1
Institutionen för lingvistik
och filologi, Iranska språk
Masteruppsats, VT 2016 Angelo Hagberg
Svensk samhällsinformation och svenska samhällstermer på persiska och dari
Handledare: Helena Bani-Shoraka Examinator: Carina Jahani
2
Innehållsförteckning
Kapitel 1 – Introduktion 4
1.1 Inledning
4
1.2 Syfte och frågeställningar 4
1.3 Metod och material 5
1.4 Uppsatsens disposition 6
Kapitel 2 – Teoretiska ansatser
72.1 Sociolingvistik och flerspråkighet 7
2.2 Språkpolitik och språkvård 8
2.3 Språkpolitik och språkvård i Sverige 9
2.4 Samhällsinformation i en demokrati med mångfald 10
2.5 Samhällsinformation och samhällstermer 11
Kapitel 3 – En definition av varieteterna persiska och dari
12 3.1 En språkhistorisk beskrivning: vad säger språkvetenskapen? 12 3.2 En språkpolitisk beskrivning: politiskt laddade benämningar 13 3.3 Benämningar i exil och ställningstagande i uppsatsen:persiska och dari i Sverige 14
Delstudie 1
Kapitel 4 – Samhällsinformation på persiska och dari 16
4.1 Inledning 16
4.2 Avgränsningar och frågeställningar 16
4.3 Material och metod 17
4.4 Analys 18
4.4.1 Svenska kommuner 19
4.4.2 Svenska landsting 22
4.4.3 Svenska myndigheter 24
4.5 Diskussioner 25
Delstudie 2
Kapitel 5 – Introduktion – Flerspråkig samhällsterminologi 28
5.1 Inledning 28
5.2 Syfte och frågeställningar 28
5.3 Teoretisk ansats 29
5.3.1 Teorin om ekvivalens 29
5.3.1.1 Graden av ekvivalens 31
5.3.1.2 Typer av ekvivalens 32
5.3.2 Översättningsstrategier 34
5.4 Sammanfattning 35
Kapitel 6 – Material och metod 36
6.1 Introduktion 36
6.2 De svenska samhällstermerna 36
6.3 Termerna på persiska och dari 37
6.4 Kartläggning av termerna 39
6.4.1 Steg 1 – Sökning efter ekvivalenter 39
3
6.4.1.1 Resultat 40
6.4.2 Steg 2 – Jämförelse av ekvivalenter mot ordböcker 41
6.4.2.1 Resultat 42
6.4.3 Steg 3 – Ekvivalenter inom respektive webbplats 43
6.4.3.1 Resultat 44
6.4.4 Steg 4 – Jämförelse mellan webbplatser 46
6.4.4.1 Resultat 47
6.5 Sammanfattning 50
Kapitel 7 – Analys av ekvivalenter på persiska och dari 51
7.1 Inledning 51
7.2 Fullständig ekvivalens 51
7.3 Partiell ekvivalens 52
7.3.1 Underhållsbidrag - Persiska 52
7.3.2 Underhållsbidrag - Dari 53
7.3.3 Underhållsstöd – Persiska 54
7.3.4 Sammanfattning 55
7.4 Noll ekvivalens 55
7.4.1 Översättningslån 56
7.4.2 Översättning av förklaring av källtermen 57
7.5 Sammanfattning 58
Kapitel 8 – sammanfattande diskussion 59
8.1 Delstudie 1 59
8.2 Delstudie 2 60
8.3 Skillnader/likheter mellan persiska och dari 60
8.4 Slutord 61
Bibliografi 62
Appendix
Appendix A – Definition av de svenska samhällstermerna Appendix B – Tabeller över ekvivalenter på persiska och dari Appendix C – Förekomsten av ekvivalenter på persiska och dari Appendix D – Tabeller över ekvivalensgrad för ekvivalenter på persiska och dari
Appendix E – Översättningsstrategier för ekvivalenter på persiska och dari
4
Kapitel 1 – Introduktion
Kapitel 1 innehåller en inledning till undersökningen, frågeställningar som styrt arbetet, syfte, samt metoder och material. Det sista avsnittet ger en överblick över hur de olika delarna är disponerade i uppsatsen.
1.1 Inledning
Sverige är ett mångspråkigt samhälle. Det talas mellan 150 och 200 olika språk i Sverige vilket ställer stora krav på samhället att t.ex. nå ut med korrekt information till alla invånare. Otydlig samhällsinformation gör att myndigheters regelverk blir svårbegripliga och det blir, omvänt, svårt för invånare att orientera sig i och förstå det nya samhället. Otydlig samhällsinformation leder till ineffektiv myndighetsutövning och missförstånd, en ineffektivitet som kostar samhället stora pengar. Det här skapar också ett hinder för invånare att förstå och bli en del av Sverige. Att kunna tillgodogöra sig korrekt information och fatta informerade beslut som rör en själv och viktiga beslut i livet är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Sett från ytterligare ett perspektiv, något som ofta lyfts fram inom näringslivet, handlar det om att inkludera alla invånare i Sverige. Det handlar om att bli en del av och bidra till det svenska samhället och den svenska ekonomin. Sverige är en del i den globala ekonomin. Att inte ta vara på den resurs som flerspråkiga medborgare i vårt samhälle utgör i dessa tider av internationalisering och globalisering är inget annat än resursslöseri.
Det här reser en rad frågor om samhällsinformation på olika invandrarspråk i Sverige. Har alla kommuner, landsting och myndigheter samma mängd och typ av samhällsinformation? Vad är det som avgör förekomsten av samhällsinformation på olika webbplatser? Vem bestämmer när, var och hur informationen ifråga ska tillgängliggöras? Hur hanterar man översättningstekniska utmaningar med exempelvis olika juridiska system eller helt skilda samhällssystem? Det är utifrån frågor av det här slaget som detta arbete har tagit form.
Undersökningarna i uppsatsen kan givetvis inte besvara alla dessa frågor, utan utgör endast ett första steg i att systematiskt bena ut och problematisera situationen, med persiska och dari som konkreta exempel.
1.2 Syfte och frågeställningar
Fokus i denna uppsats är samhällsinformation, förekomsten av samhällsinformation på persiska och dari, samt hur centrala svenska samhällstermer har översatts till persiska och dari. Persiska är det officiella språket i Iran, medan dari är ett av de två officiella språken i Afghanistan.1 Medan valet av språk hänger samman med att uppsatsen skrivs inom ramen för Masterprogram i språk (med iranska språk som huvudområde) kommer frågeställningarna från Projekt Flerterm, som den här uppsatsen är skriven inom. Flerterm2 är ett forsknings- och utvecklingsprojekt som sker genom ett samarbete mellan flera olika forskningsföretag och myndigheter. Målet med projektet är att bygga en nationell plattform för att hantera kvalitetssäkrad flerspråkig samhällsterminologi. Frågorna som denna uppsats är uppbyggd
1 De officiella språken i Afghanistan är dari och pashto.
2 http://flerterm.se
5
kring är centrala för projektet och kräver djupgående akademiska ämneskunskaper, bl.a. i iranska språk. På så sätt kan den här uppsatsen ses som ett gott exempel på hur gedigna akademiska ämneskunskaper kan bidra till att lösa aktuella samhällsutmaningar. De övergripande frågeställningarna i uppsatsen är:
1) Finns det någon systematik i spridningen av samhällsinformation på persiska och dari på kommuners, landstings och myndigheters hemsidor?
2) Hur har man förhållit sig till skillnaderna/likheterna mellan de språkliga varieteterna persiska och dari, och vilka konsekvenser har det fått?
3) Vilka översättningstekniska strategier har använts när svenska samhällstermer har översatts till persiska och dari?
Dessa övergripande frågeställningar kommer att benas ut i mer detaljerade frågeställningar i de två delstudierna som uppsatsen innehåller (se avsnitt 1.4).
1.3 Metod och material
I denna uppsats används både en kvantitativ och en kvalitativ ansats. En kvantitativ ansats besvarar frågor som inleds: Hur mycket, hur många, hur ofta eller i vilken utsträckning. En ansats av denna karaktär omformar den insamlade informationen till siffror och mängder i syfte att mäta och förklara samt kunna utföra statistiska analyser (Nyberg 2000:100). Samtidigt som man genom en kvantitativ ansats kan samla in stora mängder data och skapa en god överblick, blir slutsatserna som är möjliga att dra relativt generaliserade.
Kvalitativa ansatser i en undersökning handlar å andra sidan om att bidra till uttydande och förståelse. Frågor som besvaras i kvalitativa ansatser kan inledas på följande vis: Vem, hur/på vilket sätt och varför (Nyberg 2000:100). Kvalitativa ansatser fångar mycket mindre mängd data, men möjliggör djupare analyser. Risken finns dock att man missar den större bilden och generella mönster. Det är av dessa skäl vanligt att komplexa undersökningar använder sig av en kombination av metoder för att få en så heltäckande bild av situationen som möjligt. Så har även varit fallet i den här undersökningen. Detta ger en mer nyanserad bild med högre reliabilitet, dvs. hur pass tillförlitlig denna undersökning är i förhållande till hur väl den är genomtänkt och genomförs. Detta kan i sin tur även påverka validiteten, dvs. i vilken grad det som påstås undersökas verkligen undersöks (Lagerholm 2010:29–30).
Den första delstudien i denna uppsats anlägger en kvantitativ ansats. Här genomförs en deskriptiv kartläggning av förekomsten av information på persiska och dari på svenska kommuners, landstings och myndigheters hemsidor. Den huvudsakliga metoden för insamling av data är avancerad Google-sökning. Delstudie 2 i denna uppsats är av kvalitativ karaktär och undersöker vilka strategier som har använts för att hantera översättningen av svenska samhällstermer till persiska respektive dari.
Materialet för uppsatsen utgörs av samhällsinformation på persiska och dari på officiella hemsidor. Materialet i delstudie 1 utgörs av en sammanställning av information på persiska och
6
dari på en mycket stor mängd hemsidor kopplade till kommuner, landsting och myndigheter.
Fokus ligger på förekomsten av samhällsinformation med målet att få en överblick över distributionen av samhällsinformation på persiska och dari. I delstudie 2 begränsas materialet till tre specifika hemsidor, nämligen Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Information om Sverige.3 Fokus i delstudie 2 ligger på 22 svenska samhällstermer och vilka strategier som har använts när de har översatts till persiska och dari.
1.4 Uppsatsens disposition
Uppsatsen är indelad i två separata men relaterade delstudier. Den delstudie 1 innebär en kartläggning av var det går att hitta samhällsinformation på persiska och dari på svenska kommuners, landstings och myndigheters hemsidor. Syftet med denna kartläggning är att få en överblick över hur samhällsinformation på persiska och dari är distribuerad över landet och också om det finns någon skillnad mellan distributionen av dessa språk. En kartläggning av det här slaget har inte gjorts tidigare i Sverige.
Delstudie 2 innebär en djupdykning i tre specifika webbplatser och 22 specifika samhällstermer.
Denna delstudie undersöker hur man har hanterat specifika, centrala samhällstermer i översättningen från svenska till persiska och dari. Särskilt intressant är de svenska samhällstermer som saknar motsvarighet på persiska och dari, eftersom samhällsorganisationen och många samhällsfenomen i det svenska samhället skiljer sig från samhällsstrukturen i Iran respektive Afghanistan (där persiska och dari talas). I delstudie 2 kommer skillnaderna mellan skriven persiska och dari att finnas som en röd tråd genom hela undersökningen.
Anledningen till att uppsatsen är utformad som två separata, men sammanhängande delstudier är för att arbetet har utgått från Flertermsprojektet och dess övergripande frågor, som framgår i avsnitt 1.2. Dessa frågor har sedan benats ut i mer detaljerade frågeställningar i uppsatsens olika delar för att underlätta överskådlighet och bidra till att läsaren utifrån intresse och behov ska kunna tillgodogöra sig valda delar av undersökningens resultat genom att de två delstudierna är som separata och kompletta men tydligt sammankopplade enheter. Uppsatsens olika delar är disponerade på följande sätt: en inledande del, samt två delstudier. Den inledande delen byggs upp av tre kapitel: en introduktion, teoretiska ansatser och en beskrivning av persiska och dari – språken i den här undersökningen – som varieteter av ett och samma språk. Denna inledande del ramar in undersökningen i en samhällskontext, placerar den i ett teoretiskt landskap och förser läsaren med nödvändig information för att kunna tränga in i ämnet och ta del av de två delstudier som följer.
Uppsatsen fortsätter sedan med de två delstudierna. I delstudie 1 kartläggs förekomsten av samhällsinformation på persiska och dari på svenska kommuners, landstings och myndigheters hemsidor. Den kvantitativa kartläggningen är ett försök att se hur samhällsinformation på dessa språk är distribuerade i landet. Delstudie 2 innebär ett nedslag i tre specifika hemsidor
3 Hemsidan Information om Sverige är de svenska länsstyrelsernas gemensamma portal för samhällsinformation till nyanlända.
7
tillhörande olika myndigheter för att i större detalj undersöka hur man har hanterat översättningen av specifika samhällstermer från svenska till persiska och dari.
Eftersom delstudierna bygger på olika typer av metodologiska ansatser och utgår från olika – men i sammanhanget kompletterande – frågeställningar innehåller de olika delstudierna ingående resonemang om utmaningarna med datainsamlingen samt nödvändiga avgränsningar som gjorts. I uppsatsens sista kapitel diskuteras resultaten av de två delstudierna i ljuset av de initiala frågeställningarna och den aktuella debatten om samhällsinformation på minoritetsspråk i Sverige idag. Kapitel 8 erbjuder också ett antal möjligheter till fortsatta undersökningar inom detta fält.
Figur 1. Uppsatsens delstudier i en svensk samhällskontext.
Kapitel 2 – Teoretiska ansatser
Detta kapitel innehåller en beskrivning av för uppsatsen centrala aspekter av det tvärvetenskapliga fältet sociolingvistik, nämligen flerspråkighet och språkpolitik. I ett avsnitt beskrivs språkpolitiken i Sverige i korthet. Kapitlet avslutas med ett avsnitt där uppsatsens frågeställningar och koppling till samhällsinformation för alla medborgare oavsett modersmål knyts till de teoretiska resonemangen.
2.1 Sociolingvistik och flerspråkighet
Utgångspunkt för denna uppsats är det breda och tvärvetenskapliga fältet sociolingvistik, och inom ramen för den; språkpolitik, med särskilt fokus på flerspråkighet, minoritetsspråk och terminologi. Sociolingvistiken uppstod på 1960-talet och är en sammansmältning mellan lingvistik och sociologi. I centrum för alla sociolingvistiska undersökningar står språklig variation och hur människor varierar sitt språk beroende på olika faktorer (Norrby & Håkansson 2010:7). Inom sociolingvistiken utforskas förhållandet mellan språk och samhälle samt språkanvändning som socialt beteende. Sociolingvistiken har utvecklats kraftigt och utgör idag en paraplybenämning under vilken man studerar språkets sociala funktioner som kontaktmedel, som skapare och upprätthållare av sociala identiteter, kulturella grupperingar, men även språket
8
som föremål för sociala attityder och för sociala samt politiska handlingar (Nordberg 2016-03- 20).
Sociolingvistikens tvärdisciplinära karaktär och de nära relationerna med sociologiska, antropologiska och lingvistiska granndiscipliner, har gjort att man talar om sociolingvistikens kärnområden respektive perifera områden. Indelningen i de olika områdena baserar sig på bl.a.
storleken på de sociala enheterna som undersöks, t.ex. nationer, grupper och individer samt på de språkliga fenomenen som exempelvis språkliga varieteter, samtal, meningar, ord och ljud, etc. De sociala och språkliga forskningsfrågorna ordnas enligt detta från en makronivå till en mikronivå. Några av de viktigaste forskningsområdena inom sociolingvistiken omfattar bl.a.
samhällelig flerspråkighet, språkpolitik och språkplanering (Nordberg 2016-03-20), eller den mer rekommenderade termen – språkvård (Rikstermbanken, språkvård 2016-05-08).
Ytterligare en ansats inom sociolingvistiken som har vuxit sig stark inom flerspråkigheten handlar om flerspråkighet på samhällsnivå, på gruppnivå, och på individnivå. Är flerspråkigheten i samhället en resurs eller ett hinder? Den här frågan kan studeras och analyseras ur vitt skilda perspektiv, beroende på om diskussionen t.ex. handlar om nationell politisk enhet, om den handlar om ekonomisk tillväxt, eller om integration och inkludering.
2.2 Språkpolitik och språkvård
Forskningen om samhällelig två- och flerspråkighet belyser ofta förhållandet mellan språkliga minoriteter och majoriteter samt språkets roll i språkvården. Villkoren för minoritetsspråk varierar från land till land. I vissa länder har minoritetsspråken en relativt stark ställning med lagstadgat skydd, medan de i andra länder helt saknar officiella rättigheter och i vissa fall även kan vara stigmatiserade och utrotningshotade (Norrby & Håkansson 2010:243–244). Man strävar efter att förklara rådande villkor för språkliga majoritets- och minoritetsgrupper med hänvisning till demografiska, politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och historiska faktorer.
Den verksamhet som utförs av offentliga institutioner och som rör språkförhållanden benämns språkpolitik (Nordberg 2016-03-20). Språkvård syftat till verksamhet vars uppgift är att styra språkutvecklingen (Rikstermbanken, språkvård 2016-05-08). Språkvård kan delas in i språkvalsplanering, ord- och grammatikvård, samt tal och textvård. Språkvalsplanering är språkvård som syftar till att påverka språkets roll och funktioner i samhället och kan omfatta fler än ett språk i ett samhälle. Centrala delar i språkvalsplanering är lagstiftning för språkområdet, reglering av mångspråkighet, benämning av språkval, etc. (Rikstermbanken, språkvalsplanering, 2016-05-08). Ord- och grammatikvård är i sin tur språkvård som rör ett visst språks ordförråd, grammatik och teckensystem. Centrala delar i arbete inom ord- och grammatikvård är utarbetande av ordlistor, skrivregler, grammatikor, etc. (Rikstermbanken, ord- och grammatikvård 2016-05-08).
9
2.3 Språkpolitik och språkvård i Sverige
Språklagen från 2009 (SFS 2009:600) lagfäster Sverige som ett mångspråkigt samhälle med svenska som det gemensamma språket. Språklagen innefattar främst bestämmelser om det svenska språket och de nationella minoritetsspråken, men inkluderar även bestämmelser beträffande övriga språk som talas i Sverige. Sveriges mångspråkighet ska enligt språklagen bevaras och tillgången till språk ska även gälla för personer med andra modersmål (Språkrådet 2011a:10).
Språkvård omfattar dels språkval, dvs. ett eller flera språks ställning och funktion i en nation, dels ord- och grammatikvård av särskilda språk, dels tal- och textvård. Sverige har en medveten och samlad språkpolitik samt en statlig institution, Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen, vars uppdrag är att genomföra de språkpolitiska mål som riksdagen har fastställt.
De språkpolitiska målen innefattar bl.a. stöd åt de fem nationella minoritetsspråken,4 upprätthållandet av svenskan som landets samhällsbärande huvudspråk samt motverkan av domänförlust till förmån för engelskan (Nordberg 2016-03-20).
År 2000 ratificerade Sverige Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk, vilket inneburit en förbättrad ställning för de nationella minoritetsspråken, som i och med ratificeringen erhöll officiell status. Denna stadga har också kritiserats. Kritiken riktas mot lagstiftningens urvalsprincip, som inneburit ett uteslutande av de största minoritetsspråken i Sverige, dvs. invandrarspråken som i modern tid kommit till Sverige. Före Sveriges inträde i EU gjordes ingen åtskillnad mellan olika minoritetsspråk. Efter att den nya stadgan trädde i kraft har dock vissa minoritetsspråk stärkts samtidigt som samma stöd uteblivit för stora invandrarspråk. Denna tendens är inte unik för Sverige utan även i Europa har stora invandrarspråk med miljoner talare mycket lägre officiellt stöd än de historiska och regionala minoritetsspråken, inte minst i utbildningsväsendet. Undervisning i invandrarspråken har ibland till och med ansetts som ett hinder för integration av invandrarminoriteter (Norrby & Håkansson 2010:281).
Erkännande av de nationella minoritetsspråken i Sverige kom även att medföra ett ökat intresse för majoritetsspråket, dvs. svenskan. Trots att svenskan i många århundraden varit nationalspråk i Sverige började vissa att ifrågasätta att det fanns flera officiella minoritetsspråk medan majoritetsspråket inte var reglerat i lagen. Därför tillsattes år 2000 en statlig utredning om svenska språket som senare kom att gå under namnet Mål i mun (SOU 2002:27). Först i maj 2009 röstade riksdagen igenom förslaget om en språklag, som innebar ett erkännande av svenskan som det officiella språket i Sverige och Sverige som ett flerspråkigt land. Trots att språklagen inte enbart syftar till att stärka svenskans ställning utan även andra språk som talas i landet, så finns en rangordning. Den starkaste ställningen har majoritetsspråket, de nationella minoritetsspråken har i sin tur ett mer begränsat stöd och minst skydd har alla de språk som tillkommit i det svenska samhället genom migration i modern tid (Norrby & Håkansson 2010:281–282, 284,286).
4 De nationella minoritetsspråken är finska, samiska, meänkieli, jiddisch och romani.
10
De flesta av världens samhällen är flerspråkiga i den bemärkelsen att det bor folk inom landets gränser som talar olika modersmål. I Sverige talas det uppskattningsvis mellan 150 och 200 olika modersmål. En del av dessa språk har talats längre än andra i Sverige. Utöver svenskan har vi de historiska och regionala minoritetsspråken, men de flesta av språken har dock kommit till Sverige genom invandring och några av de större invandrarspråken i Sverige idag är exempelvis arabiska, persiska och turkiska. Det är vanligt att man gör skillnad mellan historiska och regionala minoritetsspråk respektive minoritetsspråk som invandrarspråk (Norrby &
Håkansson 2010:242).
2.4 Samhällsinformation i en demokrati med mångfald
I dagens Sverige utgör språket för många ett hinder och de som är i behov av information på sitt modersmål glöms ofta bort, trots den stora och växande andelen av befolkningen som har ett annat modersmål än svenska. Enligt Språkrådet är grupper man bör ta särskild hänsyn till i detta avseende bl.a. nyanlända invandrare samt invandrare och personer med utländsk bakgrund med särskilda behov, exempelvis äldre personer och personer med läs- och skrivsvårigheter.
Språkrådet understryker även vikten av att organisationer som bedriver offentlig verksamhet måste säkerställa att alla medborgare får tillgång till nödvändig samhällsinformation och samhällsservice på lika villkor för att man ska kunna upprätthålla en fungerande demokrati (Språkrådet 2011b:5-7, 11).
Språklagen, men även lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724), ställer krav på att bl.a. myndigheter, kommuner och landsting når ut med information till nationella minoriteter och till personer med andra modersmål än svenska (Språkrådet 2011b:5- 7). Språkrådet anser att myndigheter bör se över behovet av flerspråkig information på exempelvis webben för språkliga minoriteter. Språkrådet nämner att statliga och kommunala myndigheter ska vara språkligt tillgängliga för samtliga medborgare. Förvaltningslagen (SFS 1986:223) säger dessutom att myndigheter har en skyldighet att vid behov anlita tolk vid kontakt med enskild som inte behärskar svenska (Språkrådet 2011a:34-35)
2.5 Samhällsinformation och samhällstermer
Men vad menas egentligen med samhällsinformation? En snäv definition från 1969 beskriver samhällsinformation som ”sådan information som är en följd av riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för myndigheterna”
(Konstitutionsutskottet 1994/95: KU41). En senare definition av samhällsinformation ges i en kartläggning gjord av Länsstyrelsen i Stockholms län 2010. Där står att samhällsinformation är ”den verksamhet som kommun, eller annan myndighet, själva eller genom uppdrag formulerar i syfte att tillhandahålla deltagarna:
kunskap om det svenska vardagslivet, samhället och arbetsmarknaden
orienteringsförmåga i svenskt samhälls- och näringsliv
redskap för att kunna delta i samhällets sociala nätverk
fördjupad samhällsförståelse inklusive värdegrund och förmågan att uppfatta outtalade normer och värderingar” (Länsstyrelsen i Stockholms län 2010:9)
11
I samhällsinformation förekommer en stor mängd facktermer, dvs. ord och uttryck som används i en specifik betydelse inom ett fackområde (Språkrådet 2011a:31). Ett exempel på facktermer inom samhällsinformation är samhällstermer (Ehrnebo 2013:175). Samhällstermer är i regel specifika för den myndighet som tillgängliggör information och är tänkta att nå och informera medborgare i samhället. Vi kan ta Försäkringskassan som exempel. Denna myndighet förekommer i en svensk samhällskontext med ett regelverk som rör den specifika svenska samhällsorganisationen. Försäkringskassespecifika termer förekommer i den här specifika myndighetens kontext och i Sverige, samt är ett bra exempel på svenska samhällstermer. Vad som förenar samhällstermer är att de beskriver företeelser inom samhällsservice och samhällsadministration (Flerterm 2016-03-20). Att översätta den här typen av kulturspecifika samhällstermer till språk som talas i länder med helt andra/olika samhällssystem utgör en särskild utmaning.
12
Kapitel 3 – En definition av varieteterna persiska och dari
I kapitel 3 beskrivs persiska och dari som språkliga varieteter inom iranska språk. Det sker först med en språkvetenskapligt förankrad beskrivning som fokuserar på språkhistoriska och språkpolitiska data. Därefter följer en beskrivning av hur dessa språkliga varieteter har benämnts i exil, närmare bestämt i Sverige. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som redogör för ställningstaganden i uppsatsarbetet.
3.1 En språkhistorisk beskrivning: vad säger språkvetenskapen?
Ur ett språkvetenskapligt perspektiv betraktas inte modern persiska5 och dari (men även tadzjikiska) som olika språk, utan som olika moderna varieteter av nypersiska. Nypersiska är det språk som i skrift tog form efter år 850, dvs. ca. 200 år efter islams ankomst till det Persiska riket. Nypersiska benämns fram till slutet av 1400-talet klassisk nypersiska (Jahani 2000:33), vilket är det språkstadium som modern persiska, dari och tadzjikiska betraktar som gemensam föregångare med vilken en oavbruten kontinuitet har bevarats (Jeremiás 2003:427–28). Det språkliga släktskapet och kopplingen de språkliga varieteterna sinsemellan illustreras i det förenklade ordningsschemat nedan.
Figur 2. Persiskans språkhistoriska utveckling och indelning i dess olika moderna varieteter
Modern persiska syftar till den språkliga varietet som innehar officiell status i dagens Iran medan dari, tillsammans med pashto, är officiellt språk i dagens Afghanistan (Jeremiás 2003:427–28). Tadzjikiska utgör det officiella språket i republiken Tadzjikistan (Utas, Tadzjikistan, 2016-03-20). Dari, modern persiska och tadzjikiska är nära besläktade, men har separerats från varandra på grund av historiska skeenden och politiska gränser (Bulkin 2010).
De huvudsakliga skillnaderna mellan dessa tre språkliga varieteter tydliggörs främst i de talade varieteterna, gällande främst fonologi, ordförråd och intonation. Modern persiska, dari och tadzjikiska skiljer sig även en del åt vad gäller syntaktisk struktur. Dessa tre språkliga varieteter fungerar som standard och skriftspråk i tre självständiga länder, vilka var och en har geografiska och sociala dialekter i respektive samhälle (Neghat et al. 1993:XIV). Talad modern persiska skiljer sig markant från det skrivna språket och uppvisar dessutom dialektala skillnader, både
5 Modern persiska används endast i detta avsnitt för att tydliggöra språkvetenskapliga och språkhistoriska skillnader. Utanför detta avsnitt används endast benämningen persiska för att enbart syfta till den moderna persiskan som talas i Iran.
Fornpersiska
Medelpersiska
Klassisk nypersiska
Dari Modern
persiska Tadzjikiska
13
inom Iran och i förhållande till varieteterna dari respektive tadzjikiska, vilka i sin tur även uppvisar dialektala skillnader inom respektive land där de talas (Jahani 2005:79). Vad beträffar det litterära, skrivna språket i modern persiska och dari är det så gott som identiskt med mindre lexikala skillnader (Ethnologue, Persian, Iranian 2016-03-20). I äldre tid var det tadzjikiska skriftspråket även identiskt med skriftspråket i modern persiska och dari, vilka skrivs med det arabiska alfabetet, men tadzjikiska gjordes gradvis mer självständigt genom upptagande av dialektelement och genom införandet av den kyrilliska skriften (Utas, tadzjikiska, 2016-03-20).
Jahani (2005) nämner att skrivna varianter av nypersiska är officiella språk i Iran, Afghanistan och Tadzjikistan, under namnen farsi, dari och tadzjikiska respektive.
3.2 En språkpolitisk beskrivning: politiskt laddade benämningar
Av språkpolitiska skäl har de två moderna varieteterna av nypersiska i både Tadzjikistan och Afghanistan fått nya benämningar (Karimi-Hakkak 2001:518). Det inhemska namnet fārsi har kommit att bli en allmängiltig motsvarighet till modern persiska, trots det faktum att även många talare av tadzjikiska (Jeremiás 2003:428) och dari använder samma term för att benämna sitt språk (Ethnologue, dari, 2016-03-20). De flesta afghanerna på landsbygden refererar fortfarande till språket som farsi och inte dari (Dupree 1973:68–70). I Tadzjikistan var det under landets sovjetiska styre som den moderna språkliga varieteten av nypersiska i landet bytte namn till tadzjikiska (Karimi-Hakkak 2001:518). Omdöpningen till tadzjikiska skedde efter år 1920 och språket utsågs till det bärande språket av den dåvarande tadzjikiska sovjetrepubliken och började skrivas med det kyrilliska alfabetet (Neghat 1993:XII). Vad beträffar dari är det en term som under en tid kommit att rekommenderas av afghanska auktoriteter för att skapa kontrast till den moderna persiskan i Iran (Kieffer 1982). I Afghanistan skedde detta i samband med ett allmänt främjande av pashto på bekostnad av den afghanska persiskan, som utgör lingua franca i Afghanistan och som länge varit dominant i utbildnings- och administrationssystemet (Olesen 1995:205) och inom affärslivet. Dari talas av majoriteten av den urbana befolkningen och i några huvudsakligen pashtotalande områden av landet (Neghat et al. 1993:I). Dari var fram till 1940 det enda officiella språket i landet. Efter uppkomsten av högskolan för litteratur vid Kabuls universitet år 1945 började återupplivningen av termen dari och användes mer och mer av vetenskapsmän. Afghanistans konstitution från 1964 återupplivade officiellt sett den gamla termen på språket, dvs. dari (Neghat et al. 1993:XIII). Termen dari6 är egentligen en återupplivning av en äldre språkhistorisk term som användes för att benämna klassisk persiska och betyder i grunden ’hovspråket’ (NE, Persiska, Utas 2016-03-20).
6 Benämningen dari används dock enbart i sin moderna betydelse i denna uppsats för att åsyfta den officiella skrivna varieteten av nypersiska i Afghanistan och inte för att benämna klassisk persiska.
14
3.3 Benämningar i exil och ställningstagande i uppsatsen: persiska och dari i Sverige
Trots konstaterandet att persiska och dari lingvistiskt sett inte är två olika språk utan varieteter av samma språk, behandlas persiska och dari genomgående separat i uppsatsens båda delstudier.
Denna uppdelning utgår från det vedertagna förhållningssättet gentemot persiska och dari på svenska webbsidor med samhällsinformation på dessa två språkliga varieteter. På dessa webbsidor, under fliken ”andra språk/other languages” eller dylik rubricering, har persiska och dari separata informationssidor. Uppdelningen av persiska och dari i uppsatsen kan även motiveras med att det trots allt rör sig om två olika språkliga varieteter som först analyseras separat och sedan jämförs mot varandra. En systematisk uppdelning av persiska och dari bidrar därmed i många avseenden till struktur och att underlätta för de komparativa moment som analysen innehåller.
15
Delstudie 1
En kartläggning av förekomsten av digitaliserad samhällsinformation
på persiska och dari
16
Kapitel 4 – Samhällsinformation på persiska och dari
I kapitel 4 presenteras undersökningen och resultaten av delstudie 1, nämligen förekomsten och den geografiska spridningen av samhällsinformation på persiska och dari i kommuners, landstings och myndigheters webbplatser.
4.1 Inledning
Medborgares tillgång till nödvändig samhällsinformation och samhällsservice på lika villkor är en central byggsten i en demokrati. Detta är en särskild utmaning i ett demokratiskt samhälle som präglas av flerspråkighet. Detta eftersom språket är en nyckel till att förstå och göras sig förstådd, en nyckel till inkludering och medinflytande. Flerspråkighetsutredningen från 2012 framhåller också samhällets behov av att skapa konkreta förutsättningar för kommunikation mellan samhällsinstitutioner och medborgare med andra modersmål, så att även dessa medborgare får tillgång till samhällets utbud av nödvändigheter och allmän service (Hyltenstam et al. 2012:19–20).
Hur ser då förekomsten av samhällsinformation på andra språk ut i Sverige? Så vitt jag vet har den frågan hittills varken ställts eller undersökts. För att ta reda på hur det förhåller sig har jag valt att göra ett nedslag i samhällsinformation på persiska och dari. Syftet med denna delstudie är därför att kartlägga förekomsten och den geografiska spridningen av samhällsinformation på persiska och dari på svenska kommuners, landstings och myndigheters webbsidor.
Undersökningens fokus på förekomst och geografisk spridning belyser flera andra relevanta frågeställningar som t.ex. informationens omfattning, beskaffenhet, kvalitet osv. Den här undersökningen ska ses som ett första avgränsat försök, ett nedslag, i en mycket större fråga om tillgången på flerspråkig samhällsinformation.
4.2 Avgränsningar och frågeställningar
I den här delstudien undersöks förekomsten och den geografiska spridningen av samhällsinformation på persiska och dari på kommuners, landstings och myndigheters webbplatser. De frågeställningar som styrt denna delstudie är:
På vilka svenska kommuners, landstings och myndigheters webbsidor förekommer det samhällsinformation på persiska och dari?
Hur ser den geografiska spridningen av samhällsinformation ut mellan persiska och dari på en nationell nivå?
Fokus på förekomst och geografisk spridning har varit en medveten avgränsning, ett första steg i en mycket bredare frågeställning som har att göra med samhällsinformation på andra språk än svenska. Ett annat skäl till avgränsningen är att den här delstudien är tänkt att fungera som en övergripande ram, en kontext, för delstudie 2.
Valet av fokus innebär att flera andra både intressanta och relevanta frågor har valts bort eftersom de skulle ha krävt såväl andra metoder som en mycket större arbetsinsats.
Avgränsningarna innebär att delstudie 1 inte har berört frågor om och/eller undersökt:
17
I vilken omfattning samhällsinformationen förekommer
Vilken typ av information som finns tillgänglig
När informationen har publicerats (om den är gammal eller ny)
Kvaliteteten i översättningarna ur ett översättningstekniskt perspektiv
Normativ bedömning av vad som anses vara god persiska eller dari
Språkliga skillnader mellan persiska och dari
En förutsättning som jag fått förhålla mig till är de redan färdiga språkliga benämningarna som samhällsinstitutionerna själva har valt, dvs. vad som kallats för persiska respektive dari. Som jag redogjorde för i kapitel 3 utgör persiska och dari snarare språkliga varieteter av nypersiska.
Skriven persiska och dari är näst intill identiska och båda fullt begripliga både för läskunniga iranier och afghaner. Att kommuner, landsting och myndigheter benämner dessa språkliga varieteter som om de vore två skilda språk är snarare ett faktum som jag i denna delstudie fått förhålla och anpassa mig till. Vissa organisationer har också valt att kalla varieteterna för farsi eller persiska/farsi och i ett enstaka fall parsi. Eftersom dessa fall endast förekommer i något enstaka fall har de exkluderats från undersökningen. I sista kapitlet (kapitel 8) kommer en längre diskussion om detta. Delstudie 1 är därför en kvantitativ och deskriptiv kartläggning.
4.3 Material och metod
Den information som ligger till grund för kartläggningen har insamlats under en avgränsad tidsperiod på tre månader (maj till och med juli) 2014. Eftersom informationsflödet på internet är under ständig förändring innebär det avgränsade tidsomfånget att kartläggningen ger en ögonblicksbild av hur informationsflödet på internet har sett ut under denna specifika period.
Materialet som ligger till grund för kartläggningen utgörs av svensk samhällsinformation översatt till persiska och dari. Materialet är hämtat från webbsidor tillhörande Sveriges kommuner, landsting (och Region Gotland, som trots sin formella status som kommun har landstingsuppgifter) samt statliga förvaltningsmyndigheter7. Namn på samtliga kommuner och landsting finns samlade på hemsidan för Sveriges kommuner och landsting (SKL)8 och har fungerat som utgångspunkt för sökningen av samhällsinformation. De statliga förvaltningsmyndigheterna finns på liknande vis tillgängliga i Statistiska centralbyråns (SCB) allmänna myndighetsregister9 och användningen av termen statliga förvaltningsmyndigheter är baserad på SCB:s beskrivning.10 I den här undersökningen refererar jag till statliga förvaltningsmyndigheter som enbart myndigheter.
7 Sveriges har totalt 290 kommuner, 20 landsting och 241 statliga förvaltningsmyndigheter.
8 http://www.skl.se/kommuner_och_landsting
9 http://www.myndighetsregistret.scb.se/Myndighet.aspx
10 SCB:s beskrivning av en statlig förvaltningsmyndighet: ”Till förvaltningsmyndigheterna hör riksdagens myndigheter och centrala myndigheter under regeringen (som till exempel Försäkringskassan och Skatteverket), regionala statliga myndigheter (till exempel länsstyrelserna), lokala statliga myndigheter (till exempel övervakningsnämnderna), ambassader, konsulat och andra svenska utlandsmyndigheter” (SCB, Förvaltningsmyndighet, 2016-03-20)
18
Insamling av material har skett i två steg, ett första manuellt och ett andra maskinellt steg. Steg ett har inneburit att samtliga kommuners, landstings och myndigheters webbplatser har lokaliserats och undersökts ifråga om information på persiska och dari. Det har varit ett omfattande arbete, men ansetts som en lämplig början för att tränga in i uppgiften. De webbplatser som saknat information på persiska och dari, och enbart erbjudit automatiska översättningar via t.ex. Google Translate, har inte uppfyllt kriterierna för att ingå i undersökningen. Steg två i undersökningen har utgjorts av en maskinell sökning, en avancerad Google-sökning11 och har skett som ett komplement till den manuella sökningen. De maskinella sökningarna har utgått från ordkombinationerna: persiska OR farsi OR یسراف OR dari OR یرد . Varje träff på webbplatserna har granskats. På så vis har samma dokumentationsprinciper följts i undersökningens båda steg.
Sammanställningen av informationen från steg ett och två har utgjort underlag för analysarbetet.
Resultatet för svenska kommuner, landsting och myndigheter har presenterats i separata avsnitt nedan. I de fall då en kommuns gränser sträcker sig över fler än ett landskap placeras kommunen i det landskap där huvudorten ligger. I de fall ett kommunnamn förekommer två gånger i tabellen indikerar detta att samhällsinformation i denna kommun finns tillgänglig på både persiska och dari.
Undersökningen i delstudie 1 har en kvantitativ ansats, vilket innebär att stora mängder data samlas och behandlas. Fördelen, som redan diskuterats i kap. 1 är att vi genom den här kartläggningen får en överblick över förekomsten av samhällsinformation på persiska och dari i Sverige. Det är information som inte finns, något som tidigare inte undersökts. Vi ser samtidigt att den lämnar intressanta och relevanta frågor som t.ex. mängd och typ av information obesvarade.
Ytterligare en metodrelaterad aspekt handlar om benämningarna persiska och dari. Som beskrevs i kap. 3 är persiska och dari, sett ur ett språkvetenskapligt perspektiv, varieteter inom nypersiska. Genom att söka efter persiska och dari har jag under datainsamlingsfasen accepterat åtskillnaden av dessa varieteter och att de ofta behandlas som separata språk. Jag har inte heller förhållit mig till de enstaka fall där språket/varieteterna har benämnts på andra sätt.12
4.4 Analys
Detta avsnitt kommer med hjälp av kartor och tabeller att redogöra för förekomsten av elektronisk samhällsinformation inom Sveriges kommuner, landsting och statliga förvaltningsmyndigheter. Kommuner, landsting och myndigheter redovisas i separata avsnitt med separata kartor eller tabeller. Denna kartläggnings syfte är endast att visa på självaste förekomsten av samhällsinformation på persiska och dari bland de ovannämnda samhälleliga institutionerna och kartläggningen visar inget om samhällsinformationens innehåll eller mängd.
11 https://www.google.se/advanced_search?hl=sv&fg=1
12 För mer information kring benämningar av persiska, se Bani-Shorakas populärvetenskapliga artikel ”Vad händer med persiskan?” (2016-04-04)
19 4.4.1 Svenska kommuner
Kartläggningen av svenska kommuners webbplatser visar att 56 av Sveriges totalt 290 kommuner erbjuder någon form av samhällsinformation på persiska eller dari. Tabell 1 innehåller en sammanställning av dessa kommuner.
Tabell 1. Förekomsten av samhällsinformation på dari och persiska i svenska kommuner
Landskap Dari Persiska
Blekinge Ronneby
Bohuslän Göteborg, Kungälv, Stenungssund
Dalarna Ludvika Borlänge, Ludvika, Orsa, Säter
Dalsland Gotland
Gästrikland Ockelbo
Halland Varberg
Hälsingland Härjedalen
Jämtland Strömsund Berg, Krokom
Lappland Arjeplog
Medelpad Timrå
Norrbotten
Närke Örebro
Skåne Hässleholm, Landskrona, Malmö, Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Ystad
Burlöv, Eslöv, Helsingborg, Hässleholm, Malmö, Simrishamn
Småland Alvesta Gislaved, Ljungby, Växjö
Södermanland Katrineholm, Stockholm Botkyrka, Katrineholm, Sollentuna, Stockholm, Strängnäs, Södertälje
Uppland Uppsala, Värmdö Enköping, Strängnäs, Uppsala
Värmland Karlstad
Västerbotten Umeå
Västergötland Borås Ale, Borås, Essunga, Göteborg, Mark,
Svenljunga Västmanland
Ångermanland Sollefteå, Örnsköldsvik
Öland
Östergötland Kinda, Linköping, Norrköping, Ödeshög
Vi kan notera att persiska är den språkvarietet som dominerar beträffande tillgången på samhällsinformation bland kommunerna och finns representerad i totalt 46 av kartläggningens 56 kommuner. Detta kan jämföras med dari som endast finns representerad i 17 av de 56 kommunerna. Dock bör det tilläggas att Skåne, som med flest antal representerade kommuner, är en av få landskap som har fler kommuner med samhällsinformation på dari än på persiska. I de totalt tio representerade skånska kommunerna i kartläggningen är det sju av dessa som har samhällsinformation på dari och för persiska är andelen sex stycken. De två andra fallen är kommunerna Ockelbo i Gästrikland samt Arjeplog i Lappland där det finns samhällsinformation på dari, men där det helt saknas samhällsinformation på persiska.
Hur är då förekomsten av samhällsinformation på persiska och dari i dessa kommuner spridda geografiskt? För att skapa en mer lätthanterlig och övergriplig bild av spridningen av kommuner med samhällsinformation på någon av de två språkliga varieteterna så kan man utgå från landskapen, i vilka kommunerna ingår. Det största antalet kommuner med samhällsinformation på persiska respektive dari finns koncentrerad i landskapen Skåne, Södermanland och
20
Västergötland. Skåne har med tio kommuner med samhällsinformation på persiska eller dari störst representation i kartläggningen, följt av Västergötlands sju kommuner och Södermanlands sex kommuner. Övriga representerade kommuner finns utspridda runt om i landet i olika landskap. I sammanlagt åtta landskap, nämligen i Hälsingland, Härjedalen, Norrbotten, Dalsland, Västmanland, Gotland och Öland saknas samhällsinformation på både persiska och dari. Vill man förstå den information som står på kommunens webbplats i dessa regioner får man antingen vända sig till Google Translate eller förlita sig på ev. andra språk.
Karta 1. Kommuner i norra Sverige med information på dari och persiska
Källa:
http://www.scb.se/grupp/klassrummet/_dokument/kommuner_text.pdf
21
Karta 2. Kommuner i södra Sverige med information på dari och persiska
Källa: http://www.scb.se/grupp/klassrummet/_dokument/kommuner_text.pdf
22 4.4.2 Svenska landsting
De svenska landstingen och Region Gotland är sammanlagt 21 till antalet och ligger i respektive län. Av dessa landsting är det totalt tolv som har samhällsinformation på persiska och endast ett landsting har information på dari, nämligen landstinget i Kalmars län. Det är alltså totalt nio landsting/regioner av 21 som inte har någon samhällsinformation på varken persiska eller dari.
Tabell 2. Svenska landstings samhällsinformation på dari och persiska
Landsting Dari Persiska
Blekinge Nej Nej
Dalarna läns landsting Nej Ja
Gotlands län Nej Nej
Gävleborgs läns landsting Nej Nej
Hallands län Nej Nej
Jämtland läns landsting Nej Ja
Jönköping läns landsting Nej Ja
Kalmar läns landsting Ja Nej
Kronoberg läns landsting Nej Ja
Norrbotten läns landsting Nej Ja
Skåne läns landsting Nej Ja
Stockholm läns landsting Nej Nej
Södermanland läns landsting Nej Nej
Uppsala läns landsting Nej Ja
Värmlands läns landsting Nej Nej
Västerbotten läns landsting Nej Ja
Västernorrlands läns landsting Nej Nej
Västmanland läns landsting Nej Ja
Västra Götalandsregionen Nej Ja
Örebro läns landsting Nej Nej
Östergötlands läns landsting Nej Ja
De län som geografiskt sett delvis eller helt ligger inom de landskapen med högst koncentration av kommuner med elektronisk information på persiska och dari har ofta information på persiska på sina landstings webbplatser. Undantaget är Södermanlands läns landsting där information på både dari och persiska saknas. Det kan också vara så att landsting som saknar samhällsinformation på persiska och dari har kommuner inom samma geografiska område där det förekommer samhällsinformation på persiska och dari. Det enda undantaget är Gotland, som både på kommun- och landstingsnivå saknar samhällsinformation på persiska och dari.
23
En lösning som många av landstingen använder sig av är att hänvisa till Vårdguiden,13 en webbplats för samlad kunskap och tjänster inom hälsa och vård från alla Sverige landsting. På denna webbplats finns information på persiska, som inte återfinns på de olika landstingens/regionernas egna webbplatser. I kartan nedan indikerar grön färg förekomsten av samhällsinformation på dari, medan blå färg indikerar förekomsten av samhällsinformation på persiska.
Karta 3. De svenska landstingen med information på dari och persiska
Källa:
https://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/foreningar/ideellaforeningar/kartamedadresserforolikalan.4.70ac421612e2 a997f85800026971.html
13 http://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-1177/
24 4.4.3 Svenska myndigheter
I detta avsnitt redovisas de myndigheter som på sina webbplatser har samhällsinformation på persiska och på dari. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) finns 241 statliga förvaltningsmyndigheter.14 Av dessa har 38 myndigheter någon form av elektronisk information på persiska eller dari på sina webbplatser. I tabellen nedan finns en sammanställning av dessa. Ett Ja under respektive språkvarietets kolumn indikerar att samhällsinformation förekommer, ett Nej att samhällsinformation saknas.
Tabell 3. Statliga förvaltningsmyndigheter med information på dari och persiska
Myndighet Dari Persiska
Arbetsförmedlingen Ja Ja
Arbetsmiljöverket Nej Ja
Bolagsverket Ja Ja
Brottsförebyggande rådet Nej Ja
Studiestödsnämnden (CSN) Nej Ja
Datainspektionen Nej Ja
Diskrimineringsombudsmannen Nej Ja
Folkhälsomyndigheten Nej Ja
Forum för levande historia Nej Ja
Försäkringskassan Ja Ja
Konkurrensverket Nej Ja
Konsumentverket Nej Ja
Kronofogden Nej Ja
Kungliga biblioteket Nej Ja
Läkemedelsverket Nej Ja
Länsstyrelsen i Gävleborgs Län Ja Nej
Migrationsverket Ja Ja
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Nej Ja
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser Nej Ja
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor Ja Ja
Naturvårdsverket Nej Ja
Regeringskansliet Nej Ja
Skatteverket Nej Ja
Socialstyrelsen Nej Ja
Specialpedagogiska skolmyndigheten Nej Ja
Statens energimyndighet Nej Ja
Statens institutionsstyrelse Nej Ja
14 Källa: http://www.myndighetsregistret.scb.se/Myndighet.aspx
25
Statens skolinspektion Ja Ja
Skolverket Nej Ja
Statens tjänstepensionsverk Nej Ja
Trafikverket Nej Ja
Transportstyrelsen Nej Ja
Universitets- och högskolerådet Nej Ja
Valmyndigheten Nej Ja
Åklagarmyndigheten Nej Ja
Överklagandenämnden för studiestöd Nej Ja
Totalt 7 35
Tabellen visar att persiska är den språkvarietet som får flest träffar i fråga om elektronisk information. 35 av de 38 myndigheterna med information på antingen persiska eller dari har information på persiska medan endast sju myndigheter anger att de har information på dari.
Det syns också bland de myndigheter som har information på både persiska och dari, nämligen Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Försäkringskassan, Migrationsverket, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, samt Statens skolinspektion, att det rör sig om samhällsinstanser som nyanlända och medborgare i sin initiala etablering och vardag naturligt kommer i kontakt med. Majoriteten av dessa myndigheter verkar nöja sig med information på persiska. Vad det beror på kan vi bara spekulera kring, men att skriven persiska och dari är näst intill identiska ligger nära till hands att ange som ett av skälen. Bland de övriga myndigheter som inte finns med på listan har vi myndigheter som arbetar med mycket specialiserade frågor, frågor som inte berör etablering av t.ex. nyanlända eller medborgares vardag.
Polarforskningsinstitutet, Rymdstyrelsen och Statens medieråd är ett bra exempel på det.
4.5 Diskussioner
Det allra första som den här kartläggningen synliggör är den ojämna fördelningen mellan samhällsinformation på persiska och dari. Information på persiska förekommer på betydligt fler ställen än information på dari. Notera att undersökningen inte kan säga något om mängden information, vilken typ av information eller när informationen skapades och publicerades. Den ojämna fördelningen kan antas ha ett samband med att iraniers invandring till Sverige började mycket tidigare och att deras längre vistelse i Sverige är orsaken till att samhällsinformation på persiska började spridas långt tidigare än samhällsinformation på dari. Migrationsverkets statistik visar t.ex. att antalet asylsökande iranier var som störst 1986 med 6282 asylsökande, vilket kan jämföras med asylsökande från Afghanistan som samma år uppgick till 38 personer.
De två tidigare åren var antalet asylsökande från Afghanistan helt obefintlig. Inte förrän år 2009
26
gick antalet asylsökande från Afghanistan om de från Iran (Migrationsverket, Asylsökande till Sverige under 1984-2014, 2016-03-20).15
Kartläggningen visar att den sammanlagda tillgången på nätbaserad samhällsinformation på persiska och dari bland landets kommuner, landsting och myndigheter procentuellt sett är relativt begränsad. Endast 19,3% av landets kommuner, 57% av landstingen och 15,7% av myndigheterna har samhällsinformation på persiska och dari på sina webbplatser. Men vad innebär det ifråga om spridningen av samhällsinformationen? Om vi sammanfogar förekomsten i kommunernas och landstingens webbplatser ser vi att samhällsinformation på persiska och dari är koncentrerad till storstadsområden.
Undersökningen väcker också en rad intressanta frågor som ligger bortom frågeställningarna.
En sådan handlar om hur man har benämnt dessa språkliga varieteter på olika ställen, dvs. om man har behandlat persiska och dari som två olika språk eller som två närliggande språkliga varieteter. Flera kommuner har t.ex. information på både persiska och dari, medan majoriteten har enbart information på persiska (se tabell 1). Tyder det på att man förhållit sig till persiska och dari som två olika språk eller två närliggande språkliga varieteter? En annan fråga handlar om huruvida det är det konkreta behovet som avgjort att man har tillgängliggjort samhällsinformation på persiska och dari (dvs. om medborgare med persiska/dari som modersmål är påfallande högt) eller handlar det om resurser (dvs. att vissa kommuner är rikare än andra)? Svaret på dessa frågor får sökas utanför den här specifika undersökningen. Vad vi dock kan uttala oss om är att det inte verkar finnas systematiska kriterier för när och var samhällsinformation på persiska och dari förekommer på kommuners, landstings och myndigheters webbplatser.
15 Mellan åren 1984-2014 har officiellt sett totalt 50571 iranska medborgare ansökt om asyl i Sverige, medan asylsökande afghanska medborgare under samma period uppgår till 27003 personer (Migrationsverket, Asylsökande till Sverige under 1984-2014, 2016-03-20).
27
Delstudie 2
Svenska samhällstermer på persiska och dari –
Ett nedslag i tre svenska webbplatser
28
Kapitel 5 –Introduktion – Flerspråkig samhällsterminologi
I kapitel 5 presenteras en inledning till delstudie 2, syfte och frågeställningar samt den teoretiska förankringen av studien.
5.1 Inledning
Resonemanget i delstudie 1 har fokuserat på förekomsten och den geografiska spridningen av samhällsinformation på persiska och dari på kommuners, landstings och myndigheters webbplatser. Men enbart förekomst av samhällsinformation räcker förstås inte. Det viktiga är att informationen är begriplig och tillgänglig. Utgångspunkten i resonemanget är att samhällsinfrastruktur kräver en enhetlig terminologi för att vara effektiv, precis och entydig.
Ett välfungerande språk är grundläggande för infrastrukturen i samhället och för en fungerande demokrati (Prop. 2005/06:2). Arbetsliv, forskning och samhällsliv kräver en hög terminologisk standard och i det moderna informationssamhället måste den terminologiska infrastrukturen vara välbyggd (Institutet för språk och folkminnen, terminologi, 2016-03-20).
Kunskap om fackspråk och terminologi är centralt i översättningsarbete, varför praktiskt terminologiarbete är en relativt stor del av många översättares verksamhet. Översättarens terminologiarbete består dock inte bara av att ”översätta termer”, utan det översättaren bör göra är att finna motsvarigheter på målspråket (Bucher et al. 2013:168), så kallade ekvivalenter.
Det är med detta resonemang i sikte som uppsatsen har koncentrerats på ett specifikt antal svenska samhällstermer översatta till persiska och dari som förekommer på tre specifika webbplatser. Samhällstermer syftar till ord som beskriver företeelser inom samhällsservice och samhällsadministration, till exempel inom försäkringsväsende (Flerterm, samhällsterminologi, 2016-03-20). Intresset i uppsatsen ligger i hur de kulturspecifika svenska samhällstermerna har översatts till persiska och dari. Verkar det finnas något system eller några strategier?
5.2 Syfte och frågeställningar
De syften och frågeställningar som styrt den här undersökningen är:
Vilken grad och typ av ekvivalens uppvisar termerna på persiska och dari i förhållande till de svenska samhällstermerna?
Följer termerna på persiska och dari någon eller några specifika översättningsstrategier?
Finns det skillnader/likheter i fråga om grad och typ av ekvivalens samt val av översättningsstrategier som använts när de svenska samhällstermerna översatts till persiska och dari?
29
5.3 Teoretisk ansats
Det teoretiska ramverket i den här studien är sammansatt av två kompletterande uppsättningar av redskap. Den första uppsättningen teoretiska redskap bygger på utvalda delar av ekvivalensteorin (se avsnitt 5.3.1) som är uppdelad i grad och typ av ekvivalens. Här är fokus på termer, och de analytiska redskapen erbjuder detaljrikedom. Dock är de olika ekvivalenterna exempel på färdiga typer. Eftersom materialet utgår från redan färdiga översättningar blir uppgiften att försöka hitta de typer av ekvivalenter som bäst matchar den inte alltid perfekta verkligheten.
Ytterligare en uppsättning teoretiska redskap utgörs av en utbyggd typologi av översättningsstrategier (Niska & Frøili 1991) som använts som ett komplement till ekvivalensteorin och är ett redskap för hur man kan lösa översättningstekniska utmaningar när det saknas ekvivalens mellan käll- och målspråk. Typologin används för att kategorisera hur de svenska termerna har översatts till persiska och dari. Nackdelen med typologin är att den är ett grovt redskap och ursprungligen skapad för att analysera tolkars strategier i att hantera flerspråkig terminologi i tolkade samtal. Materialet i den här studien utgörs av termer i översättningar. Typologins styrka är att det handlar om termer.
De här två ansatserna, dvs. de utvalda delarna av ekvivalensteorin och typologin med översättningsstrategier fungerar i studien som två kompletterande etapper i analysen.
Ekvivalensteorin möjliggör en mer detaljerad analys av hur de svenska samhällstermerna har översatts till persiska och dari, medan typologin med översättningsstrategier möjliggör en grövre kategorisering.
5.3.1 Teorin om ekvivalens
Överensstämmelse mellan språk eller texter kallas inom översättningsteori för ekvivalens.
Ekvivalens används och tillämpas även inom terminologiläran, där det betecknar en relation mellan termer på två eller flera språk (Bucher et al. 2013:170).
En lämplig ekvivalent, dvs. en motsvarande term, nås genom att skapa sig en uppfattning om de bakomliggande begreppen av termerna i källspråket. Genom kunskap i terminologilära kan översättaren med större säkerhet välja en lämplig term på målspråket alternativt hitta ett lämpligt ersättningsuttryck vid avsaknad av en term på målspråket (Bucher et al. 2013:168).
Inom terminologiläran syftar ett begrepp till den mentala föreställningen om företeelser i verkligheten, som föremål och händelser. Begrepp existerar bara i föreställnings- eller tankevärlden och behöver förklaras och avgränsas gentemot andra begrepp. Denna avgränsning sker med hjälp av definitioner. Begreppen behöver sedan även tilldelas benämningar som utgörs av ord och termer. Begreppet som beskrivs med definitionen ”tvåhjuligt motorlöst fordon som framförs genom trampning av pedaler” har på svenska tilldelats termen cykel (Institutet för språk och folkminnen, terminologi, 2016-03-20).
Vad beträffar de svenska samhällstermerna är det inte ovanligt att en motsvarande benämning i ett annat språk saknas. De svenska samhällstermerna är anpassade för en svensk
30
samhällskontext, vilket inte alltid lämpar sig för eller förekommer i andra språk. Detta skapar behov av att bilda en ekvivalent på det andra språket för den svenska termen. Det kan dock vara svårt att översätta svenska samhällstermer till andra språk i och med att de i stor utsträckning är kulturberoende. Det kan försvåra överföring till förhållanden i andra kulturer (Ehrnebo 2013:175,177). För personer från länder med väldigt annorlunda samhällssystem än det svenska, kan begrepp som i Sverige är självklara ställa till bekymmer (Niska & Frøili 1991:361). Begreppsvärlden utvecklas olika i olika språk till följd av kulturella skillnader och andra skillnader mellan de områden i vilka språket används (Svensén 2005:311). Men till och med i två kulturellt närliggande samhällen som det svenska och det finländska har det uppstått ett stort antal termer som enbart används i Sverige för att beskriva företeelser som saknas i Finland (Niska & Frøili 1991:361).
För att finna den lämpliga termen eller ett eventuellt annat uttryck för att ersätta termen på målspråket behöver översättaren använda ett terminologiskt angreppssätt, som kan illustreras med en trestegstrappa enligt nedan. Varje trappsteg representerar ett antal uppgifter som översättaren bör utföra i sitt flerspråkiga terminologiarbete. Som Bucher et al. poängterar är denna trappa en idealmodell, vilket innebär att den ger ett bra stöd i det flerspråkiga terminologiarbetet. Arbetet i praktiken innebär dock ofta kompromisser av olika slag (Bucher et al. 2013:168–69).
Figur 3. Ekvivalenstrappan
Då denna delstudie undersöker redan befintliga ekvivalenter från olika webbplatser ligger fokus på steg 3 i trappan. Steg 3 i den terminologiska trappan innebär att hitta eller föreslå en ekvivalent på målspråket för att återge termen i källspråket. I denna uppsats utgörs termerna av de svenska samhällstermerna och källspråket är svenska. Persiska och dari utgör målspråket och är de två språkliga varieteter till vilka ekvivalenter behövs. En ekvivalent i ett målspråk uppvisar olika grad av ekvivalens i förhållande till termen eller termerna i källspråket.
Ekvivalensläran är teoretiskt komplex. För den här specifika studien och analysen av redan befintliga ekvivalenter har lämpliga delar av den valts ut. Ett sätt att kategorisera ekvivalenter handlar om att avgöra graden av ekvivalens, dvs. huruvida ekvivalenterna är fullständiga ekvivalenter, partiella ekvivalenter eller nollekvivalenter. Ett annat sätt att analysera ekvivalenterna är att avgöra typen, dvs. på vilka grunder de olika komponenterna är översatta.
