Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle.
Examensarbete
10 poäng
Svensk-norska unionsupplösningen i läroböckerna.
The dissolution of The Swedish – Norwegian union in textbooks.
Nina Olsson
Lärarutbildningen 180/200/220 poäng
Handledare: Per Eliasson
Höstterminen 2005.
Examinator: Irene Andersson
Sammanfattning/Abstract
Olsson Nina ( 2005) Svensk-norska unionsupplösningen i läroböckerna. The Swedish - Norwegian union in textbooks. Gymnasielärarutbildningen, Historievetenskap och lärande. Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syfte
Syftet med detta arbete är att undersöka och jämföra hur den svensk- norska
unionsupplösningen har behandlas i norska och svenska läroböcker i historia. Samt identifiera skillnader och likheter och försöka förklara dem.
Metod
Christer Karlegärds har ett antal punkter för att analysera läroböcker i historia. Det är utifrån dessa punkter jag har valt att analysera texterna om unionsupplösningen. Jag jämför läroböckerna med varandra för att se skillnader och likheter. I min analys redogör jag för rimliga hypoteser som syftar till att förklara de skillnader och likheter jag har identifierat.
Resultat
Undersökningen visar att det finns en hel del skillnader och likheter. Den största skillnaden är texternas omfattning. De orsaker som kan förklara skillnaderna är att unionsupplösningen har olika betydelser i de båda länderna och detta i sin tur har påverkat läroböckernas utformning. Likheterna i texterna kan förklaras med likartade kursplaner och läroboksförfattarnas vilja att framställa så neutral historia som möjligt. Nyckelord: Unionsupplösningen 1905, läroboksanalys, norska historieböcker, svenska historieböcker.
Purpose
The purpose of this work is to examine and compare how the dissolution of The Swedish – Norwegian union, is handled in textbooks. The purpose is also to identify similarities and differences and attempt to explain them.
Methods
Christer Karlegärd has a number of points to analyze text books in history. I have based my study on these points. In my final analysis I describe reasonable hypothesis, in order to explain the similarities and differences I have found.
Result
In my work I found a number of similarities and differences. The biggest difference is the variation of length. The Norwegian texts are longer than the Swedish. I found that the reason to why the Norwegian texts are longer than the Swedish is because the view of the dissolution of the union is differently. And that is shown in the text books. The similarities can be explained by the writers will to describe history as neutral as possible.
Keywords: The dissolution of The Swedish – Norwegian union. Textbook analysis Norwegian history books, Swedish history books.
Innehåll
sida
Sammanfattning 2
Innehållsförteckning 4
1. Inledning
1.1 Syfte och frågeställning 5
1.2 Forskningsöversikt 6
1.3 Teori och metod 10
1.4 Presentation av de undersökta böckerna 12
1.5 De norska böckerna 12
1.6 De svenska böckerna 13
2.”Den goda historieboken”.
2.1 Epos för gymnasieskolans A och B kurs 14
2.2 Alla tiders historia maxi 16
2.3 Perspektiv på historien A 17
2.4 Spor i tid, Norge etter 1850 19
2.5 Portal, Norge etter 1850 21
2.6 Historie 2, Verden og Norge etter 1850. 23
3. Avslutning/Resultat.
3.1 Jämförande sammanfattning. 25
3.2 Orsaker till skillnaderna och likheterna. 27
1.1 Syfte och frågeställning.
Jag ska bli gymnasielärare i historia och som blivande lärare är kommer jag alltid att stöta på olika läromedel, det vanligaste är läroboken. Läroboken är troligtvis det läromedel som de allra flesta lärare stödjer sig på när de undervisar. Detta faktum kan naturligtvis ha både positiva och negativa aspekter. Om jag som lärare har en bra och pedagogisk lärobok kan den var till stor hjälp i undervisningen. Den kan även vara till stor hjälp för eleverna under deras tid i skolan. Den negativa aspekten av att ha en lärobok som främsta hjälpmedel i undervisningen är enligt mig att det finns en risk att blir för beroende av den. Att enbart använda ett hjälpmedel i sin undervisning gör naturligtvis att undervisningen blir väldigt färgad av just den lärobok man som lärare använder. Faran med detta kan givetvis diskuteras både länge och väl. Det dock inte den infallsvinkel jag främst är intresserad av. Det jag är intresserad av är lärobocken som sådan och hur den framställer historia.
Eftersom jag är intresserad av hur historia framställs i läroböcker så faller det naturligt att mitt examensarbete består av en läromedelsanalys.
Mitt syfte med denna uppsats blir följaktligen att undersöka och jämföra hur den svensk- norska unionsupplösningen hanteras i norska respektive svenska läroböcker. Min uppsats syftar alltså till att se om det finns likheter och skillnader, samt att försöka förklara de skillnader eller likheter jag hittar i läroböckerna. Anledningen till att jag valt just unionsupplösningen är dels ett personligt intresse dels att den har uppmärksammats mycket under det gångna året (hundraårsjubileet av unionsupplösningen).
Jag har valt att undersöka tre svenska och tre norska läroböcker, avsedda för studier på gymnasiet i historia. Jag avser analysera med analysverktyg hämtade från historikern Christer Karlegärd.
Sammanfattningsvis har jag formulerat följande frågeställningar:
- Hur behandlas unionsupplösningen i de norska respektive svenska läroböckerna? Skillnader/ likheter.
- Vilka orsaker till eventuella skillnaderna och likheterna kan man finna i läroböckerna ?
1.1 Forskningsöversikt Läromedelsanalys
Analys av en lärobok kan göras utifrån flera olika utgångspunkter. Resultatet av en analys är med andra ord beroende av vilken utgångspunkt man väljer. De personer som läser läroboken kommer av förklarliga skäl inte ta till sig samma saker. Man kan välja att analysera en lärobok utifrån flera olika perspektiv. Ett av dem är självfallet
författarens perspektiv. En läromedelsförfattare måste beakta flera olika faktorer under
tiden som boken författas. Författarens syfte med boken är att den ska fylla funktionen av ett pedagogiskt verktyg, eftersom den skall användas i undervisning. Utöver att fungera som ett pedagogiskt verktyg måste även läroboken uppfylla de mål och krav som ställs på den utifrån läroplaner och andra styrdokument. Utöver dessa faktorer kommer även författarens personliga utgångspunkt att påverka utformningen av läroboken.
Ett annat perspektiv är lärarens perspektiv. För läraren är läroboken ett verktyg i undervisningen. Läroboken bör alltså fungera i undervisningen. Det är dock viktigt att tänka på att även läraren är påverkad av de läroplaner och styrdokument som finns i skolan. Dessutom har olika lärare olika syn på kunskap och använder därmed läroboken på olika sätt.
Det näst sista perspektivet är elevens. Eleven är ju den som är avsedd att bruka läromedlet. Detta till trots är det sällan som eleven är delaktig i författandet av läromedlet. Inte heller är eleven med och bestämmer vilket läromedel som ska köpas in, detta faller på rektorerna och deras perspektiv skiljer sig från elevernas.1
Det sista perspektiv som också bör tas upp är det politiska perspektivet. Anledningen till att detta perspektiv bör tas upp och diskuteras är att styrdokumenten och läroplanerna är utformande av politiskt utsedda kommittéer. Ett politiskt perspektiv kan behandla till exempel ett politiskt system. Detta politiska perspektiv kan även finnas med i de tre andra perspektiven som diskuterats här. Detta eftersom författaren, läraren och eleven i allra högsta grad är påverkade av det politiska perspektivet.
När man väljer att göra en läromedelsanalys kan man välja att använda sig av ett eller flera av dessa perspektiv, beroende på vilket analysverktyg man väljer till sin analys.
1
Det analysverktyg som jag valt täcker framförallt elevens perspektiv, men mer om det i delen om teori och metod.
Det finns olika författare som har skrivit om läromedelsanalys med olika perspektiv, självfallet kan jag inte ta upp och diskutera alla. Utan jag har av naturliga skäl inriktat mig på forskare med historieämnet och historieboken i fokus.
Christer Karlegärd är en av dessa forskare. Han har skrivit en hel del angående undervisningen i skolan i historieämnet. Karlegärd menar att för de flesta lärarna så är läroboken det mest betydelsefulla läromedlet. Eftersom läromedlet är så viktigt är det också väsäntligt att det är ett bra läromedel.2 Karlegärd har konstruerat det analysverktyg som jag kommer att använda mig av i min analys av läroböckerna. Av detta skäl kommer jag inte att diskutera honom närmare i detta avsnitt.
En annan forskare som skrivit om läromedelsanalys är Staffan Selander. Enligt honom skiljer sig en pedagogisk text ifrån andra texter i vissa aspekter. En pedagogisk text kan vara en lärobok, läsebok, övningsbok och så vidare. Själva grunden för en pedagogisk text är ju att på ett eller annat sätt återskapa eller reproducera kunskap som redan existerar. Texten syftar ej till att finna ny kunskap. Detta gör det nödvändigt för författaren/författarna att göra urval och avvägande i vad de tar med i boken. Utöver det måste de även ha i åtanke att det finns vissa pedagogiska krav som bör uppfyllas. Det kan till exempel vara vilken ålder boken skrivs för. Det som dock är gemensamt för alla pedagogiska texter är att de söker att förklara något och att den kunskap som finns i texten skall kunna prövas av läraren. Dessutom brukar den pedagogiska texten ha någon form av kunskap och moral som hänger samman. Detta hänger ihop med att den pedagogiska texten ofta syftar till att användas i skolan. En pedagogisk text är ju oftast producerad för ett speciellt syfte, till exempel att användas i historia på gymnasieskolan. Även om en text inte är en pedagogisk text så betyder det inte att den inte kan användas i undervisningen men läraren bör vara medveten om att den inte är producerad i samma syfte som den pedagogiska texten.
När den pedagogiska texten skrivs så gör författaren/författarna ett urval. Detta urval är enligt Selander beroende av den existerande läroplanen men också hur tidigare läromedel har sett ut.3 I analysen av en pedagogisk text framhåller Selander delar, som bör tas upp när man gör en analys av läromedel.
2Karlegärd 2000 s 51-56. 3 Selander 1988 s 17-22.
De delar han väljer att diskutera är urval, stil kognem och förklaringar. Han menar att genom att välja ut avsnitt i en lärobok och titta på hur dessa aspekter tas upp så kan man dra mer generella slutsatser om läroboken som sådan. 4
Anledningen till att jag inte valt att använda mig av Selanders analysmetod är att de delar han tar upp finns till stor del med i Karlegärds analysverktyg.
Andra som har skrivit om den pedagogiska texten är Göran Andolf. Han har analyserat undervisning och läroböcker mellan 1820-1965. Han tar upp framförallt urvalsfrågor och värderingar. Han menar att läroböckerna tenderar att vara tämligen likartade då läroboksförfattarna har haft ungefär samma synsätt, när de skrivit boken. Han anser också läroböckerna med tiden har blivit allt mindre engagerade, detta eftersom personliga synsätt och personliga värderingar har försökts undvikas av författarna.5
Söndrig Jensen har ett lite annat sätt att analysera historieundervisningen. Han tar upp frågan som Vad ska historien användas till? Jensen anser att anser att undervisnings- teorin och den beteendevetenskapliga pedagogiken är idealistisk i sitt synsätt. Det är människan och hennes tankevärld som sätts i första rummet. Jensen analyserade de existerande danska läroböckerna historia främst på 1970-talet. Han anser att de danska historieläroböckerna inte klarade av att förmedla en kritisk och medveten inställning till historien. 6
Den forskningsöversikt jag har gjort här har behandlat läromedelsanalys och nu ämnar jag göra en forskningsöversikt över unionsupplösningen.
Unionsupplösningen
Det har skrivits en hel del om unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Det finns en relativt stor del nyproducerat material, troligtvis på grund av hundraårsjubileet. Ida Blom har forskat angående kvinnorörelsens roll 1905. Hon har koncentrerat sig på det faktum att kvinnorna 1905, var utestängda från den formella politiken. Istället organiserades kvinnorna i frivilligorganisationer. Kvinnorna politiska aktivitet i frivilligorganisationerna kom att bidra till att de så småningom fick rösträtt. 7 Gunnar Åselius har ett annat perspektiv på vad som hände 1905. Han ser
unionsupplösningen 1905 ur ett stormaktsperspektiv. Frågan han ställer sig är hur
4 Selander 1988 s 17-22. s 66-74. 5 Andolf 1972 s 294.
6 Jensen S 1978 s 140. 7 Blom 2005 s 125.
bidrog stormakterna till frågans lösning? Sammanfattningsvis så fanns det inget stöd
för väpnad konflikt från stormakternas sida. De var betydligt mer angelägna om att behålla en stabilitet i norden. 8
Ett annat perspektiv tas upp av Sune Jungar. Hans perspektiv är det finländska
perspektivet. Finland hade ingen egen utrikespolitik vid den här tiden utan den sköttes av Ryssland. Detta eftersom Finland var ett storfurstendöme. Jungar väljer därför att titta på opinionen i den finländska pressen. Här kan han se att opinionen är blandad. Vissa beundrar norrmännens nationella strävande och andra tar mer avstånd från deras” revolutionära” handlande. 9
En som tar ett något annorlunda perspektiv är Öystein Sörensen. Han har valt att ta upp vad som inte hände 1905. Kunde det ha blivit krig 1905 eller kunde unionen ha
fortsatt? Han använder sig av en kontrafaktisk historieskrivning när han undersöker unionsupplösningen.10
Inger Hammar skriver vilken betydelse kvinnorna hade i den process som ledde fram till en fredlig lösning. Kvinnorna drev frågor om patriotism, fred och jämlikhet, vilket var
av stor betydelse för den fredliga lösningen 11
En annan historiker som skrivit om unionsupplösningen är Francis Sejersted. Han menar att unionsupplösningen 1905 är en utgångspunkt för utvecklingen av den skandinaviska socialdemokratin. Sejersted jämför de båda ländernas socialdemokrati. Likheterna mellan Sverige och Norge är enligt Sejersted mycket tydliga, men det finns också skillnader.12
En annan intressant forskare är Bo Stråth. I hans bok Union och Demokrati, de förenade
rikena Sverige- Norge 1814-1905 tar han upp tre perspektiv.
1. Sambandet mellan ekonomisk och politisk integration. Detta i samband med det protektionistiska genombrottet i Sverige vid 1880-talet slut. Unionens gränser var liberalismens gränser.
2. Unionens geopolitiska läge. Vilken betydelse utrikespolitiken fick och sambandet mellan utrikes och inrikespolitiska frågor.
3. En jämförelse med 2000-talets europeiska union. 13
8 Åselius 2005 s 20-21. 9 Jungar 2005 s 20-21. 10 Sörensen 2005 s 23-30. 11 Hammar 2004 12 http://www.hf.uio.no/hi/prosjekter/Prosjekt1905/publikasjon31.php 13 Stråth 2005 s 13-45.
Det finns således många olika perspektiv forskarvärlden har tagit upp och det finns naturligtvis fler. Jag har valt ut de jag anser vara intressanta och som även påvisar den differens det finns angående forskningen kring unionsupplösningen.
1.2 Teori och metod
Min uppsats består alltså av en läromedelsanalys. Jag avser att analysera texterna angående unionsupplösningen i de olika läroböckerna. I min undersökning av texterna i läroböckerna kommer jag att använda mig av ett analysverktyg som är hämtat från Christer Karlegärds bok Undervisa i svensk historia kapitel 5. Den goda historieboken. Anledningen till att jag valt just detta analysverktyg är för att jag anser att det är bra verktyg för pedagogisk textanalys. Jag anser att Karlegärds analysverktyg lämpar sig bäst för den typen av undersökning jag ämnar göra i detta arbete.
Karlegärd menar, som tidigare nämnts, att många lärare använder läroboken som det primära hjälpmedlet i undervisningen. Därför är det viktigt att läroboken håller en viss standard. Karlegärd har ett antal punkter som syftar till att undersöka huruvida läroboken stämmer in på läroplanens mål och som även en historiedidaktiker skulle beteckna som en god historiebok. Dessa punkter har inte någon rangordning och alla är lika viktiga för att analysen skall var meningsfull. Det är viktigt att framhålla att ingen text eller bok kan uppfylla alla dessa punkter, eftersom den då hade blivit allt för omfattande och ej kunnat användas i undervisningen. De ger dock en god bild på hur texten är uppbyggd och ger oss även en bild på hur unionsupplösningen har behandlas i böckerna.
1. ”Läsaren får klart för sig varför texten är värd studier”.
Det skall finnas ett förord i boken, som är riktat till eleverna. Här ska det finas en motivering/argument till varför man bör läsa boken. Det är dessutom mycket viktigt att författaren/författarna uppfyller det de har sagt i förordet. Det är dock inte nödvändigt att ha ett förord till hela boken.
Författaren/författarna kan välja att i början på varje kapitel ha motiveringar och argument till varför man skall läsa detta kapitel.
2. ”Historiska händelser ska kopplas till nutida förhållanden”
Om man som läroboksförfattare skall infria läroplanens mål så måste stor uppmärksamhet ägnas åt nutidsförståelse. En fråga som författaren bör ha ställt under
arbetet med texten skall vara ”Hur skall jag koppla denna epok till vår tid? ”Till exempel kan författaren påpeka att många dagens tätorter har ett ursprung i de medeltida byarna.
3. ”Eventuell oenighet bland forskare redovisas”
Det är viktigt att författaren är ärligt. Finns det en oenighet bland forskarna så bör det redovisas. Det är stor betydelse att eleverna inte får lära sig att det bara finns en gemensam åsikt om ett visst ämne när det inte är så.
4. ”Historiska kvarlevor ska återges”
Karlegärd menar att en lärobok inte enbart skall innehålla en bearbetad text. Den kan till exempel innehålla text från någon historisk lag. Utöver detta kan läsaren förvänta sig att en god lärobok även lockar till medverkan i rekonstruerandet av historien. En god lärobok ” serverar inte allt färdiglagat på en bricka”
5. ”Författarnas historieuppfattning skall tydligt komma fram”
Författarens/författarnas historieuppfattning skall vara lätt att se. Läsaren skall utan allt för stora svårigheter kunna se vilken historieuppfattning författaren/författarna har. 6. ”Tydliga subjekt och predikat”
Texter som innehar många subjekt som till exempel ”man”, ”utvecklingen” och verb i passiv form så som ” det beslöts” bör läsaren var vaksam över. Dessa historieframställningar undanhåller aktörerna och subjekten. Den formen av historiska framställningar brukar benämns i historiedidaktiska kretsar som historiefatalism. Läraren får gen känsla av att historien ” som ett anonymt tåg som rusat (och rusar) fram över människorna, utan förare och omöjlig att stoppa”.
7. ”Läsaren bör stimuleras ta ställning”
En bra text behandlar inte enbart historien så neutral som möjligt. Texten innehåller till exempel frågor som tvingar läsaren att ta ställning, så som ” Var det rätt eller fel att göra så? ”
8.” En god balans mellan beskrivningar och förklaringar”
En lärobokstext som enbart beskriver en händelse eller ett förlopp främjar inte frigörande studier. Dessutom blir texten ofta tung och lämnar frågor obesvarade.
9. ”Läsaren ska kunna identifiera sig med historiens krafter”
Författaren/Författarna kan försöka få läsaren att identifiera sig själv i historien. Istället för att skriva ”medeltidsbönderna” så kan författaren uttrycka sig såhär istället ”våra förfäder”.
För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig texten på bästa möjliga sätt underlättar det om texten är ordnad enligt en tydlig princip. Alltså att texten är ordnad kronologiskt. På så sätt är det lättare för eleven att kunna placera viktiga händelser i ett visst förlopp. 11. ”Läroboken ska allmänbilda”
En bra lärobok skall ha funktionen av en uppslagsbok. Skildrar författaren en medeltida by så bör den byn var typisk inte redogöra för en specifik by.
Enligt Karlegärd har historiestudier sitt värde i att ibland annat att ge oss gemensamma referensramar, vilket en god lärobok bör ge. 14
Vi kan nu se att Karlegärds punkter framförallt tar upp elevens perspektiv. Karlegärds analysverktyg betonar främst hur eleven uppfattar texten Det är därför jag valt att använda detta analysverktyg. Just elevens perspektiv är enligt mig det viktigaste eftersom läroboken är konstruerad just för eleven.
Det kan verka som att vissa av dessa punkter är viktigare än andra, men eftersom Karlegärd inte har gjort någon inbördes rangordning gör inte jag det heller utan tittar på alla punkterna.
Presentation av de undersökta böckerna.
Som tidigare nämnts har jag som underlag för denna undersökning valt ut sex läroböcker i historia avsedda för gymnasiet, tre svenska och tre norska läroböcker. Valet av böcker svenska böcker har gjorts framförallt för att jag själv har stött på dem i skolans värld, vilket har gjort att jag velat titta närmare på dem. De norska böckerna har jag valt eftersom de tillsammans har ca 60-70 % av markanden 15
De norska böckerna.
Spor i tid, Norge etter 1850. Utgiven på Aschheougs förlag 1998. Författare som
medverkar är Ole Kristian Grimnes (red) och Berit Nökleby. Spor i tid är en bok serie som består av flera verk. De är tidsmässigt uppdelade i före och efter 1850. De är även uppdelade i så att världshistorian behandlas i två böcker och Norges historia behandlas i två andra böcker. Jag har i min analys valt att använda mig av Spor i tid, Norge etter
1850 eftersom det är den boken som behandlar unionsupplösningen.
14 Karlegärd 1991 s 51-56.
Portal, Norge etter 1850 är en bok som ingår i det Norske Samlagets historieböcker för
gymnasiet. Författare är May-Brith Ohman Nielsen. Boken gavs ut 2004. I denna serie ingår även en arbetsbok som komplement till undervisningen.
Historie 2, verden og Norge etter 1850. Författare är Ivar Libeak Öivind Stenersen,
Asle Sveen och Svein Arild Aastad. Boken är utgiven på Cappelens förlag 2002. Boken är avsedd att användas i historia på gymnasiet. Historie 2 är en sammanslagning av två böcker Verden 2 och Norge 2. Av detta skäl blir innehållet i Historie 2 inte lika omfattande som i de båda böckerna.
De svenska böckerna.
Epos för gymnasieskolans A och B kurs. 2003 Författare Robert Sandberg, Per Arne
Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. Boken är skriven för gymnasieskolans A och B kurs.
Alla tiders historia maxi. 2002. Författare som medverkar är Hans Almgren, Arne
Löwgren och Börje Bergström. Huvudförfattare är Hans Almgren. Boken är anpassad för studier i historia på gymnasiet och skall enligt författarna följa kursplanerna.
Perspektiv på historien A 2001. Boken är utgiven på Gleerups förlag. Författare är de
två bröderna Hans och Örjan Nyström. Boken är avsedd som läromedel i historia för gymnasieskolans A-kurs. Bokens framställning är enligt författarna grundlig och ger läsaren både överblick och valfrihet. Tyngdpunkten ligger på de två senaste århundraden.
2. ”Den goda historieboken.”
Jag kommer här i analysen först och främst att analysera själva texten om unionsupplösningen. På punkt 1 har jag dock valt att också titta på boken som helhet. Detta eftersom författaren kan ha valt att enbart ha ett förord i början på boken och inte till varje kapitel.
Eftersom Karlegärds analysverktyg framförallt är ur elevens perspektiv så kommer även min analys att bli det. När jag använder mig av ordet Läsaren är det alltså detsamma som eleven.
Epos för gymnasieskolans A och B kurs
1. I förordet till boken som helhet skriver författarna att det utgått från två frågor. Hur
bör läroböckerna se ut för att leva upp till läroplanens mål? Var bör tyngdpunkten ligga för att bäst tillfredställa både läroplanens krav och elevernas och lärarnas praktiska möjligheter? Författarnas svar är Epos. De har valt att skriva berättande och
låta berättandet diktera vad som är viktigt. Det är mindre kungar och krig och mer om hur människor tänkte.
Författarna har valt att inrikta sig framförallt på Europas och Nordens historia. Sverige sätts ofta in i ett nordiskt perspektiv. De har även valt att inte sätt in enskilda fakta utan försöker hela tiden sätta in saker och ting i ett sammanhang och på så sätt öka förståelsen. Författarnas motivering till varför eleverna ska läsa denna bok är framförallt för att den är ett svar på läroplanens mål. Detta är ett klart och tydligt mål, men föga exalterande för eleverna. Det är bra att det finns ett förord till boken som motiverar varför den är värd att läsa. Dessvärre är förordet ganska kort och ger inte någon egentligen bra och intressant motivering till varför den bör läsas utöver att det är författarnas svar på läroplanens krav. Läsaren får en känsla av att förordet inte direkt är riktat till eleverna utan andra personer i skolans värld, så som lärare och skolledningspersonal.
Det finns ett förord till det kapitel som innehåller texten om unionsupplösningen men det är mycket kort och fungerar mest som en allmän sammanfattning och inte som motivering, därför väljer jag att inte kommentera det närmare.
2. I texten om unionsupplösningen kan jag inte se direkta kopplingar till nutida förhållanden. Unionsupplösningen sätta inte in i någon sammanhang alls.
3. I texten finns inget som indikerar att forskarvärlden är oenig om unionsupplösningen. Det finns ingen redogörelse över att det skulle finnas olika åsikter överhuvudtaget. 4. Det finns en hel del historiska kvarlevor i texten. Bland annat citeras den svenske justitieministern Gustaf Berg i ett brev till den svenske statsministern angående om det var önskvärt att gå i krig mot Norge. Anmärkningsvärt är att han anser att det egentligen är det ”enda rätta”.
Det finns också en karikatyrbild och citat från tidningen Nya nisse( 1892) om Oskar II oförmåga att tygla de norrmän som ville ha självständighet. ”Man undrar storligen hur
tyglar” Trots att texten är tämligen kort har författarna lyckats att få med och redogöra
för historiska källor på ett bra och intressant sätt.
5. Författarnas historieuppfattning är inte lätt att utläsa. Läsaren kan inte identifiera någon speciell historieuppfattning.
6. Det är tydliga och klara subjekt och predikat i texten. Läsaren har inga svårigheter att urskilja vem författarna skriver om. Inte heller lämnas läsaren att tro att det är ”något” som har hänt. Händelserna beskrivs konkret och koncist. Exempel på detta är följande text ” Enhälligt förklarade stortinget, att eftersom kungen inte kunde bilda regering
hade han upphört att fungera som norsk kung”.
7. I texten finns inga spår av att läsaren stimuleras att ta någon ställning. Möjligtvis kan detta beror på textens ringa omfattning. Författaren har inte prioriterat att uppmuntra läsaren till att ta ställning.
8. Texten om unionsuppösningen består av främst beskrivningar av händelseförloppet. Inga förklaringar ges. Den enda antydan till förklaring finns i sammanfattningen. Där förklaras unionsupplösningen med att parlamentarismen gjorde att de norska bönderna fick inflytande i regeringen och på så sätt växte deras samhörighet med det nya samhället. ”Bönderna blev nationalister. Den utvecklingen var inte minst tydlig i Norge
där en Venstreregering drev igenom unionens upplösning.”. Denna förklaring är dock
mycket kortfattad och lämnar en hel del frågor obesvarade.
9. Identifikationsmöjligheterna är inte så väldigt goda i texten. Läsaren får en konkret och saklig redogörelse men det gör det samtidigt ganska svårt att identifiera sig i historien. ”en överenskommelse ingicks och godkändes av de båda ländernas parlament
den 26 oktober 1905. Den dagen räknades i Sverige som dagen för unionens upplösning”. Varken som svensk eller norsk läsare känner man en samhörighet med den
här texten.
10. Författarna har lyckats väl med att låta texten vila på tidsaxeln och det är inga problem med kronologin. Händelserna beskrivs kronologiskt och läsaren behöver inte hoppa fram och tillbaka.
11. Boken fungerar som en uppslagsbok angående unionsupplösningen. Texten är dock kort och läsaren får enbart reda på det mest elementära.
Alla tiders historia maxi.
1. Här kommer jag endast att kommentera förordet till boken. Detta eftersom texten om unionsupplösningen inte är ett kapitel utan ingår i kapitlet Världserövring och
världskrig.
Förordet är skrivet av Hans Almgren som är huvudförfattaren. Vid första anblicken förefaller förordet kort. Frågor som ställs är bland annat Varför läsa historia? Ur vems perspektiv ses händelser och personer? Författaren tar även upp vikten av källkritik med tanke på användandet av Internet i skolorna.
Den motivering som författaren anger till varför boken är värd studier är att den är en tolkning av gymnasieskolans kursplaner i historia. Förordet verkar vara riktat till eleverna, men det är väldigt kort och eleven blir inte riktigt motiverad till att läsa och använda boken.
2. Det finns inga kopplingar till nutida förhållanden i texten. Det ska även tilläggas att texten är kort ca en sida. Texten om unionsupplösningen kopplas inte till något annat utan står som en egen del i boken.
3. I texten finns inget som tyder på att olika forskare tycker olika angående unionsupplösningen. Återigen beror detta troligtvis på att textens ringa omfattning. 4. Trots att texten är så kort finns det med historiska kvarlevor. Faktum är att texten börjar med följande citat: ”Den pagt som vi forpestas i den hader og forbander vi.” Citatet är från hämtat från den norske författaren Björnstjerne Björnson. På så sätt ser läsaren hur norrmännen ser på den union de befann sig i. Den historiska kvarlevan hjälper till att rekonstruera historien.
5. Författarens/författarnas historieuppfattning framgår inte av texten. Texten upplevs som väldigt neutral och läsaren kan inte direkt utläsa någon specifik historieuppfattning. Det är möjligt att författaren/författarna har en viss syn på historien men den framgår inte tydligt.
6. Texten innehar inga otydliga subjekt eller predikat. Läsaren kan snabbt identifiera aktörerna. De aktörer som nämns är tydligt definierade och läsaren kan med lätthet se att historien inte är fatalistisk. Exemplet som följer visar detta tydligt. ”På hösten 1905
ägde så förhandlingar rum i Karlstad mellan Norge och Sverige. Resultatet blev att Sverige erkände Norges fulla självständighet”.
7. Det finns inget direkt som stimulerar läsaren till att ta ställning. Möjligtvis kan följande meningar stimulera läsaren att ta ställningen för norrmännen, men läsaren får
inte en känsla av ” rätt och fel” . ”Sverige begärde att en folkomröstningen om unionen
skulle hållas i Norge, Men folkomröstningen gav ett förödande resultat ; av över 368000 angivna röster röstade endast 184 norrmän för att behålla unionen.”
Om läsaren tar ställning för endera sidan så är det troligtvis på grund av att endast 184 norrmän röstade för en fortsatt union. Men texten upplevs ändå som neutralt skriven. 8. Texten har ingen bra balans mellan förklaring och beskrivning. Det finns så gott som ingen förklaring. Inga anledningar eller förklaringar ges till varför unionen upplöstes (förutom att norrmännen ville det). Bristen på förklaringar gör att läsaren har en hel del obesvarade frågor. Texten är allt för beskrivande och förenklande.
9. Det är inte helt enkelt att identifiera sig själv i de historiska händelserna i texten. Texten är allt för kortfattad för att läsaren ska kunna göra det med lätthet. Möjligtvis kan norrmännen identifiera sig mer än svenskarna. Detta eftersom norrmännen och Norges ståndpunkter får mer utrymme i texten.
10. Texten vilar på en tidsaxel. Det är lätt för läsaren att se vad som hände först och sen följa utvecklingen.
11. Texten fungerar som en uppslagsbok om läsaren vill få en relativt kortfattad bild av unionsupplösningen. Texten innehåller ”det viktigaste” när det gäller fakta och beskrivningar men inte när det gäller förklaringar och orsaker.
Perspektiv på historien A
1. Även här har jag valt att enbart kommentera förordet till boken. Detta eftersom förordet till kapitlet är väldig allmänt och mer tjänar som en sammanfattning. Dessutom är kapitlet där texten om unionsupplösningen ingår, väldigt omfattande.
Författarnas ambition med boken är att ge en ”fyllig framställning, där både den berättande och analyserande sidan av historieskrivningen får utrymme”. Författarna menar att det kan vara svårt att hinna med att gå igenom allt i boken väldigt noga. Därför har de efter varje kapitel valt att skriva kapitlet i korthet. Det kan fungera både som repetition och som en ”kort kurs”. De menar att lärare och elever tillsammans måste välja ut de kapitel som ska studeras närmare och de som ska studeras mer översiktligt.
Läsaren får intrycket att förordet vänder sig både elever och lärare. Ett exempel på att det vänder sig till lärare är att i förordet skriver författarna att de även har tips på filmer och skönlitteratur som kan användas i undervisningen.
Författarna menar att det kan var svårt att uppnå de mål som finns i skolans läroplaner, med de medel som finns, eftersom historieämnet inte får tillräckligt mycket utrymma i skolan.
2. Det finns ingen direkt koppling till nutid i texten. Däremot sätts texten in i ett annat perspektiv. Den igår i texten om det demokratiska genombrottet, vilken i sin tur kopplas nutid. Men själva unionsupplösningen sätts kopplas inte till nutid.
3. Det finns inga diskussioner angående oenighet i forskarvärlden. Detta kopplar jag främst till textens korthet.
4. Det finns en historisk kvarleva i form av en bild på en flagga, som var gemensam för de båda länderna. Norrmännen ville inte ha denna flagga krävde att får använda ”den
rene flagg”.
Texten fungerar ganska bra som hjälpmedel för at rekonstruera historien, men det är framförallt den svenska historien som rekonstrueras.
5. Författarnas historiesyn är inte tydlig i texten, vilket åter igen kan kopplas till det lilla utrymme texten har i boken. Författarna betonar inte några specifika aspekter i historien, som kan få läsaren att tro att det har en viss historiesyn.
6. I texten finns det tydliga subjekt och predikat. Inget pekar på att författarna har haft för avsikt att dölja vad som har hänt eller dölja några aktörer. Läsaren kan utan större problem identifiera aktörerna i historien. ”I Sverige ville man inom högern i allmänhet
slå vakt om unionen… ”.
7. Läsaren uppmuntras inte att ta ställning i texten. Texten är ganska neutralt komponerad och inga frågor om något var rätt eller fel.
8. Det finns en tillfredställande balans mellan beskrivningar och förklaringar i texten. Författarna förklarar bland annat varför norrmännen inte vill vara med i unionen. Och även varför relationen mellan Norge och Sverige var så ansträngd. ” En viktigt orsak till
de spända relationerna var att Norge socialt och politiskt var ett mera modernt land än Sverige”
Eftersom det finns en balans i texten, får läsaren en rimlig bild av händelseförloppet och orsakerna till upplösningen. Texten är dock ganska kortfattad så därför blir inte heller förklaringarna så väldigt omfattande.
9. Det finns inte så starka identifikationsmöjligheter i texten, detta eftersom texten är relativt neutralt skriven. Möjligtvis kan läsaren känna av lite av ”vi och dem” känslan, men det är inte alldeles lätt och troligtvis upplever inte de flesta eleverna någon identifikation.
10. Texten vilar tydligt på en tidsaxel och det är inte svårt för läsaren att placera vissa händelser i ett förlopp. Dessutom är som tidigare nämnts ingår unionsupplösningen i demokratiseringsprocessen, vilket ger läsaren ännu större möjlighet att förstå förloppet. 11. Texten fungerar relativt bra som allmänbildare. Trots att texten är kort, har författarna lyckats få med det mest väsentliga. För en svensk läsare fungerar texten bra, när det gäller att ge läsarna gemensamma referensrammar.
Spor i tid, Norge etter 1850
Den del jag har valt att undersöka i denna bok ingår i kapitel fyra Unionsuppløsning och den andra industrielle revolusjonen ( ca 1890-1914).
1. I Spor i tid finns det ett förord i början av boken, men även till kapitel fyra. I förordet i början av boken är det Ole Kristian Grimnes som skriver. Han börjar med att motivera varför det finns en egen bok med Norges historia. Här får även läsaren en kort
sammanfattning över de norska läroböckernas historia. Syftet med de äldre
läroböckerna var att skapa en nation. Att norrmännen skulle känna att de hade en egen nationell historia. Grimnes framhåller att riktigt så är inte fallet idag. Idag är
norrmännen färdiga med sitt nationsbyggande och idag är det snarare så att man skall titta på historien och nationsbyggandet med kritiska ögon. Syftet med den här boken är en enligt Grimnes att skall bland annat kunna se hur historien och nutiden hör samman. För att förstå hur det norska samhället ser ut idag måste eleven titta på historien.
Författarna vill visa hur stat och demokrati har utvecklas hand i hand och på så sätt skapas en demokratisk identitet. Enligt Grimnes innehåller boken tre nyckelord nationellt medvetande, demokrati och modernitet.
I förordet får läsaren helt klart för sig varför denna bok är värd att läsa. Förordet är minst sagt gediget och går även in på läroplanen och hur boken kan användas i undervisningen.
Även i början på det kapitel jag valt att analysera finns ett mindre förord. Av förklarliga skäl är de inte lika omfattande som det förord som finns till boken i helhet. Även här får läsaren klart för sig varför denna text är värd att läsa. Den norska demokratin och industrin går in i en ny fas och unionen upplöses.
Sammanfattningsvis är de båda förorden mycket välskriva. Läsaren får klara och tydliga motiveringar till varför boken/texten ska läsas. Dessutom stämmer förordet till texten
(om förordet stämmer till hela boken kan jag ej svara på). Förordet håller vad det lovar och läsaren behöver ej bli besviken.
2. Jag har inte sett något som tyder direkt på att texten om unionsupplösningen kopplas till nutida förhållanden. Däremot kopplas unionsupplösningen ihop med den
framväxande demokratin i Norge, vilken i sin tur kopplas till nutida förhållanden. 3. Någon redovisning angående eventuell oenighet bland forskarna finns inte i texten. I delen angående orsakerna till upplösningen hade det varit bra att redovisa att det faktiskt finns en del oenighet till varför unionen upplöstes.
4. I texten finns faktiskt en hel del historiska kvarlevor. Stortingets beslut om att upplösa unionen finns med. Även andra historiska kvarlevor finns med såsom en bild med ett citat, där man klart och tydligt får en bild om norrmännens syn på unionen. En bild på en viking som står vid unionens gravsten med följande citat finns i texten : ”Adjö med dig gamle. Du blev en skuffelse: men Ret skal vare Ret….”
5. Författarens historiesyn är inte lätt att se. Författaren/författarna nämner inte några ekonomiska eller maktstrukturella skillnader som kan få läsaren att tro att
författaren/författarna har en till exempel historiematerialistisk syn på historien. 6. I texten finns mycket tydliga subjekt och predikat. Läsaren får inte någon vag känsla av att historien är förutbestämd eller dylikt. Det framgår till exempel klart och tydligt att det är norrmännen som vill upplösa unionen och att det är på grund av deras handlingar och reaktioner som gör att den i slutändan upplöses. I texten finns flera aktörer och de framgår klart och tydligt. De olika aktörernas reaktioner och handlingar framgår även med stor tydlighet och läsaren får en klar bild av händelseförloppet. ” Kvinnerne, som
icke hade stemmerett, organiserte en stor underskriftskampanje. 244 765 kvinner skrev under og viste att de også stod bak”.
7. När det gäller huruvida läsaren stimuleras att ta ställningen är det relativt svagt och oklart om läsaren faktiskt stimuleras att göra det. Möjligtvis kan läsaren ta ställningen för Norges sak, eftersom det är så uppenbart att norrmännen vill upplösa unionen. Men detta är dock inte något som författaren uppmuntrar eller diskuterar närmare.
8. Det finns en relativt bra balans mellan beskrivningar och förklaringar i texten. Händelserna beskrivs och förklaras också. Självklart förklaras inte allt, det hade varit omöjligt, men det finns en bra balans i texten och många gånger förklaras det som har beskrivits. Hvorfor brøt unionen samman? En årsak var at de unionsbånden som ble skapt i 1814, var få og de ble ikke flere senere ”.
9. Läsaren kan jämförelsevis identifiera sig bra med historiens aktörer. I detta fall uppmuntras framförallt normännen att identifiera sig. Detta är dock som det ska vara då boken är skriven för en norsk läsare. En norsk läsare kan alldeles säkert uppleva känslan att det var ”vi emot dem” och på så sätt identifiera sig med historiens aktörer.
10. Det är uppenbart texten vilar på en tidsaxel. Händelserna tas upp och förklaras i kronologisk ordning. Att inte låta en sådan här text vila på en tidsaxel hade troligtvis försvårat en hel del för läsaren. Det förefaller logiskt att först ta upp händelserna som initierade unionsupplösningen och sen ta upp själva unionsupplösningen. Det är inte svårt för läsaren att placera in händelser och sedan förstå de efterföljande händelserna eftersom de tas upp i den ordningen de inträffade.
11. Boken/texten fungerar bra som uppslagsverk. Det är dock viktigt att ha i åminnelse att boken är skriven för att allmänbilda främst om norsk historia för norska läsare. Ur detta perspektiv fungerar boken/texten bra som allmänbildning.
Portal Norge etter 1850
1. Den finns förord både till hela boken och till kapitlet sju, som innehåller texten om unionsupplösningen.
Jag börjar med att titta på förordet till hela boken. Det börjar med följande mening.
…hver generasjon må skrive historien på nytt, blir det sagt. Hvorfor må de det?
Den första anledningen som författaren ger är att människor försöker förstå dagens samhälle genom att titta på historien. Eftersom människor och samhället förändras så förändras också vad som ses som viktigt. Den andra anledningen är att vi med tiden får ett avstånd till historien och ser resultatet av vad som hänt. Från detta avstånd kan människor se historien på ett annat sett. Den tredje anledningen är att historieforskningen hela tiden utvecklas och vi får ny kunskap.
I förordet skriver författaren att källkritik, tolkning och olika syn på historia är integrerat i hela boken. Detta för att läsaren ska träna på att tänka kritisk och se olika perspektiv. Förordets motivering är definitivt riktat till eleven. Dessutom är bokens syfte tydligt formulerat till eleven. Eleven får klart för sig varför boken är värd studier.
I förordet till kapitel sju ser läsaren att unionsupplösningen sätts in som en del av demokratiseringsprocessen. Demokratiseringsprocessen var konfliktfylld och där ingår unionsupplösningen som en av dessa konflikter. Detta förord fungerar som en kort sammanfattning av kapitlet.
2. Själva texten om unionsupplösningen kopplas inte till nutida förhållanden. Däremot kopplas demokratiseringsprocessen mycket tydligt till nutida förhållanden och i den processen ingår unionsupplösningen enligt boken. ” Det nye presset fram
demokratiseringsprocessen og oppløsningen av unionen i 1905 ”.
3. I slutet av kapitlet finns en diskussion om hur forskarvärlden har sett på historia. Det står däremot inte uttryckligen något om att forskarvärlden har olika åsikter angående unionsupplösningen, utan forskarvärlden kommenteras mera allmänt.
4. Det finns historiska kvarlevor i texten i form av bilder. Bildtexten som finns är viktig för att förklara bildens innebörd. Författaren ger läsaren en god möjlighet till att var med och rekonstruera historien.
5. Jag har inte hittat något i texten som pekar mot en viss historieuppfattning. Författaren är tämligen neutral i sin framställning och betonar inte specifika händelser mer än andra.
6. Texten innehåller mycket tydliga subjekt och predikat. Läsaren får en bra bild över vilka aktörerna är och deras betydelse. Det finns inget i texten som tyder på att författaren har försökt dölja aktörerna. ”I august ble det holdt folkeavstemning om,
saken. 99% stemte för unionsoppløsning. Det pågikk krigsforberedelser på begge sider grensen.”
7. Det finns inga riktigt tydliga ställningstaganden i texten. Författaren verkar inte uppmuntra läsaren till att ta ställning, ”om det var rätt eller fel”. Läsaren får intrycket av att texten är rätt så neutral i sin framställning.
8. Det finns en bra balans mellan beskrivningar och förklaringar. Ett exempel på förklaring är att författaren förklarar det faktum att det inte blev krig med stormakternas inblandning i konflikten. ” En viktig årsak til att det ikke ble krig, var att ingen av
stormakterna ønsket det, og at de påvirket Sverige til en fredelig løsning”.
Förklaringen är inte väldigt utbyggd men det är likväl en förklaring. Exempel på förklaringen som ges är att ange de orsaker som gjorde att unionen upplöstes. Det finns dessutom liknade förklaringar genom hela texten. Förklaringar och beskrivningar går hand i hand i denna text, vilket gör att läsaren får en bra och väl sammanfattande bild av unionsupplösningen.
9. Som norsk läsare är det nog ganska lätt att identifiera sig med historiens krafter. Som läsare upplever man en viss känsla av ” vi och dem”. Identifikationsmöjligheterna för en norsk läsare är därmed goda.
10. Texten vilar definitivt på tidsaxeln. Som läsare har du inga problem att följa händelseförloppet. Utöver detta så är även själva unionsupplösningen satt i ett större sammanhang, nämligen Norges demokratiseringsprocess, vilket ger eleven möjlighet att förstå unionsupplösningens roll i norsk historia.
11. Boken/texten fungerar bra som uppslagsbok och författaren har tagit med det som känns relevant för en elev att veta. Eftersom texten även innehåller förklaringar fungerar den bra som allmänbildning.
Historie 2, Verden og Norge etter 1850.
1. Jag tänker här endast kommentera förordet till boken i helhet, då förordet till kapitlet inte berör unionsupplösningen alls.
I förordet skriver författarna att boken täcker både världshistoria och Norges historia efter 1850. De anser att detta gör det möjligt att se sammanhang och sätt in och förstå Norges plats i världen. Några exempel författarna anger är:
- Norsk nationsbyggande i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet sätts in i ett europeiskt perspektiv.
- Utvecklingen av en norsk arbetarrörelse sätts i samband med den ryska revolutionen och Sovjetunionen.
- Norges historia efter andra världskriget sätts in i en europeisk ram. Varje kapitel i boken avslutas med en sammanfattning och en tidslinje. En arbetsbok hör också till boken men den har jag valt att inte kommentera närmare.
Författarnas motivation till varför boken bör studeras är att den hjälper läsaren att se sammanhang och se Norges plats i historien.
Det är tveksamt om förordet egentligen är riktat till eleverna. Läsaren får mer en känsla att det är riktat till personal inom skolan.
2. Texten kopplas inte direkt till nutidsförståelse, däremot sätts unionsupplösningen i samband med framväxten av norsk nationalism och den norska nationalismen bidrog till det moderna Norge som vi ser idag. Detta gör att läsaren får en nutidsförståelse och kan se hur historien har påverkat det moderna Norge.
3. Författarna redovisar inte att det skulle finnas någon oenighet i forskarvärlden angående unionsupplösningen.
4. Det finns en hel del historiska kvarlevor. Det finns många bilder som hjälper till att rekonstruera historien. Bilderna ger läsaren en bild av hur det verkligen kan ha sett ut
under folkomröstningen 1905 i Norge. Utöver de många bilder finns det även hel del citat. Bland annat citeras Kung Oskar II och det norska Stortinget. I texten finns det således många historiska kvarlevor som hjälper till att rekonstruera historien. Bland annat finns ett citat av den förklaring som Stortinget gjorde där de konstaterade att unionen är upplöst. ” …at foreningen med Sverige under en konge er upplöst som fölge
av at kongen har opphört å fungera som norsk konge”.
5. Det är inte klart vilken historieuppfattning författarna har. Troligtvis är det inte deras ambition att deras historieuppfattning skall synas allt för mycket. De har förmodligen försökt skriva så neutralt som möjligt.
6. Texten har mycket tydliga subjekt och predikat. Det är lätt för läsaren att se vilka aktörer som finns. Författarna har uppenbarligen inte försökt dölja de egentliga aktörerna genom att göra subjekten och predikaten otydliga. ” Norske kvinner hadde
icke stemmerett i 1905 men de samlet in 25000 underskrifter till støtte för för unionsoppløsning”
7. Det finns inget i texten som stimulerar läsaren att ta ställningen om något var rätt eller fel. Texten är som tidigare nämnts ganska neutralt framställd. Författarna verkar inte ha haft som ambition att stimulera läsaren till ett ställningstagande.
8. Det finns en mycket god balans mellan beskrivning och förklaring. Texten lämnar inte många obesvarade frågor för läsaren. Ca en och en halv sida ägnas till att förklara hur unionsupplösningen var möjlig. Förklaringarna är jämförelsevis bra utbyggda och de får ta plats i texten. Exempel på detta är att unionsupplösningen bland annat berodde på den ökande nationalismen i Norge. Denna goda balans i texten gör att eleverna får en mycket god bild över händelseförloppet och dessutom kan de sätta Norges historia i relation till världshistorien. ”….derfor kan vi også se oppløsning av unionen som en konsekvens av parlamenarism”.
9. Det går att identifiera sig med historiens krafter i texten. Det är dock inte alldeles lätt. Mycket tack vare att läsaren överhuvudtaget kan göra det beror nog på textens stora omfattning. Det verkar inte som att författarna uppmuntrar läsaren att identifiera sig med historiens krafter.
10. Texten vilar mycket tydligt på en tidsaxel. Utöver att händelserna tas upp kronologiskt så sätts själva unionsupplösningen in i ett större perspektiv. Detta gör att läsaren på ett bra sätt kan placera in de viktiga händelserna i ett större sammanhang. 11. Texten fungerar mycket väl som uppslagsbok, de viktigaste händelserna såsom konsulatfrågan och folkomröstningen finns absolut med. Läroboken fungerar mycket
bra som allmänbildade. Texten är utförlig och läsaren uppnår en hög grad av allmänbildning. Det är mycket fakta i texten som stöds av förklaringar. Kanske innehåller texten mer än vad som kan sägas vara allmänbildning. Detta är dock inte ett problem eftersom texten består av både beskrivningar och förklaringar. Texten känns alltså inte ”tung”.
3. Slutdiskussion
3.1 Jämförande sammanfattning.
Nu när jag har genomfört analysen av böckerna utifrån Karlegärds punkter ska jag i detta avsnitt göra en sammanfattande jämförelse av böckerna för att tydligt identifiera skillnader och likheter.
Jag har valt att börja med de likheter som finns mellan de norska och svenska böckerna. Alla böckerna har ett förord. Det finns ingen större skillnad på förorden mellan de norska och svenska böckerna. De norska är möjligtvis lite mer omfattande, men den största skillnaden hittar man i författarnas motivering till varför just deras bok är värd studier. Alla böckerna skiljer sig åt och det finns inte större variation mellan de norska och svenska än om man jämför de svenska med varandra. Förordet ser alltså olika ut för de olika böckerna.
En likhet som finns mellan alla böckerna är att författarna valt att inte ta upp något angående forskarvärldens oenighet. Detta betyder dock inte att det inte finns någon oenighet16 utan troligtvis är det av utrymmesskäl som författarna valt att inte ta upp detta.
En annan likhet som finns i alla böckerna är att alla innehåller någon form av historisk kvarleva, ofta ett citat. Detta hjälper till att rekonstruera historien och det verkar som att alla författarna medvetet har med någon historisk kvarleva.
I alla böckerna verkar det som att författarna medvetet har försökt att dölja sin egen historieuppfattning för att kunna ge neutral fakta. Författarna verkar ha utgått från att skriva historia så neutralt som möjligt. Det finns således inte heller några värderingar eller ställningstagande i texterna. Författarna uppmuntrar inte läsaren att ta ställning för eller emot något. Detta är inget positivt, tvärtom. I dag finns det nog få personer som
skulle hävda att historia kan skrivas på ett neutralt sätt. Genom att försöka dölja sin historieuppfattning mister författaren i sin trovärdighet. Det är bättre och ärligare om författaren är uppriktigt och tydliggör sin historieuppfattning för läsaren, som då får möjlighet att själv fundera över sin egen historieuppfattning.
Alla böckerna har tydliga subjekt och predikat. Det är lätt för läsaren att identifiera aktörerna. Inga av författarna försöker att undanhåller aktörerna och subjekten på något sätt. Texterna är sakliga och de är befriade från historiefatalistiska framställningar. Alla texterna vilar bra på en tidsaxel. Alla författarna beskriver händelserna kronologiskt och det är lätt för eleven att följa med i förloppet. Alla böckerna fungerar som allmänbildning det vill säga att de tar upp det viktigaste. De norska böckerna är dock betydligt mer omfattande än de svenska.
Nu ska jag titta på skillnaderna som finns i texterna. Den mest uppenbara skillnaden är texternas omfattning. De norska texterna är betydligt mer omfattande. Spor i tid behandlar unionsupplösningen på ca sex sidor dock med mycket bilder. Historie 2 behandlar unionsupplösningen på ca nio sidor, med en stor del text. Portals omfattning är ca 3 sidor. Om man tittar på de svenska böckernas omfång så är det betydligt mindre.
Alla tiders historia maxis text är på ca en sida. Perspektiv på historien A är också på ca
en sida. Den svenska boken som innehåller den längsta texten är alltså Epos. Den texten är på ca två sidor. De norska böckernas texter är alltså betydligt längre, vilket är en betydande skillnad.
När det gäller läsarens möjlighet att identifiera sig med historien är det norska böckerna bättre än de svenska. I de svenska böckerna finns det inget som underlättar för läsaren att se sig själv i historien. Detta är förmodligen för att texterna är så korta. De norska böckerna är bättre på att få läsaren att identifiera sig med historien, det uppmuntras mer av författarna. Troligtvis spelar textens omfattning en ganska stor roll. Det som
framförallt gör att läsaren kan identifiera sig med historien är att läsaren får en känsla av ”vi och dem” när man läser texterna. Denna känsla infinner sig inte alls när man läser de svenska texterna. Som norska läsare är det därmed lättare att själv sätta sig in i historien i texten om unionsupplösningen.
En annan aspekt som skiljer texterna åt är att i de norska böckerna kopplas unionsupplösningen samman med demokratiseringsprocessen i landet och att
unionsupplösningen finns med i de kapitel som handlar om hur Norge moderniseras. Det finns således en nutidskoppling i de norska texterna. Denna koppling görs inte alls i de svenska böckerna. Där görs ingen direkt koppling. I de svenska böckerna är
unionsupplösningen inte kopplad till något specifik utan finns mest med i den del som behandlar den nordiska historien kring sekelskiftet.
En annan väsentlig skillnad mellan böckerna är hur böckerna hanterar förklaringar. Eller snarare de svenska böckernas brist på förklaringar. I de svenska böckerna finns det få eller inga förklaringar. Vilken naturligtvis är en stor brist. Troligtvis hade det att göra med att texterna i de svenska böckerna är väsentligt mycket kortare än de norska. De svenska författarna har i högre grad tvingats att prioritera vad som skall finnas med i texten och då har förklaringar åsidosatts. Bristen på förklaringar kan även förklaras med att författarna har olika syn på unionsupplösningen, men mer om det i 3.2 Orsaker till skillnaderna och likheterna.
Generellt sätt kan man utifrån min undersökning dra slutsatsen att de norska böckerna är bättre när det gäller förklaringar och identifikation, i jämförelse med de svenska.
Sammanfattningsvis kan man säga att böckerna har vissa gemensamma drag såsom svårigheter att se författarnas historieuppfattning och brister i uppmuntran till att ta ställning om någon är rätt eller fel. Den kanske största skillnaden mellan böckerna är att de norska texterna är mycket mer omfattande, vilket gör att det finns plats för
förklaringar och möjligheter för läsaren till att identifiera sig mer historien.
3.2 Orsaker till skillnaderna och likheterna.
Jag har nu undersökt hur unionsupplösningen har behandlas i läroböckerna och identifierat de skillnader och likheter som jag har sett. Jag ska i detta avsnitt titta på de orsaker som kan förklara de skillnader och likheter som jag har hittat. De orsaker jag tittar på här är rimliga hypoteser som syftat till att förstå de varför det finns skillnader och likheter mellan de norska och svenska läroböckerna.
Den första förklaringen som jag kom att tänka på är att Norges och Sveriges läroplaner för historia ser olika ut och därför ser även deras historieböcker olika ut. Detta gjorde att jag har tittat närmare på läroplanerna för att se om de kan förklara skillnaderna och likheterna.
Faktum är att läroplanerna är tämligen lika. Båda tar upp vikten av demokratiska värderingar och att historia är med och formar identiteter. De båda betonar betydelsen av att lära eleverna ett källkritiskt tänkande. De tar även upp att historiska kunskaper kan hjälpa till att förstå andra kulturer och nationaliteter.
Andra aspekter som båda läroplanerna tar upp är att historieämnet ska hjälpa till att skapa sammanhang. Eleverna ska kunna sätta in sin egen historia i perspektiv med det samhälle de lever i. Det finns således en hel del som är väldigt lika i de båda kursplanerna.
En del av författarna skrev i förorden att deras böcker var ett svar på läroplanen i historieämnet. Att det finns relativt många likheter mellan böckerna är alltså inte så märkligt, åtminstone inte om man ser till läroplanerna. Läroplanerna förklarar alltså inte skillnaderna i texterna utan snarare likheterna. 17
En annan likhet mellan alla texterna är bristen på ställningstagande i texterna. Hur kan då detta förklaras? Troligtvis är det författarnas intention att försöka framställa historia så neutral som möjligt, att försöka framställa historia så opartiskt som möjligt. Detta verkar vara ett genomgående drag hos alla författarna. Möjligtvis ligger idealet av att vara så neutral i sin framställning som möjligt bakom detta faktum. Detta är dock ett förlegat ideal. I dag finns det troligtvis inte någon som tror att man kan framställa historia helt opartiskt. Varför verkar då läromedelsförfattare sträva mot detta ouppnåeliga ideal? Jag har inget riktigt bra svar på detta. Möjligtvis finns en tradition att framställa läroböcker på detta viset och den traditionen lever vidare, trots att både forskningen och forskarvärlden har gått vidare.
Hur kan man då förklara skillnaderna? En väsentlig skillnad som jag tidigare påpekat är texternas omfattning. Varför är de norska texterna betydligt mer omfattande än de svenska?
En annan rimlig förklaring är att författarnas syn på själva unionsupplösningen och dess betydelse i den nationella historien. Det verkar onekligen vara så att de norska författarna anser att unionsupplösningen är mer betydelsefull än de svenska författarna. Vad kan då detta bero på?
Enligt Torbjörn Nilsson har minnet av unionsupplösningen i de båda länderna sett olika ut, detta på grund utav skilda historiska och kulturella förutsättningar18.
I Sverige har unionsupplösningen uppmärksammats mycket lite. Nilsson talar om en
Nationell minnesförlust. Unionsupplösningen har fått lite uppmärksamhet i
historieundervisningen. Den historiska utvecklingen kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skildras ofta utan att ge unionsupplösningen någon större roll. I den
17http://www2.udir.no/dav/27136AC3F5B64F80176151668B9F5A6BB6t.doc,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=8&skolform=21&id=HI& extraId
svenska skolvärlden uppmärksammas unionsupplösningen väldigt lite, vilket min läromedelsanalys även bekräftar.
I den norska skolvärlden är bilden helt annan. Där har unionsupplösningen en central roll i historieskrivningen. Unionsupplösningen kopplas samman med Norges självständighet och dess roll som självständig suverän stat. Unionsupplösningen kopplas även samman med den frigörande nationalismen, något som Sverige helt saknade. Den nutidskoppling som görs i de norska böckerna kan alltså förklaras med att unionsupplösningen kopplas samman med moderniseringsprocessen. I Sverige görs inte den kopplingen eftersom synen på unionsupplösningen skiljer sig från den norska. Skillnaderna i texternas omfattning kan bland annat förklaras med att ämnet historia har olika dignitet i länderna. Även om kursplanerna är likartade så verkar det som att historieämnet har en svagare ställning i Sverige. I Sverige är inte historia ett kärnämne medan det är obligatoriskt i Norge. Detta torde ha en inverkan på läromedlen och undervisningen. Om ämnet läses mer så finns det utrymme för mer omfattande läromedel. Dessutom är unionsupplösningen mycket vikigare för Norge än för Sverige som nationell symbol. Därför prioriteras unionsupplösningen i de norska böckerna.19 Även i forskarvärlden ser bilden av unionsupplösningen olika ut. I dagens Norge är unionsupplösningen fortfarande ett stridbart ämne, men tidvis uppslitande tolkningsstrider. Naturligtvis finns det svensk forskning kring unionsupplösningen, men den vållar inte några uppslitande tolkningsstrider.20
En annan skillnad mellan böckerna är hur unionsupplösningen behandlas. Som tidigare nämnts sätts unionsupplösningen in i ett sammanhang i de norska böckerna och inte i de svenska. Detta kan i detta fall förklaras med ”nedsippringsmodellen” som innebär att forskningsvärldens syn på en viss historia ska påverka skolans läroböcker och på så sätt också påverka eleverna (folket).21 I fallet med unionsupplösningen stämmer ”nedsippringsmodellen” väl. Unionen och unionsupplösningen har i den norska forskningsvärlden en central roll och står som symbol för nationellt självmedvetande och suveränitetstanken. Dessa tankar och åsikter kan man som läsare även hitta i de norska läroböckerna. Unionsupplösningen har fått en undanskymd roll i den svenska forskarvärlden och så har den även fått i läroböckerna, så även här stämmer
19 Nilsson 2005 s 12. http://www2.udir.no/dav/27136AC3F5B64F80176151668B9F5A6BB6t.doc,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=8&skolform=21&id=HI& extraId=
20 Nilson 2005 .s 11. 21 Jensen, Bernard Eric 1990
”nedsippringsmodellen” Även i Sverige stämmer modellen bra. Forskarvärldens ointresse för unionsupplösningen syns i läroböckerna. 22
En annan skillnad som finns mellan böckerna är när det gäller förklaringar. I de norska böckerna finns det betydligt fler förklaringar.
Det ligger nära till hand att förklara det med de prioriteringar författarna har tvingats göra. De svenska författarna har inte lika långa texter och har därmed blivit tvingade att göra vissa prioriteringar. De prioriteringar de tycks ha gjort är att beskriva unionsupplösningen och händelseförloppet istället för att ge förklaringar till varför unionen löstes upp.
Det är alldeles uppenbart att unionsupplösningen har olika betydelse i Norge och Sverige. Detta har jag även sett i min läromedelsanalys. Detta förklarar också skillnaderna i möjligheterna till identifikation för läsaren. För Norge är unionsupplösningen viktigt för dess identitet som en demokratisk självständig stat. Därför är det viktigt att eleverna kan identifiera sig själv i unionsupplösningen, det är en stor del av den norska identiteten. Därför uppmuntras de norska eleverna att identifiera sig med historiens krafter betydligt mer än de svenska eleverna. För oss svenskar är inte unionsupplösningen alls lika viktigt för vår identitet. Där norrmännen har unionsupplösningen har vi folkhemmet och Per Albin Hansson.
Jag har i denna slutdiskussion pekat på de resultat min undersökning har gett och sedan förklarat dem.
Mitt syfte med denna uppsats var att undersöka hur den svensk-norska unionsupplösningen hanteras i norska respektive svenska läroböcker. De resultat jag har gjort får mig att tro att det kommer att ta relativt lång tid (om det någonsin kommer att hända) till dess att unionsupplösningen får samma dignitet i de svenska läroböckerna som i de norska.
Käll- och Litteraturförteckning. Källor
Almgren Hans ( huvudförfattare) Bergström Börge, Löwgren Arne. Alla tiders historia
maxi. Gleerups utbildning AB , Malmö 2002.
Grimnes Ole Kristian, Nökleby Berit. Spor i Tid, Norge etter 1850. H. Aschehoug & Co 1997
Libeak Ivar, Öivind Stenersen, Sveen Asle, Aastad Arild Svein. Historie 2, verden og
Norge etter 1850. Cappelens Forlag AS Oslo 2002.
Nyström Hans och Örjan. Perspektiv på historien A. Gleerups utbildning AB Malmö 2001.
Ohman, Nielsen May-Brith. Portal, Norge etter 1850. Det Norske samlaget Oslo 2004. Sandberg Robert, Karlsson Per-Arne, Molin Karl, Ohlander Ann-Sofie. Epos för
gymnasieskolans kurs A och B. Almqvist & Wiksell förlag Stockholm 2003.
Litteratur
Andolf Göran. Historien på gymnasiet, Undervisning och läroböcker 1820-1985. Esselte Studium 1972 Stockholm, Göteborg, Lund
Blom Ida. ”1905- ett glädjens eller sorgens år?” Ingår i titeln 1905-
Unionsupplösningens år. Nya perspektiv på ett svensk-norskt drama. Carlsson
Bokförlag, Stockholm 2005
Bourdillon, Hillary. History and social studies- Methodologies of textbook analysis. Swets & Zeitlinger B.V, 1992 . Amsterdam/Lisse
Hammar Inger. För freden och rösträtten- Kvinnorna och den svensk-norska unionens
sista dagar 2004 Nordic Academic Press
Jensen, Bernard Eric. 1990: Historie i og udenfor skolen. i Historiedidaktik i Norden 4. Nordisk konferens om historiedidaktik. Kalmar 1990
Jensen Södring. Historieundervisningsteori Ejlers' Forlag 1978 Köpenhamn
Jungar Sune. ”Finländska opinioner kring en union i upplösning”. Ingår i titeln 1905-
Unionsupplösningens år. Nya perspektiv på ett svensk-norskt drama. Carlsson
Bokförlag, Stockholm 2005
Nilsson Torbjörn & Sörensen Öystein. 1905- Unionsupplösningens år. Nya perspektiv
på ett svensk-norskt drama. Carlsson Bokförlag, Stockholm 2005
Selander Staffan. Lärobokskunskap, Pedagogisk textanalys med exempel från
läroböcker i historia 1841-1985. Studentlitteratur Lund 1988.
Stråth Bo. Union och demokrati, De förenade rikena Sverige. Norge 1814-1905. Nya Doxa 2005.
Sörensen Öystein. ”Vad kunde ha hänt?” Ingår i titeln 1905- Unionsupplösningens år.
Nya perspektiv på ett svensk-norskt drama. Carlsson Bokförlag, Stockholm 2005
Åselius Gunnar. ”Stormakterna och unionsupplösningen 1905”. Ingår i titeln 1905-
Unionsupplösningens år. Nya perspektiv på ett svensk-norskt drama. Carlsson
Bokförlag, Stockholm 2005 Internetadresser 9/1-06. http://www2.udir.no/dav/27136AC3F5B64F80176151668B9F5A6BB6t.doc http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=8&skolfo rm=21&id=HI&extraId= http://www.hf.uio.no/hi/prosjekter/Prosjekt1905/publikasjon31.php
