This is an electronic version of a bookchapter published by and with permission from
Signum
Citation for the published paper:
Ingrid Elam Om läsning
in Kunskapens kretsar : essäer om kunskap, bildning och vetenskap genom tiderna. Ed. by Christensen-Nugues,
Charlotte, Nordin, Svante och Broberg, Gunnar, pp 107-119, Signum 2008
INGRID ELAM
Om läsning
Alla som någon gång läst en bok på nytt vet att man inte kan sjunka ner två gånger i samma text. DenKristin Lavransdatterjag läste som tolvåring är en helt annan berättelse än den roman med samma titel jag läste 40 år senare. Mellan de två läsningarna har något hänt: läsaren har blivit äldre, mer erfaren och bildad. Hennes referensramar har förändrats och därmed hennes förmåga att uppfatta den litterära textens mening. Vissa böcker växer man snabbt ur, om nämligen läsarens referensramar är vidare än bokens, andra blir man aldrig färdig med. I det följande gör jag några nedslag i litteraturens historia där referensramens - det vill säga bildningens - betydelse för litteraturen och läsningen blir särskilt tydlig eller ifrågasatt.
Romerska kommentarer
De romerska poeterna är läsare. De vet att det finns en litteratur före dem som de måste förhålla sig till; de är i den meningen modernister som medvetet använder sina grekiska föregångare, bearbetar och kom-menterar dem. Ett av de mest kända exemplen är dikt 5I av Catullus (87-54 f. Kr.). Den är till tre fjärdedelar en mer eller mindre direkt översättning av följande diktfragment av Sapfo (630-554 f. Kr.):
Gudars like syns mig den mannen vara, han som mitt emot dig kan sitta, han som i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall
och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning. Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten; 1°7
INGRID ELAM
tungans makt är bruten och under huden löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt för mina öron
Svetten rinner ned och en ristning griper all min arma kropp. Jag blir mera färglöst blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.I
Catullus koncentrerar i sin dikt dessa fyra strofer till tre, han stoppar in namnet Lesbia i den andra strofen och hänger så på en egen, fjärde strof:
Otium, Catulle, tibi molestum est Otio exsultas nimiumque gestis Otium et reges prius et beatas
perdidit urbes
Lättinglivet är dig till förfång, Catullus, lättinglivet gör dig över hövan yr och svärmisk, lättinglivet har redan störtat rika
furstar och städer2
Published with permission from
