”Vi dör ju inte om vi inte praktiserar sex.”
Om sexualitet och sexuell hälsa ur fem perspektiv
– göra, vara, bli och tillhöra x2 –
JOHANNA IVARSSON
Examensarbete i sexologi 30 hp Malmö Universitet
Mastersprogrammet i sexologi Hälsa och samhälle
”Vi dör ju inte om vi inte praktiserar sex.”
Om sexualitet och sexuell hälsa ur fem perspektiv
– göra, vara, bli och tillhöra x2 –
JOHANNA IVARSSON Ivarsson, J.
Examensarbete i sexologi 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och
samhälle, Institutionen för Socialt Arbete, 2020.
ABSTRAKT
Sexualitet och sexuell hälsa är ämnen viktiga för välmående och som bör lyftas fram av professionella i arbetet med människor. Genom åtta semistrukturerade intervjuer med informanter inom sexologiområdet har studien utforskat en modell, Occupational Perspective of Sexuality (OPS), för att ta reda på om den kan bidra till sexologisk praktik, och i så fall på vilket sätt. Utifrån två frågeställningar: Vad kan sexologer beskriva om sexualitet och sexuell hälsa utifrån de fyra dimensionerna i OPS: att göra sexuella handlingar, att vara en sexuell varelse, att bli en sexuell person och att tillhöra sin sexualitet? och Hur beskriver sexologer att de fäster vikt vid: göra, vara, bli och tillhöra i sitt arbete?
Empirin ger en uppdelning av att tillhöra i två delar: att tillhöra sin sexualitet och att tillhöra i relationer. Den senare handlar om tillhörighet till gruppen och lyfter fram styrkan som finns i tillhörigheter, den förra handlar om individens egen sexuella identitet och formandet av den. Resultatet visar att det verkar finnas en osäkerhet och att det saknas förståelse för sexualitet som en mångfald. Resultatet bekräftar tidigare forskning om hur externa faktorer så som människors attityder eller samhällets och/eller gruppers normer kan bli begränsande faktorer för sexualitetsprocessen. Slutligen så verkar en del människors sexualitet begränsas av att reflektioner kring sitt sexuella-jag saknas, vilket verkar bidra till att känsligheten för extern påverkan ökar.
Mot bakgrund av det sexologerna i studien diskuterar så kan OPS-modellen vara ett verktyg för att möjliggöra samtal kring sexualitet och sexuell hälsa. Modellen bör användas med båda perspektiven av att tillhöra samt förslagsvis tillsammans med Ex-PLISSIT, för än mer reflekterande. Tillsammans kan de ge möjlighet till en bredare syn på sexualitet, ökad självkännedom samt djupare känsla för att tillhöra sin sexualitet, på sina villkor.
”We won’t die if we don’t practice sex.”
About sexuality and sexual health from five perspectives
– doing, being, becoming and belonging x2 –
JOHANNA IVARSSONIvarsson, J. Master in sexology, 30 hp. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social work: Sexology, 2020.
ABSTRACT
Sexuality and sexual health are important issues for well-being and ought to be highlighted by professionals in different ways when working with people. Through eight semi-structured interviews with specialists in the field of sexology, this study has explored a model, Occupational Perspective of Sexuality (OPS), to find out if it can contribute to sexual practice, and if so, in what way? Based on two questions: What can sexologists describe about sexuality and sexual health based on the four dimensions of OPS: doing sex(uality), being a sexual being, becoming a sexual being, belonging to one's sexuality? and How do sexologists describe how they attach importance to: doing, being, becoming and belonging, in their work? The empiricism divides belonging into two parts: belonging to one's sexuality and belonging to relationships. The latter is about belonging to a group and highlighting the strength existing in belonging, the former is about the individual's own sexual identity and the development of it.
The outcome shows there seems to be some uncertainty and lack of understanding of sexuality as diversity. The results confirm previous research on how external factors such as people's attitudes or norms of society and/or groups can become limiting factors for the sexuality process. Finally, some people's sexuality seems to be limited by the lack of reflections on their sexual self, which seems to increase the sensitivity to external influence. In light of what the sexologists in this study are discussing, the OPS model can be a tool for enabling conversations about sexuality and sexual health. The model should be used with both perspectives of belonging, as well as, together with Ex-PLISSIT, for even more reflections. Together, they can provide a broader view of sexuality, increased self-awareness and a deeper sense of belonging to one’s sexuality, on their own terms.
Förord
För mig har det varit både en professionell och personlig utveckling att vara
student på sexologimasterprogrammet men framförallt att ro iland att skriva den
här uppsatsen. Tack Åse för påtryckningen. Jag vill rikta ett tack till min
handledare Malin Lindroth som guidat mig genom den här processen, peppat
mig när det sett oöverstigligt ut och fört mig tillbaka till banan när jag svävat ut.
Stort tack! Jag vill tacka mina informanter som har vidgat mina vyer och
bidragit med sin tid så att jag fått lära mig av deras enorma kompetens och
gedigna erfarenhet.
Jag vill även tacka Mikael och Mon som gett fördjupade diskussioner och
utmanat mig i min akademiska förståelse. Tack för tiden ni lagt på läsning och
reflekterande, för mig oerhört värdefull. Slutligen familj och vänner som läst
och gett konstruktiv kritik på ibland halvfärdig text och tankegångar, utan era
kommentarer hade texten blivit både svårläst och missvisande.
Men framförallt tacksam för familj och alla vänner som tåligt stått på undantag
under det här studieåret. Nu är jag äntligen tillbaka!
Johanna Ivarsson
Landskrona 15 maj, 2020
Rubriken/citatet på förstasidan är hämtat ur en av intervjuerna i studien.
Sammanhanget var funderingar kring mänskliga behov så som äta, sova, gå på
toaletten m.m. Sex är inte ett mänskligt behov, för individen, men dock för
mänskligheten.
Innehållsförteckning
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
DISPOSITION & VIDARE FRAMSTÄLLNING ... 7
BAKGRUND ... 8
DEFINITIONER AV VIKTIGA BEGREPP ... 8
Sexuell hälsa ... 8 Sexualitet ... 8 Sexolog ... 9 Sexologisk praktik ... 9 Människonära yrken ... 10 Normer ... 10 TIDIGARE FORSKNING ... 10 Sexuell hälsa ... 10 Sexualitet ... 12 Sexologisk praktik ... 14 SAMMANFATTNING BAKGRUND ... 15 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 16 SEXUELLA SCRIPT ... 16 CHARMED CIRCLE ... 17 MAKT ... 17
Makten över könet ... 18
Bekännelser ... 18
Kunskap ... 18
OPS OCCUPATIONAL PERSPECTIVE OF SEXUALITY ... 18
Doing – att göra ... 19
Being – att vara ... 20
Becoming – att bli ... 20
Belonging – att tillhöra ... 20
SAMMANFATTNING TEORI ... 21
METOD ... 22
FÖRFÖRSTÅELSE ... 22
METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 22
Urval ... 23
Datainsamling ... 24
Bearbetning, tolkning och analys ... 26
Trovärdighet och tillförlitlighet ... 27
Etiska överväganden och forskarens roll ... 28
EMPIRI OCH ANALYS ... 30
ATT GÖRA SEXUELLA HANDLINGAR ... 30
Sammanfattning ... 32
Analys ... 33
ATT VARA EN SEXUELL VARELSE ... 35
Sammanfattning ... 36
Analys ... 37
ATT BLI EN SEXUELL PERSON ... 37
Sammanfattning ... 38
Analys ... 39
ATT TILLHÖRA SIN SEXUALITET ... 39
Sammanfattning ... 41
Analys ... 42
ATT TILLHÖRA I RELATIONER ... 42
Sammanfattning ... 44 Analys ... 44 SAMMANFATTNING RESULTAT ... 45 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 47 METODDISKUSSION ... 47 RESULTATDISKUSSION ... 48
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Sexualitet är något allmänmänskligt och en viktig del av livet, för de allra flesta. Särskilt angeläget blir frågor om sexualitet de gånger upplevelsen är att det inte fungerar, när förståelsen inte finns kring hur kroppen reagerar, lusten försvinner, relationer som krånglar eller att uppleva sig väldigt ensam i sin sexualitet. Sexualitet är en del av människors hälsa och påverkar känslan av tillfredsställelse i livet och personers välmående (Wellings & Johnson, 2013) vilket gör att sex, sexualiteter och relationer inte är något som enkelt viftas bort. Ur ett hälsoperspektiv kan det därför vara viktigt för alla människor att få tillgång till stöd och hjälp med frågor om sexualitet och sexuell hälsa.
Sexologer behövs men för att hjälpa till att fånga upp fler människor och nå ut brett så behöver även personal som arbetar i människonära yrken ha mer kunskap om sexualitet och sexuell hälsa för att veta hur dessa frågor kan lyftas fram med klienter. Detta för att ge fler personer möjlighet att förstå sin sexualitet och kunna ta del av en god sexuell hälsa (Folhälsomyndigheten, 2017). Finns det okunskap eller en osäkerhet att prata om sexualitet i människonära yrken, vilket många professionella upplever (Lukkerz, 2014; RFSU 2010; MUCF, 2015, Rohleder, 2010), så behövs helt enkelt mer kunskap (Löfgren-Mårtenson, 2012), inte mer tystnad. Patienters okunskap kring sexualitet och att inte veta vilka frågor som behöver ställas kring den kan skapa både osäkerhet och oro hos patienter vilket i sin tur kan påverka deras livssituation och deras relationer (Rasmusson et al, 2013) och för barn och unga kan professionellas tystnad medföra fara för deras sexuella hälsa, då risken för övergrepp höjs när övergrepp normaliseras eller förblir osynliggjorda (Kastbom, 2015). Okunskap kan även leda till större sexuella risker, visar forskning utifrån personer med intelektuell funktionsnedsättning (Löfgren-Mårtenson, 2012). Så att inte alls lyfta frågor om sexualitet och sexuell hälsa ur ett brett perspektiv bör aldrig vara ett alternativ i arbetet med människor. Dessutom berhöver personal belysa sexualitetsfrågor ur ett positivt njutningsperspektiv (Wellings & Johnson, 2013; Gougeon, 2009; Löfgren-Mårtenson, 2012), inte stanna vid skydd från sjukdomar och graviditeter.
Claire Lynch, doktor i arbetsterapi samt lektor vid Australian Catholic University och Tracy Fortune, biträdande professor och prefekt på institutionen för Arbetsterapi, Socialt arbete och Social politik vid La Trobe University (2019) har upprättat en modell, Occupational Perspective of Sexuality (OPS) som kan vara till hjälp för lyfta frågor om sexualitet i en yrkesroll. Författarna lyfter fram fyra sammanvävda dimensioner på sexualitet som behöver ta plats i ett professionellt förhållningssätt för att belysa sexualitet ur ett holistiskt perspektiv:
• att göra (sexuella handlingar), people’s ability/capacity to engage in sexual activities
• att vara (en sexuell varelse), the person’s sense of themselves as sexual beings
• att bli (en sexuell person), the growth, development or changes in their sexual lives
• att tillhöra (sin sexualitet), their connectedness’s in relationships
(det kursiva är citat från Lycnh & Fortune, 2019:149)
Lynch och Fortune (2019) lyfter att modellen är viktigt för fler än arbetsterapeuter. Författanra menar att professionella både behöver förstå sin egen roll för i samtalen och hur professionella kan prata om sexualitet med sina patienter, brukare, klienter eller elever.
Syfte och frågeställningar
Syftet är att utforska OPS-modellen för att se om den kan bidra till sexologisk praktik, och i så fall på vilket sätt.
Med utgångspunkt i OPS kommer följande frågeställningar att besvaras: Vad beskriver sexologer om sexualitet och sexuell hälsa utifrån de fyra dimensionerna i OPS: göra, vara, bli och tillhöra? Hur beskriver sexologer att de fäster vikt vid göra, vara, bli, tillhöra i sitt arbete? Disposition & vidare framställning
Inledningsvis presenteras en bakgrund till studien som underlättar vidare läsning och förståelse. Först med definition av viktiga begrepp och därefter tidigare forskning inom området som belyser sexualitet, sexuell hälsa och delar ur sexologisk praktik. Ett teorikapitel som ger ingång till de teoretiska perspektiv som studien lutar sig mot: normer (sexuella script); värderingar (charmed circle); makt (över könet, bekännelsen, kunskap) samt Lynch och Fortunes (2019) ramverk OPS som förtydligar dimensionerna: göra, vara, bli, samt tillhöra. Metodkapitlet innehåller förklaringar till hur och på vilket sätt studien genomfördes samt hur de fyra dimensionerna av sexualitet: göra, vara, bli, tillhöra använts genom hela forskningsprocessen och framförallt i datainsamlingen. Därefter presenteras och diskuteras resultatet.
BAKGRUND
I inledningen till ett metodmaterial för yrkesverksamma inom socialt arbete skriver Suzann Larsdotter, auktoriserad sexolog och socionom ”Som yrkesverksamma kan vi aldrig kringå
frågan om sexualitet” (2016:4). Men för att kunna beröra frågan behövs kunskap och
modeller: om sexuell hälsa, om sexualitet och om sexologisk praktik. I det här kapitlet presenteras först definitioner av begreppen och sedan tidigare forskning inom området. Definitioner av viktiga begrepp
Begreppen sexuell hälsa och sexualitet går naturligt in i varandra, då de är en del av människans helhet. Sexuell hälsa är mer ett övergripande begrepp medan sexualitet är en del av och har stark påverkan på sexuell hälsa. Det närmaste en kan försöka göra ett förtydligande är kanske psykisk hälsa och psyke. Psyket är människans själ, medvetande, hjärnkapacitet och mycket mer, men även en del av psykisk hälsa. Det är komplext. För många är sexolog otydligt i sig och det kan saknas kunskap om vad en sexolog gör så hur ska vi förstå sexologisk praktik? Är det endast utbildade sexologer som rör sig inom sexologisk praktik, då med betoning på klinisk sexologi som omfattas? Eller är det hela det sexologiska fältet där även lärare som utbildar inom sexualkunskap och personliga assistenter som hjälper till i vardagen finns med? Här introduceras begreppen med avgränsningar som gjorts och vad den här studien avser med de olika begreppen.
Sexuell hälsa
Psykologen och sexualhälsoforskaren Johanna Ekdahl uttrycker att det vore ”olyckligt och
direkt felaktigt att likställa den sexuella hälsan med den sexuella funktionen. För att ge en så god förståelse som möjligt av en individs sexualitet är det därför viktigt att ha kunskap om både biologi, psykologi och interpersonella faktorer” (2017:58). Folkhälsomyndigheten
översättning av Guttmacher-Lancet-kommissionens definition av Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter:
Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation har för självkänsla och allmänt välbefinnande. (Folkhälsomyndigheten.se,
2020)
Definitionen ger en ingång till sexuell hälsa som framförallt betonar det stora övergripande, med fokus på den njutbara sidan av hälsan så som ett välbefinnande med innehåll av relationer, förtroende och kommunikation.
Sexualitet
Sexualitet är komplext och innfattar mycket mer än aktiviteten att ha sex, trots att de flesta människor tror att det handlar om just det (Coleman & Charles, 2001). Likt begreppet hälsa innebär mer än frånvaro av sjukdom. Jag har valt WHO:s (2006) arbetsdefinition som beskriver sexualitet som:
…en väsentlig del av att vara människa, genom hela livet, och som innefattar kön, könsidentiteter och könsroller, sexuell läggning, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks i tankar, fantasier, önskningar, övertygelser, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer. Sexualitet kan innefatta alla dessa dimensioner, men alla upplevs eller uttrycks inte alltid. Sexualiteten påverkas av interaktionen mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, juridiska, historiska, religiösa och andliga faktorer.
WHO:s definition öppnar upp för en bred syn på sexualitet, men har fått kritik. Kritiken handlar inte om innehållet utan praktiken, det vill säga att definitionen är bra men används mycket mindre i praktiken än vad den citeras och pratas om (Wellings & Johnsson, 2013). Utifrån definitionen ovan skulle ordet sexualiteter kunna användas då det handlar om flera väldigt olika delar. För att förtydliga, bara sexuell läggning delas upp i flera sexualiteter: asexuell, bisexuell, demisexuell, heterosexuell, homosexuell m.fl. Den här studien kommer använda ordet sexualitet, som ett paraplybegrepp, men då ingår definitionen ovan som ger inblick i att sexualiteter är mångfacetterat och komplext.
Sexolog
Sexologifältet i Sverige är relativt litet och innehåller lite olika yrkesinriktning på människor som arbetar som sexologer, vilka Löfgren-Mårtensson (2015) beskriver som: pionjärer – de som varit med från början och byggt upp det svenska sexologifältet; kompetenssexologer – de som håller utbildnings- och kunskaps-meriterna högt och strävar efter en kontinuerlig professionalisering i sitt arbete; entreprenörer – de som är egenföretagare eller jobbar i privatverksamhet som säljer tjänster så som experter, rådgivare, föreläsare;
forskningssexologer – de som lagt sin tid på forskning men inte har erfarenhet av kliniskt
arbete samt icke-professionella – de som inte har någon formell utbildning utan är självlärda, ofta har antagit en populär-sexologisk-kulturell hållning och kallar sig sexologer i debatter eller paneler (Löfgren-Mårtensson, 2015). Det finns inte heller en gemensam yrkesbeskrivning av vad som görs och bör göras av en sexolog (Löfgren-Mårtensson (2012), däremot finns det olika tankar om vad sexolog kan innebära. En av norra Europas pionjärer inom sexologi, Erwin Haeberle, knyter det professionella och akademiska till sexologens arbete (Almås & Pirelli Benestad, 2017:32) medan Löfgren-Mårtensson (2012) betonar uppgiften att hjälpa, stötta och ge råd kring människor med sexuell problematik eller funktionsnedsättning. För att erhålla en auktorisation som verksam sexolog inom klinisk-, rådgivande eller utbildande praktik av Nordisk sammanslutningen för sexologer (NACS) krävs bland annat sexologiutbildning, arbetslivserfarenhet som sexolog samt sexologisk handledning av auktoriserad sexolog (Svensk Förening för Sexologi, 2020).
Sexologisk praktik
Folkhälsomyndigheten skriver att ”området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
omfattar hela befolkningen och genom människans hela liv. Det är ett område med betydelse för varje människas självkänsla, nära relationer och välbefinnande, oavsett ålder, funktionsförmåga, kön, könsidentitet eller könsuttryck och är en av hälsans bestämningsfaktorer” (Folkhälsomyndigheten, 2020). Sexualitet och sexuell hälsa är något
som berör alla och som påverkar individen under ett helt liv vilket då kan indikera en öppenhet för att sexualitetsfrågor återkommande behöver lyftas ur olika perspektiv genom livet. Studien presenterar sexologisk praktik som mer än enbart yrkesgruppen sexologers praktik, då synen på sexuell hälsa och sexualitet kan ses ur ett folkhälsoperspektiv som ger flera olika aktörer ett ansvar. I propositionen från Socialdepartementet (Prop. 2007/08:110, Folkhälsomyndigheten, 2011) föreslås en ny folkhälsostrategi som tar upp sexuell hälsa som ett av delmålen (mål nummer 8) och berör det som ett gemensamt ansvar för alla i samhället. Socialdepartementet menar att myndigheter, kommuner, landsting, civilsamhälle, näringsliv och även medborgare behöver ta sin del av ansvaret för att nå fram till ”det övergripande
nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” (ur Prop. 2007/08:110, Folkhälsomyndigheten, 2011).
Författarna har dock förståelse för att aktörer har varierande kunskap och kompetens och därmed ser uppgifter och ansvar olika ut.
Människonära yrken
I den här studien används uttrycket människonära yrken, som är ett brett begrepp som kan innefatta flera yrken. Här avses personal som har direktkontakt med människor inom vården, omsorgsarbeten inom LSS, personal inom socialtjänstens olika verksamheter samt personal inom förskolan, grund- & särskolan samt gymnasie- & gymnasiesärskolan samt studenthälsan inom vuxenutbildning.
Normer
I den här studien diskuteras olika normers inverkan på sexualitet och sexuell hälsa. Jag har valt Folkhälsomyndighetens definition av begreppet som de tar upp i en e-utbildning:
Normer är oskrivna regler i samhället som vi har att förhålla oss till. De sätter ramar och är en förutsättning för att vi ska fungera tillsammans.
I många fall kan normer vara något positivt, t ex skapa ordning. Ett exempel är att vi står i kö till kassan i mataffären. Andra normer, t ex de som rör utseende, språk eller sexualitet kan påverka negativt, genom att de leder till dåligt bemötande eller diskriminering för de som inte passar in i normen. Detta kan både ske medvetet och omedvetet. I många fall är det omedvetet.
Men normer uppstår inte av sig själva. Det är vi människor som skapar dem och vi kan också ifrågasätta och förändra dem. (Folkhälsomyndigheten, 2020b)
Normer kan vara både positiva eller negativa. Normer kan finnas både på en samhälls-, grupp- och individnivå. Normer skapas av oss människor och det innebär att de kan både förändras och bytas ut under tid, till exempel har normer för hur vi hälsar på varandra förändrats snabbt den här våren på grund av ett virus. Just nu är det norm att inte ta varandra i hand, något nytt i Sverige sedan 2020. Det är inget som alla gjorde tidigare, så en norm behöver inte omfatta alla, utan det finns många sätt att hälsa men det har varit det vanligaste sättet att hälsa på nya människor inom till exempel arbetslivet. Normer är även präglade av det lokala samhället, i till exempel Italien var kindpussar vanliga sätt tidigare. Normer kan skapas inom en grupp, det vill säga att en grupp kan till exempel ha egna sätt att hälsa, eller som individer.
Tidigare forskning
Sexuell hälsa
Folkhälsomyndigheten konstaterar att de allra flesta är nöjda med sin sexuella hälsa i Sverige och lyfter fram att:
Sexualiteten är en betydelsefull del av livet och viktig för hälsan. Sexualiteten har koppling till identitet, integritet och intimitet. Dessa påverkar i sin tur bland annat självkänslan, välbefinnandet och förmågan till återhämtning. (Folkhälsomyndigheten, 2019:7)
Och fortsätter senare att beskriva att ett positivt synsätt på sexualitet och reproduktion måste ..beakta den roll som njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation spelar för
självkänslan och det allmänna välbefinnandet. Alla människor har rätt att själva fatta beslut om den egna kroppen och ha tillgång till tjänster som stödjer den rätten.
(Folkhälsomyndigheten, 2019:7)
Det är sällan vi reflekterar kring sexuell hälsa som något viktigt för oss människor att må bra av (Wellings & Johnson, 2013), utan ofta talar vi om skydd mot: HIV, STI och oönskad graviditet som en del av Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Folkhälsomyndighetens rapport (2019) och WHOs definition ger en ingång till sexuell hälsa som framförallt betonar det hälsosamma så som det njutbara, relationer, förtroende och kommunikation. Istället för skyddsperspektiv behövs just ett livslångt perspektiv på sexuell
hälsa, menar Wellings och Johnson (2013), som inkluderar det njutningsfulla och sexuell tillfredsställelse eftersom:
Positive sexual experience is good for us. Regular sexual activity contributes to health1and quality of life. Men and women who enjoy an active sex life are fitter, have lower rates of depressive symptoms, and improved cardiovascular health as compared with those who do not,2although the causal directions of these associations are not always clear. By contrast, negative sexual experience is bad for us. The physical and psychological pain that results from acts of non-consensual sex, the effects on self-esteem of exploitative sex, and the effects on mental health of sexual dysfunction are considerable. Sexual violence is linked to a raft of negative health outcomes that can last a lifetime. (2013:1760, fotnoter från orginaltexten)
Att kunna vara nöjd och tillfreds med sina sexuella erfarenheter samt ha relationer som individen mår bra av, kan ha att göra med att vi inte får några könssjukdomar eller blir oönskat gravida. Men det kan vara ett snävt sätt att se på sexuell hälsa då det inte ger ett helhetsperspektiv som lyfter sexuell hälsa ur flera aspekter, däribland de positiva erfarenheterna, som är relevanta under olika delar av livet och för olika individer. För en del är det viktigt med fokus på till exempel oönskade graviditeter, medan det för andra, som till exempel längtar efter barn; är förbi fertilitetsåldern eller aldrig praktiserar vaginalt-penetrerande-penis-sex, så är annat väsentligare för att uppnå sexuell hälsa (Wellings & Johnson, 2013). Björklund (2020) identifierar tre allmänmänskliga strategier i sin studie som författaren menar skapar bättre förutsättningar för sexuell hälsa och välmående: att erkänna och acceptera sig själv; onani, fantasi och kroppsliga gränser; samt kommunikation, öppenhet och gränser. I den avslutande diskussionen skriver hon:
erkänna och acceptera sig själva utifrån en inre känsla av själv, […] för att kunna märka sina egna gränser för vad som är lustfyllt och vad som inte är det. I relation till kroppskomplex dvs. att inte uppleva att kroppen leva upp till samtidens kroppsideal, kan onani och fantasi vara verksamt för att distrahera tankar och fokusera på njutning, vilket på sikt kan bidra till ökad kroppsacceptans och sexuellt välbefinnande. Vidare skapar [förmågan
att] verbalt kommunicera om sexualitet med partners bättre förutsättningar för sexuell hälsa. (Björklund, 2020:42)
Björklund visar i sin studie hur sexuell hälsa är föränderlig och inte per automatik uppstår, utan är något som varje individ är med och påverkar, omdefinierar och skapar. Erkännandet och accepterandet av sig själv ger trygghet i sin identitet och känsla att hitta sig själv. Genom att onanera och fantisera så kan individen själv upptäcka och utforska vad den o/gillar och sätta sina gränser vilket ger en större självkänsla och självacceptans. Björklund menar att alla, oavsett könsidentitet, kan lära sig att kommunicera om sin sexualitet och sexuella upplevelse med sexuell partner/s, vilket kan förbättra sexlivet. Transcommunityn tvingas göra det, på grund av sin komplexa situation, men fördelarna gäller alla (Björklund, 2020).
Lindroth (2013) lyfter i en intervjustudie med unga inom statlig institutionsvård fram en annan aspekt av att ta hand om sin sexuella hälsa, då det handlar om unga som varit med om negativa upplevelser som första sexet med andra och då väljer att ha nytt, egenvalt, sex som de då väljer att se som sitt första sex. Ett slags omformande utifrån ett rationellt sett att se på situationen (Lindroth, 2013).
Folkhälsomyndighetens (2019) resultat från 2017 års befolkningsrapport visar att kommunikativ förmåga kan påverka hur vi upplever vår sexuella hälsa. 25% av respondenterna i en av studierna inom rapporten menar att deras förmåga att kommunicera
1 Charnetski, CJ., Brennan, FX. (2004) Sexual frequency and salivary immunoglobulin A (IgA); Ebrahim, S. May, M., Ben Shlomo, M. et al.(2002). Sexual
påverkar hur säkra de känner sig i sexuella situationer, 10 % i samma studie uppger att deras bristande förmåga att kommunicera orsakar stress och osäkerhet. Rapporten lyfter fram att
sätten att uttrycka vad man vill och inte vill i en sexuell situation beror på kön, relationsstatus, utbildningsnivå, ålder, sexuell identitet och vilken situation man befinner sig i. Det behövs dock mer kunskap om hur den sexuella kommunikationen påverkas av normer kring maskulinitet och femininitet och andra maktstrukturer, till exempel heteronormativitet.
(Folkhälsomyndigheten, 2019:9)
Här lyfts att det är många olika delar som påverkar människors förmåga att kommunicera. Rapporten skriver även om hur ojämställdhet påverkar människors sexualitetsvanor och hur människor fortfarande begränsas då ”könsroller, femininitets- och maskulinitetsnormer samt
heteronormer påverkar hur människor tillåts leva sina liv” (Folkhälsomyndigheten, 2019:12).
Även förhållandet till egen kroppsbild och till kroppen kan påverka sexuell hälsa då en negativ kroppsbild kan göra att vi undviker sex (La Rocque och Cioe, 2011) vilket kan ställa till det i relationer (Sanchez och Kiefer, 2007).
Sexualitet
Sexualiteten finns både i vår fysiska, psykiska och sociala utveckling som påverkas från olika håll, vilket kommer redovisas i det här stycket. Eva Elmerstig, Med. dr i Genus och Medicin samt docent på Malmö Universitet, beskriver det som att ”Varje människa har sexuella
erfarenheter och sexuella uttrycksformer som är mer eller mindre påverkade av sociokulturella faktorer. Men i sexualiteten ingår också den sexuella upplevelsen, där olika dimensioner samspelar.” (Elmerstig, 2012:46) och beskriver vidare hur vi inte kan separera
utan måste se delarna som sammanvävda när vi talar om sexualitet utifrån den sexuella upplevelsen, som är mångfacetterad.
Hur vi utvecklas i vår sexualitet är individuellt, men vi utvecklas hela livet (Coleman & Charles, 2001) och teorier om anknytning kan länkas till sexuell utveckling (Feeney & Noller, 2004). Det vill säga hur vi blir bemötta, sedda och berörda i tidig ålder och under livet påverkar vår sexualitet (a.a.) samt att det i anknytningen finns spår av intimitet i relationen (Feeney & Collins, 2018). Vidare visar Sanders, Carter, och Lwin (2015) att det finns en ofrånkomlig sammanlänkning mellan identitet, intimitet och anknytning som sker i utvecklingen av dessa. Där identiteten utvecklas i mötet med och bemötandet av andra som är något som påverkas av vår anknytning i tidig ålder (a.a. samt jmf Bowlby, 1988). Även sociala roller som vi intar och beteenden som vi anammar, samt hur vår uppfattning av oss själva ser ut, påverkar vår individuella sexuella utveckling (Coleman & Charles, 2001). Fantasi är en del av vår sexualitet, likväl som sexuell identitet eller sexuella handlingar och har en stark inverkan på individen och självkännedomen (Brander, 2015). Sexuell fantasi är enormt viktig visar Newbury et al (2012) och lyfter att avsaknad av den påverkar vår hälsa negativt (a.a.).
Tidigare forskning visar att vi befäster att vi är sexuella utifrån ett själv-jag. Att jag ser mig själv som sexuell men även att jag får upplevelsen av att jag är sexuellt attraktiv genom att helt enkelt uppfatta att jag ser, att du ser, att jag uppfattar mig och beter mig som att jag är sexuell (Amos & McGabe, 2017). Även omgivande budskap i olika medier och samhällets normer påverkar vår bild av hur vi ska se ut och vara sexuella (Elmerstig et al, 2016; Wiederman & Sarin, 2014; Löfgren-Mårtensson & Månsson, 2006); Även vår familjs uppfostran och omsorg som tillåtande eller begränsande att vara sexuella kan påverka sexualiteten (Broberg et al, 2008; Bowly, 1988); eller om skolan har ett möjliggörande klimat för sexuella frågor och det sexuella varandet (Skolverket, 2013). Samhällskulturen vi växer upp i (Coleman & Charles, 2001); bilder och texter av sex med den öppenhet som finns i
kulturen kan påverka prestationskrav (Löfgren-Mårtensson, 2012); samt religiösa riktlinjer påverkar sexualiteten och synen på den (Edwards et al, 2011). Även hur individer tolkar dessa riktlinjer och samhällets normer om vad som räknas in i att ha sex samt vad som räknas in i skamfullt sex (Carpenter, 2001; Faulkner, 2003). Cerankowski (2013) menar att det även finns normativa föreställningar kring hur vår sexualitet bör ser ut. Föreställningar så som en självklar tanke om att alla känner sexuell lust, har sexuella begär och att alla tänker sexuella tankar (a.a.) vilket ifrågasätter människors upplevelse av sin sexualitet och osynliggör till exempel asexuella, demisexuella.
Människans sexualitet är föränderlig, både att den påverkas utifrån många olika faktorer, vilka flera både sociala och psykologiska har nämnts ovan, men också att den fortsätter att förändras med samhällets förändringar (Johnsdotter, 2012) och i hur vi upplever den och hur vi har sex ombildas varje gång vi gör en ny sexuell erfarenhet (Basson, 2000, Bancroft & Janssen, 2000, Elmerstig, 2012). Basson (2000) har lyft fram en sexuell responscykel och menar att gruppen kvinnor och gruppen män svarar lite olika på sexuella interaktioner, även om det är individuellt. Men även att lusten till att ha sex kan ha olika utgångsläge utifrån genus, där gruppen kvinnor verkar mer växa in i lusten genom sexuella handlingar, inte att lusten kommer först (Basson, 2000). Gruppen kvinnor verkar lägga mer än det sexuella i handlingen, så som att uppleva intimitet, närhet och attraktion (a.a.). Bassons (2000) tankar är vidareutvecklade av Elmerstig, som ser att traditionella könsroller verkar spela in då fokus går till att försöka leva upp till genusförväntningar som då kan hämma den sexuella upplevelsen (Elmerstig, 2012).
Tidigare forskning lyfter även avsaknad av samtal kring sexualitet när den inte är accepterad och kommunicerbar hos personer med övergreppserfarenhet (barn, se Kastbom, 2013, samt unga, se Kjellgren, 2009). Sanders, Carter, och Lwins (2015) lyfter att patienterna, med könsutvecklingsproblematik, efterfrågar information, utbildning och stöd som de behöver för att kunna förstå sin egen kropp och sitt sexuella läge och kunna kommunicera det med andra. Kjellgren (2019) rapporterade att över hälften av respondenterna i sin studie om personer med hypersexuella beteenden upplevde att det viktigaste var att möta en person som hade kunskap om sexualitetsfrågor och som av intresse för personens situation öppnade upp för samtal och kunde ge konkreta tips för att förändra sitt beteende. Kjellgren beskriver vidare varför det är viktigt att samtal sker med en tillåtande attityd och möjlighet till förståelse och utan risk att bli skickad vidare:
Some respondents tried to open up to professionals in health care or social welfare but were advised to go elsewhere. To be turned away when seeking to disclose, severe problems may in the short term exacerbate feelings of rejection, increasing feelings of being discredited and worthless.
(Kjellgren, 2019)
Avvisande kan leda till upplevelser av skam. Istället behöver personal kunna ha samtal kring sexualitet, vilket i sin tur ställer krav på kunskap (Kjellgren, 2019; Sanders, Carter & Lwin 2015; Löfgren-Mårtensson, 2012), men även att personal slutar tro att patienter redan förstår sin situation eller kropp (Sanders, Carter & Lwin 2015; Rasmusson et al. 2013). Kjellgren (2019) indikerar att samtalen kanske även borde nå fram till fler än den som har problem, vilket förstärks av Sanders, Carters, och Lwins (2015) som poängterar att det är personalen som behöver möjliggöra för patienter att kunna kommunicera med sina närstående kring kroppsliga behov och specifika situation. Att inte få möjligheter att samtala om situationen och erfarenheterna inom familjen när någon har en hypersexualitet, kan innebära svår känslomässig stress även för familjemedlemmar (Kjellgren, 2019) och poängterar även att fler studier kring dessa frågeställningar behövs för mer kunskap och djupare förståelse (a.a.).
Sexologisk praktik
Utifrån synen på sexologisk praktik som mer än sexologers praktik så redovisas exempel från fältet. Dels studier och rapporter som handlar om möjligheter för yrkesverksamma, inom omsorg och socialtjänst, att ta upp frågor om sexualitet med sina klienter och dels två modeller som ofta återkommer i sexologisk, utbildning, praktik och forskning samt använts i samtal med klienter.
Samtal inom människonära yrken
För att möjliggöra rätten till en god sexuell hälsa är det viktigt att personal, som ger personer med funktionsnedsättning stöd i sin vardag, vågar och har kompetensen att bemöta brukares frågor kring sex- och samlevnad på ett professionellt sätt och att de enskilda blir respekterade och lyssnade på.
(Uppsala kommun: omsorgsnämnden, 2018:3)
Citat kommer från förordet i Uppsala kommuns vägledning för den personal som arbetar inom LSS-omsorgen för att möjliggöra samtal om sexualitet och tillgodose klienterna sin rätt till sexuell hälsa. Region Skåne och Malmö stad har tagit fram en liknande, Våga fråga om sex.
Metoder för att inkludera sexualitet inom socialt arbete (Grander & Mörkberg, 2016). Ida
Hall (2015) har i sin studie kring socialt arbete och arbetet med säkrare sex kommit fram till att arbetet behövs men att bland annat organisatoriska faktorer som påverkar arbetet samt om det finns intresse från personalen eller ej. Det som verkar ”ha den starkaste direkta effekten
på personalens arbete kring säkrare sex är att ha möjligheten att själv avsätta tid för att arbeta med säkrare sex, att uppleva att säkrare sex diskuteras på arbetsplatsen och att personligen vara intresserad av att arbeta med säkrare sex” (Hall, 2015:1). Möjlighet att
avsätta tid och att det är ett ämne som diskuteras skulle kunna ge effekt i praktiken. Sofia Eithun Rönning och Hanna Foconis (2017) studie i Sverige kring att tala om sexualitet inom terapi kom fram till att patienterna upplevde att de hade behov för att prata om sex och sexualitet men att de inte upplevde att det behovet möttes upp. Slutsatsen som författarna drar är att ansvaret ligger hos den professionella då ”kliniska psykologer i högre utsträckning bör
initiera samtal om sexualitet och därmed visa att det är ett viktigt ämne” (Eithun Rönning &
Foconi, 2017:1). Även för unga verkar det finnas brister kring samtal och utbildning kring sexuell hälsa där professionella finns, i Folkhälsomyndighetens rapport Sexualitet och hälsa
bland unga i Sverige UngKAB15 visar resultatet att 70% av de svarande hämtar sin
huvudsakliga information från internet och 60% att de får den från kompisar. Drygt hälften får sin huvudsakliga information från skolans undervisning men då uppger 44% att de fått för lite kunskaper för att kunna ta hand om sin sexuella hälsa. Där relationer, genus, jämställdhet, hiv och HBTQ-perspektiv var områden som minst en fjärdedel ansåg att skolan gett för lite kunskaper om. Heather D. Coleman och Grant Charles kommer fram till slutsatsen att för professionella som arbetar med unga är det ”critical that we learn to feel comfortable talking
about sexuality with young people. Discussions about sexuality within the context of healthy human relationships should form the cornerstone of many interactions with young people” (2001:26). Författarna ser samtal om sexualitet som en av grunderna i arbetet, så viktigt är det
då de vill att ungdomar ska kunna göra medvetna val, utifrån kunskap, kring sitt sexuella beteende (a.a.).
Sexologiska modeller: PLISSIT och Extended PLISSIT
PLISSIT (Annon, 1976) är en modell som synliggör att sexuella frågor behöver bemötas på olika nivåer. Modellen användas i utbildning av personal för att ge dem förståelse att de behöver, som minst, befinna sig på basnivån,P: Permission (tillåtande), att kunna lyfta sexuella frågor med klienter, patienter, brukare. I första nivån handlar det om att personalen möjliggör/ger tillåtelse att lyfta sexuella frågeställningar, att få bekräftelse och med det tillåtelse att få vara sig själv, att pröva sig fram till ett nytt jag eller att få tillåtelse att be om mer hjälp (a.a.). Nästa nivå Li, Limited information (begränsad information), innebär att personal ger begränsad, kortfattad men relevant information för klienten och situationen. Det
kan innebära att berätta allmänt om det sexuella problemet som klienten lyft samt att fortsätta normalisera men också lyfta situationen ur fler perspektiv eller att informera om vart klienten kan vända sig för vidare hjälp (a.a.). Tredje nivån är SS, Specific suggestions (specifika förslag), som innebär att personal ger mer specifika förslag på övningar, lösningar eller instruktioner som har med den specifika sexuella fråga som klienten har lyft (a.a.). På den här nivån behöver personalen ha kunskap om sexuell hälsa och sexologi för att kunna ge de specifika förslagen (Almås & Pirelli, 2015). Slutligen behövs ibland även sista nivån It, Intensiv therapy (intensiv terapi), för de personer som är i behov av fördjupad hjälp genom individuell terapi, vilken bör ges av utbildad personal inom klinisk sexologi (Almås & Pirelli, 2015). Utifrån de olika nivåerna kan alla bli hjälpta, men alla kommer inte behöva lika mycket hjälp och de allra flesta behöver inte den sista nivån (Annon, 1976).
Taylor och Davis (2007) har utvecklat Annons modell, framförallt kring Permission-perspektivet samt lagt in mer reflektion. I Ex-PLISSIT är Permission, tillåtande hållning, centralt samt att de utvecklat den till mer självkännedom. Taylor och Davis (a.a.) menar att det inte går att endast be om tillåtelse att öppna upp för sexuella frågor en gång och tro att det är färdigt, utan personal behöver återkomma flera gånger till att möjliggöra för samtal kring sexuell hälsa samt att återkomma på alla nivåer kontinuerligt. Författarna poängterar även att tillåtande handlar om att ge tillåtelse att prata om det specifika för klienten, så att samtalet blir relevant för just dens frågeställning. Vidare menar författarna att It-nivån, det vill säga behovet av individuell terapi kan behövas när som helst, det är inte alltid en klient först går via de andra nivåerna utan en klient behöver kunna erbjudas eller hänvisas vidare oavsett när behovet upptäcks (a.a.). Slutligen så innebär Taylor och Davis (2007) modell en tanke att ”reflection and review, challenging assumptions in order to develop knowledge and self-awareness” (Taylor & Davis, 2007:137). Författarna menar att det aldrig bör ta slut utan bli som en egen omloppsbana med reflektioner och återkoppling i varje del av modellen och i ett kontinuum, vilket är något som de saknar i den ursprungliga versionen (a.a.). Ex-PLISSIT har utvärderats i flera olika studier och sammanfattningsvis är resultaten att modellen är värdefull som en hjälp och ett stöd för alla inom vården, enligt Daneshfar et al. (2017). Modellen ger ett verktyg för personal att ges möjlighet att använda sin kunskap för att kunna tala om sexualitetsfrågor vilket i sin tur minskar patienternas stress kring sexualitet och sexuell hälsa. Modellen borde kunna ingå som rutin i mötet med patienter (a.a.).
Sammanfattning bakgrund
I det här kapitlet har olika forskningsrapporter lyfts fram och visat att sexualitet är en livslång process som påverkas av flera olika externa faktorer, framförallt normer och bemötandet från andra. Även att sexualiteten är formbar och föränderlig samt påverkar vår upplevelse av både sexuell hälsa och välmående överlag. Björklunds (2020) studie visar på tre allmänmänskliga strategier som skapar bättre förutsättningar för sexuell hälsa och välmående: att erkänna och acceptera sig själv; onani, fantasi och kroppsliga gränser; samt kommunikation, öppenhet och gränser. Kommunikation verkar vara en nyckel till sexuell hälsa och för att ge bästa förutsättningar för människors sexuella utveckling (Folkhälsomyndigheten, 2019). Genom att bryta tystnaden och istället öppna upp för samtal inom människonära yrken kan klienter få hjälp och stöd i sin sexuella utveckling för att nå fram till mer reflekterande och en bättre självkännedom, vilket på sikt ger goda förutsättningar för bättre hälsa (Taylor & Davis, 2007). Med enkla metoder så som att ha en tillåtande hållning, lite grundläggande kunskap om sexualkunskap samt kunskap att kunna ge ett par riktade råd i specifika situationer ges de allra flesta det stöd som behövs (Annon, 1976).
TEORETISKA PERSPEKTIV
I det här kapitlet kommer tre teoretiska perspektiv som kommer ur en socialkonstruktivistisk förståelse av sexologi att presenteras. Därefter presenteras ett teoretiskt ramverk, Occupational Perspective of Sexuality (OPS), som bidragit till den här studiens uppbyggnad (se vidare i metodavsnittet) och bidrar till hur resultatet framställs och belyses.
Sexuella script
William Simon och John. H. Gagnon (1973) teori om sexuella script var banbrytande när de byggde den på en socialkonstruktivistisk grund (Månsson, 2012). Det vill säga att sexualitet konstrueras, formas och förhandlas genom socialiserings- och sexualiseringsprocesser, vilket sker hela livet, från barndomen och framåt (Lewin, 2010). Eftersom sexualitet både är personlig och socialt betingad och har med vem vi är; vilka andra vi interagerar med är; samt i vilken kontext vi befinner oss i så uppstår olika förståelse och utforskande av sexualitet i olika grupper i samhället (Lewin, 2010) som även inkluderar genusgrupper. Simon och Gagnon (1973) tar in både samhället, gruppen och individen som medskapare av och i sexualiteten. Scripten blir på så sätt inbyggda manus i vårt system som ger oss en riktining kring hur vi ska handla och bete oss sexuellt, även om scripten inte är medfödda i sig själva.
Simon och Gagnon (1986) presenterar tre olika sexuella script som inte behöver vara i samklang med varandra utan de kan krocka: kulturella; interpersonella; och interpsykiska script. Kulturella script är de normer och förväntningar som samhället har satt upp kring sexualitet och vad det innebär att ha sex. Utifrån var vi befinner oss och vart vi växer upp, så som olika länder eller subgrupper, så ser kollektiva värderingar, oskrivna regler och diskurser olika ut. Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete, skriver om det interpsykiska script att
Varje individ har både behov och möjlighet att utforma ett eget manus för sin sexualitet, ett manus som tar avstamp i och står i samklang med egna personliga erfarenheter och den egna personliga sexuella motivationen. Hur dessa möjligheter förverkligas och gestaltar sig är högst individuellt.
(Månsson, 2012: 36)
Intrapsykiska scriptet är vårt eget personliga. Det är fullt med våra fantasier, drömmar, vår längtan men även förväntan på hur jag själv ska vara och hur jag ska bete mig i olika situationer (Simon & Gagnon, 1986). Och slutligen är det interpersonella scriptet vår sammanvägda tolkning av de kulturella script och vårt interpsykiska, i vår interaktionen med andra människor. Interpersonella scriptet kan förstås i hur vi realiserar de kulturella scripten i skapandet av vår egen roll samt hur vi omsätter samhällets förväntan på oss själva och andra i olika situationer. Författarna menar att oavsett om någon vill följa de normer som finns i samhället, eller ej, så finns normerna med och påverkar beteendet. Antingen genom att människor är öppna för att låta sig påverkas i sitt handlande och synen på sexualitet eller att människor motarbetar och aktivt väljer att bortse från normerna, oavsett så finns de med och bedömer oss (Simon & Gagnon, 2003).
Med utgångspunkt i att de sexuella scripten alltid är närvarande så innebär det att när människor har sex så sker det inte fritt och utan inverkan, även om sexakten i sig sker i det privata, undanskymda, utan att akten indirekt sker i en yttre kontext. Den yttre kontexten, menar Simon och Gagnon (2003), är de sexuella scriptens inverkan på personerna som har sex. Inverkan i form av att personerna påverkas i sitt beteende av föreställningar och förväntningar både på sig själv, på den/de andra som deltar samt även den påverkan som samhället har på deras tankar, förväntningar och föreställningar om hur sexet ska vara och vilka roller de ska ta.
Script teorin är intressant utifrån ett påverkansperspektiv, att få förståelse för hur människor påverkas av andra i sin personliga sexualitetsprocess. Även förståelse att sexualiteten påverkas från olika, emellanåt kolliderande, håll.
Charmed circle
Gayle Rubin (1984) påvisar med sin charmed circle hur det västerländska samhället förhåller sig till sexuella beteenden som hierarkiska, cirkeln har blivit välanvänd och väldiskuterad av många forskare. Exempelvis sex som är hetreosexuellt, inom parrelation/äktenskap/monogamt/barnalstrande, inom åldersgruppen, hemma, endast med kroppen, smeksex/vanilj, utan porr och utan pengar inblandade är det sex som värdesätts högst. Dessa har Rubin (a.a.) satt in i den inre cirkeln, de tillhör kärnan, essensen, av sex. Medan till exempel motsatsen till dem så som utanför äktenskapet, med saker, som sker med flera personer eller mot ersättning m.fl. värderas inte lika högt. Dessa sexuella beteenden har Rubin (a.a.) förlagt i den yttre cirkeln, de förhåller sig längre från kärnan. Rubin (1984) lyfter att de olika sexuella beteendena värderas olika och räknas som bra/värdefulla eller dåliga/mindre värdefulla. Visserligen är the charmed circle från 80-talet vilket kan märkas utifrån vilka beteenden som räknas upp, men den är fortfarande relevant för att synliggöra och belysa att vi fortfarande värderar sexuella beteenden olika samt att börja diskutera vilka bra respektive dåliga kategoriseringar som görs idag (Jones, 2020). Det är viktigt att även belysa sexuella beteenden ur ett intersektionellt perspektiv då alla personer inte fångas in i Rubins original, vilket många har kritiserat, med rätta menar Rebecca Jones som lyfter äldre personer som ett exempel (a.a) men även personer som är utanför den priviligierade samhällsnormen så som personer med annan ras, etnicitet, funktionalitet m.fl. (a.a.). Författaren utmanar ytterligare genom att föreslå att den inre cirkeln får en ny kategori: unga och medleålders, medan den yttre då skulle ha barn och äldre personer som dess motsats för att visa på hur snäva begränsningarna är för dessa grupper att bli sedda som sexuella (a.a.). Rubins (1984) intention var inte att vara allomfattande utan att lyfta upp att den hierarkiska normen finns. Författaren uppmanar att istället för att värdera sex olika och ha dessa normativa föreställningar så bör vi acceptera och uppskatta att människor har sex på flera olika sätt och tillstå att det inte finns ett rätt eller fel sätt, utan bara många olika sätt (Rubin, 1984).
Charmed circle kan synliggöra att kategoriseringar och värderingar görs kring sexualitet samt tydliggöra svårigheter att komma förbi en nästan automatiserad hierarkinorm.
Makt
Tänkaren och samhällsteoretikern Michael Foucault kommer ofta upp i sammanhang som handlar om sexualitet, även i intervjuerna till den här studien. Foucaults status som en av de mest inflytelserika på området sexologi är efter hans arbete med Sexualitetens historia, som kom ut i tre delar: Viljan att veta, 1976/1980; Njutningarnas bruk, 1984/1986; Omsorgen om sig, 1984/1987. Med risk att etikettera hans tankar eller sätta in hans verk i någon slags struktur som han antagligen hade slagit ifrån sig (Nilsson, 2008) så kommer jag här att ge en inblick i ett par delar av Foucaults tankar kring maktens förhållande till sexualiteten, samt om bekännelser och kunskap.
Foucault (2015, 2002a,b) går tillbaka i tiden för att söka förklaringar och han lyfter fram betydelsen av vår historia och hur vi tolkar den, som en påverkansfaktor för hur sexualiteten har formats och dess normer skapats kring bland annat sex med sig själv och inom äktenskapet. Men han lyfter även fram att synen på sexualitet förändras, den är olika för olika tider, men har spår av varandra. Han poängterar även att det är tolkningar av andras tolkningar (2002b).
Makten över könet
Foucault förhåller sig till makt som att den inte går att ta på eller ringa in utan att den finns där relationer finns och där makt ges uttryck (Alvesson & Sköldberg, 1994). I Övervakning och straff skriver Focucault att ”Å andra sidan tillämpas inte denna makt utan vidare, som ett
tvång eller förbud, gentemot dem ’som inte har den’. Den omger dem, den sprids genom dem, den stöder sig på dem, liksom de själva i sin kamp mot makten i sin tur tar spjärn mot det grepp den har om dem. (Foucault, 1974:36-37, återgiven av Alvesson och Sköldberg, 1994:
304). Ett tema som återkommer hos Foucault, där makten finns överallt och även hos/genom dem som vill försöka motverka den, inneboende i varje relation, medvetet i varje ögonblick och att vi är både utsatta och samtidigt en del av den (Foucault, 2015). Särskilt i sexualiteten, där makten lever i motpolerna av relationer så som förälder-barn, elev-förälder. Vidare ser han maktens förhållande till könet ur fem egenskaper. Negativ som att makten begränsar, inskränker och söndrar då den till sin natur är förtryckande och säger nej till könets lust och begär, sätter gränser och skapar avstånd och splittrar upp. Kring makten skapas även regler som tvingar in sexualiteten i olika fack där makt skapas om hur sexualiteten får eller inte får vara. Foucault (2015) ser även makten över könet som en förbudscykel: ”Du skall inte komma
närmre, du skall inte röra, du skall inte konsumera, du skall inte känna lust, du skall inte tala, du skall inte visa dig; frågan är om du ens skall existera, utom möjligen i skuggan och skymundan.” (2015:96). Det handlar om censur i tre steg: förbjuda och stoppa talet om könet
samt osynliggöra det helt. Foucault menar att makten över könet utövas på liknande sätt oavsett om det är inom familjen eller av samhället, på alla nivåer finns ett enhetligt system av makt och mönster för hur makten ska tillämpas i det stora och i detaljerna.
Bekännelser
Foucault uttryckte stark skepticism till människans moderna tilltag med bekännelser i tid och otid, som spridit sig och som både offentligt och i det familjära. Bekännelsen som blivit accepterad och vardagligt använd handlar inte enbart om att erkänna brott utan även om att berätta/bekänna våra fantasier, drömmar och laster samt att psykoterapin var ett tydligt exempel på bekännelsevågen. Bekännelse som ett sätt, enligt Foucault, att deklarera sig själv inför andra, men ser att det sker på gott och ont som en del av det maktspel som vi alla är en del av. Bekännelser är något som förändrar relationerna och makten mellan oss, påverkar både bekännaren och den som får ta emot bekännelsen (Nilsson, 2008).
Kunskap
Foucault anser att kunskap är en form av makt, och tvärtom, då de två förutsätter och närs av varandra, vilket gjorde att han ofta satte ihop begreppen till ett ord makt-kunskap (Nilsson, 2008). Foucault menar att inneha kunskap möjliggör för oss att utöva makt över andra men även att när vi besitter kunskap så kommer den ofrånkomligen göra att vi utövar makt.
Den som vet skiljer sig inte från den som inte vet genom det enkla faktum att han känner till vissa saker, utan genom det faktum att han inte längre är densamma, och att han har upphört att vara densamme från och med det ögonblick då han företog sig att veta en sak. (Foucault,
återgivet av Nilsson, 2008:3)
Foucault var intresserad av de mellanmänskliga relationerna och hur makt-kunskapen finns i dem och skapas i mötet och påverkar dem (a.a.).
OPS Occupational perspective of sexuality
Ann. A. Wilcock (2006) har forskat kring hälsa sedan 90-talet och tagit fram en teoretisk inramning utifrån ett aktivitetsperspektiv: Occupational Perspective of Health (OPH). OPH består av fyra aspekter av mänskliga behov (doing, being, becoming, belonging) vilka Wilcock (1999) menar påverkar människors hälsa på ett livsavgörande sätt, särskilt om de inte är i balans. Wilcock kopplar ihop begreppen med varandra och menar att de tillsammans påverkar människors överlevnad och hälsa “doing, being, becoming and belonging are
essential to survival and health. Or d+3b3 =sh4” (Wilcock, 2007). Hitch, Pépin & Stagnitti
(2014) har gjort en fördjupande studie där de kritiskt granskat användningen av Wilcocks begrepp utifrån 106 olika studier. Författarna kommer fram till att det är av vikt att fortsätta se de fyra dimensionerna ur ett holistiskt synsätt där de får ingå som en helhet, men även att reflektera kring var och en enskilt för större insikt.
Begreppen i OPH är översatta till svenska sedan tidigare och här fetstilade, men OPS är däremot inte översatt, vilket jag gjort, det kursiva, enligt följande tolkning:
doing sex(uality) = göra sexuella handlingar; being a sexual being = vara en sexuell varelse; becoming a sexual being = bli en sexuell person samt
belonging to one’s sexuality = tillhöra sin sexualitet/en sexuell relation
I en kvalitativ fenomenografisk intervjustudie har Claire Lynch och Tracy Fortune (2019) tagit avstamp i och använt sig av Wilcocks begrepp och utforskat dem utifrån ett sexualitets- och praktiknära perspektiv. Författarna har tillsammans med 16 arbetsterapeuter utforskat tankegångar kring hur de relaterar sitt vardagliga arbete med brukare till brukarnas sexuella behov. Författarna vill gå bortom arbetsterapin, och riktar sig till alla som arbetar i människonära yrken, då de menar att ramverket OPS kan få betydelse för fler professionella då sexualitet berör alla människors hälsa. Studien visade att det fanns både perspektiv som samtliga informanter hade gemensamt och perspektiv som endast ett fåtal av informanterna kunde beskriva. Studien visade även att förståelsen byggdes upp med hjälp av vardera nivå, det vill säga, en förståelse ledde till nästa med en ny insikt och förde arbetsterapeuterna vidare i reflektioner och tankar. Innebörden av att reflektera kring den översta nivån, tillhörighets-perspektivet, beskriver författarna som att det: ”reflects thinking about sexuality at multiple
levels and that practice is guided by an interconnected conception, rather than the enactment of a practice focused on isolated aspects of the occupational experience.” (Lycnh & Fortune,
2019:156). För att kunna ge uttryck för aspekter av att tillhöra behöver vi som professionella först utforska vad det innebär att vara en sexuell varelse och bli en sexuell person, med allt vad det innebär av egna och andras förväntningar och förhoppningar. OPS visar att sexualitet är flerdimensionell och att de olika delarna är sammanflätade och berör varandra. Professionella behöver se, benämna och belysa det komplexa och helheten kring en individs sexualitet, inte enbart fråga efter och belysa enskilda händelser (Lynch & Fortune, 2019).
Doing – att göra
Wilcock (1999) menar att välbefinnande borde kunna mätas i om att kunna göra det vi vill/önskar eller inte och beskriver doing, att vi kan göra, som en grund för att känna att vi är tillfreds med livet. Det handlar om att kunna ta sig an nya utmaningar och göra erfarenheter, att ha möjligheter. I Lynch och Fortunes (2019) ramverk är doing den mest grundläggande nivå och författarna förklarar innebörden av doing med att människor får/har ett tillfredsställande aktivt sexuellt liv i förhållande till att kunna göra det som de önskar. För den professionelle kan det handla om att möjliggöra för klientens deltagande i sexuella handlingar: både sex med sig själv och med andra. Det kan innebära allt från att ge grundläggande utbildning i sexualkunskap till att ge information om olika sätt, tekniker och metoder att ha sex på; att se till att klienten får hjälp att se både möjligheter och hinder i förhållande till sin kropp; men även se till att klienten kan kommunicera sina behov för att kunna interagera med andra. Lynch och Fortune (2019) lyfter fram att doing, att göra sexuella handlingar, måste ses i sitt sammanhang och ges ett bredare perspektiv tillsammans med de andra tre. Doing tar ett helhetsgrepp om möjliggörandet, vilket även kan innebära att den
professionelle adresserar relevanta frågor om klientens specifika begränsningar och möjligheter utifrån den egna kroppen och situation (Lynch & Fortunes, 2019).
Being – att vara
Wilcock beskriver begreppet being som ett självreflekterande:”about being true to ourselves,
to our nature, to our essence and to what is distinctive about us to bring to others as part of our relationships and to what we do” (1999:4). Författaren belyser även att samhället (det
västerländska, min anmärkning) numera har gått ifrån tanken att människan är ett med naturen och mer ser att varandet i förhållande till vad en människa har för roll så som förälder, yrke, intressen etcetera. Hitch, Pépin & Stagnitti (2014) belyser i sin fördjupande studie att being används som att se sig själv som summan av sitt hela varande. Att se sig själv med förmågor, talanger, karaktärsdrag, motivation, maktaspekter och drivkrafter (Hitch, Pépin & Stagnitti, 2014). Kopplat till sexualitet så visar resultatet i Lynch och Fortunes studie att informanter som kunde se klienter som sexuella varelser och gick bortom görandet verkade ”to embrace
the importance of one’s identity and roles as a critical aspect of participation in life as a sexual being” (Lynch & Fortune, 2019:152). Sexualitet och sex handlar inte enbart om det
praktiska och fysiska görandet utan om att se och känna sig som en sexuell varelse, attraktiv för sin egen skull och för andras; hur en person vill uppfattas av andra, till exempel genom klädsel och/eller andra uttryck. Sexualitet handlar om att tillstå behov av tillgivenhet, intimitet och uppleva sexuellt välbefinnande i sin situation samt att ha ett självförtroende kring sitt eget attraktionsvärde (Lynch & Fortunes, 2019).
Becoming – att bli
Wilcock (1999) lyfter fram tankar om becoming utifrån de två tidigare perspektiven, göra och vara, som en självutveckling av vårt varande. Ett skapande genom att vi tar ett steg (vi gör) utifrån nuläget (vi är) och genom det växa in i det som tidigare var drömmar och förhoppningar, vilket i sin tur skapar ett nytt varande (att bli) (a.a.). Hitch, Pépin och Stagnitti (2014) lyfter begreppet som något som sker med andra, att processen att bli sker ihop med det kollektiva, att vi blir något med hjälp av eller kring andra. Men att processen fortfarande handlar om individen, att en person blir sitt sanna jag, inte vad andra vill, något även Wilcock (1999) tar upp. I OPS ges dimensionen becoming innebörden av en slags personlig resa, som pågår mot något nytt, med en känsla av framtid och kontinuerlig transformering av självet i förhållande till sexualitet (Lynch & Fortune, 2019). Enligt författarna handlar becoming, för den professionella, om att vara en del av klientens kollektiv, att få hjälpa klienten att utvecklas och bli så mycket av sin potentiella sexualitet som möjligt. Det innebär att möjliggöra för klienten att dels upptäcka samt växa in i sin sexualitet, att ge tillfälle att utforska och sätta ord på förväntningar, längtan och förhoppningar kring sexualiteten. Becoming kan även handla om att stötta och guida klientens process att stärka självförtroendet men även att ge möjlighet att leva ut sin sexualitet och nå en egen mognad i den. Nivån becoming ställer krav på professionellas förhållningssätt, bemötande, förmåga till gemensamt utforskande och att vara en möjliggörare (Lynch & Fortunes, 2019).
Belonging – att tillhöra
Wilcock utvecklar inte belonging lika mycket som de tre andra begreppen då det inte ingick i den ursprungliga teorin (Hitch, Pépin & Stagnitti, 2014). Belonging kommer upp i senare forskning5. Begreppet förtydligas med betoning på relationen mellan människor och känslan av att vara en del av andra: ”being a part of, a member of, a constituent of, associated with,
connected with, included in something, feeling right and fitting in” (Wilcock & Hocking,
2015:137). Det är ett tillhörighetsbegrepp som är tätt förknippat med ett medlemskap i gruppen och relationen och som författarna menar har långtgående effekter på hälsa och
