1 Hälsa och samhälle
FÖR DET ÄR SÅ VI LÄRT
OSS LIVET, TYP.
OM HETERONORMATIVITET OCH
GENUSPERSPEKTIV PÅ MALMÖ HÖGSKOLAS
SOCIONOMUTBILDNING
EMELIE ANDERSSON
MARIA CEDERFELDT
2
THIS IS HOW WE
LEARNED LIFE, SORT OF.
ABOUT HETERONORMATIVITY AND
GENDER PERSPECTIVE AT THE BACHELOR
PROGRAMME IN SOCIAL WORK AT MALMÖ
HÖGSKOLA
ABSTRACT
We, the authors of this essay are both students at the Bachelor Programme in Social Work at Malmö Högskola. During our education we have been reflecting on the gender perspective that is suppose to permeate the education. This essay aim to examine how some students at the Bachelor Programme in Social Work at Malmö Högskola, who identify themselves as GLBT1, experience how questions regarding sex/gender and sexuality are spoken about during their education. We have a discursive perspective on how we understand norms and power of words and language. From a queerteorethic point of view we explain sex/gender and sexuality. We have made qualitative interviews with four students. The conclusion of this essay is, among other things, that our informers is not satisfied with the gender perspecitve at their education. The interviewed students inform that some teachers do not want to, or does not have the knowledge to talk about gender, in a way that satisfies them. Some of the students express that this leads to exclusion and discrimination of GLBT-persons at the education. They problematize this and ask for an intersectional- and norm critical perspective at their education. The society and our education as a part of the society, is permeated by heteronormative structures. These structures are needed to be pointed out and reflected on. We believe that social workers need this knowledge in order to do a good job and not to reproduce norms and discriminate.
Författare: Andersson, E & Cederfeldt, M. För det är så vi lärt oss livet, typ. Om heteronormativitet och genusperspektiv på Malmö Högskolas socionomutbildning. Examensarbete i Forskningsmetodik, (Kön,
sexualitet och socialt arbete) 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, Juni 2010.
Nyckelord: Diskurs, genus, hbtq, heteronormativitet, queer, sexualitet, socionomutbildning
3
Tack
Vi vill först och främst rikta ett stort tack till våra informanter Alex, Eddie, Eli, och Kim . Tack för er tid, era reflektioner och berättelser. Ni har med ert engagemang och era berättelser drivit, inspirerat och peppat oss genom hela detta arbete. Inte en sekund har vi känt att vår uppsats varit onödig.
Linda Lill, vår handledare. Vilken fantastisk kompetens och pepp du har! Ditt engagemang och din förståelse för vårt ämne har fått oss att känna oss viktiga. Vi valde helt rätt.
Vi vill också rikta ett stort tack till alla er som säger ifrån, på vilket sätt ni än må göra det, det är vi som förändrar!
4
1 INLEDNING 6
1.1 Malmö högskolas genusperspektiv 6
1.2 Diskriminering 7
1.3 Syfte 9
1.4 Frågeställningar 9
1.5 Begreppsförklaringar och definitioner 9
2 METOD 11
2.1 Urval 11
2.2 Tillvägagångssätt och etiska överväganden 12
2.3 Förförståelse och objektivitet 13
2.4 Talet om 14
2.5 Våra informanter 15
3 TEORETISKA PERSPEKTIV 16
3.1 We’re here we’re queer get used to it! 16
Genus: söta flickor och busiga pojkar 16
Kön görs genom performativ handling 17
Mamma-pappa-barn-modellen 17
Att ha en ”annan” sexuell läggning 18
Förtryck från alla håll och kanter 19
4 TIDIGARE FORSKNING 20
4.1 Kunskapsbrist hos yrkesverksamma socionomer 20
4.2 Hbtq-personer som riskgrupp 21
5 RESULTAT 23
5.1 Varför genusperspektiv och hur? 23
Fler killar på socionomutbildningen 23
5.2 Lärarens roll 25
Hon eller han? 26
Ett lyckligt liv? 27
5.3 Ofrivilliga ambassadörer – en otacksam roll 28
En massa grodor 29
5.4 Medvetenhet eller öppen för allt? 31
Öppen för alla sorters människor 32
5.5 Praktiserande socionomhomofober 33
5
En bra socionom förstår mänskliga rättigheter 35
Ingen skillnad helt enkelt 36
5.6 Det är så vi lärt oss livet, typ 37
6. SLUTDISKUSSION 38
Lyckliga liv 38
Diskriminering och mänskliga rättigheter 39
En eloge? 40
Vad efterfrågar våra informanter? 40
Ambassadörskap, en tröttsam kamp! 40
6
1.
INLEDNING
Jag vill ge en eloge åt oss själva för att vi ibland vågar lyfta dialogen – Margareta Östman
Dekanus Margareta Östman inleder stolt temadagen vid Malmö högskolas institution Hälsa och samhälle. Temadagen, som har titeln
Kvinna Man Tvärtom eller Kvinna Man Både och berörde frågor om trans och transpersoner. Denna dag var arrangerad av Jämställdhets och mångfaldsgruppen på Hälsa och samhälle med anledning av den senast tillkomna diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller
uttryck2. Margareta Östman, dekanus på Institutionen för Hälsa och samhälle pratar om hur Malmö Högskola går i täten vad gäller jämställdhet och likabehandlingsfrågor. Östman menar att Malmö Högskola tänker utanför ramarna jämfört med den traditionella akademin och har en öppenhet.
I publiken sitter vi, några undrande socionomstudenter, och känner inte riktigt igen beskrivningen av vår skola och utbildning. Visst ser vi fram emot temadagen som nu inleds men vi tycker också att den är något nästintill exotiskt för att vara på Institutionen för hälsa och samhälle, skolan där vi snart är färdiga med våra sju terminer på socionomprogrammet. Att vi har en jämställdhets- och mångfaldsgrupp på skolan som arrangerat temadagen, är också en för oss alldeles ny vetskap.
1.1 Malmö högskolas genusperspektiv
Malmö högskola har tre perspektivområden som ska genomsyra all utbildning. De tre perspektiven är genus, miljö, etnicitet och migration. Enligt vår erfarenhet finns det dem som aktivt väljer att läsa vid Malmö högskola just på grund av deras perspektivområden. I utbildningsplanen för den utbildning vi går, det vill säga utbildningsplanen för socionomutbildningen som fastställdes år 2005, kan vi läsa att genusperspektivet skall genomsyra all verksamhet - forskning, utbildning och övrig verksamhet (Malmö Högskola 2005). Vidare definieras perspektivet genus i utbildningsplanen:
Genusvetenskap är ett samlingsnamn för de olika teorier som behandlar frågor om vilken roll kön och könsrelationer spelar i våra liv, i dagens samhällen och i historia. Sociala och kulturella konstruktioner av "kvinnligt" och "manligt" utgör ett av genusteorins fokus. Målsättningen är att studenterna skall tillgodogöra sig grundläggande kunskaper i genusteori för att kunna applicera ett genusperspektiv på ämnet och praxisfältet socialt arbete. Frågor rörande genusperspektivets betydelse för olika kunskapsområden skall kontinuerligt presenteras och behandlas i utbildningen
2 Nya diskrimineringsgrunder från januari 2009 är Könsöverskridande identitet eller uttryck
7
(http://www.edu.mah.se/SSOCY/syllabus/?revnr=1)
Denna definition hittar vi som sagt i utbildningsplanen för socionomprogrammet från 2005. I den nya utbildningsplanen för socionomprogrammet nämns inte genusperspektivet alls. När vi letar information om genusperspektiv på Malmö högskolas hemsida hittar vi knappt någon information kring detta. Det vi hittar är Malmö högskolas visionsdokument från 2006 (Malmö Högskola 2006). Där kan vi läsa om att skolan vill forma en handlingskompetens som tar tillvara på studenters och medarbetares skiljda bakgrunder och erfarenheter. Handlingskompetensen som högskolan vill utarbeta ska baseras på
erfarenhet, vetenskaplig kunskap och yrkesrelevans, samt utvecklas i partnerskap med övriga samhället och viktiga intressegrupper som finns häri. I partnerskapsarbetet ingår att ständigt ifrågasätta och kritiskt granska sig själv (läs Malmö Högskola). Visionsdokumentet tar även upp att Malmö Högskola arbetar för att alla studenter och medarbetare skall få ökade kunskaper i frågor som rör makt och demokrati. En av dessa frågor benämner dokumentet som genusperspektiv, de specifika perspektiven utvecklas inte mer här.
Trots att genusperspektivet skall genomsyra vår utbildning sitter vi alltså frågande i aulan, under inledningen av temadagen och undrar på vilket sätt det gör det. Det verkar som hur vi förstår genus skiljer sig från Malmö Högskolas sätt att arbeta med genus. Vi upplever att fler studenter än vi ifrågasätter detta. Detta är någonting vi känt och pratat om under hela vår utbildning. Det verkar finnas en trötthet och olust inför det sätt som Malmö högskola arbetar med genusperspektivet. Denna konflikt vill vi genom uppsatsen förtydliga och förstå.
1.2 Diskrimineringslag
Sedan den 1 januari 2009 gäller en ny diskrimineringslag i Sverige. Diskrimineringslagen (2008:567) har som mål att:
motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder
(Diskrimineringslag 2008:567 1 kap 1 §).
Diskrimineringslagen gäller inom många olika områden i samhället. Till exempel inom all utbildning och inom socialtjänsten (Diskrimineringslag 2008:567, 2 kap). Lagen blir aktuell både för oss som studenter men också för oss som blivande socionomer. Detta innebär alltså att vi som socionomer inte bara ska uppmärksamma utan även aktivt motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. Även Malmö högskola ska, såsom andra lärosäten aktivt verka för att alla studenters lika rättigheter tillgodoses. Diskrimineringslagen i sin nya utformning täcker i stort sätt alla områden idag (ibid.). De grunder som blir aktuella i vår uppsats är diskrimineringsgrunderna sexuell läggning samt
8
I HomOs 3 granskning av hur socionomutbildningar tar upp sexuell läggning framkommer det att de inte tar upp frågor som rör homosexualitet, bisexualitet och trans (Wahlsten-Sjöberg 2004). Men det framkommer också att många socionomstudenter inte anser att de behöver någon särskild kunskap kring detta, eftersom de har grundtanken att bemöta alla människor som människor med lika värde (ibid).
Vi lär oss att bemöta alla typer av människor, varför bemöta någon annorlunda beroende på vad de väljer för kön att samleva med? (Wahlsten-Sjöberg 2004:50)
Varför är det då viktigt att som socionom ha kunskap och medvetenhet kring frågor som rör kön, genus och sexualitet? Sveriges förenade hbtq-studenter4 är en organisation som bland annat syftar till att lyfta hbtq-frågor i högre utbildningar. De menar att kunskap om sexualitet, trans och heteronormativitet på högre utbildningar samt bland yrkesgrupper
som exempelvis socionomer, är för dålig
(www.hbtqstudenterna.se/organisation). På deras hemsida kan man läsa följande:
Heteronormativiteten går igen i alla delar av högre utbildning, i studiemiljön, den psykosociala miljön, i undervisning och i kurslitteratur. En högre utbildning som inte ifrågasätter heteronormativitet har kvalitetsproblem. Undersökningar från arbetslivet visar att flera yrkesgrupper anser sig sakna kompetens när det gäller HBT-frågor5. SFQ6 anser att det är särskilt viktigt att kunskap om HBT och heteronormativitet inkluderas på klientorienterade utbildningar såsom vård-, lärar-, socionom-, psykolog- och polisutbildningar, där klienten ofta är i beroendeställning
(www.hbtqstudenterna.se/organisation).
Vad tycker då några hbtq-studenter på socionomutbildningen på Hälsa och samhälle om hur vi ska prata om detta? Vi tror att det finns erfarenheter, kunskap och tankar kring kön, genus och sexualitet kopplat till utbildningen och vår framtida yrkesroll hos hbtq-studenter. Dessa vill vi i denna uppsats lyfta fram. Våra egna upplevelser av socionomprogrammet och av socialt arbete säger oss att detta är viktiga frågor att diskutera under utbildningen. Själva närmar vi oss nu examen och vårt kommande yrkesliv som socionomer. På olika sätt kommer vi att möta människor som bryter mot rådande normer i samhället. Homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner lever utanför eller i kritik mot heteronormen. Det kan vara, men är kanske oftast inte, ett val att ställa sig utanför. Alla har inte möjlighet att vara öppen med sin identitet i alla sammanhang. Andra kanske inte har något val för att det syns på dem. Hur människor påverkas av normer kring kön, genus och sexualitet kan vara viktigt att förstå. Kan vi annars bemöta människor
3 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
4 Hbtq står för homosexuell, bisexuell, trans och queer. Läs mer under rubriken
Begreppsförklaringar och definitioner
5 Hbt-frågor, frågor som rör homo-,bi och transpersoner 6 SFQ, Sveriges förenade hbtq-studenter
9 med respekt och öppenhet?
1.3 Syfte
Denna uppsats syftar till att belysa hur några socionomstudenter som identifierar sig som hbtq upplever att frågor kring kön, genus och sexualitet diskuteras på Malmö högskolas socionomutbildning.
1.4 Frågeställningar
• Hur pratar vi om kön, genus och sexualitet på Malmö högskolas socionomutbildning?
• Hur hanteras genusperspektivet på Malmö högskolas socionomutbildning och vad betyder det för studenterna?
• Vad är viktig kunskap enligt våra informanter att få kring kön, genus och sexualitet från sin socionomutbildning?
1.5 Begreppsförklaringar och definitioner
Vi kommer genom denna uppsats att använda olika begrepp och förkortningar. De som redan förekommit i texten är hbt och hbtq. Det är inte helt enkelt att använda dessa begrepp tycker vi. Vi menar att en person som identifierar sig som homosexuell är mycket mer än bara homosexuell. Finns det hbtq-personer och vilka är det? Är vi inte alla människor med en mängd lika och olika tankar, känslor och erfarenheter? Men för att kunna prata om och förtydliga vissa saker kommer vi att använda dessa begrepp.
• HBT = homosexuella, bisexuella och transpersoner
• HBTQ = homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner
En del använder förkortningen hbt, andra använder hbtq. Därför kommer det att stå olika förkortningar på olika ställen. När vi själva pratar om dessa frågor kommer vi använda hbtq. Q:et som står för queer innefattar personer som inte vill ingå i heteronormen men som heller inte vill definiera sig utifrån kön eller sexuell läggning.
• Homosexualitet = En sexuell läggning. Personer som blir känslomässigt och sexuellt attraherade av personer av samma kön som de själva har (www.rfsl.se)7
• Bisexualitet = En sexuell läggning. Bisexuella personer blir sexuellt och/eller emotionellt attraherade av både kvinnor och män (www.rfsl.se).
• Transpersoner = Ett paraplybegrepp för bland annat dragkings/queens
7 RFSL – riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Organisationen startade 1950 och är en av de äldsta organisationerna som arbetar på olika sätt med frågor som rör kön och sexualitet. Vi har därför valt att använda RFSL som källa när vi definierar vad hbtq är.
10
som gestaltar karaktärer av det motsatta könet på scen. Transsexuella, som vill eller har bytt kön, transvestiter, som inte vill byta kön, och andra som har en könsöverskridande identitet eller uttryck. Transpersoner kan vara hetero-, bi eller homosexuella. Trans är inte en sexuell läggning (www.rfsl.se).
• Queer/Queerperson= Som identitet är det personer med en normkritisk syn på samhället, främst normer kring kön, sexualitet och relationer, som vill sträva efter att inga normer ska vara hindrande för deras liv. Att ha en queer syn på världen eller att kalla sig själv queer kan innebära att inte vilja definiera sin sexualitet eller könsidentitet (www.rfsl.se).
• Hbtq-frågor och kunskap = rfsl definierar detta som kunskap om och
respekt för att inte alla är heterosexuella, lever eller förhåller sig till kön och könsroller på samma sätt (www.rfsl.se)
• Heterosexuell = En sexuell läggning. Heterosexuella personer blir både känslomässigt och sexuellt attraherade av personer av motsatt kön (www.rfsl.se).
• Heteronormativitet = Är en norm som utgår från att alla människor identifierar sig med sitt biologiska kön samt är och agerar utifrån att män attraheras och intresseras av kvinnor och tvärtom. En norm som innebär att alla är heterosexuella på ett visst sätt 8(www.rfsl.se, Rosenberg 2005).
• Hen och henom = Används som könsneutralt pronomen. Hen och henom kan användas när/om man inte vill definiera könet på den man syftar på. Vi kommer att använda detta genom hela uppsatsen. Både för att inte könsbestämma våra informanter, men också för att ge läsaren en förståelse för hur icke-könsneutralt vårt språk är och hur det i sig innehåller en maktaspekt.
11
2. METOD
Den metod som vi valt att använda oss av i denna uppsats och som vi ansett svara bäst mot vårt syfte är kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer. Kvalitativ metod syftar till att undersöka hur människor förstår och upplever sin verklighet (Dalen 2007:11). Vi har diskuterat kring möjligheten att göra en kvantitativ enkätundersökning. Med den metoden ville vi fånga socionomstudenters kunskap och attityder kring frågor som rör normer kring kön, genus och sexualitet. Men i en studie gjord vid amerikanska socialhögskolor drogs slutsatsen att denna väg kunde motverka sitt syfte (Degerfeldt 2009:7) Studien handlade om hbt-kunskap hos studenter och resultatet visade att studenterna inte hade eller hade väldigt få fördomar kring hbt-personer. Av detta resultat drar författarna en slutsats att det kan vara så att deltagarna i undersökningen vill framstå som etiskt korrekta när de uttrycker sina personliga värderingar (ibid.). Att de som deltar i studien inte uttrycker sina egentliga värderingar. De menar att det finns en risk med att socionomstudenter inte uttrycker, eller ens är medvetna om, sina fördomar och värderingar. Socionomstudenterna ville framstå som öppna och utan fördomar kring kön eller sexualitet. Vi valde att göra ansikte mot ansikte intervjuer med socionomstudenter som identifierar sig som hbtq.
2.1 Urval
Urvalet av informanter är viktigt inom kvalitativ forskning (Dalen 2008:55). Hur vi väljer informanter och varför blir viktigt att ta del av som läsare eftersom det påverkar slutsatsen och resultatet (ibid). Vi valde att göra ett strategiskt urval och gå direkt på "experterna". Detta innebär att vi aktivt sökt informanter som går eller som har gått Malmö högskolas socionomutbildning och som ”identifierar” 9 sig som hbtq. Vi ville komma åt personers subjektiva erfarenheter av att vara hbtq-person och socionomstudent. Varför vi valt detta är dels för att vi menar att man som hbtq-person har med sig själv genom utbildningen som ett starkt subjekt. Genom att vara homo-, bisexuell, transperson eller queer har man i högre grad en känslomässig erfarenhet som vi anser viktig att fånga upp. Vi tror att dessa personer i större utsträckning uppmärksammar när föreläsare eller klasskompisar pratar på ett icke-önskvärt sätt kring dessa ämnen. Vi har också en förståelse kring att bara för att någon är homosexuell så betyder inte det att sexualitet och frågor som rör sexualitet är någonting som man ständigt går och tänker på och reflekterar kring. Ett problem med att söka efter personer som identifierar sig som hbtq är att en del av de personer som vi skulle sett som möjliga informanter och som bärare av dessa erfarenheter inte vill definiera sig utifrån kön eller sexuell läggning. Detta kan bli en anledning för dem att inte svara på vår förfrågan. Vi har ändå funnit våra informanter och har gjort fyra intervjuer med personer vars subjektiva erfarenheter vi syftat att få ta del av. Tre informanter är socionomstudenter och en är före detta
9 Ordet identifiera sätter vi inom citationstecken eftersom alla inte vill identifiera sig men ändå har
12
socionomstudent vid Malmö högskola. Även fast en är färdig socionom så är det rollen som just socionomstudent vi har valt att undersöka. Anledningen till varför vi valde att göra vår uppsats vid just Malmö högskola är främst att det är den utbildning och den skola som vi känner till bäst. Det är där vi läst i snart 3,5 år och det är där våra tankar kring kön, genus, sexualitet och socialt arbete har gått varma. Vi kommer alltså att kunna använda oss av denna förförståelse och är redan insatta i hur Malmö högskolas socionomutbildning är, även fast vi förstår att utbildningen förändras hela tiden. En ytterligare anledning till att vi valde just Malmö högskola är för att den har ett uttalat genusperspektiv som vi ifrågasätter.
2.2. Tillvägagångssätt och etiska överväganden
För att nå ut till socionomstudenterna på Malmö högskola valde vi först att skicka ut email via studentmailen. Vi fick först enbart tillåtelse att vända oss till studenter på termin 5 och 6. Anledningen till detta var för att skydda studenter från för mycket utskick. Även fast det poängterades att vår uppsats ansågs som viktig så ville man skydda eleverna från utskicket som då likställdes med reklam. Detta såg vi själva som problematiskt eftersom vi visste att studenter på termin 5 var på praktik och de som läser termin 6 skriver själva uppsats.
Vi fick två svar via mail varav ett genererade i intervju. Vi visste att det fanns fler socionomstudenter som identifierar sig på något sätt som homo-, bi-, trans eller queer på skolan. Varför de valt att inte svara på vårt mail kan vi bara spekulera om. Kanske fanns det inte tid, kanske fanns det inte intresse, kanske har vi formulerat vårt mail på ett sätt som inte varit inbjudande, kanske tänker personerna att vi vill åt någonting särskilt som de inte vill eller känner att de kan svara på. En anledning till att personerna velat ställa upp i vår uppsats kan vara att ämnet verkat intressant och relevant. Samt att man är trygg i sin identitet som hbtq-person. Det kan finnas dem som anser sig tillhöra målgruppen men inte känner sig trygga i att svara på frågor ställda av studenter som går på samma skola. Det kan vara känsligt att svara på frågor som handlar om en utbildning som studenten läser just nu. Dels för att det kan vara svårt att reflektera kring en utbildning som en är mitt uppe i men också för att personen kan hamna i ett utsatt läge. Kanske finns det händelser som rör klasskompisar eller föreläsare som personen inte vill dela med sig av. Det skulle kunna bli känsligt att stöta på oss eller bara veta att det finns en risk att stöta på oss efteråt. Det skulle också kunna bli känsligt om någon läser uppsatsen som kan identifiera informanten och sig själv i tredje person.
Vi fick i alla fall snabbt tänka om och delade ut vårt informationsbrev och informerade studenter muntligt om uppsatsen. Det sätt som varit mest effektivt var att gå genom studenter vi känner för att få tips om personer som skulle kunna vara intresserade. Vi har då bett dem att skicka information om uppsatsen via mail till dessa personer för att fråga om de vill ställa upp. Detta sätt att leta informanter kan likställas med snöbollsmetod (Dalen 2008:64). Hittar man inte informanter till sin studie kan det vara användbart att söka bland de man redan fått tag på,
13
för att hitta personer som finns i samma urvalskategori. Det finns en risk med snöbollsmetoden att man hamnar i små och snäva urval (Dalen 2008:64). Vi har redan begränsat oss mycket genom att välja hbtq-personer på enbart en institution. Eftersom vi gjort det urval vi gjort så insåg vi att det var användbart att leta bland informanter och klasskompisar efter de personer som vi sökte. Det gör att vi har fångat de som lever öppet med sin hbtq identitet. En problematik med att fråga vänners vänner är att de då vet vilka som eventuellt medverkar i vår uppsats. Avidentifieringen krymper med detta. Vi har undvikit att vara på skolan när vi arbetat med denna uppsats. Detta för att inte riskera att utsätta informanterna för en situation där vi inte vet hur vi ska förhålla oss till varandra. Sådana situationer skulle kunna avslöja informanternas medverkan i vår uppsats. Vi fick godkänt av etiska rådet till att göra denna uppsats.10
2.3 Förförståelse och objektivitet
Anledningen till varför vi har valt att göra denna uppsats är vår egen undran och otillfredsställelse kring kön, genus och sexualitet på socionomutbildningen. Detta är en del av vår förförståelse. Vi är medvetna om att vi har en åsikt, även fast den inte är statisk. Vi vill med denna bakgrund försöka att så öppet som möjligt lyssna och ta del av våra informanters erfarenheter och tankar kring utbildningen. Förhoppningsvis och antagligen kommer de att skilja sig från våra. Den empiri vi har fått genom våra intervjuer kommer att varvas med empiri som innefattar våra egna erfarenheter och upplevelser från socionomutbildningen. Dalen (2008:13) menar att vi som forskare alltid har en förförståelse som är de åsikter och uppfattningar vi har på förhand. Vi är varken neutrala eller objektiva i frågan. Med denna ingång; med vårt val av metod, vår förförståelse och vårt intresse och engagemang i ämnet, blir det tydligt att vi inte kan och inte heller anser det önskvärt att frånkoppla oss själva från skrivandet. Alvesson och Sköldberg (Danielsson 2009:21) menar att empiri alltid uppstår genom tolkning och att tolkning sker utifrån en rad olika förutsättningar. Till exempel har vi som forskare med oss själva i arbetet. Aspekter som kultur, politik, teori, språk med mera är en del av oss. Listan kan göras oändlig och faktorerna är i sig komplexa (ibid.). Empirin kan alltså aldrig vara en direkt avspegling av en verklighet. När vi använder oss av våra egna erfarenheter och observationer kommer vi att vara tydliga med att detta kommer just från oss själva.
En aspekt som vi funderade kring när vi skulle göra denna uppsats, var hur neutrala vi skulle kunna vara i förhållande till våra informanter. Vi rör oss i ett politiskt sammanhang i Malmö där vi skulle kunna ha stött på varandra innan. Ett sammanhang där vi är lite kända. Under denna termin har vi framträtt i tv och på olika arenor med det politiska band som vi är medlemmar i. Vi går också på samma skola vilket kan ha gjort att vi sett varandra eller pratat med varandra innan. Vi har inte lyckats få totala främlingar att ställa upp på intervju. Vi upplever att skolan är för liten för det. Vi har sett informanterna innan och vissa har någon av oss pratat
14
med tidigare. Dessa aspekter kan ha påverkat våra informanters sätt att svara. Dels i positiv bemärkelse eftersom de känner till vårt engagemang vilket kan skapa en trygghet och samhörighet. Det kan göra att informanterna förstår att vårt eget intresse för frågan kommer ur våra erfarenheter. Vi har använt oss av detta i intervjusituationen och visat att vi förstår deras tankar och resonemang. I vissa intervjusituationer har informanten visat sig frustrerad och besviken över socionomutbildningens sätt att hantera dessa frågor. Då har vi mött informanten i det och bekräftat dem. Ibland har det förekommit situationer i intervjuer där vi upplevt att informanten försökt att leva upp till det som den trott vi förväntat oss av intervjun. Då har vi informerat om att vi inte förväntar oss några särskilda svar utan att informanten får svara på det sätt som hen vill.
2.4 Talet om
Vi gör ingen diskursanalys i denna uppsats. Men vi har valt att använda oss av ett diskursivt perspektiv för hur vi förstår normer och makt i språket. Diskursbegreppet kommer främst från Michel Foucault (Nilsson 2008) och är ett sätt att förstå hur vi kommunicerar med varandra och skapar vår värld. Med hjälp av diskursanalys vill man analysera språket vid en viss tid och ett visst rum, hur det används och befäster vad som anses vara sanning, verklighet och självklart. Foucault ser all "sanning" som relativ och kontextbunden. Med begreppet diskurs kan vi förstå att hur vi pratar om någonting kan förklara makt och normer. Ingen kan ställa sig utanför diskursen utan allt som sägs ingår men diskurser bestämmer över vad som är rätt eller fel, naturligt eller onaturligt, förbjudet, sjukt och friskt och fungerar därmed som utestängningsmekanism för det icke önskvärda. Diskurs, menar Foucault (Nilsson 2008:55), definieras lika mycket av vad som utestängs och begränsas i den, som vad den innehåller.
Foucault pratar om makt och menar att det sällan är en ensidig relation.(Ambjörnsson 2006:47) Makten är istället föränderlig och finns ofta i relationen mellan förtryckare och förtryckt. Makt finns i individer, lagar, struktur, organisationer, arbetsplatser, skola med mera (ibid). Foucault skriver om hur personer som blev övervakade på fängelser till slut började bete sig som att de jämt var övervakade. Känslan av att
ständigt vara observerad leder till att individen själv börjar bete sig enligt förväntat beteende.(Ambjörnsson 2006:46) Detta finns kvar även idag menar Foucault och beskriver det som att samhällets normer har implementerats i individen. Hen menar att vi rättar oss efter rådande normer i samhället och tror att vi ska bli bestraffade om vi överträder dessa normer. Därför behövs inte längre hot om straff och följder eftersom det redan är införlivat i individen. Normen är tydligt förankrad i oss vilket exempelvis kan leda till att en homosexuell kvinna tvekar några sekunder innan hen berättar om sin fru för sina arbetskollegor trots att hen nästan är säker på att de inte tycker att det är konstigt.(Ibid) Dock menar Foucault att makt är såväl positiv som negativ.(Lill 2007:36) Makt kan vara negativ då den verkar förtryckande och exkluderande, men makt är också positiv i den mån att den krävs för att skapa mening och subjektivitet. (ibid)
15
2.5 Våra informanter
Då vi är måna om att vara så försiktig som möjligt med våra informanters identitet har vi valt att ge dem fiktiva namn.
• Eddie – Upplevs av oss som intresserad och engagerad. Både frustrerad över utbildningen och genusperspektivet men samtidigt positiv och glatt engagerad i frågor som rör kön och sexualitet.
• Eli – Upplevs av oss som driven, engagerad och personlig genom intervjun. Eli, upplever vi, har en stor besvikelse och frustration över utbildningen. Hen lyfter konkreta exempel på hur heteronormen drabbat henom.
• Alex – Är den som upplevs som mest tveksam kring om och hur det ska pratas om hbtq-frågor under utbildningen. Upplevs som orolig för att det skulle pratas om homosexuella som grupp och på det sättet stigmatisera människor. Hen kritiserar genusperspektivet men anser inte att kunskap eller diskussioner kring hbtq-frågor generellt saknas i utbildningen.
• Kim – Upplevs ha ett stort engagemang. Vi upplever henom som driven, handlingskraftig och modig. Ifrågasätter och har erfarenheter av att säga ifrån på flera nivåer.
16
3. TEORETISKA PERSPEKTIV
Denna uppsats syftar till att ta reda på hur vi pratar om kön, genus och sexualitet på socionomutbildningen. Detta förstår vi utifrån ett diskursivt perspektiv som vi presenterat i metoddelen. En annan utgångspunkt för denna uppsats är hur vi kan se på normer och normalitet utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Vi kommer i denna del att redogöra för hur vi kan förstå queer genom begreppen genus, kön, performativitet, heteronormativitet och sexualitet. Vi kommer även lyfta hur man med ett intersektionellt perspektiv kan se på makt och förtryck (Mattsons 2010).
3.1 We’re here we’re queer, get used to it!
Queer är både ett sätt att tänka och ett sätt att göra. I Fanny Ambjörnssons bok Vad är queer (2006) förklarar hen queer som både teori, aktivism och identitet. Queer, både som politisk aktivism och som teori vill ifrågasätta vad som är normalt (Ambjörnsson 2006). Istället för att undersöka och fokusera på det som är avvikande vill man titta på hur normer uppstår och fungerar samt ifrågasätta dem (Ambjörnsson 2006:30). Begreppet queer förändrades från att vara ett skällsord som definierade avvikare till att bli ett positivt begrepp för politisk aktivism under 1990-talet (Olsson & Olsson 2004:22). Slagorden we’re here,
we’re queer, get used to it användes och används för att tala om att man inte längre tänker rätta sig in i leden utan, här är vi och vänj er vid det! Queerrörelsen kom som en reaktion mot att många tyckte att gayrörelsen strävade för mycket efter tolerans, en tolerans som var på majoritetssamhällets villkor. När någon ”tolererar” eller ”accepterar” din sexuella läggning så definieras i den stunden vad som är normalt och onormalt. Detta gör queerrörelsen motstånd till. I Fanny Ambjörnssons bok Vad är queer (2006) förklarar hon begreppet utifrån fyra områden. Dessa fyra kapitel behandlar heteronormativitet, genus, trans och sexualitet (ibid.). Dessa begrepp kommer vi att utveckla mer nedan.
Genus: söta flickor och busiga pojkar
Ordet genus kommer från engelskans gender och betyder socialt konstruerat kön (Gemzöe 2006:80). Med ordet genus kom särskiljandet mellan biologiskt och socialt kön (ibid). Genus kom att skapa förståelse kring att vi inte föds till män och kvinnor, vi blir det. De förväntningar som redan från födseln möter oss gör oss till flickor och pojkar. En flicka ska ha rosa, gärna blommiga och gulliga kläder och vara söt medan en pojke gärna ska ha blåa, tuffa kläder och vara busig och cool. Från det att du föds så lär du dig vilket kön du tillhör och bilden av denna kvinnlighet eller manlighet är någonting som vi alltid måste förhålla oss till (Gemzöe 2006:82). Genusteori utgår från ett socialkonstruktivistiskt synsätt som alltså innebär att vi konstruerar och rekonstruerar socialt kön (ibid.). För att förstå våra kroppar, väljer vi att genusbestämma dem (Rosenberg 2005:10). Genusordningen innebär att det finns två tydliga och identifierbara kön som är varandras motpoler och kompletterar varandra (ibid.). Det innebär också att det manliga könet är överordnat det
17
kvinnliga. För att passa i dessa kategorier krävs det att ditt genus stämmer överrens med ditt biologiska kön (ibid.).
Kön görs genom performativa handlingar
Det finns kritik mot att särskilja det biologiska könet från det sociala. Judith Butler resonerar kring både kön och genus som socialt konstruerade. Genom att se kön som biologiskt riskerar vi att fortsätta reproducera tankar om att det finns en naturlig, förkulturell och
ursprunglig manlighet och kvinnlighet (Ambjörnsson 2006:110). För att förstå konstruktionen kön använder Butler begreppet performativitet. Med performativitet menar Butler att ingen är man eller kvinna utan görs till man och kvinna. Genom att fortsätta att tänka att det endast finns två biologiska kön blundar vi för andra kön och könsuttryck. Vi missar att de sätt som vi gör kön på utestänger personer som inte är stereotypa män och kvinnor. Med performativitet menas också att detta görande måste upprepas, performativa handlingar kännetecknas av aktivt verksamma
processer (Rosenberg 2005:14). Butler menar att vi inte bara gör genus utan vi gör kön, genus, etnicitet och sexualitet genom aktiva processer eller vad som kallas socialkonstruktivism (Rosenberg 2005:14) Butler pratar nästan aldrig i sina texter om män och kvinnor, hen anser att kategorin ”kvinna” är alldeles för snäv (Rosenberg 2005). Kategorin ”kvinna” kan innehålla skillnader som sexualitet, etnicitet och klass som kan vara mycket viktigare än kön (Rosenberg 2005). Queer handlar som vi beskrivit om att synliggöra och bryta normer kring kön och sexualitet. En anledning till grundandet av queerteorin enligt Ambjörnsson (2006) är just att många bar upplevelser och erfarenheter av att inte passa in i dem genus och sexualitetskategorier som förväntades. Det finns de som definierar sig som kvinna men har penis, de finns de som definierar sig som man och har fitta. Det finns de som inte vill definiera sig utifrån kön alls, de som vill vara det ena ibland, det andra en annan dag. Det finns olika sätt att tänka och känna kring sin könsidentitet. Queerteori och resonemang kring performativitet handlar om hur våra identiteter utifrån kön inte är statiska utan föränderliga (Ambjörnsson 2006:140).
Mamma-pappa-barn-modell
Vi förväntas inte bara vara kvinnor och män, vi förväntas vara heterosexuella kvinnor och män (Ambjörnsson 2006). Feministiska forskare är enligt Ambjörnsson idag överrens om att sexualitet inte kan utelämnas, när vi talar om genus. För att förstå genusordningen, måste vi även förstå hur normer kring sexualitet påverkar oss (Ibid:kap 3). Men det finns många olika sätt att vara på, många olika sätt att vara sexuell på. Du kan vara heterosexuell, homosexuell, asexuell, bisexuell. Ens sexuella läggning eller identitet kan variera. Det kan vara viktigt eller oviktigt att definiera sin sexuella läggning. Det kan exempelvis vara ett ställningstagande och en markering att kalla sig bög eller flata medan vissa personer inte vill definiera sig utifrån sexuella kategorier. Fanny Ambjörnsson lyfter i sin bok Vad är queer (2006) exempel på hur heterosexualitet kan se ut.
Förutom den gifta monogama, mamma-pappa-barn-modellen, finns det kvinnor som skaffar barn utan att leva ihop med barnets pappa, det finns unga män som lever med mycket äldre kvinnor, kvinnor som föredrar att inte ha sex
18
alls och heterosexuella par som vill ha sex med andra par
(Ambjörnsson 2006:87)
Poängen med citatet är att det visar att det finns starka normer kring vad som är den ”rätta” heterosexualiteten (ibid.).
Att ha en ”annan” sexuell läggning
Här bryr vi oss inte om vad folk gör i sängen
(Olsson & Olsson 2004:16)
Att sexualitet reduceras till sexuella handlingar är vanligt, i alla fall när man pratar om den sexualitet som inte är heterosexuell (ibid.). Citatet är hämtat från vad någon sagt i en diskussion angående hur en högskola ska arbeta för att främja likabehandling. Olsson & Olsson (2004) menar att homo- och bisexualitet ofta kommer att handla om sex till skillnad från
heterosexualitet som är en självklar identitet och livsstil som avhandlas på varje lunchrast (Ibid 2004:52). Detta är ett exempel på vad heteronormen gör. Genom att se hur normen upprätthålls kan vi också förstå att vissa personer hamnar utanför. Heteronormativitet innebär att vi tittar på hur vi gör normalitet. En poäng med begreppet och tankar bakom det är att heterosexuella personer ska fundera över hur de ser på heterosexualitet, ser på hur de konstruerar det normala istället för att fokusera på det avvikande. För vad queerteori och begreppet heteronormativitet gör är att se heterosexualitet som konstruerad. Inte sagt att bara heterosexuella personer är heteronormativa utan heteronormativiteten genomsyrar hela samhället och alla som lever i det. Genom att prata om heteronormativitet istället för heterosexualitet så poängteras att det är normsystemet en vill undersöka. Det blir viktigt här att förstå att queerteori inte ifrågasätter eller förkastar heterosexuella
handlingar i sig (Ambjörnsson 2006:25). Heteronormativiteten innefattar också de ideal som heterosexualiteten ska ha såsom tvåsamhet och monogami (Olsson & Olsson 2004 kap 1).
Inom begreppet heteronormativitet förklaras inte bara det normerande i att alla ska vara heterosexuella, man ska också vara heterosexuell på ett visst sätt. I boken Könet brinner där Tiina Rosenberg presenterat ett urval av Judith Butlers texter diskuterar hen kring filmen Billy Elliot (2005:11). Billy vill dansa balett men det är inte helt enkelt. Hans bror blir vansinnig, hotfull och provocerad av att Billy inte lever upp till den förväntade bilden av pojke (Rosenberg 2005:12). Istället kopplas hans dansdrömmar ihop med fjollighet och detta bryter mot heteronormativiteten (ibid.).
Normer finns i hela samhället och inom alla grupper. I vissa subgrupper kan andra normer än de som är rådande i samhället existera. Till exempel så finns grupper där homosexualitet är norm. Men homonormativitet existerar inte, menar Olsson & Olsson (2004), eftersom normer kring homosexualitet inte är implementerade i samhällsstrukturen (ibid 2004:30). Alltså, vi måste förstå att heteronormativitet genomsyrar samhällsstrukturen. Detta innebär att vi som människor måste förhålla oss till den. Utgångspunkten för detta resonemang blir att Malmö
19
högskola såsom resten av Sverige är genomsyrad av denna normstruktur som i sig osynliggör och förtrycker människor. Heteronormativiteten både begränsar oss och visar den möjliga vägen samtidigt som den osynliggör en stor del av de som inte vill, kan eller väljer att passa in i normen.
Heteronormativitet förklarar att det finns normer kring kön, genus och sexualitet. Därför är det förståelsen för detta begrepp som ligger bakom vårt resonemang genom denna uppsats.
Förtryck från alla håll och kanter
Genom att använda sig av ett intersektionellt perspektiv kan man se hur olika maktstrukturer samverkar med varandra och genomsyrar samhället (Mattsson 2010:9). Mattsson lyfter de olika kategorierna kön, sexualitet, etnicitet/ras och klass och menar att vi inte kan se förtryck utifrån en variabel. Till exempel så kan du som homosexuell invandrare vara utsatt för förtryck både på grund av din sexuella läggning och etniska bakgrund. Om personen samtidigt inte har någon utbildning och tillhör en arbetsklass/underklass kan vi se problemet utifrån ytterligare en aspekt. Det blir viktigt att se hur olika förtryck samverkar och påverkar människor. Maktstrukturer bidrar till att upprätthålla och återskapa ojämlikhet och förtryck (ibid.).
Mattsson (2010) resonerar hur vi alla är delaktiga i att upprätthålla maktstrukturer och förtryck genom omedvetna handlingar i vår vardag (Mattsson 2010:10) Mattssons syn på makt och förtryck är att vi som socialarbetare inte kan bidra till förändring förrän vi är medvetna om vilka maktstrukturer som finns och det förtryck som vi är en del av (Mattsson 2010:11). För även om vi som socialarbetare vill hjälpa och göra gott så kan vi snarare bidra till att upprätthålla en förtryckande struktur. En omedvetenhet kring detta förtryck gör oss till diskriminerande.
20
4. TIDIGARE FORSKNING
När vi har sökt efter tidigare forskning om socionomutbildning och hbtq-frågor så hittar vi inte mycket material. Däremot hittar vi en hel del forskning som är gjord av socionomstudenter på c-nivå. Sammanfattningsvis är dessa uppsatser kritiska och kommer till slutsatser kring att det finns en heteronormativ diskurs inom den akademiska världen (Gyllenpalm 2004, Johansson 2003). I en c-uppsats från 2004 behandlar författaren, som är socionomstudent vid Stockholms universitet, vilka diskurser kring sexualitet och identitet som existerar på utbildningen (Gyllenpalm, 2004:9). Detta gör hen bland annat genom att granska kurslitteratur och läroplan. Slutsatsen hen drar utifrån den granskade litteraturen är att den har ett heteronormativt perspektiv och en diskurs som helt utesluter homosexualitet (ibid.). En annan c-uppsats om socionomutbildningar i Sverige är gjord av Johansson (2003) och granskar ett urval av kurslitteratur på utbildningarna. Vad som framkommer är att homo- och bisexualitet antingen osynliggörs eller patologiseras11 i kurslitteraturen (2003:8). Johansson (2003) resonerar kring hur heteronormativitet på socionomutbildningen påverkar studenterna och kan leda till att reproducera en heteronormativ diskurs inom socialt arbete.
HomO- ombudsmannen mot diskriminering av sexuell läggning, gjorde 2005 en kartläggning av om sexuell läggning är något som beaktas och tas upp på socionomutbildningarna i Sverige. Syftet med undersökningen var att se:
hur dagens socionomutbildningar i Sverige lyckas med att förse studenterna med de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt om homo- och bisexuellas livssituation samt aktuell diskrimineringslagstiftning som är nödvändiga för deras framtida yrkesroll som socionomer (Wahlsten-Sjöberg 2005:7).
I kartläggningen av utbildningarna framkommer det att det saknas ett strukturerat eller planmässigt sätt att arbeta med frågor som tar upp sexualitet (Wahlsten-Sjöberg, 2005:65). När kunskapsförmedling kring ämnet ändå sker, görs det utifrån eldsjälar, det vill säga studenter eller i vissa fall lärare på utbildningarna som ensamma driver frågorna för att de anser dem vara viktiga (ibid.).
4.1 Kunskapsbrist hos yrkesverksamma socionomer
Det finns tidigare forskning som i hög utsträckning angränsar vårt ämne och angår oss. Bland annat finns forskning på hur hbtq-personer bemöts i vården och inom ramen för socialt arbete. Denna forskning pekar på att det finns kunskapsbrister hos yrkesverksamma socionomer när det gäller frågor som rör hbtq. Socialstyrelsen har presenterat en rapport som
21
behandlade frågan om personers sexuella läggning kan ha betydelse för det bemötande de får från socialtjänsten. Rapporten visar att socialtjänsten i de allra flesta fall utgår från att alla de kommer i kontakt med är heterosexuella vilket leder till att hbtq-personer osynliggörs. I rapporten finns exempel på att dåligt bemötande av homosexuella och bipersoner förekommer inom en mängd olika områden och situationer såsom familjerådgivning, familjehemsplaceringar, stöd till brottsoffer, stöd till funktionshindrade, invandrare och äldre med mera (Landelius 2004:7).
Exempel på dåligt bemötande och kränkande behandling i Socialstyrelsens rapport är bland annat när vårdpersonal vägrat hjälpa homo- och bisexuella personer. Ett annat exempel är när en socialsekreterare ifrågasätter en samkönad relation. Det som lyfts i rapporten som den vanligaste anledningen till dåligt bemötande är en
bristande kunskap och observans på att alla människor inte lever i heterosexuella förhållanden (Landelius 2004:7). Socialstyrelsen drar även slutsatsen att socionomutbildningen i högre utsträckning bör ta upp sexuell läggning och dess betydelse för socialt arbete (Ibid).
Vilken kunskap har socialsekreterare om hbt-personers livsvillkor? Detta frågar sig Degerfelt i sin c-uppsats på Stockholms universitet (2007). Genom en enkätundersökning som skickades ut till 100 socialsekreterare ville hen ta reda på hur kunskapsläget såg ut hos dessa yrkesverksamma socialsekreterare. Författarens slutsats blev att graden av medvetenhet beror på livserfarenhet, erfarenhet från arbetet samt eget intresse i frågorna - dock inte utbildning eller arbetsplats.
4.2 Hbtq-personer som riskgrupp?
Statens folkhälsoinstitut kom 2006 ut med en rapport om hälsosituationen för hbt-personer (Roth, Boström, Nykvist 2006) Av rapporten framkommer att övervägande delen av hbt-personerna i samhället har god hälsa men att det är tydligt att hbt-personer som grupp i större omfattning än resten av befolkningen har sämre hälsa. Framför allt är det den psykiska ohälsan som är större och sämst är den hos transpersoner (ibid). Den psykiska ohälsan hos transpersoner, menar rapporten, innebär bland annat svåra besvär av ängslan, oro eller
ångest. Transpersoner hade även i större utsträckning besvär med sömnen. Rapporten pekar på olika anledningar till att den psykiska ohälsan är sämre hos hbt-personer:
Utsatthet för kränkningar, dåligt bemötande, hot, trakasserier, rädsla för våld, avsaknad av emotionellt stöd, brist på tillit till andra människor kan också vara viktiga faktorer som bidrar till högre ohälsa bland HBT-personer
(Ibid 2006:6)
Folkhälsoinstitutet menar att diskriminering är en betydande anledning till transpersoners ohälsa och ger förslag på att myndigheter mer aktivt borde arbeta för att motverka detta. Undersökningen visar även att självmordsförsöken bland homo- och bisexuella personer vid undersökningstillfället var dubbelt så vanlig som hos övriga
22
befolkningen (2005:5). Allra vanligast var självmordsförsöken hos homo- och bipersoner med kort utbildning samt dem födda utomlands. Hälften av transpersonerna som medverkade i studien har någon gång övervägt att ta sitt liv (ibid). BRÅs hatbrottsstatistik (Klingsporr, Molarin 2009) visar att över 25 000 homo- bi- eller transfobiska brottshändelser registrerades år 2007. Rapporten säger också att rädslan för att bli trakasserad och utsatt kan skapa stress och oro hos hbtq-personer (ibid).
23
5. RESULTAT
Vi kommer här att presentera de resultat vi fått genom våra fyra intervjuer. Denna empiri kommer att varvas med våra egna tankar och erfarenheter kring utbildningen. När vi lyfter in exempel från oss själva kommer detta att göras tydligt för läsaren.
5.1 Varför genusperspektiv och hur?
Vad är då genusperspektiv och hur hanteras det på Malmö högskolas socionomutbildning? Våra informanter ger sin bild och berättar om sina upplevelser av genus på socionomutbildningen:
Ja, det ska jag också säga att det var också ett av skälen till att jag valde Malmö högskola. För det var ju känt för det (genusperspektivet vår anm.). Och jag blev så här redan första terminen, oj oj oj, det här är inte något som riktigt sipprar ner. Sen kanske det är olika på olika fakulteter men på hs, för jag gick faktiskt upp och frågade en ansvarig för utbildningen: ”hur ser du på perspektiven, till exempel genus”, och då svarade hen något om ”men här är vi så mycket tjejer, här behöver vi inte, här har vi nästan problem med att det är för lite killar”. Då kände jag att om inte ens den personen hade koll på begreppet, då är det kanske inte så konstigt. För oftast när man studerar sådant där man ska inkludera sådana frågor då gäller det att ledningen visar att det är viktigt - Kim
Citatet visar hur den ansvariga personens förståelse av genus krockar med Kims. Det finns ingen definition av genus som menar att vi blir genusmedvetna på grund av att vi är (för) många tjejer. Genus får här en betydelse av att handla om att man som bärare av kvinnligt kön automatiskt är genusmedveten och att socionomutbildningen därför skulle vara genuskompetent. Kim lyfter en ytterligare aspekt när hen säger att ledningen måste visa att det är viktigt. Hen menar att det är svårt att förmedla kunskap kring genus när ledningen på skolan inte verkar veta vad det är eller ha riktlinjer och kompetens kring det.
Fler killar på socionomutbildningen
Vi upplever att genusdiskussioner på Malmö högskola ibland kommer att handla om killar på socionomutbildningen. Dels hur vi ska få fler killar att söka men vi har också upplevt underliga sätt från lärare att hantera de killar som redan finns i klassrummet. Det har hänt flera gånger att killen/killarna i klassen har blivit utpekade och ska svara på frågor om genus utifrån deras synvinkel. I diskussioner efteråt har det framkommit att dessa killar blivit rädda för att prata genus eftersom de just är en minoritet och på något sätt får representera gruppen ”killar”. Alex lyfter ett exempel där hen pratar om problematiken kring att vara kille och minoritet när det handlar om kön, genus och sexualitetsdiskussioner. Hen resonerar kring varför ingen kille i henoms klass valde att läsa kursen kön och sexualitet:
24
Ja men som att det inte var en enda kille som valde den för att det kändes som att, ja, i alla fall killarna i vår klass var inte med för att de inte pallade sitta där med alla tjejer som skulle diskutera och sådär - Alex
Alex resonemang visar att de normer och det klimat som skapats i den henoms klass verkar bidra till att killarna inte valde kursen. Henoms analys av varför killarna inte valde kön och sexualitetskursen är för att de inte skulle palla. När vi tänker genus tänker vi kanske ofta på stereotypa generella maktstrukturer som till exempel att män tar mycket plats och kvinnor ger mycket plats. Detta exempel visar något annat. Killarna i Alex klass är i minoritet och henoms analys är att de skulle känna sig obekväma i att diskutera kön och sexualitet tillsammans med vad vi tänker är; kritiska tjejer som har koll på orden och begreppen.
Malmö högskola har gjort en reklamfilm för att få fler killar att söka till socionomutbildningen (www.mah.se). Denna film visades under en temadag på skolan. Reklamfilmen visar ett fotbollslag bestående av enbart killar som gör sig redo för att spela match. Två sportkommentatorer kommenterar matchen och istället för att kalla spelarna för mittfältare, målvakt med mera så heter dem exempelvis fältassistent, kurator, familjerådgivare. Filmen syftar till att locka fler killar och visar på socionomyrkets bredd. Kim var på denna temadag, såg filmen och frågar sig:
Är det så här man ska inkludera? Om de ser ett behov av att killar ska söka, varför har de den här fotbollsfilmen, alltså det är ju bara så himla pinsamt och lågt så många gånger – Kim
Vad är det som är pinsamt med fotbollsfilmen?
Det ger en stereotyp bild av män. Jag tänker att många killar har svårt nog som det är genom att vara en minoritet, att de ska förhålla sig hela tiden till just att de är killar. Sen om Malmö högskola visar ”fotbollskillarna” då blir de (paus) Ska vi alla förhålla oss till den filmen inom socionomutbildningen då tycker jag vi har backat flera decennier - Kim
Det som blir problematiskt med fotbollsfilmen enligt Kim är den stereotypa bilden av killar som visas. En stereotyp bild som kanske inte alla män känner igen sig i eller vill leva upp till. En bild som kanske till och med gör det svårare för en del killar att söka till socionomutbildningen. För de killar som redan finns, säger Kim, är i minoritet. Om nu killarna ska förhålla sig till både den rollen och att leva upp till en viss typ av maskulinitet kan det bli svårt. Filmen är en reklamfilm och stereotyper är något som används inom reklam. Detta kan vi förstå och vi tycker själva att filmen, på ett sätt är fyndigt gjord. Men när vi såg filmen undrade vi också över dess syfte. Visst är det bra att Malmö högskola försöker att få en så stor bredd som möjligt på
25
socionomutbildade personer, utifrån en mängd olika kategorier och erfarenheter. Men kanske behöver man tänka några gånger extra på vilken bild som förmedlas.
5.2 Lärarens roll
Vi har bett våra informanter att berätta hur det pratas om kön, genus och sexualitet i föreläsningssalen. Genusperspektivet ställer krav och förväntningar på föreläsaren. De fyra studenter som vi intervjuat har uppmärksammat vilka föreläsare som lyckats och inte med att implementera genus, samt hur de har gått tillväga. Alex berättar att hen haft två lärare som lyckats få med både etnicitets och genusperspektivet. När vi frågar hur, säger hen:
Att de kanske inte alltid utgick från att exempelpersonen skulle vara en svensk. Eller en man och en kvinna med ett svenskt namn, utan att det kanske lika bra kunde vara två män med typ ett svenskt och ett utländskt namn. Och att de bara gjorde det utan att påvisa att "nu pratar vi om genus" utan att de verkligen förde in det i själva föreläsningen, så att det blev självklart, så att det inte blev någonting som man tänkte på. För annars så finns det ju de som tar upp det, men då är det ju mer såhär "ja nu ska vi prata om genus" Och så blir det en liten del av föreläsningen. Det är inte riktigt det som jag tror att Malmö högskola tänkte när de skrev att de skulle ha de här perspektiven - Alex
Eddie beskriver en situation där en lärare har gjort på ett annat sätt än lärarna i Alex exempel. Eddie beskriver det så här:
Hen ville så himla gärna prata om det men det blev såhär, manligt och kvinnligt och maskulinitet och så, det stannade liksom ändå vid de här två könen och kvinnokamp och stackars kvinnan och dumma mannen och ja, ni vet. Lite så kände jag. Men hen är nog den enda som försökte få oss att prata - Eddie
De här två citaten menar vi visar hur olika syn på genusperspektivet lärarna har. Inte bara vad genus ska innebära utan även hur man utifrån ett mer intersektionellt perspektiv kan förändra. Med små medel blir, som Alex beskriver, föreläsningen inte längre heteronormativ. Perspektiv som Malmö högskola vill få in i undervisningen som genus och etnicitet, lyckades lärarna med, utan att göra en grej av det. Eddie uttrycker att många suckade när läraren i exemplet ovan försökte prata om genus. Studenterna i klassrummet verkade ha tröttnat på de diskussionerna. Kanske var det så att förståelsen för genus hos läraren inte nådde upp till studenternas förväntningar. Folk är kanske trötta på att prata manligt
och kvinnligt, jag vet inte, man kanske behöver något nytt? är Eddies tolkning. Ett exempel som vi själva har från vår utbildning kommer från en kurs när vi har två kursansvariga, en man och en kvinna. Kursen ska ha ett genusperspektiv och en av föreläsningarna behandlar just detta. Men vad som händer flera gånger under kursen när de båda lärarna håller föreläsningar tillsammans, tar den manliga läraren i stort sett allt
26
utrymme. Han till och med avbryter kvinnan vid flera tillfällen. Några i klassrummet verkar uppmärksamma detta men ingenting händer. Vi kan se på kvinnan att hon blir märkbart irriterad för att hon inte får säga det hon ska säga. Ironin är att de pratar om genus men mannen tar precis allt utrymme. Efter en lektion hör jag hur kvinnan säger till mannen att hon faktiskt hade en hel del som hon skulle säga men hon fick ingen plats. Vi önskar så här i efterhand att det hade lyfts på föreläsningen så att vi som studenter fick ett konrkret exempel på hur vi kan hantera genusperspektivet. Kim säger att när hen eller klasskompisarna har försökt att lyfta frågor kring hbt, genus och etnicitet går en lärare i försvar och säger något i stil med att det inte går att kombinera med henoms ämne. Hen vägrar att lyfta in dessa aspekter. Kim säger:
Även om forskare och så är fria och så, så kan man ändå begära så pass mycket av föreläsare att inte indirekt nedvärdera mänskliga rättigheter som rätten till sexualitet är.
- Kim
När denna lärare inte kan eller vill bemöta vad som Kim och henoms klasskompisar lyfter gällande hbt, genus och etnicitet då, menar Kim, nedvärderas mänskliga rättigheter. Alex, Eddie och Kim lyfter tre olika sätt på hur lärare undervisar. Alex menar att hur hen ser på genusperspektiv bäst motsvarar de två lärarnas sätt att implementera det i undervisningen. Eddie lyfter hur klasskompisar tröttnat på att prata om kvinnligt och manligt i genusdiskussionerna och Kim säger vad konsekvenserna kan bli av att inte kunna hantera det.
Hon eller han?
Hur föreläsaren pratar om genus, etnicitet och andra kategorier har, som vi exemplifierat ovan, betydelse för studenterna. Men även när föreläsaren pratar om någonting annat kan vi tolka språket som exkluderande eller inkluderande. Alex beskriver hur hen irriterat sig över en föreläsares sätt att prata:
Det var lite störigt när X höll en föreläsningen om, det var en man som hade bytt kön till kvinna. Och envisades med att kalla henne honom under hela föreläsningen. Det kan jag ju tycka är att hen förminskar den här personen. Och om det hade funnits någon i klassen, eller jag satt ju och retade mig på det. Jag kan tänka mig att om man själv höll på att byta kön så hade det ju varit jättejobbigt. Just att det ändå är inom en kurs som heter kön och sexualitet. Javisst föreläsaren sa fel men jag vet inte, det är en så stor grej att byta kön, så det tyckte jag var respektlöst på något sätt, för alla människor som, ja eller överhuvudtaget liksom - Alex
Respektlöst säger Alex. Föreläsaren säger att hen förstår personen som hen föreläser om som en man. För att hon varit det tidigare när hen föreläst om henne. Alex forsätter:
För det är ju också föreläsarnas sätt att prata tänker jag. Inte vad de pratar om utan hur de pratar som sätter en nivå på
27
utbildningen. Så där tycker jag att henoms tankar, alltså hen såg ju fortfarande den här personen som en man, och visst det kan man göra men jag tyckte att hen borde ha ansträngt sig lite mer för att förmedla det. Gör man ett könsbyte så är det ju för att man vill bli betraktad som, ja det som man har bytt till. Det var som att hen godkände det sättet att prata. Alltså de som inte tänkte på det kanske tänker att ja, då är det ett okej sätt att prata med någon som har bytt kön - Alex
Det är föreläsarens sätt att prata, säger Alex, och att prata på det sätt som föreläsaren gör i exemplet gör Alex irriterad. Det finns ett maktförhållande mellan föreläsare och studenter som Alex lyfter i sitt exempel. Föreläsaren gör det okej att prata på det sättet. Det blir ingen diskussion kring det utan föreläsaren får genom hela lektionen fortsätta att tala om kvinnan som en man. Alex berättar att hen tänkte på det och irriterade sig över det, därför blir det upp till den student som orkar och har kraft att säga ifrån att göra det. Det finns en lag som säger att du inte får diskriminera någon utifrån könsöverskridande identitet eller uttryck. Vi hoppas att det inte satt någon transperson i klassrummet.
Ett lyckligt liv?
Kim ger ett exempel på när hen tyckt att en föreläsning varit så normativ att den varit utestängande:
Det blev ganska tydligt när vi läste psykologi. Där mådde jag faktiskt ganska dåligt. För det var så himla normativt. "Ja Pelle mår inte bra, hur ska vi göra? Hur ska en människa leva för att må bra och ha ett lyckligt liv?" Och då tyckte inte jag det var så många som ifrågasatte det/…/Vi talade inte alls vad jag minns om normer. Det finns ju massvis med forskning, läroböcker och så vidare där detta belysts men det lyste med sin frånvaro under psykologikursen. I det stora hela talade vi inte om definitionen av ett lyckligt liv men det märktes på studenters och lärares svar på de fall vi hade
- Kim
Kim berättar att de under psykologikursen fick studera olika fall och fundera kring vad som var fel i dessa exempelpersoners livsval och relationer. Men detta gjordes utifrån en normativ mall som inte ifrågasattes. Citatet ovan visar hur heteronormen är diskriminerande och osynliggörande. Kim berättar att hen mådde dåligt under psykologikursen för att exemplen som togs upp gjorde att hen själv kände sig utesluten. Avslutningsvis säger hen:
Jag tyckte att det var jobbigt att läraren inte hade förmågan att säga att vissa svar var normativa. Det hade ju underlättat en hel del! – Kim
Hur läraren gör påverkar studenterna. Det väcks känslor och tankar när lärare inte lever upp till förväntningar, när lärare inte bara missar att lyfta mer nyanserade exempel i sina föreläsningar utan även undviker att ta i de frågor och perspektiv som studenterna vill lyfta.
