Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15hp Hälsa och samhälle
ATT ARBETA MED BIOLOGISKA
MÖDRAR I LUNDS KOMMUN
UR EN ORGANISATORISK SYNVINKEL
TO WORK WITH BIOLOGICAL
MOTHERS IN LUND
FROM AN ORGANIZATIONAL POINT OF VIEW
FÖRORD
Tack till alla enhetschefer som gett sitt godkännande till att intervjuerna fått genomföras. Tack till alla informanter som har ställt upp på att bli intervjuade, utan er medverkan hade denna studie aldrig varit möjlig. Slutligen tack till handledare och studiekamrater som har stöttat, motiverat och läst igenom denna studie och kommit med synpunkter, utan er hade arbetet inte hållit den standard det har nu.
TO WORK WITH BIOLOGICAL
MOTHERS IN LUND
FROM AN ORGANIZATIONAL POINT OF VIEW
ALEXANDRA BERTRAM
Bertram, A. Degree project in social work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2014.
This essay deals with biological mothers whose children are placed in foster care within the municipality of Lund. This essay aimed to describe how social workers in Lund deal with biological mothers from investigation, to treatment. In this essay social workers whom meets biological mothers on an everyday basis have been interviewed about their experience in the field, to gather information. The result of this study describes how the social service in Lund works with biological mothers, routines for offering the mother support, reception of the mothers, how to diminish the risk of the mother feeling stigmatized, how the mother can have power to change her current situation, cooperation between different units in the social services, how the relationship between mother and child are planned and maintained and to presuppose from a parent orientated perspective and a child orientated perspective.
Keywords: biological mothers, cooperation, foster care, organisation, social
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE 4
Inledning 4
Problemformulering 4
Syfte 4
Frågeställningar 4 Studiens relevans för social arbete 5 Begreppsdefinition 5 Begränsningar 5 METOD 6 Metodval 6 Urval 7 Datainsamling 7 Databearbetning 8 Tillförlitlighet 8 Etik 9 Forskarrollen 10 FORSKNINGSLÄGE 10 TEORI 13 Handlingsutrymme 13 Empowerment 14
Klass, kön och etnicitet 14
RESULTATANALYS 15
Disposition 15 Presentation av intervjupersoner 16 Erbjudande av insats 16 Relation till klient 19 Organisation, lagar, rutiner och arbetssätt 23 Utveckling 28
SLUTDISKUSSION 30
REFERENSER 34
PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE
Inledning
Varje år omhändertas barn i Lunds kommun. Men vad händer med barnens föräldrar och möjligheterna att komma hem igen? När föräldrarna brister i sin omvårdnad av barnet får barnet stöd och det finns rutiner kring detta. Men hur gör man för att hjälpa en biologiska förälder som fått sitt barn placerat? Jag kom under min praktiktermin på öppenvårdsenheten i kontakt med en behandlare som arbetade med att stödja mödrar som fått sina barn placerade. Då jag själv hade ytterst lite förkunskaper om ämnet innan min praktiktermin valde jag därför att skriva om detta. Men istället för att lägga fokus på stöd till barn och förälder valde jag att rikta in mig på stöd till den biologiska föräldern, även om en viss aspekt av barnet kommer finnas. Denna studie handlar om att undersöka vad som görs för de biologiska mödrarna i Lunds kommun både beträffande bemötande, stöd samt rutiner kring detta.
Problemformulering
Att undersöka hur biologiska mödrar som grupp behandlas och får stöd inom socialtjänsten är en intressant fråga då det finns lite forskning som behandlar just detta. Forskningen har tidigare varit mest fokuserad på barnens upplevelse av en placering och inte föräldrarnas upplevelser och stödet till föräldrarna (Höjer, 2007). Forskningsintresset i denna studie ligger i att undersöka hur en liten och socialt utsatt grupp bemöts och vilken typ av behandling denna får. Både vid ett bemötande vid utredning, placering av barn samt stöd från öppenvården. Det finns i det nuvarande läget lite skrivet om mammor vars barn är placerade samt stödet till dessa. Forskningsintresset som kommer ligga till grund för denna studie är ett beskrivande forskningsintresse, där jag söker svar på några specifika frågor (Rosengren m.fl.2002).
Syfte
Syftet med studien är att se hur utredningsenhet barn, utredningsenhet ungdom samt öppenvårdsenheten arbetar och samarbetar för att hjälpa de mödrar som har fått sina barn placerade, det vill säga biologiska mödrar. Det för att se hur
bemötandet och samarbetet inom Lunds socialförvaltning skapar möjligheter och minskar eventuell stigmatisering av kvinnan som befinner sig i en utsatt situation. Men även att eventuellt se om det finns brister i systemet där den biologiska modern kan bli utan hjälp och således riskera att stigmatiseras ytterligare.
Frågeställningar
Uppsatsens frågeställningar är:
Hur arbetar man med biologiska mödrar i Lunds kommun?
Finns det rutiner för hur man gör när ett barn ska placeras gällande stödet till modern?
Hur arbetar man för att minska risken för att den biologiska modern ska känna sig stigmatiserad?
Arbetar man på ett sådant sätt att den biologiska modern kan känna att hon har makt att påverka sin situation?
Finns det ett samarbete mellan socialtjänstens olika delar för att kunna bemöta den här typen av problematik?
Hur planeras moderns umgänge med sitt barn?
Barnperspektiv gentemot föräldraperspektivet vilket arbetar man utifrån?
Studiens relevans för socialt arbete
Studien tar upp flera olika aspekter av det sociala arbetet. Studien behandlar biologiska mödrar som utsatt grupp där mångfalden gällande bakgrunden till deras problematik och anledningen till placeringen av barnet är varierande.
Socialtjänsten ses ofta som ett typiskt exempel på socialt arbete och det sociala arbetets utformning. Genom att undersöka både socialtjänsten som organisation samt biologiska mödrar som utsatt grupp sammankopplas två delar av det sociala arbetet där sammanflätningen av dessa kan påverka utfallet.
Begreppsdefinition
Begreppet biologisk moder eller bio moder kommer i denna studie definieras som en kvinna som är biologisk förälder till ett barn som är placerat i familjehem antingen enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga.
Begränsningar
Begränsningar i studien kommer göras i form av att studien enbart kommer fokusera på Lunds kommuns arbetssätt med denna grupp. Det då jag gick med i ett projekt som innebar att sju studenter fick möjlighet att gå med i en grupp där alla fältarbeten samt uppsatser skulle skrivas om Lunds kommun mot att vi sju studenter fick göra vår praktik i Lund samt ha kontinuerlig kontakt med fältet. Där av begränsningen till enbart Lunds kommun. Begränsning kommer även att göras i form av att det enbart är mödrarna samt stöd till dessa som kommer behandlas i denna uppsats. Det då jag under min praktikperiod kom i kontakt med en
behandlare som arbetade med stöd till bioföräldrar och som berättade att hon enbart hade mödrar i behandling. Mattsson (2010) skriver i sin bok att det är en sak att vara missbrukare och fader men att vara missbrukare och moder ses av samhället som ett svårare brott av samhället. Dessutom är modern ett barns primära anknytningsperson vilket gjort att jag har gjort denna begränsning.
Anledningen till att jag valt just att skriva om biologiska mödrar och hur stödet till dessa ser ut är att jag gjorde min praktik på öppenvårdsenheten i Lund kom i kontakt med en behandlare som arbetade just med biomödrar och stöd till dessa. Behandlaren menade då att det fanns svårigheter att definiera exakt vad det var hon gjorde och på vilket sätt stödet skulle ske. Så när jag väl ställde frågan om det
fanns något som de på min praktikplats ville att jag skulle undersöka var det just biomödrar som behandlaren önskade skulle bli undersökt. Med hänsyn till de biologiska mödrarna och de etiska aspekter som bland annat Forsman (1997) anger kommer jag enbart intervjua socialarbetare som kommer i kontakt med biologiska mödrar och inte de biologiska mödrarna själva. Då de biologiska mödrarna befinner sig i behandling vore det oetiskt och ytterst känsligt att på den här nivån undersöka deras upplevelser av stöd från socialtjänsten. Även om det hade varit intressant att undersöka dubbelheten då socialtjänsten både är den som fattar ett beslut om ett barn ska placeras samt ska erbjuda stöd i bästa fall till föräldrarna.
METOD
Vid val av metod finns det två huvudgrenar att välja mellan den kvalitativa samt den kvantitativa. Denna uppsats kommer att vara inriktad utifrån den kvalitativa metoden.
Metodval
I denna uppsats kommer den kvalitativa metoden att användas. För insamling av material har jag använt mig av semistrukturerade intervjuer. Den kvalitativa metoden anses vara lämplig i denna typ av studie då jag vill få fram olika
upplevelser av de rutiner och arbetssätt som finns på socialförvaltningen gällande hur man arbetar med biologiska mödrar (Levin, 2008).
Den kvalitativa metoden anses särskilt lämpligt vid denna form av angreppssätt då det enligt Kvale och Brinkmann (2009) är de sociala diskurserna som styr och utformar olika grupprocesser. Den kvalitativa metoden anses vara vetenskapligt korrekt då den visar på en mänsklig interaktion och dess verklighet. Dock är den kvalitativa metoden kritiserad av kvantitativa forskare då samma resultat
antagligen inte kommer komma fram om man skulle göra om undersökningen (Kvale och Brinkmann, 2009).
Bryman (2008) beskriver den semistrukturerade intervjun som en intervjuguide där det finns möjligheter för intervjuaren att kunna följa upp det intervjupersonen sagt genom följdfrågor. Den semistrukturerade intervjun behöver inte ta frågorna i intervjuguiden i tur och ordning utan kan fritt byta plats på frågorna för att kunna nå en djupare förståelse och få ett sammanhang i det intervjupersonen säger. Den semistrukturerade intervjun är välanpassad för den kvalitativa metoden som lägger stort fokus på ord istället för siffror. Kvalitativa intervjuer är överlag flexibla utifrån intervjupersonens svar och strävar efter djupa och långtgående svar (Bryman, 2008).
Metoden har till viss del sina begränsningar. Genom att göra öppna intervjuer hade jag kanske fått mer uttömmande svar. Men genom att göra semistrukturerade intervjuer blev det enklare att följa upp de svar som informanten gav och få fram ytterligare information på så sätt. Genom att göra intervjuer har jag fått fram informanternas subjektiva upplevelser av fenomenet vilket har varit min avsikt i denna studie. Det har gjort att jag i denna studie istället för att förhålla mig objektiv istället har fått förhålla mig opartisk till informanternas utsago. Den
kvantitativa metoden hade heller gett de nyanserade svar som en kvalitativ studie kan ge, då informanternas svar istället blir mätbara istället för en subjektiv upplevelse eller tolkning.
Urval
Urvalet av intervjupersoner har till viss del skett genom snöbollsurval samt ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2008) där behandlaren har rekommenderat de enheter i socialförvaltningen som vore lämpliga för intervju, med tanke på att öppenvårdsenheten får sina uppdrag av utredningsenhet barn och ungdom.
Anledningen till att ett snöbollsurval gjorts är att det finns få personer som arbetar med biologiska mödrar och de som finns är svåra att få tag på. Samt så har urvalet av intervjupersoner skett genom kontakt med enhetschefer där de sedan har slussat vidare till personer som varit intresserade av att ställa upp på en intervju, så kallat bekvämlighetsurval. Fördelarna med snöbollsurval och
bekvämlighetsurval är att allt har gått genom enhetschefer, vilket gjort att studien har deras tillåtelse och kommer således inte att skapa problem för de som ställt upp på en intervju. Intervjupersonerna är således villiga att ställa upp på en
intervju och vet vad det innebär med tanke på tidsaspekten. Nackdelen med denna typ ut av urval är att enhetscheferna har valt ut vilka jag ska intervjua vilket kan påverka resultatet. Intervjupersonerna kan således vara de som har samma åsikt som enhetschefen eller är en bra representant för organisationen istället för den individen som kanske har ett mer kritiskt förhållningssätt. Det kan således bara spegla en del av verkligheten i resultatet. Således har det varit ett målinriktat urval då de personer som har intervjuats är i förhållande till problemformuleringen intressanta. Snöbollsurval och ett bekvämlighetsurval är tydliga exempel på det målinriktade urvalet (Bryman, 2008).
Datainsamling
Delar av datainsamlingen kommer från intervjuer med personal från
utredningsenhet barn, utredningsenhet ungdom samt från öppenvårdsenheten. Intervjuerna har genomförts på intervjupersonens arbetsplats och intervjuerna har varit semistrukturerade, det vill säga att frågorna är fasta i intervjuguiden men med möjligheten att ställa följdfrågor i det som sägs enligt Rosengren och
Arvidson (2002). Undersökningsformen för denna studie är således kvalitativ där enskilda semistrukturerade intervjuer kommer göras med professionella inom området vilket Aspers (2011) tar upp. De professionella i intervjuerna består av både socialsekreterare som arbetar på utredningsenhet barn samt ungdom och behandlare från öppenvårdsenheten, Det för att en överblick över processen ska kunna ges samt för en bredare förståelse för de olika delarna av
socialförvaltningen och kopplingen däremellan.
Intervjuerna som genomförts med respektive informant har varit av betydelse och de har varit mycket informativa. Då urvalet skett genom dels bekvämlighetsurval samt snöbollsurval och att informanterna kommer från olika enheter så är de att se som representativa för respektive enhet. Dock så har jag enbart fått tre intervjuer vilket kan ses som problematiskt för en studie på denna nivå. Men Lunds kommun genomgår i skrivande stund en organisatorisk förändring i kombination med en fysisk flytt vilket samtliga intervjupersoner tagit upp och känt sig påverkade av.
På grund av den organisatoriska förändringen har många tilltänkta intervju
personer känt sig stressade och därför avböjt medverkan i denna studie. Där av är det snarare en bedrift att det ändå har blivit så många intervjuer. Att intervjuerna bokades in redan i januari har gjort att studien har haft en bas att utgå från tidigt vilket säkerhetsställt en del av datainsamlingen.
Databearbetning
Databearbetningen sker genom att intervjuerna kodas och tematiseras utifrån olika centrala teman. Kodning innebär att viktiga begrepp plockas ur enligt Bryman för att sedan kopplas ihop med olika teman för att en helhet ska kunna skapas.
Tematisering har skett successivt under processens gång då intervjuer har infallit vid olika tidpunkter. Alla intervjuer har lyssnats igenom flera gånger och
transkriberats senast två dagar efter att intervjun genomförts. Det för att få en bild av materialet och lättare kunna tematisera och kategorisera materialet.
Tematiseringen har gjort för hand vilket grounded theory (Bryman, 2008) eller grundad teori kräver (Hartman, 2001). Genom att materialet ständigt jämförs kan en teori formuleras kring det insamlade materialet. Grundad teori anger Hartman (2001) som en teori där deduktivt och induktivt blandas det vill säga att både vetenskapliga teorier samt informanternas verklighet vävs samman. Ur den grundade teorin finns det två skolor Strauss och Glaser. Jag har använt mig av Strauss perspektiv på grundad teori som delas in i tre faser. I den första fasen den så kallade öppna fasen ska forskaren försöka hitta olika kategorier utifrån data vilket i detta fall blir intervjuer, den största delen av tiden under denna fas fokuserar på att samla in data från fältet. Den andra fasen kallad den axiala fasen så ska forskaren försöka se sambandet mellan de olika kategorierna samt
bestämma vad kategorierna egentligen betyder. Man försöker se vad som orsakar fenomenet i den omgivning det befinner sig i. den tredje och sista fasen kallas den fokuserade fasen. I den fokuserade fasen ska forskaren nå en teoretisk mättnad där ingen ny kategori faller in. En huvudkategori som är kopplad till flera olika
kategorier ska finnas. I takt med att en huvudkategori utformas och en teori formuleras skapas avgränsningar för undersökningen. Huvudkategorin ska själv visa på en nivå av problemet (Hartman, 2002). Även om grundad teori är en strukturerad metod med karakteristiska principer pekar Bryman (2008) på att bryta en del av de karakteristiska principerna även det är att ses som en del av metoden grundad teori.
Tillförlitlighet
Den kvalitativa forskningens tillförlitlighet har diskuterats och främst kritiserats bland kvantitativa forskare. Men kvalitativa forskare pekar på att den kvalitativa metoden kan uppfylla vissa av den kvantitativa metodens bedömningskriterier. Den kvalitativa metoden bör enligt dessa bedömas utifrån andra kategorier än reliabilitet och validitet då dessa bygger på att det endast finns en sanning.
Bryman (2008) benämner dessa kvalitativa redskap som tillförlitlighet och äkthet.
Tillförlitligheten delas in i fyra under kategorier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdigheten kommer bland annat genom att forskningen skett inom ramarna för de regler som finns samt genom respondentvalideringen där intervjupersonerna får säga om forskaren fått rätt uppfattning av dem. Överförbarhet menar att forskaren ska skapa en tät bas med information som beskriver de typiska dragen i den studerade gruppen för att resultaten ska kunna överföras till annan forskning. Pålitlighet menar att alla stadier i forskningsprojektet granskas för att se till att slutsatser är grundade på en tillräckligt stor mängd data. Möjligheten att kunna styrka och konfirmera bygger på att forskaren är medveten om att det inte är möjligt att vara objektiv i kvalitativ forskning. Men forskaren måste agera i god tro och försöka se till att dennes personliga värderingar påverkar resultatet av forskningen (Bryman, 2008). Jag har i denna studie följt de etiska riktlinjer som tidigare nämnts i intervjuerna och enbart intervjuat professionella inom området. Jag har ställt flera följdfrågor under intervjuerna för att förtydliga och klargöra det informanterna har sagt för att skapa en rättvis bild. Utifrån informanternas utsagor och litteratur har en tematisering och kategorisering skett för att se till att huvuddragen är det som beskrivs och återges. Jag har i denna studie använt mig av informanternas subjektiva upplevelser vilket har påverkat resultatet.
Äkthet
Äkthet har precis som tillförlitligheten kategorier som måste uppfyllas för hela begreppet. För att nå en viss äkthet i forskningen måste den spegla en rättvis bild av de människor som studerats i forskningen och dess olika idéer. Forskningen ska kunna hjälpa de människor som ingått i studien att förstå den verkligheten de lever i så kallad ontologisk autenticitet. Undersökningen ska göra att människorna i studien kan förstå hur andra deltagare i studien uppfattar verkligheten det vill säga pedagogisk autenticitet. Katalytisk autenticitet innebär att deltagare som medverkat i studien i detta fall intervjupersonerna kan förändra situationen och verkligheten de lever i. Den taktiska autenticiteten innebär enligt Bryman (2008) att intervjupersonerna ska kunna få bättre möjligheter att använda de redskap som finns för att förändra sin situation. Alla informanters utsagor har blivit använda under varje kategori för att se hur de olika verkligheterna hos de olika
informanterna ser ut. Genom att alla informanter kommer få uppsatsen mejlad kommer de ges en möjlighet att läsa den och uppnå en pedagogisk autenticitet där de i ett samförstånd kan förstå varandras agerande. Utifrån den katalytiska
autenticiteten kan informanterna få en möjlighet att förändra sitt pågående arbete genom en förståelse för varandra och deras olika synsätt. Utifrån den taktiska autenticiteten kommer inte bara informanterna få möjlighet förändra sitt arbete genom att ta tillvara ta de resurser och kunskap som finns utan också kunna visa på ett arbetssätt mellan enheterna och arbete med biologiska mödrar.
Etik
Vetenskapsrådet (2002) har angett fyra etiska principer för samhällsvetenskaplig forskning: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera intervjupersonen om att det är frivilligt att delta i studien, att intervjupersonen kan avbryta när den vill
utan att ange något skäl samt informera om att materialet enbart kommer användas för forskning. Samtyckeskravet innebär att forskaren ska hämta samtycke från intervjupersonen om att det denne har sagt får användas i forskningen. Vilket i denna studie har skett genom att informanten fått ett informationsbrev samt fått skriva på om att den samtycker till att informationen används. Konfidentialitetskravet går ut på att den information som kommit från uppgiftslämnare ska skyddas på sådant sätt att obehöriga inte kan får tillträde till dem. Uppgifterna ska även avidentifieras så att uppgifterna inte kan härledas till informanten. Vilket har skett genom att de inspelade och transkriberade
intervjuerna har förvarats skyddade och de inspelade intervjuerna har i denna studie förts över till dator, direkt efter genomförd intervju. Nyttjandekravet går ut på att de uppgifter som informanten lämnat enbart ska användas till forskning och inget annat. Skulle man vilja använda informationen till något annat måste det godkännas av informanten. Informationen får inte användas på ett sådant sätt att det kan skada informanten direkt exempelvis i beslut om vård (Vetenskapsrådet, 2002). Informanterna har även genom informationsbrevet och det underskrivna samtycket godkänt och är medvetna om att den information de lämnat enbart kommer användas till denna studie. Utifrån de principer som tagits upp i detta stycke har jag genomfört min forskning. Av samma etiska skäl som tidigare nämnts har inte biologiska mödrar att intervjuas då det befinner sig i någon form av behandling och i en socialt utsatt situation.
Forskarrollen
Forskarrollen kan beskrivas komplex. Jag är själv en tjugoettårig tjej som studerar på socionomprogrammet. Jag har inga barn och därmed ingen erfarenhet av hur det är att vara moder till ett placerat barn. Jag kom däremot under min
praktiktermin på öppenvårdsenheten i Lund kontakt med en behandlare som specifikt arbetade med mödrar vars barn var placerade. Under terminen pratade vi lite om vad det innebar att arbeta med just denna grupp och vilka problem som kan göra att ett barn blir placerat. Jag fick under denna tid en viss förförståelse för ämnet, även om förförståelsen i mångt och mycket är bristande i jämförelse med helheten av vad arbetet med biologiska mödrar innebär. När det väl var dags att fundera på ämne för uppsatsen, frågade jag på min praktikplats om det fanns något som de ville att jag skulle undersöka och temat om biologiska mödrar kom då upp. Sen dess att ämnet bestämdes har jag försökt läsa in mig och förstå redan innan uppsatsens början problemformuleringen för ämnet. Vilket gjorde att jag tidigt hittade dokument gällande ämnet. Intervjuerna bokades tidigt i januari för att förbereda socialsekreterarna och öka möjligheten att få intervjuer under en pågående organisationsförändring. Jag är medveten om svårigheterna med att som forskare vara opartisk och att vid intervjuerna måste jag vara observant för den så kallade intervjuareffekten. Intervjuareffekten menar på att intervjuaren kan påverka den intervjuade att svara i en viss riktning för att den intervjuade tror att intervjuaren förväntar sig det (Rosengren och Arvidson 2002).
FORSKNINGSLÄGE
Staten har ett ansvar att skydda barn, unga samt att hjälp deras familjer menar Höjer m.fl. (2012). Stat, barn och vuxna har en koppling gentemot varandra. Staten ska se till att barnen får bra vård genom att se till att lagar och regler följs.
Barnet påverkas av en rad olika faktorer både miljön i hemmet, i skolan samt av dess medfödda faktorer.
Kvinnor har historiskt sätt varit i ett maktförhållande gentemot män. Kvinnor kunde inte bli myndiga förrän 1858, då kvinnan dessutom skulle granskas av domstol. Kvinnan fick heller inte vara gift menar Olsson (1993). Först 1900 kom en lag som sa att en arbetade moder inte fick jobba under ett antal veckor efter att hon fött barn.
Under tidigt 1900 tal låg fokus på barn som lärde sig att tigga av sina föräldrar, pappor som inte befann sig i hemmet tillräckligt mycket och mödrar som inte tog hand om sina barn. Barnavårdslagen som var byggd utifrån att det fanns starka samband mellan hög klass och de rätta värderingarna infördes. Det var främst underklassen som var i barnavårdslagens blickfång då underklass
sammankopplades med dåliga värderingar. I de fall där föräldrarna inte klarar av att ta hand om sina barn själva finns flera markörer, som pekar på en ökad risk att föräldrarna inte kommer kunna ta hand om sina barn (Lundström och Sallnäs 2003).
Under industrialiseringen började samhället intressera sig för arbetarklassen och de sociala villkor som fanns där. Samhället var oroligt för att sättet som
arbetarklassens barn uppfostrades på var direkt eller indirekt olämpligt utifrån samhällets moral. Under 1940-talet fanns en tankegång kring att barn kunde ärva föräldrarnas psykiska ohälsa samt att brottslighet kunde ärvas från förälder till barn. Även under 1950-talet omhändertogs barn utifrån bristen på resurser som föräldrarna hade exempelvis avsaknad av bostad eller föräldrars sjukdom. Att en del grupper under denna tid anses ha dålig moral, dåliga gener och andra brister vilket ledde till att barnen placerades sågs som naturligt. Från 1800-tal fram till tidigt 1900-tal ses arbetaklassen som en problematisk grupp med felaktiga
värderingar, men runt 1940 börjar istället vissa grupper få fokus istället för en viss klass. Men det är först de senaste 30-40 åren som det talas om att en del grupper förekommer betydligt oftare än andra i barnvårdsutredare på grund av att dessa grupper saknar vissa medel (Lundström och Sallnäs, 2003).
1937 kom nya bestämmelser gällande det ekonomiska stöd en moder kunde få. Ersättningen blev högre och även de kvinnor som inte hade sjukkassa fick ersättning. Under samma år skulle även landstingen tillhandahålla barn-och mödravård (Olsson, 1993).
Enligt Trulsson (1998) är varannan kvinna som befinner sig i någon typ utav missbruksvård moder, ändå behandlas dessa mödrar separat från sina barn och har gjort sen missbruksvården påbörjades runt 1920 fram tills cirka 1970. När
mödrarna under denna tid befann sig på behandling var barnen placerade av samhället, de flesta barnen stannade i sina fosterhem under denna tidsperiod då försök att återförena barn och moder inte gjordes. Fram tills 60-talet fanns ett starkt samband mellan missbruksvård och kriminalvård. De kvinnor som inte skötte sig eller uppfattades som jobbiga kunde flyttas från missbruksvården till kriminalvården. Missbruksvården var under denna tid långt ifrån utvecklad för att hantera denna typ av problematik utan fokus låg istället på att kvinnan skulle arbeta. Under 60-talet växte ett behandlingstänk i missbrukarvården fram och blev dominerande. Missbruksvården blev inte enbart för missbrukande kvinnor utan
även för deras barn. Speciellt efter att debatten under 70-talet kom fram om fosterskador så kunde mödrar avsluta sitt missbruk för att förhindra skador på fostret. Men behandlingseffekterna var inte lika starka och olika typer av tvångsvård inrättades runt 1980 (Trulsson, 1998).
Under 1990 när den statliga ekonomin var dålig kunde man enligt Lundström och Sallnäs (2002) se på att antalet barn som behövde och omhändertas eller få någon typ av insats ökade. Författarna menar att det finns en koppling mellan ekonomi och antal omhändertagna barn. Ensamstående mödrar och barnavårdslagen kopplades tidigt ihop, där samhället för såg en ensamstående moder som en dålig moder. Redan under 10-talet ansågs det att barn som var födda av ogifta mödrar skulle ha en särskild företrädare oberoende av hur den faktiska situationen var. Under en studie från 40-talet finns det en markant skillnad bland de barn som var omhändertagna från ogifta mödrar och de som placerats från andra
familjeförhållanden. Att vara en ogift mor tydde på dåliga gener och en avsaknad att kunna upprätthålla en viss materiell standard. Men ensamstående mödrar var inte ensamt en särskilt utsatt grupp. Runt 1940 fanns ett visst tänk om att vissa oönskade grupper inte skulle kunna få barn utifrån rasbiologin eller på grund av att gruppen hade någon typ av funktionsnedsättning och flera tvångssterilisationer genomfördes. En del invandrargrupper var under denna tid speciellt utsatta för tvångsplacering av barn. Är huvudpersonen för ett omhändertagande tonåring med utländska föräldrar bedöms risken vara upp till tre gånger så stor. Lundström och Sallnäs (2002) pekar på att det har historiskt sätt funnits en viss koppling mellan vissa utsatta grupper i kategorierna kön, klass och etnicitet i
barnavårdsutredningar samt kombinationen av dessa (Lundström och Sallnäs 2002).
Pappans roll kom sent in i föräldrar diskussionen, fäder sågs under 60-talet som familjens huvudförsörjare medan kvinnan däremot kunde ha flera roller både som mor, maka, arbetande kvinna och ansvarig för hemmet. Att pappan skulle ha rätt till att föräldraledighet kom först runt 1960 (Olsson, 1993). Axelsson och Dahl (2003)menar på pappans roll i socialtjänstens utredningar oftast är liten medan moderns roll och problematik ses som starkt sammankopplat med barnet och ges stort utrymme i utredningar. Pappan och dennes problematik ses inte som
sammankopplat till barnet på samma sätt som moderns problematik.
Moderns roll som ansvarig för barn är inte något nytt utan har varit så sedan 1700-talet. Under 1800-talet stärktes kvinnans roll som moder. Under 1900-talets början blev mannens roll som familjeförsörjare och som familjens bild utanför hemmet tydlig. Kvinnan fick istället sin plats inuti hemmet där hennes roll som moder förstärktes ytterligare. Fokus på relationen mellan barn och moder har förekommit länge bland annat inom forskningen om barnets anknytning vilket primärt varit inriktad på relationen moder och barn. Men i takt med att de traditionella rollerna har lämnats och föräldrar inte längre är sammanlänkade genom äktenskap på samma sätt som tidigare. När kärleken tar slut och man upphör att vara någons partner så är det viktigt att poängtera att man inte slutar vara förälder. Föräldrarna är dem som ger barnet förutsättningar för framtiden. Familjen har historiskt sätt varit en arena för staten att kontrollera och se till att önskvärt beteende skapades hos barnen. Hos de familjer som var starkt präglade av fattigdom var staten en hjälp, men staten hade även påverkan på familjerna för att se till att oönskat beteende inte utvecklades på grund av dåliga uppväxtvillkor (Höjer, 2007).
Placerade barns kontakt med sina biologiska föräldrar och attityden till detta var under 1960-talet dålig. Det först runt 1980 som man kunde se på att dålig kontakt med biologiska föräldrarna påverkade barnet, framförallt genom att ny kunskap togs fram om att barnet behövde träffa sina föräldrar. Förändringar i barnavården gjordes där familjehemsföräldrarna istället för att ersätta de biologiska föräldrarna skulle vara ett komplement och samtidigt se till att barnet hade kontakt med de biologiska föräldrarna. Utifrån de barn som placeras så placeras majoriteten av barnen från ensamstående mödrar. I de flesta fall när en barnavårdsutredning påbörjas kontaktas inte pappan till barnet (Höjer, 2007).
I nuläget saknas forskning som beskriver de placerade barnens upplevelser av kontakten med de biologiska föräldrarna och hur det påverkar dem. Forskningen är även begränsad gällande hur nöjda föräldrarna är med socialtjänstens insatser. Höjer (2007) menar även att socialtjänsten har svårigheter med vad det gäller att dela upp behandlingsarbete och utredningsarbete. Författaren menar att
kärnfamiljen är ett ideal som ensamstående mödrar mäts emot, vilket visar på mödrarnas tillkortakommanden. Av de föräldrar som fått sina barn placerade har 40 procent fått en betydligt sämre situation än när barnet placerades. Höjer menar att flera mödrar som fått sitt barn placerat i ett fosterhem utanför släkten visar allvarliga tecken på kris. Kontakten mellan barn och biologisk förälder blir desto längre barnet är placerat allt mindre, mödrarna är dem som har mest kontakt med barnen medan papporna har en desto vagare kontakt. Höjer (2007) menar att desto tätare en moder träffar sitt barn desto större sannolikhet är det att
socialsekreterarna planerar för barnet att det ska få komma tillbaka till sin biologiska förälder.
TEORI
Teorierna som valts för att analysera det insamlade materialet är
handlingsutrymme som organisationens ramar skapar (Christensen m.fl. 2005) samt empowerment. Anledningen till att just dessa två teorier valts handlar om att få en förståelse för vilka ramar och mål som sätts upp i en verksamhet samt vad som sker inne i organisationen där mål ska följas samtidigt som det finns en medmänsklig aspekt utifrån de människor och deras livsvillkor som en
socialförvaltning ständigt möter. Även om vissa ramar finns, existerar även en dubbeltydighet där klienten ska behandlas med respekt och få ett gott bemötande. Kön, klass och etnicitet är den sista kategorin av teorier som valts för att analysera materialet utifrån en syn på klienten och på vilket sätt den aspekten påverkar socialtjänstensarbete.
Handlingsutrymme
Det instrumentella perspektivet menar på att det är de politiska besluten som tas ovanför en organisation påverkar hur organisationen styrs, vilka mål som sätts upp och på vilket sätt målet ska genomföras. En organisation som är indelad i olika enheter kan ha olika mål vilket skapar konflikter där de olika enheterna har olika möjligheter att hävda sina mål, där eventuella samarbeten och organisationens omgivning kan ha en viktig roll. Handlingsutrymmet som skapas sker genom organisationens ledning och sättet organisationen styrs på. Handlingsutrymmet inom organisationen är då begränsat utifrån de mål som satts upp medan sättet
som målet uppfylls på kan variera utifrån det handlingsutrymme som enheten har fått (Christensen m.fl. 2008). Socialarbetaren står hela tiden mellan
organisationen och dess krav samt samhällets grupper, socialarbetaren blir således en gräsrotsbyråkrat. Socialarbetaren ska stå emellan organisationens riktlinjer, ekonomi och klienten och genom att stå emellan hantera dessa olika faktorer på ett bra sätt. För att socialarbetaren ska få handlingsutrymme krävs att den agerar utifrån klientens bästa utan att de själva ska få någon personlig vinst ut av det eller kompromissar mot organisationens grunder. Socialarbetaren står emellan
organisationen, restriktioner, normer och ska samtidigt tillvarata svaga grupper. Socialarbetaren ska kunna använda organisationens resurser för att hjälpa svaga grupper. Socialarbetaren har fått sitt uppdrag av organisationen men hur
socialarbetaren hanterar sin roll och skapar den sker utifrån det handlingsutrymme och den makten denne har att använda makten (Lipsky, 1980).
Empowerment
Empowerment beskrivs som maktgörande för brukare av Eriksson och Karlsson (2008). Empowerment utgår bland annat från individens självbestämmande och sättet socialarbetaren tar till vara på brukarens resurser. Empowerment kan ses som ett vidgat begrepp för att klientens makt ska frigöras och på så sätt användas för att kunna hantera den livssituation klienten lever i (Olsson, 2007). Istället för att klienten ska vara passiv i beslutet om hur man kan på bästa sätt förändra klientens situation ska klienten aktiveras till att fatta beslut. Att fördela makten och ansvaret mellan klient och socialarbetare gällande planering för en insats kan skapa empowerment hos klienten. Empowerment kan ses som ett sätt att öka makt på flera nivåer så som på ett politiskt och personligt plan för klienten för att denne ska kunna förändra sin situation. Empowerment syftar till att få klienten att bli ett subjekt, en människa istället för ett objekt i socialarbetarens ögon. Empowerment ska se till att klientens nätverk aktiveras för att på så sätt hjälpa klienten till en förändring (Shera och Wells, 1999). Empowerment utgår utifrån tre olika plan personlig, mellanmänsklig samt politisk. Det går att se som en process där individer, grupper eller organisationer lär sig att hantera eller till och med får makten över problem som oroar dem (East, 1999). Empowerment är att se både som processen och målen. Empowerment är en tydlig definition av vad socialt arbete är. Empowerment kan ses som ett sätt att stärka och tillvarata individen och den kompetens individen besitter. Även att individen ska kunna agera och har förmågan att tro att den kan ta kontroll över problemet beskrivs som en del av empowerment enligt McKenzie (1999). Författaren menar att empowerment är något som socialarbetaren kan stödja klienten med men att det är en mental process som måste initialiseras hos klienten som själv vill ha kontroll och egen makt. Men det är även viktigt att belysa den tidigare upplevda känslan av maktlöshet hos klienten (McKenzie, 1999).
Klass, kön och etnicitet
Bourdieu (1987) ser klass som en kategori med olika former av kapital som underkategorier. Först kommer ekonomiskt kapital, kulturell kapital och socialt kapital som syftar till olika former av deltagande i andra grupper som skapar en identitet samt ett symboliskt kapital som kan anta olika former för att legitimera klassen. Man har olika mycket av de olika kapitalen vilket skapar en klass. Mattsson (2010) skriver att klass är en tillhörighet som individen identifierar sig
med och något individen lär sig. Olika klasser ses och får olika egenskaper tillskrivna. Genom olika klasstillhörigheter skapas olika maktförhållanden arbetarklass står sig till exempel lägre mot medelklass. Arbetarklassen har fått egenskaper som hotfull och ovårdad tillskrivna medan medelklass ses som ett ideal (Mattsson, 2010).
Mattson (2010) menar att kön är något som skapas utifrån samhällets
konstruktioner där bland annat män anses vara norm vilket utestänger kvinnor och gör att män kan ha makt. Män ses oftast som normen där kvinnor blir avvikande. Författaren menar att kön är föränderligt och inte förknippad med en speciell egenskap utan kan förändras beroende på uppfattningar i olika situationer. Även om män generellt sätt oftast förknippas med styrka och kvinnor ses som svagare. Kön skapas genom de normer och diskurser som upprepas så som en viss typ av kläder, egenskaper eller liknande förknippat med manligt eller kvinnligt.
Etnicitet har haft en bakgrund av att användas för kategorisera människor som inte tillhör majoritetsbefolkningen. Men etnicitets begreppet syftar på en viss
tillhörelse till en folkgrupp (Internetkälla 1). Tillhörelsen till folkgruppen kan syfta på en gemensam kultur där religion och språk kan vara exempel
(Internetkälla 2). Swift (1995) menar att etnicitetsbegreppet handlar om att man definierar individer eller grupper som antingen tillhörande till vi eller dom. Anses gruppen vara olik den vi själva anser oss till höra stämplas de som de andra eller avvikare. Författaren menar att man utifrån detta ger gruppen en viss grad av makten efter att ha positionerat gruppen som antingen överordnad eller underordnad oss själva. Skillnader i ras kan göra att vita individer känner sig fyllda av rädsla eller skuld. Men Mattsson (2010) menar att även ekonomiska förutsättningar och geografiskt område kan ge en känsla av tillhörighet som betecknas utifrån etnicitets klassificeringen. Den andra tillsammans med kön och klass skapar konstruktioner av individer där individer för tilldelade vissa specifika roller utifrån kön, klass och etnicitet.
RESULTATANALYS
Disposition
Resultatet och analysen kommer presenteras utifrån fyra olika teman som har framkommit utifrån tematiseringen och kategoriseringen som gjorts utifrån grounded theory. Anledningen till att flera teman har valts är för att lättare ge en överblick över vad som behandlas och vad som är relevant. Resultatet är indelat enligt följande teman: Erbjudande av insats, relation till klient, organisation, lagar, rutiner och arbetssätt samt utveckling. Erbjudande av insats handlar om hur man i ett tidigt skede ger klienten möjlighet till behandling och har valts för att just visa på hur det kan se ut. Relation till klienten handlar om att arbeta utifrån klienten och samtidigt vara socialsekreterare och bemötandet däremellan. Organisation, lagar, rutiner och arbetssätt belyser de villkor och ramar som finns för
socialtjänstens arbete och hur det kan påverka arbetet. Utveckling är en del där informanterna själva får påpeka det som de ser behöver utvecklas och som kan vara bristande i det nuvarande arbetet. Analysen och resultatet är sammanvävt för att ge en djupare förståelse utifrån tidigare presenterat resultat. Varje tema har
följande upplägg: först kommer citat eller referat från intervjupersoner med en tolkning av vad intervjupersonerna menar. Därefter kommer litteratur som styrker informanternas utsagor att presenteras innan materialet i slutet av varje tema kommer att analyseras utifrån handlingsutrymme, empowerment samt kön, klass och etnicitet.
Presentation av intervjupersoner
Informanterna består av tre kvinnor som alla arbetar inom Lunds kommun. Här följer en kort presentation av mina informanter med fingerade namn.
Lena arbetar på utredningsenhet barn där hon kommer i kontakt med barn mellan 0-13 år och deras föräldrar. På samma enhet finns även familjehemssekreterare.
Stina arbetar på utredningsenhet ungdom och kommer i kontakt med ungdomar mellan 13-21 år samt deras föräldrar.
Eva arbetar med öppenvård och kommer i kontakt samt arbetar med mödrar vars barn är placerade.
Erbjudande av insats
”… Alla erbjuds ju att få stöd när man ska få sitt barn placerat. Det är ju lite.. alltså det är ju inte så självklart att det finns en exakt tidpunkt på det för det beror på hur placeringen går till, så därför kan man inte säg att att det måste ske.. man måste tajma det med de människor man har med ska jobbar med så att men absolut. Alla får ett erbjudande om stöd från våran Familjeresurs då det är ju dessutom lagstadgat nu att man måste erbjuda stöd vid placering. Men det kan se lite olika ut därför går det inte att säg från a till ö liksom utan man får kolla av när det passar. Därför är det ett tvångsomhändertagande kanske det inte är så att det måste så kanske det behöver gå en viss tid, människor kan vara väldigt
upprörda, vi måste ha processerna över innan det går att erbjuda stöd medan andra kan man börja med redan när en placering är på gång. Så att det ser väldigt olika ut men absolut. ” – Lena
Lena menar att alla ska få stöd men att det krävs att föräldern är mottaglig för det. Lena pekar på att det är viktigt att ta hänsyn till de individuella förutsättningar som finns.
”.. tajming är a och o erbjuder man hjälp och stöd när det är fel tajmat kan man få ett definitivt nej från förälder som säger att jag vill ha er så långt bort som möjligt jag vill inte ha med er att göra. Men man kan vi måste vara lyhörda för när är rätt tillfälle att erbjuda stöd och hjälp och då ska man göra det och se till att det sker så fort som möjligt att det finns en familjebehandlare som så snart som möjligt.. alltså de här ärendena måste prioriteras det är ju inte så att man kan stå i kö och vänta utan då måste det ju till. Sen är det här som så många andra ärenden att man kan behöva väldigt olika saker som förälder...” – Lena
Lena menar att det är viktigt att se när föräldern är mottaglig för stöd och att det måste ske snabbt när stödet ska påbörjas, men hon pekar också på att de måste finnas en flexibilitet i den typ av stöd som erbjuds.
”…Men ja det finns det rutiner för det mesta men sen sen hur väl vi använder dom rutinerna det är nog en annan eh.. fråga tänker jag ehm.. men dels så finns det ju rutiner kring vilken information föräldrar ska ha när barnet placeras..” – Stina
Stina menar att det finns rutiner men att hur väl implementerat det är hos personalen att använda varierar men man är medveten om vilken information föräldern ska ha.
”..och det beror ju lite på vilken typ av stöd men jag tänker att vi har ju en person uppe på Familjeresursen som jobbar framförallt med att ge stöd åt
familjehemsplacerade barns föräldrar och det är ju mammorna framförallt där för att dom ska kunna vara så bra föräldrar som möjligt under dom
förutsättningarna och det kanske är så att dom barnen ska vara placerade resten av sitt liv hur är man.. hur kan man va en bra .. hur är man den bästa biologiska föräldern eller den bästa umgängesföräldern, i det fallet liksom…” – Stina
Stina menar precis som Lena att stödet behöver vara anpassat efter individens förutsättningar. Hon menar att fokus på föräldraskapet och att vara den bästa möjliga föräldern under rådande omständigheter är viktigt att fokusera på i stödinsatsen.
”..Men sen tänker jag att vi också alltid försöker se till att om man är placerad hyffsat nära och få det om det HVB- hemmet har någon familjebehandling i sitt paket vilket man kan hoppas att dom har då ska ju föräldrarna in i det för
systemtänkandet är ju jätteviktigt och är det inte så att dom har det då tillgodoser vi det behovet på något annat sätt till exempel genom att man eh.. om man nu är placerad och jobbar DBT någonstans så kan ju det föräldrarna få stöd av vårt DBT-team här hemma för att få samma metoder och redskap för att både kunna ge stöd och support till sin unge när den är placerad men också för att ha det när man kommer hem. Och när man kommer hem så behöver man ju intensifiera det arbetet för att relationerna ska funka där..” – Stina
Stina pekar på att det ibland kan vara viktigt se helheten i systemet och att det ibland kan vara nödvändigt att alla familjemedlemmar får samma typ av stöd och behandling för att det i framtiden ska kunna fungera.
”Sen tror jag, jag hoppas ialla fall att vi är väldigt noga med att prata om att socialtjänsten är en frivillighetslag det här är ett erbjudande vi ser att det här och det här är bekymmer och det kan vi hjälpa till med på det här och det här sättet. Ehm men valet är ju någonstans ert sen är det ju en annan sak när det kommer till tvångslagstiftning..”– Stina
Stina menar att det är viktigt att förklara att det är föräldrarna som bestämmer om dem vill ta emot stöd eller inte och att de har ett val. Vilket kan ses som ett sätt att ge klienten eller föräldern makt att kunna förändra sin situation.
Andersson och Sallnäs (2012) menar att i Sverige är barnavården riktad mot familjebehandling. Sättet barn växer upp på ses inte som en privat angelägenhet i familjen utan rör även samhället. Att erbjudandet av stöd ska vara frivilligt och att
det ska finnas ett samarbete mellan föräldrar och socialtjänst sätts det ett högt värde på, även om tvång kan ses som nödvändigt.
Hansson (2001) syftar på att den typ av insatser som socialtjänsten erbjuder ofta är kliniska då individen själv eller andra runt individen anser att individen behöver hjälp för ett specifikt problem. Problemet med denna typ av insats kan vara att de som verkligen är i behov av hjälp inte får den eller har dåliga möjligheter att fullfölja den behandling som erbjuds. Familjebehandlingen är inriktad på relationerna mellan de olika familjemedlemmarna vilket tyder på att relationen mellan familjemedlemmarna är den som skapar problem. Ofta när man pratar om familjebehandling menar man att det är systemet det vill säga både individen och det sammanhang individen ingår i skapar symptomen. Det vill säga att det blir en koppling mellan individen och den miljö individen befinner sig och utifrån det individens sammanhang. Barn och ungdomar i familjeterapin har ansetts som självklart men metoderna som använts har inte alltid varit anpassade på ett sådant sätt att barnen kunnat delta, vilket gjort att mycket arbete har blivit med
föräldrarna även i de fall där barnet visar symptom.
Sjöblom och Wiklund (2012) skriver att ett ideal inom socialtjänsten är att stöd och behandling ska vara lätt tillgängligt för klienten. Socialsekreterare tenderar att tillskriva föräldrar en förmåga om hög kompetens och förmågan att kunna se sina problem på ett objektivt sätt. Att arbeta i familjebehandling med hela familjen i ett systemtänk är ett dominerande tankesätt utifrån socialtjänsten. En förbyggande insats för den ensamstående föräldern kan vara en kontaktfamilj där föräldern kan få stöd och avlastning i sin roll som förälder.
Som tidigare nämnts utifrån Lundström och Sallnäs (2012) har ensamstående mödrar varit särskilt i blickfånget gällande olika former av stöd för att kunna klara av föräldraskapet. Fäder menar Axelsson och Dahl (2003) inte har blivit
sammanlänkade på samma sätt som mödrar till barnens problematik.
Att det finns en lag som säger att föräldrar vars barn ska placeras ska erbjudas stöd anger en ram för socialsekreterarnas handlingsutrymme. Handlingsutrymmet och den makten socialsekreterarna har kan påverka individens empowerment beroende på när stödet erbjuds samt sättet det görs på. Behov och tolkning av behovet hos socialsekreteraren utifrån dennes handlingsutrymme skapar villkoren för klientens möjlighet till empowerment. Även att se föräldrarna i en process är att se som empowerment dock kan det bli paradoxalt att inte erbjuda föräldrarna stöd direkt när placeringen sker för att man anser att föräldern inte är redo. Detta kan bli ett sätt att ta ifrån klienten makten att förändra sin situation samtidigt som det kan vara nödvändigt för att klienten kan ha svårt att fatta ett beslut under den period som placeringen sker där många känslor kan finnas. Att genom att arbeta med hela familjen genom ett så kallat systemtänk kan vara ett sätt at få alla individer i en familj synliga, vilket gör att även om klassen är densamma så får de olika maktrelationerna inom familjen med utgång ur kön en annan funktion. Beroende på hur stödet erbjuds kan empowerment hos individen se olika ut även vissa maktfunktioner hos individen utifrån kön, klass och etnicitet kan påverka känslan hos individen att ha makt över sin egen situation. Upplever sig klienten att den redan är underordnad socialsekreteraren då klienten ser sig själv som den andra för att den kommer från en annan klass och har en annan etnicitet kan erbjudandet om stöd bli ett stigma hos klienten, då den ytterligare blir särskild
som den andre. Att få klienten att se att det är den som har ett val och bestämmer om den vill ha stöd eller inte kan vara en viktig aspekt i att återge makten till klienten och öka känslan av empowerment. Empowerment kan vara avgörande när ett erbjudande om stöd ska ges. Om klienten uppfattar stödet som ett måste kan den agera med ett tvärt nej, då den har förlorat sin egenmakt och istället blir underordnad i maktsystemet. Upplever däremot klienten att det är ett erbjudande och att socialsekreteraren istället för att beordra föreslår kan det av klienten upplevas som att man möts på mer lika villkor. Det ökar empowerment och kan istället ge socialsekreteraren ett större handlingsutrymme då klienten inte upplever sig underordnad medan klienten har empowerment. Mödrar som får sina barn placerade är en särskilt utsatt grupp vilket tidigare nämnts, då mödrarna jämförs med en kärnfamilj ständigt är i underläge utifrån resurser. Fäder blir däremot neutrala och har inte samma krav på sig som mödrarna har vilket skapar en makt skillnad utifrån kön då fäderna för större makt i jämförelse med mödrarna. Det då fäderna inte ses som lika ansvariga för barnen vilket är en kvarleva från ett gammalt synsätt på familjen och dess uppbyggnad vilket jag tidigare nämnt. Risken med att fäder har en friare roll och inte ses som lika ansvariga för barnen medan modern ständigt är i socialtjänstens blickfång kan skapa en ojämlikhet. Inte bara utifrån kön utan även utifrån klass där barnet som agerar olämpligt blir sett som underordnat av samhället och ses som den andre medan fadern kan behålla sin maktposition trots detta. Modern blir då istället en syndabock där samhället ser modern som avvikande och bristande i sin omsorg. Vilket ger modern en låg klassposition och där modern blir en klient för socialtjänsten. Moderns empowerment blir lågt då hon redan uppfattar sig som den andre och socialtjänsten blir en bekräftelse på detta. Där spelar socialsekreterarens handlingsutrymme en stor roll för att kunna bryta denna negativa spiral.
Relation till klient
”..Det går ju inte riktigt att , jag tänker ju att det blir svårt att ha en speciell metod för något som är så oerhört otroligt individuellt såklart ju så det finns ju inte en speciell modell för det utan det är ju de flesta placeringar, de allra flesta placeringar bygger på ju på lång lång kontakt med oss här där man har provat alla möjliga hjälpinsatser på hemma plan det är ju det vanligaste. Där man har en relation, en kontakt, hm. Där man förhoppningsvis har kunnat börja prata om det tidigt och att det blir en process. Det är ju det är ju klart att det händer att det bli väldigt bråttom och akut och att barn.. men det är ju mer sällan och att det blir det…” – Lena
Lena menar att för att se till att bemötandet av klienter blir på bästa sätt när ett barn placeras är relationen mellan klient och socialsekreterare viktig. Det handlar om att se efter individen och hantera situationen utifrån detta. Klienten ska vara medveten om vad som händer och varför. Det så länge det inte är ett oerhört akut och kan skada barnet att vara kvar längre. Lena menar att man gör allt för att förebygga en placering.
”..Arbetssättet är ju framförallt att få människor med sig att dels försöka ge så mycket hjälp man kan för att man inte ska behöva placera självklart det är ju så vi vill jobba, vi vill ju att förälder och barn ska kunna leva tillsammans och kunna sätta in de stödinsatser som behövs och sen handlar det om att man ska kunna arbeta tillsammans det är det bästa absolut. Så att man kan väl säga att det är väl
det sättet man får jobba på. Sen är det naturligtvis så att ibland kan det vara det allra bästa för ett barn att bli placerat eh och det kanske föräldern inte alltid ser eller så gör dom det och då får man jobba med att att med den problematiken eller vad ska man säg med det arbetssätt att få med föräldern på tåget just därför att man kan se att det är det bästa som kan hända barnet och då blir det på ett litet annorlunda sätt än om att man så sig om det handlar om att man känner sig tvingad att lämna sitt barn förstås, men om man säger att om man har ett direkt sätt att jobba för att motverka för det finns ju många intressenter i en placering av ett barn det är inte så att föräldrarna är den enda intressenten. Den främsta av våra vårt uppdrag är ju barnet framförallt eh.. och då kan det va så att något som är det bästa för barnet kan vara otroligt svårt, smärtsamt och stigmatiserande som du säger för föräldrarna..” – Lena
Att arbeta för att förhindra stigmatiseringen menar Lena är att dels förebygga placering men också att få med sig föräldern om att en placering behövs göras och varför. Lena pekar på att det finns ett barn perspektiv i hennes arbete och att det därför ibland inte går att få med föräldern vilket kan skapa ett stigma.
”Ja det tycker jag att vi gör rätt mycket framförallt när det gäller barnen och deras delaktighet och att deras röst ska bli hörd, att dels bli inbjuden och att dels från sin egen förmåga och det sätt som behövs för att dom liksom ska kunna prata, jag tänker att det är få barn och ungdomar som kommer till
socialförvaltningen och tycker det är bäst att sitta så här i ett rum att prata och där behöver vi vara flexibla och göra på andra sätt och det gör vi i ganska hög grad, men sen är det så att vi kanske hade behövt tänka likadant när det gäller vuxna och det gör vi i nog kanske inte för att vi förutsätter att vuxna ska komma och sätta sig i ett rum och prata om bekymmer och förtjänster och så och
obehindrat men det kan dom ju så klart inte. Det finns dom som är jätte obekväma i det och det finns säkert mammor där man hellre hade behövt åka och hämta dom och ta en promenad i skogen och prata om saker och ting för att dom ska vara bekväma och det gör vi nog inte i så stor utsträckning..”– Stina
Stina menar att man är oerhört flexibel när det gäller att bjuda in barn i samtalet och att får höra deras synpunkt, men att när det gäller föräldrar antar man att de har förmågan att kunna berätta om sina svåraste bekymmer i ett rum. Där menar hon att man skulle behöva bli mer flexibel för att klienten ska ha mer makt över sin situation.
Bemötande av biologiska föräldrar berättar Stina är väldigt varierande men hon pekar på att man bör vara tydlig utan att vara skuldbeläggande. Även om barn och ungdomar placeras på grund av föräldrarnas oförmåga så bör man inte peka finger. För att minska stigmatiseringen säger hon att:
”..Jag tänker allt mindre.. att vi nog inte har något strategiskt arbete för att minska stigmatiseringen, jag tänker att vi behöver ha ett strategiskt arbete med stigmatisering efter för att marknadsföra socialtjänsten och socialtjänstens insatser allt mer och där igenom göra det mindre skambelagt att ta kontakt med oss det betyder inte att man är misslyckad eller att man är whitetrash eller vad det nu är liksom och det finns också föräldrar som dels tycker att dom har fått så fantastiskt bra hjälp att de gärna gör reklam och står för det att vi hade problem i relationen eller kommunikationen men vi har jobbat med det och vi fick skit bra hjälp och nu fungerar vår familj på det här viset och det är man glad för. Och
som gärna delar med sig av den historien för andra och det är väl ett jätte bra sätt jag tänker att man behöver ta hjälp av brukarna i det arbetet. ” – Stina
Stina menar att för att det ska bli mer acceptabelt att ta kontakt med socialtjänsten behövs det att brukare är villiga att berätta om sina erfarenheter. Det för att brukaren inte ska känna skuld och ge sig själv en stämpel.
Eva berättar om ett ärende med en kvinna från ett sydamerikanskt land som hon skulle träffa, Evas uppdrag var att stärka moderns relation till sina barn. Barnen hade blivit till genom två våldtäkter utifrån heder. Barnen var placerade hos en avlägsen släkting. Eva hade fått besked om att kvinnan talade svenska. När behandlaren möter upp kvinnan inser hon snabbt att kvinnan inte talar svenska och hon får snabbt tag i en tolk. Eva inser snart att kvinnan har svårigheter med att förstå och först när Eva börjar rita verkar kvinnan förstå. Kvinnan kunde inga bokstäver, enbart siffrorna 1-9 och kunde inte läsa. Eva beslutar sig att ta kontakt med Aleris och först där påbörjas behandlingen, en gång i veckan. Efter flera undersökningar på Aleris konstateras det att kvinna var lågbegåvad med sänkt kognitiv funktionsnivå, kvinnan har fått en tidig skada i hjärnan vilket medför låg begåvning och sänkt kognitiv funktionsnivå vilket medför att kvinnan har svårt att anpassa sig till nya situationer. Eva menar att hennes arbete inte handlar om att bara sitta och prata utan för att nå målet att förbättra anknytningen krävs mycket mer. Eva berättar om ytterligare ett ärende med hederskultur där den biologiska modern var väldigt aggressiv och ful i mun både mot Eva och andra inom socialtjänsten. Det fram tills Eva tog fram de fyra elementen: förlust, sorg, nya färdigheter ska utvecklas och den emotionella energin ska återinvesteras och frågade om kvinnan ville jobba utifrån dem och påpekade att det var frivilligt att vara där. Idag ringer kvinnan nästan dagligen berättar Eva just för att kvinnan känner sig förstådd och att någon lyssnar på henne. Det är jobbigt och gör ont att dagligen vara arg och gråta, men det behöver inte vara någon längre period om man jobbar med det och det blev en viktig upplevelse för kvinnan berättar Eva.
Claezon (2004) menar att klienter ofta vill ha en större delaktighet i vad som sker och information. Författaren tar bland annat upp hur ett par invandrarföräldrar upplever att socialtjänsten har haft dålig kontakt och där det inte alls har fungerat. Nätverket runt barnet vill ofta vara delaktiga och förstå vad som sker. Tillit till socialsekreteraren tas upp som något av stor betydelse för att samarbetet ska fungera bra. Men författaren pekar på att socialsekreteraren har en svår roll där socialsekreteraren ofta har en avgörande roll för barnet och utfallet om hur framtiden kommer bli. Socialsekreteraren ska verka i samråd mellan barnet, familjen och representera socialtjänsten samtidigt. Samtidigt menar författaren på att även socialsekreterarna ser ett samarbete med föräldrarna som viktigt.
Swift (1995) menar att rollen som socialsekreterare är dubbeltydig då mödrar som saknar resurser får olika typer av belöningar eller någon typ av morot som
bussbiljetter samtidigt som socialtjänstens funktion som myndighet blir något av en piska.
De biologiska mödrarna uppvisar ofta krisreaktioner efter att deras barn har blivit placerade. Självmordstankar, sorg och ilska är tecken på krisreaktionen. Trulsson (1998) pekar på att efter skilsmässan från barnet och den dramatik som en
pratar om det som skett utifrån det stigma det innebär skam, skuld och en osäkerhet inför det nya är vanliga känslor hos modern. När rollen som moder tagits ifrån kvinnan upplever hon ofta en rotlöshet. Att sedan i nästa steg i processen koppla samman förlusten av en roll och steget in i en annan som
modern inte vill ha och förklara det för omgivningen är särskilt svårt. I detta steg i processen är det en stor risk att kvinnan fastnar i missbruk eller inte klarar att träffa sitt barn. Tredje steget innebär att kvinnan drar sig tillbaka från
omgivningen i och med den tidigare rollförlusten. Fjärde och sista steget innebär en möjlighet att kunna tillhöra nya grupper, vilket är en del i
förändringsprocessen. Här kan det variera hur det blir för modern en mödrar vill göra förändringar i sitt liv och kunna gå vidare. Medan en del mödrar hamnar i ett missbruk. För dem som inte har någon att prata med om sina upplevelser stänger in känslorna eller så tar dem uttryck i missbruk. Vissa kvinnor har inte pratat om sina upplevelser utan stängt inne dem i flera år där en karusell av missbruk istället funnits. Men i de fall där kvinnorna haft någon att prata med såsom en behandlare kan de öppna upp och prata om det som tidigare varit onämnbart. Men på grund av skilsmässan från barnet är kvinnorna ständigt tvingade att underordna sig den som har hand om deras barn, då det påverkar hur kontakten med barnet kommer se ut.
Målen för insatsen skapar ramen för handlingsutrymmet som behandlaren har till sitt förfogande för att uppnå målet. För att nå målet behövs det en flexibilitet både för att höja klientens empowerment och på så sätt skapa ett handlingsutrymme utifrån det. Handlingsutrymmet hos de olika enheterna ser olika ut där
behandlaren har ett relativt stort handlingsutrymme medan socialsekreterarna har snävare ramar vilket påverkar möjligheten att kunna möta klienten där den är och på så sätt kunna öka empowerment. Individens resurser ses som avgörande för vad som ska göras samtidigt som klientens förståelse för sin situation och vad som ska göras ger klienten en hög känsla av empowerment. Att utifrån det
handlingsutrymme den professionelle har fått tilldelat kunna möta klienten utifrån dennes behov skapar empowerment och en samförståelse mellan klient och professionell om att det som görs är för klientens bästa. Att kunna möta klienten där den är även om klienten befinner sig i kris kan vara avgörande för att klienten inte ska se sig som avvikande för att ingen kan möta denne i dennes känsla. Att bli förstådd kan i detta skede vara avgörande för individens framtid och förhindra att den ser sig själv som den andre och betraktar sig som underklass och avvikare utifrån den rådande majoritetens etnicitet, så som att den har en annan kultur utifrån att modern inte har sitt barn hos sig. Förutsättningarna hos klienten ser olika ut vilket tyder på att handlingsutrymmet behöver vara stort för att kunna möta de olika behoven. Förståelsen är som tidigare nämnts en grundförutsättning där möjligheten till tolk inte bara förstärker klientens empowerment utan även känslan av att mötas på samma villkor som vilken medborgare som helst. Klienten blir då inte sedd som underklass eller av en annan etnicitet utan får istället en mer likvärdig behandling och ett gediget bemötande. Föräldrar som har en annan etnicitet och en annan klass än majoritetsbefolkningen behöver för att förhindra att de förlorar empowerment få samma förståelse och kunskap som en person i majoritetsbefolkningen skulle ha fått. Barriärer mellan olika klasspositioner riskerar annars att skapas vilket inte bara hindrar möjligheten till empowerment, stämplar individen som avvikare utan även gör individen till underordnad. Att utifrån handlingsutrymmet ha både en grund och flexibilitet i arbetet ger en känsla av säkerhet och trygghet hos individen att den inte ses som den lägre stående individen utan blir en i samhället. Synen på socialtjänsten och individen kan med
hjälp av varandra ändra synen och visa på att alla kan behöva stöd och att socialtjänsten är en erbjudande enhet istället för en sanktion, vilket ger
socialtjänstens klienter en negativ stämpel som underordnade både utifrån klass och etnicitet. Att visa på grundfundament i arbetet som används för alla gör att klienten inte blir utpekad utan blir en del i vad rutinerna är och vad som görs samt varför vilket ökar empowerment. Som tidigare nämnts i forskningsläge har
ensamstående mödrar med dåliga resurser, en viss klasstillhörighet och med en annan etnicitetstillhörighet än majoritetsbefolkningen varit speciell utsatta i för sanktioner. För att jämna ut de olika klassklyftorna och därmed maktpositionerna kan att socialtjänsten tillhandhar vissa medel så som busskort för låginkomst klienter för att skapa möjligheter för klienten och således öka empowerment. Precis som alla informanter benämner på ett eller annat sätt är relationen viktigt vilket även forskning visar. Att ha en god relation mellan socialarbetare och klient gör att arbetet kan bli enklare samtidigt som tydligheten kan skapa en förståelse för vad som sker och varför vilket påverkar individens empowerment. Relationen kan även väga upp och minska risken för att klienten ser sig själv utifrån makt i ett klassperspektiv som lägre i förhållande till majoriteten utan istället som en individ med stor kunskap om sina behov, vilket istället ger en större känsla av
empowerment hos klienten. Att kunna möta individen där den är oavsett om det är i början av en utredning, efter flera års kontakt eller i en behandling är viktigt och att socialsekreterarna har det handlingsutrymme som krävs för att få möjligheten att göra det tyder på ett klientorienterat förhållningssätt. Samtidigt som det även påverkar klienten och dess syn på sig själv och dess möjlighet till att kunna förändra sin situation.
Organisation, lagar, rutiner och arbetssätt
”.. självklart är vår uppgift att göra vad vi kan och det är därför vi ofta lägger så att sig hjälpinsatserna någon annanstans än vi som är här och gör själva
placeringen och ska följa placeringen utan att behandlingsarbetet med föräldern görs då på familjeresursen med familjebehandlare. Och att det är nödvändigt tänker jag..” - Lena
Lena menar att för att den biologiska föräldern ska få det bästa stödet behövs hjälpinsatserna för föräldern ske någon annanstans än på utredningsenheten där det redan finns flera aspekter av placeringen att ta hänsyn till.
”Så umgänge.. man kan väl säga att från första början åker vi ju också med vid umgänge för att se hur det fungerar att se om det behövs någon hjälp vid
umgänget, för att stötta upp barn, förälder eller familjehem det kan va vilket som eller allihopa.. eh.. och sen försöker man införa en individuell umgängesplan för varje placerat barn eh. Så det vanligaste.. eh.. umgänget kan se väldigt olika ut är det väldigt svåra problem hos föräldrarna så är det klart att umgänget minskar så att säga om det finns en aggressivitet hos föräldern eller ett missbruk det beror ju lite på vad som finns .. är det väldigt väldigt och man är väldigt illa däran
psykiskt sjuk så är det ju klart att umgänget med barnet blir glesare. Ser man att det är en kort placering och att det kommer vara en behandlingsinsats för mamman och sen ska hon kunna ta hem sitt barn då måste det vara ett tätare umgänge. Så det beror lite grann på vad har vi för mål..” – Lena
