SJUKSKÖTERSKANS PROFESSIONELLA ROLL I OMVÅRDNAD
AV TRAUMAPATIENTER - Ur sjuksköterskans perspektiv
THE NURSE'S PROFESSIONAL ROLE IN NURSING OF TRAUMA
PATIENTS - From the nurse’s perspective
Sjuksköterskeprogrammet 180 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Examinationsdatum: 26 oktober 2020 Kurs: 53
Författare: Klara Sadeh Handledare: Gabriela Armuand Författare: Lisa Söderström Examinerande lärare: Mia Bergenmar
SAMMANFATTNING Bakgrund
Idag är fysiska traumaskador en av de absolut vanligaste dödsorsakerna i utvecklade länder för personer under 40 år. Sjuksköterskan tillhör den profession som möter och omhändertar traumapatienter dagligen vid ankomst på akutmottagningen, där omvårdnaden är centralt i sjuksköterskans roll. Studier visar på varierad erfarenhet och upplevelser bland
sjuksköterskor som arbetar på akutmottagning, och deras professionella roll och ansvar i vårdandet av traumapatienter.
Syfte
Syftet var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagning.
Metod
Den valda metoden i denna studie var en litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i januari 2020, där författarna använde sig av databaserna CINAHL samt Psycinfo för att identifiera artiklar som besvarade studiens syfte. Samtliga artiklar genomgick en
kvalitetsgranskning och integrerad analys för att sammanställa de 16 artiklar som slutligen ingick i resultatet.
Resultat
Resultatet resulterade i tre kategorier utifrån sjuksköterskans upplevelse av att vårda traumapatienter: Teamwork, utbildning och emotionella utmaningar. Tydlig
kommunikation, teamarbete och utbildning är essentiella aspekter för att främja
sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet av traumapatienter. Resultatet illustrerar behovet av adekvat utbildning för att stärka sjuksköterskans roll i vårdmötet med traumapatienter. Traumaskador är något man möter överallt och bör därför vara en tydlig del i utbildningen av nya sjuksköterskor, för att öka sjuksköterskans självtillit i att kunna hantera osäkra situationer.
Slutsats
Tydlig kommunikation, ett välfungerande teamarbete, kunskap, erfarenhet och utbildning är essentiella aspekter för att främja sjuksköterskans roll i omvårdnad av traumapatienter. Resultatet illustrerar behovet av adekvat utbildning, erfarenhet och träning inför vårdmötet av traumapatienter för att stärka sjuksköterskan i sin roll.
Nyckelord: Akutmottagning, Personcentrerad omvårdnad, Sjuksköterskor, Trauma, Trauma omvårdnad.
ABSTRACT Background
Today, physical trauma injuries are one of the most common causes of death in developed countries for people under 40 years of age. The nurse belongs to the profession that meets and cares for trauma patients daily on arrival at the emergency department, where nursing is central to the nurse's role. Studies show varied experience and experiences among nurses working in the emergency department, and their professional role and responsibility in the care of trauma patients.
Aim
The purpose was to describe the nurse's nursing responsibility in the care of trauma patients in the emergency department.
Method
The chosen method in this study was a literature review. The data collection was carried out in January 2020, where the authors used the databases CINAHL and Psycinfo to identify articles that responded to the aim of the study. All articles underwent a quality review and integrated analysis to compile the 16 articles that were finally included in the results.
Results
The results resulted in three categories based on the nurse's experience of caring for trauma patients: teamwork, education, and emotional challenges. Clear communication, teamwork and education are essential aspects to promote the nurse's role in the nursing work of trauma patients. The results illustrate the need for adequate training to strengthen the nurse's role in the care encounter of trauma patients. Trauma injuries are something you encounter everywhere and should therefore be a clear part of the training of new nurses, in order to increase the nurse's self-confidence in being able to handle uncertain situations. Conclusions
Clear communication, well-functioning teamwork, knowledge, experience and training are essential aspects to promote the nurse's role in the care of trauma patients. The results illustrate the need for adequate education, experience and training prior to the care meeting of trauma patients to strengthen the nurse in her role.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ...1 BAKGRUND...1 Trauma ...1 Akutmottagning ...2 Traumateam ...2 Sjuksköterskans ansvar ...3
Teoretisk utgångspunkt – Personcentrerad omvårdnad ...6
Problemformulering...7 SYFTE ...7 METOD ...7 Design ...7 Urval ...8 Datainsamling ...8 Kvalitetsgranskning ...11 Dataanalys ...11 Forskningsetiska överväganden ...12 RESULTAT ...13 Teamwork ...13 Utbildning ...15 Emotionella utmaningar ...16 Diskussion ...18 Resultatdiskussion ...18 Metoddiskussion ...20 SLUTSATS ...22 FORTSATTA STUDIER ...22 KLINISK TILLÄMPBARHET ...23 SJÄLVSTÄNDIGHETSDEKLARATION ...23 REFERENSER ...24 BILAGA A-B
INLEDNING
Fysiska traumaskador anses idag vara en av vanligaste dödsorsakerna i höginkomstländer för patienter under 40 år, cirka 3000 personer omkommer i Sverige per år till följd av trauman, och dagligen vårdas cirka 440 personer i slutenvården för traumatiska skador (Socialstyrelsen, 2015b). Ett fysiskt trauma definieras som en skada som är potentiellt hotande mot liv och/eller organ. En traumatisk händelse kan upplevas, bevittnas eller konfronteras, och involverar ofta hot om död och/eller allvarliga skador (Göransson, Eldh & Jansson, 2008). De mest förekommande fysiska traumaskadorna i Sverige idag är fall- och trafikolyckor (Socialstyrelsen, 2015b). Sjuksköterskan är en av de professioner som dagligen möter och vårdar traumapatienter vid ankomst på akutmottagning, därav krävs det att sjuksköterskan besitter kompetens, kunskap och erfarenhet i mötet med traumapatienter (Socialstyrelsen, 2015a). Två studier visar att det existerar varierade upplevelser,
kompetenser och utbildning bland sjuksköterskor i vårdmötet av traumapatienter (Wilson, et.al. 2013; Wiman & Wikblad, 2004). Mot bakgrund av detta väcktes ett intresse hos författarna att belysa och synliggöra sjuksköterskans perspektiv i omvårdnadsarbetet av traumapatienter, vilket i sin tur kan bidra till ökad kunskap för kommande sjuksköterskor att ta del av.
BAKGRUND Trauma
Trauma är idag ett globalt folkhälsoproblem (Emergency Nurses Association, 2014). Ett trauma kan innebära att en persons liv eller organ är potentiellt hotat på grund av en fysisk skada. Traumapatienter definieras som personer som utsatts för allvarliga skador i samband med yttre våld och behöver vårdas på sjukhus (Emergency Nurses Association, 2014). Traumaskador kan drabba alla organsystem och delar av kroppen, exempelvis skalle, ansikte, hals, torax, buk, kärl, ryggrad, bäcken och extremitetsskador (Lennquist, 2017). Traumaskador kan även delas upp i två underkategorier: penetrerande eller
icke-penetrerande skador. Penetrerande skador innefattar splitterskador, stick- och skärskador, genomträngde projektil eller pålningsskador. Icke penetrerande skador innefattar slag, stötar, kollisioner, fall, skador från tryckvågor och/eller kläm-krosskador (Lennquist, 2017). Patienter som drabbats av trauma uppger att de ofta upplever känslor såsom panik, dödsångest, förvirring, rädsla och har svårt att förstå händelseförloppet. Det är först i mötet av sjukvårdspersonal som patienten i många fall förstår att den blivit utsatt för ett trauma och befinner sig i ett allvarligt tillstånd (Doohan & Saveman, 2014; Ringdal, Plos & Bergbom, 2008). En traumaskada kan medföra allvarliga konsekvenser för en patient och innebär ofta att patienten tappar sitt självbestämmande och integritet, där den fysiska skadan kan påverkar patientens förmåga att utöva egenvård. Vilket orsakar ett stort lidande för patienten och närstående både psykiskt och fysiskt (Göransson, Eldh & Jansson, 2008). Mer än 50% av som avlider till följd av trauma avlider inom det första 4 timmarna efter skadetillfället (Lennquist, 2017).
Svenska Traumaregister (2018) använder New Injury Serverity Score (NISS) som ett poängsystem för att beskriva svårighetsgraden och effekten av multipla skador (Svenska Traumaregistret, 2018). Statistik visar att trauma främst drabbar män till två tredjedelar och huvudsakligen i yrkesverksam ålder, 16–65 år. Mer än 90 procent av traumafallen orsakas av trubbigt våld, 50% av traumaskadorna är trafikskador och en tredjedel är fallolyckor.
Män är överrepresenterade när det kommer till yttre våld såsom trafikskador och överfallsvåld, medan kvinnor i högre grad drabbas av fallolyckor (Svenska
Traumaregistret, 2018). Enligt Svenska Traumaregister (2018) bedöms ca 20% av svårt skadade traumapatienter ha ett allvarligt, vårdkrävande funktionshinder efter utskrivning. Av alla traumafall bedöms 30 % befinna sig i ett tillstånd med måttligt funktionshinder som inte kräver vård (Svenska Traumaregistret, 2018).
Ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att arbeta för att lindra lidandet hos patienten och är en central del i omvårdnadsarbetet (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Ett ansvar vilar på sjuksköterskan att besitta tillräcklig kompetens i omvårdnad av patientgruppen som utsatts för trauma. Parallellt råder det resursbrist på olika sjukhus där exempelvis brist på kompetent personal existerar. Traumavård kännetecknas ofta av kritiska skador fysiskt och/eller psykiskt, och arbetet sker ofta under pressade förhållanden både tidsmässigt och medicinskt (Göransson, Eldh & Jansson, 2008).
Akutmottagning
En akutmottagning är uppbyggt som ett centrum för sjukhusets akutklinik, dit en akut sjuk eller skadad patient kan vända sig. Hit förs i första hand ambulanser för omhändertagande av akut sjuka patienter. Akutmottagningen tar även emot patienter från vårdcentral för vidare undersökning (Strömberg, 2013). När patienten anländer till akutmottagningen följer ett antal rutiner. Som ett första steg sker ofta en initial bedömning genom en triagemodell. Syftet med triage är att bedöma den medicinska allvarlighetsgraden hos en patient utifrån symtom, anamnes och vitalparametrar (Bremer & Wireklint Sundström, 2014). Idag existerar flera triagemodeller där olika regioner använder sig av olika modeller. Ett exempel på en etablerad triagemodell är Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) som ger möjlighet till en hög kvalité och säkerhet inom akutsjukvård. Vid användning av RETTS undersöks vitalparametrar, en standardiserad anamnes, besöksorsak och aktuella symtom. Sedan klassificeras patientens prioritering i färger röd, orange, gul, grön eller blå, där röd innebär högst prioritering och omedelbart omhändertagande på grund av livshotande tillstånd (Widgren, 2017). Samtidigt som kontroller sker ska patienten känna en mänsklig närvaro som inger trygghet och en känsla av att bli sedd och hörd. För en akut sjuk eller skadad patient är ett gott och korrekt omhändertagande på akutmottagningen i många fall avgörande för hur patientens
vårdupplevelse kommer att bli (Bremer & Wireklint Sundström, 2014). En traumapatients upplevelse av exempelvis smärta och oro på akutmottagningen kan i många fall vara komplext och svårhanterligt för sjuksköterskan, då upplevda känslor och reaktioner varierar från patient till patient. Sjuksköterskan har i detta läge en betydande och central roll i mötet med patienten då det sätter grunden för kommande vårdrelationen (Hedrenius & Johansson, 2013; Persson, 1995).
Traumateam
Traumapatienter kräver ett multidisciplinärt och professionellt omhändertagande. Traumapatienter tas mest framgångsrikt hand om av ett traumateam, ofta bestående av ortopeder, kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och undersköterskor (Bremer & Wireklint Sundström, 2014). Enligt Khademian et al., (2013) består ett effektivt team av olika professioner som besitter yrkeskvalifikationer och aktivt arbetar med kommunikation
för att nå samma gemensamma mål (Khademian et al., 2013). Traumateamet ansvarar för den första sjukhusbehandlingen av fysiskt skadade traumapatienter. Det primära målet för ett traumateam är att snabbt stabilisera och rädda patienten, bedöma skadorna, prioritera, samt förbereda eventuell transport till passande vårdenheter (Bremer & Wireklint
Sundström, 2014). Det övergripande målet för traumateamet syftar till att ge en snabb insats till den skadade patienten där alla i teamet arbetar systematiskt och kvalitetssäkrande för att minska risken för kritiska ingrepp och kirurgi (Bremer & Wireklint Sundström, 2014). Fördelarna med en koordinerad och snabb bedömning av traumateamet är att bedömningen minskar dödligheten bland offren för trauma, då tid i många fall är avgörande (Georgious & Lockey, 2010). Ett välfungerande traumateam har visat sig minska tiden för återupplivning, samt minskat tiden till nyckelundersökningar och transporttid till operationssalen. Dessa faktorer leder till en minskad grad av missade skador, som i sin tur bidrar till minskad dödlighet (Georgious & Lockey, 2010).
Den första undersökningen kan uppfattas som traumatisk för patienten på grund av den stressiga situationen, det okända och chocken av att bli allvarligt skadad. Traumateamets ansvar i traumahantering är initialt att patienten ska känna sig trygg i en skrämmande och ovetande situation (Bremer & Wireklint Sundström, 2014). Fokus bör ligga på patientens fysiska och emotionella välbefinnande och upprätthålla en informativ dialog under hela processen (Granström, Strömmer, Falk & Schandl, 2019). Då arbetsmiljön för
traumateamet på akuten kan vara pressat menar Hjortdahl et al. (2009) och Cole & Crichton (2006) att centrala komponenter i det läget är kommunikation, ledarskap och samarbete.
Sjuksköterskans ansvar
Omvårdnad är den legitimerade sjuksköterskans primära ansvarsområde, som innefattar både vetenskapliga kunskapsområdet och det patientnära arbetet (Sandman & Kjellström, 2018). Det innebär att sjuksköterskan ansvarar och leder omvårdnadsarbetet, genom bedömning, diagnostik, planering, genomförande och utvärdering. Arbetet ska ske i partnerskap med patienten, närstående och i teamsamverkan. Sjuksköterskans funktion kräver att snabbt kunna prioritera nödsituationer, prestera, utvärdera och initiera
behandlingar. Forskning visar ett viktigt samband mellan sjuksköterskans kvalité av vård och ett personcentrerat förhållningssätt för att säkerställa god omvårdnad (Swart, Pretorius & Klopper, 2015). Den legitimerade sjuksköterskan förväntas ha den kompetens som behövs för att möta patientens behov och tillgodose en god omvårdnad. Vården förbättras påtagligt om sjuksköterskor är välutbildade i ett professionellt och kompetent
omhändertagande. På akutmottagning har sjuksköterskan som ansvar att leda och
strukturera omvårdnadsprocessen. För att tydliggöra och beskriva sjuksköterskans ansvar för omvårdnad av patienter har svensk sjuksköterskeförening uträttat en
kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor, som innefattar sex
kärnkompetenser (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Dessa sex kärnkompetenser innefattar personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård,
förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, informatik samt säker vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Av de sex kärnkompetenserna har författarna främst fokusera på att inkludera säker vård, samverkan i team och personcentrerad vård i litteraturöversikten. Säker vård ser författarna som en betydande komponent vid omvårdnaden av traumapatienter. Denna patientgrupp är i en utsatt position då vissa patienter kan inkomma med livshotande skador och kräver säker vård i form av goda rutiner, kompetent personal och samordnade traumateam. Säker vård minimerar dessutom
riskerna för patienterna att fara illa då traumapatienter är en sådan grupp som kräver särskilt uppsikt där de närmsta timmarna på sjukhuset kan avgöra hur väl patienten
kommer att klara sig (Göransson, Eldh & Jansson, 2008). Samverkan i team ser författarna som en viktig kärnkompetens i omvårdnaden av traumapatienter då sjuksköterskan oftast arbetar i team i samband med omhändertagande av traumapatienter. I ett komplett team där olika professioner samverkar maximeras vården och patienten erhåller bästa möjliga vård (Georgious & Lockey, 2010).
Säker vård
Säker vård innebär att sjuksköterskan ska ha kunskaper om risker i vården och arbeta på ett sätt som minimerar riskerna (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Detta är ett
gemensamt ansvar för vårdens alla professioner, som kräver ett samarbete mellan
vårdprofessionerna, patienten och närstående. Patientsäkerhetslagen (SFS, 2010:659) syftar till att främja patientsäkerhet inom hälso-sjukvården. Lagen finns för att skydda patienten från vårdskador, som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder vidtagits (SFS,
2010:659). För att säkerställa säker vård ska sjuksköterska följa regelverk och arbeta patientsäkert genom hela vårdbesöket. Legitimerad sjuksköterska ska arbeta proaktivt genom att identifiera risker och förebyggande arbete mot vårdskador (McCane &
McCormack, 2019). På akutmottagningen är en central del därför att ha tydliga rutiner för att främja säker vård (Vårdanalys, 2018). Vårdkvaliteten och patientsäkerheten ställs inför svåra prövningar relaterat till högt patientflöde, bristande ledning, personalbrist,
otillräckliga resurser och struktur. Vårdskador undviks genom god yrkeskunskap, ett etiskt förhållningssätt, ett interprofessionellt och verksamhetsöverskridande samarbete, grundat på respekt och kännedom om sitt eget ansvar och andra professioners ansvar/ kompetenser (Hedrenius & Johansson, 2013; Ervin, Khan, Cohen & Weingart, 2018). Socialstyrelsen belyser vikten av att sjuksköterskor och läkare genomgått en särskild traumautbildning eller erfarenhet, för att hantera traumatiska fall på ett patientsäkert och korrekt sätt
(Socialstyrelsen, 2015a). Riksföreningen för trauman jobbar även för att främja forskning, utveckling, utbildning och kompetenshöjning inom traumavård för att säkerställa säkervård (Riksföreningen trauma, 2018).
Samverkan i team
Samverkan i team innebär att sjuksköterskan ska kunna samarbeta med andra professioner, för att komplettera varandras kompetenser och kunna säkerställa kontinuitet och säkerhet i vårdkedjan (McCance & McCormack, 2019). Ett interprofessionellt samarbete i teamet innebär att olika yrkesgrupper delar sin expertis och arbetar tillsammans mot samma mål på ett integrerat sätt, för att förse en god hälso-sjukvård (Reeves, Lewin, Espin &
Zwatenstein, 2010). Genom utbildning och träning kan vårdteamet stärka samarbetet och öka förståelsen för varandras arbetsroller (Härgestam, 2015). Vid omhändertagande av traumafall lämpar det sig att ha förutbestämda riktlinjer där alla delaktiga yrkesgrupper i teamet vet sina roller och kan assistera varandra, för att skapa ett starkt samarbete. Vid omhändertagande av traumapatienter har teamet ofta exakta rutiner, där tydliga riktlinjer måste utses för vem som ansvarar för vad (Härgestam, 2015). Alla i teamet ska ha en gemensam förståelse för vårdsituationen, en så kallad situationsmedvetenhet (Rose, 2011). Alla teammedlemmar har ansvar att bidra till teamets samarbete, resultat och
säkerhetskultur (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Sjuksköterskans uppgift i teamarbetet är att ansvara för omvårdnadsarbetet, systematiskt initiera, prioritera, samordna och utvärdera teamarbetet med fokus på patientens behov och resurser, samt erbjuda bästa möjliga vård. Sjuksköterskans ansvar ligger också på att säkerställa
samverka med relevanta aktörer för att säkerställa kontinuitet och säkerhet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Ett välfungerande samverkan i team kräver ett
välfungerande och utvecklat teamarbete, med tydlig målbild och resursmässiga ramar (Ervin et al., 2018). För att uppnå ett optimalt omhändertagande av traumapatienter krävs det att teamet använder sig av ett systematiskt och standardiserat tillvägagångssätt i akutvården (Willman, 2019). Vårdpersonalen befinner sig ofta i ett läge där egna känslor förväntas åsidosättas, för att prioritera patienten (Jakobsen, 2012). I rollen som
sjuksköterska kan känslor såsom medlidande och rädsla uppkomma. Dessa känslor kan för stunden behöva åsidosättas, för att kunna koncentrera sig på situationen (Jakobsen, 2012). Bristande förståelse för dynamiken av traumat kan begränsa sjuksköterskans förmåga att integrera på ett säkert och meningsfullt sätt med patienten (Missouridou, 2017; Liljequist & Florin, 2019).
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård beskrivs idag som ett förhållningssätt för sjuksköterskan att etablera en relation med patienten i fokus (McCance & McCormack, 2019). Det personcentrerade omvårdnadsarbetet grundar sig i värdet av respekten för patienten som person, personens rätt till självbestämmande men också hur relationen mellan patienten och sjuksköterskan är ömsesidig och bygger på förståelse för varandra. En betydande förutsättning för att bedriva arbetet av personcentrerad omvårdnad är miljöer som främjar arbetet av utveckling.
Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och är på flera sätt en utmanade kärnkompetens att besitta i form av att det är en konstant process.
Personcentrerad omvårdnad är inget som sker på kort tid utan ett förhållningssätt som sjuksköterskan arbetar fram (McCance & McCormack, 2019).
Att bedriva personcentrerad vård på en intensivvårdsavdelning för traumapatienter menar Hasse (2013) är att erbjuda adekvat vård till rätt patient och vid rätt tidpunkt. Vidare ska vården ges med respekt för individen och dennes val (Hasse, 2013). En viktig roll sjuksköterskan har och som kan ses som en utmaning i omvårdnadsarbetet handlar om kommunikationen med patienten för att vidare fatta beslut. Besluten ska genomsyra ett personcentrerat förhållningssätt (Hasse, 2013). På en akutmottagning skiljer sig arbetet åt då det ofta innebär stora patientflöden, korta patientmöten och snabba omvårdnadsåtgärder (Kristensson-Ekwall, 2010). Vad som därav blir centralt i sjuksköterskans roll vid
personcentrerad omvårdnad på akutmottagningen, är vikten av god information och god omvårdnad. Patienterna som inkommer har en historia och berättelse de gärna delar och sjuksköterskan behöver därför lyssna och se patienten som en person. Patientens berättelse behöver hamna i fokus och värderas lika högt som exempelvis vitalparametrarna. En utmaning i detta är tidsaspekten, som många gånger försvårar det personcentrerade arbetet. Tidsaspekten är en annan viktig faktor till att det inte är lätt att ge personcentrerad
omvårdnad på̊ akutmottagningen (Kristensson-Ekwall, 2010). Denna utmaning står i vägen för det personcentrerade arbetet, sjuksköterskan behöver säkerställa patienten berättelse hamnar i fokus och blir delaktig i de olika beslut som tas så patienten är införstådd och tillfredsställd med omvårdnadsåtgärderna. På detta vis lyfts det personcentrerade förhållningssättet fram i sjuksköterskans roll och personcentrerad omvårdnad som kärnkompetensen genomsyras i arbetet (Kristensson-Ekwall, 2010). Vid mötet av traumapatienter är det särskilt viktigt att kommunikation hamnar i fokus enligt Hasse (2013) när ett personcentrerat arbete ska bedrivas. Då traumapatienter ofta befinner sig i ett krisläge är det centralt att sjuksköterskan kan samarbeta och vara lyhörd för att bedriva personcentrerad omvårdnad tillsammans med traumapatienterna (Hasse, 2013).
Teoretisk utgångspunkt – Personcentrerad omvårdnad
Som teoretisk utgångspunkt har författarna valt begreppet personcentrerad omvårdnad. Personcentrerad omvårdnad är själva kärnan i litteraturstudien och även centralt i vårdmötet mellan sjuksköterskan och patienten (Hedrenius & Johansson, 2013; McCormack & McCane, 2006). Litteraturstudien kommer att diskuteras utifrån McCormack och McCance teori om personcentrerad omvårdnad med fokus på sjuksköterskans perspektiv.
I studien ligger det i författarnas intresse att undersöka sjuksköterskors perspektiv i vårdmötet av traumapatienter, med utgångspunkt på personcentrerad omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a; Hedrenius & Johansson, 2013). På en akutmottagning möter sjuksköterskan traumapatienter dagligen där första mötet ligger till grund för den
kommande vårdrelationen (Fossum, 2019). Personcentrerad omvårdnad ska ligga till grund för ett partnerskap mellan patient och sjuksköterska, vilket författarna därför anser blir relevant att använda som teoretisk utgångspunkt i litteraturstudien. Denna teoretiska utgångspunkt kommer författarna sedan förhålla sig till och diskutera utifrån i resultatdiskussionen.
McCormack och McCance (2006) har tillsammans utvecklat ett ramverk för
personcentrerad praktik. Syftet med ramverket är att öka sjuksköterskans förståelse för personcentrerad omvårdnad i ett multiprofessionellt sammanhang. McCormack och McCance (2006) definierar personcentrerad omvårdnad som ett förhållningssätt inom praktiken som etableras när terapeutiska relationer formas mellan alla vårdgivare, patienter och närstående. Till grund för personcentrering ligger respekt för personen,
självbestämmande, ömsesidig respekt och förståelse. McCormack och McCanes teori, the mid-range theory, har sin grund i omvårdnad med fokus att förse sjuksköterskan med unika perspektiv som länkar omvårdnad och vårdande till personcentrering (McCormack & McCance, 2006). The mid-range theory innefattar fyra delar: förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och förväntade resultat.
Förutsättningar, som syftar till sjuksköterskan professionell kompetens, interprofessionella färdigheter, engagemang och självkännedom. Sjuksköterskans professionella kompetens innefattar kunskaper och egenskaper att fatta beslut och prioritera vård. Det är nära kopplat till att sjuksköterskan har självkännedom, för att kunna hjälpa andra är det av betydelse att ha insikt i hur man själv fungerar som person. En personcentrerad metod har visat att kommunikationen förbättras mellan patient, sjuksköterskor, närstående och andra viktiga professioner (McCormack & McCance, 2006).
Vårdmiljö, syftar till den miljö och det sammanhang där omvårdnaden ges. Vårdmiljön inkluderar system som underlättar delat beslutsfattande, effektiva personalrelationer, stödjande organisationssystem och maktdelning. McCormack och McCance (2006) menar att vårdmiljön har stor inverkan på personcentrerad omvårdnad, där det antingen kan begränsa eller förbättra implementeringen av personcentrerade processer.
Personcentrerade processer, fokuserar på att vårda patienten genom att arbeta tillsammans med patientens tro och värderingar. Denna del innefattar att vara närvarande, dela
beslutsfattande, tillfredsställelse, ha ett holistiskt synsätt, och att arbeta utifrån patientens behov, värderingar och upplevelser. Här har sjuksköterskan en viktig roll i att underlätta patientens deltagande, genom tydlig information och kommunikation. Sjuksköterskans
förmåga att vara närvarande, självmedveten, empatisk, samt ha sociala färdigheter, har potentiellt positiv inverkan på emotionellt engagemang med patienter (McCormack & McCance, 2006).
Förväntade resultat, är de resultat som förväntas av effektiv personcentrerad omvårdnad. Dessa inkluderar tillfredsställelse av vård, delaktighet, engagemang. The mid-range theory visar att det behövs välutbildade och engagerade sjuksköterskor för att ge en
personcentrerad omvårdnad. McCormack och McCance menar att personcentrerad omvårdnad kan förbättra patientens vårdupplevelse, minska ångest bland sjuksköterskor och främja teamarbetet bland vårdpersonalen (McCormack & McCance, 2006).
Problemformulering
Sjuksköterskan som arbetar på en akutmottagning eller intensivvårdsavdelning kan
förvänta sig möta alla typer av patienter, inklusive traumapatienter. Traumapatienter vårdas av såväl grundutbildade som specialistutbildade sjuksköterskor. Patienter som utsatts för någon form av fysiskt trauma kan uppvisa olika känslor och reaktioner av sitt trauma, vilka kan upplevas svårhanterliga för sjuksköterskan. Att omhänderta patienter som utsatts för trauma är en utmaning, både ur ett omvårdnadsperspektiv och ett medicinskt perspektiv. Omvårdnaden är komplex och krävande då flera organsystem kan vara drabbade, där även psykiska reaktioner påverkar omvårdnaden, med risk för komplikationer och missade skador. Sjuksköterskan kan med rätt kunskap att bedriva patientsäker och personcentrerad traumavård förbättra traumapatientens hälsa och upplevelse. Sjuksköterskans omvårdnad vid trauma kan spela en central roll i patientens överlevnad. Genom att belysa
sjuksköterskans omvårdnadsansvar, upplevelse och kunskap i omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagningen kan kompetensnivån förhoppningsvis öka bland legitimerade sjuksköterskor och leda till bättre vård. Denna litteraturstudie har som avsikt att bidra med kunskap kring vilka verktyg och kunskaper sjuksköterskor behöver och kan tänkas förbättra för att ge god vård i mötet med traumapatienter.
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskans perspektiv och omvårdnadsansvar vid omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagning.
METOD Design
Den valda designen som användes under arbetet var en litteraturöversikt. Enligt Polit & Beck (2017) existerar två varianter av litteraturöversikter, en systematisk litteraturöversikt och en icke systematisk litteraturöversikt. I denna studie används en icke systematisk litteraturöversikt som innebär att författarna valt ut 16 studier från olika databaser till skillnad från en systematisk litteraturstudie där författarna tar del av samtliga existerande artiklar kring det valda ämnet (Polit & Beck, 2017; Östlundh, 2017). Vid icke systematisk litteraturöversikt som vald design är det särskilt noggrant att författarna presenterar och redovisar samtliga genomförda steg i processen. Detta görs i syfte att säkerställa ett
trovärdigt resultat och en pålitlig studie (Friberg, 2017). Idag används icke systematiska litteraturöversikter frekvent och omvandlas dagligen från teori till praktik, då det är möjligt att uppnå god översikt över valda ämnet (Kristensson, 2014b). En icke systematisk
litteraturöversikt ansågs dessutom vara relevant för denna studie då designen anses vara lämplig för en kartläggning av kunskapsområdet och befintlig forskning inom det valda området (Östlundh, 2017; Forsberg & Wengström, 2016).
Urval
Avgränsningar
I syfte av att erhålla hög standard och inkludera relevanta studier vid en litteraturöversikt är det särskilt centralt i samband med artikelsökningar att använda sig av avgränsningar som verktyg för att finna relevanta studier kopplat till syftet (Kristensson, 2014b). Exempelvis valdes artiklar som är “peer reviewed” vilket innebär att forskare har granskat artikeln innan publicering (Mårtensson & Fridlund, 2017). För att säkerställa att forskningen som inkluderades i denna litteraturöversikt var relevant begränsades sökningarna till att endast inkludera artiklar som var maximalt tio år gamla, det vill säga publicerade mellan 2010 och 2020. Artiklar skrivna på engelska ansågs vara lämpliga och behärskas av författarna. Författarna förhåller sig endast till bestämd åldersgrupp och i denna litteraturstudie anser författarna att vuxna personer från 18 år och uppåt anses lämpliga (Friberg, 2017). Inga avgränsningar gällande i vilket land studierna utförts, då författarna sökte ett så brett perspektiv som möjligt. Detta för att vårdmötet, omvårdnaden, utrustning och tillvägagångssätt skiljer sig beroende på om det handlar om vuxna eller barn. Inklusionskriterier
Utifrån syfte valde författarna att inkludera studier där sjuksköterskans perspektiv var utgångspunkten, författarna har som mål att ta reda på sjuksköterskans perspektiv i ämnet. Inkluderande platser var akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar (IVA). Innehållet i artikeln ska handla om patienter som är utsatt för någon form av fysiskt trauma och ska beskriva sjuksköterskans perspektiv. Artiklar som innehåller ett abstrakt ser författarna också som ett inklusionskriterie. Författarna inkluderade internationella artiklar och även betalda artiklar.
Exklusionskriterier
Artiklar som inte tydligt innehöll sjuksköterskans perspektiv exkluderades. Avsaknad av abstract och artiklar som saknade forskningsetiska överväganden exkluderades. Författarna valde bort artiklar som inte var kopplade till akutmottagning och intensivvårdsavdelningar. Även psykiska trauman exkluderades.
Datainsamling
För att på ett korrekt sätt samla information och för att säkerställa att adekvata söktermer identifierades påbörjades datainsamlingen med en genomgång av de tillgängliga
databaserna tillsammans med bibliotekarie vid Sophiahemmet Högskola. Därefter påbörjades första litteratursökningen för att hitta relevant innehåll till litteraturöversikten (Östlundh, 2017). Vid datainsamling använde författarna sig utav två databaser, PsycINFO och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL). PsycINFO är en referensdatabas till tidskrifter, böcker, avhandlingar och rapporter med inriktning på
inriktning på omvårdnad och hälsovetenskap. Användandet av fler än en databas i
sökningarna breddar sökträffarna och ökar möjligheten att hitta relevanta artiklar relaterade till studiens syfte (Kristensson, 2014b). Författarna har presenterat en tabell hur
databassökningen har skett i syfte av att tydliggöra för läsaren samtliga steg (Kristensson, 2014a). Vetenskapliga artiklar söktes systematiskt med hjälp av de två nämnda databaserna i enlighet med de avgränsningar författarna presenterat. Sökningarna i CINAHL skedde främst genom fritext, för att inkludera fler relevanta artiklar som ännu inte registrerats med databasernas headings i resultatet. Vid artikelsökning i PsycINFO, användes Major subject heading för att få specificerat resultat. I alla databaser användes AND och OR för att kombinera termerna: nursing, nursing care, trauma, trauma performance, trauma nurse, critical care nurses, intensive care, teamwork, trauma informed care, trauma nursing rounds. AND och/eller OR ger möjlighet till att söka flera termer simultant, denna funktion kallas för Boolesk operator. AND användes då mer specifika resultat ville uppnås och OR användes för att nå en bredare sökning (Polit & Beck, 2017). I CINAHL gjordes även blocksök. I CINAHL och PsycInfo fanns även möjligheten att avgränsa sökningen till vetenskapligt granskade artiklar (peer reviewed). Två artiklar togs fram via manuell sökning, via befintliga litteraturlistor från referenslista i påträffade artiklar. Inledningsvis valdes artiklar ut som ansågs svara på syftet med litteraturstudien baserat på titel och abstract. Sedan lästes artiklarna i fulltext, och en rensning av de artiklar som inte uppnådde de bestämda inklusions- och exklusionskriterierna valdes bort. Sammanlagt lästes 34 artiklar, varav 16 var av tillräckligt god kvalité och gav relevant information till litteraturstudiens syfte för att inkluderas i arbetet. Detta i syfte av att återigen noggrant bevisa och redovisa för läsaren processens alla steg i kronologisk ordning så. Läsaren ska enkelt kunna följa och genomföra alla beskriva steg och landa i samma resultat som är redovisat (Kristensson, 2014a). Denna redovisning presenteras tydligt genom en tabell där databas, sökord och antal träffar redovisas, på så vis kan läsaren följa processen
(Kristensson, 2014a). I Tabell 1 redogörs datasökningarna i CINAHL och PsycINFO, samt de manuella sökningarna.
CINAHL
1. I CINAHL gjordes först och främst en så kallad fritextsökning där olika sökord kombinerades. För att nå ett bredare resultat kombinerades termerna. Författarna översatte sökorden från svenska till engelska genom Svensk MeSh för att
säkerställa att sökorden översattes till korrekt term på engelska. Samtliga använda sökord i CINAHL var: ” Nursing AND Trauma Nurse”, ”Trauma AND Critical care nurses”, ”Trauma Informed Care OR TIC AND Nursing care OR Nursing AND Trauma”, ”Trauma Nursing AND Intensive care”, ” Trauma Nursing Rounds OR TNR, ” Trauma AND Teamwork AND Nurses”
PSYCINFO
2. I Psycinfo tillämpades avgränsningarna som Peer reviewed, artiklar publicerade mellan år 2010 och 2020 samt att språket var på engelska. Sökningen på Psycinfo gjordes genom att kombinera relevanta söktermer i fritextsökning. Funktionen “AND” och “OR” tillämpades i sökningen. Samtliga sökord som användes var: “Trauma (Major subject heading) AND Nursing AND Attitudes”.
Utifrån relevanta kombinationer som resulterade i mindre än 200 träffar, gjordes den första selekteringen av artiklarna, baserat på titel, abstrakt och resultat, som matchade syftet och problemformuleringen. De slutgiltiga artiklarna som fanns i fulltext lästes igenom.
Litteraturöversiktens slutgiltiga antal inkluderade 16 artiklar funna i databaserna CINAHL och Psycinfo (tabell 1), varav två av dessa artiklar hittades via manuell sökning.
Tabell 1. Presentation av databassökningar i CINAHL och Psycinfo. Databas Datum Sökord Antal träffar Antal lästa abstrakt Antal lästa artiklar Antal inkludera de artiklar CINAHL 11/6 2020
Nursing AND Trauma Nurse
131 7 5 4
CINAHL 11/6 2020
Trauma AND Critical care nurses
55 4 3 3
CINAHL 11/6 2020
Trauma Informed Care OR Tic AND
Nursing Care OR Nursing AND Trauma
40 2 1 1 CINAHL 11/6 2020 Trauma Nursing AND Intensive Care 34 3 2 2 CINAHL 11/6 2020 Trauma Nursing Rounds OR TNR 42 2 1 1 CINAHL 11/6 2020 Trauma AND Teamwork AND Nurses 46 5 2 1 CINAHL 11/6 2020 Trauma Care AND Nurses 119 6 2 1 PsycInfo 18/2 2020 Trauma (Major Subject Heading) AND Nursing AND Attitudes 60 5 2 1
Manuella sökningar
2
TOTALT 16
Manuell sökning
Utöver de valda artiklar från databassökningar som presenterades, valde författarna som ytterligare komplement så kallade manuella sökningar. Detta gjordes genom att läsa och granska referenserna från artiklarna i tabell 1 för att i sin tur finna flera passande artiklar till arbetet. Denna metod benämns som “kedjesökning” och rekommenderas av
Kristensson, (2014a) för att finna artiklar som berör syftet och frågeställningen. Den manuella sökningen resulterade i två slutliga funna artiklar som markeras med ** i referenslista (Vouzavali et al., 2011; Stokes et al., 2017).
Kvalitetsgranskning
För att säkerställa att de inkluderade artiklarna hade så hög kvalitet som möjligt gjordes en kvalitetsgranskning. Kvalitetsgranskningen används för att upptäcka eventuella brister i artiklarna, såsom systemfel och bias. Systemfel kan uppkomma vid otillräcklig
datainsamling, urval, mätmetod och felaktig design. Vid kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar har författarna med stöd av Sophiahemmet Högskolas
bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet avseende studier med kvantitativ och kvalitativ metodansats, se bilaga A Berg, Dencker och Skärsäter (1999) samt Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström (2016). På så sätt bibehåller författarna ett kritiskt tänkande som är centralt genom hela arbetets gång (Mårtensson & Fridlund, 2017; Friberg, 2017). Granskningsmallen är strukturerad utifrån flera bedömningsområden som är centrala att undersöka i vetenskapliga artiklar. Därefter görs en värdering huruvida artikeln i fråga håller en Hög kvalitet (I), Medel kvalitet (II) eller Låg kvalitet (III). Utifrån underlaget granskades alla artiklar individuellt och sedan gemensamt för att avgöra
artiklarnas kvalitet. En artikel som anses vara av hög kvalitet innehåller en tydlig beskriven kontext, noga beskriven metod, datainsamling, analys samt urvalskriterier. Vidare
innefattar artiklar av hög kvalitet diskussioner kring etiska aspekter, svagheter samt styrkor. En artikel av medel kvalitet innehåller till stor del av vad som beskrevs ovanstående. Slutligen anses artiklar av låg kvalitet inte innehålla tillräckligt av
ovanstående beskrivna bitar. Författarna landade i 16 valda artiklar som innehöll antingen kvantitativ och/eller kvalitativ forskning, som författarna ansåg stämma överens med arbetets syfte. De 16 slutligen valda artiklar granskades och författarna valde att endast inkludera de artiklar som genom granskningsmallen upprätthöll medel (ll) och hög nivå (l). Artiklar med låg nivå (lll) skulle ha exkluderats, vilket författarna inte fann under
kvalitetsgranskningen. De 16 granskade artiklar presenteras därefter i en matris där läsaren kan ta del av granskningsprocessen. Vänligen se bilaga B.
Dataanalys
För att besvara studiens syfte valdes en integrerad innehållsanalys. Författarna använder sig av Kristenssons (2014b) integrerade analys för att sammanställa resultatet, modellen anses vara lämplig då integrerad analys tillåter det framtagna resultatet att visas på ett överskådligt sätt (Kristensson, 2014b). Dataanalysen lämpas utifrån problemformuleringen
och syftet som arbetet utgår ifrån. Författarna inledde analysprocessen genom digital genomläsning av relevant framtagna artiklar. Detta för att skapa en överblick över insamlat material (Kristersson, 2014a). Artiklarna skrevs sedan ut i pappersform, där de lästes noggrant med syfte att inleda den kvalitativa innehållsanalysen (Kristersson, 2014a). Utifrån den valda modell tillämpades följande process:
1. I första steget delades alla 16 artiklar i två högar där författarna läste varsin hög, och sedan skiftade vi hög med varandra. Därefter gick författarna gemensamt igenom samtliga artiklar och gjorde understrykningar av intressanta delar som berörde studiens syfte. Kristersson (2014a) beskriver att ju fler personer som ingår i analysarbetet, desto mindre risk för subjektiva tolkningar. I åtanke och som
utgångspunkt vid läsningen förhöll författarna sig till data som besvarar syftet i studien. Detta tillvägagångssätt gav författarna en möjlighet till överblick över samtliga artiklar där författarna sedan diskuterade likheter och skillnader i
artiklarna och dess resultat utifrån syftet. Efter att samtliga artiklar var lästa, fördes en dialog mellan författarna där potentiella kategorier diskuterades. Likheter i artiklarna kunde i detta läge identifieras och utifrån dessa kunde författarna därefter identifiera kategorier och subkategorier.
2. I nästa steg använde författarna sig av tre färgpennor där varje penna representerar en kategori. Gul penna för teamwork, Orange penna för emotionella utmaningar och Blå penna för utbildning. Författarna gick återigen igenom artikel för artikel och strök under där varje kategori togs upp. Båda författarna läste samtliga artiklar för att undvika eventuell viktig data uteblev och reflekterade muntligt kring valda kategorier.
3. Slutligen skapades en artikelmatris för att ge en överskådlig bild av den genomförda dataanalysen. Se tabell 2.
Forskningsetiska överväganden
All forskning ska präglas av ett etiskt förhållningssätt, såväl denna litteraturstudie (Kristensson, 2014b). En god forskningsetik innefattar etiska aspekter gällande
forskningsprocessen och eventuella påföljder, där processen, riktlinjer och värderingar som styr forskningens syfte analyseras (Helgesson, 2015). Forskningsetik inkluderar att ta ansvar för de personer som deltar under hela forskningsprocessen (Kristensson, 2014b). Helsingforsdeklarationen, framtagen av World Medical Association år 1964, inkluderar forskningsetiska riktlinjer specifikt riktade mot medicinsk forskning som involverar människor (World Medical Association, 2013; Kristensson, 2014b). Den innehåller etiska riktlinjer för att skydda personer som ingår i medicinska forskningsstudier, där personens hälsa, integritet, värdighet, självbestämmande och konfidentialitet skyddas
(Kristensson,2014b). I ett forskningsprojekt bör forskningsetiska frågeställningar beaktas genom hela processen, där fokus bör ligga på de fyra centrala principerna:
autonomiprincipen, nyttoprincipen, inte skada-principen och rättviseprincipen. Autonomiprincipen innebär att forskning ska ske med respekt för individens
självbestämmande. Nyttoprincipen syftar till att väga nyttan av forskningen mot eventuell skada. Inte skada-principen innebär att minimera risken för skada. Rättviseprincipen syftar till att alla deltagare ska behandlas på lika villkor (Kristensson, 2014b). Kraven för de inkluderande artiklarna i litteraturstudien utgår från det etiska förhållningssättet i enlighet med Helsingforsdeklarationen. Artiklarna har granskats med utgångspunkt från de fyra forskningsetiska principerna för att säkerställa att alla inkluderande artiklar har ett etiskt korrekt förhållningssätt. Artiklar i litteraturöversikten inkluderades om de överensstämde
med syfte och urval. Objektivitet uppehölls under hela arbetet, då författarna inte
exkluderade artiklar på några andra bevekelsegrunder än de som har beskrivits i urvalet. Påståenden och resultat av denna litteraturstudie är förankrande i vetenskapliga referenser. I enlighet med Helgesson (2015) var författarna noggranna med att inte förvanska
innehållet i litteraturstudien, genom att selektivt redovisa resultat och därmed avvika från god forskningsetik. Fabricering, förvanskning eller plagiering går emot det etiska
förhållningssättet, och avstås från i denna litteraturöversikt (Helgesson, 2015). Vid granskning av data implementerades ett kritiskt och etiskt förhållningssätt.
RESULTAT
Resultatet presenteras i tre framtagna kategorier, som baseras på fynden i samtliga artiklar med utgångspunkt på syftet. Tabell 2 redovisar de framtagna kategorierna och de
subkategorier som resultatet utgår ifrån.
Tabell 2: Resultatet av Kategorier och subkategorier
Kategorier Subkategorier
● Teamwork ● Teamet & samarbete
● Sjuksköterskans roll ● Kommunikation
● Utbildning ● Kompetens
● Erfarenhet ● Förberedelse
● Emotionella utmaningar ● Tidsbrist & arbetsmiljö
● Patient- och sjuksköterska relation ● Sjuksköterskans förhållningssätt
Teamwork
Teamet & samarbete
En studie rapporterade att ett multidisciplinärt team med ett tydligt samarbete behövs för att förse specialiserad vård, upprätthålla kvalitet av vården och kunna göra en effektiv bedömning av traumapatienter (Clements et al., 2015). En annan studie klarlägger vikten av att ha gemensamma rutiner, som tillät teamets medlemmar att veta vad som ska göras, detta ansågs öka känslan av säkerhet för sjuksköterskan och teamets medlemmar (Boström, Magnusson & Engström, 2012). I Finstad, Koldstadbråten & Hellesø (2018) beskrev intervjupersonerna att i ett team krävs det att alla gör sina specifika uppgifter
tillfredställande, och är medvetna om andra teammedlemmars uppgifter. Ett flertal studier rapporterade att träning i team höjer och förbättrar lagarbetet inför framtida arbeten
(Harvey, et.al., 2019; Finstad, Koldstadbråten & Hellesø, 2018; Clements et al., 2015). Det rapporterades att teamets arbetsklimat ansågs vara den huvudsakliga faktorn till att arbeta patientsäkert bland sjuksköterskor. Två studier belyser vikten av att respektera och värdera teamets insatser, med aktivt lyssnande och en respekt för alla frågor, skapade en säker och samarbetande miljö (Jennings & Mitchell, 2017; Sandström et al., 2016). Formella
förberedelser och att säkerställa tillräckliga resurser i teamet, såsom tillräckligt med personal för att utföra adekvat vård för traumapatienter, gjorde att sjuksköterskan kunde känna sig förberedd och ökade kvaliteten av traumavården (Sandström et al., 2016). Sjuksköterskans tidigare erfarenhet och kunskap inom traumavård, resulterar i en
effektivisering i traumateam (Clements et al., 2015). Genom att arbeta tillsammans som ett team, hittade traumasjuksköterskorna en trygghet och ett stöd i varandra, som gjorde att dom kände sig mindre rädda och osäkra, samtidigt som sjuksköterskorna kunde dela på den hårda arbetsbördan (Canzian et al., 2016).
Sjuksköterskans roll
Sjuksköterskans har en betydande roll i alla steg av vården vid en traumatisk skada, bland annat genom att initiera stegen av nödvändig behandling och hålla patienten stabil
(Clements et al., 2015). Sjuksköterskans roll är att konstant utvärdera patientens skador, med mål att alltid ligga ett steg före och förutse/ hindra eventuella komplikationer som kan uppstå (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Viktiga parametrar som sjuksköterskan kontinuerligt bör utvärdera i omvårdnaden av traumapatienter ansågs bland annat vara andning, cirkulation, vakenhet, smärta (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Det övergripande ansvaret för sjuksköterskan i omhändertagandet av traumapatienter är att alltid vara ett steg före i omvårdnaden, där det även ansågs vara viktig att jobba
systematiskt och lugnt för att undvika misstag (Boström, Magnusson & Engström, 2012). I traumavård är det höga krav på att sjuksköterskan ska kunna fokusera och prioritera deras arbetsuppgifter (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Enligt Alzghoul (2014) ansågs erfarna sjuksköterskor vara mer lämpliga i vården av traumapatienter, då det lyftes fram att dessa var mer benägna att be om hjälp och veta vem man bör vända sig till beroende på vilken hjälp som behövdes (Alzghoul, 2014). Ledarskap, dokumentation och
kommunikation lyfts som en integrerad del av hanterandet av traumavård (Clements et al., 2015). Sjuksköterskans roll i hanterandet av traumapatienter är väsentlig, genom kvalitativ klinisk vård, effektiv kommunikation, ledarskap och teamarbete ökade kvaliteten av vård och säkerhet (Clements et al., 2015).
En studie rapporterar även att trauma nursing ronds (TNR) som innebär att sjuksköterskan leder omvårdnadsronden, kan förstärka den patientcentrerade vården, samarbetet och bidra till en ökad kunskap i personcentrerad omvårdnad för sjuksköterskan (Jennings & Mitchell, 2017). Detta är en process där information kan bytas mellan teamets medlemmar, vilket i sin tur tydliggör eventuella frågor och utmaningar. Detta skapar också en utbildande situation, där sjuksköterskor kunde dela individuella uppfattningar och erfarenheter med varandra, vilket ledde till en mer meningsfull och patientcentrerad vård (Jennings & Mitchell, 2017). Användande av en trauma respons nurse (TRN) är även ett annat sätt att uppskatta patientens specifika vårdbehov mellan sjuksköterskor. Det görs tydligt att TRN kan ge förbättrad säkerhet, kommunikation, samarbete och kontinuitet (Jennings & Mitchell, 2017).
Kommunikation
En studie av Sandström et al. (2016) visade att kommunikation var en viktig faktor som influerade sjuksköterskans omvårdnad av traumapatienter (Sandström et al., 2016). Att kommunicera och att involvera patienten är sjuksköterskans uppgift (Dalmaso et al., 2014). Den verbala kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten kan vara begränsad till följd av de svåra skadorna (Vouzavali et.al, 2011). Patienterna kan vara förvirrande, vara i ett komatillstånd, vilket kan skapa misskommunikation och missuppfattningar i
tydlig ledare utsågs (Clements et al., 2015). Öppenhet, respekt och välfungerande kommunikation sågs som betydande för att sjuksköterskor skulle känna sig nöjda och förbereda för vad som skulle göras härnäst (Sandström et al., 2016). Sandström et al. (2016) menar även att god kommunikation handlar om goda kommunikatörer. En studie hävdar att kommunikationen i stressade situationer inte behövde påverkas negativt, utan tvärtom, istället kan det öka skarpheten och vakenheten (Boström, Magnusson &
Engström, 2012). Effektiv kommunikation kan även tackla eventuella brister i otillräcklig personalstyrka eller utrustning (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Allvarligheten till skadan sågs också påverka samarbetet och kommunikationen mellan sjuksköterskor, ju svårare skada desto bättre samarbete och kommunikation (Sandström et al., 2016). Höga och tydliga direktiv resulterade även det i bättre samarbete. Ineffektivt samarbete och kommunikation visar på ett tydligt bristande i vård av traumapatienter, Harvey et.al. (2019) yrkar på att tydlig kommunikation och samarbete kan förebygga två tredjedelar av
oförutsägbara händelser (Harvey, et.al, 2019). Sjuksköterskans goda kommunikation och stöttande förhållningssätt ses som en viktig del i lärandet av hanterandet av traumapatienter (Alzghoul, 2014).
Utbildning Kompetens
I tre studier framgick vikten av det holistiska perspektivet som en viktig kompetens hos sjuksköterskan vid omvårdnad av traumapatienter, då helhetssynen gav sjuksköterskorna en förståelse av skadans effekt och hur återhämtningsprocessen relaterat till skadan (Stokes et al., 2017; Mitchell et al., 2019; Alzghoul, 2014). I två studier talar sjuksköterskor kring det holistiska perspektivet kopplat till förmågan att bilda sig en uppfattning kring
närståendes roll till situationen och patienten samt att förstå hur de samverkar med varann och hur dynamiken påverkar situationen patienten befinner sig i (Stokes et al., 2017; Mitchell et al., 2019). Att arbeta personcentrerat i omhändertagandet av traumapatienter var även betydelsefullt bland sjuksköterskor för att säkerställa god vård, detta genom att sjuksköterskan möter patienten som individ och dennes behov (Stokes et al., 2017). I Alzghoul (2014) och Freeman, Fothergill-Bourbonnais & Rashotte (2014) belyser båda studierna hur sjuksköterskorna ofta beskriver vårdmötet med traumapatienter som att arbeta i gråzonen då man inte alltid vet hur närmsta timmarna kommer att se ut. I Alzghoul (2014) beskrev en sjuksköterska sin upplevelse i omhändertagandet av traumapatienter som “looking at a clouded picture” (Alzghoul, 2014) vilket sjuksköterskan relaterar till faktumet att bilden kring patientens situation är svår att bedöma och ofta vet man inte hur prognosen ser ut för patienten efter att den akuta operationen genomförts (Alzghoul, 2014). I Freeman, Fothergill-Bourbonnais & Rashotte (2014) beskrev en sjuksköterska sitt
perspektiv som att behålla lugnet och kunna hantera gråzoner samt hålla saker och ting i perspektiv (Freeman, Fothergill-Bourbonnais & Rashotte, 2014). Alzghoul (2014) beskriver dessutom att kunskap kring anatomin om traumapatienter är en kompetens som sjuksköterskan bör besitta, hur man förflyttar en traumapatient rätt och tekniken vid förflyttning är viktig för att inte orsaka värre skada hos patienten. Samt kunskap kring hur man använder redskap på rätt sätt. Flera studier talar dessutom om bristen på utbildning och kompetens bland sjuksköterskor där många upplever osäkerhet kring
omhändertagandet av traumapatienter (Stokes et al., 2017; Bruce et al., 2018; Harvey, et.al, 2019). Sjuksköterskor uttrycker även att utbildning i form av övningar och scenarios i traumaomhändertagande inte sker i tillräckligt stor utsträckning (Jennings & Mitchell, 2017; Stokes et al., 2017; Sandström et al.,2016).
Erfarenhet
I ett flertal studier påvisade sjuksköterskor värdet av att ha genomfört en
specialistutbildning eller att ha arbetslivserfarenhet när man möter traumapatienter
(Boström, Magnusson & Engström, 2012; Alzghoul, 2014; Clements et al., 2014; Jennings & Mitchell, 2017). En sjuksköterska förklarade att en viktig fördel med erfarenheten inom traumavård handlar om att man sällan kan förutspå vad för patient man möter och vad som ska göras i alla lägen (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Med erfarenhet bygger man självförtroendet och kan lättare hantera osäkra situationer som dyker upp (Boström, Magnusson & Engström, 2012). I Alzghoul (2014) konstateras att endast erfarna
sjuksköterskor med hög koncentrationsförmåga, klinisk kunskap och förmågan att hantera oförutsägbara situationer bör arbeta med traumapatienter, samt att den kliniska
erfarenheten skapar en känsla av självsäkerhet i omvårdnaden av traumapatienter (Alzghoul, 2014). I två studier påpekade dessutom sjuksköterskorna att nyexaminerade sjuksköterskor sällan får formell utbildning i omhändertagandet av traumapatienter, och är därför inte förberedda på att möta och vårda traumapatienter (Alzghoul, 2014; Stokes et al., 2017). Clements et al. (2014) beskriver en konsensus bland sjuksköterskor att först efter två års erfarenhet av traumavård kan man uppleva en starkare trygghet i sin roll som sjuksköterska i omvårdnad av traumapatienter. Erfarenheten stärker viktiga egenskaper som ledarskap, självförtroende, kunskap och effektivitet inom teamet (Clements et al., 2014). I studien Jennings & Mitchell (2017) ansåg sjuksköterskorna att erfarenheten starkt gynnar både personal och patienter (Jennings & Mitchell, 2017).
Förberedelse
I flera studier pekade sjuksköterskor på betydelsen av förberedelse innan man möter en traumapatient, både inom traumateamet men också som sjuksköterska (Garlow, Day & Payne, 2015; Stokes et al.,2017; Canzian et al., 2016; Boström, Magnusson & Engström, 2012). Detta menas med att traumateamet och sjuksköterskan använder sig av olika koncept och stödverktyg i syfte av att inte utesluta och glömma viktig information om traumapatienten vid ankomst till sjukhuset. En studie lyfter konceptet trauma informed care (TIC) som är en teoretisk utbildning kring traumavård vilket flera sjuksköterskor i studien uttryckte en osäkerhet kring då det fanns en oklarhet kring hur sjuksköterskorna skulle omvandla teorin till praktik (Bruce, et.al, 2018). I studien av Boström, Magnusson & Engström (2012) lyftes dock Advanced Trauma Life Support (ATLS) som ett positivt koncept bland sjuksköterskor att använda sig av. Konceptet upplevde flera sjuksköterskor lämplig då alla utgick från samma rutin och samtliga i teamet visste vad man skulle göra och hur konceptet skulle följas (Boström, Magnusson & Engström, 2012). Att säkerställa att all utrustning fungerar, att medicintekniska material är i ordning och att
skyddsutrustning finns tillgängligt är ett annat sätt att säkerställa att traumapatienter får bästa möjliga omvårdnad (Garlow, Day & Payne, 2015). Alzghoul (2014) belyser vikten av kunskap kring anatomin hos traumapatienter och hur man förflyttar rätt utan att orsaka värre skada krävs för att inte riskera vårdrelaterade misstag (Alzghoul, 2014).
Emotionella utmaningar Tidsbrist & Arbetsmiljö
I Boström, Magnusson & Engström (2012) beskrev sjuksköterskor att flera arbetsuppgifter som ska utföras parallellt kan leda till att sjuksköterskan riskerar att tappa fokus. I
stressfyllda sammanhang använder sjuksköterskan sig av scheman kring hur läkemedels ska fördelas, för att minimera risken för misstag. Sjuksköterskor beskrev även att tydlig
kommunikation mell an kollegor i framförallt stressade lägen är centralt i
omvårdnadsarbetet av traumapatienter (Boström, Magnusson & Engström, 2012; Mason et al., 2014). Ett arbetssätt där sjuksköterskan behåller lugnet och arbetar metodiskt i
omvårdnaden av traumapatienter är essentiellt i detta läge enligt Boström, Magnusson & Engström (2012).
I studien av Sandström et al., (2016) upplevde flera sjuksköterskor negativa effekter på traumapatienter som vårdas i samma rum som postoperativa patienter då det lätt blir kaotisk stämning och rörigt. Sjuksköterskor uppgav att de var oroliga för att de
postoperativa patienternas skulle uppfatta miljön som stressig då sjuksköterskor springer med akuta traumapatienter på avdelningen. Detta oroar och stressar flera sjuksköterskor som menar att detta kan slå negativt på postoperativa patienter som behöver lugn och ro (Sandström et al., 2016). En annan studie pekar på pressen bland sjuksköterskor att kunna hantera avancerad teknologi i samband med omhändertagandet av traumapatienter. Studien påvisar att fokus på kunskap och kompetens kring avancerad teknik har lett till att mindre fokus läggs på relationen mellan sjuksköterskan och patient. Risken sjuksköterskorna ser är att man missar det viktiga i omvårdnaden, nämligen patienten och den personcentrerade vården (Vouzavali et al., 2011). I en studie uttrycker sjuksköterskor hur bristen på kunskap om avancerade redskap ökar stressen i samband med mottagandet av en traumapatient, och hur det kan påverka omvårdnaden (Sandström et al., 2016).
Patient-sjuksköterska relation
I Sandström, Nilsson, Juuso, & Engström (2016) beskrivs en problematik från tidigare fall då sjuksköterskor genomgått negativa upplevelser i vårdmötet av traumapatienter. Dessa negativa upplevelser handlar om patienter som uppträtt aggressivt och respektlösa, som har lett till att sjuksköterskan upplever en otrygghet i sin roll. Denna otrygghet det kan leda till negativa upplevelser och känslor, som riskerar att sjuksköterskan bildar sig förutfattade meningar och för vidare detta tankesätt till kommande traumapatienter (Sandström et al., 2016). Förmågan att möta traumapatientens behov utifrån den sinnesstämning patienten har är i högsta grad en av de viktigaste inledande stegen en sjuksköterska tar (Stokes et al., 2017). Det innebär att bekräfta vad traumapatienten genomgått och dess effekter både psykiskt och fysiskt. Sjuksköterskan behöver i sitt omvårdnadsarbete vara beredd på att ett trauma kan förändra en patient som person och identitet. Sjuksköterskor kan i emellanåt befinna sig i en svår situation då det ges delegation från läkare på att utföra vissa
medicintekniska moment som traumapatienten kan uppleva obehagliga och inte veta hur de ska förhålla sig till. Detta är en svår balansgång rapporterade flera sjuksköterskor som är oroliga för risken att orsaka mer trauma för patienten under svåra förhållanden när särskilda åtgärder krävs och patienten inte är mottaglig för det. Vidare rapporterade sjuksköterskorna att nya traumatiska upplevelser kan drabba sjuksköterskor också, som riskerar att vittna obehagliga scener vid omhändertagande av svårt skadade
traumapatienter. Att etablera tillit mellan sjuksköterskan och patienten menade deltagarna i studien underlättar en stor del av utmaningen, och kan minimera risken för nya
traumaupplevelser då relationen är centralt i vårdandet menar sjuksköterskorna (Stokes et al., 2017; Mason et al., 2014). I en annan studie konstaterade en sjuksköterska att ”It’s not possible to provide nursing care to people, and not develop a relationship” (Vouzavali et al., 2011). Sjuksköterskan och patienten bildar tillsammans en gemensam berättelse, där de tillsammans delar upplevelserna, världen och tiden gemensamt (Vouzavali et al., 2011).
Sjuksköterskans förhållningssätt
Flera studier lyfter vikten av att reflektera tillsammans i arbetslaget efter omhändertagande av traumapatienter (Sandström et al., 2016; Boström, Magnusson & Engström, 2012; Freeman, Fothergill-Bourbonnais & Rashotte, 2014). I samband med debriefings kan sjuksköterskorna öppet tala om känslomässiga upplevelser och tankar, som kan ha uppstått och reflektioner kring ens egna insats. Detta sågs som ett viktigt tillfälle för sjuksköterskor att bearbeta sina upplevelser som kan annars vara svårhanterliga för sjuksköterskan att handskas med ensam. Där samtalen förväntas ha högt i tak och alla känslor och
reflektioner är tillåtna (Sandström et al., 2016; Boström, Magnusson & Engström, 2012). En studie belyste även att sjuksköterskor med god kontakt med kollegor som stöttar varandra upplever en större trygghet i hanterandet trauman där fyra faktorer var centrala enligt sjuksköterskorna i studien: Klinisk erfarenhet, god kommunikation/relation, livserfarenheter och utveckla sin egna skyddsmekanism (Alzghoul, 2014). Stöttning och samarbete bland sjuksköterskor visar sig även ha en positiv inverkan i de situationer där uppskattning och respekt saknas från patienten (Canzian et al., 2016). Sjuksköterskan lyfte även vikten av enhetligt stå tillsammans, där jobbkulturen grundas i ett samarbete på en gemensam plattform (Canzian et al., 2016). Sandström (2016) menar att samarbetet i teamet mellan sjuksköterskor påverkas av personligheter, där den professionella
erfarenheten och eventuella privata relationer med kollegor var två faktorer som påverkade samarbetet positivt (Sandström et al., 2016).
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Syftet var att beskriva sjuksköterskans perspektiv omvårdnadsansvar vid
omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagning. Resultatets fynd besvarar litteraturöversiktens syfte där alla fynd inkluderade sjuksköterskans perspektiv i
omvårdnadsarbetet av traumapatienter. Huvudfynden i resultatet illustrerar vikten av tydlig kommunikation, utbildning, förberedelser, erfarenhet och reflektion som väsentliga
aspekter i att sjuksköterskan ska känna sig trygg och förberedd i omhändertagande av traumapatienter. Resultatet visar att omvårdnadsarbetet inte enbart syftar till att patienten ska känna sig trygg, utan utgör även en viktig bas i samspelet mellan sjuksköterskor och teamet. Detta går i linje med McCormark och McCance ramverk för personcentrerad omvårdnad, som beskriver att personcentrerad omvårdnad kan främja samverkan i team, genom att ta hänsyn till, lyssna och respektera andra professioner (McCormark & McCance, 2006).
Resultatet visar att ett personcentrerat omvårdnadsarbete av traumapatienter är betydelsefullt för sjuksköterskor för att säkerställa god vård, detta genom att
sjuksköterskan möter patienten som individ och ser dennes behov. Detta förhållningssätt går i linje med Swart, Petprous & Klopper (2015) och McCormark & McCance (2016) som beskrev ett viktigt samband mellan ett personcentrerad synsätt och god omvårdnad. Resultatet påvisar att sjuksköterskor idag saknar utbildning och därmed känner sig osäkra i omvårdnad av traumapatienter. Då traumapatienter vårdas av såväl grundutbildade som specialistutbildade sjuksköterskor, där det är påvisat att nyexaminerade sjuksköterskor sällan får formell utbildning i omvårdnad och omhändertagande av traumapatienter, och är därför inte förberedda på att möta och vårda traumapatienter. Det styrks av Garlow, Day och Payne (2015) som klarlägger att det existerar olika kompetensnivåer och erfarenheter,
samt att det finns en brist i kunskap och utbildning i omhändertagande av traumapatienter (Garlow, Day & Payne, 2015). Författarna vill belysa avsaknaden av utbildning och erfarenhet som efterfrågas av sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet av traumapatienter. Det existerar idag tydliga kunskapsluckor i omhändertagande och omvårdnad av
traumapatienter, då sjuksköterskor saknar adekvat utbildning och erfarenheten inom detta område. Vilket författarna menar i sin tur kan vara potentiellt skadligt för patienter och även skapa en osäkerhet för sjuksköterskan. Kärnan i denna litteraturstudie handlar om omvårdnad där författarna baserat på resultatet såg fynden som överraskande. Det vill säga att flera sjuksköterskor saknar adekvat utbildning kring ett komplett omhändertagande av traumapatienter. Mot bakgrund av den forskning författarna tagit del av är det tydligt att med adekvat traumautbildning skulle vården för traumapatienter förbättras avsevärt. Resultatet visar på vikten av att ha rutiner, tydliga riktlinjer, utbildning och träning för att stärka samarbetet och förståelsen för varandras arbetsroller, där sjuksköterskan utgör en viktig del i teamet. Sjuksköterskan ska arbeta patientsäkert genom hela vårdbesöket, identifiera risker och arbeta förebyggande mot eventuellt uppkommande vårdskador. Samverkan i team, säker vård och personcentrerad vård, blir på så sätt betydelsefulla aspekter i sjuksköterskans omvårdnadsarbete med traumapatienter. Enligt
patientsäkerhetslagen har sjuksköterskor en skyldighet att arbeta patientsäkert och arbeta för att minimera vårdskador (Patientsäkerhetslagen, 2010:659). Författarna fann detta intressant då flera studier i resultatet belyste hur sjuksköterskor upplever stark osäkerhet på sin arbetsplats, relaterat till att traumapatienter en svår patientgrupp som kräver ett
komplext omhändertagande och omvårdnad. Författarna ställer sig frågande hur
arbetsplatsen och samhället ställer höga krav på att sjuksköterskan ska utföra säker vård, men samtidigt beskriver sjuksköterskor rädsla och osäkerhet i sin arbetsroll. Det ställs höga krav på sjuksköterskan att den vård de bedriver ska vara säker för patienterna. I flera studier rapporteras känsla av otrygghet i arbetsrollen av sjuksköterskor vid omvårdnad av traumapatienter. Författarna ställer sig därför frågan om kompetenskraven för att få arbeta med traumavård borde skärpas.
Flera studier i resultatet klarlägger bristen på utbildning, träning och kompetens bland sjuksköterskor, där många sjuksköterskor upplever osäkerhet och saknad kunskap kring omhändertagandet av traumapatienter. Denna osäkerhet har skapat oro bland
sjuksköterskor som upplever att det existerar höga krav på att leverera god traumavård (McCance & McCormack, 2019). Resultatet pekar dessutom på en utbredd stress bland sjuksköterskor att arbeta med traumavård då det ofta innebär tidspress och tuff arbetsmiljö. I bakgrunden konstaterades att omhändertagande av traumaskador ställer höga krav på sjuksköterskor, och innebär ofta betydande arbetsbelastning i en stressig miljö (Hjortdahl et al., 2009; Cole & Crichton, 2006). Socialstyrelsen yrkar dessutom på att sjuksköterskor som arbetar med traumapatienter ska ha genomgått särskild utbildning för att säkerställa hög nivå (Socialstyrelsen, 2015). Författarna menar att det existerar ett glapp mellan krav på rätt utbildning och vad som egentligen sker i praktiken. I bakgrunden beskrevs att det existerar varierade upplevelser, kompetenser och erfarenhet bland sjuksköterskor i
omhändertagandet av traumapatienter (Garlow, Day & Payne, 2015). Författarna ställer sig återigen frågande hur det kan vara möjligt att flera sjuksköterskor upplever osäkerhet på arbetet trots hårda och tydliga krav från bland annat Socialstyrelsen att särskild utbildning ska genomgås i omhändertagande och vårdandet av traumapatienter (Socialstyrelsen, 2015). Författarna spekulerar om det möjligtvis kan handlar om ett glapp i systemet, det vill säga att det kan finnas delar i systemet som inte överlappas. Detta är något som författarna menar inte är helt oväntat då inget system är felfritt. Detta eventuella glapp
