Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Henrik O Andersson
Title
Arkitekturritningar
Issue
7
Year of Publication
1984
Pages
57–66
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Arkitekturritningar
Av
Henrik
OAndersson
Närmanharattsäganågotomarkitekturritningar
ienbebyggelsehistorisk referensram kan det finnas skälattinleda mednågraprincipiella påpekanden. Byggnaderexisterar inte barasomrumsliga objekt, fysiskt fixerade tillenplats ochsomelementibe¬ byggelsen. De existerar ocksåsom kulturella ob¬ jekt i enintellektuell och upplevelsemässig värld,
som konstverk eller formexperiment ochsom
till-lämpningar av typer och tekniska principer. Be¬
greppetarkitektur hänför sigväsentligen till dessa icke-geografiskaaspekter.Ritningar tjänarsom en
förbindelseled mellanföreställningaromden full¬ bordade byggnadens funktioner och upplevelse¬ kvaliteterochbyggandet, alltsålokaliseringen och denfysiska produktionenavbyggnadsverket. Rit¬ ningar är tvådimensionella bilder, med bildens
sammansatta informationsöverföring, bland an¬
natgenomsymboler och suggestioner. De avbildar
någotsomärtänkt eller redan finns, på sådantsätt
attmanutifrånritningarna skall kunna konstruera
eller rekonstruera det som avbildas, med sina di¬ mensioner, proportioner och yttre karaktär, men också med bestämd konstruktionoch fysikaliska
egenskaper.
Enbetydande delavdenbyggnadsmassasomvi
idaghari Sverige dokumenteras avritningar, och dessaärtillstordelåtkomliga för forskningen. Till
att börja med kan det vara viktigt att konstatera
detta i relation till det förhållandet,att byggandet
ochbyggnadsbeståndethörtill detsomärjämfö¬
relsevis dåligt täckt med siffermässig statistik och
liknandetyperavskriftliga arkivdata.Detbetyder
blandannatattritningarsomkälla skulle kunna ha
intresse för många studieområden, där man idag
föga observerar denna möjlighet, eftersom den in¬
teriktigtpassarin i etablerade forskningstraditio¬
ner inom flertalet historiska och samhällsveten¬
skapliga discipliner. Därför är det än så länge
främst den konstvetenskapliga arkitekturforsk¬
ningen och den till arkitektprofessionen anknutna forskningensomutnyttjar ritningsarkiven.
Den professionella arkitekturen, med ritningar
somarbetsinstrument,gjorde sitt inträde i byggan¬ detiSverige samtidigt med den på så många områ¬
den ingripande administrativa uppbyggnadenun¬
der1600-talet, med desstyngdpunkt på militärare¬
surser. Den har vidareutvecklats under följande
århundrade, främst inom en statlig sfär med allt
starkarecentral kontroll. Inärasammanhang med
detta utvecklades också en offentlig monument¬
vård. Överintendentsämbetets funktion i det of¬
fentliga byggandetärväl observerad, medanman
kanske inte till fullouppmärksammat de militära systemens roll i den professionella utvecklingen. I
dettasammanhangärdet viktigaste emellertid den långa och allt fastare traditionen av offentligt ini¬
tiativ ochoffentlig kontroll, sominneburit att så
mycket material rörande byggnaders utformning
ochtillkomstavsattsicentralaoffentliga arkiv och
samlingar. Dessamönsterhar också präglat myc¬
ketavdet lokalabyggnadsväsendet, såatt framför
allt de större städerna har innehållsrika arkiv rö¬
rande sittbyggnadsbestånd.
Det är sålunda myndighetsfunktionen hos de
statligaoch kommunalaorganen i relationtill det konkreta byggandets aktörersom givit ryggraden
oehsystematiken i handhavandetocharkiveringen
av ritningar, planeroch bygghandlingar. Det har
inneburit kravpåordning, identifikationoch sök¬
möjligheter. Inom exempelvisenkommunalbygg¬
nadsnämnds arkiväralltså dokumenten direktre¬
laterade tilldenrumsligt-administrativaindelning¬
enifastigheter, kvarter eller stadsägor, stadsdelar
osv, och allaritningarsomrelaterar sig tillenviss geografisk lokalisering kan i princip sökas i ett
sammanhang. Men samtidigt finns det mycketma¬
terial som är personanknutet eller
Fig I. Ritningfrån1778 till timrat härbre vid gården Hans-Ers,
Alftasn,Hälsingland,bevarad inramad på gården. Här illustre¬ rasattävenförbyggnadersomtillhör denfolkliga byggnadskul¬ turenkanförekomma, attutförandetförberetts i ritning.
inrättnings verksamhet. Det kan då ha en mera
blandad struktur, som inte omedelbart gerenkla
geografiska identifikationsmöjligheter. För en
projekterande arkitektärdetnaturligtattritning¬
arnasamlas uppdragsvis och i principhar samma
slagavidentifikationersomde kommunala bygg¬
nadsnämndernas. Men där kan också komma in
referensmaterial frånannathåll.Och föreninrätt¬
ning som ett länslasarett eller en stiftelse kan det
vara så, att ritningarna följer verksamhetens all¬
männa arkivordning, oavsett mani flera etapper
kan ha växlatlokaliseringochbyggnader. Förden forskare som vill arbeta med ritningar krävs alltså relativt mycket av arkivteknisk och
källteknisk insiktoch fantasi. En stötesten för den somsysslarmed litet äldrebebyggelseärdetförhål¬
landet, att när ritningsmateriallämnat det aktiva handläggningsarkivets rutiniserade ordning föratt
överantvardas i dethistoriskaarkivets, museetsel¬ lerbiblioteketsförvar, då förvandlas det tillnågot besvärligtoch ohanterligt, som ofta fårendiskri¬
minerande särbehandling när det gäller registre¬
ringochförvaring.
Dettaärlättatt förstå.Ritningar har oftastora
format, och deärivarje falloenhetliga i formatet.
Delåtersig inte samlasivolymer ochpärmar.Och de varierar också avsevärt beträffande material, från kartonnerade och ovikbara planscher eller vävrullar till tunna ömtåliga transparanger eller
kopior på fotomaterial. Det blir svårt att hålla samman ritningarna förvaringsmässigt med de
skrivna dokumenten.Enannansvårighet,sompå¬
verkar registreringen, är att ritningarna varierar starkt beträffande påskrifter som kan användas
föridentifieringen. För den som harbibliotekens oerhört standardiserade principer som utgång¬ spunktärritningsmaterialetsgodtycklighet beträf¬
fande identifikationernasinnehåll, formoch, inte
minst, placering påfrestande och svåracceptabel.
Konsekvensenäralltså,attmycketavritningarnai
våra arkiv och bibliotek blirliggandeofullständigt ordnade och registrerade. De hamnar också i en
världmed andrasorterings- ochgallringsprinciper
än handläggningsarkivets. Det konstnärliga, este¬
tiskaegenvärdet blir kanske utslagsgivandeförett
museum, medan den tekniska informationenvär¬ deras ned och leder tillatt konstruktions- och
in-stallationsritningar gallrasbort. På biblioteket fäs¬
termansig kanske främst viddettopografiskten¬
tydiga, medan detaljutkastet eller färgprovet slängs. I arkivet kan förekomstenavdateringoch
diarienummerväckasympati föratt tasiganenrit¬
ning, medan frånvaron avsådant leder tillskräp¬ högen. Forskaren får alltså vara beredd på god¬ tyckliga luckor ochfragmentariskinformationnär
han sökersig fram i ritningssamlingarna.
Med anknytning till uppsatsens inledning bör någotsägasomrelationenmellanritning och bygg¬
nad. Identititen mellan dessa tvåär inte nödvän¬
digtvis striktochentydig.Tvärtom ärmycketsom
görsmedritningensomarbetsform led i problem¬
lösning och experimentmed teknik och form. Det
är frågaomskisseroch utkast, ellermergenomar¬
betade förslagsom har förkastats i konfrontatio¬ nen med ekonomi och andrapraktiska förutsätt¬
ningarför byggandet. Vadsomframför alltavsätts
ideoffentliga ritningsarkiven har koppling till vis¬
sa led i formella beslutsprocesser. Man arkiverar då dehandlingarsomvarit underlag för beslut, el¬
utform-ningen beslutats ochstadfästs.Manskall alltsåva¬ raklaröver,attmycketavvadsomfinnsiexempel¬
vis överintendentsämbetetets eller en byggnads¬ nämnds arkiv är kopior som upprättats just som
dokumentation av sådana formella steg i hand¬
läggningen. Påvägentill byggnadens förverkligan¬
de kansedanförändringar ha skett,somintenöd¬
vändigtvis blivit offentligt dokumenterade.Arkiv¬ kopian bär handläggares och beslutsfattares påskrifter, men inte nödvändigtvis projektörens,
ochjust därförattdetrörsigom enkopia kanman
inte utgå från att den ritningsmässigt utförts av
projektören själv.
Den mest entydiga anknytningen till den för¬ verkligade byggnaden har relationsritningen, som kan upprättas närbyggandet genomförts. Likaså uppmätningsritningen, sombaserar sig på fysiska
måttsomtagits direkt i byggnaden,ofta iettsenare skede av byggnadens existens, då deformationer och avsiktliga förändringar kan ha skett som re¬
gistreras i ritningen. Betydande överensstämmelse
med detkonkretabyggnadsverket hargivetvis ock¬
så de tekniskaritningarsomanväntsvid själva byg¬
gandet, ochsomi nutiden blivitettbåde omfattan¬
deochspecialiserat material. Men före dettaligger detprojekteringsförlopp då man prövar olika al¬ ternativ beträffandedimensioner, konstruktioner,
materialosv.
Manbehöver alltså insikter i processerna viden
byggnads tillkomst för att avgöra vad ritningen
representerar i förhållande till själva byggnaden. (Frånkonstvetenskapliga aspekter berörs dettaav
Krister Malmström i detta häfte.) För vissa forsknings- eller utredningsuppgifter blir dettasär¬
skiltbetydelsefullt, nämligen därmanvill utnyttja ritningensomkälla till kunskapomsådantsomär fördolt för ögat, alltså konstruktioner, ingående
material och förbyggda eller på annat sätt dolda byggnadselement.
När detgällerritningar frånskedet fram till in¬
dustrialismens genombrott ca 1870 är det ett be¬ gränsat antal institutioner som bevarar huvudde¬
lenav samladearkitekturritningar. Inationalmu¬
seet förvaras de Tessin-Hårlemanska och Cron-stedtska samlingarna,som intebara innefattar de
treförsta överintendenternasoffentliga och enskil¬
da arbeten utan också annat omfattande och
konstvetenskapligt värdefullt ritningsmaterial, in¬
teminst internationellt. Nationalmuseet har
därut-Fig 2. Utsnitturritning tillnymanbyggnad pågärden Mängs,
OvanåkerssniHälsingland, utförd1900avbyggmästareOlofJo¬
hanssoniEdsbyn. Denne lokale byggmästare arbetade under hela sinverksamhetmedritningaroch hadeett egetritkontor. Hans
ritningarbevaras. Jämte korrespondens och andra dokument, i Edsbynsmuseum.
Över flera andra samlingar, däribland den
Eich-hornska. Likartad karaktär, dvs tillupphovsmän och samlareurdenkonstnärliga arkitektelitenan¬
knutetmaterial, harsamlingarna i konstakademi¬
en. Bland huvudbiblioteken har särskilt kart- och
planschavdelningarna vid Kungliga biblioteket och
universitetsbiblioteket i Uppsala betydande
rit-ningssamlingaravettbåde bredare ochmerasplitt¬
ratinnehåll,somkanhängasammanmedtopogra¬
fiskt material av annankaraktär. Man kanexem¬
pelvisnämnaKBsErik Dahlbergs-samlingar, som
innefattar topografiska skisser, arkitekturritning¬
arochstadsplaner, därendel utgjort underlag för avbildningar i Suecia Antiqua. Krigsarkivetssam¬
lingarärinnehållsrika inte minst beträffandetopo¬
in-nefattargivetvisstoramängderbyggnadsritningar, och då inte uteslutande tillfortifikations-och and¬
ramilitärabyggnader.
Överintendentsämbetets
ar¬kiv, somsträckersigfram till 1918,förvaras i riks¬
arkivet,och täcker,somtidigare berörts, huvudde¬
len av det statliga civila byggandet men också en
väsentligdelavannatoffentligtbyggande,i första
handkyrkornai landet.
(ÖIÄs
arkiv behandlasme¬ra utförligt av Krister Malmström.) Likartad ka¬ raktär har på den kommunala nivån Stockholms
stadsarkivs s k Gamla ritningssamling, som med
rätt stor fullständighet täcker huvudstadens byg¬
gande från 1730-talet och framåt. Vid sidan av
dessa finns en hel serie mindre och mer speciella
samlingari Stadsarkivet.
Arkitekturmuseets ritningssamlingarär speciel¬
la både till omfång och karaktär. De liknar nationalmusei- och konstakademisamlingarna
däriattdeärupphovsmannabaserade,ochenrätt
betydande del utgörs av depositioner från konst¬
akademien. De omfattar modern arkitektur, dvs från industrialismens genombrott fram till idag. Deutgör,kanmansäga,den professionella
kvarlå-tenskapen i formavritningaroch dokument från
ledandepraktiserande arkitekters verksamhet, och
avspeglar framför alltprojekteringsprocessen, ar¬
betetvid ritbordet.Blanddeöver300samlingarna
finnsen del somär mycket omfattande och kom¬
pletta beträffandevederbörandearkitektsproduk¬ tion, och som innefattar både skisser, alternativ¬
förslagoch definitivtprojekteringsmaterial, i före¬ ning med dokument av annat slag. Man kunde
nämna Helgo Zettervall-, Gunnar Asplund- och
Cyrillus Johansson-samlingarna. Andra av sam¬
lingarnautgörbara fragment ochspånor, enstaka
byggnadsprojekt. Ytterligareandraärgallrade på
skisser och utkast och innefattar bara detmerdefi¬ nitiva projekteringsmaterialet. Detta avspeglar
alltså den högst varierandepraxis som arkitekter
tillämpat och där personlig läggning och diverse tillfälligheter spelat in. Omfånget på dessa sam¬
lingarär sammantagetmycket stort. Räknarman
varje bladrör detsig överslagsmässigtom inemot
400000ritningarochskisser. Somjämförelsekan
nämnas att riksarkivets ritningssamlingar över¬
slagsmässigt omfattar 125 000 blad. Det är alltså
skillnadernai materialets karaktär som avspeglar
sig i volymoch antal, menockså det förhållandet att 1900-talet inneburit en väldig ökning av
rit-Fig3. Akvaretlerad skiss pålumppapperocharbetsritningi tusch
på väv till spiseli Tjolöholms slott, utfördaavarkitekten L /
Wahlman1902.Ritningarnaexemplifierar materialet i arkitektur¬ museetsritningssamlingar. Akvarellenfångarintressetgenomsitt
konstnärliga uttrycksvärde, medan arbetsritningentorde ha det störstapraktiska värdet videnrenovering, då den upplyserom
fördoldakonstruktioner och material, blandannat attasbest in¬
gårsomisolering.
ningsproduktionen förettbyggnadsuppdrag.
Tillhjälp för arkitekturforskarenharbyggtsupp
ettparcentralasökregister.Först skallnämnasdet
så kallade generalregister för arkitekturritningar
som vid 1950-talets slut upprättats beträffande samlingarna i riksarkivet, kungliga biblioteket,
Uppsala universitetsbibliotek och
slottsarkitekt-kontoret, äveninnefattandeett parprivata slotts-samlingar. Detta initiativ reflekterar det intresse
för framför allt 1600- och 1700-talens arkitektur
somdå manifesterades iforskningen.Registretger
sökmöjligheterbeträffandeupphovsman,ämneel¬
lermotiv,samt ort.Registretfinns på nationalmu¬
seet, samtenkopia på Carolinai Uppsala.
Vid arkitekturmuseet harupprättatsettcentral¬
register, liksom det föregående på kort, som om¬
fattardeviktigare offentliga ritningssamlingarna, ochsom befinnersig under fortsatt uppbyggnad.
Fig 4.Mikrofilmkopiaavritningtillnumerariven byggnad vid Storatorgeti Enköping,frånkommunens byggnadsnämndsarkiv. Bilden exemplifierar vanligatyperavinformationsförluster vid vårdslös mikrofilmning, därmanfrämst kannoterahur fotograferingsskalansvär¬
tatstil!oläslighet.
ochendelavdeövriga statliga ritningssamlingarna
i riksarkivet, krigsarkivets samlingar och flertalet avsamlingarna i Stockholms stadsarkiv, därjämte konstakademiens och Nordiska museets samling¬ ar, Eichhornskasamlingen i nationalmuseet samt
enrad meraspeciella samlingar vid institutioner i
Stockholm.Avsiktenäratti dettaenhetligt klassi¬ ficeraderegister också skall ingå alla de samlingar
som omfattats avgeneralregistret liksom arkitek¬
turmuseets egnasamlingar. Likaså ärambitionen attviktigare offentliga samlingarutei landet skall
kunnatasin, såattmanfårenalltmerfullständig
central sökmöjlighet. Registret är upplagt efter
byggnadstyp ochort,meninnefattar ocksåett
upp-hovsmannaregister. Idag innefattar registretcirka
45 000kort, vilketmotsvararmerändubblaanta¬
letritningar.
Perioden från industrialismens genombrott till tidennärmastefter andravärldskriget kan frånar¬
kivsynpunkt beskrivas som en värld av ordning.
Manhadeännuväsentligen manuella register- och
hanteringsrutiner, samtidigtsomden starkt ökade byggnadsverksamheten allt fastare inordnades i ef¬
fektivamyndigheters ordning. Särskilt kanmandå
nämnadels destörre städernas byggnadsnämnds¬
arkiv och de stora statliga byggande eller
bygg-nadsförvaltande verkens arkiv. Utöver
fortifika-tionsförvaltningen och byggnadsstyrelsen med
sinagamla traditioner kundeman nämnavatten¬
fallsverket, postverket ochstatensjärnvägar. Om forskareunder,säg, 1940-och 50-talen velatgesig
i kast med störreundersökningar baserade på
rit-ningsmaterial, skulle knappast några arkivpro¬
blemutgjort avgörande hinder.
Idag, efterett par decennierav nybyggandeav
exempellös omfattning i landet, kombinerat med
rivningar och ombyggnader istor skala, och med
samti-digt med förändring av den
administrativa indel¬
ningen och strukturen,ärdennavärldav
ordning i
gungning. Allaaspekter av detta kaninte
beröras
här, annatän kortfattat. I de statligaverken, så¬som statens järnvägar och postverket, pågår
ut-gallringsprocesser,somdelvis inneburitatten
bety¬
dande del äldre material överförs till riksarkivet. Därharmanbegränsadmöjlighet atthållaundan
förtillströmningen,vilket innebärattsamlingarna
kommerattförlängreeller kortaretidligga depå-lagda ochofullständigt förtecknade med
begränsd
tillgänglighet förstudium (Vid 1970-taletsslutom¬
fattade riksarkivets kart-ochritningssamlingarca 75000blad, vadsomdäreftertillförts, främstfrån statliga verk, innebär i det närmaste en
fördubb¬
ling.) I dennaprocessinträffarenhel
del
material-oeh informationsförluster. Den viktigaste är att denmerafullständigaordningsom
handläggnings-arkivet haftbryts upp. En del material blir kvar i
respektive verk för attdet harfortsatt aktualitet i byggnadshanteringen. Endel gallras bort, avsikt¬ ligt eller oavsiktligt. En del vackra
ritningar blir
kvar i verkensom väggdekorationer, endelöver¬
förs tillspecialmuseer. Sambandet mellanritning¬
arochövriga dokumentlösesuppavarkivtekniska skäl.
För stora byggnadsförvaltande organ blir an¬
vändningavmikrofilmningenviktig, ochnödvän¬
dig, teknik att göra nutidens mycketomfattande ritningsmaterial hanterligt. Det kan också för forskningen innebära ökade möjligheter, bland
annatförsökningistoradokumentmassoroch för kopiering. Mendet påverkar ocksåkopiornas läs¬
barhet ochkvalitet,och framför allt kandetinne¬
bäraatt material i fotograferingsprocessernaska¬
das,går förlorateller fallerursin ordning.Särskilt
när det gäller de kommunala ritningsarkiven har detta under 1970-talet framståttsomett allttydli¬
gare accenturerat problem (Andersson 1979,
1981).
Ansvällningenavritnings- och dokumentmäng¬
den hörinte enbartsammanmedsjälva byggandets starkt ökadevolymutanväl så mycketmedattallt
mer avteknisktprojekteringsarbeteblivit nödvän¬
digt i moderntbyggande.
Sammanfallandei tiden med denstorabebyggel¬ seexpansionen och dess tekniska förändring var
kommunindelningsreformerna, som medfört att arkiv med varierande struktur och fullständighet
Fig 5.Byggnadsnämndsritning tillGefleborgs enskilda banks hu¬
vudbyggnad vid Norra KungsgataniGävle, utförd 1879avarki¬
tektenEAJacobsson.Byggnadenrevs1965förattersättasav en
nybyggnad och ritningenhar överförtsfrån byggnadsnämndens
arkivtill kommunenscentralarkiv.Originalritningenärettrela¬
tivttidigtexempel på tuschritningpå vaxadväv,somunderen hundraårsperiodfram till 1960-talet varitdet normalaför denna
typavritningar. Fotot återgerenljuskopiaavritningen.Skiss på lumppappertill byggnadenfinns iarkitekturmuseet, medan
pre-sentationsritningarmed laveringpå lumppapperfinns i Gävle
centraiarkiv.
skulleförassamman,vilkethar lämnat eftersig åt¬
skilliga restproblem. De kommunala handlägg-ningsarkivenhardärförställts inför nödvändighe¬
ten avatt ändra rutiner och att söka utnyttjany
teknik. Mikrofilmningen har redan berörts.
Ut-gallringavinaktuelltmaterialgörs,somi vissa fall
harinneburitattoriginal kasserats. Meranormalt
äremellertidattdeförs tillsekundärförvaring, och
i de kommuner som harsärskilda stadsarkiv har dessavarit dennaturligamottagaren.Därhamnar
dåexempelvis ritningar tillrivnabyggnader. I bäs¬
ta fall, som exempelvis i Stockholm, anstränger mansigattbibehålla godakopplingaroch
sökmöj-Fig 6.Byggnadsnämndsritningtillcentrumkomplex i kv Spiran i Norrköping, 1970. Svårlästaochsvärkopierade ritningar, ofta i formav transparentakopiorpå plastmaterial,ärvanligt förekommande blandsenareårsarkivritningar.
lighetermellan det aktivabyggnadsnämndsarkivet
och de avslutade samlingarna i stadsarkivet. Om
man, somiGävle, harstadsarkivet isammabygg¬
nad, ärdepraktiska problemenför forskarna ock¬ såöverkomliga.
Merproblematiskakan förhållandenadockva¬ ra när det gäller andra kommunala
ritningsbe-stånd,exempelvis detekniska verkens, somju inte
i första hand tillkommit förenoffentlig
handlägg-ningsprocess utan för den interna verksamhetens
behov. Det ärallmänt sett materialsom är dåligt
bevakade och som i liten utsträckning uppmärk¬
sammatssomforskningsresurs.Detsamma kansä¬ gas om ritningsarkivinom landstingensverksam¬
hetsområden, i förstahand avseendevårdbyggna¬
der. Isamband med överförandeavverksamheter från statligt eller kommunalt huvudmannaskap, eller andra omorganisationer, har man relativt oförberett ställts inför problemenatt tahandom
ritningsbestånd, vars framtida användning man
har rätt oklaraföreställningarom, och där dear¬ kivvårdandemyndigheterna inte har haft såmyc¬
ketvägledningattge.
Närdettaharsagts, ärdet ändåattkonstatera,
attdet hittills handlatomdenhyggligtomhänder¬ tagna och offentligt tillgängliga ritningsmassan. Mycket mer material produceras för själva bygg-nadsproduktionen, och konsumeras i
byggnads-och anläggningsföretagen själva. Där råder inga
fixeradearkiveringskravutöverdemaninterntan¬
ser sig ha behov av, givetvis vid sidan av bokfö¬
ringslagensganskabegränsade
arkiveringsbestäm-melser.Dettordevaraovanligt attmantilllämpar
någrameralångsiktiga bedömningarnärdet gäller
attbevararitningarochannan
byggnadsdokumen-tation, ochproblemethar hittills ocksåvaritgans¬ ka obeaktat. Sannolikt kommer andra bedöm¬
reno-vering blir en allt större
andel i den
inhemska
byggnadsverksamheten.
Däri ingår
också aspekter
somharanknytning tillforskningsmässiga och
his¬
toriskaproblemställningar.
Det är framför allt detekniskaritningarnasom
försummasihanteringen. Denhäruppsatsensrub¬
rik begränsar ämnet till
arkitekturritningar, och
det ärbaraifrågaomarkitektens insatseri
bebyg¬ gelseprocessernasomdetfinnsenlångtradition
avhistoriskt forskningsintresse och medvetet beva¬
rande av ritningar och dokument. När det gäller
byggandets teknikhistoriahar däremot bara
rudi¬
mentära ansatser gjortsföre deallra senasteåren,
och rumsligastudier beträffande
byggteknik
har knappastgjortsannatännärdet gällerförindustri¬
elltid, ochdå sällan medritningarsom källa.
Rit-ningsmaterial frånindustrialismens
och
1900-talets
byggteknik finns sannolikt bara
sporadiskt till¬
gängligt, ochi vilkenutsträckning det
finns bevarat
är ettokäntfält. Våratekniskamuseertorde havis¬ saslumpar,och det finnsettochannat
företagsar¬
kiv inordnati de industrihistoriska arkiv som nubörjat organiseras, exempelvis
Stockholms
före-tagsminnen.
Detärintenågon bravetenskapligutgångspunkt
att historisk forskning skall vara tillbakablickan¬
de, i denbemärkelsenattmanpassivtnöjersig med det data- och källmaterial som mer eller mindre
automatiskt eller tillfälligt avsätts. God historie¬ forskning harsinnyfikenhetbaserad i
nutiden och
i spekulationer om framtiden. I det
perspektivet
måsteocksåföreställningarutvecklasochdiskute¬
ras omvad somskalltas om hand för framtiden. Närdetgällerbyggnadsritningarärdendiskussio¬
nenännuisin linda. Någrafunderingar omdetta må därföravsluta den här framställningen.
Vadärdetförforskningsintressensomkantän¬ kas riktas mot byggnadsmassan i framtiden, och
somkanbehövaritningaroch meddemsamman¬ hörande dokument? Sannolikt kommerknappast
denupphovsmannacentrerade och på
stil
ochform
inriktade arkitekturhistorien finna skäl att ta itu med någonstor del av vår tids byggnader.Prak¬
tisktinriktadforskningkommer däremotatti allt högre gradriktasmotbyggnaderna,med
tekniska
aspekter i förgrunden,utifrån
restaurerings-,
om¬byggnads- och kompletteringsproblem. Det kan
framhållasattdetviktigasteincitamentettill dese¬
nasteårensökningavkunskapernaomkonstruk¬
tion och material i landets byggnadsbestånd har
varitenergikrisen, då plötsligtkunskapsbehov rö¬ rande fasader, fönster, ventilation och uppvärm¬ ningaktualiserades,där dekonventionellainvente¬ ringarnaviaokulärbesikning och
fotografering
vi¬
sade sig vara otillräckliga och otillförlitliga.
Byråkratiforskningen, somi
Sverige varit
sentut¬vecklad,inte minst närdetgäller dekommunalani¬
våerna, kan tänkas kommaatt fåmerintresseför processerna i detekniska
förvaltningarna. Sanno¬
liktkanskärningsfältenmellansocial- ellerhygien¬ forskning och bebyggelseforskning komma i
fo¬
kus.Exempelvisommanför1990-och2000-talens allergi- och cancerfall vill söka relationer till
de
barnstugor med inbyggda mögel- och strålnings-problem somidag används. Eller om man
ställer
frågoromden moderna
ventilationsteknikens
roll
närsjukdomskonsekvenserblirtydligare.
Kanske
kommer en ny våg av transportgeografisk forsk¬
ning,somblir nyfikenpå sådanaförhållandensom
att i så för ögat lokalpräglade byggnader som
exempelvis Kiruna kyrka inkorporeras
material
hämtade från Archangelsk och Skåne. Eller som
harsinutgångspunktiattimportandelenisvenskt byggeri sedan1960-talets slut
varit i
starkökning.
Eller forskning som kopplar samman strålnings-problemeni byggnadermed fråganom
materialens
geografiska ochgeologiska härkomst.
Dessalöstskisserade tankargåralla iriktningen
att framtida byggnads- och bebyggelseforskning
medhistoriskdimension kommerattsökasigmot
byggteknisk och installationsteknisk snarare än formmässiginformation. Ivarjefallärdetbeträf¬
fanderitningsmaterialet på dessaområdensomini¬
tiativ och nytänkande, både ifråga om tillvarata¬ gande ochutnyttjande, verkarsärskilt angeläget.
Henrik O Andersson, f 1939, arkitekt, fil kand,
museichefArkitekturmuseet, Stockholm. Förftill
bl aStockholmsbyggnader, 1973, 1977, ochBank¬
byggandeiSverige, 1981, (bägge
tills
m FBedoir)
och Tätorternas bebyggelsestruktur och föränd¬ ring, 1977.
Referenser
Henrik OAndersson,1977. Vadhåndermedarkitekturritning¬
arna? I konferensrapporten”Den nyahembygden
—för
storförmuseerna?”,Sverigesarkitekturmuseum.
—
, 1979. Om byggnadsritningar. Arkitekturmuseets årsbok
1979.
—
, 1981. Byggnadsritningar—ett svårlöst
mikrofilmnings-ocharkivproblem. Arkivinformationnr66 1981(Näringsli¬
vetsarkivråd).
Architectural
Drawings
by Henrik
O Andersson
Documentation by drawings covers a substantial part of the buildingstock in Sweden. There exist
long traditionsof central initiative and control of
town planning and building, which also result in
public archives of drawings and related docu¬
ments. Among institutions keeping architectural
drawings from the 17th to the 19th centuries the Nationalarchives, the Nationalmuseum,the War
archives,theRoyal Library andthe Stockholm Ci¬
tyArchivescould be mentioned.Local authorities
keep continousdrawingarchives intheir planning departments, and some cities also have historical
city archives. A special institution in the field of architectural drawings is the Swedish museum of
architecture, which holds some400 000 sheets of
drawings,mainly fromthe 20th century, and also is
developingacentral register ofdrawings in other
publicarchives.
The expansionofbuildingin the Post Warpe¬ riod in combination withchangesin administrative
structureandtechniques has affected the drawing material and the maintenance of archives. Micro¬
filming was introduced as a necessary technique
for maintaining vast masses of documents and
drawings, but sometimeswithnegativeeffects for the original material and for the
accuracy of
copies.Old established orderin authoritieskeeping
drawingshasbeenchanged.Neverthelessproblems
withdrawingsin public institutions seem
manage¬ able, while the situation in private enterprises
might beworse, and thestatusoftoday isobscure. Intheperspective of future research interestin
drawings from form andstyle aspectsmay not be predominant.More interestmight be focussedon
the technical drawings, which is the field where archivists’ effort is lacking, and where newideas shouldbedeveloped.