Arbetslös = håglös?

Hälsa och samhälle

ARBETSLÖS = HÅGLÖS?

EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM UNGA

ARBETSLÖSA AKADEMIKER OCH DERAS SYN PÅ

SIN UPPLEVDA HÄLSA

HENRIETTA TÖRNQUIST

JOHANNA WENDELO

ARBETSLÖS = HÅGLÖS?

EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM UNGA

ARBETSLÖSA AKADEMIKER OCH DERAS SYN PÅ

SIN UPPLEVDA HÄLSA

HENRIETTA TÖRNQUIST

JOHANNA WENDELO

Törnquist, H. & Wendelo, J. (2006). Arbetslös = håglös? En kvalitativ intervjustudie om unga arbetslösa akademiker och deras syn på sin upplevda hälsa. Examensarbete i

folkhälsovetenskap 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde

folkhälsovetenskap, 2006.

I dagens Sverige är det brist på arbete inom ett stort antal yrkesområden. Detta leder till att många med akademisk utbildning har svårt för att hitta arbete inom sitt kompetensområde. Troligtvis är detta påfrestande för de arbetslösa akademikerna med många års studerande och eventuella studieskulder bakom sig. Att arbetslöshet är en ohälsodeterminant vet vi, men vad vi har undersökt är hur den påverkar den upplevda hälsan och i vilken utsträckning, hos unga med en examen från universitet eller högskola. Detta har vi gjort genom en kvalitativ

intervjustudie. Resultatet av vår studie visar att det skett en förändring i den upplevda hälsan hos intervjupersonerna sedan de blev arbetslösa.

JOBBLESS = LISTLESS?

A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY ABOUT YOUNG

UNEMPLOYED ACADEMICS AND THEIR VIEW ON

THEIR EXPERIENCED HEALTH

HENRIETTA TÖRNQUIST

JOHANNA WENDELO

Törnquist, H. & Wendelo, J. (2006). Jobbless = listless? A qualitative interview study about young unemployed academics and their view on their experienced health. C-level essay in

Public Health, 10p. Malmö University: Health and Society, institution of Public Health,

2006.

In Sweden, there is a lack of jobs in a large number of professions. This has resulted in many academically educated people unable to find work in their line of competence. This is most probably a trying period for those unemployed academics that have studied for several years and quite possibly have study loans which now need to be serviced. We know that

unemployment is an ill-health factor, but what we have examined is how and to which extent it affects experienced health, within young people who have completed a university exam. This has been done by making a qualitative interview study. The results indicate that there has been a change in the informants experienced health since they became unemployed.

FÖRORD

Att utföra denna studie har varit väldigt givande och intressant. Ämnet arbetslösa akademiker är i högsta grad aktuellt idag och kopplat till hälsobegreppet blir det intressant för olika grupper av läsare.

Vi vill börja med att tacka våra intervjupersoner som gjorde denna studie möjlig. Ett stort tack också till vår handledare Linda Lill, doktorand vid Arbetslivsinstitutet för all hjälp och det stöd som vi har fått under uppsatsperioden. Tack också till er andra som har hjälpt oss under denna process. Vi vill slutligen tacka varandra för ett gott och mycket givande samarbete.

2006-05-19

INNEHÅLL

2.2 Arbetslöshet som hälsorisk 9

2.2.1 Stress 9 2.2.2 Oro 9 2.2.3 Besvikelse 10 2.2.4 Beteendeförändring 10 2.2.5 Sociala relationer 10 2.2.6 Brist på kontroll/maktlöshet 10

2.2.7 Arbetets betydelse för individen 11

2.3 Definitioner 11 2.3.1 Hälsa 11 2.4 Uppsatsens värde 12 3. METOD 13 3.1 Avgränsningar 13 3.2 Kvalitativ metod 13 3.3 Hermeneutik 14

3.4 Intervju som datainsamlingsmetod 14

3.5 Urval 15

3.6 Datainsamling 15

3.7 Validitet och reliabilitet 15

3.9 Metoddiskussion 17 3.9.1 Tillvägagångssätt 17 3.9.2 Tematisering 19 4. RESULTAT 19 4.1 Upplevd hälsa 19 4.1.1 Sociala relationer 19 4.1.2 Beteendeförändring 20 4.1.3 Resonemang kring den upplevda hälsan 21

4.2 Ekonomi 22

4.2.1 Resonemang kring ekonomi 23

4.3 Besvikelse 24

4.3.1 Resonemang kring besvikelse 25

4.4 Framtiden 26

4.4.1 Resonemang kring framtiden 27 5. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 27

REFERENSER 31

BILAGA 1, Förkortningar och förklaringar 34

1. INLEDNING

En akademisk utbildning från universitet eller högskola har alltid ansetts som något beundransvärt och bra. Om man bara ser på våra föräldrars generation så betydde en akademisk utbildning en rak väg in i arbetslivet, det fanns inga hinder. Så är det tyvärr inte längre. Idag betyder det inte med säkerhet att man får ett arbete som man är kvalificerad för, trots att man har en mångårig akademisk utbildning i sitt bagage. För blivande studenter är det viktigt att inse att studierna är en stor investering och att det inte finns några garantier för att en akademisk utbildning leder till en säker framtid.1 Att studera på en akademisk nivå är ingen lätt match. Det är en ständig press att klara tentor och arbeten, hålla koll på sin ekonomi och sin tid. Det ska heller inte vara lätt, det är det ingen som påstår. Men förväntningarna efter tre eller fyra års slit är att kunna får ett arbete som man är kvalificerad för. Studenter behöver ha något att se fram emot som gör mödan värd att studera.

I dagens Sverige är det brist på arbete inom ett stort antal yrkesområden. Detta leder till att många med akademisk utbildning har svårt för att hitta arbete inom sitt kompetensområde. Arbetslösheten bland akademiker har stigit och i det närmaste fördubblats sedan år 2000.2 Den öppna arbetslösheten bland nyutexaminerade akademiker ligger enligt fackförbundet Jusek på 13 procent, en ökning med 11 procentenheter jämfört med 2001.3 Troligtvis är arbetslöshetssituationen väldigt påfrestande efter många års studerande och eventuella studieskulder. I en undersökning gjord av TCO svarade fler än var fjärde student att de var ganska eller mycket oroliga för om de skulle få arbete efter utbildningen.4 I mars 2006 uppger SACO med utgångspunkt från AMS statistik att 63 500 personer med minst två års akademisk utbildning är arbetslösa. Detta motsvarar ungefär 4,6 % av hela populationen med akademisk utbildning i Sverige.5

I ett pressmeddelande 16 mars 2006 säger arbetslivsminister Hans Karlsson att han ser

positivt på den neråtgående trend som visar att arbetslösheten minskar och att sysselsättningen ökar i Sverige.6 Detta samtidigt som Jusek ser en ökning av den öppna arbetslösheten bland 1 http://archive.corren.se/archive/2005/7/6/i8xttnlzhrpht8h.xml?category1=1097835189-26&category2=1097835189-28 2 http://www.tco.se/Templates/Page1____238.aspx?DataID=1350 3 http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article115178.ece 4 http://www.tco.se/Templates/Page1____238.aspx?DataID=1350 5 http://www.saco.se/templates/saco/general.asp?id=4491 6 www.regeringen.se/sb/d/6461/a/60093

nyutexaminerade akademiker med 11 procentenheter sedan 2001.7 Sydsvenskan skriver den fjärde maj 2006 att färre söker sig till universitet och högskolor, vilket kan tolkas som en effekt av akademikerarbetslösheten.8 Då personer med en högre utbildning inte får arbeten som de är kvalificerade för resulterar det i att de får arbeta med sådana jobb som grupper med lägre utbildningsnivå annars hade arbetat med. Detta medför att de lägre utbildade grupperna i samhället stöts bort från arbetsmarkanden och detta leder till en ond spiral som kan orsaka stor folkhälsoproblematik.

Idén till denna uppsats väcktes då vi märkte att personer i vår närhet hamnade i denna situation och att de upplevde det som att arbetslösheten påverkade deras hälsa på ett negativt sätt. En annan aspekt som gör problemet intressant är att vi själv kan hamna i samma situation efter vår examen.

Vi har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med unga arbetslösa akademiker och deras upplevelser kring sin hälsa. I vår uppsats behandlar vi inte några medicinska resultat då vi endast fokuserar på upplevelser av hälsan. Eftersom flera undersökningar kring arbetslöshet är av kvantitativ karaktär anser vi att det skulle vara givande att göra en studie av kvalitativ art, framförallt därför att kvalitativ forskning kring ämnet har blivit mer efterfrågat för att få fram andra värde och förmedla fler bilder av arbetslöshetens konsekvenser.9 Att arbetslöshet är en ohälsodeterminant vet vi (Naidoo & Wills, 2000), men det vi vill undersöka är hur den påverkar den upplevda hälsan och i vilken utsträckning. Vi avser med denna studie att ge en subjektiv bild av några av de människor som ryms i statistiken.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att ta reda på hur arbetslösheten påverkar den upplevda hälsan hos unga som har en minst treårig examen från universitet eller högskola.

1.3 Frågeställningar

För att besvara vårt syfte har vi arbetat fram fyra relevanta frågeställningar, vilka är:

- Upplever arbetslösa med universitets- och högskoleexamen att de har sämre hälsa än

de hade före de blev arbetslösa? 7 http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article115178.ece 8 http://sydsvenskan.se/lund/article156914.ece 9 www.soch.lu.se/A1kappan.pdf

- Vad är huvudorsaken till att de mår sämre nu, om så är fallet? Den eventuellt

försämrade ekonomin, stressen och maktlösheten över att inte hitta arbete, eller något annat?

- Ångrar de arbetslösa att de har lagt ner värdefull tid och eventuellt pengar på en

flerårig utbildning när den inte lett till något arbete?

- Hur ser de på framtiden?

2. BAKGRUND

Här nedan följer fakta om arbetslöshet som hälsorisk, tidigare studier som gjorts i ämnet och definitioner. I stycket arbetslöshet som hälsorisk berättar vi om sju olika områden som kan kopplas till ohälsa bland arbetslösa akademiker så som stress, oro och sociala relationer. Vi avslutar bakgrunden med att diskutera värdet av vår uppsats.

2.1 Tidigare studier

Problematik kring arbetslöshet är något som har varit i fokus under flera hundra år, men det var först på 1930-talet som forskningen började engagera sig för arbetslöshetens sociala och psykologiska konsekvenser. Under de senast två decennierna har arbetslöshetsforskningen expanderat kraftigt. Något som kännetecknat den moderna forskningen är att den har dominerats av kvantitativa enkät- eller registerbaserade undersökningar och olika försök att skapa teorier kring arbetslösheten. I Sverige har forskning om arbetslösheten fått ett uppsving sedan 1990-talet i samband med den höga arbetslösheten som uppstod i första delen av det decenniet. Då inriktade forskare sig på att studera olika hälsoeffekter av arbetslösheten och i fokus stod den psykiska hälsan.10 Det har som tidigare nämnts utförts en del generell

forskning kring ämnet arbetslöshet där man sällan har definierat olika grupper av arbetslösa. Det enda som vi funnit i vår informationssökning om ämnet är undersökningar om unga arbetslösa. Det material som vi har tagit del av handlar om unga utan utbildning, alltså inte den kategori som vi har avsett att undersöka.

Det har inte gjorts några specifika studier om arbetslösa akademiker, vilket gör att vi känner oss som pionjärer inom detta område. Arbetslösheten bland akademiker har dock blivit väldigt uppmärksammat i media på senaste tiden. En anledning till detta kan vara den kraftiga

ökningen av arbetslösa akademiker i Sverige.

10

De flesta av de vetenskapliga artiklar som vi funnit i vårt sökande efter lämpligt material tar upp problematiken för invandrande akademiker i Sverige. Detta är ett viktigt problemområde som vi dock inte kommer att beröra i denna uppsats.

2.2 Arbetslöshet som hälsorisk

Bland annat WHO menar att arbetslöshet är en direkt hälsorisk. De benämner arbetslöshet som en psykosocial stressituation som hotar människors identitet och självkänsla. Därför är det viktigt att få frågan om arbetslöshet och ohälsa belyst i ett folkhälsoperspektiv (Nordiska rådet, 1992). Många undersökningar som vi har tagit del av i litteraturen visar att den upplevda hälsan påverkas negativt vid arbetslöshet. Att vara arbetslös kan resultera i att man upplever större stress, känner en besvikelse över att inte få jobb, att man kan få en

beteendeförändring så som passivitet och att de sociala relationerna förändras. Det har visat sig att de som har en stark vilja och önskan att få ett arbete påverkas mer negativt än de som inte har lika stor vilja till att arbeta. Då våra intervjupersoner har gått en lång utbildning för att få kompetens för att få ett arbete menar vi att de tillhör just denna grupp som har en stark vilja till att arbeta.11

2.2.1 Stress

Stress uttrycker ett spänningstillstånd och en aktivitetshöjning i den mänskliga organismen och antas vara ett svar på stressorer som framkallar spänningstillståndet. Stressnivån påverkar hastigheten i människans förslitningsprocess. Det viktiga är alltså inte att människan regerar med stress utan i vilken utsträckning hon stressas. För att förklara hälsokonsekvenser av arbetslöshet är det många forskare som förklarar sambandet mellan arbetslöshet och ohälsa med hjälp av stressteorier. De påverkningar och krav som framkallar stress kallas stressorer och arbetslöshet kan vara en sådan (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Arbetslösa upplever ofta en ständig stress dels för att de vill ha ett arbete men att det inte finns något att få och dels att det förväntas i samhället att man ska ha ett arbete. Även ekonomin kan vara en stor stressfaktor.

2.2.2 Oro

Arbetslösa känner ofta en oro och denna oro kan framförallt bero på funderingar inför framtiden, ekonomin, familjen, sysslolösheten men också hur andra ska uppfatta dem när de

11

är arbetslösa. Oron kan leda till sömnbesvär, huvudvärk och depression (Angelöw, Lundberg & Starrin, 1985).

2.2.3 Besvikelse

Många arbetslösa känner en besvikelse över att de inte kan få ett arbete, trots att de söker aktivt. Denna känsla kan resultera i att den arbetslöse får sämre och sämre självförtroende. Detta kan leda så långt att de börjar anklaga sig själv att det är deras fel att de inte får något arbete istället för att fokusera på den egentliga anledningen, att det helt enkelt finns för få jobb (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996).

2.2.4 Beteendeförändring

Ofta leder arbetslöshet till ett förändrat beteende. Många gånger åt det negativa hållet. Exempel på detta kan vara passivitet, irritation, förändrad dygnsrytm och matvanor. Att dra sig undan vänner och familj är heller inget ovanligt (Hammarström, 1996).

2.2.5 Sociala relationer

Studier har visat att det sociala stödet, hjälpen och förståelsen från anhöriga och vänner har stor betydelse för hur den individuella reaktionen på arbetslöshet blir och vilka chanser den arbetslöse har för att lösa problemet på ett tillfredställande sätt (Folkhälsogruppen, 1992). Det kan dock uppkomma påfrestningar på familje- vänkretsen då det ofta är denna grupp som får ta del av den drabbades bekymmer och lynne (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996).

2.2.6 Brist på kontroll/maktlöshet

Att inte ha kontroll på sin egen tillvaro har genom forskning visat sig vara en orsak till ohälsa. Behovet av kontroll är fundamentalt för människan och det har hävdats att kontrollbehov är jämställt med de andra biologiska behoven så som sömn och mat (Angelöw, Lundberg & Starrin, 1985). Enligt kontroll-lokus teorin om maktlöshet är det de personer, som inte tror att det är deras eget fel att de är arbetslösa, som mår sämst, då de har en känsla av att de absolut inte kan kontrollera sin levnadssituation. Däremot mår de bättre som tror att det är deras eget fel att de är arbetslösa. Detta på grund av att de känner att de har makt att förändra sin livssituation (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996).

2.2.7 Arbetets betydelse för individen

Arbetet har en stor betydelse för individens hälsa, menar Marie Jahoda en av veteranerna inom arbetslöshetsforskningen (Nordiska rådet, 1992). Hennes teori går ut på att förklara varför vi vill arbeta och varför arbetet är psykologiskt viktigt för individen även då den inte har tillfredsställande arbetsförhållanden. Hon menar att arbete inte bara fyller en funktion genom att ge oss pengar utan det finns även fler aspekter. Arbetet ska ge människan struktur åt sin vakna tid och med detta menar Jahoda att individen har meningsfulla aktiviteter att utföra under dagen. Arbetet medför en viss social kontakt som individen ofta saknar då den är arbetslös. En annan av hennes aspekter är vikten av deltagande i kollektiva mål på

arbetsplatsen. Den sista av aspekterna ger social status och identitet. Här menar Jahoda att personen saknar en viktig identitetsroll som den får genom arbete, individen känner sig inte behövd. Fritiden kan enligt Jahoda inte fylla samma funktion som arbete då den inte kan uppfylla alla eller merparten av de centrala aspekterna i arbetet (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Jahoda drar paralleller till Freud. Han menade att arbete är människans starkaste band till verkligheten och att arbetslöshet försvagar människans grepp om den.12 Jahoda har dock blivit kritiserad för sin teori, bland annat menar vissa att hon romantiserar lönearbete. Det finns till exempel studier som visar att ungdomar med ett icke tillfredställande arbete inte mår bättre än ungdomar som är arbetslösa (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996).

2.3 Definitioner

Med unga menar vi de under 35 år. Arbetslös definierar vi som en person som inte har någon form av sysselsättning, varken arbete, praktik eller studier. Här nedan följer en utförlig diskussion kring det svårdefinierade begreppet hälsa.

2.3.1 Hälsa

Det finns ingen entydig definition av begreppet hälsa som kan användas i alla sammanhang. Den troligtvis mest kända definitionen är WHO:s från år 1947. Den lyder: ”Hälsa är ett

tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaro av sjukdom eller handikapp.” Definitionen har diskuterats mycket med tanke på att det med

denna definition verkar svårt att uppnå hälsa. Möjligen är det ett mål som vi bör sträva efter (Brülde & Tengland, 2003). Definitionen används fortfarande mycket trots att hälsobegreppet genomgår en snabb utveckling ju mer kunskap vi får och trots att förutsättningarna och

12

villkoren för hälsa respektive ohälsa förändras (Pellmer & Wramner, 2001). Vi tycker att WHO:s definition av hälsa är för bred och utopisk. Därför kommer vi inte att använda oss av den, men vi tyckte det var viktigt att beskriva definitionen då den används frekvent i

samhället. Vi kommer istället att använda oss av en holistisk hälsosyn. Den handlar om att hälsa är att ha förmåga att göra saker som vi förväntar oss att individer ska kunna göra i en normal samhällssituation och har individen som utgångspunkt. De holistiska teorierna tar miljön och individens mål och önskningar i beaktande. Individens hälsa är samma som individens förmåga att uppnå sina vitala mål, givet att omständigheterna är acceptabla. Det acceptabla innebär att individen inte ska anses ha dålig hälsa om hon inte kan uppnå sina vitala mål under extrema omständigheter. Att målet är vitalt innebär att det är av betydelse för individens långsiktiga lycka. Målen skiljer sig från person till person men det finns mål som många har gemensamt. Exempel på vanliga vitala mål i vårt land och vår kultur, är att vilja utbilda sig, att ha ett meningsfullt arbete och sociala relationer (Brülde & Tengland, 2003).

2.4 Uppsatsens värde

Vi anser att föreliggande studie är viktig att genomföra eftersom arbetslösa akademikerna är en grupp som förtjänar att uppmärksammas. Vi menar att intresset för denna relativt nya grupp av arbetslösa kunde ha varit betydligt större i samhället. Problemet med arbetslösa akademiker är troligtvis större än vad den statistik som finns visar. Den redogör endast för dem som är öppet arbetslösa och inte för akademikerna som istället för att gå arbetslösa har valt att studera vidare eller har ett arbete som inte motsvarar deras utbildning.

Konsekvenserna av den utbredda akademikerarbetslösheten kan leda till problem för Sverige i framtiden. Det är färre som söker till utbildningar på akademisk nivå.13 Detta kan troligtvis bero på att det har uppmärksammats bland annat i media att det är relativt stor risk att bli arbetslös efter sin examen och att studenten inte är garanterad att får ett arbete efter sin utbildning.

Vi ville göra studien dels för att några av de arbetslösa akademikerna skulle få göra sin röst hörd och dels för att ge ämnet mer uppmärksamhet på en samhällsnivå. Vår uppsats är

betydelsefull då den behandlar det viktiga fenomenet arbetslöshet och ohälsa som enligt oss är ett stort och angeläget folkhälsoproblem som vi vill arbete vidare med i framtiden.

13

3. METOD

Avsnittet innehåller en presentation av vårt val av vetenskapsteoretisk ansats i uppsatsen. Vi inleder med att berätta vilka avgränsningar vi gjort och varför. Därefter beskrivs urval samt datainsamling. Sedan följer ett avsnitt om validitet, reliabilitet och etiska överväganden. Efter detta kommer vår metoddiskussion där vi för ett resonemang om hur metoden använts i uppsatsen.

3.1 Avgränsningar

Vi har gjort en avgränsning genom att enbart studera arbetslösa akademiker med en minst treåring examen från högskola eller universitet och som har varit arbetslösa i åtminstone sex månader och är under 35 år. För att få en djupare förförståelse för personerna i denna situation valde vi att använda oss av den kvalitativa metoden i form av intervjuer. En kvantitativ metod hade givit oss fakta i form av statistik och istället ville vi gå på djupet. Vi begränsade oss till att intervjua fem personer då detta var ett lämpligt antal med tanke på den tid som vi hade till vårt förfogande. Vi har inte tagit hänsyn till vare sig kön, klass eller etnicitet på

intervjupersonerna, då vi inte trodde att detta skulle bli avgörande för resultatet.

Att försöka nå intervjupersoner inom Malmö - Lundområdet var för oss naturligt, eftersom det skulle bli för tidskrävande och ekonomiskt påfrestande att ta oss längre sträckor för en

intervju. Vi blev rekommenderade att ta kontakt med arbetsförmedlingen i Lund av Länsarbetsnämnden, eftersom de visste att det fanns många arbetslösa akademiker i Lund.

3.2 Kvalitativ metod

Studien bygger på en kvalitativ metod och vår datainsamling skedde genom kvalitativa intervjuer. En kvalitativ metod karaktäriseras av att forskaren försöker nå förståelse för livsvärlden hos en individ eller grupp människor. Forskaren försöker förstå det sätt

individerna ser på sig själva, på sin relation till omgivningen och hur de upplever sin situation (Hartman, 2004). Det är alltså den intervjuades värld det handlar om, inte allmänna

antaganden (Kvale, 1996). En kvalitativ metod som forskningsstrategi lämpar sig för beskrivning och analys av karaktärsdrag och egenskaper som till exempel erfarenheter, upplevelser, tankar och attityder, till de fenomen som ska studeras. Målet med metoden är snarast att förstå än att förklara. Med kvalitativ metod kan forskaren inte heller förvänta sig

resultat där den kan generalisera, utan får en äkta förståelse av området som studeras. Endast i undantagsfall kan forskningen ge allmängiltiga resultat (Malterud, 1996).

3.3 Hermeneutik

Ordet hermeneutik kommer från grekiskan och betyder utläggningskonst eller

förklaringskonst (Gilje & Grimen, 2003). Den kvalitativa metoden tillhör en hermeneutisk kunskapstradition (Malterud, 1996). Hermeneutiken är läran om hur individen går till väga för att förstå hur människor föreställer sig världen. Denna förståelse nås genom tolkning.

Hermeneutiken handlar om hur man ska göra för att utföra tolkningen på ett vetenskapligt sätt (Hartman, 2004). Den kan bidra med att sätta in forskarens kunskapsförståelse i ett större sammanhang (Malterud, 1996). En grundtanke inom hermeneutiken är att vi alltid förstår något, eftersom vi har vissa bakomliggande förutsättningar. Sådana förutsättningar kallas bland annat förförståelse. När vi ska börja tolka ett meningsfullt fenomen måste vi börja med vissa idéer om vad vi är ute efter, vi måste veta vad vi ska rikta vår uppmärksamhet mot (Gilje & Grimen, 2003). Förförståelse påverkar under hela forskningsprocessen, hur vi samlar in och läser våra data. Detta kan vara negativt då forskningen kan handla för mycket om det vi redan har med oss ”i bagaget” istället för allt det nya (Malterud, 1996).

3.4 Intervju som datainsamlingsmetod

Huvuduppgiften med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå meningen och innebörden av vad den intervjuade säger. Det är bra att kunna ”läsa mellan raderna” för att förstå vad intervjupersonen ibland egentligen menar utan att säga det rakt ut. Intervjuaren tolkar alltså vad som sägs men även hur det sägs. Det är viktigt att den som intervjuar

verkligen lyssnar. Forskaren måste vara observant på tonfall och uttryck och kunna tolka dem. Forskaren måste också vara kritisk mot eventuella hypoteser som denne hade inför intervjun så att den sker så förutsättningslöst så möjligt. Det är viktigt att beskriva de motsägelsefulla uttrycken den intervjuade eventuellt kan ge uttryck för så som i tal och kroppsspråk. En kvalitativ intervju som är väl genomförd kan vara en berikande upplevelse för den intervjuade och ibland kan det till och med vara svårt att avsluta dialogen då den intervjuade vill fortsätta att prata vidare om ämnet (Kvale, 1996).

3.5 Urval

Vi har använt oss av en urvalsstrategi som resulterar i ett material som innehåller data om det ämne vi vill utforska. Eftersom vi använder oss av kvalitativ metod är vårt mål inte att tillämpa och generalisera resultatet på populationsnivå (Malterud, 1998). Vi är inte

intresserade av att se samband mellan variabler genom att undersöka en stor mängd individer, utan att finna individer som kan ge den information vi är ute efter (Hartman, 2004). Antalet intervjuer i en kvalitativ studie bör ligga mellan fem och 25 intervjuer (Kvale, 1996). Vi har på grund av tidsramen därför valt att intervjua fem personer. Då vi ville undersöka hur hälsan upplevs hos arbetslösa unga akademiker har vi sökt intervjupersoner som är under 35 år, är arbetslösa och har en examen från universitet eller högskola.

3.6 Datainsamling

I intervjuarbetet utgick vi från en intervjuguide (bilaga 2). I den hade vi sammanställt frågor på olika tema relaterade till studiens syfte och frågeställningar. För att testa frågorna gjorde vi en pilotintervju. Vår pilotintervjuperson informerades att syftet med intervjun var att testa intervjufrågornas ordning, innehåll och relevans. Efter pilotintervjun fick personen ge sina synpunkter på innehållet i intervjun. Resultatet från pilotintervjun har dock ingått i vår studie då vi fann att informationen vi fick var mycket relevant och användbar i vår uppsats.

Intervjuerna ägde rum på platser som intervjupersonerna själva fick välja för att de skulle känna sig så bekväma så möjligt. Alla intervjuer gjordes enskilt. Tre av intervjuerna genomfördes i informanternas hem, de resterande utfördes i allmänna lokaler på Malmö Högskola. Vi spelade med hjälp av en diktafon in samtliga intervjuer. Vi ville kunna gå tillbaka för att få upprepat vad intervjupersonerna sa och vilket sätt de sa det på för att förbättra vår möjlighet att tolka deras uttalanden. Intervjuerna varade mellan 30 och 50 minuter.

3.7 Validitet och reliabilitet

En studies validitet ger uttryck för i vilken grad man kan mäta vad som är avsett att mäta. En studie har hög validitet om resultaten motsvarar sanningen; kunskapens giltighet.

Systematiska fel får inte förekomma och de slumpmässiga felen bör vara så små så möjligt (Beaglehole, Bonita & Kjellström, 1995). Validiteten i intervjuerna handlar om

tillförlitligheten hos intervjupersonerna och intervjuns kvalitet (Kvale, 1996). Har vi valt rätt metod och intervjufrågor för att nå svar på våra frågeställningar? Kan det vara så att

tiden vara medveten om denna problematik och ifrågasätta vad som sägs. Detta var något som vi tänkte på vid våra intervjutillfällen.

Studiens reliabilitet kan även kallas tillförlitlighet. Reliabiliteten handlar om att ett mätningsresultat ska bli det samma oberoende av urvalet eller vem som utför mätningen. Forskaren bör hela tiden ifrågasätta om det finns något som kan introducera tillfälliga fel och brister i kunskapsutvecklingen. Tillfälliga fel kan aldrig helt elimineras men är vi som forskare medvetna om dem kan vi överväga hur stor betydelse felen som uppstår har (Malterud, 1996). Reliabiliteten kan påverkas av egenskaper hos forskaren,

intervjupersonerna eller omgivningen kring undersökningen. Det kan vara svårt att uppnå hög reliabilitet på grund av att resultaten i en studie är beroende av vilka som intervjuas och vem som tolkar svaren. Alla forskare har olika förförståelse och fokuserar omedvetet på olika saker (Denscombe, 1998). Vi anser att vi har gjort för få intervjuer för att kunna generalisera och säga hur alla arbetslösa akademiker upplever sin hälsa. Dock menar vi att vårt resultat kan gälla fler än våra fem intervjupersoner.

3.8 Etiska överväganden

Innan arbetet med uppsatsen började ansökte vi om tillstånd för att få genomföra studien hos den etiska nämnden vid Malmö högskola. Vi fick klartecken via brev att kunna utföra den, när vi fått en underskrift av informationschef Carl-Axel Sandén på Länsarbetsnämnden.

Alla de fem intervjupersonerna som medverkade i studien meddelade via e-post eller telefon att de var intresserade av att medverka. Medverkan har skett på frivillig basis. Intervjuerna har genomförts på platser som informanterna själv valt. Innan intervjutillfället har de fått skriftlig information om vad uppsatsen kommer att handla om och innan intervjun startade fick de fylla i en samtyckesblankett. Vi meddelade även att de fick säga ifrån om det var någon fråga de inte ville svara på och att de när som helst kunde avbryta intervjun om de så önskade. Vi medvetandegjorde också för intervjupersonerna att banden från intervjun skulle komma att förstöras och att de skulle förbli helt anonyma i uppsatsen eftersom vi beslutat att fingera alla namn.

Med stöd av ovanstående gjorde vi det etiska antagandet att det inte finns någon risk att intervjupersonerna i studien kommer att skadas på något sätt, efter deltagandet.

3.9 Metoddiskussion

I följande avsnitt presenteras reflektioner kring de metodologiska valen och möjliga konsekvenser till följd av dem.

Vi har således valt att göra denna studie utifrån en kvalitativ forskningsmetodik då vi önskade få ett djup i svaren på frågorna. Vi sökte en förståelse kring ämnet och fann den med hjälp av den kvalitativa metoden. Detta hade inte varit möjligt om vi istället valt en kvantitativ form, då den är mer förklarande. Valet att göra intervjuer gjorde vi för att få svar på de

frågeställningar som vi valt att utgå ifrån. Vi ville höra hur människor resonerade, reflekterade över, uppfattade och tolkade sin upplevda hälsa.

Då vi använde oss av den hermeneutiska traditionen försökte vi tolka resultaten från våra intervjuer utan att lägga in några hypoteser om hur de arbetslösa akademikerna upplevde sin hälsa. Men under tolkningsprocessen använde vi dock de kunskaper som vi har som

folkhälsovetare och den förförståelse som vi besitter, vilket är något som inte går att bortse ifrån.

3.9.1 Tillvägagångssätt

Då vi visste att det tar lång tid att bearbeta intervjumaterial ledde detta till att vi fokuserade oss på att utföra fem intervjuer. Detta trodde vi skulle resultera i ett material som var

tillräckligt omfattande men ändå hanterbart under den tid vi hade på oss. Om vi hade gjort fler intervjuer och fått ett större material att bearbeta hade vi troligen fått en större förståelse kring fenomenet arbetslösa akademiker och deras upplevda hälsa. Men som vi nämnt tidigare handlar inte studien om att kunna generalisera utan att öka förståelsen för dem som befinner sig i denna situation. Vi ville koncentrera oss på unga arbetslösa akademiker och därför satte vi 35 år som en högsta gräns. Vi satte ingen undre ålder då det finns en naturlig åldersgräns vid 20-årsåldern när man tidigast kan ha studerat färdigt på universitet eller högskola. Eftersom vi ville att våra intervjupersoner skulle ha en examen så inriktade vi oss på att söka intervjupersoner som studerat ett program i tre eller fyra år och som därmed har en kandidat- eller magisterexamen. Vi har inte tagit hänsyn till vare sig kön eller etnicitet på

intervjupersonerna, eftersom vi inte trodde att detta skulle vara avgörande för vårt resultat. I vår undersökning har vi valt att inte fokusera på skillnader.

För att komma i kontakt med potentiella intervjupersoner beslöt vi oss för att kontakta arbetsförmedlingen, eftersom vi på grund av sekretess inte själva fick ta kontakt med dem. Där fick vi svaret att vi måste gå genom Länsarbetsnämnden för att allt vad det gäller

sekretess och tillvägagångssätt skulle gå rätt till. Då vi var i kontakt med Länsarbetsnämnden fick vi namn på fem handläggare på arbetsförmedlingen i Malmö och Lund som arbetade med arbetslösa akademiker. Till dessa fick vi namn och telefonnummer så att kontakt kunde tas, vilket gjordes så snart som möjligt. De lovade att de skulle kontakta sina klienter med en förfrågan om de skulle vara intresserade av att delta i vår studie. Detta gjordes antingen via e-post eller vid deras personliga möten. Handläggarna skulle vidarebefordra våra

kontaktuppgifter och information om vår uppsats så att de som var intresserade kunde höra av sig till oss. En av handläggarna som vi blivit tilldelade kunde inte hjälpa till på grund av tidsbrist. Två av de andra var extremt svåra att få kontakt med. Trots denna långdragna process resulterade det bara i att en arbetslös akademiker kontaktade oss. Vi vet inte vad detta kan bero på, om handläggarna inte höll vad de lovade eller att klienterna inte var intresserade av att delta. Det kändes som att tiden formligen rann iväg och vi var tvungna att komma fram till någon ny strategi för att få de resterade tre intervjupersonerna. En intervjuperson till vår pilotstudie hade vi redan i form av en bekant till en av oss som passade in på våra kriterier för studien. Vi frågade alla som vi kände och stötte på om de kände till någon som kunde passa för vår studie. Efter en alltför lång tid hade vi tillslut lyckats hitta våra tre sista

intervjupersoner. Kontakt med dem togs via e-post och vi bestämde tid och plats för en intervju. Innan detta skedde hade alla fått skriftlig information om vår studie, att den utfördes på helt frivillig basis och att de skulle komma att vara helt anonyma i uppsatsen. Intervjuerna gjordes i hemmet eller på allmän plats och vi bjöd på fika till dem som ville ha det. Vid intervjuerna antecknade en av oss medan den andra ställde frågorna. Vi spelade in på band för att underlätta det senare arbetet.

Vid intervjutillfället blev informanten informerad om att det var möjligt att inte svara på frågor som den tyckte var obehagliga och att den fick avbryta intervjun när den ville. Ingen gjorde detta, vilket var positivt för oss. Alla intervjupersoner gav sitt godkännande att vi fick kontakta dem efter intervjutillfället om vi skulle behöva komplettera vårt intervjumaterial. De pratade gärna vidare efter intervjuns slut, vilket var trevligt. Vi antar att de tyckte det var värdefullt att prata med någon som faktiskt brydde sig om dem och deras nuvarande situation. De flesta uttryckte att de tyckte att vi hade valt ett bra och intressant uppsatsämne.

Dock var de andra intervjupersonerna inte lika pratglada som vår pilotintervjuperson, men innehållet på de svar som vi fick var ändå mycket uttömmande och användbara.

Eftersom vi inte enbart har använt oss av intervjumaterial och tryckt litteratur som material till denna uppsats utan även källor från Internet valde vi att sätta fotnoter på dessa källor, då de oftast är väldigt långa och styckar av texten. Annars har vi föredragit att använda Harvard systemet vid angivelse av källorna i uppsatsen.

3.9.2 Tematisering

Vi valde att tematisera vår resultatadel för att göra det mer överskådligt och lätt för läsaren att följa med i resonemangen. Vi har formulerat teman utifrån det empiriska materialet. Enligt Widerberg är det empirinära förhållningssättet oftast att rekommendera vid kvalitativa undersökningar (Widerberg, 2002). Utifrån resultatet av intervjuerna har vi plockat ut fyra huvudteman, vilka är; upplevd hälsa, ekonomi, besvikelse och framtiden. Dessa ämnen var de som intervjupersonerna talade mest kring och som vi tyckte var mest intressant att behandla med tanke på vårt syfte och våra frågeställningar.

4. RESULTAT

Vår grupp av fem intervjupersoner består av två kvinnor och tre män i åldrarna 25-32 år. De har varit arbetslösa i sju månader upp till två år. Informanterna har studerat antingen vid Lunds universitet eller vid Malmö högskola. För tre av dem var utbildningen fyra år och för de resterande tre år. Alla har minst kandidatexamen. Tre av de fem har studerat mer utöver den utbildning som de har examen i.

4.1 Upplevd hälsa

Alla fem intervjupersonerna har upplevt att de har fått sämre hälsa sedan de blev arbetslösa. De har dock inte fått några medicinska besvär utan de upplevda hälsoproblemen ligger på det psykiska planet.

4.1.1 Sociala relationer

Det fanns både positiva och negativa aspekter av hur intervjupersonerna umgicks med vänner och familj. De flesta av dem träffade sin familj något oftare än innan arbetslösheten både för att de har mer tid nu att umgås men också för att få stöd. Relationen med vännerna hade också

förändrats. De tre männen umgicks mer med sina vänner än tidigare och de anpassade sig till vännernas tider för att kunna träffa dem. Christoffer sa: ”Det var också lättare innan, innan

ens kompisar fick jobb, för då kunde man gå och fika och då var det inget problem” .

De två kvinnorna däremot träffade inte sina vänner lika frekvent som innan arbetslösheten. En av dem menar att det är påfrestande att träffa vännerna, eftersom de pratar om vad de gjort under dagen och hon inte har gjort något meningsfullt. Därför kände hon att hon inte hade något att bidra med till samtalet. Hon ville inte vara bitter och avundsjuk på sina vänner men fann det svårt att inte jämföra sig med dem. Detta resulterade sig i att hon drog sig undan. Sofie sa om vännerna: ”De sitter och klagar över sina jobb och sina arbetstider och så sitter

man där och tänker, om jag ens hade något jobb. Så dom tycker väldigt synd om mig, men det är nog svårt att riktigt förstå hur man känner sig om man inte är i denna situationen.” Alla

intervjupersonerna sa att de använde familj och vänner för att ventilera sina problem. Alla menade att de hade behov av att prata av sig om sina bekymmer. En av kvinnorna hade även sökt professionell hjälp då hon tyckte det var bra att få tala med någon utomstående. Detta påstod hon hade hjälpt henne att må bättre. Intervjupersonerna uttryckte att de var medvetna om att det kunde vara svårt för familjen att alltid finnas tillhands och lyssna. Simon sa: ”Det

drabbar ju min fru, om jag hela tiden får negativ feedback från arbetsgivare.” 4.1.2 Beteendeförändring

Förändringar i beteendet var något som alla informanter hade märkt av och de sa sig själva vara medvetna om det. Alla uppgav att de hade fått det svårare att gå upp på morgonen, eftersom de inte hade någon fast tid som de måste gå upp vid. De var även uppe senare på kvällarna. En av intervjupersonerna hade självmant vänt tillbaka dygnet. Han sa:

”Då precis i början, när jag hade gått klart min utbildning och liksom var hemma, då blev det lättare att jag sov jättelänge på morgnarna och var uppe till tre på natten. Men det har jag ändrat på, för det funkar liksom inte, i längden blir man ännu mer deppig /…/ jag har en vanlig dygnsrytm nu i alla fall .”

En av kvinnorna hade helt vänt på dygnet och gjort det till en vana att gå upp mitt på dagen

”Det känns konstigt att stiga upp och se andra som står och väntar på bussen och dom ska till jobbet eller skolan och vad ska jag göra liksom? Det känns inte lönt på något sätt, det känns mer givande att stiga upp då när alla redan är igång /…/ då blir det inte så tydligt att ... mmm nu stiger jag upp och jag ska ingenstans alls.”

Det var inte bara under morgonen och kvällen som det hade skett förändringar för

intervjupersonerna. De talade även om att de under dagtid hade förändrat sina vanor. Någon sov bort en stor del av dagen och en annan försökte fördriva den lediga tiden med att läsa och se på TV. Han ansåg att han blivit en ”soffliggare”. En av intervjupersonerna menade att även om han inte hade så mycket att göra under dagen sköt han upp det som skulle göras till dagen efter eller nästa dag igen. Ett ärende som under vanliga omständigheter skulle ta en timme blev ett heldagsprojekt. De planerade det dagen före och sedan tog det hela dagen att förebreda sig för ärendet.

4.1.3 Resonemang kring den upplevda hälsan

Vid genomgång av våra resultat kan vi klart se att alla intervjupersoner har märkt en tydlig skillnad i upplevd hälsa nu jämfört med innan de blev arbetslösa. Alla upplevde att deras hälsa hade blivit sämre. Som vi nämnt tidigare har alla märkt en förändring i sitt beteende. Att arbetslöshet ofta leder till förändrat beteende och då till det sämre, menar även Hammarström (1996). Detta stämmer in på våra intervjupersoner. De flesta av dem steg upp senare på dagen än de gjort tidigare. Detta kan vara för att arbetet är det som ger struktur åt vardagen och har man ingen vettig sysselsättning finns det ingen mening med att gå upp på morgonen. De sov hellre bort en del av dagen och gick upp först runt den tid då vänner och familj kom hem från sina arbeten. Detta kan vara ett sätt att lösa problemet med sysslolösheten och att slippa fundera över sin situation. Att allt tar längre tid än under vanliga omständigheter är inte heller något ovanligt. En enkel tur till affären kunde bli ett heldagsprojekt, just därför att

informanterna hade den tiden som de vanligtvis inte annars skulle ha till detta. De planerade hela sin dag utifrån ett enstaka ärende.

Då alla de intervjuade har känt att den upplevda hälsan blivit sämre har de alla behövt prata med någon. De har tagit hjälp av familj och vänner, vilket är vanligt i en sådan situation. Att relationerna blir både positivt och negativt påverkade är inget ovanligt (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Vi har under intervjuerna kunnat avläsa genom att observera, tolka

att familjen blir påverkade av arbetslöshetssituationen. En positiv aspekt vad det gäller relationerna med familj och vänner var att en del av de intervjuade träffade sina vänner mer nu än vad de gjort tidigare. Att umgås med vänner som stöttar och förstår en kan bygga upp ett eventuellt sargat självförtroende.

Då våra intervjupersoner inte kan uppnå ett vanligt förekommande vitalt mål i Sverige, som arbete är, kan man enligt den holistiska teorin som vi nämnt tidigare förklara varför de upplever att de har sämre hälsa.

4.2 Ekonomi

Alla våra intervjupersoner var missnöjda med sin ekonomi, eftersom det tyckte de var värda ett arbete och därmed mer pengar efter sin utbildning. De tog alla studielån från CSN under hela eller delar av studietiden och har därmed en studieskuld att betala tillbaka. Fyra av dem uppgav dock att de klarade sig bra då de hade en tillräcklig a-kassa eller bodde med en partner som de hade gemensam ekonomi med eller fick ekonomiskt stöd av föräldrarna. För dem som var samboende med en partner var inte den ekonomiska biten lika påfrestande, eftersom partnern hade en stabil inkomst. Detta har medfört att de hade sluppit låna pengar från familjemedlemmar som någon utan sambo hade behövt göra. Sofie sa: ”Jag har haft tur att

jag inte behövt flytta hem, det är jättemånga som behövt flytta hem /…/ de (föräldrarna) har ju hjälpt mig med hyra och hjälpt mig med mat så att jag ska kunna bo kvar i Lund.”

Informanterna som har behövt låna pengar sa att de mådde dåligt av detta och det var en ständig stress att ha ett lån hängande över sig. De tyckte att det räckte med skulden som de hade till CSN. En av dem sa: ”Man vill ju inte göra det och man ska ju inte behöva göra det,

man ska ju inte behöva låna pengar.” En av intervjupersonerna hade tvingats ta pengar ifrån

ett fondkonto som dennes föräldrar hade sparat ihop sedan barndomen. Detta kändes inte bra för personen som hade velat använda dessa pengar till något som han ansåg mer givande i framtiden. Alla hade pengar så att det gick runt med hyra, mat och räkningar. Däremot hade ingen av intervjupersonerna någon buffert med pengar och ingen av dem hade en möjlighet att spara. Att åka på resor var det inte tal om och de var inte ute och roade sig lika ofta som tidigare. Någon åt regelbundet hos föräldrarna för att skära ner på matkostnaderna. De var alla tvungna att prioritera, ville de fika med sina vänner fick de utesluta något annat. En av de ensamboende fick prioritera bort saker som nya kläder och frisörbesök, för att ha råd med det viktigaste som hyra och räkningar. En annan hade slutat träna för han hade inte råd med gymkort längre. En av intervjupersonerna slösade dock mer pengar nu än under studietiden,

han förklara det såhär: ”Man slösar lite mer pengar när man är arbetslös, man springer ut

lite mer på kvällarna och kanske gör av med lite pengar när man spelar biljard som jag inte hade gjort annars, för man har gått och slöat hela dagen och liksom inte haft något att göra.” 4.2.1 Resonemang kring ekonomi

Ekonomi, arbetslöshet och ohälsa är starkt förknippade med varandra. De personer som vi har intervjuat har en ständig underliggande stress för sin ekonomiska situation. Denna stress kan leda till andra ohälsorisker, eftersom stressen påverkar hastigheten i människans

förslitningsprocess (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Då några av informanterna var vana att ha mer pengar under studietiden än vad de hade nu antar vi att det kan vara svårt att anpassa sig till en ny livsstil med mindre ekonomiska medel. Det måste enligt oss vara arbetsamt och stressigt att hela tiden behöva välja vad man måste och vad man vill lägga pengar på. Ju mindre pengar man har att tillgå desto lägre känsla av kontroll och makt har man över sitt liv (Härenstam, Lundberg, Lindbaldh & Starrin, 1999). Detta stämmer in på våra intervjupersoner, då de var tvungna att välja bort vissa väsentliga saker för dem, eftersom de helt enkelt inte hade pengar att lägga på detta. De har inte hundraprocentig kontroll över sin ekonomiska situation, eftersom de är beroende av att få a-kassan eller låna för att klara sig.

Det sociala umgänget blir även det lidande på grund av intervjupersonernas ekonomiska situation. Pengar är ofta ett villkor för sociala aktiviteter (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Våra informanter har inte möjlighet att göra saker som kostar pengar till exempel gå och fika och gå ut och roa sig i samma utsträckning som förut. Detta är enligt oss även det en hälsorisk då socialt umgänge är en viktig hälsodeterminant. Att hela tiden vara den som blir bjuden, inte kunna bjuda tillbaka eller behöva tack nej till roliga händelser på grund av sin ekonomiska situation måste vara svårt för självkänslan. Då en av våra intervjupersoner har varit tvungen att sluta träna på gym innebär det att han missar att komma ut bland folk på en viktig social plats i samhället. Att han slutat träna var självklart inte heller bra för hans fysiska hälsa.

Låna pengar när man redan har levt på lån under hela sin studietid är något som man inte ska behöva göra anser vi. Att få en extra stress att ha hängande över sig som att behöva betala tillbaka ett lån, är inte bra för hälsan. Det finns redan en stress från CSN som börjar kräva tillbaka pengar, direkt efter man slutat studera. Det kan vara svårt att kunna betala dessa pengar när man inte har ett arbete. Just nu är summan hos kronofogden för obetalda

studieskulder en miljard kronor. På tio år har studieskulderna som inte betalas tillbaka mer än tredubblats.14 Också då man har lånat av familjemedlemmar och vänner som man har en bra relation till så kändes det inte rätt menade våra intervjupersoner som hade behövt låna. Även om det inte finns någon tidspress för att behöva betala tillbaka pengarna så finns känslan av att vara beroende av någon i tankarna hela tiden.

4.3 Besvikelse

Intervjupersonerna visade tecken på stor besvikelse. Denna besvikelse var riktad mot olika håll. Den största besvikelsen handlade om att de inte hade ett arbete. Alla hade sökt de arbeten som fanns inom deras kompetensområde, i Simons fall var det 20 till 30 arbeten i månaden. Vissa hade även börjat söka andra arbeten för att få en sysselsättning och en stadig inkomst. Samtliga intervjupersoner uppgav att känslorna gick upp och ner. Om de någon gång fick ett positivt besked, som att få komma på en intervju, upplevde de att allt blev ljust. Men de sa också att när de inte ens fick ett nej tack efter en ansökan, vilket var det vanligast

förekommande, så kändes tillvaron mörk igen. Alla nämnde en form av brist på kontroll över sitt liv. När de uppfattade att de gjort allt för att få ett arbete, kände de att det inte fanns mer de kunde göra för att påverka sin situation. De sa att det kändes som att deras framtid låg i någon annans händer och att de kände en stor maktlöshet. En känsla av att inte vara en tillgång i samhället beskrev av en informant så här: ”Man känner att man inte får någon

bekräftelse för någonting man gör /…/ på en arbetsplats vet man att man gör någonting, man är behövd, man känner sig behövd.” De flesta hade goda förhoppningar när de började

studera att de skulle få ett arbete, Sofie sa: ”När jag började för fyra år sedan /…/ var det

verkligen jättestort skrik efter oss /…/ nu när jag gått ut, så står det verkligen stilla och det är jättesvårt att hitta något jobb överhuvudtaget.” Hon var även besviken på att det inte satsas

mer på forskning i Sverige, som är det hon vill arbeta med. Hon sa: ”Det är väldigt

skrämmande att Sverige inte vill satsa på forskning /…/ i Sverige lönar det sig inte just idag att vara akademiker. Vi blir inte uppskattade”. Därför har hon även sökt flera arbeten

utomlands.

Trots att ingen av de fem hade fått ett arbete inom sitt kompetensområde så ångrade de flesta inte sin utbildning. De menade att de hade lärt sig mycket och att det alltid är bra att utbilda sig. Dock sa Fabian när vi frågar om han ångrar sin utbildning: ”Ja, visst! Jag hade inte gjort

14

http://archive.corren.se/archive/2005/7/6/i8xttnlzhrpht8h.xml?category1=1097835189-26&category2=1097835189-28

om detta med utbildningen. Det finns liksom ingen poäng. Att gå en utbildning i fyra och ett halvt år med komvux blir det sex år man tar studielån för 300 000 kr och så är man kvar på ruta ett.” Christoffer sa: ”Om jag hade vetat det här så hade jag nog utbildat mig till något annat, det hade jag. Jag hade nog satsat på en privat utbildning.” Även om de flesta inte

ångrade sin utbildning så var alla mer eller mindre kritiska till utbildningen. Det som de flesta var besvikna på var att utbildningen inte var mer yrkesinriktad eller att praktikplatser

saknades. Simon menade att det vore bra om högskolan tog mer ansvar för att lotsa in personer i arbetslivet. Att studenten till exempel kan vända sig till någon, så som en

syokonsulent, som kan berätta hur hon/han blir mer attraktiv på arbetsmarknaden. Att man ska vara engagerad på fritiden och så vidare. Den största besvikelsen, förutom att de inte fått något arbete, var riktad mot arbetsförmedlingen. Ingen ansåg att de hade fått adekvat hjälp. En hade själv fått förebreda sin handläggare på vilka frågor informanten skulle ställa på nästa möte, så att handläggaren skulle kunna kolla upp svaren till honom. Handläggaren visste inget om vad hans utbildning innebar även då hon skulle vara specialiserad på arbetslösa

akademiker. Han hade även fått löfte om att få en praktikplats betald, men när han hade ordnat en praktikplats själv så menade arbetsförmedlingen att de endast skulle betala den i en månad på villkoret att han skulle bli fast anställd. Detta krav var inget som företaget kunde leva upp till, därför fick han ingen praktik alls. Fabian hade också haft dålig erfarenhet ifrån sin kontakt med handläggaren. Han sa:

”Den första månaden där så var väl den arbetsförmedlaren jag hade då rätt så aktiv hon började skicka ut såna lappar om jobb som jag skulle söka, men hon hade väl inte riktigt koll på vilken typ av jobb som jag skulle ha /…/ jobben var vitt från de jobb som jag var

kvalificerad för, jag var tvungen att ringa till henne och be henne sluta för jag måste ju söka alla dessa jobb, annars tar de a-kassan.”

Sofie berättade att hon inte hade fått någon hjälp på arbetsförmedlingen. Att handläggaren bara satt och ojade över sig att det var svårt att hitta jobb. Även hon hade fått berätta om vad för slags arbeten hon var kvalificerad för då handläggaren inte hade haft en aning. Hon sa även att det hade varit trevligt om handläggaren frågat hur klienten mådde.

4.3.1 Resonemang kring besvikelse

Under våra intervjuer märkte vi att det fanns en stor besvikelse hos intervjupersonerna. Detta såg vi i ögonen, på tonfallet och på gesterna. Alla sa att det mådde helt okej, men vi såg ibland tecken på att så inte var fallet, när de berättade hur de mådde under vissa perioder av arbetslösheten. Den största anledningen till besvikelse var naturligtvis att de inte hade något arbete eftersom de studerat en längre tid för att få en gedigen utbildning som skulle resultera i en bra anställning. Då de hade sökt alla arbeten som fanns inom deras kompetensområde och några av dem fler än så, hade de inte längre makt över sin situation. Ingen av

intervjupersonerna tyckte att det var deras eget fel att de var arbetslösa. De ansåg sig inte kunna göra mer åt sin situation. Kontroll-lokus teorin säger att de som inte har kontroll över sin tillvaro är de som har sämst hälsa. Alltså gäller detta i allra högsta grad våra

intervjupersoner. De personer som däremot vet att de inte har gjort allt för att få ett arbete, vet att de fortfarande eventuellt kan förändra sin situation om de anstränger sig mer. De mår därför bättre, eftersom de har en del kontroll kvar över sin situation (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996). Missnöjsamheten var också riktad mot utbildningarna som

intervjupersonerna hade gått. Vi märkte också under intervjuerna att den största besvikelsen var riktad mot arbetsförmedlingen och dess handläggare som inte hade gett dem den hjälp som de hade önskat.

4.4 Framtiden

Då vi frågade våra intervjupersoner om hur de såg på framtiden fick vi nästan enbart positiva svar. Alla uttryckte en positiv tilltro till sig själv och att de skulle hitta ett arbete som passade dem inom en inte allt för lång tid. Vid frågan om de kunde tänka sig att utbilda sig mer svarade alla ja av olika skäl, dels för att slippa gå arbetslösa en längre tid och dels för att det skulle kunna leda till ett arbete. Nästan ingen av dem ville vidareutbilda sig inom det område de hade läst nu, utan skulle i så fall välja något helt annat område. Christoffer sa: ”Ja, det kan

jag tänka mig, men snarare tänker jag väl i banorna att ta en helt annan utbildning /…/ dels för att får en sysselsättning och sen få ett jobb.” Om hur arbetslösheten kommer att påverka

deras framtid svarade de lite olika. De flesta svarade att det inte kommer att påverka dem nämnvärt om de får ett arbete ganska så snart. Vi fick även svaret att de skulle tänka mer än en gång innan de skulle klaga på ett arbete eller säga upp sig om de hamnade i en sådan situation i framtiden. Simon sa: ”Om jag väl får ett jobb kommer jag nog kunna tänka tillbaka

och förhindra att man hamnar i samma situation igen.” Någon var oroad för hur man ska

hos en av dem som var inne i en, som han själv benämnde det, ”pessimistisk svacka” och inte hade några framtidsvisioner vad det gällde arbete. De andra sökte vidare och vissa hade till och med beslutat sig för att söka utanför sitt eget kompetensområde och trodde därmed att de skulle hitta ett arbete ganska så snart.

4.4.1 Resonemang kring framtiden

Att göra upp kortsiktiga planer var för de intervjuade svårt då ekonomin satte stopp för detta. Semesterresor och andra mer korta resor kunde de inte planera in, detta var något som alla nämnde. Alla hade dock positiva tankar om den mer långsiktiga framtiden. Alla våra intervjupersoner uttryckte en stark tro till sig själv och att de skulle få ett arbete snart. Trots att situationen inte såg så ljus ut just nu så hade alla ändå en stark drivkraft och

handlingsförmåga kvar. Det fanns alltså något slags hopp inför framtiden. Som ordspråket säger: Hoppet är det sista som överger människan (Hammarstöm, 1996). Arbetslösheten gjorde att de hade svårt att göra upp mer långsiktiga planer inför framtiden. Här kommer även bristen på egenkontroll för sin framtid och sitt liv in i bilden, vilket vi har nämnt i tidigare stycke (Rantakeisu, Starrin & Hagquist, 1996).

5. SAMMANFATTANDE DISKUSSION

Att den upplevda hälsan blir påverkad av arbetslösheten är helt klart efter att ha bearbetat resultaten ifrån våra intervjuer. Våra intervjupersoners fysiska hälsa har inte alls tagit skada på grund av arbetslösheten enligt dem själva. Dock har deras psykiska hälsa förändrats till det sämre. Vid första anblicken då vi träffade våra informanter såg de helt ”vanliga” ut, glada och sunda människor. Men sedan när vi hade pratat en stund så såg och hörde vi att det fanns en underliggande ton av melankoli hos dem. Psykisk ohälsa är något som kan vara svårt att se och upptäcka, därför är det viktigt att fråga hur en individ mår. Att få tala med någon som orkar lyssna och som förstår kan vara av en stor betydelse då individen är i denna situation. Vänner, familj och det sociala umgänget blir därför extra viktigt för en person som är utsatt. Till vår glädje hade alla deltagare i vår studie ett bra socialt kontaktnät med personer som förstod deras situation och som de kunde tala med.

Någon huvudanledning till att de mår sämre nu än när de studerade har vi inte hittat, utan det är istället en blandning av olika komponenter. Att gå ifrån ett hektiskt liv som student där de hela tiden varit aktiva till att gå till ett passivt liv där det inte ställs så många krav, där de inte

känner sig behövda och inte får utlopp för sin kreativitet är en av orsakerna. Besvikelsen och maktlösheten över sin egen situation är en annan viktigt orsak till att de mår sämre i dagsläget. Ovissheten om vad som väntar nästa dag måste vara en ständig stress och ett orosmoment. Ständig stress och oro är som bekant en känd ohälsodeterminant.

Utbildningen var en av de saker som intervjupersonerna var besvikna på som vi tidigare har behandlat i vår text. Vi ställde oss frågan, hade intervjupersonerna fått arbete om

utbildningarna varit mer yrkesinriktade? Eller beror arbetslösheten helt enkelt på att det finns för få arbeten på markanden? Hade de klagat på utbildningen om de hade fått ett arbete efter sin examen? Detta är inget som vi kan svara på men det är en intressant vinkel att se

problemet utifrån. Att lägga in en eller fler praktikperioder i utbildningen skulle kunna vara ett sätt för unga att komma ut i arbetslivet och testa sina kunskaper och även att knyta de så otroligt viktiga kontakterna som verkar behövas för att få ett arbete idag.

Den största besvikelsen hos intervjupersonerna förutom att de inte hade fått något arbete, var riktad mot arbetsförmedlingen. Detta tycker vi inte är så konstigt eftersom det är den som ska förmedla arbeten men har misslyckats att hjälpa våra intervjupersoner. Enlig en ny rapport från IAF är det bara cirka en procent av alla arbetssökande som får ett arbete via

arbetsförmedlingen (Göransson, 2006). Om vi lyssnar på det som intervjupersonerna har berättat för oss, så kan vi hålla med dem att de inte har fått så mycket hjälp från deras

handläggare på arbetsförmedlingen. Att handläggaren inte är kompetent att hjälpa en arbetslös akademiker och inte vet vad deras utbildning handlar om är inte bra. Att ge handläggarna på arbetsförmedlingen utbildning och vetskap om vad de olika akademiska utbildningarna innebär och för vilka arbeten de utbildade är kvalificerade för, skulle kunna vara ett steg i rätt riktning. En annan aspekt som vi anser vara viktig är att handläggaren borde se till individen och inte bara ha möten med klienter på löpande band bara för att de måste. Att öppna arbetsförmedlingar som är inriktade på akademiker och med personal som håller sig ajour med allt ifrån nya utbildningar till vad akademikerna har för kompetens torde vara en lämplig åtgärd för problemet med den rådande bristen på kunskap på arbetsförmedlingen som

utrycktes av intervjupersonerna. Civilekonomerna, Jusek, Naturvetarförbundet, ett

bemanningsföretag och ett försäkringsbolag har tillsammans startat ett pilotprojekt som har resulterat i en arbetsförmedling för akademiker. Detta för att de tycker att arbetsförmedlingen

har misslyckats med att hjälpa arbetslösa akademiker och vill därför prova på en ny lösning till problemet. Tidigare har även Civilingenjörsförbundet startat en liknande förmedling.15

Är kritiken mot arbetsförmedlingen som utrycktes av intervjupersonerna legitim eller är det bara ett uttryck för den frustration som de arbetslösa känner? Till en viss del kan nog kritiken vara berättigad på så sätt att handläggarna inte har visat engagemang i att försöka förmedla arbete och praktikplats eller på annat sätt försöka sysselsätta de arbetssökande. Men å andra sidan tror vi att en stor del av kritiken är ett sätt att ge utlopp för besvikelsen att de inte har lyckats få ett arbete. Det kanske behövs en syndabock och då ligger arbetsförmedlingen nära till hands. Finns det inga arbeten kan inte ens arbetsförmedlingen förmedla dem. Det måste ske en förändring i samhället och det nu.

Att så pass många utbildade akademiker går arbetslösa, studerar eller arbetar med något som de är överkvalificerade för i Sverige idag är inte bra för framtiden. Att människor som har lagt ner mycket tid och pengar på en utbildning och som sedan inte får använda sina kunskaper är vare sig bra för individen eller för samhället. Alla våra intervjupersoner ansåg att utbildning är viktigt och att det ska finnas tillgängligt för dem som vill studera. Det är alltså inte

studieplatserna som det ska skäras ner på för att lösa arbetslöshetsproblemet hos akademiker utan det behövs istället skapas fler arbeten. Då det är många akademiker som inte får ett arbete i Sverige resulterar detta i att de söker sig utomlands och på detta sätt kommer vårt samhälle att förlora kompetens och nytänkande som är av stor vikt för framtiden. För att behålla arbetena och därmed kompetensen i Sverige krävs det ett nytänkande och en förändring på det politiska planet i samhället.

Vi anser att vår uppsats kan ge en god bild av hur arbetslösheten kan påverka en individ och då främst de människor som verkligen har satsat för att få en bra framtid genom att ha studerat. Då vi själv inte har hitta så många studier som behandlar denna del av

arbetslöshetsforskningen tycker vi att vår undersökning är ett bra bidrag till denna typ av forskning. Ämnet är intressant eftersom det är ett relativ nytt problem som inte har funnits i vidare bemärkelse tidigare i Sverige. Förberedelserna inför denna uppsats har inneburit att en liten del av alla dem som är berörda har fått uttrycka vad de känner och hur de mår. Att andra arbetslösa akademiker kan läsa den och känna igen sig är också bra då de vet att de inte är

15

ensamma i denna situation. Att andra också läser den är även det positivt för att kunna öka förståelsen för hur denna relativt nya grupp arbetslösa i samhället har det.

Även då det inte har varit vår fokus i denna uppsats att belysa skillnader mellan kön så har vi upptäckt att det finns skillnader i innehållet av männens och kvinnornas redogörelse för deras förändrade beteende i samband med arbetslösheten. Eftersom vi hade ett litet material att utgå ifrån så kan vi inte göra några generella antaganden. Dock kan dessa eventuella skillnader mellan kvinnor och män vara intressanta att belysa i framtida studier.

Trots att våra intervjupersoner upplevde sig ha en dyster situation just nu så höll alla modet uppe och såg ljust på framtiden. Vi önskar dem alla lycka till och tror och hoppas att deras situation snart ska förändras till det bättre.

REFERENSER

Litteratur

Angelöw, B, Lundberg, B & Starrin, B (1985) Tillsammans blir vi starka – Arbetslöshetens

elände vardag och motkamp. Stockholm: Prisma

Beaglehole, R, Bonita, R & Kjellström, T (1995) Grundläggande epidemiologi. Lund: Studentlitteratur.

Brülde, B & Tengland, P (2003) Hälsa och sjukdom – en begreppslig utredning. Lund: Studentlitteratur.

Denscombe, M (2000) Forskningshandboken – för småskaliga projekt inom

samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Folkhälsogruppen (1992) Arbetslöshet som folkhälsoproblem. Stockholm: Gotab.

Gilje, N & Harald, G (2003) Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos.

Hammarström, A (1996) Arbetslöshet och ohälsa – om ungdomars livsvillkor. Lund: Studentlitteratur.

Hartman, J (2004) Vetenskapligt tänkande. Lund: Studentlitteratur.

Härenstam, A, Lundberg, A, Lindbladh, E & Starrin, B (1999) I vanmaktens spår. Umeå: Boréa Bokförlag.

Jacobsen, J-K (1993) Intervju. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S (1996) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Malterud, K (1996) Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.

Nordiska rådet (2002) Arbetslöshet och ohälsa. Stockholm: Nordiska rådets presidiesekretariat.

Pellmer, K & Wrammer, B (2001) Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber.

Rantakeisu, U, Starrin, B & Hagquist, C (1996) Ungdomsarbetslöshet. Lund: Studentlitteratur.

Widerberg, K (2002) Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Tidsskriftsartiklar

Göransson, J-E, (2006), Arbetsförmedlingen förmedlar inte. SKTFtidningen, nr 8.

Elektroniska källor Corren: http://archive.corren.se/archive/2005/7/6/i8xttnlzhrpht8h.xml?category1=1097835189-26&category2=1097835189-28 Jusek: http://www.jusek.se/templates/JusekNews.aspx?id=13940

Lunds universitet, socialhögskolan: www.soch.lu.se/A1kappan.pdf Regeringen: www.regeringen.se/sb/d/6461/a/60093 SACO: http://www.saco.se/templates/saco/general.asp?id=4491 Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article115178.ece

http://sydsvenskan.se/lund/article156914.ece

TCO:

http://www.tco.se/Templates/Page1____238.aspx?DataID=1350

BILAGA 1

FÖRKORTNINGAR

AMS – Arbetsmarknadsstyrelsen CSN – Centrala studiestöds nämnden

IAF – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen SACO – Sveriges akademikers centralorganisation TCO – Tjänstemännens centralorganisation

WHO – World Health Organisation/Världshälsoorganisationen

FÖRKLARINGAR

JUSEK - Jusek är fackförbundet för jurister, civilekonomer, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare