag just har valt persiska kvinnor beror på att jag vill avgränsa mig och dessutom vill jag inte ”klumpa” ihop de uppemot 170 olika nationaliteter som finns idag i Sverige och benämna de för ett gemensamt begrep. Dessutom tillhör persiska kvinnor bland de största invandrargrupperna i Sverige. I endast Malmö finns idag över 1500 persiska kvinnor bosatta (Ljungberg 2005:C7).

Iran är det största landet i Mellan Östern och med sina rikliga oljetillgångar och strategiska läge har Iran historiskt sett ofta fallit offer för invasioner och krig. De två största historiska händelser som präglat det persiska folket är den arabiska invasionen under 600-talet, där den tidigare framåtskridande civilisationen och kulturen bröts upp och förändrades samt den islamska revolutionen 1979 som är en stor orsak till varför miljontals Iranier lämnade landet i mitten på 80-talet. Både innan och efter revolutionen har censur alltid varit ett effektivt sätt för myndigheterna att hålla folket nedtystat och ovetande om vad som pågår i samhället, på så sätt har man även kunnat stå emot olika motståndsrörelser. Dessa historiska händelser kan på ett eller annat sätt återspeglas i de intervjuade kvinnornas liv.

1.1. Problemformulering och syfte

Det moderna samhället förändras både lokalt och globalt. Medierna spelar en viktig roll i denna process. Denna uppsats huvudsakliga syfte är att utifrån ett feministiskt postkolonialt perspektiv försöka kartlägga och analysera informanternas medievanor, förhållningssätt och attityder till medier i det svenska samhället. Informanterna består av tio kvinnor mellan 40 – 55 år med ursprung från Iran. Denna åldersgrupp valdes på grund av att dessa är majoriteten av vuxna immigranter i Sverige. Jag vill även ta reda på relationen mellan deras etniska bakgrund och medievana.

1.2. Frågeställningar

• Hur bidrar medieanvändningen till konstruktionen av kulturella identiteter? • Hur kan man koppla informanternas medievanor till deras identitet och självbild? • Hur kan man förstå deras medievanor i samband med deras etnicitet?

1.3 Metod och tillvägagångssätt

Jag har valt att göra en kvalitativ studie, då materialet lämpar sig bättre för den typen av studie. Denna metod ger större utrymme åt analyser, förståelse till skillnad från förklaring, diskussioner samt tolkningar snarare än kvantifiering. Jag är ute efter att förstå hur dessa kvinnor upplever saker och ting, vad dessa har för mening och hur de hänger ihop. Jag vill se helheten i det jag studerar och inte enskilda variabler. Nackdelen med denna metod i jämförelse med kvantitativ metod är att målgruppen begränsas, i en kvantitativ analys hade jag kunnat använda mig av över 30 informanter. Hade jag haft fler än tio informanter i min kvalitativa analys hade det varit svårt att hantera informationen. En annan intressant studie hade varit en jämförande studie exempelvis mellan aktiva kvinnor samt mindre aktiva kvinnor, kvinnor som har anpassat sig till samhället och kvinnor som är utanför samhället eller jämföra olika åldersgrupper eller mellan kvinnor och män.

Min undersökning baseras på litteraturstudier samt tio intervjuer med öppna svarsalternativ, samtliga intervjuer spelades in på band samtidigt som jag förde anteckningar. Denna metod underlättade även analysen eftersom jag kunde detaljerat gå igenom varje intervju var för sig. Nackdelen med metoden är att det tar så oerhört lång tid.

I genomförandet av analysen gjorde jag en ”mindmap” över samtliga intervjuer för att sedan utifrån nyckelord formulera resultatet. Dessa personer består av kvinnor med olika bakgrund, även om de kommer från samma kultur så tillhör de olika sociala och ekonomiska grupper. Jag vill se skillnaden mellan dessa personers uppfattning och förhållningssätt till media. Eftersom de flesta iranier kom till Sverige i mitten på 80-talet har jag därför valt att intervjua denna grupp eftersom dessa har bott i landet i över tio år och borde förstå sig mer på samhället och ha mer eller mindre stadgat sig i samhället. Det är mer intressant än en kvinna som nyligen anlänt till Sverige. Val av ålder beror på att under 40 år innebär att man anlänt till Sverige vid ung ålder och då har man inte samma koppling till sitt etniska ursprung. Dessutom gäller oftast fördomarna äldre invandrarkvinnor eftersom dessa oftast har svårare att komma in i samhället. Dels beror det på språket och dels anses de vara bärare av traditionella värderingar. De yngre har ju oftast gått i en svensk skola och behärskar även språket bättre.

Intervjupersonerna valdes utifrån olika persiska föreningar men även svenska föreningar så som till exempel: Iranska Demokratiska föreningen, Iransk-Svenska föreningen, Iranska familjeföreningen och Iranska kultur och demokratiföreningen. Jag har även fått kontakt med kvinnor som är medlemmar i internationella kvinnonätverket, hyresgästföreningen, Sveriges läkarförbund samt Social Demokraternas parti. Målet var att få minst en medlem ur varje förening, förbund eller parti att ställa upp på en intervju. Malmö till skillnad från exempelvis Stockholm är etniskt koncentrerad det vill säga att de så kallade förorterna ligger sammanlänkade med innerstaden. Med sina över 170 etniska grupper är Malmö med tanke på dess geografiska yta Sveriges mest multikulturella stad. Genom att vända mig till olika föreningar har jag på så vis lyckats få kontakt med kvinnor från olika delar av Malmö med olika visioner, ambitioner och levnadsförhållanden. Dessutom är det lättast att nå föreningsaktiva eftersom iranier med tanke på sin historiska bakgrund har svårt att lita på obekanta. Jag hade även kunnat använda mig av snöbollsmetoden och utnyttjat vänner och bekanta då hade jag inte endast fått tag på föreningsaktiva. Även telefonkatalogen hade varit ett alternativ, men eftersom många kvinnor är skilda och har hemliga nummer blir det genast svårare att driva denna metod. Medier som jag har valt att koncentrera mig på är TV, radio, tidningar/tidskrifter och Internet detta på grund av dessa är de medier som brukar få mest uppmärksamhet i forskning och debatt. Dessa tillhör även organiserade redaktionella enheter producerad av professionella journalister.

1.3.1. Intervjupersoner (Informanter)

I undersökningen som baseras på några få människors utsagor är frågan om etik och sekretess särskilt viktig. Trots att ämnena som jag tog upp under intervjuerna inte var särskilt känsliga, gjorde jag klart för mina informanter i början av intervjuerna att de kunde känna sig trygga och säkra på att de var fullständigt anonyma. Därför har jag valt att byta ut samtliga informanternas namn. Jag gjorde även klart för dem att informationen som spelades in kommer att behandlas på ett korrekt sätt, det vill säga att de endast är för anteckningarnas skull. Samtliga tio intervjuer utfördes i informanternas bostäder vilket anses vara det bästa sättet för att skapa en naturlig situation. Doheny-Farina & Odell (1985) hävdar:

If researchers assume that they want to understand the significance of a given action in a given social context, they will have to do their research in a naturalistic rather than an experimental setting. That is, researchers will need to investigate phenomena in the social contexts in which these phenomena routinely occur (1985:506).

Samtidigt fick jag en möjlighet att träda in i deras hem och med egna ögon se vad som beskrevs under intervjuerna.

Namn Ålder Yrke Ankomst Till Sverige

Förening eller Organisation

Civilstånd

Nila 46 Hotellbiträde 1988 Passiv medlem i Iransk–svenska

föreningen

Frånskild

Zohre 43 Restaurangägare 1992 Kulturella ungdomsföreningen Separerad Parasto 42 Förskolelärare (Arbetslös) 1987 Passiv medlem i Iransk–svenska föreningen Frånskild

Sara 45 Forskare inom folkhälsovetenskap 1988 Aktiv medlem (sekreterare) för internationella kvinnoförbundet Frånskild Nadia 42 Operations- sjuksköterska

1988 Tidigare reporter för ett persiskt - politiskt radioprogram Frånskild Rana 48 Socialpedagog på kvinnojouren 1989 Ordförande för internationella kvinnonätverket Frånskild Soraya 52 Barnpedagog (Sjukskriven) 1988 Aktiv medlem i hyresgästföreningen Frånskild

Nilofar 51 Jobbar med tulldeklaration 1988 Tidigare medlem i persisk familjeförening på Rosengård Gift sedan 29 år

Amatis 55 Apotekare 1989 Aktiv medlem i Iransk – svenska föreningen

Gift sedan 26 år

Maryam 43 Läkare 1989 Medlem i Sveriges läkarförbund

Gift sedan 20 år

1.3.2. Litteratururval

Det finns ett flertal intressanta svenska forskare inom den postkoloniala feminismen bland andra kan nämnas ekonom-historikern Paulina de los Reyes, kulturgeografen Irene Molina och sociologen Diana Mulinari. Dessa forskare har fokuserat sig på kopplingen mellan kön/genus och ras/etnicitet. Författarna i boken ”Maktens (o)lika förklädnader : kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige” (2003) tar upp brister inom feminismen. De menar att feminismen inte är ett homogent teoretiskt perspektiv, att till exempel döpa kvinnor med olika etniska bakgrunder till den gemensamma benämningen ”invandrarkvinnor” har fått en direkt betydelse som ”den andra kvinnan”. Därför understryker författarna att en funktionell feminism måste ta hänsyn till kvinnors skilda levnadsvillkor (de los Reyes, Molina & Mulinari 2003:13). I artikeln ”Det problematiska systerskapet. Om svenskhet och invandrarskap inom svensk genushistorisk forskning”, menar de los Reyes att internationella studier om samspelet mellan kön inte varit särskilt prioriterade i Sverige. De få studier som har gjorts av ”invandrarkvinnor” myntas oftast av stereotypa föreställningar där etnicitet används som en metafor för maktlöshet och utanförskap (de los Reyes 2003:32).

Även Judith Butler, professor i retorik, räknas bland de framstående forskarna inom den postkoloniala feminismen. I sitt verk ”Gender trouble” (1990) bygger hon sina resonemang utifrån tidigare teorier om det socialt konstruerade könets separation från det biologiska könet och menar på att även vår uppfattning om kön är konstruerad. I sitt senare verk ”Bodies that matter” (1993) fortsätter hon med sina argument mot det som för oss är normalt, det idealet och normen vi är vana att tänka utifrån. En annan viktig punkt i Butlers teorier som har sin utgångspunkt från Foucaults teorier är relationen mellan makt och motstånd och mellan norm och avvikelse. Även om Butlers forskning har haft en stor relevans för kön/genus, makt/motstånd och hegemoni begreppet kan jag inte direkt relatera hennes forskning till diasporiska identiteter eller till den forskning jag utför. Därför tänker jag inte fortsätta gräva djupare i hennes teorier. Vad är normen, och vilka definieras som ”Vi” jämfört med vilka som hör till ”de andra”?

I boken ”Med västerländska ögon” i Globaliseringens kulturer (1999) tar författaren Chandra Talpade Mohanty upp kritik mot den av västvärlden skapade bilden av ”kvinnan i tredje världen”. Liksom de los Reyes, Molina och Mulinari försöker även hon genom sina antaganden bevisa att det inte går att generalisera och skapa en enhetlig bild av ”tredje världen kvinnan” som är sexuellt förtryckt, okunnig, fattig, outbildad, traditionell, religiös, huslig och gjord till offer.

Jag tänker även använda mig mycket av Thomas Johanssons bok ”Bilder av självet” och hans teorier om olika identitetsmönster samt relationen mellan samhälle och individ. Även Jostein Gripsruds och André Janssons har använts flitigt då dessa främst har varit viktiga element vid litteratursökning. Förutom Thomas Johanssons socialpsykologi kommer jag att även utnyttja mig av sociologen Anthony Giddens forskning kring människans vardagsliv, kulturella skillnader, etnicitet etc. Med hjälp av sociologin får jag en möjlighet att se den sociala verkligheten som dessa kvinnor lever i ur andra synvinklar än mina egna. För även jag bär på vissa fördomar och uppfattningar om hur olika grupper lever i dagens samhälle.

För att få ett bredare perspektiv på termen etnicitet och transnationella identiteter har jag valt att ta med Marisca Milikowskis artikel ”Exploring a Model of De- ethnicization” (2000). Även en annan intressant artikel i samma anda som jag kommer att använda mig av är författarna Aksoy och Robins forskning ”The Enlargement of Meaning” (2003) som för oss till slutsatsen att utvecklingen av nya transnationella medier har kommit att vara skapare av föreställda gemenskaper (imagined communities). Den äldsta artikeln som rör transnationella medier heter ”Satellite TV as cultural sign” (1993), här tar Shaun Moores upp Satellit-TVs kulturella betydelse i vardagslivet. Han undersöker med andra ord satellit-TV: s konsumtion i hushållet. Vilken form av mobilitet/rörlighet erbjuder Satellit-TV sina tittare? Till vilken destination utlovar den transport, och vilka gör denna resa?

1.4. Avgränsningar

Eftersom ämnet mediekonsumtion är ett enormt område har jag valt att undersöka konsumtionen hos Persiska kvinnor mellan 40 - 55 år. Mina informanter ska även ha bott i Sverige i över tio år, som tidigare nämnts i metoddelen blir det då lättare att analysera medievanan om deras transnationella identiteter om de har bott här ett tag.

1.5. Begreppsförklaringar

Det finns några begrepp som jag använder ofta i den här uppsatsen och som kan verka svårbegripliga, dessa begrepp redovisas och förklaras nedan.

Multikulturell diskurs. En referensram för tänkande inom den multikulturella sfären.

Exempelvis hur människor i det svenska samhället talar och tänker om den stora blandningen av kulturer som bor i Sverige.

Gästsamhälle. Det samhälle där folk från andra länder bosatt sig i.

Diaspora. Spridning av en etnisk grupp från ett ursprungligt hemland till olika främmande

länder.

Kulturella identiteter. Den bild som människor utifrån sig själva medlar kring kultur och

kulturella skillnader.

Transnationella identiteter. Utformning av identiteter och kulturella relationer som i största

utsträckning sker över nationsgränser.

Transnationella samhällen. Ett samhälle där dess befolkning har byggt upp (oftast

immigranter) ett nätverk av verksamheter och aktiviteter som sträcker sig över flera länder.

Etnicization. En social organisation som skyddar etniska och kulturella arv och förstärker

dessa gränser.

2. Vetenskaplig bakgrund

2.1. Tidigare forskning

Forskning kring immigration och mediekonsumtion, i Sverige är begränsat. Speciellt när det gäller forskning kring kvinnors mediekonsumtion. De få undersökningar som gjorts fokuserar på kulturella och sociala aspekter för att förklara satellit– TV:s och parabolantennernas betydelse för den transnationella immigranten. Man har sällan diskuterat genus frågor i förhållande till immigration och mediekonsumtion. Exempelvis kan nämnas Marie Gillespie (1995) som tar upp indiska ungdomar och föräldrars förhandling mellan indiska traditioner och brittisk konsumtionskultur, i den engelska stadsdelen Southall. Undersökningen baseras på ungdomarnas intresse för global populär kultur och föräldrarnas intresse för att följa indiska kanaler genom parabolantenner. Andra undersökningar som tidigare nämnts är bland andra gjorda av: Shaun Moores ”Satellite TV as cultural sign” (1993), Asu Aksoy och

Kevin Robins ”The Enlargement of Meaning” (2003) som rör utvecklingen av nya

transnationella medier och föreställda gemenskaper (imagined communities). Författarna visar upp tre olika kategorier, frågor som rör identitet, frågor som rör kunskap om medier och folklig debatt samt generella frågor som rör relationer till samhället och gruppgemenskap. Samt Marisca Milikowski artikel ”Exploring a Model of De- ethnicization” (2000). Författaren diskuterar fram två olika aspekter av termen (de)-ethnicization. Första aspekten baseras på etniskkulturella skillnader. Andra aspekten beror på sociala och politiska ingripanden. Första delen av artikeln tar fram en modell som visar hur man analyserar ethnicization och de-ethnicization (Ur engelskan ethnicization och de-ethnicization) i det moderna multikulturella samhället. Andra delen applicerar en modell som visar satellit– TV: ns förmåga att influera, samt bristen på att influera, de turkiska invånarna i Holland. Milikowski påpekar att media kan påverka en utveckling av båda dessa inriktningar.

2.2. Feministisk postkolonial forskning (”Det andra könet”)

Synen på kön och genus är inte universell. Ordet genus kommer från engelskans gender och är ett begrepp som används för att skilja kultur från biologi, det beskrivs som det sociala könet till skillnad från det biologiska. Det biologiska könet har setts som givet och genus som det socialt konstruerade alltså något som är skapat av kultur, inte av naturen (Hirdman 1992:140). Den postkoloniala feministiska teorin analyserar bland annat den hierarkiska relationen mellan västerländska och icke-västerländska kvinnorna, där den förstnämnda är överordnade

de sistnämnda. I de flesta västerländska länder beskrivs invandrarkvinnors levnadssituation med begreppen isolerade, maktlösa, beroende, utelämnade, traditionella och osäkra. Det här ingår i deras kultur redan innan de träder in i Sverige. Istället för att homogenisera denna grupp måste man se till de olika beståndsdelarna så som exempelvis klass, utbildning, etnicitet, ålder etc (Mohanty 1999:199).

Jag finner dessa resonemang intressant eftersom man måste vara medveten om kulturella och historiska skillnader, även om kvinnor från olika länder i Asien på ytan ser likadana ut kan dessa på ytan så kallade ”liknelser” ha olika betydelser. Den enhetliga, redan konstruerade kvinnan hamnar således som subjekt utanför de sociala relationerna och strukturerna. Istället bör man gå tillbaka och undersöka hur kvinnan fått den position hon har fått genom dessa strukturer (Mohanty 1999:207). Målet för västerländska länder blir då att få dessa icke-västerländska avvikande kvinnor att nå den idealiserade normen (den vita normen), vilket är till motsats till de icke-västerländska, rationell, förnuftig, stark och intellektuell (de os Reyes 2003:33). Författarna i boken ”Maktens (o)lika förklädnader” kritiserar den traditionella västerländska feminismen som säger att ”tredje världen kvinnan” befinner sig i någon form av utvecklingsstadie och hon är annorlunda eftersom hon tidsmässigt befinner sig i en annan historisk och kulturell fas, i ett annat tidsrum. Här dyker det intressanta faktum upp i författarnas frågeställning om vad som händer då ”den andra kvinnan” börjar synas och ta plats i Europas nutida sociala rum och inte befinner sig på säkert tidsavstånd längre (de los Reyes 2003:13).

Författarna menar att även om Sverige aldrig har varit en kolonialmakt har landet ärvt den koloniala ideologin som såg det koloniserade folket som ”den andre”. Detta arv kan spåras till upplysningstidens idétradition (de los Reyes 2003:18). Invandrarkvinnor bör inte ses som en enhetlig grupp där historiska och sociala kontexter förbises och deras intressen och önskemål anses vara gemensamt. Dessutom innehar de inte samma karaktäristiska egenskaper. Författarna menar att det är konstruktionen av maktperspektivet av underordning/överordning som står till grund för dessa föreställningar om etniska/ras/kulturella särdrag. På detta sätt exkluderas och marginaliseras invandrarkvinnan levnadsvillkor i det västerländska samhället (de los Reyes 2003: 21ff).

Ordet ”kvinnor” var (och fortfarande är) en kod för ”svenska” kvinnor. Kvinnor som invandrat till Sverige under efterkrigstidens expansion eller politiska och krigsflyktingar under 1900-talets senaste decennier hade lämnat få, om ens några, spår i forskningens berättelser om fack och arbetsliv. Även om mycket har hänt sedan dess kan vi se att kunskapen om kön och etnicitet fortfarande är mycket fragmenatrisk (de los Reyes 2003:26).

2.3. Kvinnor och mediekonsumtion

Medier och kommunikation är centrala element i det senmoderna samhället, det finns ett meningsskapande syfte med allt vi konsumerar eftersom det ingår i vårt sociala sammanhang där mening skapas och utvecklas. Medier ger likaså människan en möjlighet att röra sig mellan vitt skilda miljöer. Genom olika former av konsumtion kommunicerar vi även med vår omgivning (Becker 2002:9). Här måste man även ta med den ökända inkodning och avkodnings modellen efter Stuart Hall som försöker påvisa att de medietexter som människor konsumerar även fungerar som en potentiell ideologisk förmedlare. Under inkodningsprocessen formas den icke-neutrala texten enligt en specifik meningsstruktur. Publiken uppmuntras således att tolka texter i enlighet med samhällets dominerande ideologier. Genom att dölja budskapet och dess ideologiska värderingar samtidigt som avsändaren ger texten en positiv anda lär publiken uppskatta texten. Dock är det inte säkert att mediebrukaren faktiskt tolkar eller avkodar texten enligt avsändaren eftersom människors förmåga att omtolka texter varierar utifrån deras egna förutsättningar eller kulturella referensramar. Människors mediebruk hänger samman med deras vardagsliv och det de får ut ur en text speglas mot bakgrund av deras sociokulturella tillhörighet (Jansson 2002:134). På detta sätt kan även medier spela på fördomar i exempelvis filmen ”Inte utan min dotter” (1991) undrar man vad det är för bild som ska förmedlas? Filmer och böcker som denna har kritiserats för att ha bidragit till en negativ stereotypisering av muslimer som folkgrupp och av islam som religiös och kulturell samhällsföreteelse. Därmed har kopplingar till främmande kulturer och genus oftast varit att männen kontrollerar kvinnorna. Det är just denna bild som den postkoloniala feministiska forskningen försöker hämma, samtidigt som västerländska feministiska forskare försöker betona den bild.

Statistik från Norden visar att befolkningen i genomsnitt tillbringar 2/3 av tiden i bostaden. I hemmet ingår de mer privata delarna av huset och de mindre privata delarna. Vardagsrummet räknas oftast till hemmets kulturella centrum, den mest offentliga delen. I de flesta hem är det

här vi placerar TV: n – vårt privata fönster till den stora offentligheten, och det är här vi tar emot gäster. Sovrummet tillhör den mest privata delen av hemmet (Andersson 2003:16). Allt vi gör i hemmen, alla symboler, ägodelar och inredningar utgör vem vi är. Vardagslivet och medieanvändningen har lika stora utrymmen i hemmet. De medier vi förbrukar och använder diskuteras som följd med både familjemedlemmar som på arbetsplatser, således luckras gränsen mellan privat och offentligt upp. Den stora tillväxten av medieanvändning i hemmet har förändrat det traditionella vardagslivets villkor. Målet med mediebruket varierar mellan olika medier och grupper. Antingen anpassar vissa grupper sitt vardagsliv efter media eller så är det media som anpassas efter vardagslivet (Jansson 2002:143f).

Användning av parabolantenner, satellit –TV, Internet samt nationella som lokala radioprogram på det egna hemspråket hör till begreppet disporiska offentliga sfärer. Konceptet introducerades av den postkoloniala teoretikern Arjun Appadurai som pekar på att utvecklingen av dessa digitala medier har bidragit till att människor som på grund av olika anledningar invandrat till andra länder kan bibehålla sitt kulturella fäste (Jansson 2004:65). På så sätt skapas även föreställda gemenskaper eftersom man inte på samma sätt integrerar eller utbyter information och erfarenheter som rör aktuella livsförhållanden. Dessa föreställda gemenskaper har däremot på senare år setts som interaktiva gemenskaper. Där folk exempelvis utbyter information genom nätet. Av egen erfarenhet vet jag hur viktigt det är att inte mista sitt kulturella fäste då även mina föräldrar använder parabolantenn och Internet dagligen. Det ger de tryggheten att de fortfarande har sina rötter i Iran.

I artikeln ”Satellite TV as cultural sign” har satellit-TV enligt författaren tänjt på de tidigare gränserna mellan den privata och den offentliga sfären. Medan de flesta hushållsteknologier är oftast gömda i det privata och syns knappt från gatan, syns Satellit-TV på långt avstånd och har blivit en stor symbol för ägande och egendom. Skyltande på ytterväggar och tak, visar man öppet teknologins ankomst. Shaun Moores tar upp Raymond Williams (1990) bilmetafor som exempel. Precis som med bilen och ägaren till bilen kan folk som iakttar avgöra vad det är för karaktär som äger denna typ av bil och lite om dennes vardagsliv. Paralleller kan även dras till satellit-TV ägare. Beroende på vilket geografiska håll paraboldisken är riktad mot kan man dra vissa slutsatser om människan som tittar på TV:n. För åskådarna kan disken antingen vara i fokus för avsky eller ogiltighet. Samma sak gäller ägarna, antingen är det en källa för stolthet eller pinsamhet (Moores 1993:624)

2.4. Kultur och kulturell identitet

Det finns många olika definitioner av begreppet kultur. Förutom olika fritidsaktiviteter så som konst, litteratur och musik kan det även syfta till gemensamma regler för hur man ska bete sig inom en viss grupp eller en viss sorts aktivitet. Att känna gemenskap med en grupp kan bidra till social trygghet, att kunna relatera det man ser omkring sig till kända händelser och koppla dessa till gemensamma normer. Att exempelvis få känna nationell kulturtillhörighet och etnisk samhörighet. På så vis utformas även vi-känslan samtidigt som man avskärmar sig från dom på andra sidan av gränsen (Bodin 1995:12). Enligt den italienska samhällstänkaren Antonio Gramsci ingår marginaliserade grupper i en ständig kamp om legitimitet, där den kulturella aktiviteten uttrycker den sociala tillhörigheten. Dessa marginaliserade grupper så som exempelvis arbetarklass och invandrare försöker med hjälp av sin kultur ge en återspegling av deras ideologiska positioner (Jansson 2002:123). Liksom Gramsci menar även Giddens att kultur ingår i de aspekter av samhället som är inlärda och inte nedärvda (Giddens 2003:37).

Kulturen är således dold i människors alla meningsfulla handlingar, det vill säga de handlingar som präglar vardagslivet. Dessa handlingsmönster och ideologier som ingår i de flesta kulturer kan även röra olika könsrelationer som exempelvis att kulturen tillåter mäns kontroll över kvinnor även om detta endast gäller informellt inom privatsfären. Det kan även röra sig gällande makt inom politiken så som uppfattningar, seder och intressen. Alla västerländska kvinnor antas därmed härstamma från, och vara bärare av en gemensam icke-västerländsk kultur. Även om ”våld” förekommer i den svenska kulturen anses det tillhöra den enskilda individen och inte kulturen. Att vara en invandrarkvinna bringar med andra ord ett handikapp samtidigt som dessa är kulturbärare av traditionella underutvecklade positioner i samhället.

Kulturer skiljer sig från varandra således när det gäller beteendemönster, följaktligen kan det som verkar udda utifrån den egna kulturen vara något självklart och ”normalt” utifrån någon annan kultur. Därför kan det vara svårt att tolka en kultur som skiljer sig från ens egen kultur om man inte försöker att utgå från dess egna innebörder och värderingar. Att kunna uppfatta saker och ting utifrån ett annat perspektiv. Detta synsätt inom sociologin kallas kulturell relativism, det vill säga att man bortser från sina egna inrotade kulturella uppfattningar då man studerar en annan kultur. Motsatsen till kulturell relativism är etnocentrism som innebär

att man bedömer och tolkar kulturella koder utifrån den egna kulturen (Giddens 2003:40). Detta innebär att även jag som forskare i denna uppsats måste trots min egen kulturella bakgrund (som är densamma som informanternas) bortse från tidigare förutfattade meningar och kulturella uppfattningar, annars lär det bli svårt att ge en heltäckande analys. Samtidigt har jag möjligheten att utnyttja min härkomst till att närma mig dessa kvinnor eftersom jag känner till kulturen.

Begreppet kulturell identitet har under senare år fått en stor uppmärksamhet av både det växande postkoloniala forskningsfältet som inom cultural studies. Den bild som människor utifrån sig själva medlar kring kultur och kulturella skillnader, här ingår begrepp så som exempelvis nation, etnicitet, livsstil, religion och plats/region. I artikeln ”kulturell identitet och diaspora” delar Stuart Hall termen kulturell identitet på två olika synsätt, det essentialistiska och det konstruktivistiska. Den essentialistiska kopplas till särartspolitiken, vilket innebär att för bekräftelse av den egna kulturen (exempelvis de koloniserades kultur) måste man ta avstånd från och förkasta sig från förtryckarens (exempelvis kolonialmaktens) kultur. Man måste finna den kulturella identitetens ”ursprungliga essens”. På så vis kan förtryckta grupper så som exempelvis invandrarkvinnor lyfta fram tidigare osynliggjorda erfarenheter och historier och göra sin röst hörda genom sociala och politiska krav kring en gemensam essens (Hall 1999:41). I motsats till det essentialistiska perspektivet innebär det konstruktivistiska perspektivet att kulturell identitet skapas i vissa kontexter. Det vill säga att kulturella identiteter inte bygger på en gemensam essens eller ett gemensamt ursprung, utan den grundar sig i en specifik historisk kontext. Det är inom dessa kontextuella ramar som identitet kan studeras och förstås. Samtidigt måste detta sättas i relation till olika kunskaps- och maktsystem.

Begreppet ”svart” har faktiskt heller aldrig varit självklart. Det har alltid utgjort en instabil identitet, psykologiskt, kulturellt och politiskt. Även det är en historia, en berättelse en narrativ struktur. Någonting konstruerat, uttalat, återberättat, inte bara något som man funnit. Folk pratar om det samhälle jag kommer ifrån på ett sätt jag inte känner igen. Det är självklart att Jamaica är ett svart samhälle, säger de. I själva verket är det ett samhälle med svarta och bruna människor som har levat i tre eller fyra hundra år utan att någonsin kunna tala om sig själva som ”svarta”. Svart är en identitet som måste läras in och som bara var möjligt att lära in vid ett specifikt tillfälle. På Jamaica infaller detta tillfälle på 1970-talet (Hall 1999:43).

Vad Hall menar är att det var först efter 1970-talet som det Jamaicanerna kunde identifiera sig som svarta, då man utifrån den koloniala erfarenheten kunde positionera sig som svart och identifiera sig med denna bild. Även om det kan vara svårt att jämföra ordet svart i Jamaica med ordet invandrare i Sverige så ser jag vissa likheter. Att vara invandrare i dagens samhälle har kommit att innebära något negativt och generaliserande. Eftersom det bor så många olika grupper i Sverige så är det väldigt svårt för invandrarna att forma och förhandla om sin nya identitet utifrån begreppet invandrare.

2.4.1. Identitet

Den egna identiteten är uppbyggd av ett flertal olika identiteter. De främsta identitetskällorna består av kön, sexuell inriktning, nationalitet eller etnicitet och samhällsklass. Relationen mellan det egna jaget och den sociala omgivningen är en enkel definition på identitet. Social identitet beskriver således vem människan är, till exempel mamma, apotekare, ateist, persisk, gift/skild etc. Här försöker man passa in bland en grupp med liknande värderingar, mål och erfarenheter. Den personliga identiteten däremot skiljer människor åt. Identitetsskapandet handlar alltså om en dubbel process, ett förlopp som pendlar mellan integration och separation. För en harmonisk identitetsupplevelse krävs således att människan både känner delaktighet med andra människor och får bekräftelse på att det egna jaget är en del av det gemensamma sociala livet. Samtidigt som hon vill separera sig från andra människor genom att var självständig, unik och autonom (Jansson 2002:149).

En stor del av vår identitet har vi inte själva valt, även om vi i moderna samhällen har större valmöjligheter till skillnad från de traditionsbundna kulturerna. Som persisk kvinna i Sverige kan man välja att skilja sig från sin persiska man, ha en svensk pojkvän, titta på svenska TV program, men även välja att se på persisk satellit-TV. Som nämnts tidigare har även medier stor påverkan i identitetsbildningen (Gripsrud 1999:23). Från vår födsel fram till vår död sker således en ständig kedjereaktion av samspel med andra människor som vi interagerar med. De val som människan gör i livet, exempelvis det vi konsumerar beror på hur människor uppfattar sig själva och vad som är viktigt och meningsfullt för dem.

2.4.2. Jaget och självet

I boken ”Bilder av självet” använder sig Thomas Johansson av socialpsykologi för att undersöka människan och hennes beteende i det senmoderna samhället. Han delar upp självet i fyra olika begrepp. Det första begreppet kallar han för ”det privata självet” – detta drivs av

upplysningstänkandet som ligger djupt inbäddad i den moderna västerländska kulturen. Inom det privata självet träder det självmedvetna subjektet fram, genom att tänka och handla rationellt försöker det utsatta och pressade självet hitta en plats för sig själv, ett hem. Det andra begreppet benämns ”det splittrade självet” – som enligt Freud speglar sig i kulturen. De drifter, kroppsliga uttryck och inre konflikter som har uppstått i det individuella såväl som i det kollektiva förflutna kommer ifatt oss och formar vår samtid. Medan Sigmund Freud (1930) närmar sig den inre världen och analyserar relationer mellan olika psykiska strukturer, fokuserar sig Georg Simmel (1903) på människans relationer och sociala liv. Han menar att storstadslivet består av en mängd olika mänskliga typer, många rotlösa och utan fasta identiteter. Här finns även främlingen som saknar en fast rot i den lokala miljön där hon eller han lever, men som har kommit för att stanna. I och med att denna främling inte delar samma historiska bakgrund med andra människor hamnar hon/han i någon form av tomrum. Med andra ord blir denna människa fast mellan båda kulturer och kan därmed omvandlas till ”den andra”, en avvikare (Johansson 2002:61). Vid det här stadiet kan människan känna sig själv ”splittrad” och ”trasig”. Det tredje begreppet kallar Johansson för ”det disciplinerade självet” – I detta själv sker en kamp mot samhällets kontrollapparat. Här försöker människan exempelvis kämpa mot den redan etablerade könsordningen det vill säga maktrelationen mellan män och kvinnor eller mellan att vara som de andra individerna i samhället eller en ”avvikare”.

Inom det disciplinerade självet försöker människan sträva efter större frihet och samtidigt skapa utrymme för undertryckta grupper att tala och ta plats i offentligheten (Johansson 2002:76). Även om självet kontrolleras och redan formats, har vi fortfarande möjligheten att protestera och bryta oss ut. Det sista begreppet går under namnet ”det utsträckta självet” – som siktar sig på mediernas påverkan på självet. Hur det globala medvetandet genom medier tänjer ut självet och ändrar förutsättningarna för identitetsskapandet. Människan behöver inte längre färdas någonstans, det räcker med att sitta i ett rum och samtidigt via en dator, TV eller per telefon stå i kontakt med hela omvärlden. Konsekvensen vid konsumtion av dessa teknologier kan således bli att människan blir en främling för sin egen kropp såväl som för reella mänskliga relationer. En ny verklighetsförankring och människa börjar ta form. Vid detta skede har vi nått den totalt utsträckta självet, där det saknas referenspunkter och fasta rötter (Johansson 2002:91).

För att bättre förstå dessa olika perspektiv på självet måste de sättas i relation till en social och kulturell omgivning, till samhälle och kultur.

2.5 Etnicitet i multikulturell diskurs

Begreppet etnicitet kopplas ofta samman med rasbegreppet och därav kommer den felaktiga tron om att människans etnicitet är biologiskt bestämt. Termen i sig innefattar en grupp människors gemensamma kulturella traditioner och värderingar, att de exempelvis talar samma språk, härstammar från samma historiska bakgrund och utövar samma religion. När människor lämnar sitt ursprungsland och flyttar in i ett nytt samhälle bevarar de sina kulturella traditioner från ursprungssamhället. Därav erhålls både den individuella identiteten liksom gruppidentiteten (Giddens 2003:229). Det är just denna term som den postkoloniala feministiska forskningen försöker motsäga, även om det de mest siktar på är att inte ”klumpa ihop” olika nationaliteter och kalla de för det gemensamma begreppet invandrare.

Även Marisca Milikowski (2000) i artikeln ”Exploring a Model of De-ethnicization” tar upp innebörden av etnicitet i det multikulturella samhället och liksom Giddens antyder att ethnicization först och främst innebär en social organisation. Den förstärker gränser och skyddar kulturella arv, samtidigt som hon betonar vikten av att inte falla i en begreppsmässig fälla och anta att det kulturella arvet endast fungerar genom blod. Liksom Giddens markerar även hon betydelsen av att känna tillhörighet, här tar Milikowski upp familjemetaforen. Denna familjemetafor hjälper till att neutralisera konceptet av ursprung och arv, genom att relatera detta till vardagliga erfarenheter (Milikowski 2000:447). Det är svårt att definiera det etniskt kulturella arvet.

Etnicitet är ett svårfångat begrepp, jämfört med religiösa och politiska organisationer, som har etablerat en mening. Etnicitet har inte en sådan etablerad domän. Vad händer då etnicitetsprocessen inte har en sådan klargräns vid definition, vad stoppar de från att äta sig in alla former av lager och nivåer av samhället? Hur behåller man etnicitet inom vissa gränser? En anti-tes till ethnicization kan enligt Milikowski vara de-ethnicization. Medan ethnicization reproducerar och förstärker sociala gränser samt skyddar etnisk-kulturella arv, så förstör de– ethnicization (Ur engelskan ethnicization och de-ethnicization) dessa sociala gränser. Hur eller var hittar man balansen mellan dessa motsatta krafter? När immigranterna anländer till det nya landet, bemöts de av ett modernt och individualiserat välfärdssamhälle, där ärvda

identiteter så som religion, klass, kön och etnicitet erläggs på det individuella planet. På så vis har immigranter från samma land mer gemensamt med varandra än med invånarna i det nya samhället, här blir ethnicization ett ofrånkomligt resultat av immigration. Gränserna bestäms således av folket själva. Alla steg mot en riktning som försvagar dessa gränser är de-ethnicization. De olika inriktningarna mellan ethnicization och de-ethnicization skiljer sig från grupp till grupp och mellan olika stunder i tiden. Det beror på hur ett specifikt ”etniskt arv” är just vid den stunden, definierad av gruppen själv och av det omgivande samhället (Milikowski 2000:449). Etniska gränser innebär ett subjektivt element. Det skiljer sig i form och utseende hos varje individ. Här kan även media påverka en utveckling av antingen ethnicization eller de-ethnicization.

Vad Milikowski konstaterar i texten är att satellit-TV oftast innehåller väldigt kommersiella program som inte riktigt visar det riktiga samhället, utan försöker visa sig mer modern. På så vis kan exempelvis turkar som inte har varit i landet på länge få felaktig uppfattning om vad som egentligen sker i Turkiet. Detta bidrar i sin tur till att de-ethnicitera tittarnas uppfattningsförmåga om kulturella skillnader. Den holländska kulturen, som turkarna möttes av, var inte etnisk, utan en nationell kultur och karaktäriseras just av att landet har blivit de-ethniciterad och individualiserad. Termen ”holländsk” kopplas till ”medborgarskap” mer än etnicitet av dess invånare. Här gäller alltså gränserna som skiljer sig från dem som representerar ”holländsk” kultur och de som representerar ”turkisk” kultur. På så vis kan man rama in gränserna mellan ethnicization och de-ethnicization. Nationellt ursprung är den avgörande faktorn för att skilja på etniska och kulturella skillnader. Här bestäms och identifieras dessa minoriteter så som exempelvis Turkar, Perser, Indier etc.

Nationalitet har således blivit den avgörande faktorn inom den multikulturella diskursen, men även faktorer som religion, höger/vänster, fattig/rik med mera har en viss påverkan (Milikowski 2000:450). Här sker något intressant då etnisk-kulturella gränser definieras med nationella termer. Här lämnas således en viktig kulturell skillnad mellan turkiska immigranter och gästsamhällets invånare, på det sättet att definitionen av att vara turk innebär på så vis traditionalitet och att vara holländsk innebär därmed post-traditionalitet. Med detta menar författaren alltså att skillnaden mellan traditionella och post-traditionella sociala seder och värderingar blir genom dessa definitioner etniciterade.

Detta traditionellt kulturella arv framhävs som bäst då man analyserar kvinnornas situation. Att vara turk innebär på så vis ett fängelse utan någon flyktväg eftersom om man lyckas ta sig ut ur dessa gränser medför då att man är ”holländsk”.

Inom diskursen etnicitet och nationell identitet finns andra intressanta analyser så som exempelvis i artikeln ”The Enlargement of Meaning” berör författarna Asu Aksoy och Kevin Robins transnationella gemenskaper. Inom dessa transnationella gemenskaper ryms ett stort antal människor som lever en dubbelnatur exempelvis talar två språk. Dessa immigranter vill komma i kontakt med sina hemländer även om de tillhör ett annat samhälle, tack vare dagens nya teknologier är det fullt möjligt att göra denna långdistans bindning. Detta behov visar enligt författarna att deras etniska identitet verkar vara central för deras etniska tillhörighet. På så vis är deras transnationella konsumtion etniskt motiverad. Dessa immigranter vill med andra ord få bekräftelse om deras etniska tillhörighet. Diaspora är enligt författarna Aksoy och Robins en utmärkt kategori på nationell föreställning, en kategori som underordnar den sociala världen till den nationella logiken. Den diasporiska föreställningen har med andra ord samma form som den nationella inbillningen. Exempelvis har idealen i ”föreställda” samhällen använt sig av samma mönster för att fånga immigranters erfarenheter och önskningar (Aksoy 2003:371). Dessa ”föreställda” gemenskaper har en stor makt över tankar och hjärtan, vilket kan förklara användningen av transnationell media av globala immigranter. Enligt James Curran kommer den nationella ramen fortsätta segra över – och att vara den fundamentalt organiserande principen hos människors kulturella och politiska erfarenheter och på så sätt hämma andra sociala, politiska möjligheter.

Monroe Price påpekar att staten inte längre har samma kontroll över formen och mixen av bilden som sänds, vilket i sin tur leder till att de kulturella gränserna och lojaliteterna som tidigare kontrollerades av staten inte längre finns där. Dessa transnationella kanaler besvarar mycket mer komplexa former av kulturella erfarenheter och dessa kan inte längre erhållas inom nationella gränser (Aksoy 2003:372). Det turkiska folket som immigrerat till London har erfarit något nytt. Det har förflyttats från sitt habituala fält – sitt habituala nationella fält – från sitt land och ursprung. Vid immigration och förändring av detta fält får dem tillgång till nya sociala och kulturella möjligheter. Alla är dock inte öppna för denna förändring. Här kan de engagera sig i nya och gamla erfarenheter, mellan tillskrivna identiteter och förpliktelser (Aksoy 2003:374). Immigranters anpassningsförmåga och identitetsbildning inom den nya kontexten beror därmed på deras immigrationsmöjligheter, menar författarna. De har olika

möjligheter. De kan behålla sin turkiska identitet (Diaspora scenariot). De kan också ta deras ”gäst” samhälles identitet (Integrations agenda). Eller så kan de utveckla någon form av sammansatt hybrid identitet. Valet ligger hos individens och samhällets omförhandlingsprocess, där individens relation bestäms utifrån både deras ursprungsländer och det nya samhället. Många gånger positioneras immigranter obekvämt mellan två kulturer (Aksoy 2003:376).

3. Resultat

Efter en noggrann ”mindmap” har jag skissat överskådliga tabeller över kvinnornas

mediekonsumtion, detta för att lättare kunna relatera intervjumaterialet till litteraturen. Först kommer jag att ge en övergripande bild av vad som sades under intervjuerna, för att göra det mer spännande kommer jag att mixa mina egna intryck från informanterna med deras egna ord. Tabellerna framkommer efter intervjugenomgången. Därefter följer en mer ingående analys av intervjuerna.

3.1. Intervjuer

På sidan åtta visas tabell över informanterna, vilket kan underlätta intervjugenomgången.

3.1.1. Nila

Jag lyssnar väldigt sällan på svensk radio, i så fall blir det mestadels musik. Söndagar är den enda dagen i veckan jag lyssnar på persisk radio. Programmet innehåller alltifrån musik och kultur till samhällsfrågor och politik. Då är radion på hela dagen… Mycket kring Iran. Jag lyssnar då mer passivt, men är det något som intresserar mig lyssnar jag mer aktivt. Även språket har en betydelse… man får det här bekanta känslan i magen, när det är på persiska.

Nila är en mycket trevlig och gästvänlig ensamstående förälder med numera vuxna barn som fortfarande bor hemma med sin mor. Nila är en kvinna med en mycket personlig smak. Hon har egenhändigt inrett sitt eget vardagsrum och den plats där hon kan slappna av efter dagen.

Nila har inrett sitt hem i ett leopardtema, med mycket ljus och hela hemmet har en mysig atmosfär. Hon är väldigt trevlig och mån om sina gäster.

Nila är även mån om sig, sin välmående och sitt yttre. Hon föredrar efter en lång dag att vila sig i sitt vardagsrum där hon själv har lätt tillgång till sina skönhetsprodukter.

Jag hade velat ha parabolantenn, det fungerar som ett fönster ut till Iran. Men jag tittar istället på persiska filmer.

Jag observerade att Nilas hem inte var särskilt utstickande trots att hon inte varit bosatt i Sverige mer än ett par år. Det som pekade på hennes ursprungliga bakgrund var en svensk-persisk ordbok och en tavla målad av en känd svensk-persisk konstnär. Jag vill även understryka att persisk konst även kan förekomma i så kallade ”svenska” hem i och med den kulturella assimilering som skett under slutet av nittonhundra och början på tjugohundratalet. Nila är bosatt mitt i centrala Malmö.

Allt som allt sitter jag cirka fyra timmar om dagen framför TV: n. Jag försöker hinna med nyheterna men ibland känns det lättare att hänga med i språket om man tittar på text TV istället. Då missar man inget och där hittar man det mesta som intresserar en. Jag tittar ofta på dokumentärfilmer speciellt om ungdomar och knark eller om Iran och kultur… krig och natur med mera. Jag tittar även ibland på ”Våra bästa år” och ”Vänner”. Jag tittar aktivt på TV för det är den tiden på dagen då jag har kommit hem från jobbet tagit hand om pojkarna, lagat mat och kan sedan bara slappna av framför TV: n. Jag följde även kontinuerligt allt som skedde i Thailand, även om det var svenskar och inte iranier så brydde jag mig om vad som skedde det svenska folket.

Nila är fast anställd som hotellbiträde på Scandic hotell, hennes tidigare anställning i Iran var som kontorist på ett elkraftverk. Hon är en av de få informanter som jag intervjuat som saknar en högre utbildning. Nilas mediekonsumtion består båda av persiska och svenska medier. Hon följer TV såpor och TV serier, men hon söker gärna information via Internet. Nila önskar att hon kunde ha satellit-TV men det går inte på grund av hyresvärden.

Jag är glad för att Metro finns, jag är inte typen som är ute efter att köpa en tidning. Det kan också hända att jag läser veckotidningar men jag köper eller prenumerar inte. Jag läser många nyheter via nätet på persiska sidor, mestadels olika artiklar som intresserar mig. Internet använder jag mig av främst för nyheter, men det finns andra persiska sidor som jag besöker för känslans skull… Jag chattar inte heller. Det blir en timme om dagen numera tidigare var det mer.

3.1.2. Zohre

Jag lyssnar dessvärre väldigt lite på radio Men på söndagar lyssnar jag på persisk radio. Den är på under hela dagen och ibland kan jag till och med glömma att jag har den på. Den Persiska radiokanalen ger oss en översiktlig bild av vad som händer både här i Sverige och i Iran men även andra delar av världen.

Zohre är den ende av informanterna som saknar utbildning och har varit hemmafru under en mycket lång tid. Hon har nyligen separerat från sin make och bor ensam med sina barn i en lägenhet nära City. Zohre hyser stort intresse för matlagning då hon och hennes make tidigare skött en restaurang.

Jag vill inte ha satellit-TV eftersom då känns det som om man hamnar utanför samhället. Då är man inte bland det svenska folket.

Hennes hem var enkelt inrett med några bilder på barnen, det fanns inget som talade för en direkt personlig inredning förutom ett antal persiska instrument som en citarr och xylofon. Under intervjuns gång satt jag i köket medan hon lagade mat till barnen, så att de skulle få mat när de kom hem från skolan.

Jag tittar mycket på nyheterna 1: an, 2: an, 3: an och 4: an. Även serier som ”Vänner” och melodifestivalen intresserar mig. Dagligen ser jag mellan två till tre timmar på TV. Många gånger är det barnen som får välja program. Jag själv tycker om att följa olika samhällsprogram och dokumentärer så som exempelvis Ashbergs program ”Insider”. Eftersom jag själv sköter en restaurang är det intressant att se hur vissa begår skattebedrägerier med mera. Det som skiljer TV från tidningar eller radio är att här får man även se bilder på nyheten vilket gör det lättare att förstå. Jag anser att vi lever i det här samhället och därför måste vi försöka att anpassa oss.

Zohre verkade vara en mycket glad människa men en aning tillbakadragen. Trots det var hon mycket öppen mot mig. Hon var mycket jordnära och hon har en mycket bra sångröst. Zohre konsumerar inte särskilt mycket av den persiska median men hon följer persiska radioprogram däremot.

Metro är den tidning som jag dagligen läser, ibland även Sydsvenskan på jobbet. Men jag föredrar Metro eftersom det är både enklare språk och den innehåller även bra reklam som rör restaurangbranschen. Den innehåller även kort och enkelt olika nyheter som rör, våldtäkter, rån med mera. Jag läser dock inte allt, jag är mest ute efter att veta var världen står idag, i vems händer.

3.1.3. Parasto

Jag lyssnar mycket på radio, både svenska och persiska kanaler. På morgonen sätter jag på nyheterna på P4 radio Malmöhus. På söndagar lyssnar jag på persisk radio. Det är nyheter på persiska som handlar om både vad som sker inrikes som utrikes. Det är en annan känsla att lyssna på radio på det persiska språket, jag känner mig hemma. Det är inte det att jag inte förstår svenska men det handlar mer om att det är mer nyheter som handlar om Iran.

Redan vid trappuppgången känner jag doften av persisk mat, jag gissar direkt att det måste komma från Parastos lägenhet som ligger på första våningen i närheten av Värnhemstorget. När hon öppnar dörren bemöts jag av en glad och energifull kvinna. Jag välkomnas in och blir erbjuden nybryggt te.

Jag hade velat ha tillgång till persiska TV kanaler men fastighetsägaren tillåter inte det. Det är trots allt en genväg eller en kontakt med en annan atmosfär. Ibland kan vår egen atmosfär bli för enformigt så man hade velat ha mer variation. Där har inte heller språket någon betydelse. De TV kanaler som jag prioriterar är SVT, TV4, Discovery Channel och History Channel. Dessa innehåller många dokumentärer och handlar mer om det riktiga livet. Jag försöker även hinna med ”Våra bästa år”, inte dagligen men så ofta det går. Jag har ofta TV:n på bara för att hålla lägenheten vid liv. Jag tittar även en del på film. Jag är helt emot reklam, det är bara repris.

Under intervjun sitter vi i hennes enkla vardagsrum, här ingår endast en soffgrupp, några foton på hennes barn uppsatta på väggarna. Resten av väggarna ger en kal känsla. Parasto själv har mörkt hår som hänger rakt ner över hennes axlar. Även Parasto är frånskild. I Iran var hon hemmafru men bestämde sig för att läsa in gymnasiet i Sverige. Hon ville jobba som förskolelärare men på grund av brist på jobb och en lång tid som arbetslös har hon bestämt sig för att starta eget… kanske en pastavagn.

Metro läser jag dagligen eftersom den alltid är tillgänglig… vilket är bra. Jag jobbar även ibland på en kiosk och där läser jag även Sydsvenskan och Skånskan. Jag försöker välja ut de artiklar som intresserar mig. Jag har inte någon Internet vana heller däremot föredrar jag att läsa en bok eller att titta på en bra film, eller att lyssna på musik. Jag känner att jag får tillräckligt med information ändå.

3.1.4. Sara

Jag lyssnar på radio i bilen när jag är på väg till jobbet, på P2: s nyheter. Det innehåller väldigt intressanta program med intervjuer och debatter… Allt ifrån kultur och vetenskap till nyheter. Det är viktigt för mig att höra senaste nytt från radion, då kan jag verkligen stänga ute världen och koncentrera mig på vad som sägs på radion. Det blir totalt tjugo minuter om dagen. Det är likadant när jag åker hem från jobbet. Det blir även då P2.

Sara studerade historia och sociologi vid ett Iranskt universitet, men tvingades avbryta sina studier på grund av revolutionen som bröt ut under slutet av sjuttiotalet. I dag har hon en magisterexamen i folkhälsovetenskap och forskar inom invandrarpolitiken. Hon är en ensamstående mamma som bor i södra delen av innerstaden. Sara har själv inrett, tapetserat och målat om sitt hem i sin egen personliga smak. Hon har inrett sitt hem modernt, men ändå hållit fasta vid antika föremål.

När jag kommer hem från jobb är det viktigt för mig att först och främst lyssna på musik för att slappna av. Jag är inte särskilt TV intresserad, det beror på vad det är för program eller film. Jag tittar aldrig på TV kontinuerligt, jag vill oftast bara ha TV:n på. Komediserier tycker jag om, inga speciella. Jag tittar väldigt passivt oftast. Är det en bra film så följer jag det mer aktivt eller om det är nyheter som TV2:s rapport. Även Debatter intresserar mig. Aldrig Big Brother eller dylikt men däremot kan dockusåpor som handlar om hem och hushåll intressera mig (exempelvis ”Extreme home makeover”).

Jag tittar aldrig på reklam, det är den tiden som jag utnyttja till annat, som att diska eller läsa. Jag förstår inte budskapet med reklam. Exempelvis Dressmans underklädesreklam är oroväckande, jag ringde till och med in och klagade.

Sara är väldigt politiskt aktiv inom folkhälso- och jämställdhetsorganisationer. Hon har en stark vänsterinriktad politisk uppfattning och en mindre smickrande uppfattning om USA. Under intervjun avbröt hon mig för att se ett pressmeddelande med president George W.

Bush, som hon starkt kritiserade. Hon finner inget intresse personligen i att konsumera persiska medier.

De persiska kanalerna ger mig inget nytt. De är för tråkiga för mig. Jag använder dagligen svenska och engelska på jobbet så jag har nästan förlorat känslan för det persiska språket. Det var fem år sedan jag senast läste en persisk bok. Dessutom är de svenska medierna mer tillgängliga. De svenska medierna innehåller en hel del för just invandrarna i landet… så som om exempelvis ”Mosaik”. Men jag måste säga att jag inte tycker att de svenska medierna håller måttet lika mycket längre, de är innehållsfattiga enligt mig… speciellt 3: an och 5: an. Vi kan titta på Big Brother till exempel, vad ger dessa program ungdomar för budskap? Mental ohälsa bland ungdomar har ökat och det är ingen som ifrågasätter detta. Allt är hjärndött. Pojkar, flickor och sex. Varför visar de inte mer väsentliga och mer viktiga program för ungdomarna? Till exempel läkare utan gränser, istället skickar de iväg ungdomarna till en öde ö för att följa deras djuriska sexliv. Detta är en stor orsak till varför ångestkänslor är så stort bland ungdomar. Vad är meningen förutom marknadsföring? Jag är självfallet intresserad av att veta vad som sker i Iran men det räcker med det som jag hör från CNN. Hör jag en nyhet som rör Iran väcker det stor nyfikenhet i mig men jag känner mig inte besatt av att leta upp persiska sidor med mera. Jag har knappt tid för det heller. Den korta tid jag har prioriteras till annat.

3.1.5. Nadia

När jag går upp på morgonen sätter jag på Radio Malmöhus på P4, även de dagar jag kör bil till jobbet lyssnar jag på P4. Det är mest nyheter kring just Malmö och Skåne men även nyheter om resten av landet. Jag tycker om att lyssna på radio samtidigt som jag äter frukost. Jag skulle själv vilja hävda att jag är en passiv lyssnare.

Denna radiokanal vänder sig till oss lite äldre, eftersom det är mest nyheter och de flesta intervjuer sker med äldre människor. Men där finns ju även sportnyheter och lite musik, men jag skulle ändå vilja påstå att denna kanal vänder sig till en äldre målgrupp.

Nadia är en person som är djupt integrerad i det svenska samhället, men som ändå har sina rötter i Iran. Kvarteret hon bor på är ett lugnt radhusområde i södra delen av Malmö i närheten av Lindängen som är ett ganska invandrartät område. Det är en stor kontrast mellan hennes

lugna bostadsort där det främst bor äldre ”svenska” par och det invandrartäta området Lindängen som ligger ett par meter från hennes hem.

Under tiden då jag lyssnar på radio känner inte jag mig som en kvinna från utlandet utan jag känner mig som en Malmöbo. Här får jag till exempel höra senaste nytt i trafiken så som Vägar som är avstängda med mera. Saker som kan vara av vikt för mig som kör bil. Det här är en informationskanal för mig som bor i Malmö och då anser jag inte min kultur vara väsentlig i denna form av utbud. Denna radiokanal täcker det mesta som en informativ radiokanal. Detta har varit en vardaglig rutin för mig sedan tre år tillbaka. Tidigare var barnen så små så det enda tillfället jag hade att lyssna på radio var i bilen.

Nadia är frånskild sedan sex år tillbaka och är nu en ensamstående mamma med två döttrar på 14 och 16 år gamla. Båda döttrarna går på högstadiet på Lindängenskolan Hon bor i en mysig bostadsrätt som med den enkla dekoreringen och de ljusorangea färgerna ger en bekväm hemmakänsla. Nadia själv är en mycket lång och stilig kvinna med kort hår och smal kropp. Vid första mötet var även barnen där och jag uppmärksammade att hon pratade svenska med barnen. Jag försökte även notera om jag såg något ”persiskt” i hennes hem, något som indikerar ett persiskt hem, men förutom de Egyptiska tavlorna på väggen (som även kan vara uppsatta i svenska hem), hittade jag inget markant. 1988 flyttade Nadia och hennes man till Sverige och strax därefter föddes henne äldsta dotter. I Sverige utbildade hon sig till operationssjuksköterska och har sedan tio år tillbaka jobbat på MAS.

Mitt TV tittande skiljer sig från dag till dag, det beror på vad som sänds. Jag är hemma från jobbet vid 17:00 och då försöker jag att minst en gång om dagen se Aktuellt och de Regionala nyheterna på SVT 2. En vanlig rutin är att jag kommer hem och sätter på TV: n, det vill säga om inte barnen redan har satt på den. Då vill jag bara se på ettan och fyrans text – TV. Jag vill bara få lite snabb info om senaste nytt. Jag försöker även hinna med ”Vänner” dagligen och ibland ”Sex And the City”och ”Seinfeld” (men dessa har slutat gå för tillfället). Det är ju inte så att jag släpper allt för ”Vänner”, typ ifall jag ska träna eller så. Jag kan inte påstå att det är något annat särskilt som jag följer direkt, oftast lagar jag middag och så sätter jag mig och äter framför TV: n, mer passiv och trött. Sen kan det också vara så att jag ser reklam för något program som jag bestämmer mig för att se, då lägger jag tid och är mer aktiv vid tittandet. Jag följer även dockusåpor så som ”Robinson” och ett nytt program som heter ”Nanyakuten”. Det handlar om en barnmorska som lär ut hur man ska uppfostra sina barn.

Intervjun med Nadia varade inte mer än 35 minuter. Hon verkade självsäker hon svarade kort och koncist på mina frågor och tvekade sällan på sina svar. Hon var koncentrerad med blicken stadigt fäst på mig.

Den enda form av media jag hinner bruka på jobbet är Metro varje dag, och på helger köper jag Aftonbladet eller kvällsposten, det beror på vilken löpsedel som intresserar mig.

Hon verkade enligt mig distanserad från sitt ursprung, även om hon var medveten om sin härkomst. Om inte det hade varit på grund av hennes mörka utseende och hennes brytning på det svenska språket, hade jag gissat att hon härstammade från Sverige.

Nej jag använder mig inte alls av någon form av persisk media. För det första litar jag mycket mer på de svenska medierna och dessutom så befinner jag inte mig i det landet längre så de nyheter som rör Iran intresserar inte mig lika mycket som det som rör Sverige. Är det någon nyhet som är väldigt viktigt om Iran får vi ju ändå läsa det även här. Det är inte särskilt aktuellt.

Även om hon på grund av politiska skäl inte kan besöka Iran, håller hon fortfarande kontakten med familj och vänner i och från Iran.

Jag använder mig en hel del av nätet. Bland annat spelar en del på nätet typ på TV 4:s hemsida (Beach och Backgammon). Genom nätet kan man komma i kontakt med andra människor som också spelar. På den här tiden försöker jag även hinna läsa ett par intressanta artiklar på Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen samt TV 4 nyhetssida. Jag kan ibland välja att gå till ett öppet chatforum och prata med familj och vänner från Iran. Då bestämmer vi dag och tidpunkt innan. Det finns sidor så som ”Paltalk”, där det finns över femtio persiska forum, många av de är politiska rum. Här kan Iranier från olika delar av världen dela kulturella erfarenheter så som poesi, musik och diskussioner kring kultur. Allt som allt spenderar jag cirka fem timmar i veckan på nätet.

3.1.6. Rana

Idag äger vi ingen satellit-TV men för ett par år sedan hade vi parabol mestadels för att se på nyheterna. Jag själv finner inte nyheterna som sänds från Iran särskilt trovärdiga jag litar mer på de Svenska medierna, även om jag många gånger kan ifrågasätta dessa också.

Rana är en av de mer intressanta av informanterna som jag intervjuat eftersom hon själv inte har någon TV i sitt vardagsrum. Hon har en liten TV mer eller mindre dold i sitt sovrum. Rana, trots sin ålder har inga egna barn vilket är tämligen ovanligt för en kvinna med persisk bakgrund.

Förr tittade jag mycket mer på TV men nu är jag så trött när jag kommer hem så jag föredrar nästan bara att titta på nyheterna. Främst på 1:an och 4:ans nyheter. När det gäller program så tittar jag gärna på olika granskningsprogram så som Uppdrag granskning som ofta innehåller olika samhällsdebatter. Eller om de bjuder en politiker och de diskuterar ämnen så som integration - och immigrationsfrågor. Det kan även hända att jag tittar på program så som Big Brother, men det är sällan. Jag tittar aktivt på nyheterna och debatter men mer passivt när det är filmer etc. Man kan säga att jag sammanlagt tittar cirka två timmar om dagen på TV, på helgerna blir det mer, det vill säga om jag inte träffar vänner.

Rana tvingades avbryta sina studier i Iran i samband med revolutionen men i dag är hon en utbildad socionom anställd hos kvinnojouren i Malmö. Under intervjun betedde sig Rana lugnt men lite misstänksamt inför mina frågor, även om hon var mycket trevlig. Hennes hem som ligger i utkanten av Malmöcity var mörkt men upplyst av levande ljus och hon hade inrett med en massa olika hemtrevliga föremål. Rana är aktiv inom kvinnorättsrörelsen och försöker motivera utländska kvinnor att ta sig ut i det svenska samhället, lära sig svenska och söka jobb så att de inte isoleras.

Jag skiljer sällan på mig själv som kvinna från till exempel svenska kvinnor, jag försöker aldrig bygga en kulturell vägg mellan mig och en svensk kvinna. När till exempel media tar upp kvinnoproblem av olika slag känner inte jag mig mindre delaktig bara för att jag inte är svensk. Det rör oss alla exempelvis våld mot kvinnor, löner etc. När det rör sig om jämställdhetsfrågor rör det ju även mig i det här samhället. Vi kämpar alla för samma saker. Det är självklart att jag har min persiska identitet och det är jag medveten om.