Camp Vamp
−
Att ljussätta en dansföreställning med skiftande
förutsättningar
Camp Vamp - To create a lighting design for a dance performance with changing conditions
av Christian Abrahamsson Handledare: Martin Berglund Malmö högskola
Institutionen för Konst, kultur och kommunikation, K3 Examensuppsats i kandidatprogram i Scenproduktion, 180hp Vt 2011
Abstract
I work on a lighting design for a dance performance to be on tour. A lighting design adapted for three different conditions was made:
− One comprehensive where I allow myself a great deal of creative freedom, adapted for the stages with major technical conditions.
− One smaller version for stages with less equipment and with less time for preparation on site.
− One design for very simple conditions.
I also examine the specific differences between typical theatrical lighting design and typical dance lighting design, and the best way to prepare for the hands-on stage design phase.
Keywords
Lighting design Dance
Performing arts Conditions
Innehållsförteckning
1. Inledning s. 4 2. Bakgrund s. 5 3. Mål och syfte s. 6 4. Frågeställningar s. 6 5. Metod s. 6 6. Avgränsningar s. 7 7. Litteraturstudier s. 8 8. Komma igång s. 11 8.1 Inledningen s. 12 8.2 Springadansen s. 12 8.3 Vamp s. 12 8.4 Surret s. 13 8.5 Solsting s. 13 8.6 Vals s. 13 9. De tre viktigaste delarna s. 14 10. Från idé till uppslag s. 14 11. Dramaturgi i ljussättningen s. 15 12. Slutsats s. 19 13. Tack s. 21 14. Källförteckning s. 21 15. Bilagor s. 22 15.1 Utrustning, stora ljussättningen s. 22 15.2 Utrustning, mellanljussättningen s. 23 15.3 Utrustning, lilla ljussättningen s. 231. Inledning
Ljussättning ses kanske som något självklart idag. Det blir något som upphöjer föreställningen och förstärker det sceniska uttrycket. Det mest grundläggande är att belysa vad som händer på scenen för att man ska kunna uppfatta det. Samtidigt används ljuset för att förstärka olika känslor, göra effekter eller som scenografiska element.
Ljussättning för dans skiljer sig en aning ifrån teaterljussättning. Francis Reid skriver följande om ljusdesign för dans:
Dance is potentially one of the most exciting areas for lighting. The possibility of concentrating on modelling and atmosphere rather than detailed visability for eyes and teeth allows lighting to make a particularly integrated contribution. (Reid, 2001, s. 137).
Det är lockande för mig. Att få möjlighet att få tänka mer konstnärligt än praktiskt i vissa delar av föreställningen. Att låta ljuset bli något mer än just ljus, låta det få ett eget liv på ett annat sätt än det ofta får i klassisk teaterljussättning. Dans är i sig så pass abstrakt att man kan tillåta sig göra mer abstrakta ljussättningar än i klassisk teater. Man behöver då inte lägga fokus på att lysa upp
aktörernas ansikten och lägga ett jämt spelljus på samma sätt. Man kan som ljussättare tillåta sig att lägga större fokus på andra saker. Stämningsljus, effekter och mer abstrakta idéer kan få låtas ta ett större utrymme och fokus. Möjligheterna är oändliga!
Föreställningen jag jobbar med heter Camp vamp. På den officiella hemsidan står följande:
Inspirationen till dansföreställningen Camp Vamp är hämtad ifrån galna festivalsomrar och de människor som söker sig dit. Tält och sovsäckar på scenen skapar en idyllisk
campingbild som kontrasteras mot dansarnas svarta kråsblusar och skarpa rörelsespråk. Under föreställningen får åskådaren uppleva effektfull jazzdans till bland annat elektronisk musik. Stämningen är laddad och de karaktäristiska dansarna uttrycker sig med en snobbig, komisk men glamorös attityd. (www.campvamp.n.nu)
2. Bakgrund
Arbetet med dansprojektet började redan sommaren 2010. Rebecka Bobäck studerar på Dans och cirkushögskolan och hon drev ett dansprojekt vid sidan av skolan. Hon undrade om jag var intresserad av att sätta ljus och hjälpa till som tekniker. Jag tackade ja och föreställningen hade premiär på kulturhuset Kajutan på Orust i sommaren 2010. Vi har även uppfört den på Dans och cirkushögskolan i Stockholm på hösten. I sommar kommer föreställningen åka på turné.
När jag hoppade på projektet var det ett litet på-sidan-om-projekt. Föreställningen har sedan dess växt och när jag fick förfrågan om jag var intresserad av att följa med på turné tvekade jag inte att tacka ja. Jag bestämde mig senare för att basera mitt examensarbete på föreställningen, då jag kommer arbeta fram en ny ljussättning.
Ofta jobbar man utifrån en i förväg bestämd plats och med de förutsättningar som medföljer. Även i turnéer är det många gånger specificerat vilka lampor som ska användas, på vilken plats i
förhållande till scenen, som de ska hängas på.
Då spelplatserna och de tekniska möjligheterna kommer skifta kommer jag jobba fram en grundplan för ljussättningen och sedan anpassa den efter varje plats förutsättningar. Det kommer bli en
utmaning att utveckla en ljusdesign som passar på många olika scener, stora som små, med mycket strålkastare och med färre. Även om ljuset kommer skifta genom de olika förutsättningarna ska samma känslor och stämningar komma fram.
Hur hanterar man detta när man inte i förväg vet alla förutsättningar? På mindre spelplatser kanske man inte kan lösa allt smärtfritt. Det kan finnas lokaler som inte är anpassade för scenkonst,
avsaknad av rån, brist på tillräcklig ström, inte nog med tillgång av tillräckligt många arbetstimmar, för att nämna några begränsningar man kan stöta på.
3. Syfte och mål
Jag vill ta till mig en större teoretisk kunskap om ljussättning för dans.
Jag vill skaffa mig en djupare baskunskap om hur man kan förbereda mig teoretiskt i förväg inför ett kommande praktiskt arbete och utveckla ett tillvägagångssätt för att jobba fram en ljusdesign inriktad mot dans. Detta för att underlätta det kommande praktiska arbetet.
Jag kommer också undersöka hur mycket jag kan banta en ljussättning innan den förändras så långt att det inte längre kan ses som samma ljussättning
4. Frågeställningar
Hur förbereder man sig på bästa sätt innan själva gestaltningsarbetet kommer igång på golvet? Vilka konkreta skillnader finns det mellan en typisk teaterljussättning och en typisk
dansljussättning?
Hur långt kan man banta ner en ljussättning innan den förändras så mycket att det inte längre är samma ljusdesign?
5. Metod
Jag har ägnat mig åt litteraturstudier inom ljusdesign. Jag har läst böcker om dansframställning på scenen och där gått in på olika idéer kring ljus för just dans. Jag har också gått in på arbetsmetoder för utveckling av design av scenkonst. Jag har inte bara utgått från ljusdesign utan även tittat på det närbesläktade ämnet ljuddesign.
Jag har haft långa samtal med koreografen. Vi har diskuterat föreställningens dramaturgi, vad kärnan är, vad som uttrycks och vad som är det mest väsentliga. Vad är det viktigaste att få fram? Vilka känslor vill vi förstärka? Hur kan man använda ljuset för att nå dit?
Efter långa samtal har vi kommit fram till en gemensam vision och därifrån har jag utvecklat en ljusdesign för föreställningen.
Jag har också provljussatt. Jag har testat olika strålkastartyper och placeringar.
6. Avgränsningar
Jag fokuserar på ljussättning för dans. Ljus kan vara väldigt brett och jag har därför valt att begränsa det, inte bara till just dans utan även till ett modernare friare sätt att se på det. Klassiskt ljus för t ex balett och opera låter jag bli att gå in på.
På grund av praktiska omständigheter kommer genomförandet av föreställningen ske efter terminsslut och den här uppsatsen kommer därför enbart fokuseras på förarbetet.
Jag lägger fokus på design, inte teknik. Därför kommer jag inte gå närmare in på mina val av strålkastarmodeller och liknande i uppsatsen även om de nämns i utrustningslistan som finns som bilaga.
7. Litteraturstudier
Nick Moran skriver i sin bok Performance lighting design om hur viktigt det är att tänka till i ljussättningen. Man kan inte köra sitt eget race, sätta på skygglappar och göra en design helt utifrån ens egna personliga tycke utan att ta hänsyn till det övriga på scenen. Ljussättningen är där för att framhäva vad som händer på scenen. Man vill förhöja hela upplevelsen och ljuset är en del i detta men det får inte ta överhanden. Risken i det fallet är att publiken leds fel, fokuserar på fel saker och missar viktiga delar i det som belyses. Nick Moran skriver:
If the performance lighting does not work with the other signifiers, it will often have a negative impact on communication and therefore the performance. If the performance lighting highlights the wrong areas of the performance space or creates excessive and distracting shadows, the attention of the audience may be in the wrong place, or at least not in the place intended by the creators of the production. (Moran, 2007, s. 17)
Även om det kanske är lockande att flyga iväg i sina egna idéer och göra sin ljussättning till prio ett får den inte överskugga föreställningen den ska framhäva. Linda Essig skriver:
In the broadest possible terms, lighting compositions fall into two main types: those who have some connection with the light in the real world, and those that are completely abstract. (Essig, 2005, s. 52)
Jag bestämde mig tidigt i processen att satsa på den abstrakta vägen. Det kändes helt naturligt, föreställningen är ganska abstrakt i sig. Även om danserna följer en form av manus känns det för abstrakt för att måla in sig i det realistiska hörnet. Jag vill ha friheter att bryta mig loss ibland, låta varma färger och starkt ljus symbolisera en varm sommardag, samtidigt som jag vill kunna färga in delar för att göra mer abstrakta känslor.
Det är ett arbete i process. Ingenting är färdigt eller hugget i sten. Saker förändras, omarbetas, styrks och läggs till. I skrivande stund är ännu gestaltningen knappt påbörjad, denna sektion kommer fyllas på efterhand.
Francis Reid skriver i sin bok The stage lighting handbook (Reid, 2001, s135ff) ett kapitel om ljussättning för dans. Reid menar att det viktigaste i ljussättning för dans är att skulpturellt framhäva
och förstärka kropparna på scenen. Det är kropparnas rörelser som är språket på scenen och ljuset bör därför anpassas för att framhäva just kropparna i sig, till skillnad från klassisk teater där ansiktsuttrycken anses viktigare. Man kan arbeta med skuggor likväl som ljuset i sig. Skarpt ljus och tydliga skuggor kan göra framställningen både tydlig och effektfull.
Reid pekar på att de viktigaste delarna i en ljussättning för just dans är bakljus, downlights och crosslights. Downlights är speciellt viktiga för dans, de belyser dansarna från sidan och är vinklade i olika vinklar från båda sidor av scenen för att det inte ska bildas några skuggor av dansarna. Det ger en tredimensionell effekt av kropparna över hela scenen och ser till att dansarna står ut ifrån
bakfonden. Crosslights sätts oftast längst ut på råna. De används på samma sätt som sidoljusen fast de sitter i taket och ger då möjlighet att belysa uppifrån utan att platta till kropparna. Frontljus används sparsamt och då oftast för att lätta upp scenljuset ifall det känns för skarpt.
Reid tar upp olika stilar. Till klassiska balett är det vanligare med ett mjukare ljus och mer frontljus än till mer moderna dansuppsättningar, för att nämna ett exempel. Han tar upp saken att moderna koreografier många gånger fyller hela scenen. Dansarna förflyttar sig snabbt över golvet, då kan det vara svårt att använda sig av olika punktbelysningar. De används istället mer för att lätta upp
kanterna på scenen istället. Samtidigt skriver han att när det gäller mer moderna dansuppsättningar idag innehåller de ofta statiska moment. Då det kan fungera bra med vad man skulle kunna kalla konceptljus.
Detta visar hur komplexa ljussättningar är. Synen på ljussättningen har förändrats mycket och förändras fortfarande. Olika människor och olika ljussättare har ofta olika tankar, åsikter och idéer kring hur ljussättningar bör gå till och se ut. Det de flesta har gemensamt är att det är ett subjektivt ämne där det konstnärligt sett inte finns några rätt eller fel, bara olika uppfattningar.
När man talar om ljus för teater brukar allmänljuset vara en mycket viktig del. Där är frontljuset viktigt och även den klassiska metoden att dela in scenen i ett rutnät där det finns tre strålkastare per ruta, som lyser en bakifrån och två framifrån vinklade mot varandra. På så sätt syns skådespelarna bra från båda sidorna, men utan att det blir för platt. Den bakomliggande används för att ljusa upp bakifrån och ge en liten gloria runtom och få fram konturerna på kroppen. Frontljus, ofta monterade över publiken, används för att lätta upp. På dessa sätt skiljer sig ljustänket åt.
”In dance, the visability and clarity of the movement are crucial, whereas, in drama, the faces are
more important” (Cooper, 1998, s. 81)
Elizabeth R. Hayes har en lite annan syn på ljussättningar än Reid (Hayes, 1993, s. 205f). Hayes anser att det viktigaste är att dansarna ska synas ordentligt. Detta är kanske självklart men hon står också fast i att ljuset enbart är till för att visa upp dansen så tydligt som möjligt. Att ha med partier i föreställningen där man väljer att fokusera på ljuseffekter och en större visuell helhet, än just dansen i sig är något som verkar otänkbart för henne.
Reid skriver att: “Sculptural enhancement of the human figure is the primary requirement of
lighting dance” (Reid, 2001, s. 135).
Hayes skriver att “Since dance is a visual experience, as well as a kinesthetic one, the first duty of
the lighting designer is obvious: to make the dance visible.” (Hayes, 1993, s. 205).
Detta säger ju sig självt, som Hayes själv påpekar. Men hon har även åsikten att ljuset är till för att förstärka dansen rent konkret. Det är bra att förstärka känslor och liknande med färg och
skuggeffekter men hon är försiktig i användningen.
“…lighting that is to dark, too spectacular or too busy with constant changes can become intrusive and fail in its support of the dance.” (Hayes, 1993, s. 205).
Detta synsätt tycker jag begränsar upplevelsen. Hon stryper redan i förväg ljusdesignen och
förminskar den. Här skiljer sig dessa synsätt åt. Jag har valt att gå på Reids linje, där ljussättningen tillåts ha en friare roll, med öppna sinnen inför förslag och nya sätt att förmedla helhetsupplevelsen i föreställningen. Det kan vara viktigare att få fram en känsla eller stämning än att visa precis varenda detalj som sker på scenen. Det är en balansgång, man måste tillåta sig prova olika saker, både mer extrema och försiktiga för att hitta en lämplig ljussättning som är intressant i sig, om man vill det, samtidigt som det inte ska ta överhanden; det är trots allt en dansföreställning och inte en separat ljusinstallation.
Hayes betonar vikten av att ha ett stort samarbete mellan ljussättaren och koreografen. Det är ytterligare en sak som jag kommer ta med mig och lägga stor vikt vid. Som en av flera i ett konstnärligt processarbete tror jag inte att man kan lägga för stor vikt vid samarbetet sinsemellan.
8. Komma igång
Jag satte mig ner med koreografen och bröt ner föreställningen i delar. Vi gick igenom den bit för bit och pratade igenom vad som händer, vad kärnan i dels hela föreställningen och även i de olika delarna.
Konceptet i föreställningen tar fasta på: - Campingliv och festivalliv
- Den ska passa för små scener - Den riktar sig till en bred publik
Vad vill vi förstärka, vad är det viktigaste? Hur uppfattas det i nuläget, så långt som arbetet kommit hittills? Vad behöver jobbas igenom mer? Vad är det viktigt att vi förstärker? Hur kan man använda ljuset för att uppnå det?
Med detta i åtanke delade vi upp föreställningen i underkategorier, baserade och namngivna efter danserna. - Publikinsläpp - Inledning - Springadansen - Vamp - Surret - Solsting - Vals
Jag kommer nu i tur och ordning gå igenom kronologin och handlingen av vad vi får se på scen.
Till höger är en enkel skiss på scenen för att göra det enklare att ta till sig
beskrivningen nedan.
8.1 Inledningen
När publiken släpps in är redan föreställningen igång. Det spelas en lugn pianolåt. Den är ganska försiktig och tar inte så mycket fokus. Det är ganska svagt ljus på scen och tälten är upplysta, det högra har en lite större vidd än det vänstra. Tre av dansarna sitter gömda i tälten. Den sista ligger framför det högra tältet i en sovsäck. Det är inte helt självklart vad det är. Hon gör en liten rörelse. Publiken förstår att det är på gång. Så vrider hon på sig igen, vänder på sig. Musiken skiftar. Det är inte helt självklart att det är en ny låt, det är fortfarande ett piano, det har samma sound men det spelas en annan melodi. En stråke läggs till. Nu rör hon sig lite mer, kommer upp på benen och vågar iväg ifrån tältet. De andra kommer ut ur tälten. Alla har sovsäckar helt uppdragna över kroppen. Det är en komisk dans men musiken bryter av det hela då den inte är komisk i sig, vi har en kontrast. Låten övergår i en regnskur med åskknallar. Det är en ny dag på campingen. Dags att röra på sig, sovsäckarna åker av, in med dem i tälten.
8.2 Springadansen
Denna del utgår ifrån en förväntansfull stämning, att skynda sig iväg på en spelning. Det är
energiskt och komiskt. Musiken kontrasterar lite mot vad man tänker en rockfestival. Det är mycket country över låten. De springer och diggar. Har en schysst tid, en dag på festivalen helt enkelt.
8.3 Vamp
Det är feststämning. Lite regn stoppar ingen, det hör snarare till. Musiken dundrar på, basen är hög, nu känns det mer som en rockfestival. Det är effektfullt, elektroniskt, syntetiskt. Pulsen är hög, dansarna dansar i grupp, formationer, tätt inpå takten. Belysningen kommer sänkas, färgerna
försvinner, in i en mörk lokal med specialbelysning. Tankarna förs genast mot en klubblokal, ett diskotek om man så vill. Här känns det verkligen som att det är tillfälle att blåsa på med ljuseffekter. Skarpa linjer, kalla färger, mycket färger. Metalliskt, snabba växlingar, vändningar.
8.4 Surret
Som kontrast ligger direkt efteråt en väldigt komisk scen. Det är värmebölja. Insekter i tälten, irriterande sådana. Dansarna blir som en del av miljön, av insekterna av en form utav äckel själva. Det är något som går igen i festivalcampingliv, det går inte att hålla en vanlig hygien. Det finns bara kallvatten och bajamajor, det är varmt och fuktigt, svettigt i solen, insekter och smuts. Men alla är där på samma villkor och upplever samma sak. Man flyter med, man accepterar det för hur det är. Det blir en del i konceptet och man blir en del av mindre bra hygien för några dagar. Detta
symboliseras på scenen av dansarna som blir som insekter själva. De irriterar varandra, jagar, jagas. De stannar upp, blir mänskliga igen i värmen. Ljud symboliserar naturen; först är det getingar som hörs, sedan går det över i fågelkvitter och lite trädsus. Den jobbiga känslan blir mer behaglig. Värmen är kvar. Det är kvavt. Solen gassar. Vi vill göra rummet så ljust och varmt som möjligt i denna delen av föreställningen. Mycket lampor, i varma gula toner. De ska även vara motljus mot publiken, man ska känna igen sig lite i hur det är när man måste kisa på sommaren. Jag är också väldigt sugen på att placera många PAR-kannor bakom publiken och låta värmen de utsöndrar bli en del av rummet, låta dem värma upp publikens ryggar.
8.5 Solsting
När naturljuden övergår i musik igen är dansarna tillbaka som sina vanliga jag. Det är fortfarande varmt, men det är en mer behaglig värme. Det kommer vindpustar och det är svalare. En riktigt fin sommardag. Musiken är av upptempokaraktär. Något är på gång, vi är på väg upp! Samtidigt har denna del i föreställningen en inbyggd kontrast; en del som sett utdrag ur Camp vamp har upplevt låten som lite deprimerande, samtidigt som dansen i sig inte är det. Här kan man jobba vidare på kontraster med ljussättningen. Kanske låta lokalen vara väldigt kall för att göra det mer statiskt, ta fast på de elektroniska tonerna i låten, kylan som finns där under. Eller också gå tvärt emot och jobba med värme istället, för att förstärka dansen tvärtemot musiken.
8.6 Vals
Den sista dansen har vi kallat för valsen. Den sticker ut en del från de andra, då den är mer klassisk. Till skillnad från de föregående som går åt det mer moderna och jazziga hållet. Det är lite av en hyllning till festivaler. Även om det är varmt, jobbigt, kallt, blöta sovsäckar, smuts och dåligt med matdisciplin och påfrestande så finns de där fina stunderna som man åker dit för. Man tycker om det, man åker dit varje år, om och om igen av en anledning.
9. De viktigaste delarna
När det gäller prioritering är det tre delar som jag känner är lite mer viktiga än de andra.
Det första publiken ser när de kommer in och de första minuterna av föreställningen. Det är viktigt att det är välgjort och spännande för att fånga folks intresse. Gör man det inte där är det svårt att få in dem i stämningen senare, det första intrycket är viktigt.
Sedan har vi vändpunkten i mitten. Dansföreställningar är ofta ganska abstrakta. Så även här och eftersom att vi ska spela för en bred publik är det viktigt att fånga intresset även för dem som inte är så vana vid att titta på dans. Delen som vi kallar Vamp passar för att göra detta. Den ligger ungefär i mitten, är tempofylld och ger oss utrymme för att jobba med olika sorters effekter. Det är viktigt att vi får till den för att det ska fungera.
Den tredje viktiga delen är slutet. Jag vill få till en maffig avslutning. Inte maffig som i storslaget hollywoodmanér, utan storslaget som en genomarbetad fint slut. Jag har upplevt slut i
dansföreställningar som problem, kanske har det inte hänt så mycket de sista minuterna, det har inte alltid känts som ett naturligt slut, utan abrupt och konstlat. När man som publik går ifrån
föreställningen vill vi att man ska ha en positiv känsla. Man ska vara glad och lite upprymd. Föreställningen är anpassad för en bred publik. Därmed har den en dramaturgisk kurva som inte är alltför avlägsen från det folk i allmänhet är vana vid, men utan att tumma på det konstnärliga uttrycket.
10. Från idé till uppslag
Jag kommer arbeta fram tre olika ljussättningar. Först en mer avancerad, där jag tar mig friheten att anpassa utrustningen efter behoven. Ta scen för scen och låta dem få det som jag vill utan att kompromissa.
I ett sådant här läge skulle jag kunna ösa på onödigt mycket och göra en, mer eller mindre, orealistisk ljussättning med t ex 500 moving heads bara för att jag kan – men det kommer jag inte göra. Jag kommer hålla mig på jorden, det finns ingen mening med att överdriva. Jag hoppas
dessutom kunna realisera den så gott det går så småningom.
I den större ljussättningen kommer jag ta mig friheten att lägga in olika rörliga lampor, specialeffektljus och liknande, förutom konventionellt ljus.
Den andra ljussättningen kommer utarbetas ur den första. Jag kommer skala ner den större och göra riggen mindre. Jag ska använda färre lampor men ändå försöka få fram det viktigaste. Anpassa ljussättningen utan tillgång till rörligt ljus med ett enklare ljusbord. Skala av och koncentrerar mig på vissa viktigare partier.
Detta blir kanske en mer realistisk ljussättning som är genomförbar i praktiken med tanke på utrustningsmöjligheter, antal riggtimmar osv.
Den tredje ljussättningen kommer vara mycket avskalad och utgå från minsta möjliga tillgång. Jag syftar på tio-tolv lampor och ett ljusbord enbart bestående av några analoga reglar. Här gäller det att verkligen tänka efter hur man ska få fram känslor och olika stämningar med väldigt små resurser. Jag funderade på om inte det är det svåraste. Har man alla resurser i världen kan man brassa på, men är det väldigt begränsat är det svårt att veta vad man ska satsa på, hur ska jag rikta dem för att få största möjliga variation och samtidigt kunna få fram känslorna jag är ute efter?
11. Dramaturgi i ljussättningen
Anders Aare tar i sin bok Ljuddesign för scenen upp saker om förarbete (Aare, 2009, s.136ff). Även om boken handlar om ljuddesign, inte ljus, finns det en del att hämta även för ljussättare. Saker som är ganska generella för förarbete i design för scen tas upp.
Aare talar bl a om den klassiska dramaturgiska analysmodell som går tillbaka ända till Aristoteles (382 – 322 f kr) verk Om diktkonsten. Där beskrivs den klassiska dramaturgiska analysmodell som kanske är den vanligaste:
Upptrappning – En konflikt uppstår som för handlingen framåt Konflikten – Den stegras
Konfliktlösning – Pjäsen/föreställningen når sin höjdpunkt Vändpunkt – Styrkeförhållandena ändras mellan karaktärerna Fullbordan – Någon vinner och någon förlorar
Denna analysmodell passar kanske främst till textbaserade teaterföreställningar men den går även bra att utgå ifrån när det gäller mer abstrakta föreställningar. När det gäller Camp Vamp ser jag det så här:
Redan när vi stiger in i rummet börjar presentationen, de upplysta tälten placerar oss tydligt i en miljö. Sovsäckarna förstärker det ytterligare. Ska man gå ännu längre så vet vi redan innan vi stiger in i lokalen om vad som komma skall eftersom att vi i förväg vet namnet på föreställningen. Men även om föreställningen presenterats har inte dansarna gjort det än. Tre av dem är gömda i tälten och den fjärde ligger helt innesluten i en sovsäck. Hon börjar röra på sig, man förstår att det är någon där inne. Efter en stund kommer de andra ut ur tälten och de dansar för oss men vi ser dem fortfarande inte ordentligt, de är helt inneslutna i sovsäckarna. Innan första delen av föreställningen är slut har de alla tagit av sig sovsäckarna och det är först då vi ser hur de ser ut, fått dem
presenterade som ansikten/människor/levande karaktärer och inte bara som rörliga objekt.
Upptrappningen; Camp Vamp är inte en klassiskt berättad historia i sig. Upptrappningen bygger inte på någon konflikt som i den klassiska litteraturen men andra delen i föreställningen, benämnd som Springadansen, är en upptrappning i sig. Tempot höjs, både i dansen och i musiken. Den är energisk och komisk och ska förmedla en förväntansfull känsla mot vad som komma skall.
När det gäller delarna i mitten i Aristoteles analys är det mer flytande i den här föreställningen. Det finns ingen konflikt i sig och jag ser det inte som en enda stor höjdpunkt eller vändpunkt, jag ser flera.
Delen Vamp är en höjdpunkt i sig, den sticker ut ifrån de andra och är mer statiskt och moderna i sin kalla, elektroniska och skarpa stil.
Efter det kommer Surret, som är komisk och somrig. Det spelar på värmebölja och hetta. Det övergår sedan i Solsting, som är en fortsättning men med en mer behaglig känsla av svala vindar som lättar upp stämningen. Här skulle jag placera en vändpunkt. Surret var av en mer jobbig känsla av värme medan Solstingsdansen börjar gå mot en mer behaglig stämning, namnet till trots.
Den sista delen är en vals. Det skulle kunna tolkas som fullbordan i Aristoteles modell. Den delen sticker ut i sig genom att vara baserad på en klassisk vals, i kontrast till den i övrigt mer jazziga dansstilen. Den är även gjord på så sätt att man känner att det blir en naturlig avslutning i föreställningen. Jag syftar på avtoning och liknande utan att det känns avklippt.
Även om man vid första anblicken känner att Camp vamp är abstrakt så finns det tydliga drag av den vanliga dramaturgiska kurva vi är vana vid. Föreställningen tar sig friheter och har många små vändningar inom sig och blandar det komiska med det allvarliga men det är alltid det komiska som är ledande.
Med detta i åtanke satte jag mig ner och började skissa på en konkret plan för ljusdesignen. I första scenbilden, vid publikentré, vill jag ha tälten upplysta. Det högra ska lysa lite starkare än det vänstra. Den övriga scenen ska ha ett svagt allmänljus. Det ska även vara någon form av belysning på läktaren som publikljus.
Publikljuset släcks när pianot ändrar karaktär och ljuset på scenen blir lite starkare men samma förhållanden bibehålls. När dansarna kommer ur det vänstra tältet lyses det upp till samma styrka som det högra. Scenen avslutas med flera åskknallar. Till detta vill jag ha starkt vitt ljus som ska lysa upp hela rummet och fungera som blixtar.
Under springadansen tänds ljuset upp successivt under nästan hela dansen. De dansar mycket på bakre delen av scenen så det passar bra med mycket sidoljus och washar mot bakväggen.
På Vamp vill jag lägga ner mycket kraft på att få en riktigt träffsäker ljussättning. Musiken är elektronisk och det ska speglas i ljuset. Skrapa skuggor, kallt ljus. Färger. Rörligt ljus som rör sig i takt med basen.
Surret har ett tema av värmebölja. Det är insekter och svett. Jag vill ha väldigt varmt ljus, överdrivet
gult. Starkt och mycket. Jag vill jobba med motljus, tänk på en väldigt varm och ljus dag när man måste kisa. Publiken ska känna värmen, därför vill jag montera PAR-kannor snett bakifrån
publikplats och rikta dem mot publiken med en sådan kraft att de känner värmen från strålkastarna. Under Solsting är det en svalare stämning. Det är fortfarande varmt ljus men inte lika intensivt. Motljuset tas bort, värmekannorna tas också bort. Det gula ljuset blir vitare. Till detta sätter jag in en kontrast genom ett diskret blått ljus sidoljus från danstornen.
Valsen ska bli en pampig avslutning. Jag vill ha mycket ljus och färger. Man ska gå ifrån
föreställningen med en positiv känsla och ljussättningen ska jobba med att förstärka den positiva känslan som musiken för med sig.
När föreställningen i sig är slut kommer jag låta det varma och ljusa ligga kvar, men inte lika starkt. Sidoljusen släcks ner för att det ska kännas som en mer naturlig och vanlig miljö att stuga in i.
12. Slutsats
Eftersom att förställningen kommer åka på turné kommer förutsättningarna förändras. Jag kommer jobba med färger. Filter är en sådan sak som jag lätt kan ta med mig från plats till plats. Skuggspel kommer också ha stor betydelse. Då koreografin är lagd på det sättet att dansarna använder sig av bakre väggen då och då ska jag jobba med washar och färga in stora delar av väggen. Jag har placerat två sidotorn nära den bakre väggen för att smeta ut färgat ljus över både dansarna och väggen bakom dem.
På vissa spelplatser kommer antalet lampor, arbetstimmar för rigg och programmering vara begränsat. Jag kommer tvingas till att kompromissa. Hur långt kan jag skala ner det innan det blir något annat av min ljussättning?
Varje lampa, ljusmoment och skugga finns med av en anledning. Skalar man ner ljussättningen kommer helheten förändras. Vissa saker kanske blir tråkigare och plattare, andra kanske blir finare. Delar som visat sig överarbetade kan gå att få till med enklare medel. Detta är saker man måste prova sig fram till. Har man väl funnit en väl avvägd ljussättning vill man gärna inte ändra på den för mycket. Hur genomarbetad plan man än gjort kommer den inte bli precis som man förställt sig. Saker förändras på golvet.
Men när det gått så långt att jag får problem med att lysa upp scenytan pga brist på lampor och saknar strålkastare att använda till effektljus då har det gått ganska långt bort ifrån min vision. Det första jag antagligen får kompromissa bort är värmeeffekten från lamporna. Det är en väsentlig del av jobbet men jag inser att det kan vara svårt att få den tillgång av lampor som kommer krävas. Plockar man bort för mycket blir förändringen så stor att det inte längre är samma ljussättning. Det kan mycket väl bli bra ändå men det är inte längre samma ljussättning. När jag provljussatte upptäckte jag hur svårt det var att behålla min vision när jag försökte återskapa den i den minsta ljussättningen. Mellanljussättningen fungerade ganska bra men när jag försökte mig gå ännu längre försvann för mycket.
Det viktigaste är inte att få ett jämnt spelljus, det viktigaste är att visa dansarnas rörelsespråk och att tillföra stämning till helhetsupplevelsen. Därmed kan jag kompromissa bort att inte hela golvet kommer vara upplyst. Sidoljus för att jobba med skuggeffekter vill jag ha kvar. Värmen i de varma
scenerna, det blåa kontrasterande ljuset i vamp.
I allra sämsta förhållanden så kanske det inte finns mer ljus än det som behövs för att de överhuvudtaget ska synas. I det läget får man göra så gott det går för att få lite variation till stämningen och jobba med intensitet. Men det är ganska långt ifrån vad jag vill uppnå. Jag tror på minimalismen i sig, men det är inte bra när man måste jobba minimalistiskt pga
bristande omständigheter. Händelseförloppet gestaltas i ljudet också så det kommer att fungera men ljusdesignen bli lidande – och därmed helhetsupplevelsen.
Några konkreta krav är sidotorn, minst fyra stycken men helst sex. Ett öppet scengolv, minst 20 kvadratmeter för själva scenen. Utöver det behövs utrymme för placering av sidotorn, frontljus och publik- samt teknikplats. Möjlighet att få upp lampor i taket, om det är på rå, stativ eller
hemsnickrade lösningar är mindre väsentligt, det viktigaste är att jag kan belysa uppifrån. Tillgång till tillräckligt många lampor är också väsentligt. Det går att trolla med t ex scrollers eller LED-kannor för att minska antalet strålkastare, detta beroende på vad som finns tillgängligt i lokalerna. Även om jag inte nämner ljuddesignen och ljudteknik i den här uppsatsen väljer jag att ta upp vikten av att ha ett kraftfullt ljudsystem. Utan tryck i ljudet faller en stor del av föreställningen. När jag väl förverkligar min ljusplan kommer den behöva justeras, hur mycket vet jag inte än. Men jag är helt övertygad om att det kommer behövas. Förarbetet är viktigt, utan en väl genomarbetad tanke och plan är det svårt att komma någonstans, man famlar istället i mörker och det kan bli en röra av spretande lampor som inte bildar någon tillfredsställande helhet.
Framförallt är ljus en subjektiv sak. Vad som är bra och mindre bra är inget man kan säga med bestämdhet. ”Rent konstnärligt finns inga rätt och fel – bara olika uppfattningar” skriver Ulf Sandström i inledningen till Grundläggande ljusteknik (Sandström, 2004, s. 3).
13. Tack!
Jag vill tacka alla som varit till min hjälp i mitt examensarbete. Rebecka Bobäck – koreograf och projektledare för Camp Vamp.
Moa Bobäck, Sandra Ingberg, Emilie Kristensson och Malin Svanberg – dansare i Camp Vamp. Samt alla lärare som hjälpt mig komma vidare genom åren.
14. Källförteckning
Tryckt litteratur:
Aare, Anders (2009) Ljuddesign för scenen, Malmö: Liber
Cooper, Susan (1998) Staging dance, New York: Theatre arts books/Routledge Essig, Linda (2005) Lighting and the design idea, Boston: Thomson Wadsworth
Heyes, Elizabeth R. (1993) Dance composition & production, Pennington: Princeton book company Moran, Nick (2007) Performance lighting design, London: Methuen drama
Reid, Francis (2001) The staging light handbook, New York: Routledge Sandström, Ulf (2004) Grundläggande ljusteknik, Stockholm: Abstract media
Elektronisk källa:
15. Bilagor
Jag har valt att utgå från den utrustning som jag har tillgång till. Eftersom att jag även studerar på Stockholms dramatiska högskola har jag tillgång till deras utrustning.
Samtliga filter är hämtade ur Rosco Supergelserie förutom CTB-filtret som är hämtat ur Roscos Cinegelserie.
15.1 Utrustning, stora ljussättningen
Ljusbord:
Avab Congo (Detta är ett exempel. Andra möjliga modeller skulle kunna vara MA lightings GrandMA, Flying pig systems Roadhog eller Chamsys MagicQ t ex).
Lampor:
Ljustornen: 6 st PAR64, 18 st profiler Frontljus: 4 st fresneller
Crosslights: 20 profiler
Bakljus: 6 st PAR64 och 2 blinders Rörligt: 4 st
Washeffekt: 6 st PAR64 Värmeeffektljus: 20 st PAR64 Publikljus: 2 st profiler
Filter:
R312 Canary, R15 Deep straw, R19 Fire, R39 Skelton exotic sangria, R312 Rose pink, R59 Indigo, R65 Daylight blue, R74 Night blue, R90 Dark yellow green, Cinegel 3202 (CTB).
Annat:
15.2 Utrustning, mellanljussättningen
Ljusbord:
Avab Presto (Detta är ett exempel, det skulle kunna vara ETC Element, Avab Jaguar eller Zero88 Frog 2 t ex).
Strålkastare:
Frontljus: 2 st fresneller Crosslights: 10 profiler
Bakljus: 4st PAR64 och 1 blinder Washeffekt: 4 st PAR64
Filter:
R312 Canary, R15 Deep straw, R19 Fire, R39 Skelton exotic sangria, R312 Rose pink, R59 Indigo, R65 Daylight blue, R74 Night blue, R90 Dark yellow green, Cinegel 3202 (CTB).
Då jag kommer kunna ta med mig filter behöver jag inte kompromissa med dem så länge det finns nog med lampor att placera dem på eller scrollers.
Annat:
Gärna scrollers
15.3 Utrustning, lilla ljussättningen
I den lilla ljussättningen har jag fokuserat på att med minsta möjliga mån lysa upp vad som händer på scenen. Det gäller att göra det bästa av situationen för att få lite omväxling i föreställningen men fokuset hamnar här på att belysa scenen på så sätt att man ser vad som sker.
Ljusbord:
Analogt 10-kanalersborde enbart bestående av reglar.
Lampor:
4 st profiler
Filter:
R312 Canary, R19 Fire, R59 Indigo, R65 Daylight blue, Cinegel 3202 (CTB). Då antalet strålkaster kommer vara begränsat har jag valt ut de viktigaste filtren.
