Upplevelsemetaforer / Metaphors of experience

Upplevelsemetaforer

Metaphors of experience

A research of how drug experience can be symbolized in a discourse about addiction

Nikki Schmidt

VT 2017

K3, Malmö Högskola

Handledare, kandidatuppsats: Anna Arnman Examinator, kandidatuppsats: Michael Krona

ABSTRAKT

Undersökningen syftar till att skapa förståelse kring hur den animerade

entertainment-filmen Addiction (2015) använder sig av visuella metaforer för

att skapa nya insikter hos publiken. Detta studeras genom en diskursanalys, baserat på den repressiva och progressiva drogdiskurs som undersöknings-materialet befinner sig i. Diskursanalysen kombineras även med en

bildanalys, grundat i teorier kring metaforer och deras funktioner. Uppsatsen resulterade i insikter över hur filmens estetik, medieplattform och

metaforval skapar en subjektsposition ur den drogberoendes upplevelsevärld. Resultatet lägger grund till ett förhållningssätt för filmskapare och andra kreatörer gällande hur drogberoende kan

porträtteras, men öppnar även upp för framtida undersökningar om hur detta kan göras i praktiken.

ABSTRACT

The purpose of this thesis is to produce a wider understanding on how the animated entertainment Addiction (2015) utilize visual metaphors to

generate new insights for the intended audience. As a method for the study a discourse analysis was applied, based on the repressive and progressive discourses which the research material stands in relation to. To examine the connection between these discourses and the material, a visual analysis based on theories concerning metaphors and their function was also used. The thesis resulted in knowledge regarding how the animation is portrayed from the perspective of being addicted due to its style, media and

metaphors. These found visual qualities might bring value to film makers and other creators regarding how to depict addiction, but the examination also initiates further research on how this could be done in similar media.

SÖKORD

Diskurs, metaforer, representation, perspektiv, YouTube, beroende.

KEYWORDS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 3

2. BAKGRUND ... 4

2.1 USA OCH THE WAR ON DRUGS ... 5

2.2 HARIS STÅNDPUNKTER & DISKURSEN FRÅN DE BEROENDES PERSPEKTIV ... 6

2.3 CARTOONS, INFOTAINMENT, YOUTUBE OCH MAKT ... 7

3. PROBLEMOMRÅDE ... 9

3.1 SYFTE ... 10

3.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 10

4. TEORETISKT PERSPEKTIV ... 10

4.1 REPRESENTATION OCH SEMIOTIK ... 10

4.2 METAFORTEORI ... 11

4.3 DISKURS, SUBJEKTSPOSITION OCH MAKT. ... 12

4.4 RELATERAD FORSKNING ... 13

5. MATERIAL ... 15

5.1 VAL AV GRUNDMATERIAL ... 15

6. METOD: VISUELL ANALYS ... 16

6.1 DISKURSANALYS ... 16

6.2 METAFORANALYS ... 17

6.3 AVGRÄNSNINGAR ... 18

6.4 DISKUSSION KRING METOD, TEORI OCH RESULTAT ... 19

7. RESULTAT OCH ANALYS ... 21

7.1 VAD SOM ÄR NATURLIGT ... 21

7.2 UTIFRÅN DEN DROGBEROENDES PERSPEKTIV ... 23

7.3 VEM ÄR BOVEN? ... 24

7.4 ESTETIK OCH REPRESENTATION ... 28

8. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 29

8.1 SAMMANFATTNING AV RESULTATET ... 29

8.2 DISKUSSION OCH ETISK REFLEKTION ... 30

8.3 FRAMTIDA UNDERSÖKNINGAR ... 33

REFERENSLISTA ... 35

TRYCKTA KÄLLOR ... 35

1. INLEDNING

För att kunna diskutera vår omvärld med varandra behöver vi förenkla komplexa fenomen eller koncept, som exempelvis känslor, genom att använda oss av metaforer. Men för att förstå dessa metaforer behöver vi ha en gemensam uppfattning av vad symboliken, som metaforen är uppbyggd av, betyder. Det är denna delade uppfattning och upprätthållande av

betydelse som genom gemensamma former eller platser bildar en diskurs, enligt Rose (2001).

I samband med utformningen av min och Haigs mediaproduktion

Norm, ställdes vi inför problemet hur vi på bästa kunde skapa förståelse för

hur det kan vara att leva som transperson i Sverige idag. Norm är en live action-animerad film som baseras på Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 kring hur transpersoner inte blir representerade eller accepterade i vårt samhälle, och därför mår dåligt. För att påverka en rådande diskurs baserad på rädslor och okunskap kring hur transpersoner känner och lever, valde vi att visa upp karaktärernas känslor och upplevda könsidentitet genom metaforer. Både de yttre stereotypa könsuttrycken, och den inre

könsidentiteten, färgkodades. Det juridiska könets färg syns på kroppen och det upplevda könet formges genom en färgad extern kristall som lyser olika starkt beroende på karaktärens känslotillstånd.

Inför denna uppsats fastnade jag för en kort animerad film som

behandlar en diskurs med liknande premisser, som också använder sig av okonventionella metaforer. Filmen Addiction (2015), skapad av

produktionsbyrån Kurzgesagt i samarbete med författaren Johann Hari, belyser orsaker till varför vi missbrukar och hur vi kan hjälpa någon som gör det. I denna undersökning försöker jag ta reda på hur denna film genom metaforer och symbolik förklarar komplexa upplevelser ur karaktärens perspektiv.

Stillbild från filmen Addiction (2015)

2. BAKGRUND

Filmen Addiction (2015) är baserad på boken Chasing The Scream: The First

and Last Days of The War on Drugs (2015) av Johann Hari, som behandlar

några, enligt honom, historiska nyckelargument till varför drogpolitiken och dess konsekvenser ser ut som det gör idag. För att förstå vilken diskurs Hari, och således även mitt undersökningsmaterial, vill förändra och skapa nya uppfattningar kring, utgår bakgrunden från både den bestraffningsinriktade drogdiskursen och Haris mer progressiva argumentation. Dessa två

diskurser kommer i denna uppsats refereras till som den repressiva och den progressiva drogdiskursen.

Eftersom en diskurs formar och formas av mediet och publiken den befinner sig i, så kommer bakgrunden även redogöra en övergripande

2.1 USA OCH THE WAR ON DRUGS

Hari (2015) berättar att under början av 1900talet inleddes restriktioner mot låga doser av opium, kokain och annan narkotika i amerikanska läkemedel, i och med The Harrison Act år 1914. Anledningen var inte enbart att skydda människor från att konsumera för mycket och bli beroende, utan även för att få ett verktyg för att arrestera och fängsla vissa etniska grupper som svarta, kineser och mexikaner. Dessa grupper ansågs, enligt dåtidens nyhetstidningar och politiker, bli extra våldsamma och okontrollerbara under drogpåverkan, vilket utgjorde ett hot mot hederliga medborgare (a.a.).

En av de som hade en stor talan inom det förra århundradets dominanta drogdiskurs var Harry Anslinger, kommissarie för The Federal

Bureau of Narcotics under 1930 – 1962, menar Hari (2015). Anslinger ansåg

att de som tog droger var omoraliska och genetiskt svaga människor, och att det inte var mer än rätt att de dog eller hamnade i fängelse. Genom att han och majoriteten av dåtidens politiker talade om ”vi” mot ”dem”, där ”dem” var onda och farliga individer, oftast icke-vita, och ”vi” som goda, hederliga och oftast vita, skapades en bild av droganvändning som en följd av dålig moral och ondska. Trots att många forskare och läkare talade för att bestraffningsmetoden inte var den mest framgångsrika, arbetade Anslinger aktivt för att stoppa spridningen av opinionens åsikter i media, förklarar Hari (2015).

Under andra halvan av 1900talet sker en liknande trend, med bakslag för en mer humanitär syn på drogberoende (Heroin and The War on Drugs, 2016). 1971 förklarade president Nixon ett inte fullt så repressivt krig mot drogerna med en progressiv rehabiliteringsvinkel snarare än hårda straff, då det hade visat sig vara en framgångsrik metod mot överdosering och kriminalitet. Men medias bild av droger hos kändisar som Janis Joplin och i dokusåpor som The Panic in Needle Park (1971) ändrade den allmänna opinionens syn på varför drogberoende uppstod och skapade en generell rädsla hos USA befolkning (a.a.).

Stillbild från The Panic in Needle Park (1971)

För att framstå som handlingskraftiga politiker bortsåg många av de folkvalda från de lyckade behandlingsmetoderna och antog istället en tradition av hårdare straff, för att lugna allmänheten, berättar Kurt L. Schmoke, Baltimore major 1987 – 1989, i en intervju till The New York Times (a.a.).

När AIDS slog till i USA under 1970talet drabbades grupper av fattiga svarta och latinamerikaner hårdast (Heroin and The War on Drugs, 2016). Trots försök att hjälpa de drogberoende med rena nålar avfärdades det som att hjälpa omoraliska brottslingar. Schmoke berättar att majoriteten av politikerna återigen beskrev drogproblemet som ”vi mot dem” där ”vi” generellt var vit medelklass och ”de” var omoralisk arbetarklass eller homosexuella, oftast ickevita, trots att den ökade massan av

heroinberoende var just vita, enligt New York Times (a.a.).

2.2 HARIS STÅNDPUNKTER OCH DISKURSEN FRÅN DEN BEROENDES PERSPEKTIV

I Chasing the Scream intervjuar och återberättar Hari (2015) även livsberättelser och upplevelser hos de som drabbas av drogerna och

drogpolitiken. Bland annat citerar han ur den heroinberoende soulsångaren Billie Holidays memoarer, där hon beskriver hur Anslingers

”Imagine if the government chased sick people with diabetes, put a tax on insulin and drove it in to the black market, told doctors they couldn’t treat them, then sent them to jail. If we did that, everyone would know we were crazy. Yet we do practically the same thing every day in the week to sick people hooked on drugs”.

Holiday citerad av Hari (2015).

Hari (2015) beskriver även ett experiment med råttor där de får en flaska med kokain- eller heroinblandat vatten och en flaska med rent vatten att välja mellan. När råttorna är i en kontext där de är helt isolerade, väljer de nästan alltid drogvattnet och överdoserar tills de dör. Men när buren istället uppfyller de behov en råtta har, som mat, leksaker, hygien och relationer till andra råttor, överdoserar de aldrig och dricker nästan enbart rent vatten. Hari jämför detta med Vietnamkriget där amerikanska soldater blev

beroende av morfin, men slutade när de kom hem igen till sin naturliga och trygga tillvaro, trots att de fysiskt borde vara beroende. Han förklarar varför råttorna och soldaterna väljer att bruka droger och menar att det inte beror på dålig moral. Istället syftar han på att det orsakas av ensamhet och brist på naturliga och hälsosamma beroenden som vänskap. I kontrast till hur den repressiva diskursen ser på drogberoende, beskriver han istället de lagar och konstitutioner som straffar och skuldbelägger missbrukare som problemet och i vissa fall som ”onda” (a.a.).

2.3 CARTOONS, INFOTAINMENT, YOUTUBE OCH MAKT

Addictions (2015) animationer är skapade med en cartoon-estetik. Cartoons, som innefattar illustrationer med en serietecknad stil, är starkt

kopplad till underhållning och associeras ofta till målgruppen barn och ungdomar. Dock menar McCloud (1993) att cartoons kan användas till mycket mer än underhållning. Han presenterar en förklaringsmodell kring hur publiken har lätt att identifiera sig med en seriefigur, då den består av förenklade ansiktsdrag. Att ansiktsdragen minimaliseras till två prickar som ögon och ett streck som mun gör att vi som betraktare inte har lika många fördomar mot ett sådant ansikte gentemot exempelvis ett fotografi där vi ser fler symboler och indikationer på vem personen kan vara. McCloud menar också att vi känner igen oss i ett enkelt ansikte eftersom det är så vi uppfattar vårt eget minspel, då vi inte ser oss själva utan skapar förenklade

geografiska formar av hur vi ser ut i våra huvuden (ibid.).

McCloud, Understanding Comics: The Invisible Art (1993)

En genre som ofta innefattar stilen cartoons är infotainment. Det är ett begrepp som uppkommit i kombination av ordet information och

entertainment (svenska: underhållning). Enligt IT-ord (2017) användes ordet

från början för att kritisera nyheter som presenterades på ett vis som gör att det är svårt att avgöra om det är underhållning. Videoplattformen YouTube förmedlar en stor mängd underhållande videomaterial, och det finns en växande subgenre hos YouTubefilmer som består av animerade

infotainmentfilmer med cartoon-estetik som kombinerar fakta och

underhållning. Filmen Addiction kan ses tillhöra denna kategori av filmer. Jenkins (2012) påstår att YouTube är det största mediet när det kommer till gräsrotsrörelser. Dels för att det ger medborgare en möjlighet att göra sin röst hörd och på så vis påverka politiken genom att skapa en allmän opinion, och dels för att YouTubefilmer har större

delningsmöjligheter än de flesta andra medier. Det leder till att publiken avgör vad som är värdefull information som bör spridas vidare, vilket

förflyttar makten från att ett tv-bolag eller en nyhetstidning som tidigare har avgjort vad som är relevant att visa. Jenkins ser därför YouTube som en viktig del av vår nutids konvergenskultur. Konvergenskultur innebär att gamla och nya medier kolliderar och behöver anpassa sig efter varandra för att nå ut till sin publik.

Jenkins (2012) tittar på hur konvergenskulturen bidrar till ett kollektivt meningsskapande och hur det påverkar religion, politik, lagstiftning,

utbildning och reklam genom kulturella, sociala och tekniska förändringar. Ett exempel som han tar upp är hur det amerikanska partiet Demokraterna vågade utnyttja YouTube som plattform för att nå ut och kommunicera med svårnådda väljare genom interaktiva debatter inför valet 2008. Han menar att det kan ha bidragit till deras vinst, då Republikanerna inte ville använda sig av plattformen eftersom de ansåg att internet var en oseriös plattform enbart för underhållning. Snickars och Vonderau (2009) tar upp ett liknande exempel där Virginas guvernör förlorar ett omval för att en man filmade och lade ut på YouTube när guvernören kallade honom för

”macaca”, ett skällord för mörkhyad. Videon fick 390 000 visningar, vilket Snickers och Vonderau menar var avgörande för motståndarens vinst där skillnad enbart var 15 000 röster (a.a.).

Att YouTube som medie gör det möjligt för den stora massan att påverka en diskurs är en intressant aspekt av hur Addiction (2015)

presenteras, vilket skiljer sig från mer traditionella medier där diskussioner kring drogberoende tidigare befunnit sig. Undersökningen kommer därför även fokusera på hur Jenkins (2012) tankar kring gräsrotsrörelser och Foucaults (1993) syn på hur makt fördelas inom en diskurs. Foucaults diskursteori redogörs i teoriavsnitt 4.3.

3. PROBLEMOMRÅDE

Filmer vars syfte är att sprida ett budskap, samt är utformade för att delas på sociala medier, blir alltmer förekommande på internet och år 2020

beräknas 80 % av all internettrafik bestå av videos och rörlig bild, enligt Ciscos VNI Forecast (2016). När filmer spelar en sådan avgörande roll i hur vi ser på vår omvärld, får filmskapare ett ansvar i att framställa komplexa problem och upplevelser snabbt och tydligt för publiken. Därför behövs en förståelse för hur publiken relaterar till visuella metaforer, och hur de tolkar vad de ser beroende på vilken diskurs filmen befinner sig i.

3.1 SYFTE

Syftet är att studera hur den animerade filmen Addiction (2015), som driver en progressiv diskurs inom drogberoende, använder sig av visuella

metaforer för att skapa ny kunskap inom ämnet. 3.2 FRÅGESTÄLLNINGAR

- Hur skiljer sig metaforernas symbolik i filmen Addiction (2015) från den repressiva diskursens framställande av drogberoende?

- Hur hjälper symbolerna i Addiction (2015) till att ändra position för tittaren och förklara känslorna hos de som är beroende?

4. TEORETISKT PERSPEKTIV

Min uppsats grundar sig i att filmskapare kan, genom användandet av visuell symbolik, förändra hur vi ser på och pratar om drogberoende. Hur ett ämne behandlas och framställs gör att tittaren kan se problematiken från ett nytt perspektiv, vilket kan bidra till en ändrad uppfattning om vad drogberoende orsakas av och hur det bör pratas om. Därför utgörs teoriavsnittet

huvudsakligen av semiotik och diskurs. För att kunna gå djupare in på användandet av metaforer, som undersökningsmaterialet till stor del består av, presenteras även teorier kring metaforer och deras funktion.

4.1 REPRESENTATION OCH SEMIOTIK

För att kunna förstå varandra behöver vi ett språk som verktyg för att förklara vad vi menar. Genom språket skapar vi representationer av den plats, sak, händelse eller koncept som vi egentligen refererar till. Det är denna process som Hall (1997) kallar för representation. Ett begrepp för dessa representationer är Saussures teori kring tecken; Semiotik. Tecken består av både en signifier, det språkliga tecknet som representerar, och det fenomen som behöver representeras; det signified. Genom att dela en rad av dessa tecken och deras innebörd så befinner vi oss i en gemensam kultur menar Du Gay m. fl. vilket gör att vi kan förstå varandra (ibid).

4.2 METAFORTEORI

I likhet med Saussures signifier och signified, menar Lakoff och Johnson (1980) genom sin Conceptual Metaphor Theory (CMT), att metaforer består av en källa och ett mål. Forceville (2016) beskriver det som att vi bara kan förstå oss på ett komplext och abstrakt fenomen genom att studera det via ett konkret fenomen. Källan, som beskrivs av ett konkret fenomen, kodar för ett abstrakt fenomen; målet.

Min illustrerade tolkning av Lakoff & Johnsons (1980) metaforteori

Lakoff och Johnsons teori talar om att metaforer är embodied, vilket i denna kontext innebär att vi genom våra sinnen och upplevelser av världen kan tolka metaforer som refererar till dessa kroppsliga upplevelser (a.a.). Fenomenet cykel kan alltså innebära känslan i benen när vi trampar, vinden i ansiktet när det är nerförsbacke och ljudet av ringklockan.

En källa kan också vara en metonymi, där ett fysiskt objekt står för något annat. Med detta menas att ett objekt, som exempelvis refererar till en person, kan användas för att avhumanisera denne och istället lägga vikten vid vilken funktion personen fyller, enligt Lakoff och Johnson (1980). Vad CMT inte hanterar är hur betydelsen av en metafor kan påverkas av fler delar än en enda källa. Forceville (2016) påpekar därför värdet av Fauconnier och Turners Blending Theory (BT eller svenska: blandningsteori). Det går ut på att flera inputspaces tillsammans blandas till en ny mening som inte hade gått att få från en enskild av dessa två källor. Dessa olika inputs kan till exempel referera till två olika tidpunkter, där den första är ett fotografi på en kvinna som friar till sin partner och den andra på samma kvinna som gråter. Tillsammans går det att läsa ut att kvinnan blev nekad vid ett frieri, vilket inte

går att förstå från en enskild av dessa fotografier. Det är det som är utgångspunkten i blandningsteorin.

Genre är även viktigt för förståelsen av en metafor, anser Forceville (2016). Han nämner dock att Schileroord och Maes (2009) anser att

semiotiken, med fokus på själva innehållet i bilden, är den mest avgörande faktorn för tolkningen av metaforen. Men Forceville gör en parallell till hur betydelsen av en satirisk serieteckning om exempelvis fotbollssupporters från en dagstidning kan tolkas som icke satir ifall den placeras i en tidskrift riktad till supporters. Han argumenterar därför att mediets och genrens påverkan är bevis för att diskursen och sammanhanget metaforen befinner sig i är viktigare än semiotik när det kommer till metafortolkning (ibid.). 4.3 DISKURS, SUBJEKTSPOSITION OCH MAKT

En diskurs refererar till en grupp påståenden som styr hur vi tänker kring ett visst ämne, enligt Rose (2001). Hon menar att genom en delad uppfattning kring betydelsen för vissa begrepp eller symboler skapas en så kallad regime

of truth, där diskursens synsätt ses som sanning. På så vis genereras och

upprätthålls vad som anses som kunskap av de delar som befinner sig i diskursen. Dessa delar kan vara sociala eller fysiska institutioner, teknik eller publik. Michel Foucault (1993) som myntad begreppet diskurs, gjorde skillnad på en institutions apparat och teknologi. Apparaten är kunskapen kring lagar, vetenskap, filosofi eller design, medan teknologin är de fysiska platser eller medier som dessa kunskaper befinner sig i.

Foucault (1993) syftar på att kunskap är starkt bundet till makt. Att ha makt att bestämma vad något betyder gör det möjligt att styra hur

omvärlden ser på och behandlar personer och ting som är kopplade till diskursen. Till skillnad från marxismen som anser att makten kommer uppifrån och styr nedåt, menar Foucault att alla delar av diskursen

upprätthåller kunskapen och kan således även påverka från alla håll inom den. Rose (2001) ger ett exempel på detta angående museum, där det inte enbart är byggnadens utformning, verkens placering, skyltar eller

museivakterna som upprätthåller hur verken ska betraktas, utan även besökarna själva.

Hur något betraktas påverkas även av olika subjektspositioner. Hall (1997) diskuterar begreppet subjektsposition utifrån att ett verk eller symbol bara går att förstå om betraktaren sätter sig in i skaparens eller avsändarens perspektiv. Han gör en jämförelse med hur kvinnor sällan kan identifiera sig med majoriteten av all porr, då den oftast är positionerad från mannens synvinkel. Rose (2001) behandlar däremot subjektspositioner som en följd av vem betraktaren är. I fallet med muséet nämner hon tre olika

subjektspositioner, där den första är institutionens värderingar, den andra är forskare som studerar dessa värderingar i verken och den tredje är

besökarna. Besökarna ses här som mindre kunniga och behöver därför undervisas för att förstå verken (ibid.).

Den senare subjektspositionen anses inte enbart bestå av okunniga betraktare, utan även opålitliga, vilket gör att de behöver övervakas med hjälp av museivakter, menar Rose (2001). Genom en etablering av diskursen kring hur besökare bör bete sig i muséet förpassas de, och förpassar sig själva, till att vara docile bodies (svenska: fogliga kroppar). Foucault (1993) behandlar begrepp som övervakning och straff i relation till just hur det påverkar individers kroppar. Han ger exempel på hur synen på hur brottslingar bör straffas har påverkat hur vi behandlat deras kroppar de senaste 300 åren. Från att ha kretsat kring hur den kriminellas kropp bör torteras och förstöras, till hur de nu göms undan i slutna institutioner och istället regleras med tidschema och åtaganden. Foucault nämner också hur straffapparaten idag mer ser till den kriminellas sinne snarare än kroppen, och reglerar straffet efter vilka orsaker som fanns för att begå brottet och vilka möjligheter personen har i framtiden (a.a.).

4.4 RELATERAD FORSKNING

Att se hur den repressiva drogdiskursen visuellt porträtterar missbrukare är intressant för undersökningen då dess eventuella egenskaper kan sättas i relation till undersökningsmaterialet och den progressiva diskursen. Därför redogörs i detta avsnitt relaterad forskning som behandlar just detta.

Polly Keary (2017) undersöker hur en artikel i tidskriften The Daily Mail porträtterar ett drogberoende par. Enligt Keary följer nyhetsmedier en

diskurs som framställer drogberoende i form av en epidemi orsakad av en utbredd moralpanik. Av artikelns arton fotografier föreställde sex stycken personer som injicerade heroin, varav endast ett fotografi visade

missbrukarnas ansikte och överkropp. Resten av fotografierna visade enbart upp nålar och substanser.

Chuck Jines, The Daily Mail (2014). Bilden är beskuren.

Keary (2017) menar att då personernas ansikte sällan är synligt eller att deras blick inte riktas mot kameran, visar på att fotografierna är

komponerade så att missbrukarna inte besitter en maktposition och det är fritt fram att betrakta dem.

Det sker inte heller någon interaktion mellan personerna i bilderna, vilket tyder på att de inte är menade att försöka berätta ett narrativ, utan enbart skapar en typisk scen av en missbrukares liv, menar Keary (2017). Motivet utgörs av ett smutsigt garage vilket indikerar att personerna har ont om pengar och att de representerar en viss samhällsklass. Färgerna i

fotografierna består av kalla gråa och blåa toner vilket Keary anser är vanligt i tidningarnas moralpaniksdiskurs kring droger (ibid.).

5. MATERIAL

Kursgezagt – in a nutshell. Hari, Johann. (2015) Addiction.

5.1 VAL AV GRUNDMATERIAL

Addiction (2015) är skapad av den tyska animation- och designbyrån

Kursgezagt, vilket på svenska översätts till ”i ett nötskal”. Namnet syftar på att de behandlar komplexa vetenskapliga och samhällsaktuella frågor genom pedagogiska animerade kortfilmer på videoplattformen YouTube.com. När denna undersökning gjordes hade YouTubekanalen 4 miljoner följare och 225 miljoner visningar totalt. Addiction (2015) hade vid samma tid 12

miljoner visningar. Enligt YouTube.com (statistik, 2017) har plattformen över en miljard användare, vilket motsvarar cirka en tredjedel av jordens totala internetanvändare, som utgör av 3,4 miljarder enligt ITUs rapport

undersökningen behandlar har sitt största fokus på USAs drogklimat, kan filmen antas ha en betydelse, då YouTube.com (statistik, 2017) uppger nå ut till fler användare i åldern 18 – 49 än något annat kabelnät i USA.

Haris bok Chasing The Scream: The First and Last Days of The War

on Drugs (2015) blev New York Times internationella bästsäljare, vilket kan

indikera att boken kan ha ett påtagligt värde i drogdiskursen, då den nått ut till en stor publik. Filmen Addiction (2015), som är en adaption och

förenkling av boken kan där av ses som ett relevant undersökningsmaterial.

6. METOD: VISUELL ANALYS

Undersökningen syftar till att studera hur en animerad film använder sig av metaforer för att bidra till en progressiv diskurs om drogberoende. Därför består metoden av en visuell analys, uppdelat i två etapper. Den första utgörs av en diskursanalys och den andra av en semiotisk analys, mer specifikt en metaforanalys. Diskursanalysens ändamål är att kartlägga ett antal huvudteman i de två diskurser som materialet befinner sig i. Dessa teman grundar sedan både för en avsmalning inom grundmaterialet och för hur metaforanalysen ska behandla det visuella underlaget.

6.1 DISKURSANALYS

Denscombe (2009) anser att kvalitativa analyser, som en diskursanalys, måste grundas i befintlig kunskap om samhället, kulturen, politiken och andra faktorer där diskursen är förankrad. Detta gjordes i avsnitt 2.

Bakgrund, med utgångspunkt ur Haris (2015) redogörelse av 1900talets

repressiva diskurs och grundtankarna till den progressiva diskursen. Rose (2001) anser även att kvalité är viktigare än kvantitet när det kommer till diskursanalys, och att en ingående studie av ett specifikt material är bättre än att kartlägga många fall eller objekt. Det stämmer överens med

Denscombes påstående att det är viktigt att göra en noggrann granskning av materialet och förankra alla eventuella slutsatser i data.

Kartläggningen av den repressiva och progressiva diskursen i avsnitt 2.

Bakgrund och 4. Teori resulterar i ett antal återkommande ämnesområden

kring hur drogberoende behandlas inom de olika diskurserna: Hälsosamt / Ohälsosamt

Naturligt / Ersättning Ondska (dåligt) / Godhet (bra)

Moraliskt / Omoralisk Offer / Förövare

Det är intressant att lyfta dessa centrala teman i undersökningens analys eftersom de berör undersökningsmaterialet och den repressiva diskursens bildspråk, vilket kan ge en tydlig bild över hur de skiljer sig från varandra. Urvalet gjordes genom att ovanstående teman bidrar till

fördjupande frågor att undersöka i analysen, som hur den repressiva diskursens syn på moral, förövare och ondska symboliseras i Addiction (2015). Vad som är hälsosamt och naturligt är också väsentligt att behandla, då Hari (2015) i den progressiva diskursen påpekar att beroende orsakas av psykisk och fysisk ohälsa snarare än att vara ett moraliskt ställningstagande. Hur detta uttrycks i filmens metaforer kommer därför även att fungera som ledfrågor för analysens struktur.

Dessa teman används dessutom som grund för att göra en ytterligare avsmalning i undersökningsmaterialet Addiction, där ett antal stillbilder ur filmen väljs ut för en mer ingående undersökning. Varje stillbild kommer bestå av en metafor, där eventuella teman kopplade till bilden definieras och dess möjliga betydelse för de två diskurserna poängteras.

6.2 METAFORANALYS

De metaforer som väljs ut i samband med diskursernas gemensamma huvudteman kommer sedan att analyseras med hjälp av Lakoff och

Johnsons (1980) embodied metaphors och Forcevilles (2016) definition av blandningsteori. Dessa metaforteorier presenterades i avsnitt 4.2

Metaforteori, där de behandlar hur de olika delarna i en metafor påverkar

hur vi tolkar den. Detta görs för att få en förståelse för vilken roll metaforen har i den repressiva respektive progressiva diskursen.

6.3 AVGRÄNSNINGAR

Då undersökning syftar att förstå hur metaforerna i materialet skiljer sig från den repressiva drogdiskuren och ur vems perspektiv metaforerna är

berättade, så kommer störst fokus i analysen ligga på detta och betydelsen bakom symboliken.

Trots att materialet i grunden består av rörlig bild så används inga teoretiska perspektiv kring narrativanalys, vilket i många fall är relevant vid analys av film. Som följd av att undersökningens fokus ligger vid symboliken och betydelse av den så tar metoden avstånd från en mer klassisk filmanalys och utgår istället från bildanalys. Tidsaspekten, som narrativanalys annars behandlar, går att studera via blandningsteori där inputsytorna kan

representera olika tillfällen, menar Forceville (2016).

Blandningsteorin kan även behandla element i filmen som

berättarrösten. Rose (2001) nämner begreppet anchorage, vilket syftar på att bilders betydelse påverkas av text eller röster som tillför något, i likhet med blandningsteorins inputsytor. Som en följd av uppsatsen storlek, kommer analysen förhålla sig till berättarrösten som en nödvändighet för tolkningen av bilden, men inte gå djupare in på relationen och sambandet.

Diskursanalys kräver en noggrann redogörelse av materialets sammanhang, som medieform, genre, stil och publik, vilket beskrevs i avsnitt 2. Bakgrund. I och med uppsatsens frågeställning så fungerar detta enbart som stöd och fördjupning av analysens huvudfokus, och utvecklas därför inte i någon större utsträckning.

Då filmen och boken grundas i en diskurs och statistik från USA, så sker ingen kartläggning över svensk drogpolitik eller media, vilket annars kan vara relevant då jag som forskare är påverkad av den drogdiskurs jag växt upp i och formats av. Åter igen gjordes detta val med hänsyn till uppsatsens omfång.

6.4 DISKUSSION KRING METOD, TEORI OCH RESULTAT

Resultat påverkas givetvis av hur undersökningen utformas, vilket kan innebära att de val och avgränsningar som görs i metoden kan få

konsekvenser för filmskapare eller andra personer som intresserar sig för drogdiskurser och visualisering.

En fördel med metoden är att den utgörs av en kvalitativ analys. Kvalitativa analyser är fördelaktig när det kommer till småskalig forskning då den är tydligt förankrad i samhällsrelevant information och teori, vilket minskar risken för verklighetsfrånkoppling i resultaten, menar Denscombe (2009). Han anser också att kvalitativa analyser är bra för att hantera komplexa sociala aspekter och att det finns utrymme för tvetydighet och motsägelser.

Ett mer diskuterbart val för undersökning är att utgå från Haris bok

Chasing the Scream: The First and Last Days of The War on Drugs (2015)

för att kartlägga den repressiva och progressiva diskursen. Trots att det var ett rimligt bakgrundsmaterial då Addiction (2016) skapades som en

kommentar till Haris uppfattning av den repressiva diskursens effekter, ger det även en partisk återgivning av omvärlden. För att stärka Haris syn på den repressiva diskursen så lyfts även The New York Times RETRO Report,

Heroin and The War on Drugs (2016) i avsnitt 2. Bakgrund. Men för att ge

en så korrekt återgivning som möjligt av den repressiva diskursen kan det tänkas vara befogat att bekräfta dessa påståenden med fler källor än dessa två.

En annan faktor är det teoretiska perspektivet. Delar av resultatet och diskussionen lutar sig på Foucaults teori kring diskurs, skrivet 1975. Teorins grund om makt, apparater och teknologi kan ses som relativt tidlös och därmed vara relevant, medan de mer specifika exempel Foucault lyfter angående bestraffning och kroppar kan förändrats betydligt de senaste 40 åren. Genom att fokusera på docile bodies kan undersökningens analys omedvetet ha vinklats så att andra faktorer som restrikterar eller påverkar missbrukare kan ha utelämnats. Även Jenkins teorier kan ses som på gränsen till inaktuellt då internets användningsområden förändras konstant

och medieplattformar som YouTube kan nyttjas väldigt annorlunda fem år efter att ett uttalande har gjorts.

I teoriavsnittet togs även relaterad forskning upp. Den behandlade hur den repressiva diskursen uttrycktes visuellt, vilket var passande för undersökningen. Vad som saknades i form av tidigare forskning var dock en analys som behandlar den sorts metaforer som cartoons skapar möjlighet till. Att ha en djupare insikt i liknande undersökningar kring samma estetik skulle möjligtvis ha bidragit till större insikter om formens egenskaper.

En tredje faktor är valet av metod. Att använda sig av diskurs- och metaforanalys var fördelaktigt för undersökningsmaterialet, men det utlämnade även en del av filmens egenskaper. Exempelvis behandlande metoden inte hur ljudeffekter och berättarrösten styrde metaforernas betydelse. Att utesluta dessa faktorer kan ha lett till ett annat resultat vilket i sin tur kan få betydelse för hur filmskapare utifrån denna uppsats resonerar kring komplexa ämnen.

Metoden grundade sig även i Denscombe (2009) åsikt att det är viktigt att motivera alla slutsatser i data, vilket denna uppsats har strävat efter att göra. I och med detta gjordes valet att inte ta med min position som författare. Samtidigt menar Denscombe att det finns ett starkt beroende av forskarens ’jag’, både i diskurs- och metaforanalyser, då forskarens

erfarenheter, bakgrund och identitet påverkar tolkning av information och material (a.a.). Att inte redogöra min position i undersökningens diskurser kan påverka vilka effekter min uppsats har på ämnet. Då uppsatsen skrivs och publiceras i Sverige, på svenska, är det troligt att mestadels svenskar kommer att ta del av resultatet. Som följd av att jag och majoriteten av eventuella läsare kommer från en svensk drogdiskurs kan resultatet bli missvisande eller inte helt överensstämmande med verkligheten, eftersom bakgrund, teorier och material mestadels baseras på USA:s drogpolitik och historia.

7. ANALYS OCH RESULTAT

Undersökningens syfte är att få förståelse för hur Addiction (2015) använder sig av metaforer för att sprida kunskap kring drogberoende ur ett

beroendeperspektiv. I detta avsnitt analyseras hur den progressiva diskursen som metaforerna befinner sig i, skiljer sig från den repressiva drogdiskursen och hur de skapar en annan subjektsposition. Detta görs utifrån de teorier som presenterades i avsnitt 4. Teoretiskt perspektiv med utgångspunkt i diskurs- och metaforanalys. För att göra läsningen intressant så kommer analysen ske löpande med ett urval av metaforer från filmen som är kopplade till de diskursteman som redovisades i 6.1 Diskursanalys.

7.1 VAD SOM ÄR NATURLIGT

I den repressiva diskursen finns det inte någon diskussion kring vad som är naturligt eller vad som fungerar som en ersättning. Det är en ny kunskap som Addiction (2015) bidrar med i metaforer som 2a och 2b föreställande ett friskt och ett insjuknat träd.

Trädet fungerar här som en metonymi på två sätt, enligt Lakoff och Johnsons (1980) modell. Trädet i sin helhet representerar både i 2a och 2b en människa och hennes känslotillstånd. I likhet med McClouds (1993) beskrivning av identifikation med cartoon-illustrationer, kan publiken känna igen sig i de enkla ansiktsdrag som trädet har. McClouds förklaring går i linje med Lakoff och Johnsons embodied metaphors, där metaforer går att tolka utifrån våra kroppsliga upplevelser, som att ha två ögon och en mun (a.a.).

Även löven som sitter på trädets grenar i 2a utgör en metonymi för en människas naturliga och hälsosamma relationer. Då löv är det naturliga för ett träd att fylla sina grenar med, indikeras att vänner och familj är det som anses vara naturligt att omge sig av som människa. När löven trillar av, vilket kan ses som en källa där målet är att mänskliga relationer tar slut eller saknas, fyller trädet de kala grenarna med olika droger. På så vis blir det en tydlig metafor för att drogerna fungerar som ersättning vid brist på de naturliga och hälsosamma relationerna.

I den repressiva diskursen framställs drogberoende personer som i

The Panic in Needle Park (1971) och The Daily Mails (2014) fotografier också

genom en metonymi, där missbrukare blir representerade av drogrelaterade föremål. Här skapar Addiction (2015) ett skifte i hur vi pratar om beroende, genom att använda sig av ett färgglatt och levande träd i kontrast till ett mörkt fotografi av ett livlöst föremål, som en kanyl. Missbrukaren blir då, genom att avbildas med ett levande ting, mindre avhumaniserad än i den repressiva diskursen. På så vis förändrar även den progressiva diskursen begreppet beroende från att i den repressiva diskursen användas som ett uteslutande negativt begrepp, till att det även finns ett hälsosamt sorts beroende, som att umgås med vänner.

7.2 UTIFRÅN DEN DROGBEROENDES PERSPEKTIV

En av de tydligaste metaforerna i filmen som skapar en subjektsposition utifrån den beroendes perspektiv, enligt Halls (1997) definition, är

metaforerna 1a och 1b. 1a föreställer råttparadiset, där råttor har mängder med mat, trygghet och relationer, vilket leder till att de mår bra och inte känner ett behov av att ta droger. Senare i filmen, när samma fenomen kring orsaken till droganvändning visas upp i form av hur soldater som var med i Vietnamkriget slutade ta droger när de kom hem till en trygg tillvaro, rullar bollarna från råttparadiset in i bild. Utifrån Lakoff och Johnsons (1980) konceptuella metaforteori kan man läsa av bollarna som en källa vars avkodningsmål är ’paradiset’; en ultimat tillvaro där individens alla

grundläggande behov är uppfyllda. Denna avkodning skulle inte vara möjlig att göra utan att först ha sett bollarna i kontexten i råttparadiset och sedan hos den trygga soldaten. Det blir här avgörande att få se två olika inputsytor från två olika exempel för att tolka bollens symbolik, precis som Forceville (2016) beskriver med blandningsteori.

Genom att förklara situationen utifrån en missbrukarens perspektiv, även i skepnaden av en råtta, skapas förståelse för varför den drogberoende väljer att använda droger. Det skiljer sig från den repressiva diskursens

framställning av droganvändning, där missbrukarens anledning till att välja att använda en drog inte presenteras. Då det i den repressiva diskursens visualiseringar bara visar upp själva akten att injicera utan vidare bakgrund, som i Kearys (2017) undersökning av The Daily Mails (2014) fotografier, blir det lättare för betraktaren att acceptera förklaringen att droganvändning beror på dålig moral. I och med Addictions (2015) metaforförklaring av beroendet så reproduceras inte någon kunskap inom den progressiva

7.3 VEM ÄR BOVEN?

I den repressiva diskursen framställs delvis droger i sig som det ondskefulla, men framförallt personerna som använder det, som Hari (2015) berättar om hur etniska grupper som svarta, kineser och mexikaner utmålades som galna och ondskefulla. I den progressiva diskursen utmålas inte själva missbrukarna som onda. Dock framställer även Addiction (2015) drogen i sig som ondskefull, vilket går att läsa ut i bilderna 3a och 3b, föreställande situationerna när råttan och soldaten blir lockade att ta drogen. Källan för drogen är här en dödskalle, som inom vår västerländska kultur är allmänt förknippad med död, fara och ondska.

Likt metaforen 1b, där trädgrenarna var fyllda med droger som ersättning för de hälsosamma relationerna, visar 3a och 3b hur dödskallen presenterar ett alternativ till ensamheten. Båda bilderna är mörka, med subjektet placerad långt ner i bild, så att dödskallen svävar över dem i en maktposition. Som Lakoff och Johnson (1980) menar med embodied

metaphors, kan dessa metaforer spela på den känslan av att vara ensam i ett

mörkt utrymme utan någon trygghet, vilket resulterar i känsla av maktlöshet. Det som skiljer sig mellan den repressiva och progressiva

drogdiskursen är i vilket sammanhang symbolen för ondska presenteras. I

Addiction (2015) används metaforerna 4a och 4b för att belysa att det inte

När metaforen 4a visas i filmen, förklarar berättarrösten att det inte är på grund av kemikalierna i en drog som vi blir beroende, utan att det är buren du befinner dig i. När buren nämns, byts 4a ut mot 4b. Buren i 4b är en källa som kan ses representera två mål, genom att både symbolisera sammanhanget som den drogberoende befinner sig i, och ondskan, då buren är formad som en dödskalle. Eftersom kemikaliebehållaren i 4a inte föreställer en dödskalle, och därför inte är den ondaste av de två, flyttas ondskan till situationen och inte substansen. Denna tolkning förstärks genom att dödskallen som symbol introducerats redan i 3a och 3b, vilket gör 4b till en blandningsmetafor då den, som Forceville (2016) menar är bestående av flera inputsytor.

Skiftet av vad som anses som ondskefullt sker på ytterligare en nivå. Efter att ha konstaterat att buren representerar den otrygga och ensamma situation en missbrukare befinner sig i, är det intressant att titta på hur buren visas igen i 5a och 5b, föreställande en fängslad missbrukare.

I 5b blir den fängslade personen utsatt för tillrop från samhället, där hen blir moraliserad för att vara beroende av droger, visualiserat med pratbubblor. Exemplet följs av metaforerna 6a och 6b föreställande två

kontrasterande sätt som samhället behandlar missbrukare, där 6a visar hur samhället tar hand om och klappar på personen, medan hen i 6b blir bortknuffad och inte har någonstans att ta vägen. Här framställs den beroende som offret, till skillnad från i den repressiva diskursen där missbrukare ofta porträtteras som förövare.

Händerna i 6a-b, som är de som utför akten av att ta hand om eller stöta bort, kan här tolkas som en metonymi, där de representerar samhället och dess institutioner, repressiva lagar, familj och vänner. Det blir även en kroppslig metafor där känslan av att bli bortputtad fungerar som källa för målet att bli bortstött i alla aspekter i livet, som jobb, familj och frihet.

Som Lakoff och Johnsons (1980) nämnde om att en metonymi kan användas för att av avhumanisera personer, kan även händerna i 6a och 6b ses som ett visuellt grepp för att flytta subjektspositionen från politikers och lagstiftares perspektiv, som Hari (2015) beskrev, till att komma ner på den beroendes nivå. Det kan tolkas så, då den drogberoende placeras i centrum och tittar mot publiken, medan samhällets händer saknar ansikte och är opersonliga. Detta sker fler gånger i filmen Addiction (2015), då karaktärerna i 1a-b, 2b och 6a-b riktar sin blick mot kameran och uttrycker känslor

genom sitt minspel. Detta sätt att porträttera den beroende skiljer sig tydligt från Kearys (2016) analys av medias fotografier av missbrukare, där ingen av dem tittade in i kameran och enbart fokuserade på drogen utan vidare känslouttryck. På så vis leds publiken till att se situationen från den

beroendes perspektiv, enligt Halls (2003) definition av subjektspositionering. Det kan därför tolkas som att det inte enbart är situationen som är

samhället gör fel och därför bör ses som förövaren. Denna ståndpunkt blir extra tydlig i metaforerna 7a och 7b. 7a representerar den repressiva

diskurssynen av att missbrukaren är ansvarig för att bli frisk från beroendet, där livbojen är en källa som syftar till att det endast är en person som sjunker. 7b visar istället ett helt skepp med namnet MS HUMANITY, vilket kan symbolisera hur drogproblemet gör att vi alla sjunker, tillsammans.

Att peka på samhället som förövare istället för endast missbrukaren gör det även möjligt att förstå hur maktlös en drogberoende person är. Som Rose (2001) och Foucault (1993) talar om docile bodies, där diskursen styr både hur vi beter oss inom en den och hur vi betraktar andra, blir det här tydligt att den repressiva diskursen leder till att den drogberoende inte själv kan bestämma över sitt tillfrisknande. Det kan läsas ur 6a-b där händerna bokstavligen trycker bort den beroendes kropp så att personen inte har någon plats att bli frisk från beroendet. Metaforerna 8a och 8b visar detta ännu tydligare, då missbrukarens väg till ett normalt, tryggt och drogfritt liv symboliseras genom en balanslina från ett fängelse till en stad.

Fängelset blir en verklighetsförankrad konkretisering av symbolen

buren som tidigare använts i 4a-b och 5a-b. Staden kan tolkas som, likt de

färgglada bollarna i 2a-b och det friska trädet i 1a, en symbol för den trygga och lyckliga paradisburen. Genom att den repressiva diskursen

reproducerar en bild av beroende personer som förövare och enskilt ansvarig för sitt drogberoende, skapas lagar och institutioner som gör att missbrukaren hela tiden faller tillbaka i vad de försöker fly ifrån, vilket porträtteras i 8b. Det är dessa lagar och institutioner som enligt Foucaults (1993) kan ses som en diskurs teknologi och apparat, som i sin tur

upprätthåller kunskapen kring vem som är offer eller förövare och hur de bör behandlas.

7.4 ESTETIK OCH REPRESENTATION

Cartoon-estetiken som Addictions (2015) metaforer illustrerats med kan

tolkas att ha betydelse för hur den progressiva diskursen skiljer sig från den repressiva genom porträtteringen av vem som är missbrukare. Hari (2015) redogör hur den repressiva diskursen influerades av och influerade till en rasistisk struktur, där grupper av svarta, mexikaner och kineser blev

utmålade som farliga och drivande etniciteterna inom droganvändning. Ett annat exempel på detta är arkiverade videoklipp i The New York Times

Retro REPORT, Heroin and The War on Drugs (2016) där polisen

arresterade och fängslade enbart svarta män i de fattigaste stadsdelar i New York under 1970talet. I kontrast till ett upprätthållande där en viss grupp anses mer drogbenägen, visas i metafor 9 hur de beroende soldaterna representeras av ett brett spektrum av hår- och hudfärger. Även färger som inte är kopplade till en etnicitet som rosa, lila, blå och grön.

8. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

Denna undersöknings syfte var att få förståelse hur den animerade filmen

Addiction (2015) använder sig av visuella metaforer för att skapa ny kunskap

inom ämnet drogberoende. Målet var specifikt att studera hur symboliken i filmen, som befinner sig i en progressiv drogdiskurs, skiljer sig från den repressiva diskursens framställande av drogberoende och hur metaforerna hjälper till att ändra positionen för tittaren. I detta avsnitt sker därför först en sammanfattning av resultatet följt av en diskussion med inslag av etisk reflektion, och avslutas sedan med förslag på eventuella framtida undersökningar.

8.1 SAMMANFATTNING AV RESULTATET

I undersökningens visuella analys av Addiction (2015) framgick det att

metaforerna i filmen har använts för att gå ifrån hur den repressiva diskursen pratar om drogberoende personer. Det gjordes genom att ändra

subjektspositionen hos publiken, och på så vis belysa vem som, enligt den progressiva diskursen, egentligen är ansvarig för drogproblematiken i samhället. För att flytta publikens perspektiv från att betrakta missbrukare utifrån, till att se situationer från den beroendes perspektiv, används estetik, metonymier och blandningsmetaforer.

Filmens estetik bidrog till subjektspositioneringen då de minimalistiska ansiktsdragen underlättade för tittaren att identifiera sig med en karaktär i filmen oavsett form, som McCloud (1993) och Lakoff och Johnsons (1980) menar att cartoons respektive embodied metaphors gör. Stilen gjorde det även möjligt genom färgtoner och symbolval att bryta den repressiva diskursens stereotypa bild av missbrukare, var de befinner sig eller kommer ifrån.

Metonymierna i Addiction (2015) skiljde sig från den repressiva diskursen genom att istället för att använda sig av livlösa symboler som en kanyl för att porträttera en missbrukare, valdes ett levande träd. Som Lakoff och Johnson (1980) påpekar om metonymiers förmåga att avhumanisera en människa, kan ett dött föremål som en kanyl ta ifrån missbrukare deras värde som levande individer i den repressiva diskursen. På så vis tar den

progressiva diskursen bort politikers och nyhetsmedias makt att beskriva missbruk som ett omoraliskt och oförklarligt val, då den genom det levande trädet klarlägga orsaken bakom. Trädet gör det möjligt att visa att beteendet grundar sig i den sociala situation många missbrukare befinner sig i. Där med lyfter den progressiva diskursen människans naturliga behov av relationer, som i brist på hälsosamma alternativ, som vänner, kan ersättas med droger. Begreppet beroende, som i den repressiva diskursen enbart anses som ondskefullt, blir i den progressiva diskursen mer nyanserat, där beroendet är ett mänskligt faktum som kan te sig mer eller mindre

hälsosamt.

Precis som Forceville (2016) påpekar att blandningsmetaforer i många fall är nödvändiga för att kompensera embodied metaphors, så är de avgörande för Addictions (2015) meningsskapande.

Blandnings-metaforernas funktion var att genom olika inputsytor skapa jämförelser som både bidrog till den missbrukaranpassade subjektspositionen och att påpeka vem som anses vara ond, förövare eller offer. Genom att lyfta den

drogberoendes känslor framställs istället staten som ond, och inte

missbrukaren i sig. Den progressiva diskursen i Addiction (2015) använder symboler som dödskallen och buren för att måla ut den repressiva

diskursen som förövare och ansvarig för att missbrukare inte lyckas bli friska. Det indikeras då den repressiva diskursens teknologi och apparat, som enligt Foucault (1993) och Rose (2001) ofta manifesteras i form av institutioner och lagar, används i filmen som symboler för förhinder och ondska.

8.2 DISKUSSION OCH ETISK REFLEKTION

Det kan tolkas som att filmen Addiction (2015) medvetet använder sig av Roses (2001) förklaring om hur de som befinner sig i en diskurs formas till

docile bodies, innebärande att alla som befinner sig i diskursen upprätthåller

hur vi pratar om och betraktar ett visst ämne. Som Rose exempel där museibesökare ansågs mindre intelligenta och i behov av ledsagning, kan tidningsartiklar och populärkultur inom den repressiva diskursen anses styra hur läsaren eller publiken ska associera till drogberoende genom sin mörka

upprätthållande av hur missbrukare bör betraktas, genom att ge en mer ingående förklaring av beroende personers känsloliv. Dock kan filmen också ses som tillrättavisande mot sin publik, och på så vis förpassa sin tittarna till att vara docile bodies, då den visserligen förespråkar ett annat sätt att se på beroende, men även indikerar att den progressiva diskursens teori är den sanna. Där med skapar även denna diskurs en regime of truth, där vad som anses som kunskap kopplas till vem som har makt att påstå sig veta

sanningen.

Foucault (1993) talar om sambandet mellan makt och kunskap inom diskurs och hur det inte enbart är koncentrerat till en ursprungskälla, utan att diskursen påverkas av alla som befinner sig i den. Det går i linje med Jenkins (2012) gräsrotsteorier om YouTube, där han menar att formatet gör det möjligt för vem som helst att uttala sig och skapa opinion. Dock anser Jenkins även att enskilda chefer eller stora mediebolag har mer inflytande än privatpersoner. I och med det kan Addiction (2015) ses som en intressant kombination av att påverka underifrån genom att skapa opinion via

privatpersoners sociala medier, och samtidigt vara tillverkad av ett

produktionsbolag som tjänar pengar och kan styras av ekonomiskt intresse. Det sistnämnda går att jämföra med tidningar och större mediebolag som styrs av reklam, finansiärer och deras eventuella krav. Skillnaden från de mer klassiska medier där den repressiva diskursen överlag befunnit sig, som i nyhetstidningar och dokusåpor, är att material producerat för moderna plattformar som YouTube är helt beroende av spridningsfaktorn. Ur den synvinkeln kan diskurser som drivs via YouTube ha en mer demokratisk drivkraft, där publikens intresse lägger grund för vilken kunskap som reproduceras.

Vad Jenkins (2012) inte lyfter är vilka eventuella nackdelar som

medföljer sociala medieplattformar. Vad som skulle kunna ses som kritik till delningsmöjligheterna som YouTube besitter är bristen på kontroll. Ett klassiskt medium som en tidning kan lättare styras genom demokratiskt framröstade lagar över vad som är kränkande eller missvisande, medan ett fritt flöde av information är svårare att granska. Det är även svårare att avgöra vad som är underhållning och vad som är fakta, då majoriteten av

innehållet består av infotainments. När publiken enbart delar vad de anser viktigt, uppstår en risk att de enbart möts av information som bekräftar deras position i diskursen. På så vis blir friheten farligt sammankopplad till

sensationalism, där formen på informationen överdrivs för att locka så många tittare som möjligt, vilket kan leda till att filmskapare bidrar till en skev bild av verkligheten.

Stilen som Addiction (2015) har kan också påverka vilken publik som väljer att titta på den. Att använda sig av en comics-inspirerad stil kan tänkas intressera en yngre målgrupp, utan tidigare kunskap kring drogberoende. Då filmen kan ses förneka drogers kemiska effekter på kroppen skulle en oinsatt och ung målgrupp riskera att få en oklar uppfattning om hur droger fungerar. Utifrån den aspekten kan det finnas en poäng i att

drogproblematiken symboliseras genom en dokumentär stil med allvarlig ton, som Kearys (2016) undersökningsmaterial av redaktionella fotografier. Samtidigt har det gått fem år sedan Jenkins (2012) skrev om YouTubes möjligheter och det är troligt att innehållet på plattformen har förändrats och på så vis även associationer till en viss stil. Mängden animerade

infotainments med cartoon-stil kan antas vara mer frekvent förekommande

idag, med tanke på ökningen av andelen rörlig bild på internet (Cisco VNI

Complete Forecast, 2016). Det skulle kunna innebära att färgglada och

animerade figurer kan ha tilldelats en annan betydelse, från att ha representerat barnunderhållning till att stå för allvarliga och komplexa politiska frågor som drogberoende.

Estetiken är även intressant ur synen på hur, och framför allt var, missbrukare presenteras. Addiction (2015) visar upp ett antal fysiska platser som fängelser, städer, mörka rum eller trygga hem. Dessa platser är redan en del av den repressiva drogdiskursens teknologi. Speciellt fängelset är där en central institution, som genom lagar genererade av diskursen blir den naturliga destinationen efter att ha nyttjat droger. Det mörka och smutsiga garaget som syns i The Daily Mails (2014) artikelfotografier är en sådan typisk plats för diskursen. Men estetiken i Addiction gör det möjligt att placera den progressiva diskursen i fler miljöer. Genom att frigöra diskursen

rehab kopplas samman med beroende. Då förändras missbrukares docile

bodies till att inte anses bestraffas med att gömmas undan från allmänheten

som Foucault (1993) nämner, utan kan följa samhällstrenden att istället anpassa straffet efter den beroendes framtidsmöjligheter och behov.

En färgglad cartoon-stil underlättar även för den progressiva

diskursen att inte reproducera de rasistiska värderingar som är en del av den repressiva diskursen. Då färgerna i filmen inte behöver stämma överens med mänskliga hudfärger kan fenomenet beroende diskuteras utan att en specifik grupp pekas ut. För att utöka den progressiva diskursen skulle

samma estetik kunna appliceras på traditionella medier som tidigare varit en avgörande plattform för att diskutera drogberoende. De positiva visuella egenskaper som Addiction (2015) besitter skulle gå att tillämpa på

dagstidningar, populärkultur och dokumentärer. Då kan även dessa

plattformar belysa behovet av närhet och social interaktion, genom att ge den drogberoende ett maktuttryck i symboliken, som subjektspositionering och andra miljöer.

8.3 FRAMTIDA UNDERSÖKNINGAR

Insikterna som denna uppsats har bidragit till lämnar även ett antal

frågetecken och nya områden att undersöka. En eventuell vidareforskning skulle kunna vara att göra ett mer omfattande arbete för att klarlägga drogpolitiken och hur de svenska diskurserna kring beroende ser ut. På så vis skulle resultatet bli mer relevant för de filmskapare och läsare som tar del av resulterande slutsatser och kunskaper.

Ett annan intressant utveckling av denna undersökning skulle vara att göra kvalitativa eller kvantitativa intervjuer för att se hur andra tolkar

metaforerna i filmen. På så vis förlitar sig resultatet inte enbart på teorier och min syn som forskare, utan ger en mer korrekt bild av hur samhället uppfattar undersökningsmaterialet.

Reflektionen kring att applicera filmen Addictions (2015) egenskaper på mer traditionella medier som nyhetstidningar och dokumentärer är också ett spår att studera vidare på. Hur skulle det vara möjligt att applicera levande metonymier i en dokumentär gjord på filmat material? Att studera

hur den progressiva diskursen och filmskapare kan använda sig metaforer som belyser den beroendes subjektsposition är därför en tänkvärd framtida undersökning.

Som avslutning hoppas jag att de visuella förhållningssätt som denna undersökning tagit fasta på går att använda i fler mediaproduktioner än enbart rörlig bild. Då estetiken och metaforer inte är beroende av

tidsaspekten i film kan snarlika produktioner som undervisningsmaterial, broschyrer, serier eller liknande skapas för att nå ut till fler målgrupper och en större publik. Det skulle kunna bidra till att generera en större insikt kring drogberoendets orsaker och påverka diskursen mot en mer progressiv och vårdinriktad lagstiftning.

REFERENSLISTA

Bordwell, David, & Thompson, Kristin (2013). Film Art: An introduction. New York: McGraw-Hill Companies. (s. 72 – 81)

Cohn, Neil & Forceville, Charles (2016) The Visual Narrative Reader. London; New York; Bloomsbury Academic. (s. 89 – 114)

Denscombe, Martyn (2009) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskapen. Lund: Studentlitteratur. (s. 373, 393 – 399)

Foucault, Michel (1993, [1975]) Övervakning och straff. Lund: Tryck Studentlitteratur. (s. 9 – 42)

Hall, Stuart (2003). Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. London: Sage (s. 3 – 46)

Hari, Johann (2015). Chasing the Scream: The First and Last Days of The War on Drugs. London; New York: Bloomsbury.

Jenkins, Henry (2012) Konvergent Kultur: Där gamla och nya medier kolliderar. 2:a uppl. Falun: Daidalos (s. 14 – 17, 269)

Lakoff, George & Johnson, Mark (1980). Metaphors We Live By. London: The University of Chicago Press. (s. 25 – 40)

McCloud, Scott (1993). Understanding Comics: The Invisible Art. NY: HarperCollins Kapitel 2, The Vocabulary of Comics. (s. 28 - 39)

Snickars, Pelle & Vonderau, Patrick (2009) The YouTube Reader. Litauen: Logotipas. (s. 9 – 37, 252 – 262)

Rose, Gillian (2001). Visual Methodologies: An Introduction to the Interpretation of Visual

OTRYCKTA KÄLLOR

Cisco (2016) Cisco VNI Complete Forecast.

http://www.cisco.com/c/m/en_us/solutions/service-provider/vni-complete-forecast/infographic.html [2017.03.29]

Folkhälsomyndigheten (2015) Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Halmstad: ISY Information System

AB

https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/20250/halsan-halsans-bestamningsfaktorer-transpersoner-15038-webb.pdf [2017.02.22] ITU.INT (2016) ICT Facts Figures 2016.

http://www.itu.int/en/ITU-D/Statistics/Documents/facts/ICTFactsFigures2016.pdf [2017.04.14]

IT-ord.idg.se (2017) Infotainment. https://it-ord.idg.se/ord/infotainment/ [2017.04.27] Keary, Polly (2016) The Least of These: How Eduardo Diaz's Image of Drug Users in

Pakistan Offers an Alternate Media Representation of Addiction.

http://onlinelibrary.wiley.com.proxy.mah.se/doi/10.1111/cccr.12146/full [2017.04.24] Kursgezagt – in a nutshell. Hari, Johann. (2015) Addiction.

https://www.youtube.com/watch?v=ao8L-0nSYzg [2017.01.25] Kursgezagt.com (2017) About.

http://kurzgesagt.org/about/ [2017.04.14]

The New York Times, Retro REPORT (2016) Heroin and The War on Drugs.

https://www.nytimes.com/video/us/100000004052651/heroin-and-the-war-on-drugs.html [2017.03.20]

YouTube.com (2017) Statistik.