VI OCH DOM I DEN
KRIMINALPOLITISKA DEBATTEN
En kritisk diskursanalys av debattartiklar av Socialdemokraterna, Moderaterna
och Sverigedemokraterna 2020-2021
MARTINA SVARTZ
Kurs: Statsvetenskap 61–90, SKA207 Högskolepoäng: 15 hp
Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Terence Fell Examinator: Lotta Gröning
FÖRORD
Att skriva kandidatuppsats har varit lärorikt, kul och frustrerande. Det har inneburit en intensiv period med ett virrvarr av känslor - frustration, uppgivenhet men också optimism och inspiration. Även om jag skrivit min uppsats som ensam författare finns ett antal personer jag vill tacka som med sitt stöd, konstruktiva kritik och råd bidragit till att uppsatsen i sin slutliga form kunde realiseras inom den tidsram som jag hade till mitt förfogande. Först och främst vill jag tacka min handledare Terence Fell som bidragit med inspiration, råd och gett mig den kämpaglöd jag behövde. Avslutningsvis vill jag tacka min familj och synnerhet min sambo och barn som stått ut med att jag suttit begravd i böcker och framför datorskärmen i långa perioder.
Västerås, juni 2021, Martina Svartz
SAMMANFATTNING
Med social konstruktivismen som filosofisk ansats kan samhället förstås som format genom vårt språk och enligt Fairclough kan kommunikation aldrig betraktas som neutral. Den statsvetenskapliga forskningen frångår ofta att belysa språkets betydelse för hur komplexa sociala fenomen framställs och förstås. Hur politiker i den kriminalpolitiska debatten
uttrycker sig om de komplexa samhällsproblem kriminalitet och främst gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet påverkar hur människor uppfattar och förhåller sig till var och vilka som av människor i verkligheten uppfattas som en del av den svenska gemenskapen. Studiens syfte är att undersöka hur gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet framställs i den kriminalpolitiska debatten som Socialdemokraterna, Moderaterna och
Sverigedemokraterna kommunicerar i svenska dagstidningar och om den bidrar till
rasifieringsprocesser av ungdomar i utsatta områden. Vidare syftar studien till att belysa hur den kriminalpolitiska debatten kan användas av politiker för att kommunicera politisk handlingskraft och vilka demokratiska konsekvenser det kan tänkas få för medborgarna när den kriminalpolitiska debatten blir politiserad. De svenska dagstidningar som har valts ut är Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter varvid debattartiklar skrivna av representanter för Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna som berör gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet har analyserats. För att kunna uppfatta och förstå mönster och strukturer i texter som konstruerar sociala relationer och bidrar till ojämlika maktrelationer är studiens utgångspunkt kritisk diskursanalys. Diskurser kan definieras olika men kan sägas definieras genom de samtal och andra kommunikativa händelser som språket består i vilka skapar en slags norm genom historiska och sociala processer för vad som kan tänkas kommuniceras om ett visst fenomen. Diskurser kan enligt den kritiska
diskursanalytiska hållningen tänkas få en närmast objektiv status för vilken människor kan uppfatta det som sanning. Resultatet tyder på att det med viss säkerhet går att påvisa
upprätthållandet och reproducering av rasifieringsprocesser i den kriminalpolitiska debatten. Resultatet visar även på en stark neoliberal diskurs och en hållning om skärpta straff snarare än brottsförebyggande åtgärder som kan förklara uppkomsten av ungdomsbrottslighet- och gängkriminalitet i utsatta områden. De demokratiska konsekvenser som kunnat påvisats är främst en förstärkning av stigmatisering av segregerade områden vilket i sin tur även stärker den ojämlikhet som kan ses för boende i dessa lokalsamhällen.
Nyckelord: kriminalpolitik, rasifiering, medborgarskap, socialkonstruktivism, diskurs,
kritisk diskursanalys, neoliberalism, svensk politik, rasism, hegemoni, ojämlikhet
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
1.1 Introduktion ... 1
1.2 Tidigare forskning ... 3
1.4 Syfte och frågeställning ... 5
1.5 Disposition ... 6
2 TEORI ...7
2.1 Social konstruktivism... 7
2.2 Demokrati, legitimitet och politisk handlingskraft ... 7
2.3 Från socialdemokratiskt välfärdsideal till neoliberalism ... 8
2.4 Politiseringen av kriminaldebatten ... 9
2.5 Rasism(er) och rasifiering ...10
2.5.1 Den svenska vitheten och vithetens hegemoni...11
2.6 Stämplingsteori ...12
3 METOD OCH MATERIAL ... 13
3.1 Metod ...13
3.1.1 Kritisk diskursanalys...13
3.1.1.1. Hegemoni och makt ... 14
3.1.1.2. Ideologi ... 14
3.1.2 Faircloghs tredimensionella modell för diskursanalys ...15
3.2 Analysmall ...16
3.2.1 Centrala begrepp ...17
3.2.2 Operationalisering ...18
3.3 Material ...19
3.3.1 Tillvägagångsätt vid val av debattartiklar ...19
3.3.2 Debattartiklar ...20
3.5 Forskningsetiska överväganden ...21
4 RESULTAT OCH ANALYS ... 22
4.1 Textens dimension och den diskursiva praktiken ...22
4.1.1 Socialdemokraterna ...22 4.1.1.1. Sammanfattning ... 25 4.1.2 Moderaterna ...26 4.1.2.1. Sammanfattning ... 28 4.1.3 Sverigedemokraterna ...28 4.1.3.1. Sammanfattning ... 30
4.2 Den sociala praktikens nivå ...31
5 SAMMANFATTANDE DISKUSSION ... 32
5.1 Hur bidrar svenska politiker till rasifieringsprocesser i den svenska kriminalpolitiska debatten? ...33
5.2 I vilken utsträckning kan den svenska kriminalpolitiska debatten anses användas som en politisk arena och vilka demokratiska konsekvenser kan det innebära? ...34
6 DISKUSSION... 35
6.1 Fortsatt forskning ...36
7 SLUTSATSER ... 37
REFERENSER ...2
TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING
Figur 1 Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (1992:73) ... 15Tabell 1 Medina analytiska modell för kritisk diskursanalys (2013, s. 96) ... 17
FÖRKORTNINGAR
Förkortning Beskrivning BRÅ Brottsförebyggande rådet DN Dagens Nyheter NE Nationalencyklopedin M Moderaterna S Socialdemokraterna SvD Svenska dagbladet SD SverigedemokraternaDEFINITIONER
Definition BeskrivningEtnicitet ”En nutida definition ser etnicitet som en aspekt av en social relation mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till andra grupper. En grupps självidentifikation är central.” NE, (u.å)
Etnisk grupp ”…namngiven grupp av människor med myter om ett gemensamt ursprung, en gemensam historia, någon eller några former av gemensam kultur (religion, språk, traditioner etc.), en förankring till ett territorium och en känsla av intern solidaritet” NE, (u.å) Gäng En grupp individer som har någon form av symbol för
medlemskap, någon form av specifik kommunikation,
beständighet, territorium och brottslighet (Sarnecki, 2014, s.198). Hegemoni Hegemoni är både en process och en maktstruktur. Processen
förklarar den överbyggnad som bidrar till människans skapande av medvetande.
En maktstruktur som bygger på organisering av samtycke – som de processer varigenom underordnade medvetande former skapas utan att tillgripa våld eller tvång (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.39).
1
INLEDNING
Det inledande avsnittet som följer innehåller en introduktion för området och bakgrund för vilket en statsvetenskaplig utgångspunkt presenteras. Varför det det valda ämnet är relevant och intressant presenteras även närmare i introduktionens avslutande del. Vidare följer en kort genomgång av relevant tidigare forskning. Därefter följer problemformulering, syfte och frågeställning och avslutningsvis en redogörelse för uppsatsen disposition.
1.1
Introduktion
”Den digitala revolutionen är vår tids industriella revolution. Den industriella revolutionen omstöpte samhället, förändrade maktförhållandena och skapade nya sociala och politiska skiljelinjer. Frågan är därför inte om utan på vilket sätt den digitala revolutionen kommer att påverka vårt samhälle och vårt sätt att leva.”
- Bjereld, U., Blombäck, M., Demker, S., och Sandberg, L. (2018, s. 40)
Inom den statsvetenskapliga disciplinen har forskare sedan slutet av 1990-talet utarbetat teorier om den digitala demokratin eller e-democracy som det heter på engelska. Såväl medborgare som politiker och tjänstemän använder sig av sociala medier, digitala nyhetstidningar och egna hemsidor för politiska kampanjer, politiskt deltagande genom debatt, medlemsrekrytering och information (Bjereld et al., 2018). De flesta svenska
myndigheter har en hemsida och ofta även närvaro på sociala medier där medborgare kan ta del av information och erbjuder någon typ av e-tjänst där medborgare kan interagera med myndigheten (Cöster & Westelius, 2016). Parallellt har frågan om massmedias betydelse för politiker och demokrati intensifierats under 2000-talet menar Wodak (2015) och Street (2012). Wodak (2015) menar att det är en typ av ”media-democracy” som vuxit fram i många demokratier där medborganas verklighetsbild och attityder påverkas i hög grad av
massmedias rapportering. Wodak menar vidare att högerpopulistiska partier är synnerligen skickliga på att använda sig av media och sociala medier för att styra debatten mot deras diskursordning. Wodak kallar strategin för ”the right wing populist perpetuum mobile” som i korthet går ut på att högerpopulistiska partier medvetet uttalar sig skandalöst och
normbrytande, ofta rasistiskt, vilket tvingar media att rapportera om det och andra politiker att bemöta dem. Genom detta kan de senare öka utrymmet för just sina frågor i den allmänna debatten (Wodak, 2015).
”Brottsutvecklingen fortsätter att gå åt fel håll och tryggheten i samhället fortsätter att försämras. Detta gäller särskilt den grova och organiserade brottsligheten.
Gängbrottsligheten har etablerat sig som det kanske allvarligaste samhällsproblemet som Sverige har att hantera.” (Forsell, J., (M), Vilhelmsson, H., (C), Carlson, A., (KD), Pehrson, J.,
(L), SvD, 2021-01-27) Citatet är från en debattartikel som argumenterar för att ändra påföljden för ungdomsbrottslingar som i nuläget döms till sluten ungdomsvård till
kriminalvården. Det är skrivet under pågående covid-19 pandemi där arbetslösheten ökat till nivåer jämförbara med de som sågs under finanskrisen 2008-2012 (SCB, 2021). Att skärpa straffen för unga som begår brott är inget unikt för denna debattartikel utan ses ofta i debattartiklar. Gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet har på senare tid kommit att konstrueras som ett av Sveriges främsta samhällsproblem av politiker och föranledde det 34-punkts program som regeringen i september 2019 presenterade mot organiserad brottslighet (Regeringen, 2020). 34-punktsrogrammet kritiserades av oppositionen som menar att programmet inte är tillräckligt för att tackla problematiken där kritiken i sin helhet handlar om att mer omfattande åtgärder behövs (Olsson, 2020). 34-punktsprogrammet får även kritik i den statliga utredningen ”En gemensam angelägenhet” som jämlikhetskommissionen publicerat för att inte bygga på forskning och evidens i tillräcklig utsträckning där bland annat punkt 11 och 16 som föreslår skärpta straff för unga (SOU 2020:46, Vol 2).
Att ungdomsbrottslighet länge lyfts fram i den kriminalpolitiska debatten menar Estrada och Flyghed (2017) kan bero på att ungdom som begrepp å ena sidan står för hopp om framtiden, å andra sidan när ungdomen lyfts i relation till brottslighet ses som en indikator för en negativ samhällsutveckling. Att den kriminalpolitiska debatten intensifierats det senaste decenniet stöds av opinionsundersökningar som Novus utfört 2010-2021. Topp tre viktigaste frågorna för väljarna 2010 var Sjukvården 67%, Skola och utbildning 59% och
Sysselsättning/arbetslöshet 59%. I juni 2021 var topp tre viktigaste frågorna för väljarna Sjukvården 59%, Invandring/integration 50% och Lag och ordning 51% (Novus, 2021). Sedan 2010 har mycket hänt som skulle kunna bidra till en förståelse för varför frågor som lag och ordning och invandring/integration ett decennium senare kvalar in som topp tre viktigaste frågorna för väljare som Novus tillfrågat (2021).
Några faktorer som jag vill lyfta fram har betydelse för hur den kriminalpolitiska debatten utvecklats är dels hur digitaliseringen och förändringen av hur de politiska samtalen förs och i vilka forum har betydelse. Dels hur det är möjligt att förändringen kan härledas till
Sverigedemokraternas intåg som riksdagsparti 2010 har medfört en förskjutning av debatten mot Sverigedemokraternas viktigaste frågor vilka främst berör just frågor om invandring och lag och ordning. Strax innan valet 2010 släppte Sverigedemokraterna en rapport som
menade på att invandringen låg som grund till en ökning av antalet våldtäkter i Sverige (Sverigedemokraterna, 2010). Detta upprörde många och tillbakavisades av BRÅ som menade att Sverigedemokraternas rapport var spekulativ och innehöll flera felkällor
(Magnusson, 2010). Att invandring och brottslighet förs samman i den allmänna debatten är inget nytt. Sedan 1970-talet har ”invandrares” brottslighet lyfts fram i den allmänna debatten och har tagit stöd av kriminalstatistiken som påvisar en överrepresentation av ”invandrare”. Överrepresentationen av ”invandrare” i kriminalstatistiken bör dock problematiseras utifrån ett antal faktorer. Dels är det känt att personer med utländsk bakgrund i högre grad blir anmälda, undersökta av poliser och dömda än ”svenskar”. Dels är överrepresentationen av i kriminalstatistiken (Estrada, 2017). I den statliga offentliga utredningen 2020:46 lyfter jämlikhetsmissionen fram att överrepresentationen i kriminalstatistiken för personer med utländsk bakgrund enligt forskning främst beror på socioekonomiska faktorer och
Det var intresset för jämlikhetsfrågor som först gjorde mig intresserad av att undersöka den kriminalpolitiska debatten och hur den potentiellt bidrar till en ökad stigmatisering av segregerade områden. Att jag valt just rasifiering i den kriminalpolitiska debatten beror på att det finns en avsaknad av studier som i en svensk kontext knyter an till hur våra politiker bidrar till stigmatisering av rasifierade bostadsområden och i förlängningen för de boende, medborgarna i de lokalsamhällen som berörs. Den forskning jag kunnat hitta inom området rör sig främst inom kriminologi, kulturgeografi och sociologi. Från ett statsvetenskapligt perspektiv är det främst frågan om makt och demokrati som jag menar är starkt knutna till frågan om en rasifiering i den kriminalpolitiska debatten som rör ungdomsbrottslighet och gängkriminalitet. Opinionsundersökningarna som Novus utfört (2021) visar på att den kriminalpolitiska debatten har stor betydelse för politikerna och de politiska partierna för att vinna väljarnas förtroende. I det digitaliserade informationssamhälle vi lever i har politikers närvaro i media och hur de konstruerar brottslighet som samhällsproblem och framför allt var och vilka som kan ses i centrum för det samhällsproblem som beskrivs stor betydelse och kan potentiellt få negativa effekter för redan marginaliserade grupper i Sverige.
1.2
Tidigare forskning
Felipe Estrada lade fram flera hypoteser gällande reaktioner i kriminalpolitiska debatter i sin avhandling
Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem: Utveckling, uppmärksamhet och
reaktion
(1999) om hur rasifiering av ungdomsbrottslighet i synnerhet i massmedia men även i den kriminalpolitiska debatten kan bidra till en bild av ”invandrare” som brottslingar och ”svenskar” som brottsoffer. Denna hypotes kvarstår i antologin som behandlar den svenska ungdomsbrottsligheten från 2017 som Estrada är medförfattare till. Att ”invandrare” och ”svenskar” skrivs med citationstecken beror på dels hur ”invandrare” konstrueras socialt utifrån fenotypiska faktorer som utseende eller andra faktorer som efternamn även i de fall individerna är svenskar i egentlig mening. Det vill säga att de är svenskfödda men uppfattas och beskrivs som ”invandrare” av samhället. Vidare lägger Estrada (2017) fram hypotesen om en mer repressiv hållning i kriminalpolitiken kunde kunna förklaras av hur den historiskt sett socialdemokratiska välfärdsmodellen vacklade till följd av ekonomiska kriser under 1980-talet i kombinationen med en växande nyliberalism från främst Liberalerna och Moderaterna (Estrada & Flyghed, 2017). Kristina Boréus (1997) menar att så kunde ske genomförändringen av den politiska diskursen genom ideologiska nyckelbegrepp som ”jämlikhet”, ”rättvisa” och ”demokrati” utmanades av nyliberala ideal som individualism, kapitalism och den fria marknaden som svar på de ekonomiska utmaningar Sverige stod inför under det sena 1980-talet (Boréus,1997).
”Staten har fått svårare att erbjuda det folkflertalet vill ha – jämlikhet och trygghet […]Som en konsekvens av detta kan det hävdas att det blivit viktigare för makthavarna att hitta vägar att undvika, eller åtminstone begränsa, legitimitetsbortfallet. En möjlighet som står till buds är att förflytta det offentliga samtalets fokus till arenor där legitimitetsvinnande handlingskraft är möjlig att påvisa. Enligt Bauman (2000, 2012; se också Hall m.fl. 1978 klassiska analys) är att brottsligheten och kriminalpolitiken har blivit en sådan arena.” (Estrada, 2017:363)
Den rasifiering av ungdomsbrottsligheten som Estrada (1999, 2017) hänvisar till bygger på kulturgeografen Irene Molinas forskning om stadens rasifiering som visar på en tendens av boendesegregation utifrån socioekonomiska förhållanden till boendesegregation utifrån etnisk härkomst. Rasifiering är ett begrepp som är översatt från det engelska begreppet racialization först operationaliserat av sociologen Robert Miles under 1980-talet där rasifiering definieras som
” ...the representational process whereby social significance is attached to certain biological (usually phenotypical) human features, on the basis on which those people possessing those characteristics are designated as a distinct social collectivity." (Miles, 1989: 74)
Irene Molina presenterar i SOU 2005:41 ” BORTOM VI OCH DOM, Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering” två olika förståelser för begreppet rasifiering. Den ena är samhällskonstituerande där samhället rasifieras och den andra där individer rasifieras. Det är kontroversiellt att tala om ”ras” då det saknas några faktiska belägg för att ras är något essentiellt och biologiskt betingat för människor. Molina (1997, 2005) menar att ”ras” och etnicitet är synonymt där etnicitet ofta används för att beskriva samma sak. Vidare kan användandet av etnicitet dölja de maktrelationer som ger upphov till rasism genom att inte erkänna rasifiering som praktik. ”Ras” ska förstås som en social konstruktion där människor delas in i grupperingar utifrån ofta fenotypiska attribut och därmed placeras in i en social ordning. Minoriteter målas upp som avvikande, ”de andra” och ordnas därefter i en social ordning, en social hierarki. Rasifiering är den process där ”ras” konstrueras (Molina, 1997). Rasifiering i sig innebär inte att alla som rasifieras i
rasifieringsprocesser utsätts för rasism. Rasism ska i denna uppsats förstås genom den strukturella diskriminering vilken är en biprodukt av rasifieringsprocesser där individer konstrueras som ”de andra” i relation till majoritetens ”vi” i samhället. I denna uppsats är utgångspunkten med hänsyn till studieobjektet att ”vi” konstrueras som ”svenskar” och ”de laglydiga” medan ”de andra” konstrueras som ”invandrare” och ”brottsbenägna” (Molina 1997, 2005; Estrada & Flyghed, 2017).
Leonard Schclarek Mulinari är en svensk kriminolog som i artikeln Racial profiling in the racial welfare state: Examining the order of policing in the Nordic region menar att det även i Sverige förekommer rasprofilering där i synnerhet afrosvenskar och unga män i utsatta områden stoppas i högra grad av polis och ordningsvakter för kontroller i vardagssituationer. Det kan vara när de kör bil eller rör sig i sina bostadsområden. Utsatta områden är ofta segregerade med låg socioekonomisk status, enligt polisen (2017) är andra kriterier för ett utsatt område att det finns en stark misstro mot polisen och andra myndigheter och en hög kriminell lokal närvaro. Problematiken med att visa på rasprofilering är att det ofta står ord mot ord där polisens utsagor om att det inte rör sig om diskriminerande kontroller och åtgärder väger tyngre. I studien Schclarek Mulinari och Keskinen (2020) presenterar har flera intervjuer med såväl informanter med erfarenhet av diskriminerande kontroller utförts som med poliser som arbetar i fältet i så kallade utsatta områden (Schclarek Mulinari, L., & Keskinen, S.,2020). Begreppen som Schclarek Mulinari & Keskinen (2020) använder sig av skiljer sig från de som Martens, P., D. Shannon & N. Thörnqvist (2008) i rapport 2008:4 BRÅ använder sig av som belyser hur etnisk profilering och etnisk diskriminering inom rättsväsendet förekommer. Oavsett om ”etnisk profilering” eller ”rasprofilering” används som
begrepp är innebörden likvärdig när vi utgår från att ”ras” är socialt konstruerat och inte en inre essens.
1.3
Problemformulering
Det statsvetenskapliga perspektivet är frågan om ojämlika maktrelationer som rasifiering, etnisk/rasprofilering, stigmatisering och strukturell diskriminering alla är möjliga att härleda till demokratiteori och inkluderande medborgarskap. Att ojämlikhet inte är förenligt en demokrati knyter i sin essens an till frågan medborgarskap och föreställningen om att all offentlig makt ska utgå från folket. Därigenom bör även all offentlig makt sträva efter en jämlikhet. Detta är något som jämlikhetskommissionen lyfter i SOU 2020:46 Vol 1. Det finns forskning som tyder på att socioekonomiskt utsatta områden även i hög grad är segregerade områden, har en högre grad av brott – men är det människorna som bor där som är orsaken eller är det andra faktorer kopplade till området? Enligt Estrada och Flyghed (2017) är etnicitet inte en faktor i utsatta områden för risk för kriminell livsstil. I stället handlar det om bostadsområdet i sig och de förutsättningar de boende får för att realisera sina drömmar och ambitioner i relation till övriga befolkningen som möter andra förutsättningar. (Politisk) jämlikhet, självbestämmande, erkännande och rättvisa är centrala begrepp för ett
inkluderande medborgarskap och en väg bort från stigmatiseringen som boendesegregation ofta åtföljs av enligt (Lister, 2007: Young, 1999).
1.4
Syfte och frågeställning
Syftet är att undersöka om den svenska kriminalpolitiska debatten reproducerar ojämlika maktrelationer i samhället och vilka demokratiska konsekvenser som en politiserad debatt kan innebära för medborgare och statens demokratiska legitimitet. Syftet kan därmed delas upp i två delar. Å ena sidan om den kriminalpolitiska debatten används som en politisk arena för att påvisa en handlingskraftighet mot ungdomsbrottslighet och gängkriminalitet som samhällsproblem. Å andra sidan hur den kriminalpolitiska debatten förändrar eller
förstärker ojämlika maktrelationer genom rasifieringsprocesser där ungdomsbrottsligheten rasifieras genom konstruerandet av ”vi” (svenskar) som brottsoffer och ”de” (invandrare) som brottslingar i linje med Estrada (1999;2017). För att svara på frågeställningarna
genomförs en kritisk diskursanalys av debattartiklar i svenska dagstidningar från Sveriges tre största riksdagspartier; Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna där tidsperioden avgränsats till åren 2020-2021.
1. Hur bidrar svenska politiker till rasifieringsprocesser i den svenska kriminalpolitiska debatten?
2. I vilken utsträckning kan den svenska kriminalpolitiska debatten anses användas som en politisk arena och vilka demokratiska konsekvenser kan det innebära?
1.5
Disposition
I uppsatsens avsnitt 2 Teori presenteras de teorier som ska bistå i att besvara
frågeställningarna vilka är social konstruktivismen, demokratiteori, från socialdemokratiskt välfärdsideal till neoliberalism, politiseringen av kriminaldebatten och rasism(er) och rasifiering. I uppsatsens avsnitt 3 Metod och material följer en redogörelse för den valda metoden och motivering till material som ska ligga till grund för analysen samt en redogörelse för den analytiska mallen och frågor om validitet, reliabilitet och
forskningsetiska överväganden. I avsnitt 4 Resultat och analys analyseras och presenteras resultatet genom Faircloughs tredimensionella analys modell för kritisk diskursanalys. I avsnitt 5 Sammanfattande diskussion diskuteras analysen och resultatet för att sedan besvara frågeställningarna. I avsnitt 6 Diskussion förs en kritisk diskussion av det producerade resultatet, metoden och tolkningar i analysen för att avslutas med notering om fortsatt forskning. I det sista avsnittet 7 sammanfattas studien i en slutsats.
2
TEORI
I teoriavsnittet återfinns en redogörelse för relevanta teorier till uppsatsen syfte. Då kritisk diskursanalys är den valda metoden för att svara på de valda frågeställningarna kommer således det teoretiska ramverket utgå från diskursanalys som teori där social konstruktivism som teoretisk ansats bör gå att applicera på relevanta teorier för denna uppsats. I teori avsnittet följer därmed en genomgång av demokratiteori, neoliberalism, rasism och
stämplingsteori vilka knyts samman till en skandinavisk kontext. Stämplingsteori återfinns även i teoriavsnittet för att bistå analysen av den andra frågeställningen om den
kriminalpolitiska debatten är ett sätt för politiker att påvisa politisk handlingskraft och om det är gynnsamt för medborgarna.
2.1
Social konstruktivism
Socialkonstruktivismen har sina rötter i marxismen men skiljer sig åt från synen på kultur och samhälle som kontingent eller universellt. Socialkonstruktivism skulle kunna definieras som förståelsen för att hela vår värld skapas av och med människors uppfattning av världen, historia, kultur och att vår kunskap är en produkt av sociala processer och sociala handlingar för vilken sociala identiteter reproduceras eller omformulerar sociala strukturer.
Nyckelpremisserna för socialkonstruktivism kan därmed förstås som en kritisk inställning till vad som kan uppfattas som självklar kunskap, det går inte att säga att vår förståelse för en historisk händelse är alltigenom objektiv då vi som människor tolkar och kategoriserar vår verklighet utifrån hur vi som människor är historiskt och kulturellt präglade. Detta
förhållningsätt utgår från en antiessentiellt ansats där människan inte har förutbestämda inre essenser utan skapas av den sociala värld vi lever i. Vidare är just idén om kunskap central då kunskap ofta förstås som något objektivt och sant. Inom socialkonstruktivismen bör kunskap förstås i samband med sociala processer och sociala handlingar och kan vara en spegling av verkligheten, men kan även vara en spegling av vår förståelse av verkligheten. Teoretiska tolkningar om social konstruktivism är många och kan användas i empirisk forskning utifrån andra perspektiv än diskursanalys (Winter Jørgensen & Phillips, 2000).
2.2
Demokrati, legitimitet och politisk handlingskraft
Demokrati är ett stort begrepp som inte helt lätt låter sig definieras även om den vanligaste begreppsdefinitionen ofta talar om själva ordets ursprung genom grekiskans demos och krati för att påtala att makt genom folket. Demokrati som statsvetenskapligt begrepp är allt
svårare att lättvindigt definiera då det saknas konsensus för en och samma definition. Olika demokratiteoretiker har olika syn på hur demokrati ska definieras (Erman, 2016). Inom statsvetenskapen och i samhället blir demokrati som begrepp ofta definierat genom
förståelsen om den representativa demokratin vilket är ett begrepp som ofta likställs med en liberal demokrati. Den liberala demokratin som delvis utgår från en aggregativ demokrati där den demokratiska legitimiteten utgår från att det är den av majoriteten valda politiska
representanterna även representerar de kollektiva värderingar medborgarna har. Inte sällan är Robert Dahls idealdemokrati och polyarki dominerande i just hur en demokrati bör se ut.
Dahl & Shapiro (2015) menar att demokrati kan definieras genom ett demokratiideal som ingen stat sannolikt kommer att kunna leva upp till eller som det politiska system som utgör en stats verkliga demokrati. Därav kommer Dahl polyarki som en mer sannolik
demokratimodell vilken i korta drag bör innefatta de grundläggande kriterierna fria regelbundna val, lika rösträtt, folkvalda representanter, en upplyst förståelse av samhället, kontroll av dagordningen, organisationsfrihet, rätt att kandidera i val och yttrandefrihet. Utöver dessa ska även ett inkluderande medborgarskap uppfyllas (Dahl & Shapiro, 2015). I artikel 19- 21 i FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna beskrivs en demokrati i stora drag mycket likt det Dahl beskrev. Inom demokratiteoretisk forskning får frågan om inkluderande medborgarskap och deltagande en central roll för vad som egentligen utgör en legitim demokratiprocess för deliberativa demokratiteoretiker som Jurgen Habermas. Deliberativ demokrati förespråkar att de demokratiska processerna blir legitima genom samtal där målet är att uppnå konsensus. Young (2000) poängterar att en deliberativ
demokratimodell kräver inkludering, politisk jämlikhet, förnuftighet och transparens. Denna syn på demokrati är något som återkommer inom den kritiska diskursanalysen och ofta kopplas samman med forskning om inkluderande medborgarskap då en deliberativ demokratimodell i sin grund kräver att alla grupper i demokratin ska få sin röst
representerad i de demokratiska processerna (Young, 2000) Politisk handlingskraft kan förstås som en dimension av legitimitet där kravet om resultatet blir en viktig faktor. Genom synen på demokratiskt styre som folkligt styre ska all myndighetsutövning ske genom folket och en aspekt av legitimitet är granskning eller transparens (Lord & Beetham, 2001). Kravet på effektivitet och resultat i demokratier skulle kunna förklaras av den våg av neoliberalism som svepte över många västerländska demokratier under 1970-talet där synen på staten som och samhället som utifrån marknadsekonomiska teorier inryms (Lentin & Titley, 2011).
2.3
Från socialdemokratiskt välfärdsideal till neoliberalism
I den svenska demokratidiskursen återkommer begreppen demokrati, frihet, rättvisa,jämlikhet och inom socialdemokrati även solidaritet. Utifrån den ideologiska föreställningen politiker eller politiska partier sympatiserar med kan innebörden variera från att utgå från kollektivism eller individualism där den socialdemokratiska välfärdsmodellen historiskt sett starkt kopplats samman med kollektivism (Boréus, 1997). Det är genom neoliberalismen som kom till Sverige under 1970-talet som Sverige som välfärdsstat succesivt kunnat se
omformulera de demokratiska värdebegreppen till att passa en mer privatiserad
välfärdsmodell som i högre grad bygger på individualism och individens egna ansvar för sin sociala situation, även om Sverige än idag har ett etablerat statligt socialt skyddsnät. Boréus belyser främst hur begreppen frihet, demokrati, rättvisa och jämlikhet kan förstås från ett neoliberalt perspektiv i relation till det i svensk kontexten tidigare perspektiven utifrån Sveriges långa historia som socialdemokratisk välfärdsstat. Neoliberalism skulle enklast kunna definieras som en ideologi där det politiska styret närmast ska fungera som ett företag. Individerna ses som ytterst ansvariga för alla sina val och sitt eget livsöde. Neoliberalism är
även i sin kärna kritisk mot idén om en välfärdsstat (Boréus, 1997). Många av dessa begrepp grundas i teorier av Nozick som förespråkar politiskt styre med minimal statlig inverkan där äganderätten har stort fokus vilket vidare motiverar en syn på statlig omfördelning av resurser som orättvis.
I. Frihet ska förstås som negativ frihet, medborgarnas frihet från snarare än den positiva
friheten att. Det tar sig mest i anspråk genom synen om att medborgarna ska vara fria från statlig inblandning i deras liv och beslut (Boréus, 1997)
II. Demokrati kan bäst förstås, utifrån den svenska kontexten, som ett politiskt system där
individens rättigheter står i opposition till kollektivet, där den negativa friheten är i centrum och där äganderätten och den fria marknaden är respekterad (Boréus, 1997).
III. Rättvisa förstås genom Nozick entitlement theory vilken grundas på principer om hur den
individuella äganderätten inte ska kränkas av staten med motiv som välfärdstatensideal vilar på så länge förvärvet av sagda resurs skett på ett juste sätt. Ett juste förvärv baseras på frivilliga överföringar eller ursprungligt förvärv, genom till exempel arv. Välfärdsstatens ideal är inspirerad från den marxistiska idén om ’var och en efter förmåga, var och en efter behov’ som utgår från en rättvis distribution där alla bidrar efter förmåga och alla i samhället ska därefter tilldelas resurser efter behov. Det är enligt Nozick och neoliberalismen inte rättvisa då det kränker individens självbestämmanderätt över sina egna resurser (Hoffman & Graham, 2015; Boréus, 1997)
IV. Jämlikhet kan förstås som individens rättighet att behandlas lika främst inför lagen i såväl
positiv som negativ förståelse. Jämlikhet ses inte som en equality of outcome då en sådan förståelse av jämlikhet innebär att en rättvis distribution som bryter mot äganderätten och självbestämmanderätten kan bli legitim (Boréus, 1997).
Hur neoliberalismen kan ses ha påverkat synen på kriminalitet menar vissa forskare inom det kriminologiska området bero på att brottsligheten i sig haft en viktig roll för den politiska arenan och kritiken mot välfärdsstaten. Den kritik som främst riktats är att välfärdsstaten skapar ett samhälle där individer saknar incitament för att ta sig ur fattigdom. Den
neoliberala kriminalpolitiken kan även sägas ha en karaktär av marknadsekonomisk modell där åter igen individens egna ansvar för sin livssitutaion är i centrum. Men även en mer ”rationell handläggning” av brottsligheten som modernt samhällsproblem där en alarmistisk lag och ordning-strategi ofta används (Estrada & Flyghed, 2017). Med alarmistisk lag och ordning-strategi är min tolkning att brottslighet som samhällsproblem konstrueras som ett allvarligt hot mot landet och dess medborgare där än kraftfullare åtgärder för att upprätthålla lag och ordning är den enda sanna lösningen.
2.4
Politiseringen av kriminaldebatten
“Politicisation, in a broad and basic understanding, means to turn something – an issue, an institution, a policy – that previously was not a subject to political action into something that now is subject to political action” Palonen et al., (2019, s.249)
Palonen et al., (2019) menar att politisering ofta används inom populistiska diskurser där samhällsfrågor eller samhällsproblem som tidigare inte varit föremål för politisk handling konstrueras på ett sådant sätt att den enda lösningen på problemet måste ske genom politisk handlingskraftighet. Populism kan i sin tur förstås som en retorik som erbjuder lätta
lösningar på ett komplext problem ofta med tydliga antagonistiska inslag där den som
presenterar lösningen inte själva har något ansvar i problemens grundorsaker. Palonen et al., (2019) menar att integration i EU har blivit en politiserad fråga som utnyttjas av
högerradikala krafter i flera EU-länder (Palonen et al., 2019)
Politisering av kriminalpolitiken innebär att kriminalpolitiska åtgärder alltmer blir till en arena där politiker gör förekomsten av kriminalitet i samhället till en fråga för politiska handlingsåtgärder som inte baseras på forskning och evidens kring vilka åtgärder som har sann effekt på kriminalitet som samhällsproblem. Estrada (1999) beskrev hur den
kriminalpolitiska debatten skapar ett samhällsproblem kring brottslighet som statiskt sett inte speglar verkligheten. Det har inte förändrats sedan avhandlingen publicerades för nära 22 år sedan (Estrada & Flyghed, 2017). De kriminalpolitiska åtgärderna utgår därefter från ideologiska tankar om hur dessa samhällsproblem bäst tacklas (Estrada och Flyghed, 2017). Den trend som kan ses i Europa men även Sverige enligt Demker & Duus-Otterström (2009) är att en ökad syn på skärpta straff och ökad fokus på brottsoffer som del av politiseringen av kriminalpolitiken. Det är ett avsteg från handlingsåtgärder i form av brottförebyggande åtgärder i första hand och rehabilitering i andra hand som det i den kriminologiska
forskningen kan sägas råder relativ överensstämmelse om är den mest effektiva (Sarnecki, 2015).
2.5
Rasism(er) och rasifiering
Rasifiering är en process där ”raser” socialt konstrueras. ”Ras” ska inte förstås som biologiska essentiella skillnader mellan människor som är genetiskt nedärvda. ”Ras” som socialt
konstrueras i rasifieringsprocesser förstås genom en ordning där individer tilldelas
stereotyper baserat främst på föreställning om kultur- och eller fenotypiska egenskaper. Det leder således till min ståndpunkt att rasifieringsprocesser inte är likställda med rasism(er) utan innebär att även individer som inte utsätts för strukturell diskriminering eller förtryck rasifieras. Användningen av rasism(er) utgår från Hellström (2017) begreppsöversikt av rasism där han förklarar hur det inte finns en begreppsdefinition av rasism i
samhällsvetenskaplig forskning. Den begreppsdefinition rasism för inom ramen för den här studien är neo-rasismen eller kulturrasism. Kulturrasism, kan ses som en produkt av rasifieringsprocesser. Kulturrasism grundas i kulturella stereotyper av grupper baserat på främst individers kroppsliga utseende som fungerar som en icke verbal indikator för kategoriseringen av förmodad etnisk eller kulturell tillhörighet. Det kan även vara tal om andra faktorer som baserat på namn. Det speglar i rasifieringsprocesserna om att det är kulturella skillnader som avgör hur rationellt en individ eller grupp kan tänka och agera, där en kulturell andrehet ofta konstrueras som ociviliserad och orationell (Molina, 1997). Irene Molina menar i sin avhandling Stadens rasifiering (1997) att det fanns en rasifiering av segregerade områden i Uppsala stad som var fokuset för hennes forskning.
2.5.1
Den svenska vitheten och vithetens hegemoni
Hübinette & Lundström (2014) menar i artikeln Three phases of hegemonic whiteness: understanding racial temporalities in Sweden att det går att identifiera tre faser i
hegemonisk vithet i Sverige. Hegemoni är en teoribildning som kan sägas härstamma från Anthony Gramsci marxistiska idé om klass och hur kapitalismen som ideologiskt
samhällsystem säkerställer att arbetarklassen accepterar sin sociala position som ett system av tyst samtycke (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Den hegemoniska vitheten som Hübinette & Lundström (2014) hänvisar till baseras på Connells (2005) teori om
hegemoniska maskuliniteter. Att den baseras på Connells teori ses den angivna referensen som fördjupat förklarar hur vithetens hegemoni som teori är konstruerad (Hughey, 2010)
“Hegemonic masculinity can be defined as the configuration of gender practice which embodies the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of patriarchy and the subordination of women”
- Connell, R., (2016, s. 139) Connells hegemoniska maskulinitet kan beskrivas genom en relationell pyramid där idealet är den hegemoniska maskuliniteten som få uppnår följt av den delaktiga maskuliniteten som aktivt försöker uppnå idealet. Därefter kommer underordnade som kan vara män som inte är marginaliserade men som avviker från att vilja uppnå idealet. Den marginaliserade är längst ner och består av maskuliniteten kan vara homosexuella män eller icke-vita män.. Sett ur detta kan vi enligt Hübinette & Lundström (2014) byta ut maktstrukturen patriarkat i
Connells hegemoniska maskulinitetsteori mot white supremacy eller ”vit överlägsenhet”. En del av den teoretiska ansatsen som såväl Connells maskulinitetsteori och teoribildningen om hegemonisk vithet är att oavsett om individerna i ett samhälle ideologiskt håller med om, tror på eller till och med förnekar maktstrukturer som patriarkat eller vit överlägsenhet innebär i samhället, så ingår vi i dem. Liksom i Connells maskulinitetsteori så antar teoribildningen i den hegemoniska vitheten hänsyn till att kön och klass har betydelse för den sociala position som tilldelas individer i en sådan maktstruktur (Connell, 2016 : Hughey, 2010)
Den svenska vitheten åsyftar hur begreppet ”svensk” eller ”etnisk svensk” konstrueras som någon som har fenotypiska egenskaper, det fysiska utseendet, om att vara ”vit”. Detta blir problematiskt i det mångkulturella samhälle Sverige är idag där ”etniska svenskar”- och ”svenskar” inte alltid har de fysiska fenotypiska egenskaperna som åsyftas diskursivt när användandet av dessa begrepp motiveras trots att de är just svenskar. Motivet bakom att använda ”svensk” eller ”etnisk svensk” kan vara i linje med den svenska godheten som post-ras, och vad som forskare inom området för ras- och etnicitetsstudier kallar ”color blindness” (Hübinette & Lundström, 2011). Begrepp som ”etnisk svensk”, ”svensk” eller ”etnisk
minoritet” används som ersättningsord för det som åsyftas dvs en person som är vit eller icke-vit. Icke-vit används inom den svenska disciplinen för ras- och etnicitetstudier vilket är ett försök till svensk översättning för det engelska begreppet People of Color (POC) vilket syftar till att inkludera alla som i rasifieringsprocesser konstrueras som just icke-vita utifrån teorin om vithet som norm genom postkolonial teori. Det är dock ett ofta problematiserat begrepp som i sin negation förstärker vithetsnormen (Hübinette, Hörnfeldt, Farahani & Rosales, 2012). Att utgöra en etnisk minoritet är inte synonymt med att vara icke-vit. Samer
utgörs till exempel oftast av personer som utifrån fenotyp rasifieras som vita men utgör i egenskap av skandinavisk ursprungsbefolkning ändå en etnisk minoritet. Samer blir utsatta för strukturell diskriminering och rasism utifrån sin samiska identitet (Johansson Lönn, 2014).
2.6
Stämplingsteori
Stämplingsteori är antar en socialkonstruktivistisk ansats och används främst av
kriminologer och sociologer för att beskriva en process där individer internaliserar en negativ identitet utifrån samhällets reaktioner på ett avvikande beteende. Avvikande beteende ska förstås som beteenden som bryter mot regler och normer som finns i samhället (Sarnecki, 2014). Relevansen för stämplingsteori i relation till uppsatsen syfte utgår å ena sidan från den diskursanalytiska hållningen till hur diskurser skapas och upprätthåller maktstrukturer i samhället, å andra sidan från tesen om rasifiering av brottslingar i den politiska diskursen inom området för kriminalpolitik. Detta kan ske genom att ”förorter”, ”utanförskap”, ”invandrare” och ”etniska minoriteter” återkommer i politiker och medias beskrivning av ungdomsbrottslighet och gängkriminalitet skapas även en ökad risk för en internaliserad negativ identitet genom att samhället i stort ser främst unga män som i en
rasifieringsprocesser grupperats som ”invandrare” i de nämnda förorterna som ”brottslingar” (Estrada & Flyghed, 2017). Genom stämplingsteori skulle det kunna innebära att tröskeln för avvikande beteende genom frångåendet av rådande regler och normer i dessa områden även innebär att tröskeln för att inleda en kriminell livsstil för ungdomar kan vara lägre när samhällets syn på de har en kriminell fallenhet.
3
METOD OCH MATERIAL
I metod- och materialkapitlet följer en redogörelse för det valda tillvägagångssättet för val av material och analytiska redskap. Den valda metoden är kritisk diskursanalys.
3.1
Metod
Den valda metoden för denna uppsats är kritisk diskursanalys av Faircloughs modell och valdes med hänsyn till studiens syfte och frågeställningar. För att bäst kunna besvara hur rasifiering görs måste metoden ta hänsyn till hur språksystem konstruerar sociala strukturer och maktsystem. Det hade därmed blivit svårt att utföra denna studie utifrån syfte och frågeställningar med en annan vetenskaplig metod än diskursanalys. Diskursanalys är en typ av textanalys. Diskurs som begrepp kan användas för att beskriva hur språk lingvistiskt kan användas i text och talad form i olika sammanhang. Exempel på sådan diskurs kan vara medicinsk diskurs där ett visst språkbruk är gällande. Inom samhällsvetenskap kan
diskursanalys användas för att identifiera maktrelationer som konstrueras och upprätthålls genom språksystem i enlighet med en social konstruktivistisk ansats (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det finns olika inriktningar såväl teoretiskt som metodologiska inom diskursanalys. Framstående är diskursteori som tagits fram av Laclau och Mouffe samt Fairclough och även Wodak som är framstående inom den kritiska diskursanalysen. Det finns gemensamma nämnare för inriktningarna som synen på text och språk som
konstituerad- och eller konstituerande. Diskursanalys är förutom ett metodologiskt analytiskt verktyg för att analysera maktrelationer och sociala fenomen bunden till diskursanalys som teori (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Den teoretiska
utgångspunkten för alla diskursanalytiska inriktningar är social konstruktivismen som genom språksystem skapar människornas världsbild genom uppfattningen av historia, sig själva och sin omvärld. Vad som ingår i språksystemen kan skilja sig något åt i de olika inriktningarna men nyckelpremissen återfinns i perspektivet på språket vilken inte kan tolkas som en neutral kommunikationshandling. Diskurser existerar dels lingvistiskt i språksystem, dels genom sociala praktiker, sociala strukturer och av vissa diskursteoretiker som Laclau & Mouffe är allt en del av diskurserna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Hur termen diskurs ska förstås i denna uppsats följer den som Boréus och Bergström (2018) kallar andra generationens diskursanalys som ser diskurs som semiotiska handlingar vilket åsyftar hur vi talar, avbildar, text och ibland även visuellt som bilder och kroppsspråk (Boréus & Bergström, 2018).
3.1.1
Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys skiljer sig något från övriga diskursanalytiska inriktningar som finns genom att lingvistiken står i centrum som analysverktyg och synen på språkbruk som
handling. Fairclough som är framstående inom kritisk diskursanalys menar att allt språkbruk är en kommunikativ händelse och handling. Det samhällskritiska elementet i kritisk
nationalism (Boréus & Bergström, 2018). Wodak & Meyer (2001) presenterar tre koncept som är genomgående för all kritisk diskursanalys; makt, historia och ideologi. En mer
ingående beskrivning av dessa koncept följer senare i detta avsitt. Där utöver har även kritisk diskursanalys gemensamt att vara samhällskritisk där en kritik mot diskurserna och det sätt som de kan upprätthålla ojämlika maktstrukturer. Att använda kritisk diskursanalys som teoretiskt och metodologiskt verktyg innebär därför att forskaren gör en ansats att förändra och utmana de diskurser som bidrar till upprätthållandet av ojämlika maktstrukturer i syfte att möjliggöra en mer jämlik maktstruktur. Boréus & Bergström (2018) framhåller hur det praktiken kan vara att uppföra riktlinjer för att motverka sexistiskt språkbruk.
3.1.1.1.
Hegemoni och makt
Makt i kritisk diskursanalys utgår från främst förståelsen om Lukes tredje dimension av makt där människor förmås agera på ett sådant sätt som egentligen inte ligger i deras intresse (Boréus & Bergström, 2018). Lukes makt dimension skulle kunna beskrivas som en makt utöver den klassiska där A förmår B att göra något som hen inte tänkt att göra initialt. I Lukes tredje dimension av makt styr en aktör genom tanken. Det är en form av manipulation där A (aktören) genom att förneka eller förstärka det som gynnar A maktposition och som låser B (grupp) i den dominansrelation som uppstått (Reed, I., 2013).
Hegemoni är som tidigare nämnt i teoriavsnittet ett begrepp som beskriver maktrelationer av förstått som ett organiserat samtycke. Det bygger i sin tur på en typ av
betydelseförhandlingar som alla sociala grupper deltar i enligt Gramsci.
Betydelseförhandlingar kan förstås som hur element, eller begrepp, konkurrerar om betydelsen varvid en betydelsekonsensus kommer att uppstå. Fairclough menar att dessa betydelseförhandlingar även för med sig möjligheten av motstånd genom att de
konkurrerande elementen som utmanar det dominerade elementen ger människor resurser för motstånd (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
3.1.1.2.
Ideologi
Winther Jørgensen & Phillips (2000) belyser hur Fairclough uppfattar ideologi som betydelse i maktens tjänst vilket innebär förståelsen för ideologi som
”betydelsekonstruktioner bidrar till produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000 s. 79). Dominansrelationer kan baseras på klass, kön eller föreställning om ”ras” även om den ibland beskrivs som kulturellt underlägsen den i samhället dominerande kulturen (Winter Jørgensen & Phillips, 2000; Erman, 2016). I ett samhälle där dominansrelationer existerar skapas därmed ideologier enligt Fairclough. Huruvida en diskurs är att anses ideologisk eller icke-ideologisk är en svår gränsdragning menar Winther Jørgensen och Phillips (2000) då diskurser anses ideologiska när de upprätthåller eller transformerar makt- eller dominansrelationer. Svårigheten
återfinns i förståelsen om det finns någon diskurs som helt saknar en sådan ideologisk funktion eller konsekvens. Fairclough är inspirerad av kulturmarxistiska förståelsen för ideologi som praktik men tar avstånd från förståelsen om att människan är subjekt som saknar egen handlingsförmåga. I stället menar Fairclough att ideologisk praktik är en
betydelsebildning i vardagssituationer som en funktion att befästa den sociala ordningen där betydelsebildningen i sig är en del av tolkningen. Det är därmed möjligt för individer att tolka betydelser olika i en och samma diskurs vilket leder till hur texter kan ha olika
betydelsepotentialer och därmed öppna för flera olika tolkningar med differentierad grad till möjlighet för motstånd. Med motstånd menar Fairclough att subjekt är ideologiskt
positionerade men innehar förmågan, genom tolkningen, att handla på ett sätt som möjliggör skapandet av egna förbindelser med en diskurs och ideologier de utsätts för. Vidare anses människan som positionerade subjekt i ideologier i stånd att omstrukturera såväl praktiker som strukturer (Winther Jørgensen & Phillips, 2000)
3.1.2
Faircloghs tredimensionella modell för diskursanalys
Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys består av tre nivåer eller dimensioner som visad i figur 1.1.Fairclough menar att allt språkbruk är en kommunikativ händelse vilken kan vara kan vara en debattartikel, en interpellation eller annan text som har en tilltänkt läsare.
Textdimensionen är den lingvistiska uppbyggnaden där textens vokabulär, grammatik och satsbildningar är i centrum för analysen vilken utgör grunden för hur aktören eller agenten konstruerar sociala relationer. Den kan även beskrivas som en semiotisk handling (Boréus & Bergström, 2018). Medina (2013) har i sin avhandling Från tyst vår till hållbar utveckling framställt en analysmodell som grundas i Faircloughs tredimensionella modell kritiska diskursanalys. I den ingår även begreppen kohesion och struktur i text dimensionen. Kohesion syftar till att beskriva hur aktörer presenterar och framhäver sina egna argument målsättningar. I Medinas (2013) analysmall för texten dimensionen finns även struktur vilken analyserar hur aktören beskriver verkligheten som helhet, vilka problem och lösningar.
Figur 1 Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (1992:73)
Den diskursiva praktikens dimension kan enligt Boréus & Bergström (2018) även omnämnas som diskursordningen och åsyftar den semiotiska praktiken där texter i detta fall produceras och konsumeras. Det kan tolkas som hur texten är producerad och hur den sedan når ut till
textkonsumenter och samhället som helhet. I denna andra dimension ingår begreppen intertextualitet, Interdiskursivitet och interpersonell stil. Intertextualiteten innebär att en text alltid står i relation till en annan tidigare text där tidigare texter påverkar även om nya bildningar kan uppstå i den aktuella texten. Interdiskursivitet beskriver hur diskurserna förhåller sig till befästa diskurser och nya diskurser. Den interpersonell stilen där hur texten tilltalar läsaren relationellt kan innebära om språket kan uppfattas som formellt, informellt eller artigt. I analysmallen Medina (2013) framställt kan koherens analyseras i den
diskursiva praktikens nivå vilken syftar till att undersöka hur texten som helhet är framställd så att konsumenten eller läsarens helhet blir samstämmig. Genom koherens kan även
texternas relation till varandra analyseras. Den sista är styrka och kontroll vilken används för att analysera hur texterna cirkulerar och vilken aktör som har kontroll av dagordningen inom sin diskurs (Medina, 2013).
Den sociala praktikens dimension sätter de två tidigare dimensionerna i relation till det sociala sammanhang texten produceras och konsumeras i. Den sociala praktikens nivå knyter an till den kritiska diskursanalysens syn på ideologi, makt och hegemoni. Det går inte
analysera den sociala praktikens nivå lingvistiskt vilket innebär att forskaren behöver använde andra teorier för att besvara hur texten och dess diskursiva praktik påverkar maktrelationer och vilka konsekvenser de har i den sociala praktiken (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Därmed används teorierna från teoriavsnittet som appliceras på
analysresultatet från textens dimension och den diskursiva praktiken sätts i relation till de teorier om demokrati, makt, vithetens hegemoni, rasifiering och stämplingsteori.
3.2
Analysmall
Den analysmall jag gått efter är inspirerad av Medina (2013) som utarbetade en utförlig analysmodell för kritisk diskursanalys som baseras på Faircloughs tredimensionella modell som återges i figur 1.1. se tabell 1.1 nedan. Den analysmodell Medina (2013) har utarbetat är en mycket utförlig analysmodell för kritisk diskursanalys baserat på Faircloughs
tredimensionella modell. Det är dock inte möjligt inom ramen för denna studie att genomföra samtliga analytiska steg för varje dimension enligt analysmodellen. Därför fungerar modellen endast som en vägledande inspiration för den här studiens resultat och analys. I avsnittet 4 för Resultat och Analys finns en kortare redogörelse för vilka
dimensioner i Medinas (2013) analysmodell som kommer att tillämpas. I analysmodellen som ses i tabell 1.1 finns en översiktlig redogörelse för den analytiska verktygslåda som modellen erbjuder.
Jag har medvetet valt att förlägga det så då jag anser att det underlättar förståelsen för hur resultat och analys faktiskt genomförts.
Dime n si on er TEXT (avser kartlägga grunden för aktörernas konstruktion av sociala relationer) DISKURSIV PRAKTIK (avser se hur texten är producerad och hur den
cirkulerar i samhället)
SOCIAL PRAKTIK (avser relatera analysen av
text och diskursiv praktik till det breda sociala
sammanhanget) Ana lytis kt verk tyg VOKABULÄR (ord och uttryck som är
utmärkande) GRAMMATIK (framställningsformer
som påverkar både förhållanden mellan objekt och subjekt och
sociala relationer) KOHESION (hur de egna målen framställs med hjälp av vokabulären och retoriska subtiliteter) STRUKTUR (hur problemen karakteriseras och händelserna kombineras för att skapa en viss bild)
INTERTEXTUALITET (andra texters påverkan och
utveckling av nya konfigurationer) INTERDISKURSIVITET (utveckling i relation till nya
och traditionella diskurser) KOHERENS
(textdelarna som meningsfull helhet som ger
samstämmighet mellan producentens och
konsumentens uppfattningar) STYRKA OCH KONTROLL (att se vilken sorts handling texten utgör och vem som
styr och kontrollerar textproduktionen)
DIALEKTISKA RELATIONER (relationer av nödvändig karaktär som ger upphov till
och utvecklar diskursen) IDEOLOGISKA ASPEKTER
(kontextuella aspekter och diskursiva element som tillsammans utlöser vissa associationer vid diskursens
tolkning) HEGEMONISKA
PROCESSER (aktörernas strider i
relation till den dominerande diskursen)
Ana
lys n
iv
å SPRÅKLIG
(beskrivande) INSTITUTIONELL (tolkande) MAKROSOCIAL OCH HISTORISK (förklarande)
Tabell 2 Medina analytiska modell för kritisk diskursanalys (2013, s. 96)
3.2.1
Centrala begrepp
De centrala begrepp som presenteras under denna rubrik är de som inte tidigare förklarats i metodavsnittet som ändå kommer att användas inom ramen för resultat och analys.
• Modalitet är ett diskursivt begrepp som används för att beskriva hur den textproducerande beskriver sanningen och positionerar sig själv i relation till det som beskrivs genom
instämmande. Att mäta modaliteten är att undersöka hur instämmande den textproducerande
förbinds till texten. Winther Jørgensen & Phillips (2000) ger exempel: ”det är kallt”, ”jag tycker att det är kallt” och ”kanske är det lite kallt” är olika sätt att uttrycka sig om temperatur
där den textproducerande förbinds till påståendet på olika sätt i detta fall genom hur sant ett påstående kan tänkas vara. Det kan ses som en typ av kategoriserande modalitet som konstruerar sanning eller kunskap i ett påstående där objektiva modaliteter betraktas som sanning och kunskap medan en subjektiv modalitet kommunicerar något som osäkert. Det är kallt är ett konstaterande, kanske är det lite kallt är osäkert, jag tycker att det är kallt
förmedlar att det är subjektiv upplevelse. Vidare belyser Winther Jørgensen & Phillips hur modalitet konstruerar sociala relationer är när den textproducerande ger läsaren eller textkonsumenten val genom ord som förknippas med tillåtelse. Det kan vara i en medicinsk diskurs ”…efter 6 veckor kan man återgå till fysiskt krävande arbete” eller ”…du ska upp och röra på dig så snart som möjligt” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
• Diskurssemantiska grundfigurer och lexikala oppositioner kan definieras som semantisk kategorisering där begreppen positive self-representation och negative other-
representation kan vara behjälplig. De diskurssemantiska grundfigurerna beskriver ofta sociala relationer i texten genom ”vi och dom”. Positive self-representation och negative
other-representation är ett sätt att positionera den egna positionen över den andra.
Diskurssemantiska grundfigurer kan även konstrueras så att de beskriver något i opposition mot något annat (Boréus & Bergström, 2018).
• Nyckelord är ord som har en komplex semantik vilket möjliggör förmågan att uttrycka ideal och föreställningar om hela grupper, epoker, partibildningar eller epoker. Det är även
nyckelorden som utgör kärnan i betydelseförhandling i kommunikation då nyckelord ofta används ofta texter i flera meningsbildningar vilket signalerar betydelsen i diskursen (Boréus & Bergström, 2018).
- Positiva signalord är ord som bidrar till satsbildningar för att förstärka något positivt
till exempel till, som eller vill.
- Negativa signalord är ord som bidrar till satsbildningar för att förstärka något negativt
till exempel mot, även om eller trots.
3.2.2
Operationalisering
För att analysera det empiriska materialet genom kritisk diskursanalys som teoretisk och metodologisk ansats kommer följande tabell utgöra markörer som jag vid genomläsning av artiklarna kommer att värderar som centrala diskursiva markörer för att kunna utföra den kritiska diskursanalysen. Deltagare Plats markörer Ideologiska markörer Kriminologiska markörer Markörer för rasifiering-processer och andrefiering Barn Unga Ungdomar Föräldrar Polis Skola Socialtjänst Utsatta områden Sverige Socialt utsatta områden Samhället Valfrihet Rättvisa Demokrati Politik Solidaritet Nationalism Gängkriminalitet Ungdomsbrottsligh et Straff Brottslighet Förebyggande Rehabilitering Etnicitet Kultur Svenskar Invandrare Utrikesfödda
Tabell 1.2 Operationalisering av diskursiva markörer
Den sociala praktiken analyseras i relation till andra teorier än kritisk diskursanalys som teoretiskt ramverk. Den sociala praktiken kan tänkas villkora hur diskurser och sociala relationer konstrueras i relation till den sociala praktik människor lever i. Därmed används teorierna från teoriavsnittet. Analysresultatet från textens dimension och den diskursiva praktiken sätts i relation till de teorier om demokrati, makt, vithetens hegemoni, rasifiering och stämplingsteori.
3.3
Material
För att svara på syftet och de valda frågeställningarna har det empiriska materialet valts ut efter ett antal urvalskriterier vilka redovisas utförligare längre ned. Det empiriska materialet består av debattartiklar producerade av de svenska riksdagspartierna Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedem0kraterna vilken motiveras av avsnittet för syfte och
frågeställningar. En avgränsning har gjorts vid att stanna vid debattartiklar i de större webbaserade kvällstidningarna Aftonbladet, SvD och DN som når ut till fler läsare.
3.3.1
Tillvägagångsätt vid val av debattartiklar
Vid val av material har utgångspunkten varit att debattartiklarna ska uppfylla de uppsatta urvalskriterierna. Urvalskriterierna är i sin tur utformade för att kunna besvara syftet vilka styr det innehåll som måste finnas i debattartiklarna. Vidare har ett urvalskriterium varit en tidsram inom tre år motiverat av att det är den aktuella diskursiva och sociala praktik inom kriminalpolitiska debatten som Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna jag har för avsikt att undersöka. Google användes som sökmotor och fraser som användes var:
”Moderaterna gängvåld debattartikel”, ”Moderaterna kriminalpolitik debattartikel”, ”Moderaterna ungdomsbrottslighet debattartikel”, ”Socialdemokraterna gängvåld debattartikel”, ”Socialdemokraterna ungdomsbrottslighet debattartikel”,
”Socialdemokraterna kriminalpolitik debattartikel”, ”Sverigedemokraterna gängvåld debattartikel”, ”Sverigedemokraterna ungdomsbrottslighet debattartikel” och
”Sverigedemokraterna kriminalpolitik debattartikel”.
Därefter har jag sorterat ut resultat efter publikationer i DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. Vid genomläsning har jag försökt säkerställa att debattartiklarna uppfyller kriterier om tidsmässig aktualitet och ämnesdiskussioner. Av utrymmesmässiga skäl har jag avgränsat antalet artiklar till två för vardera politiskt parti med intentionen om att det ska vara debattartiklar från olika tidningsredaktioner. Det fanns ett begränsat antal
debattartiklar utifrån de urvalskriterier och avgränsningar som fanns. Ett problem var att samma debattartikel i sin essens kunde publiceras för två olika tidningsredaktioner med något annorlunda rubriksättning.
3.3.2
Debattartiklar
Artikel 1 ”Föräldrar bär ansvar för unga kriminella” Aftonbladet, 2020-02-22,
debattartikel av inrikesminister Mikael Damberg (S)
Artikel 2 ”M gör bara halva jobbet” SvD, 2020-10-05, debattartikel av partisekreterare
Lena Rådström Baastad (S)
Artikel 3. ”Tomt prat stoppar inte gängskjutningarna” Aftonbladet, 2020-08-04,
debattartikel av Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forsell.
Artikel 4. ”Så krossar vi gängen och värnar integriteten” SVD, 2021-04-23, skriven av
partisekreterare Gunnar Strömmer (M) och rättspolitiska talespersonen Johan Forsell (M)
Artikel 5. ”Vi sätter brottsoffer framför brottslingar” SvD, 2020-02-22, debattartikel av
partiledare Jimmie Åkesson (SD) och Henrik Vinge (SD) gruppledare och ledamot i justitieutskottet.
Artikel 6. ”Låt kriminalvården ta hand om unga brottslingar” Expressen, 2021-02-02,
debattartikel av Adam Mattinen (SD) riksdagsledamot, justitieutskottet.
3.4
Reliabilitet och validitet
Reliabilitet kan mätas genom hur tillförlitligt resultatet av en studie är genom att en oberoende ska kunna få ett likvärdigt resultat med samma metod, teori och empiriska material. En hög reliabilitet anses föreligga då en eller flera andra oberoende forskare kan få fram ett likvärdigt resultat vid ett annat tillfälle (Esaiasson et al, 2017). För en
diskursanalytisk studie blir det svårt att mäta reliabiliteten utifrån ett sådant perspektiv på reliabilitet då forskaren själv i oundvikligen tolkar det empiriska materialet utifrån sina egna värderingar och sin tolkning av världen i enlighet med det social konstruktivistiska synsättet (Boréus & Bergström, 2018). Det blir i denna kritiska diskursanalys av rasifieringsprocesser i kriminalpolitiken därmed oundvikligt att jag inte kommer att kunna uppnå den typ av objektivitet som det inom vetenskapen eftersträvas i kvalitativa textanalyser. Boréus & Bergström (2018) menar att ett alternativ till att oberoende forskare ska kunna producera ett likvärdigt resultat och därmed mäta reliabiliteten kan mätas genom att forskaren själv gör om analysen vid ett annat tillfälle för att se om resultatet är likvärdigt. Med detta i åtanke har jag som mål att inta en så objektiv position som möjligt vid tolkning av det empiriska
materialet. Ett annat sätt att höja reliabiliteten är att noggrant redogöra för de olika metodologiska steg som analysen baseras på (Esaiasson et al., 2017)
Validiteten har som funktion att säkerställa att studien mäter det den utsäger sig för att göra. En högre validitet kan uppnås genom att säkerställa att syftet och frågeställningen styr vilka teoretiska källor som används för att besvara frågeställningarna och att den valda metoden är optimal i relation till det som undersöks. För att ytterligare säkerställa en god validitet är det av stor vikt att operationalisera centrala begrepp och definiera de begrepp som ligger till grund för hur resultat och analys sedan slutförts (Esaiasson et al., 2017)
3.5
Forskningsetiska överväganden
Enligt den forskningsetiska principen om ansvarighet är en roll forskaren måste ta hänsyn till andra människors integritet, välbefinnande och därmed väga fördelen med en ny kunskap och dess potentiella konsekvenser som den kan ha på människors liv. Det empiriska materialet är debattartiklar av offentliga personer och politiska representanter för Sveriges tre största riksdagspartier. Debattartiklarna är publicerade på de större kvällstidningarnas digitala plattform som är öppna för alla att läsa. Ett forskningsetiskt övervägande som
innehar stor relevans med hänsyn av den studie uppsatsen åtar sig är risken för att ytterligare förstärka en uppdelning av ”vi och dom”. Avslutningsvis är ett annat forskningsetiskt
övervägande att skydda integriteten av personer som förekommer i datainsamlingen eller i det empiriska materialet. I detta fall är personerna som skrivit debattartiklarna offentliga personer i myndighetställning och debattartiklarna är publicerade och öppna för alla. Därmed har jag gjort bedömningen att det inte finns skäl att skydda författarnas integritet (Vetenskapsrådet, God forskningssed, 2017).
